Undanflykter håller inte – avveckla Vattenfalls brunkol

Skriver idag på Svt debatt om att fasa ut Vattenfalls brunkol. Läs där eller nedan.
Undanflykter håller inte – avveckla Vattenfalls brunkol
Svt debatt, 2016-05-24
”Istället för att ensidigt fokusera på försäljning till en i alla avseenden tvivelaktig köpare borde vi samlas kring en utfasningsplan för det tyska brunkolet”, skriver Jens Holm (V).

Idag samlas riksdagspartierna till debatt i om Vattenfalls brunkol i Tyskland. Vi är nog relativt överens om att inköpen av kolkraftverken liksom det senare köpet av Nuon i Nederländerna var gigantiska felinvesteringar. Men oavsett historien är det här nu innehav som vi ansvarar för och måste hanteras.

Regeringspartierna hävdar att de inte kan stoppa Vattenfalls affär av miljöskäl. Det är fel. Vattenfalls nuvarande ägardirektiv ska både affärsmässighet och miljömässigt hållbar energiproduktion vara vägledande för verksamheten. Det är en medvetet vid instruktion till företaget. Riksrevisionen har i sina granskningar av den statliga styrningen av Vattenfall konstaterat att regeringen kan och borde styra bolaget mer kraftfullt än idag. Och regeringen kan, som ensamägare av bolaget, när som helst precisera bolagets inriktning. Ett antal tunga forskare på områdena bolagsstyrning och associationsrätt har de senaste veckorna gjort liknande bedömningar.

S och MP:s hållning blir ännu mer märklig om man beaktar att partierna så sent som oktober 2014 just gav bolaget tydliga miljödirektiv då man kom överens om att Vattenfall inte skulle få öppna nya gruvor för brunkol. Hur kommer det sig att regeringspartierna för mindre än två år sedan kunde ställa tydliga miljökrav på bolaget, medan man idag total avsvär sig ansvaret? Jag kan inte dra annan slutsats än att Socialdemokraterna och Miljöpartiet internt är oense och istället stoppar huvudet i sanden.

Vattenfalls ordförande Lars G Nordström konstaterade häromveckan att det är regeringen som har hela ansvaret för affären: ”Regeringen äger bolaget Om den inte vill sälja kan den säga det.” (DI 10/5) Regeringen har alltså ansvaret och borde ta det. Men näringsminister Mikael Damberg påstår att även om brunkolet successivt skulle avvecklas skulle det inte göra någon nytta; utsläppen är ju en del av EU:s utsläppshandelssystem. Men det håller inte heller.

Jag var själv med och förhandlade om utsläppshandelssystemet, EUETS, under min tid i EU-parlamentet. Den som tror att ett så stort borttagande av utsläpp som nedläggning av fyra av Europas största utsläppskällor i handelssystemet inte skulle ha någon betydelse har helt enkelt fel. Handelssystemet är konstruerat av politiker, inte av robotar.

Det finns möjligheter att rigga om systemet utifrån förändringar i verkligheten. Så har nyligen också skett när EU:s ministerråd beslutade att tillfälligt plocka bort 900 miljoner ton koldioxid från systemet samt inrätta en reserv där ytterligare utsläppsrätter kan läggas i händelse av stora överskott.

Det förtjänar också att påminna om att det inom handelssystemet går att annullera det överskott på utsläppsrätter som kan uppstå vid en nedläggning, vilket för övrigt ska vara regeringens politiska linje. Jag är helt överens med professor Johan Rockström som på temat skriver: ”Det innebär därför, som jag ser det, att det självklart är så att när kolet lämnas kvar i marken (då Vattenfall fasar ut brunkolsverksamheten) så måste även utsläppsrätterna begravas i marken. Det är ett moraliskt val, som är fullt möjligt att ta.” (Svd 2/5-16).

Att höra socialdemokratiska och miljöpartistiska ledande politiker göra sig själva till marionetter i ett större marknadsspel är beklämmande. Istället för att ta klimatansvar gömmer man sig bakom efterhandskonstruktioner och bortförklaringar. Det är inte ansvarsfullt. De senaste månaderna har varit de varmaste någonsin. Den stora skogsbranden härjar fortfarande i Kanada och alltmer pekar på att orsakerna är klimatrelaterade.

I Paris kom världens länder överens om att klimatförändringen ska hållas långt under två grader. Det innebär att alla länder måste göra mer, inte minst vi i de industrialiserade länderna. Skulle Vattenfall sälja sina fyra kolkraftverk och fem dagbrott för brunkol vet vi att de nya ägarna, EPH, skulle fortsätta utvinningen så länge som de bara kan.

Nya gruvor skulle sannolikt öppnas, helt i strid med regeringspartiernas överenskommelse, och vi skulle kunna vänta oss utsläpp på över en miljard ton de närmaste decennierna. Det är mer än 20 gånger Sveriges årliga utsläpp.

Näringsminister Mikael Damberg (S) säger att Vattenfalls brunkolsaffär ska granskas noggrant. Skandaler likt Nuoninköpet ska inte upprepas. Det är bra. Men Damberg bereder nu vägen för en skandal av Nuonska mått. Att inte sälja utan istället successivt avveckla Vattenfalls brunkol kommer vara det viktigaste klimatbeslutet den här regeringen kommer fatta.

Vill Socialdemokraterna och Miljöpartiet verkligen stå med ansvaret för att ha möjliggjort för utsläpp på mer än 20 gånger Sveriges årliga. Att man var regeringen som skrev under Parisavtalet för ett halvår senare säga till omvärlden att kolet ska fortsätta brytas? Att nya steg mot planetens undergång kunde tas? Jag hoppas verkligen inte det. Istället för att ensidigt fokusera på försäljning till en i alla avseenden tvivelaktig köpare borde vi samlas kring en utfasningsplan för det tyska brunkolet.

Jag är medveten om att det tar tid att ställa om energisystem. Men Tyskland har redan kommit på god väg i sin Energiewende och den tyska regeringen har identifierat brunkolsanläggningarna som avvecklingsbara. Vi i Vänsterpartiet föreslår därför att Vattenfalls planerade försäljning ställs in och att näringsministern istället samlar alla demokratiska riksdagspartier för samtal kring hur den Vattenfalls brunkolsverksamhet successivt ska kunna avvecklas.

Det vore att ta ansvar både den ekonomiska driften av vårt lands största statliga bolag samt för klimatet.

Jens Holm
Klimatpolitisk talesperson (V)

TTIP kommer att försvåra en progressiv miljöpolitik

Skriver svar om TTIP och miljön till Aktuell hållbarhet. Läs via länken eller nedan.

TTIP kommer att försvåra en progressiv miljöpolitik
Aktuell hållbarhet, 2016-05-23
Christoffer Fjellner (M), EU-parlamentariker, försöker med konststycket att göra handels- och investeringsavtalet med USA, TTIP, till ett verktyg för att rädda miljön (Aktuell Hållbarhet 19/5). Men miljöskydd och rädda klimatet är inga uttryckliga ändamål med TTIP. Tvärt om varnar miljörörelsen för att TTIP kommer att försvåra en progressiv miljöpolitik.

1. Greenpeaceläckan var visst intressant. För första gången kan allmänheten (inte bara förhandlare och vissa politiker i hemliga läsrum) läsa USA:s position i förhandlingarna. Där framgår klart att EU inte har kommit någon vart i att få gehör för till exempel försiktighetsprincipen, ett av fundamenten för en välfungerande miljöpolitik. Fjellner talar om EU:s förhandlingsposition, men det är ju det slutgiltiga avtalet som gäller. Och hittills finns inte försiktighetsprincipen inskriven i någon av de konsoliderade texterna, alltså förslag till gemensam avtalstext.

2. Det så kallade regulativa samarbetet ligger fast. Fjellner verkar tycka att det är bra. Själv delar jag svenska Kemikalieinspektionens oro kring att en progressiv kemikaliepolitik kommer att försvåras när alla nya lagförslag på till exempel kemikalieområdet måste passera en transnationell instans och där förbud måste motiveras bland annat ur handelsperspektiv. Det regulativa samarbetet kommer kanske inte förbjuda oss från att lagstifta, men effekten ”paralysis by analysis” (kritik från konsumentorganisationer i Nordamerika) är tillräckligt illa. Det är inte så konstigt då de har upplevt effekter av den amerikanska myndigheten OIRA som i förväg granskar alla lagstiftningsförslag. Vid upprepade tillfällen har progressiv lagstiftning på framförallt miljö-, arbetsmiljö- och hälsoområdet stoppats.

3. Fjellner svarar fortfarande inte på varför det behövs ett extra skydd för företagens vinster/investeringar. Varför ska en utomrättslig investeringsdomstol upprättas? Vad är det för fel med EU:s och USA:s nuvarande lagar kring företagsetableringar? Erfarenheten hittills kring så kallade investeringsskydd/ISDS är att miljö- och folkhälsa ofta är grunder som storföretag stämmer stater på. Det kan handla om planen för förnybar energi i Ontario (Kanada), förbudet mot fracking i Quebec (Kanada), Obamas stopp för oljeledningen XL Keystone, Indiens solenergistrategi, Tysklands kärnkraftsavveckling och landets nya miljökrav på kolkraftverk (de två senare stämningar av Vattenfall).

I vissa av dessa fall har redan miljön förlorat, andra är ännu inte avgjorda. Men trenden i världen är att storföretagen i allt större utsträckning använder sig av möjligheten att stämma stater. Enligt den senaste statistiken från FN:s handels- och utvecklingsorgan UNCTAD har staterna vunnit färre än 40 procent av fallen, drygt 50 procent förlorade de eller tvingades göra upp i godo i de 356 fall av internationell tvistelösning med investeringsskydd som avklarats fram till 2014. Statistiken är i sig inte det avgörande, men det säger något om styrkeförhållandena. Grundproblemet är att storföretag med investeringsskyddet får rätt att sätta sig över demokratiskt fattade beslut.

4. Frågan varje miljövän bör ställa sig är: Blir det lättare eller svårare att föra en progressiv miljö- och klimatpolitik med ett avtal som så ensidigt fokuserar på handel och konkurrens som fallet med TTIP? För mig är det uppenbart att TTIP kommer att försvåra en progressiv politik på området. Jag noterar också att den samlade miljörörelsen i både EU och USA gör ungefär samma bedömning som jag i det avseendet.

Att stoppa kemikaliehotet, rädda den biologiska mångfalden och förhindra en eskalerande och direkt farlig klimatförändring är akuta utmaningar vi står inför. Här behövs progressiva stater som kan gå före och inspirera andra. Det behövs också internationellt samarbete med just värnandet om miljön som grund. Att, som Fjellner, påstå att TTIP är ett verktyg för att möta just de utmaningarna tycker jag är lika logiskt som att verka för solenergi i en klubb för kärnkraft. Det går helt enkelt inte ihop. Och det tror jag Fjellner egentligen vet.

Internationell handel är viktigt, men den måste tydligt regleras. I ett sådant regelverk måste det vara klart och tydligt att viktiga politikområden som miljöhänsyn och folkhälsa måste överordnas företagens önskemål om att fritt handla och investera. Den som inte är överens om det ger i princip upp hoppet om att rädda vår planet.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och tidigare EU-parlamentariker

TTIP, klimat, Colombia

Igår deltog jag i tre viktiga debatter i riksdagens kammare. Alla debatter kan ses via länkarna nedan.

TTIP och miljön
Jag debatterade handels- och investeringsavtalet TTIPs konsekvenser för att bedriva en progressiva miljö- och klimatpolitik med näringsminister Mikael Damberg. Damberg hävdade bl a att rätten att gå före på miljöområdet är inskrivet i WTO. Men hur fungerar det i praktiken? Han tillstod också att försiktighetsprincipen (än så länge) inte är en del av de texter som framförhandlats av EU och USA.

Åtgärder och styrmedel för minskade utsläpp
Naturvårdsverkets senaste statistik över utsläpp av växthusgaser i Sverige visar att utsläppsminskningstakten i Sverige har klingat av under 2015. Fler åtgärder och styrmedel behövs för att minska utsläppen, var min ingång till klimat- och miljöminister Åsa Romson. Det här var min sista debatt med Romson som minister.

Vattenfalls köp av kol från Colombia
Jag deltog också i interpellationsdebatten om Vattenfalls inköp av kol från gruvor i Colombia där fackföreningsaktivister mördas av paramilitära grupper. Borde inte näringsminister Mikael Damberg ställa krav på Vattenfall att upphöra med kolinköpen när fackliga och mänskliga rättigheter kränks?

Tänker regeringen offra miljön för avtalet med USA?

Jag skriver idag i Aktuell Hållbarhet. Lite senare ikväll debatterar jag TTIP med näringsminister Mikael Damberg (S). Läs artikeln nedan eller via länken. Min interpellation finns här.

Tänker regeringen offra miljön för avtalet med USA?
Aktuell hållbarhet, 2016-05-17
I dag debatterar jag med näringsminister Mikael Damberg (S) om handels- och investeringsavtalet TTIP mellan EU och USA. Greenpeace i Nederländerna har nyligen offentliggjort hemliga dokument från förhandlingarna mellan EU och USA. Läckan var mycket välkommen eftersom förhandlingarna förs helt och hållet bakom lyckta dörrar. Förhandlingstexterna är hemligstämplade och allmänheten har endast att förlita sig till handelskommissionär Cecilia Malmströms propagandabudskap.

Därför är Greenpeaceavslöjandet viktigt och borde leda till en omfattande debatt om vad TTIP kan komma att leda till för miljön, folkhälsan och andra viktiga politikområden. Och avslöjandet bekräftade tyvärr mina värsta farhågor. TTIP är ett avtal för att främja de stora företagens intressen. Höjda miljö- och klimatambitioner är inte en del av avtalet. Det ensidiga handels- och konkurrensperspektivet kommer att leda till att en progressiv miljölagstiftning försvåras.

Några exempel på detta är:
•Försiktighetsprincipen, som är en bärande del i EU:s lagstiftning, finns inte med som en princip i avtalstextförslaget. EU hävdar ofta att man driver principen. Det stämmer säkert, men man har inte nått något genombrott. Kemikaliepolitiken är ett tydligt exempel på där TTIP kan försvåra en progressiv politik. I EU är det användaren, företagen, som måste bevisa att en ny kemikalie inte är skadlig innan den får sättas ut på marknaden. I USA ligger, tvärt om, bevisbördan på myndigheterna. Fram tills de lyckas ta fram alla vetenskapliga belägg kan företagen fortsätta att sprida skadliga ämnen. Det har också gjort att USA har stoppat långt färre skadliga ämnen än vad man gjort i Europa. Inget i de läckta dokumenten pekar på att EU har fått gehör för sina önskemål.
•Det är mycket oroväckande att EU och USA håller kvar vid det så kallade regulativa samarbetet. Det handlar om att nya lagförslag ska passera genom en icke politiskt vald församling som ska granska förslagen bland annat ur ett handelsperspektiv. Det är uppenbart att detta förfarande kommer att fördröja och försvåra framtagandet av nya, innovativa och progressiva lagar på miljöområdet. Konsumentorganisationer i USA har träffande kallat det regulativa samarbetet för ”paralysis by analysis”; progressiv lagstiftning stoppas upp på grund av ständiga krav på nya granskningar och bevis för att handelsintressen inte ska skadas.
•Det är också mycket oroväckande att EU och USA håller kvar förslaget om att storföretag ska kunna stämma stater även om man nu talar om en investeringsdomstol. Exemplen är många där storföretag stämt stater som velat gå före på miljö- och folkhälsoområdet. Enligt uppgift är också Sverige ett av de mest pådrivande länderna i just frågan om företagens rätt att stämma stater. Varför?

EU vill ro i land TTIP innan det blir presidentskifte i Vita Huset. Och från USA finns det fortfarande mycket kritik mot det föreslagna avtalet. Risken är uppenbar att EU är berett att tumma på viktiga principer för att snabbt hasta igenom ett avtal. Det är i så fall mycket illavarslande.

Eftersom näringsminister Mikael Damberg är vår ansvarige minister i TTIP-frågan förväntar jag mig att han svarar på följande frågor.
1.Hur kommer Mikael Damberg att säkerställa att enskilda länder alltid ska kunna gå före på miljöområdet?
2.Hur kommer Sverige att agera om försiktighetsprincipen inte tydligt skrivs in i avtalet?
3.Har Sverige gjort någon egen konsekvensbeskrivning av TTIP:s effekter på miljö, klimat och folkhälsa?
4.Kommer Mikael Damberg verka för att hela förhandlingstexten kring TTIP offentliggörs så att alla kan sätta sig in i vad det handlar om?

Är regeringen verkligen beredd att offra några av våra mest grundläggande principer för att få till stånd avtalet med USA? Det är hög tid att Mikael Damberg lägger alla korten på bordet i TTIP-frågan. Miljön är ingen handelsvara.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson

Mer måste göras för att minska utsläppen

Idag, ca 14.30, debatterar jag nya åtgärder för att snabbare minska Sveriges utsläpp av växthusgaser med klimat- och miljöminister Åsa Romson. Det blir min sista debatt med Romson som minister. Sverige borde göra mer för att minska våra utsläpp. Se min IP nedan eller via länken. Följ debatten på Svt Forum eller riksdagen.se

Åtgärder och styrmedel för minskade utsläpp
Interpellation 2015/16: 614 Jens Holm till klimat- och miljöminister Åsa Romson
Enligt ny statistik från Naturvårdsverket minskade utsläppen av växthusgaser i Sverige endast med en procent under år 2015. De territoriella utsläppen av växthusgaser från Sverige låg i fjol på 53,7 miljoner ton, enligt statistiken. Transportsektorns utsläpp, som står för en tredjedel av utsläppen, minskade inte alls. Det här kan tolkas som att trenden av minskade utsläpp i Sverige kan vara på väg att klinga av. Det vore i så fall mycket oroväckande och i strid med Parisavtalet som kräver att alla länder gör mer än man tidigare åtagit sig. Kanske är sms lån något som kommer fortsätta växa? En tanke jag hade bara.

Vänsterpartiets ståndpunkt är att vi i Sverige måste göra mer för att minska våra utsläpp och att utsläppen måste minska snabbare än vad de gör i dag. I regeringens senaste budget finns flera viktiga satsningar, och flera utredningar och beredningar pågår för att snabbare kunna bringa ned de svenska utsläppen. Men det här räcker inte, och att invänta utredningar håller inte. Mer kan och borde göras här och nu.

Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöministern:
Vilka initiativ för nya åtgärder och styrmedel, utöver de som är under utredning, avser ministern vidta för att de svenska utsläppen av växthusgaser snabbare ska kunna minska?

Michelle Bachelet och mapuchefolket

Idag talade Michelle Bachelet, Chiles första kvinnliga president i Sveriges riksdag. Bachelet var ju själv en motståndskvinna under Pinochets diktaturtid. Så det var förstås ett historiskt ögonblick att hon kunde tala för oss i riksdagen. Hon sa många bra saker om de reformer som hon driver igenom i Chile just nu, t ex om vikten av bekämpa klyftor mellan rika och fattiga samt kvinnors rättigheter. Hon tog också upp miljön, även om det inte var huvudtemat.

Bachelet_riksdagen

Enter a caption

Som riksdagsledamot skulle jag ha haft möjlighet att ställa frågor till henne. Det ville jag göra och hade därför förberett en fråga om ursprungsfolkets situation i Chile. Dessvärre gav hon ganska långa svar och formaliaprocedurer tog lite för lång tid under sessionen i riksdagens andrakammarsal så varken jag eller min kollega Rossana Dinamarca fick tid att ställa våra frågor. Därför, min fråga nedan (och som jag skickat till Chiles ambassad här i Sverige).

 

Chile and the Mapuches
Chile has various groups of indigenous people. That’s a great asset for a nation with such a plurality. The mapuche people is the biggest group with more than two million inhabitants. A substantianl number of the mapuche leaders have been involved in protest against different kinds of mega-projects in southern Chile, in mapuche territory. They have been met with repression and many of them are now sentenced to jail, based on charges from the anti-terrorism legislation. That legislation goes back, as far as I know, to the days of the dictatorship of Pinochet.

What will you do to strengthen the rights of the indigenous people in Chile?
Do you have any plans to reform or get rid of the anti-terrorism legislation? Hoping so…

Avtalet som sabbar miljön

Nu är det klart. På tisdag blir det debatt i riksdagen med näringsminister Mikael Damberg om handels- och investeringsavtalet TTIP mellan EU och USA. Jag har lämnat in en interpellation om TTIP och miljön som jag ställde till klimat- och miljöminister (några dagar till…) Åsa Romson. Den kommer nu istället att besvaras av Damberg. Läs IPn nedan eller via länken.

Interpellation 2015/16:626 TTIP och miljön
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Greenpeace Nederländerna har offentliggjort dokument från förhandlingarna mellan EU och USA om handels- och investeringsavtalet TTIP. Det här är ett av de största avslöjandena hittills avseende TTIP. Nu är det inte bara enskilda inspel från förhandlingsparterna som kommit ut i ljuset, utan på vissa områden färdigförhandlade konsoliderade texter som EU och USA sägs vara överens om.

Det som kommit fram bekräftar tyvärr mina och miljörörelsens farhågor, nämligen att TTIP helt åsidosätter både miljö, demokrati och folkhälsa. Det ensidiga handels- och konkurrensperspektivet kommer att leda till att en progressiv miljölagstiftning försvåras. Några exempel på detta är:
•Avtalet saknar ambitioner att skydda klimat och miljö.
•Försiktighetsprincipen, som är en bärande del i EU:s lagstiftning, finns inte med som en princip i avtalstextförslaget.
•Det är mycket oroväckande att EU och USA håller kvar vid det så kallade regulatoriska samarbetet, som bygger på att nya lagförslag ska passera genom en icke politiskt vald församling som ska granska förslagen bland annat ur ett handelsperspektiv. Ska progressiv lagstiftning kunna stoppas redan innan den har föreslagits?
•Det är också mycket oroväckande att man håller kvar förslaget om att storföretag ska kunna stämma stater även om man nu talar om en investeringsdomstol.

Klimat- och miljöministern har tidigare sagt att regeringens ståndpunkt är att avtalet varken ska försämra möjligheten att ställa tuffa miljökrav eller försämra möjligheten till demokratiskt fattade beslut (DN den 24 januari 2016).

Med anledning av detta vill jag fråga ministern:
1.Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att medlemsländer, EU och andra aktörer alltid ska kunna gå före på miljö-, folkhälso- och andra viktiga politikområden?
2.Avser ministern att handla för att förändra skrivningarna om en så kallad investeringsdomstol och regulatoriskt samarbete så att de inte ska kunna användas för att förhindra progressiv miljölagstiftning?

Vänsterkongressen – miljön först

Vi har just röstat igenom nytt partiprogram för Vänsterpartiet på Vänsterpartiets kongress i Örebro. Det var några helt centrala formuleringar som röstades igenom. Den absolut viktigaste av dessa anser jag formuleringen om konflikter i miljöpolitiken vara. Den lyder: ”Som i all politik måste olika legitima intressen vägas mot varandra, men de långsiktiga miljöhänsynen måste vara överordnade…” Sådana konflikter finns det dessvärre gott om. När Nordkalk ville starta kalkbrott på Norra Gotland och därmed skövla Ojnareskogen och äventyra färskvattnet på ön. Då väljer Vänsterpartiet skogen och vattnet framför de kortsiktiga ekonomiska intressena. Formuleringar som denna (och de nedan) hjälper oss att fatta dessa beslut och där miljön väger tyngst.

Nedan texterna som röstades in i partiprogrammet. Det här är formuleringar som fanns i det gamla partiprogrammet, men som programkommissionen förslog skulle strykas. Så blev det alltså inte och texterna finns kvar.

Miljötexter som förts in i partiprogrammet:
”Om alla människor i världen konsumerade på samma sätt som människorna i den rika delen av världen, skulle det krävas ytterligare ett antal jordklot för att försörja oss. Samhällets resursanvändning måste därför anpassas till ett rättvist miljöutrymme. Rika konsumerar mycket mer resurser än fattiga.”

”Ny teknik och användning av ekologiskt förnyelsebara produkter kan möjliggöra en omställning till ett mer hållbart samhälle. Men de som förbrukar mest måste också ställa om mest, så att fördelningen av jordens resurser blir mer rättvis. Detta gäller både i Sverige och på ett globalt plan. Jorden är vårt gemensamma arv och ska också förvaltas gemensamt.”

”Begreppet rättvist miljöutrymme innefattar även en rättvis fördelning mellan kvinnor och män. Män konsumerar idag mycket mer resurser än kvinnor. Av jordens fattigaste, och därmed de som har tillgång till minst resurser, är 70 procent kvinnor. Männen som grupp måste därför i minska sin resursförbrukning för att möjliggöra för kvinnor att öka sin förbrukning.”

En omvälvande förändring i vårt förhållningssätt till naturen kräver en grundläggande och frigörande omvandling av det sociala och ekonomiska livet. Utan en sådan omvandling riskerar talet om en hållbar utveckling att bli en tom fras. Den ekonomiska tillväxten måste underställas en utveckling som är ekologiskt hållbar, vilket inte kan ske inom ramen för en kapitalistisk ekonomi. Frågan om tillväxt måste kombineras med frågan om vad samhället ska använda tillväxten till och på vilket sätt tillväxten skapas. En jakt på produktionsökningar kan i sig aldrig vara ett självändamål. En tillväxt som sker i kombination med effektiviseringar och begränsade naturresursuttag är ett samhälle att sträva mot. I annat fall riskerar vi en utarmning av den biologiska mångfalden och ett hot mot människans framtid.”

”Miljöpolitiken är aldrig konfliktfri. Miljöintressen kan komma i konflikt med till exempel regionalpolitiska eller arbetsmarknadspolitiska mål. Nödvändig nationell och internationell reglering kan inskränka det lokala självbestämmandet. Berättigade krav på ökad materiell levnadsstandard kan vara oförenliga med en långsiktigt hållbar utveckling. Som i all politik måste olika legitima intressen vägas mot varandra, men de långsiktiga miljöhänsynen måste vara överordnade i den meningen att ett globalt ekologiskt sammanbrott aldrig kan vara ett pris värt att betala.”