Klimat- och miljöanförande

Vi har just haft debatt om utgiftsområdet 20 i budgeten (jag vet, det låter tråkigt, men viktigt…). Läs gärna mitt anförande nedan.

Utgiftsområde 20, anförande
När jag läser i det här betänkandet börjar jag fundera kring regeringens prioriteringar. Det här är utgiftsområde 20 i regeringens budget. Det rör klimatet, biologisk mångfald, kemikalier, övergödning av våra hav och mycket annat. Vad ska vara viktigare än detta? I regeringens budget avsätter man knappt fem miljarder kronor till detta viktiga område. Då tänker jag på regeringens omfattande skattesänkningar under de sju år man har styrt. Totalt har man sänkt skatterna för 140 miljarder kronor. Med det s k femte jobbskatteavdraget blir det 12 miljarder till. Banker, storföretag och höginkomsttagare har särskilt kunnat dra nytta av detta. 140 miljarder jämfört med detta anslag på 5 miljarder. Det är nästan 30 gånger mer pengar till skattesänkningar. Är det verkligen en rimlig prioritering?

Jag säger det eftersom ni säkert vet att Vänsterpartiet vill anslå väsentligt mycket mer till miljö och klimatområdet i budgeten tillsammans med våra rätt ambitiösa satsningar på vård, skola och omsorg samt att skapa nya jobb till de som idag är arbetslösa. Jag säger det därför folk frågar ibland; hur kommer det sig att vänsterpartiet kan satsa så mycket mer pengar både nya jobb och på miljön? Jo, vi avvisar regeringens skattesänkarpolitik. Vi låter också det som smutsar ned få betala mer i form av höjda avgifter och skatter på utsläpp.

Det finns en röd tråd i vänsterpartiets politik, det är rättvisa och omtanke. Och det gäller även på miljöområdet. Vi vet att det är vi i den rika världen som skapat klimatkrisen. Det är vi som stått för över 70 procent av de historiska utsläppen. Därför måste Sverige och andra länder ta ansvar för detta. Därför lägger Vänsterpartiet fram förslag på nya skarpare klimatmål för Sverige och EU. Vi vill att utsläppen ska bringas ned till under 40 miljoner ton till 2020. Vi driver också att EU ska minska sina utsläpp med 40 procent till 2020. Vi gör inte som regeringen, som lägger över en tredjedel av vårt klimatansvar på andra länder, genom uppköp av billiga och osäkra utsläppskrediter. Vi gör allt på hemmaplan. Därutöver föreslår Vänsterpartiet ett nytt klimatbistånd med nya additionella medel, totalt fyra miljarder för de kommande tre åren.

Rättvisa och omtanke präglar också Vänsterpartiets politik alla andra områden i detta betänkande. Allt ifrån att sanera våra marker från gamla miljösynder, att skydda mer skog och mark, satsa mer pengar på miljöforskning, bättre skydd av vår havs- och vattenmiljö, mer klimatanpassning och mer pengar till internationellt klimatsamarbete. Ja, min uppradning skulle kunna bli ganka lång på allt inom miljö- och klimatområdet där vi tycker att regeringen inte gör tillräckligt och där Vänsterpartiet lägger konkreta förslag på vad som behöver göras. Egentligen kan väl allt sammanfattas i det faktum att regeringen skriver själv i den budget som vi nu debatterar att Sverige inte kommer att nå 14 av våra 16 miljömål med ”idag beslutade eller planerade styrmedel” (citat från budgetprop UO 20, s 54 samt fler andra ställen). Vi når inte miljömålen med idag beslutade eller planerade styrmedel… Borde då inte mer göras? Jo, självklart. Varför gör då inte regeringen mer? Min enda slutsats är att man prioriterar annat. Skattesänkningar är viktigare än att rädda vår miljö, enligt den borgerliga regeringen.

Så, helt avgörande är prioriteringar och resurser. Och här är skillnaden stor mellan den borgerliga regeringen, uppbackade av Sverigedemokraterna. Men jag tror också det handlar om något annat. Hela synen på hur miljöarbetet ska bedrivas. Jag tänkte på det när jag häromdagen genomförde den ritual som miljontals andra svenskar gör ungefär en gång i veckan. Jag tog mina gamla mjölkpaket, plastbyttor och konservburkar – travade allt i kartonger och papperspåsar och lastade på allt på cykeln och cykelvagnen och rullade iväg till återvinningsstationen. Ni vet, dessa gröna iglos som finns alldeles för långt bort från där människor bor. De är ofta överfulla och smutsiga. Ja, det är överlag krångligt att vara miljövän och lämna tillbaka förpackningar för återvinning. Men det skulle inte behöva vara så krångligt. För drygt ett år sedan lades ett utredningsförslag fram till regeringen om en mer resurseffektiv avfallshantering. Regeringen har lovat att i år lägga fram ett konkret lagförslag, en proposition, baserat på denna utredning. Men något sådant lagförslag har inte kommit. Och i ärlighetens namn, det kommer inte att komma innan valet heller. Varför?

Jag tror att det har att göra med att utredningen föreslår att kommunerna ska få ansvaret för insamling av förpacknings- och tidningsavfall från hushållen. Kommunerna skulle alltså kunna samla in detta tillsammans med den ordinarie insamlingen av annat hushållsavfall. Men regeringen vill inte detta. Regeringen vill istället att marknaden, producenterna, ska fortsätta att ha ansvaret. Man hoppas att producenterna ska kunna bygga upp en marknad för detta avfall. Regeringen vill inte ha en kommunalisering av ansvaret, trots att vi vet att resultatet skulle bli mycket bättre, i likhet med det som föreslagits av regeringens egen utredning. Jag tycker detta är ett exempel på hur regeringen sätter formen före innehållet i miljöpolitiken. Det är viktigare att hoppas på marknaden än att göra det rationellt och enkelt för svenska folket att bli av med sitt avfall. Det är inte acceptabelt. Men tyvärr är inte det här området det enda där regeringen hoppas på marknadens osynliga hand istället för att genomföra det som behövs för miljön.

Jag lyssnade igår på Internationella energiorganets, IEA, chefsekonom Fatih Birol. Han berättade bland annat att världens subventioner till fossil energi i fjol uppgick till 544 miljarder US dollar. Subventionerna till förnybar energi låg under samma tid på 101 miljarder USD. Alltså mindre än en femtedel. Det här är något som jag tror alla vi i den här kammaren ogillar. Så mycket pengar till det som smutsar ned. Så förhållandevis lite till det som är förnybart, framtidens rena energi. Men även vi i Sverige är en del av det här problemet. Naturvårdsverket går i rapporten ”Potentiellt miljöskadliga subventioner” (rapport 64559 igenom de svenska s k miljöskadliga subventionerna. Räknar man samman dessa landar de för svensk räkning på hela 50 miljarder kronor. Miljöminister Lena Ek har lovat en kartläggning och utfasning av dessa. Detta är också ett åtagande vi har från den stora konferensen om biologisk mångfald i Nagoya, Japan, 2010. En någorlunda bra kartläggning har vi redan. Men vad hände med utfasningen? Det är därför vi har lyft utfasning av de miljöskadliga subventionerna i vår reservation nummer 5. I svaret på vår reservation i detta betänkande kan vi läsa att regeringen arbetar med detta. Det står att regeringen arbetar med de ”icke skatterelaterade miljöskadliga subventionerna”. Regeringen har genom att skriva icke-skatterelaterade uteslutit en stor del av de miljöskadliga subventionerna, t ex nedsättningen av koldioxidskatten. Varför har man gjort denna omdefinition? Och jag undrar också varför själva utfasningen tar så lång tid. Varför det händer så lite? Därför bifall till vår reservation nummer 5.


Publicerat

i

av