Läs min artikel om självkörande bilar nedan eller hos Aktuell Hållbarhet.
Självkörande bilar kan utveckla städerna – om politikerna vill
Aktuell Hållbarhet, 2018-01-10
Det är bra att Monica von Schmalensee och Björn Sundin vill nyansera bilden av självkörande bilar (Aktuell hållbarhet 26/10-17). Alltför länge har vi matats med teknikrosiga berättelser där de förarlösa fordonen ska ge oss guld och gröna skogar. Men precis som Pelle Envall, Jakob Hammarbäck och Marcus Finbom från Trafikutredningsbyrån, konstaterar (Aktuell Hållbarhet 6/11-17) har de självkörande fordonen möjligheten att skapa mer levande och hållbara städer. Men var finns de politiker som presenterar visionen om detta?
En av de mest omfattande studierna kring självkörande bilar, ”Urban mobility system upgrade” (2015) från OECD:s transportarbetsgrupp, beskriver ett scenario där nio av tio bilar kan försvinna från gatorna och där i princip alla parkeringsytor kan ersättas med annat. Men den positiva utvecklingen kan endast nås om bilarna är en del av kollektivtrafiksystemet och att Lissabon-borna inser fördelarna med att inte äga egen bil för de urbana transporterna. Färska studier om självkörande fordon från KTH i Stockholm (P-J Rigoles), Singapore (K Spieser m fl) och Schweiz (J Meyer m fl) pekar på liknande utvecklingsmöjligheter.
Vi politiker säger ofta att vi ska använda ”teknikneutrala” lösningar. Ibland misstolkas det som att vi överhuvudtaget inte ska ha åsikter om teknikutvecklingen annat än att den ska följa gällande lagar och regler. Det vore mycket olyckligt givet det teknikskifte vi nu står inför inom transportsektorn, bland annat med förarlösa fordon. Förutom den helt uppenbara säkerhetsmässiga aspekten och frågan om ansvar i händelse av en olycka, finns en mängd andra frågor vi politiker borde ta täten i: Hur säkerställer vi att autonoma bilar bidrar till totalt sett minskade trafikflöden och blir en del av kollektivtransportsystemet, att resorna samordnas och delas och att de självkörande bilarna drivs utan utsläpp? Hur ska de arealer som frigörs från parkeringar och vägar användas på bästa sätt? Hur hanterar vi rekyleffekten; risken för att självkörande bilar tar över de resor som i dag görs med cykel eller gångtrafik?
Kort och gott, vad ska vi ha de förarlösa bilarna till? För en sak är säker. Det är inte bara politiker som har skäl att reflektera över den frågan. Att biltillverkarna redan gör det är helt uppenbart.
Det kommer nämligen inte bara finnas vinnare i systemet. Inför ett scenario där nio av tio bilar kan försvinna är det inte långsökt att bilfabrikanterna ställer sig frågan: vems 90 procent bilar kommer inte att bli sålda i framtiden?
Som nämnt av von Schmalensse och Sundin är Volvo en av de drivande aktörerna i projektet med självkörande bilar i Göteborg (ett projekt som förvisso har blivit långt från den storslagna vision om 100 bilar i vanligt stadstrafik som först utlovats). Men är det system med samordnade turer och där bilarna är en del av kollektivtrafiksystemet som Volvo och andra bilfabrikanter tänker sig i framtiden? Erik Coelingh, tidigare teknikspecialist för självkörande bilar hos Volvo, har kommenterat detta så här: ”Till skillnad från Google så jobbar vi med fordon som ska vara privatägda” (Svenska Dagbladet 16/2-16). Är det ett sådant system som våra skattepengar är med och finansierar blir samhällsnyttan inte bara noll, utan direkt negativ.
Självkörande bilar erbjuder oss en fantastisk möjlighet att bygga hållbara städer där bilens överordning bryts och där vi ersätter väg- och parkeringsyta med fler bostäder, grönområden och samhällsservice. Men det kommer inte att ske av sig självt. Fordonstillverkarna måste förstå att producera för andra behov än den privatägda bilen. Samhällsnytta och hållbarhet måste vara ledord. Hur når vi det? Fler politiker måste bekänna färg i debatten om våra framtida städer och det teknikskifte vi står inför.
Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson och författare till boken ”Om inte vi, vem?” som bland annat rör frågan om självkörande bilar