EU inifrån, förord

Min bok EU inifrån – berättelser från EU-parlamentet 2006-2009 kom ut i en nyutgåva som e-bok förra veckan. Mycket kul tycker jag. Ladda gärna ned den från Bokus för 39 kronor. Nedan mitt helt nyskrivna förord till boken. Det får ni läsa helt gratis 🙂

Enskede, 2014-05-06

Förord, tredje utgåvan: EU inifrån
Det har hänt en del sedan första och andra utgåvan av EU inifrån – berättelser från EU-parlamentet 2006-2009, 2009. Finanskrisen briserade med full kraft precis när EU inifrån kom ut för första gången, 2009. Idag har länder som Irland, Spanien, Portugal och inte minst Grekland tvingats igenom veritabla stålbad under EUs och IMFs ledning. När vi EMU-kritiker varnade för s k assymetriska chocker med ett och samma valutaområde anklagades vi för att vara teoretiska och svårbegripliga. Vi har nu tyvärr blivit sannspådda. På Irland behövde man kyla av den upptrissade spekulationsekonomin i slutet av 00-talet, medan Greklands ekonomi helt och hållet hade stagnerat och behovet av stimulanser var enorma. Inget av det kunde göras, utan ränte- och penningpolitiken styrdes från EMUs centralbank i Frankfurt. EU skriver ut ett och samma recept oavsett vilken åkomma patienten lider av; nedskärningar, nedskärningar och mer nedskärningar. Det här var just den här formen av svältkurer som vi EMU-kritiker varnade för. Idag har vi ett Europa med ännu högre arbetslöshet och klyftor än 2009.

Man kan fråga sig varför den s k trojkan (centralbanken, EU-kommissionen och IMF) har gått så hårdhänt fram när det gäller nedskärningar men samtidigt ägnat så stor omsorg om att rädda spekulerande storbanker. Ett kapitel i EU inifrån heter just ”Lobbyismen”. Och är det några som verkligen flyttat fram sina lobbypositioner så är det bank- och finanssektorn. Under det senaste decenniet har finanslobbyisterna vuxit fram till en av de absoluta tyngsta maktfaktorerna i Bryssels korridorer. Enligt rapporten ”The Fire Power of the Financial Lobby” (CEO m fl, april 2014) har bank- och finanssektorn numera 1700 lobbyister i Bryssel och de lägger mer än 120 miljoner euro årligen på att lobba fram sina krav. Är det någon som är förvånad över att EU räddar banker men raserar välfärd?

Som alltid när man diskuterar EU finns det alltid någon mirakelkur som vi absolut inte får hålla oss undan. Själva EU-anslutningen framställdes som en sådan. EUs nya fördrag; Lissabonfördraget, och EMU är andra exempel på s k sine qua non. Att motsatsen är sannare visar inte minst Sveriges nej till EMU och Euron. Det senaste i raden av mirakelkurer är handelsavtalet mellan EU och USA, TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership). Handelsministern lovar 1700 kronor direkt i plånboken per svensk och från EU-kommissionen framställs avtalet endast som något som ska göra det enklare att skicka varor och tjänster över Atlanten. Men alla handelsavtal har en harmoniserande effekt, d v s de pressar aktörerna att närma sig i lagstiftning och standards. Detta gäller i synnerhet ett så omfattande avtal som detta. Att USA har en helt annan nivå än vi när det gäller t ex konsumentskydd, miljölagstiftning eller välfärdspolitik är väl känt. Vad händer när dessa traditioner krockar? I nuvarande avtalsförslag ska tvister avgöras i specialdomstolar vid sidan av det ordinarie rättsväsendet. Endast företag får anmäla stater, inte tvärt om. Är det någon som tror att detta är till gagn för en progressiv lagstiftning så räck upp en hand… Jag tror – och hoppas – att det kommer att mobiliseras minst lika mycket mot TTIP som tidigare inför globala avtal. Och här har vi en del positiva exempel på vad global mobilisering kan leda till; exempelvis MAI-avtalet (som stoppades), WTO-rundor (som nu gått i stå) och nu senast ACTA-avtalet (som också stoppades). Kommer TTIP att tvingas gå samma öde till mötes? Jag hoppas det.

Vad gör stängda skolor och vårdcentraler med ett samhälle? Kraftigt ökade klyftor och en arbetslöshet på nästan 30 procent? Dessvärre är det en fruktbar grogrund för extrem politik på den högerextrema sidan. Dessvärre är det inte bara i Grekland vi ser högerextremismen och främlingsfientligheten breda ut sig. Problemet finns dessvärre i de flesta europeiska länder, inklusive vårt eget. Här är det viktigt att ett finns en EU-kritik som är progressiv och konstruktiv. En av tankarna med EU inifrån var just att avslöja EU som det etablissemangsprojekt det är, men också peka på konkreta lösningar. Dessa borde alla stavas mindre makt åt Bryssel och mer demokrati och öppenhet. Om man i slutändan helt och hållet vill lämna EU eller bara vill att EU ska syssla med mindre behöver inte avgöras idag. Det är riktningen som är det viktiga. Jag hoppas att den här tredje utgåvan av EU inifrån kan hålla liv både kritiken av dagens EU och behovet av ett annat Europa.

Sedan 2009 har FNs klimatpanel, IPCC, presenterat tre vetenskapliga rapporter som alla pekar åt samma håll: Det är bråttom att rädda klimatet, men det går. Den rika världen har ett historiskt ansvar att pressa ned sina utsläpp och att hjälpa utvecklingsländerna med pengar och ny teknik. Vad spelar EU för roll i detta sammanhang? Är det inte ett ödets ironi att samma dag, den 22 januari 2014, som EU-kommissionen presenterade sina klimatmål för 2030 (som inte är tillräckliga) lanserade man också ett förslag till ”industriell pånyttfödelse” i EU (där lovades bl a att den inre marknaden skulle stärkas liksom tillgången till råvaror). Det är EU i ett nötskal; det finns en ambition om att möta de stora miljöutmaningarna, men för varje progressivt förslag finns minst tre dåliga. I EU inifrån hittar jag en av förklaringarna till denna schizofreni i det jag kallar för marknadsfundamentalismen. Den inre marknaden är överordnat all progressiv lagstiftning.

Varje förslag till att stärka miljö- och klimatpolitiken ska förstås backas upp. Men det är med en verklig miljögaranti, d v s att miljökrav alltid är överordnade den fria marknaden, som vi verkligen skulle kunna få till stånd en ambitiös miljö- och klimatpolitik både i EU och i de respektive medlemsländerna. Och det är bråttom. IPCC pekar på att de kommande åren kommer att vara helt avgörande för om vi lyckas förhindra en okontrollerbar klimatförändring. Då måste vi verka på alla nivåer. Vi måste möte lobbyism med att tillgängliggöra politiken för alla som vill delta. Vi måste möte främlingsfientlighet med demokrati, öppenhet och solidaritet. Vi måste ställa om våra samhällen till hållbarhet och jämlikhet.

Jag hoppas att tredje utgåvan av EU inifrån kan bidra med detta. Jag vill också tacka Telegram Bokförlag för att de ger ut EU inifrån.

Jens Holm

P S Läser du detta innan den 25 maj? Vill du ha en lösning på klimatkrisen, att folket ska räddas – inte bankerna, att vi ska få rättvis handel och inte storföretagens handelsavtal? Då borde du rösta vänster i EU-parlamentsvalet.

3 reaktioner på ”EU inifrån, förord

  1. Bra argument för att lägga EU-rösten på VP. Har inte riktigt bestämt mig än, men ett inlägg som detta är ett stort plus i vågskålen!

  2. Ping: Miljön vann mot marknadsfundamentalismen | Jens Holm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s