Idag debatterade skogspolitik med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S). Hur vi kan få mer biologisk mångfald i skogen, skydda mer skog och hur skogsbruket i sig kan bli hållbarare. Den direkta anledningen till min debatt var att Bucht i somras sparkade utredaren Charlotta Riberdahl som hade till uppgift att föreslå förbättringar av skogsvårdslagstiftningen samt Buchts utspel om att s k arealbaserade mål inom skogen inte var så viktiga.
Bucht lovade att en ny utredare skulle komma på plats så snart som möjligt samt att tidsfristen, den sista mars 2017 skulle hållas. Han sa också att han förväntade sig att utredningen skulle leda till en förbättrad miljöhänsyn i skogsbruket. Gott så.
Men Sven-Erik Bucht tycktes överlag mycket tillfreds med hur skogsbruket bedrivs i dagens Sverige. Inte ett ord om naturskogen som snabbt skövlas, hotade värdekärnor, hur biologisk mångfald ersättas med en enfald av plantager av gran och tall liksom den stora frustration/sorg som många upplever när en hel skog från en dag till en annan har förvandlats till kalhygge. Bucht talade också om att Sverige redan idag skyddar 16 procent av skogen (en kraftigt uppblåst siffra, enligt mig) samt att han trodde att målet om att skydda ytterligare 150 000 hektar (formellt/statligt skydd) samt 200 000 hektar s k frivilliga avsättningar (sådana som skogsägarna själva bestämmer över) skulle räcka för att uppnå våra mål i enlighet med det s k Nagoyaavtalet och miljömålen.
Det sistnämnda är anmärkningsvärt. Målet om att skydda 150 000+200 000 hektar togs under den borgerliga regeringens tid trots protester från oss rödgröna (vi i V reserverade oss), men nu verkar socialdemokraten Sven-Erik Bucht vara nöjd med det blygsamma målet. Anmärkningsvärt, som sagt. Man ska komma ihåg att vi har över 23 miljoner hektar produktiv skogsmark i Sverige och att en knapp miljon av detta har ett formellt skydd (t ex som nationalpark eller naturreservat), så att skydda ytterligare 150 000 hektar är inte tillräckligt. De ytterligare 200 000 hektaren ska enligt förslaget vara frivilliga avsättningar, d v s skogsbolagen bestämmer i stort sett själva vilken mark de vill skydda och på vilket sätt. När jag frågade Bucht om han hade planer på att ställa kvar på dessa avsättningar (jag har förstått att det var just sådana förslag som utredaren Riberdahl på gång) ekade svaret tomt.
Sven-Erik Bucht påstod också att det var jag som hade sagt att han tyckte att arealbaserade mål var mindre viktiga, inte han. Det är väl bra om han nu står upp för att det är viktigt att när vi talar om skydd av skog talar i termer av arealer, d v s ytor som är mätbara både i omfång och innehåll. Men det var faktiskt Bucht själv som ifrågasatte areal/volymbaserade mål. Så här stod det i TT-intervjun från den 31 augusti i somras:
Landsbygdsminister Bucht tror också att ett mål ensidigt inriktat på att skydda så stora områden som möjligt är mindre bra.
– Jag tror att i diskussionen om hur man verkligen ska göra för att bevara rödlistade arter är inte volymskydd rätta svaret på alla frågor, i många andra fall måste det handla om att utveckla ny teknik, säger Bucht.
Ingen är gladare än jag om landsbygdsministern nu backar från den positionen och vill skydda mer skog. Men det är resultatet som räknas därför får vi fortsätta att trycka på för ett hållbarare skogsbruk och för ökat skydd.
Min interpellation kan läsas här.