Förra veckan skrev jag om motorvägsbygget Förbifart Stockholm. Även de som är anhängare av detta motorvägsbygge borde kanske tänka om en smula. Hela projektet bygger på ökad bilism, men de senaste fyra åren har bilåkandet i Stockholmsregionen gått ned. Jag undrar vad det borde få för slags konsekvenser på regeringens planer av bygget. Jag har därför skickat in interpellationen ”Minskat behov av Förbifart Stockholm” om detta. Interpellation är en eller ett par frågor som jag kommer att få debattera med ansvarig minister, i det här fallet den 26 juni med infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (jag riktade frågan till miljöminister Lena Ek, men hon har lämnat över det till infrastrukturministern).
Min interpellation nedan.
Interpellation
2012/13:468 Minskat behov av Förbifart Stockholm
av Jens Holm (V)
till miljöminister Lena Ek (C)
Enligt myndigheten Trafikanalys (se pressmeddelande: ”Bilkörningen ökar inte längre, www.trafa.se 27/3-13) har den genomsnittliga körsträckan för de svenska personbilarna minskat. Minskningen för 2012 var 0,7 procent jämfört med föregående år. Det här var fjärde året i rad som antal körda mil med bil minskade. Detta visar på en intressant trend. Från att bilismen har ökat år för år så började faktiskt svenska folket att köra mindre bil från och med 2008. Sverige tycks följa en europeisk trend där bilen blir allt mindre viktigt för att transportera sig. Enligt Trafikanalys statistik minskade nyregistreringen av bilar under 2012 jämfört med tidigare år i EU, däribland stora länder som Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien. Även i Sverige minskade nyregistreringen av bilar, från 327 000 2011 till 301 000 bilar 2012.
I Stockholmsregionen är trenden av minskat bilresande ännu tydligare. Enligt Stockholms stads ”Miljöbarometer” minskade antalet körda mil ännu mer i Stockholms stad samt Stockholms län än i rikssnittet. I Stockholms stad kördes år 2008 597 mil per invånare. 2011 hade sträckan gått ned till 535 mil. Motsvarande siffror för riket var 672 mil 2008 respektive 645 mil 2011.
Trenden med färre bilar och kortare körsträckor kan nog delvis förklaras med den ekonomiska nedgången. Men det är också sannolikt att det vi ser är en del av en europeisk trend där man inom, främst, våra storstäder börjar finna andra lösningar än att färdas så mycket som möjligt med den egna bilen. Cyklandet ökar kraftigt över stora delar av Sverige, inte minst i Stockholm. Kollektivtrafiken skulle kunna växa mycket mer om det fanns erforderliga resurser för att bygga ut den. Bilpooler och samåkning är två andra intressanta beteendeförändringar som talar för samma sak. I framtiden kommer vi färdas mindre med bil, inte mer.
I ljuset av detta är motorvägsbygget Förbifart Stockholm intressant. Motorvägsbygget bygger på ökad bilism. En del av finansieringen handlar också om detta. Förbifart Stockholm innebär också att de, lågt räknat, 40 miljarder kronorna tränger undan viktiga satsningar på kollektivtrafiken. Vi ser t ex nu att inte ett öre av intäkterna från trängselskatten i Stockholm tillfaller kollektivtrafiken. Regeringen lägger istället pengarna till att bygga Förbifart Stockholm.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
1. Har ministern gjort det ställningstagandet att bilismen inte kommer att öka i framtiden?
2. Avser ministern att verka för att planeringen av Förbifart Stockholm avbryts?
Kommentarer
Ett svar till ”Debatt om Förbifart Stockholm”
Bra!
40 miljarder är lite för mycket pengar att slösa bort på en felinvestering baserad på gårdagens världsbild.
Det skulle inte vara första gången som resurser bränns på en investering som baseras på den naiva bilden att historiska utvecklingstrender fortsätter i all evighet.
Det är en del av den mänskliga psykologin att se framtiden som en rak trend från dagens situation. Våra erfarenheter projiceras på framtiden och trots att det finns uppsjö av signaler och scenarier som talar för att utvecklingen tar en annan riktning så är det alltid svårt att ändå vända i tid.
Stödet till varvsindustrin, Facit och Hasselblads oförmåga att ta till sig ny teknik, mobiltelefonin som aldrig skulle bli en produkt för mer än ett fåtal exklusiva användare. Det finns många exempel och det intressanta är att det i de flesta fall i efterhand har varit förbluffande hur länge aktörerna har hållit fast vid den förlegade världsbilden, trots alla tecken på trendbrott och paradigmskifte.
Förbifart Stockholm är ett ytterligare ett exempel som vi hoppas att vi ska slippa uppleva.