Jag har ett inlägg idag i ETC om finansminister Anders Borg och regeringens klimatpolitik, eller snarare brist på sådan. Läs den där eller nedan.
Regeringen har ovärdig klimatpolitik
ETC, 2013-10-15
Finansmarknadsminister Anders Borg har presenterat förslag till statsbudget för nästa år. Man får känslan av att Borg vill ge intrycket av att han är en minister som skyndar långsamt. Han sitter still i båten då det blåser stormvindar från omvärlden. Anders Borg ska vara en trygg famn att vila i i en orolig värld. Anders Borg tar ansvar.
Jag är benägen att utbringa en lååång gäspning. Men det här är allvarligare än så. I själva verket har vi en finansminister som inte alls går varligt fram. Anders Borg har varit en av de mest brutala omvandlarna av svensk välfärd och omfördelningspolitik. Anders Borg har nämligen lyckas åstadkomma det som tidigare borgerliga regeringar bara vågat drömma om. Han har sänkt skatterna för ungefär 140 miljarder kronor.
Han har sålt ut statliga företag i en tidigare sällan skådad omfattning: Den största delen av Apoteket, Bilprovningen, Vin & Sprit, OMX och Nordea, för att nämna några. Han har tvingat fram privatiseringar av välfärden av sällan skådat slag.
Han har avreglerat järnväg och annan kollektivtrafik – nedläggningar, förseningar och allmänt strul har kommit som ett brev på posten. Så har det sett ut på det ekonomiska området. Men när det handlar om andra områden kan man inte anklaga regeringen för att skynda på alltför mycket.
Jag tänker på miljö- och klimatpolitiken.
FNs klimatpanel, IPCC, kom nyligen med sin första delrapport. I den understryks allvaret i klimatförändringarna. Vi kan fortfarande begränsa temperaturhöjningen så att situationen blir någorlunda hanterbar, men då är det bråttom. Lägg där till att Sverige inte förväntas uppnå 14 av våra 16 miljömål och alla förstår att läget är akut både för klimatet och miljön i stort. Vad gör då Anders Borg och regeringen? Jo, han har anständigheten att medge att klimatproblemet är en gigantisk utmaning. Där är han bättre än den kverulans- och klimatförnekarhöger som finns i många andra länder. Men vad hjälper det om han i nästa mening säger att den utmaningen får axlas av någon annan.
Samtidigt finns det ministrar i regeringen som vill göra mer, till exempel de centerpartistiska. Men Anders Borg säger blankt nej. Vad händer då? Jo, man utreder. Jag kollade snabbt igenom statsbudgeten på det område som rör miljö och klimat (utgiftsområde 20). Där hänvisar regeringen till inte mindre än nio nya eller pågående utredningar. Det handlar om allt från megautredningen ”miljömålsberedningen” till en utredning om ekosystemtjänster, reglerad användning av dubbdäck till en fortsatt kartläggning av kemikalien bisfenol a. Och det här är bara ett av regeringens 27 utgiftsområden i budgeten. Man kan tycka att när regeringen styrt det här landet nu i sju år borde det vara tämligen färdigutrett, men inte när det handlar om miljöfrågor. Då staplar man utredningar på varandra.
Jag tycker det här rätt tydligt illustrerar den borgerliga regeringens modus operandi. På det ekonomiska området vet man exakt vad man vill. Och nu sitter vi med en välfärd som krackelerar och riskkapitalister som sticker med pengarna. När det handlar om att rädda vår svårt sargade värld slår de borgerliga ministrarna dubbel- och trippelknut på sig själva och begraver all progressiv politik i utredningar.
Det är inte värdigt ett land som vill bidra till en lösning på klimatproblemet. Det är hög tid för handling.
Vänsterpartiet föreslår därför i vår alternativa budgetmotion det som torde vara de mest ambitiösa minskningsmålen av växthusgaser av alla partier. Utsläppen ska minska med 45 procent till 2020 och vi vill göra allt i Sverige, utan uppköp av billiga och osäkra utsläppskrediter. Vi lägger därför den mest ambitiösa investeringsbudgeten för klimatet av alla partier. Vi investerar 52 miljarder kronor mer än regeringen de kommande tre åren på kraftigt minskade utsläpp. Vi inför ett klimatinvesteringsprogram för våra kommuner och landsting, ett nytt additionellt klimatbistånd, ökade satsningar på förnybar energi, handlingsplan för minskad köttkonsumtion, billigare och bättre kollektivtrafik, klimatupprustning av våra bostäder samt gemensamma lokaler samt en rejäl cykelsatsning.
Detta är bara några exempel på att vi vägrar att sitta med armarna i kors när vår planet riskerar att gå mot en temperaturhöjning på fyra grader. Någon frågar sig säkert hur det kommer sig att vi har råd med allt detta. Vi gör främst två saker: vi accepterar inte regeringens omfattande skattesänkningar samt vi föreslår dessutom nya skatter och avgifter på det som smutsar ned. På så sätt får vi en politik som både omfördelar från rik till fattig samt minskar utsläppen med hjälp av nya intäkter.
Anders Borg kan få yla skattechock hur mycket han vill. Vi i Vänsterpartiet har bestämt oss för att återupprätta välfärden och se till att Sverige tar sitt historiska ansvar för den globala uppvärmningen.
Jens Holm (V)
Riksdagsledamot Stockholm och klimatpolitisk talesperson