Högt pris för djurfabrikerna

Vi är ju vana med att köpa billigt kött, ägg och mjölk i våra butiker. Det är billigt för att det är kraftigt subventionerat, och för att djuren får lida i den fabriksmässiga uppfödningen. Galna kosjukan, svinpest, blåtunga, herpes, rabies, corona (minkar) och nu senast fågelinfluensa är några exempel på sjukdomar som kan sprida sig bland djurfabrikerna. När ett utbrott sker måste djur avlivas och lokalerna saneras. Jag har skrivit om detta här.

Vad färre talar om är vem som betalar priset för de smitthärdar. Ja, vem är det? Jo, det är du och jag. Enligt svensk och EU-lag ska djurindustrierna ersättas för avlivning, sanering, produktionsbortfall och förlorat djurvärde. Just nu grasserar fågelinfluensan med full kraft i södra Sverige. Sju anläggningar har hittills drabbats och 2,1 miljoner fåglar har avlivats, varav 1,3 miljoner vid Sveriges största äggproducent CA Cedergrens i Mönsterås.

Jag bad Riksdagens utredningstjänst ta reda på vad detta kostar skattebetalarna. Summa: 340 miljoner kronor. Och då är alla kostnader är ännu inte inräknade.

Det billiga köttet, äggen och mjölken har ibland ett högt pris. Det priset är vi alla med och betalar. Rimligt?

Läs gärna hela rapporten från RUT.

Djurfabrikerna vår tids smitthärdar

Mycket glädjande beslut om stopp för den svenska minkindustrin under hela 2021. Om inte regeringen håller minkfarmarna under armarna med ekonomiska bidrag kommer pälsindustrin nu att fasas ut. Decenniers kamp för att stoppa denna oetiska verksamhet har då stoppats av ett litet virus. Alla vi som värnar djuren har goda skäl att fira!

Dessvärre är pälsindustrin bara ett symptom på ett större problem, nämligen hur vi behandlar djuren. I Vänsterpartiets motion till pandemilagen – 8 januari i år – avslutade vi med texten:

”Avslutningsvis vill vi lyfta frågan kring faran med muterade virus i samband med djurindustri. I vårt grannland Danmark upptäcktes exempelvis under det gångna året ett muterat covid-19-virus hos minkar inom pälsindustrin och nu kommer det rapporter om att danska minkfarmare för dialog med svenska minkfarmare om att flytta djur över gränsen. För Vänsterpartiet är det ytterst viktigt att regeringen säkerställer att det finns lagstiftning på plats för att skyndsamt kunna stänga ned exempelvis minkfarmar eller annan djurindustri i Sverige i det fall muterade virus skulle upptäckas även här.

Så länge vi har djurindustrier kommer risken för nya smittor och i förlängningen pandemier att finnas. Hur många i Sverige är ex vis medvetna om att den extra farliga formen av fågelinfluensan, högpatogena HPAI, grasserar med full kraft runt om i Europa? Ja, och numera även i Sverige. Smittspridningen tog sin början vid nyårsafton 2019 i Polen då HPAI, högpatogen aviär influensa upptäcktes hos fågeluppfödare i Polen. Ett par månader senare hade smittan spridit sig till stora delar av Östeuropa och Tyskland. Den andra säsongen av fågelinfluensa innebar en spridning av samma virus men nu också i en mängd olika undergrupper H5N8, H5, N5, H5N1 och H5N3 och spridningen skedde nu förutom i Polen i västeuropeiska länder som Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Tyskland och Danmark. Smittan tros ha sitt ursprung hos vilda fåglar som på olika sätt kommit i kontakt med de tama.

I mitten av november hade viruset nått Sverige när fågelinfluensa upptäcktes på en kalkonuppfödning i sydöstra Skåne. Hela beståndet med 4500 kalkoner fick avlivas. Strax efter nyårsafton 2020/21 drabbades äggkläckningsanläggningen Blenta i Sjöbo av samma virus varpå 18 000 kycklingar slaktades. Två mil söderut, i Skivarp, fick 2200 kalkoner avlivas efter att viruset upptäckts. I dagsläget råder efter beslut av Jordbruksverket skyddsnivå 2 i hela Sverige, vilket innebär att alla tamfåglar måste hållas inomhus. Fågelinfluensan är med andra ord inte stoppad. Fågelinfluensan smittar vanligtvis inte till människor, men den stora smittspridningen innebär en enorm kostnad för samhället när smittspårning, masslakt, sanering och kompensation till uppfödarna bekostas av oss skattebetalare.

Fågelinfluensan är inget enskilt fall, utan ett symptom på det ohållbara med att hålla tusentals, ibland tiotusentals, djurindivider i en och samma anläggning (jag har själv dokumenterat massor som grävande journalist). EU gör varje år en sammanställning över sjukdomsutbrott bland djur inom EU. I registret Animal Disease Notification System, ADNS, radas sjukdom för sjukdom upp landvis och i antalet utbrott. Det är ingen munter läsning kan jag meddela. Listan toppas av afrikansk svinpest bland vilda djur med 11 027 utbrott, följt av afrikansk svinpest bland domesticerade djur med 1240 utbrott. Svinpesten bland vilda djur har spridit sig runt om i en stor del av Östeuropa, de baltiska staterna och även till Belgien och Tyskland. Det är av det skälet Danmark nu bygger ett stängsel längs södra Jylland för att hålla de tyska vildsvinen borta. Fågelinfluensan, blåtunga, herpes och rabies är andra utbrott som EU har bokfört. Jag ska inte trötta er med hela listan, men när man läser den uppifrån och ned får man en förståelse för de smitthärdar som pågår dygnet runt runt om i Europa. Och priset för detta betalar du och jag via skattsedeln. Att avliva, sanera, smittspåra och kompensera uppfödarna finansieras av det gemensamma med stöd i svensk och europeisk lagstiftning. Smittorna initieras av vilda djur, men tar riktig fart när smittan når våra djurfabriker. Vissa smittor, dock inte svinpesten, är zoonoser som kan sprida sig vidare till människan och i värsta fall orsaka pandemier. Se hur coronaviruset muterats och spridits vidare via holländska, danska och svenska pälsindustrier.

Så länge vi fortsätter med djurfabriker får vi räkna med att leva med hotet om nya utbrott, och ibland rena pandemier. Hur högt pris är vi beredda att betala för det billiga köttet?

Är det ”konsumentmakten” som ska minska köttkonsumtionen?

Jag skriver idag inför Vänsterpartiets kongress om att vi borde vara för en proportionerlig livsmedelsskatt. Läs där eller nedan.

Är det ”konsumentmakten” som ska minska köttkonsumtionen?
vansterpartiet.se, 2016-04-26
Vårt parti var ljusår före de andra i att lyfta upp köttkonsumtionens negativa påverkan för miljön och andra viktiga målsättningar. Redan 1996 motionerade vänsterpartiriksdagsledamöterna Maggie Mikaelsson och Hanna Zetterberg om minskad köttkonsumtion. Och så har vi fortsatt efter det. Och det är en viktig fråga att driva. Redan klimatberedningen 2008 konstaterade att det saknas styrmedel för att minska animaliekonsumtionens utsläpp. Idag har de utsläppen från konsumtion av animalier växt till ungefär tio miljoner ton per år i Sverige (om importerat kött räknas med). Det är ungefär lika mycket som de samlade utsläppen från våra drygt fyra miljoner personbilar.

Det har inte varit någon självklar position att politisera köttet. Vårt parti skulle mycket väl kunnat landa där så många andra har gjort; nämligen att det vi äter är en privatsak som politiker inte ska lägga sig i. Men på samma sätt som att vi vill ha politiska beslut för att minska massbilismen vill vi också ha beslut för att minska köttkonsumtionen. Det har varit en modig och helt korrekt hållning från vårt parti.

Det främsta skälet till att köttkonsumtionen har ökat så kraftigt i Sverige under de senaste 20 åren är att kött har blivit väldigt mycket billigare i och med de lägre priserna som EU-anslutningen medfört. En stor del av köttökningen i Sverige kommer därför från en ökad import av kött från andra EU-länder.

Att göra kött och andra livsmedel med hög klimatpåverkan dyrare genom en skatt skulle därför vara ett effektivt sätt att få stopp för denna ökade köttkonsumtion. En sådan skatt skulle också generera viktiga intäkter som skulle kunna användas till göra hälsosam och miljövänlig mat billigare eller direkt subventionera hållbar mat i offentlig sektor. En skatt på kött och andra klimatbelastande livsmedel har också föreslagits av både Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Det var därför vi i eko-ekoarbetsgruppen landade i förslaget om att en proportionerlig klimatskatt på livsmedel borde införas.

Men när jag läser partistyrelsens svar till motioner om ekoekoförslaget om en proportionerlig livsmedelsskatt blir jag besviken. PS motiverar sitt avslag med att man inte vet om en skatt på kött och andra livsmedel är möjligt eller lämpligt att införa. Vad menar man egentligen?

Om vi börjar med förslagets möjlighet. Menar PS på största allvar att det är juridiskt eller politiskt omöjligt att införa punktskatt på livsmedel med höga utsläpp? Vi i Sverige har redan punktskatter på tobak och alkohol, då med folkhälsan som argument. Nej, här får PS ta och sluta att fega; på samma sätt som vi driver en mängd andra politiska krav som andra säger är omöjliga eller orealistiska borde vi också våga driva livsmedelsskatten.

Partistyrelsen motiverar också sitt avslag med att det kanske inte är ”lämpligt” att införa en skatt på livsmedel med stora klimatutsläpp. Men är det inte just det som ett parti beslutar om; om något är lämpligt/politiskt motiverat eller inte? En köttskatt och/eller en skatt på livsmedel med höga klimatutsläpp har föreslagits av de två tyngsta och mest relevanta myndigheterna på området, av miljöorganisationer och forskare. Hur länge till tycker PS att vi ska vänta för att hitta ett mer lämpligt stöd?

Partistyrelsen tycker dock att vi ska fortsätta att verka för minskad köttkonsumtion, men vi ska undanhålla oss den viktigaste åtgärden; en skatt. Kvar blir istället ett stort fokus på informationskampanjer och fromma förhoppningar om konsumentmakten. Är det en skarp vänsterpolitik i en av klimatdebattens viktigaste frågor?

Nej, bättre kan vi. Låt oss vara först ut igen av partierna. Låt oss verka för en klimatskatt på kött och andra livsmedel med höga klimatutsläpp. Bifall motion E174.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och medlem i V Enskede

Vägval för djuren

Hur vill vi att vår mat ska produceras i framtiden? Jag tycker att Sveriges radios Kalibers avslöjande om experiment med en alltmer intensiv och djurfrånvänd grisuppfödning sänder en tydlig signal om något som iallafall jag inte vill se mer av. När vi föder upp djur ska vi göra det på ett så etiskt bra sätt som möjligt. Vi måste dessutom äta mycket mer vegetariskt. Grisexperiment som det vi fått prov på hoppas jag att vi inte ska se mer av.

Vad tycker ansvarig minister, Sven-Erik Bucht? Jag lyfter frågan i min senaste interpellation. Läs där eller nedan. Såg förresten att P4 Gotland har uppmärksammat min interpellation.

Djuromsorgsprogrammet för grisar
Interpellation 2014/15:241, av Jens Holm (V) till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Sveriges Grisföretagare har genomfört ett storskaligt projekt för att hitta effektivare uppfödningsmetoder inom svensk grisproduktion. Projektet, som kallas Djuromsorgsprogrammet, omfattar 4 400 suggor och tiotusentals andra grisar. Genom Djuromsorgsprogrammet har uppfödarna kunnat använda metoder som i dagsläget av djurvälfärdshänsyn inte är godkända i Sverige. Ett av syftena med programmet är att genom införande av ett så kallat kontrollprogram (här kallat djuromsorgsprogram) göra så att vissa intensivare uppfödningsmetoder blir tillåtna i Sverige.

Djuromsorgsprogrammet handlar om en intensivare uppfödning med fler grisar per avdelning och på oförändrad yta, fixering av suggorna i en minimal bur (så kallade skyddsgrindar) och en kortare tid för de nyfödda griskultingarna att vara tillsammans med suggan. Det här handlar om metoder som inte är godkända enligt svensk djurskyddslag eller föreskrifter varför projektet har fått klassas som ett djurförsök.

Projektet har kritiserats både från djurrättsrörelsen och forskare. Till Sveriges Radio den 30 januari säger Bo Algers, professor i husdjurshygien vid SLU i Skara, om grisexperimentet: ”Det tycker jag är att gå tillbaka till 60-talet och jag tror faktiskt inte att medborgarna i dag accepterar att man sätter djur i bur så de inte ens kan vända sig om.”

Svensk grisproduktion är satt under hårt internationellt konkurrenstryck. Vägen fram för svensk livsmedelsproduktion borde vara att sträva efter högre miljö- och djurskyddsambitioner, inte lägre, samt en minskad köttkonsumtion. En intensivare uppfödning, inburning av suggorna och mindre tid för kultingen hos suggan kan knappast vara vägen framåt för en etiskt anständig grisuppfödning. Djuromsorgsprogrammet borde därför inte godkännas.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

1. Vad kommer statsrådet att göra för att stärka, inte försämra, omsorgen om grisar i Sverige?

2. Kommer statsrådet att verka för att uppfödningsmetoder som inte är godkända, såsom de inom Djuromsorgsprogrammet, inte får någon förlängning?

Grisexperimentet borde avslutas

Sveriges Grisuppfödare har genomfört ett storskaligt projekt för att hitta ”effektivare” uppfödningsmetoder inom svensk grisproduktion. Projektet, som kallas ”Djuromsorgsprogrammet”, godkändes 2013 och omfattar omfattar 4400 suggor, vilket torde landa på totalt drygt 100 000 grisar (varje sugga föder 26 kultingar per år). Genom detta experiment har uppfödarna kunnat använda metoder som idagsläget av djurvälfärdshänsyn inte är godkända i Sverige, t ex fler grisar per avdelning, fixering av suggorna i en minimal bur (med s k skyddsgrindar och foderliggbås) och en kortare tid för de nyfödda griskultingarna att vara tillsammans med suggan och dia. Det här handlar metoder som inte är godkända enligt svensk djurskyddslag eller föreskrifter varför projektet har fått klassas som ett djurförsök.

Jag instämmer med professor Bo Algers som menar att det här grisprojektet är ett steg tillbaka i utvecklingen och som knappast har stöd hos svenska folket. Man ska också komma ihåg att när man börjar hålla suggor instängda på det här viset och låter kultingarna vara med suggan en kortare tid ökar det risken för sjukdomar. Just att förebygga sjukdomar är argumentet för den utbredda antibiotikaanvändningen som är så spridd i andra länder. Är det dit svensk grisindustri vill?

Svensk grisproduktion är satt under hårt internationellt konkurrenstryck, inte tu tal om det. Men vägen fram för svensk livsmedelsproduktion borde vara att sträva efter högre miljö- och djurskyddsambitioner och mer vegetarisk mat. En intensivare uppfödning, inburning av suggorna och mindre tid för kultingen och suggan kan knappast vara vägen framåt för en etiskt anständig grisuppfödning. Det här grisexperimentet borde därför avslutas snarast möjligt.

Är en ytterligare intensifiering och tydliga avsteg från djurskyddslagen verkligen den väg den nya S-MP regeringen vill gå? Jag hoppas inte det. Jag vill nu ha svar från ansvarig minister, landsbygdsminister Sven-Erik Buch. En interpellation är därför på gång.

Sverige ska verka för ursprungsmärkning av allt kött

Idag har riksdagen röstat igenom betänkandet MJU21. Där kräver riksdagen att regeringen ska verka för en ursprungsmärkning av alla köttprodukter, inklusive sammansatta produkter, som korv, skinka och köttfärs. Kravet är en följd av den så kallade ”hästköttsskandalen” och andra matrelaterade skandaler, där riksdagen nu kräver en bättre ordning. Förslaget på en fullständig ursprungsmärkning kommer från Vänsterpartiets motion ”Respekt för djuren”. Läs nedan mina kommentarer (från vårt pressmeddelande).

– Jag är mycket glad över att hela riksdagen nu står bakom vårt krav på ursprungsmärkning av allt kött, säger Jens Holm (V), riksdagsledamot. Med detta kommer det att bli svårare att fuska med mat och vi får större incitament för mer lokalproducerat och helt enkelt bättre mat.

Inom EU pågår förhandlingar om en ny EU-förordning om bättre livsmedelsinformation till konsumenterna. Vissa framsteg har nåtts, men betänkandet anser att EUs förslag inte går tillräckligt långt.

– Regeringen har länge haft en avvisande inställning till obligatorisk ursprungsmärkning. Med en enig riksdag i ryggen förutsätter jag att Sverige kommer att agera blåslampa för en bättre ursprungsmärkning. Jag hoppas att denna lagstiftning kan vara på plats på EU-nivå från och med nästa år, säger Jens Holm.

– Men det behövs fler åtgärder för att stoppa matfusket. Vi behöver hårdare straff för brott mot livsmedelslagen, bättre kontroll av våra livsmedel och ökade satsningar på ekologisk mat, säger Jens Holm.

Det aktuella betänkandet finns här:

Tillkännagivandet lyder:
”Med anledning av ett motionsyrkande föreslår utskottet ett tillkännagivande om att regeringen inom EU i alla relevanta sammanhang driver frågan om obligatorisk ursprungsmärkning av alla köttprodukter inklusive sammansatta produkter.”

Inga fler köttskandaler

Jag medverkade i Sveriges Radios Studio Ett idag. Jag och Marit Paulsen, EU-parlamentariker (FP), diskuterade den s k hästköttsskandalen. Vi var överens om att det är förfärligt att djur behandlas så illa, i det här fallet hästar som ofta köps upp i ett land (sannolikt också från Sverige) och sedan transporteras långa sträckor, t ex till Italien, för slakt. Min poäng var att det är föga förvånande att vi får skandaler likt denna. Det är inte den första köttskandalen och kommer sannolikt inte att vara den sista heller. Mat betraktas idag som vilken vara som helst på EUs inre marknad. Det är svårt att ställa krav och kontrollera varifrån maten kommer. Sveriges matimport har ökat lavinartat. Tidigare (innan EU-anslutningen) kom närmare 80 procent av den mat vi åt från Sverige, idag endast hälften. Jag säger inte att svensk mat är bättre. Men jag tycker att det är rimligt att mat ska produceras så lokalt som möjligt. Det kan finnas goda miljöskäl för detta, transporterna blir kortare, men främst hamnar det om att vi ska ha bättre koll på varifrån vår mat kommer samt att det är viktigt att stödja den lokala produktionen av livsmedel.

Det är mycket man inte hinner säga i en radiodiskussion på nio minuter. Så på frågan vad vi borde göra för att undvika fler skandaler likt denna om hästköttet föreslår jag:

1. Mat är inte som vilken vara som helst. Det bör vara en grundläggande hållning vid offentlig upphandling, lagstiftning och allmän konsumtion. Lägsta möjliga pris ska inte vara det viktigaste.
2. Våra myndigheter ska kunna göra stickprovskontroller även av livsmedel som kommer från andra EU-länder (det får man absurt nog inte idag) när de tycker att det är befogat. Matkvalité och säkerhet är viktigare än total fri rörlighet för varor.
3. Inför en djurskyddsgaranti. Enskilda medlemsländer ska kunna hänvisa till djurens väl och ve och kunna stoppa transporter som inte är acceptabla ur ett djurperspektiv.
4. En strategi för minskad köttkonsumtion. Ett av skälen till dessa skandaler är att vi i Sverige och i världen äter alltmer kött -> press på att hela tiden tillfredsställa det behovet -> ökad produktion -> minskad kontroll. Med mindre kött ökar våra möjligheter att skärpa kontrollen och få bättre kvalite i maten.
5. Upphandla mer lokalproducerad mat till t ex våra skolor och äldreboenden.
6. Obligatorisk ursprungsmärkning av alla livsmedel, även sammansatta köttprodukter.
7. Mer kontroller av livsmedel och av hur djuren behandlas.
8. Kanske behövs det en skärpning av straffen för brott mot livsmedelslagen. Idag läggs så gott som alla förundersökningar ned av polis och åklagare, ofta med hänvisning till att straffsatserna är för låga. Idag kan finns endast bötesstraff för brott mot livsmedelslagen. Hur vi hanterar vår mat påverkar alla medborgares hälsa. Fusk måste motarbetas mycket hårdare.

Läs gärna min skriftliga fråga till landsbygdsminister Eskil Erlandsson om hästarna i hästköttsskandalen samt min interpellationsdebatt om detsamma. Läs gärna också min debattartikel på Brännpunkt idag om behovet av skärpningar av djurskyddslagen.

Nej till köttklistret – platt fall för borgarna

EU-parlamentet röstade idag nej till köttklistret (AB, Svd). Ett bra beslut. Jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) kan dra en lättnades suck. Han har ju lyckats med konststycket att vara motståndare till köttklistret men ändå rösta för det tidigare i år. Detta att jämföra med t ex Danmark som röstade nej.

Moderaterna och den europeiska högern ville däremot ha köttklistret. Skulle de vilja äta ihoplimmat kött själva? Knappast. Men vanligt folk skulle tydligen få göra det. Nej till matsnusket var det ja…

Tack Åsa Westlund (S) som lotsat EU-parlamentet fram till, för en gångs skull, ett bra beslut.

Jöran Fagerlund, Eva-Britt Svensson

Nej till äckel-köttklistret

Äntligen vad vi alla har väntat på: köttklister!

Jaså inte….

Det är svårt att förstå den borgerliga regeringens stöd till köttklister, d v s enzymet trombin som kan användas för att sätta ihop köttdelar till större produkter. Det sägs att det ska vara oskadligt. Ja, kanske det. Men samma argument brukar framföras om en mängd andra tillsatser. När de lyfts ut från laboratoriet till en massmarknad kan man få helt andra resultat.

Den viktiga frågan här är snarare, varför ska vi acceptera köttklister i livsmedel över huvudtaget? Visst köttindustrin tycker säkert att det är finemang att man i framtiden ska kunna maskera olika snuskprodukter genom att sätta ihop det till något annat. Men vad har konsumenterna att vinna på det?

Det finns också ett klassperspektiv i detta. Med trombinet ökar möjligheterna att föra ut suspekta ingredienser i stor skala. Ihopklistrat kött kommer inte bli något finkött, utan snarare en slutprodukt av en massa slask som ingen annan vill ha. Klisterköttet blir alltså en billig produkt. Regeringen säger att klistret ska märkas så att de som äcklas av det ska kunna välja bort det. Hög- och medelinkomsttagarna kommer alltså att kunna rata klistret, medan låginkomsttagare för köpa det med dåligt samvete. Tack för det.

Köttklister och skräpkött kommer bara leda till en ännu högre konsumtion av animalier än idag.  Detta i en tid när vi borde kraftigt minska konsumtionen eller helt avstå från köttet.

Det hela är cyniskt och smått äcklande. Vår regering i ett nötskal, med andra ord.

Varför skickar förresten regeringen bara ut tjänstemän i frågan? Hittills har jag inte sett en enda regeringsföreträdare försvara beslutet. Eskil Erlandsson (C), törst du inte stå för ditt stöd till köttklistret?

SvD, GP, SRSveriges Konsumenter

Agera mot köttsnusket

Jag noterar att min kollega Jacob Johnsson (v) kräver hårdare tag mot köttsnusket. Det är bra. Köttsnusket ska ses utifrån bakgrunden att vi aldrig någonsin har konsumerat så mycket kött i världshistorien som vi gör nu. Sedan 1950 har världsproduktionen mer än femfaldigats och till 2020 förväntas konsumtionen att fördubblas om ingeting görs. De flesta vakna personer – utom typ Swedish Meats – förstår att detta inte är hållbart.

meat_explosion.jpg
Världsproduktionen av kött, 1950-2010.

Hur ska vi då råda bot på detta? Inför en köttskatt och subventionera istället frukt och grönt. Då kan jag garantera att fi skulle få ett stopp på den rådande köttexposionen. På sikt borde man verka för att helt och hållet ersätta proteiner från kött med vegetabilier.