Sveriges Grisuppfödare har genomfört ett storskaligt projekt för att hitta ”effektivare” uppfödningsmetoder inom svensk grisproduktion. Projektet, som kallas ”Djuromsorgsprogrammet”, godkändes 2013 och omfattar omfattar 4400 suggor, vilket torde landa på totalt drygt 100 000 grisar (varje sugga föder 26 kultingar per år). Genom detta experiment har uppfödarna kunnat använda metoder som idagsläget av djurvälfärdshänsyn inte är godkända i Sverige, t ex fler grisar per avdelning, fixering av suggorna i en minimal bur (med s k skyddsgrindar och foderliggbås) och en kortare tid för de nyfödda griskultingarna att vara tillsammans med suggan och dia. Det här handlar metoder som inte är godkända enligt svensk djurskyddslag eller föreskrifter varför projektet har fått klassas som ett djurförsök.
Jag instämmer med professor Bo Algers som menar att det här grisprojektet är ett steg tillbaka i utvecklingen och som knappast har stöd hos svenska folket. Man ska också komma ihåg att när man börjar hålla suggor instängda på det här viset och låter kultingarna vara med suggan en kortare tid ökar det risken för sjukdomar. Just att förebygga sjukdomar är argumentet för den utbredda antibiotikaanvändningen som är så spridd i andra länder. Är det dit svensk grisindustri vill?
Svensk grisproduktion är satt under hårt internationellt konkurrenstryck, inte tu tal om det. Men vägen fram för svensk livsmedelsproduktion borde vara att sträva efter högre miljö- och djurskyddsambitioner och mer vegetarisk mat. En intensivare uppfödning, inburning av suggorna och mindre tid för kultingen och suggan kan knappast vara vägen framåt för en etiskt anständig grisuppfödning. Det här grisexperimentet borde därför avslutas snarast möjligt.
Är en ytterligare intensifiering och tydliga avsteg från djurskyddslagen verkligen den väg den nya S-MP regeringen vill gå? Jag hoppas inte det. Jag vill nu ha svar från ansvarig minister, landsbygdsminister Sven-Erik Buch. En interpellation är därför på gång.