Höstbudgeten – steg i rätt riktning

Regeringen har presenterat budgetpropositionen för 2016 – hur mycket pengar som staten ska spendera under 2016. Utifrån de behov som finns; orättvisor, arbetslöshet, klimatförändringen, flyktingar, bostadsbrist, skolan och mycket annat kommer inte den här budgeten att svara upp mot vad som behövs. Men det är ändå en budget som inger lite hopp och som tar steg i rätt riktning. Äntligen satsas det mer betydligt mycket mer pengar på skolan, äldreomsorgen, vården, miljön, klimatet och för att aktivt skapa nya jobb än vad som gjordes under de åtta åren då de borgerliga partierna styrde. Och äntligen får de rika vara med och betala mera. Det är alltså en budget som omfördelar från rika och, i viss mån från män, till de med mindre pengar och till kvinnor.

Vänsterpartiet har fått igenom en rad viktiga satsningar på välfärdsområdet. Det handlar om gratis tandvård för unga (upp till 23 år), gratis preventivmedel för unga (upp till 20 år), gratis mammografi, höjd föräldrapenning, billigare kulturskola, bättre skolgårdar, mer personal på fritids, sommarlovsstöd för fler barn, solcellssatsning, mer pengar till kollektivtrafiken, upprustning av våra hyresrätter och byggande av nya klimatsmarta bostäder.

Det som främst rör klimat- och miljöfrågor i budgeten är utgiftsområde 20. Efter många år av sparlåga blir det en rejäl satsning på miljöpolitiken. Budgeten höjs från 4,4 miljarder kronor 2014 till 6,9 miljarder 2016. En höjning med 57 procent. Det är den enskilt högsta höjningen av miljöbudgeten på mycket länge, så vitt jag kan komma ihåg.

Här finns många bra satsningar, som Vänsterpartiet har varit pådrivande för under förhandlingarna; ökat stöd till solceller (225 milj kr 2016 och 390 milj de kommande åren), kollektivtrafik på landsbygden (200 milj kr), järnvägsunderhåll (1,2 miljarder kr/år samt ytterligare 100 miljoner för landsbygden), investeringsstöd för hyresrätter med låg energianvändning (1,9 miljarder kr 2016, ökar sedan till 2,7 resp 3,2 miljarder) samt upprustningsstöd för energieffektivisering och bättre boendemiljö (1 miljard kr /år). Mer om dessa klimatsatsningar, som enligt regeringen kommer att uppgå till 4,5 miljarder kr redan nästa år, finns sammanställt hos regeringen.

Det finns också stora satsningar på skydd och vård av värdefull natur, miljösanering, kemikaliepolitik, klimatanpassning m m. Även det är anslag som är de högsta på mycket länge, se själva i tabell på sid 14.

Men den kanske bästa klimatsatsningen, som inte har fått den uppmärksamhet som den förtjänar, är de lokala och regionala klimatinvesteringarna (se sid 124 i UO20) som för övrigt numera går numera under namnet Klimatklivet. Det handlar om 600 miljoner kronor per år som kommuner, landsting och företag kan söka för att minska utsläppen lokalt och regionalt. Det kan handla om energieffektivisering, biogas, hållbart resande, hållbar livsstil eller laddstolpar för elbilar. Det är snarlikt det Klimatprogram (se kap 6.2) som Vänsterpartiet motionerade om för två år sedan. Då ville vi ha 1 miljard kronor per år, nu blir det istället 600 miljoner. Rätt OK, trots allt.
För övrigt ser jag sedan nu att intresset från lokal nivå är stort, trots att regering och myndigheter ännu inte annonserat brett för Klimatklivet. Redan nu har 434 ansökningar kommit in till Naturvårdsverket.

Det tas flera steg åt rätt håll i och med budgeten, med andra ord. Men från klimatperspektiv finns det några områden där budgeten förtjänar kritik. Det är:
* Klimatmålet. Där föreslår regeringen inga nya klimatmål och man avser fortsätta att uppnå delar av klimatmålet genom uppköp av osäkra utsläppskrediter i andra länder, istället för att se till att omställningen sker helt och hållet här i Sverige. En liten ljusning är formuleringen på sid 90: ”Regeringens ambition är att i ökad utsträckning genom nationella insatser nå målet 2020.” Regeringen vill alltså att klimatmålet (minska utsläppen med 40 procent till 2020) ska uppnås mer på hemmaplan och mindre med krediter. Här borde man förstås skrivit klart och tydligt att det ska göras helt och hållet på hemmaplan.

* Klimatfinansiering. 500 miljoner kronor avsätts till s k klimatfinansiering i utvecklingsländer. Det är bra. Men pengarna måste vara helt och hållet additionella, d v s får inte tas från biståndsbudgeten. Och i viss mån tas pengarna därifrån eftersom biståndsbudgeten inte uppnår 1 procent av BNI enligt det nya sättet att räkna (i tabellen på sid 12 i UO7 beräknas biståndet bli 0,98 procent, inklusive de 500 klimatmiljonerna).

* Miljöskadliga subventioner. Det finns bra formuleringar om att miljöskadliga subventioner ska fasas ut. Tydligast är de när det gäller vad andra länder ska göra. När det gäller våra egna miljöskadliga subventioner (som uppgår till 50 miljarder kronor och leder till ökade utsläpp) vill regeringen fortsätta att ”kartlägga” dessa (sid 88). Dessutom vill man, precis som den tidigare borgerliga regeringen, bara angripa de ”icke-skatterelaterade” subventionerna. Allt som har med skatter att göra ska tydligen kunna få fortsätta att smutsa ned och kosta staten många miljarder.

Det här visar att det finns en del förbättringspotential, men på det stora hela är höstbudgeten ett välkommet steg i rätt riktning för miljön och för ökad rättvisa mellan alla vi som lever i detta land.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s