Sverige överkört av jordbrukslobbyn

EUs jordbruksministrar kom i natt överens om ett förslag till en ny jordbrukspolitik för EU. Förslaget ser mycket illavarslande ut. Och inte kommer det att bli bättre av att EU-parlamentet nu ska ge sitt godkännande. Läs mitt debattinlägg i Svenska dagbladet idag.

Sverige har körts över av jordbrukslobbyn
Svenska Dagbladet, Brännpunkt, 2013-06-26
Med en jordbruksreform i EU skulle man kunna hoppas på att det antogs en plan för hur de gigantiska subventionerna skulle kunna fasas ut och hur jordbrukspolitiken skulle kunna stämma överens med andra viktiga politikområden som miljö och internationell utveckling. Men så kommer inte att ske.

EU:s jordbrukspolitik kommer att fortsätta att uppgå till det rena fantasibeloppet 500 miljarder kronor per år, eller ungefär 40 procent av EU:s totala budget. Enligt prognosen kommer summan att minskas endast marginellt till år 2020; de stora subventionerna kommer alltså att ligga kvar. Det handlar om en gammalmodig subventionspolitik som inte stimulerar ett modernt hållbart jordbruk. Fusk och misshushållning av gemensamma medel kommer att fortsätta att finnas eftersom det inte lagts konkreta förslag på åtgärder för bättre uppföljning och sanktioner. Stora, redan välbeställda, bidragsmottagare kommer att kunna fortsätta att kamma hem stora subventioner på bekostnad av småbrukare.

Vi kan också se fram emot helt nya jordbruksbidrag i framtiden. Nytt är inrättandet av en så kallad krisreserv på drygt 30 miljarder kronor där jordbruksföretag ska kunna få bidrag vid ”allvarligare marknadskriser”. Vad en allvarlig marknadskris innebär vet ingen, det är upp till EU-kommissionen att definiera. Nytt är också att det ska kunna betalas ut jordbrukssubventioner från den nyinrättade globaliseringsfonden i nästan samma storleksordning.

Det här innebär att EU kommer att fortsätta att pumpa ut miljarder av européernas skattepengar till ineffektiva och miljöbelastande jordbruksföretag som egentligen borde ställa om sin verksamhet och producera det som Europas konsumenter vill ha. Den så kallade förgröningen kommer att göra sitt bästa för att ge subventionspolitiken en grön patina, men den kommer inte att råda bot på det storskaliga europeiska jordbrukets grundproblem med stor kemikalieanvändning, fossilberoende, intensiv djurhållning och stor övergödning.

Det är upprörande och oacceptabelt att EU kommer att fortsätta att köpa upp de produkter som inte kan säljas på marknaden genom så kallade interventionsuppköp. Detta kommer att fortsätta att skapa stora lager. Lagren måste tömmas då och då, vilket kommer att ske i fattiga länder i Syd. Det är därför oacceptabelt och direkt provocerande att exportstöden kommer att finnas kvar. Exportbidragen kommer att fortsätta att bidra till dumpning av mjölk, kött och andra jordbruksprodukter i utvecklingsländerna. Detta går helt på tvärs med syftena i svensk utrikes- och utvecklingspolitik samt med EU:s internationella åtaganden.

Slutsatsen av detta är att av den stora reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik blev en tummetott. Hur kunde då Sverige rösta ja till detta? När jag har ställt den frågan till ansvarig minister Eskil Erlandsson har han svarat att det är bättre att säga ja och vara med och påverka. Men ibland är det bästa sättet att påverka att tydligt säga nej. Samme Eskil Erlandsson gjorde just det när den gemensamma fiskeripolitiken stod inför en överenskommelse tidigare i år. Eskil Erlandsson och Sverige röstade nej, förhandlingarna fortsatte och resultatet blev en förbättring.

Sverige måste gå i bräschen för en jordbrukspolitik som underlättar för lantbrukarna att sköta sin huvuduppgift; att producera bra livsmedel på ett miljövänligt sätt. Sverige måste också ta strid för utvecklingsländernas rätt att själva kunna producera sina livsmedel. Detta har hela tiden varit den svenska linjen. Men nu när Eskil Erlandsson väntas rösta ja till kompromissen sviker man den tidigare svenska progressiva linjen.

Det är lika bra att säga det klart och tydligt: Sverige har blivit överkört av EUs stora länder och den mäktiga europeiska jordbrukslobbyn.

Är det här verkligen hela den svenska regeringens politik?

Är det här den politik svenska folket vill att vi ska föra i EU?

Jag tror inte det. Rösta nej och verka för en verklig reform av EU:s jordbrukspolitik.
 
JENS HOLM (V)
riksdagsledamot och EU-parlamentariker 2006-2009

Säpo

Aftonbladet har idag avslöjat att en person ska ha agerat som uppgiftslämnare åt Säpo under en längre tid. En av de personer som det har lämnats uppgifter om är jag. Jag har ett svagt minne av denne man som en person som under slutet av 1990-talet deltog i några aktiviteter med Ung vänster och Vänsterpartiet i Uppsala där jag också var aktiv. Inget konstigt med det, det var massor med personer som kom och gick under den tiden. Om man har samlat in ”uppgifter” må det väl vara hänt. Det kan i praktiken vem som helst göra eftersom vi är en helt öppen organisation. Men det som irriterar och inte riktigt kan släppa min tankeverksamhet är vad vår säkerhetspolis, Säpo har gjort av detta.

I praktiken kan ju vem som helst utnämna sig själv till uppgiftslämnare. Men det är Säpo som ska vara vår professionella myndighet och ska kunna skilja agnarna från vetet. Det är Säpo som måste göra bedömningen av sin egen verksamhet, vilka prioriteringar man ska göra. Om det är så att Säpo medvetet har sporrat den här personen att spionera på mig och andra vänsteraktivister är det extremt upprörande och illavarslande. Ja, det skulle visa att vi har en säkerhetspolis som inte kan skilja genuint engagerade personer i ett demokratiskt samhälle från hot mot rikets säkerhet. Ja, det skulle visa att vi har en säkerhetspolis som i praktiken kan utsätta enskilda människor för stor fara. Säpo har tyvärr visat på extremt dåligt omdöme förr, men jag trodde den tiden var förbi. Eller är den inte?

Jag vill veta vad säkerhetspolisen har sysslat med. Därför har jag skickat brevet nedan till Säpo. Vänsterpartiet vill också gå till botten med detta. Vi har därför bjudit in dem till ett möte. Vi hoppas på ett skyndsamt svar från Säpo.

För övrigt har Nyheter24 gjort en gedigen genomgång över vilken högerextrem typ denne ”uppgiftslämnare” är. Usch!

Säkerhetspolisen
Box 12312
102 28 STOCKHOLM

Diarienummer: 2013-12600

Hej Säpo,

Jag skulle skyndsamt vilja ha svar på dessa frågor:
1. Har ni uppgifter samlade om mig?
2. Om ni har detta skulle jag snarast möjligt vilja ta del av dessa.

Jag kontaktar er med anledning av de uppgifter som framkommit i Aftonbladet idag.

Med vänlig hälsning

Jens Holm, riksdagsledamot (V)

Nyhetsbrev 2013-06-20

Läs gärna mitt senaste nyhetsbrev: 

Enskede, 2013-06-20

Hej alla,
Igår hade riksdagen formellt sommaravslutning, men politiken fortsätter ändå några veckor. Idag jobbar jag hemifrån. I tanken, och förhoppningsvis i handling, finns mitt fulla stöd till busschaufförerna som strejkar. Stå på er!
     Snart är det midsommar. Enligt prognosen ska solen skina, men jag undrar om det inte kommer regn. Äkta svensk sommarkänsla, med andra ord.
Trängselskatt och Förbifart Stockholm
Igår debatterade jag mina två interpellationer om 1) intäkterna från trängselskatten i Stockholm (där kollektivtrafiken inte fått en enda krona sedan starten) och 2) Förbifart Stockholm (där behovet blir allt mindre när stockholmarna nu för fjärde året i rad kör mindre bil). Det jag tycker var rätt anmärkningsvärt var att infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd faktiskt inte kunde ge ett vettigt svar på en av huvudfrågorna: När ska kollektivtrafiken få sin andel av intäkterna från trängselskatten? Sedan 2008 har trängselskatten genererat ungefär två miljarder kronor. Allt har gått till olika vägbyggen, inklusive Förbifart Stockholm. Inget har gått till kollektivtrafiken. Du kan se debatten här: http://korta.nu/hd3c5

Cykeldebatt
Nästa vecka, onsdag någon gång efter kl 10.00 debatterar jag cykelpolitik med samma Elmsäter-Svärd. Tänk vad mycket bra vi skulle kunna göra med förhållandevis små insatser för att få folk att cykla mer. Vad tycker infrastrukturministern. Läs min IP: http://korta.nu/nm1bl

Ojnare, vilken seger!
Vilket fantastiskt positivt beslut från Högsta Domstolen i tisdags om att underkänna processen kring företaget Nordkalks kalkbrott i Ojnareskogen, Gotland. För en gångs skull har vi haft lite hjälp av domare i en domstol, men nu är det dags för oss politiker att ta ansvar i frågan: Den s k stoppregeln bör återinföras och området borde ombildas till nationalpark. Läs gärna mina kommentarer: https://jensholm.se/2013/06/18/ojnare-vilken-seger/

Övervakningssamhället – vad är storföretagens roll?
Jag hoppas att USAs säkerhetstjänst NSAs övervakning av Internet åtminstone kommer att leda till en stor diskussion kring hur vi värnar integriteten och motverkar att stater och ett fåtal storföretag kan skaffa sig kontroll över hur vi lever våra liv. Om detta och lite annat skriver jag i mitt inlägg på DN-debatt som svar till etikprofessorn Torbjörn Tännsjö (som jag nästan alltid annars håller med). Läs det här: http://www.dn.se/debatt/tannsjo-har-en-naiv-syn-pa-staten/
     På tal om övervakning har jag ställt två skriftliga frågor till justitieminister Beatrice Ask. Hon verkar tyvärr inte alltför engagerad i frågan. Du hittar dem på riksdagen.se se ”Frågor och anmälningar” långt ned till höger.

Det var allt för den här gången,

Jens

P S Ha en riktigt trevlig midsommar! Ni missar väl inte alla smaskiga midsommar-veggorecept? Se: http://www.vegokoll.se/recept?tid=31

Regeringen pressas om Förbifart Stockholm

Snart har jag interpellationsdebatt med infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd om intäkterna från trängselavgifterna i Stockholm och motorvägsbygget Förbifart Stockholm.

Enligt ny statistik minskar bilismen i Stockholm för fjärde året i rad. Hela grundtanken med Förbifart Stockholm är ökad bilism. Givet att denna positiva trend fortsätter behövs inte förbifarten. Pengarna borde istället läggas helt och hållet på kollektivtrafiken och för att se till att fler kan cykla och transportera sig till fots. Istället väljer regeringen att bygga Sveriges dyraste motorväg, Förbifart Stockholm, för någonstans mellan 29-60 miljarder kronor. I folkomröstningen om trängselavgifter röstade majoriteten för trängselavgifter i Stockholm samt att intäkterna skulle gå till vägar och kollektivtrafik. Regeringen införde trängselavgifterna, men intäkterna går endast till nya vägar, där Förbifart Stockholm fått mest. Det handlar hitills om intäkter på 1, 987 miljarder kronor, alltså inga småsummor (mer info om detta i det alldeles nya PMet från RUT: trängselintäkter_RUT2013-06-19) Kollektivtrafiken har inte fått ett öre. Oacceptabelt!

Förbifart Stockholm borde inte byggas, alla intäkter borde gå till kollektivtrafiken och insatser för ökad cyklism och fotgängare.

Detta är innebärden i mina två interpellationer. Du hittar dem nedan (den ena är ställd till miljöminister Lena Ek, men regeringen har bestämt att Elmsäter-Svärd ska svara på båda).

För övrigt blir jag upprörd över svaret som jag just fick från justitieminister Beatrice Ask om USAs säkerhetstjänst NSA och deras övervakningar av internettrafiken. Läs det här . Min fråga kan du läsa här.

Interpellation
2012/13:468 Minskat behov av Förbifart Stockholm
av Jens Holm (V)
till miljöminister Lena Ek (C)
Enligt myndigheten Trafikanalys (se pressmeddelande Bilkörningen ökar inte längre, www.trafa.se 27/3-13) har den genomsnittliga körsträckan för de svenska personbilarna minskat. Minskningen för 2012 var 0,7 procent jämfört med föregående år. Det här var fjärde året i rad som antal körda mil med bil minskade. Detta visar på en intressant trend. Från att bilismen har ökat år för år började faktiskt svenska folket att köra bil mindre från och med 2008. Sverige tycks följa en europeisk trend där bilen blir allt mindre viktig för att transportera sig. Enligt Trafikanalys statistik minskade nyregistreringen av bilar under 2012 jämfört med tidigare år i EU, däribland stora länder som Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien. Även i Sverige minskade nyregistreringen av bilar, från 327 000 år 2011 till 301 000 bilar år 2012.

I Stockholmsregionen är trenden av minskat bilresande ännu tydligare. Enligt Stockholms stads Miljöbarometer minskade antalet körda mil ännu mer i Stockholms stad samt Stockholms län än i rikssnittet. I Stockholms stad kördes 597 mil per invånare år 2008. År 2011 hade sträckan gått ned till 535 mil. Motsvarande siffror för riket var 672 mil 2008 respektive 645 mil 2011.

Trenden med färre bilar och kortare körsträckor kan nog delvis förklaras med den ekonomiska nedgången. Men det är också sannolikt att det vi ser är en del av en europeisk trend där man inom, främst, våra storstäder börjar finna andra lösningar än att färdas så mycket som möjligt med den egna bilen. Cyklandet ökar kraftigt över stora delar av Sverige, inte minst i Stockholm. Kollektivtrafiken skulle kunna växa mycket mer om det fanns erforderliga resurser för att bygga ut den. Bilpooler och samåkning är två andra intressanta beteendeförändringar som talar för samma sak. I framtiden kommer vi att färdas mindre med bil, inte mer.

I ljuset av detta är motorvägsbygget Förbifart Stockholm intressant. Motorvägsbygget bygger på ökad bilism. En del av finansieringen handlar också om detta. Förbifart Stockholm innebär också att de, lågt räknat, 40 miljarder kronorna tränger undan viktiga satsningar på kollektivtrafiken. Vi ser till exempel nu att inte ett öre av intäkterna från trängselskatten i Stockholm tillfaller kollektivtrafiken. Regeringen lägger i stället pengarna till att bygga Förbifart Stockholm.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
1. Har miljöministern gjort det ställningstagandet att bilismen inte kommer att öka i framtiden?
2. Avser miljöministern att verka för att planeringen av Förbifart Stockholm avbryts?

Interpellation
2012/13:448 Trängselskatt och kollektivtrafik i Stockholm
av Jens Holm (V)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Behovet av stora investeringar i kollektivtrafiken i Stockholmsregionen är mycket stort. De flesta stockholmare kan vittna om den underkapacitet som finns i tunnelbanan, pendeltågen, bussarna och tvärbanan. Det var nästan 20 år sedan tunnelbanan senast byggdes ut, då med sträckan Bagarmossen–Skarpnäck, 1994. Det är glädjande att till och med Moderaterna inser vikten av att bygga ut tunnelbanan i Stockholm. I augusti 2012 deklarerade statsminister Fredrik Reinfeldt att han ville bygga ut tunnelbanan och börja med en ny linje till Nacka (”M vill bygga t-bana till Nacka” Dagens Nyheter, 18/8 -12). Men om dessa satsningar ska komma till stånd behövs betydande finansiering. Precis som statsministern uttrycker borde staten ta sin del av det ansvaret.

En av grundtankarna med trängselskatten i Stockholm, som en majoritet av stockholmarna röstade för 2006, var att intäkterna skulle kunna finansiera utbyggd och förbättrad kollektivtrafik. På valsedeln stod följande: ”Miljöavgifter/trängselskatt innebär att avgifter tas ut i biltrafiken i syfte att minska köer och förbättra miljön. Intäkterna återförs till Stockholmsregionen för investeringar i kollektivtrafik och vägar.” Men sedan de borgerliga partierna fick regeringsmakten 2006 har inte en krona av intäkterna från trängselskatten gått till kollektivtrafiken.

I ett skriftligt svar till undertecknad den 22 maj (svar på fråga: 2012/13:504) angående när kollektivtrafiken i Stockholm ska få sin beskärda del av intäkterna från trängselskatten svarar ministern att hon har att förhålla sig till ”inte en utan 15 folkomröstningar angående trängselskatten”. Men trängselskatten tas ut helt och hållet inom Stockholm kommuns markområde, där Stockholm har planmonopol över markanvändningen. Beslutet om skatt har fattats i riksdagen, som en direkt konsekvens av det positiva resultatet i folkomröstningen i Stockholms kommun. Andra kommuner kan alltså inte styra över hur Stockholms kommun vill nyttja sitt markområde. Därför förvånar det mig att infrastrukturministern anser att resultatet från folkomröstningar i andra kommuner än Stockholms kommun ska ha relevans för användandet av intäkterna från trängselskatten.

Regeringen planerar för Sveriges dyraste motorvägsprojekt någonsin, Förbifart Stockholm. Den officiella prislappen för motorvägen är ungefär 29 miljarder kronor. Räknar man med räntekostnader och allmänna prisökningar torde slutnotan landa på en bra bit över 40 miljarder. Detta gigantiska vägprojekt riskerar att tränga undan viktiga resurser till kollektivtrafiken, inte minst den nya tunnelbanelinjen som statsministern utlovat. Ett klart exempel på det är hur regeringen nu använder intäkterna från trängselskatten till projektering och byggnad av Förbifart Stockholm. Det är ett svek mot alla stockholmare som röstade för trängselskatten med förhoppningen om en utbyggd kollektivtrafik. Man kan fråga sig när kollektivtrafiken ska få sin beskärda del av intäkterna från trängselskatten.

Jag vill med anledning av vad som anförts ovan fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att regeringen ska lägga fram en trovärdig finansiering för en kraftfull utbyggnad av kollektivtrafiken, inklusive utbyggd tunnelbana, i Stockholms län?
Hur ser tidplanen ut för att få till stånd ovanstående finansiering?
När kommer regeringen att leva upp till folkomröstningens resultat om trängselskatt i Stockholms stad och låta kollektivtrafiken få sin del av intäkterna från trängselskatten?

Ojnare vilken seger!

Vilken seger idag när Högsta Domstolen underkände processen kring Nordkalks planerade kalkbrott i Ojnareskogen, Gotland. Det är inte ofta man som politiker kan tacka jurister, men det gör jag idag: Tack HD för ett välavvägt beslut! Framför allt tackar jag alla aktivister inom Fältbiologerna, Greenpeace, lokalbefolkningen på Gotland och alla andra som har kämpat för Ojnareskogen. Nu har vi vunnit en viktig delseger för att skydda Ojnareskogen helt och hållet. Det som behövs nu är ett politiskt ansvarstagande:

1. Återinför den s k stoppregeln i Miljöbalken. Vänsterpartiet var det enda partiet som röstade mot att ta bort den. Nu ser vi att den behövs. Vi kommer att, återigen, lägga konkreta förslag för att den ska återinföras.
2. Området mellan Bästeträsk och Bräntings haid borde göras till en nationalpark i enlighet med Naturvårdsverkets förslag.

HDs dom väcker också en del befogade frågor kring tillståndsprövning överlag i Sverige? Går det alltid rätt till? I det här fallet visar ju HD att det inte har gjort det. Hur är det med andra storskaliga projekt med en enorm miljöpåverkan? Jag tänker exempelvis på Sveriges dyraste och mest miljöförstörande motorvägsprojekt någonsin, Förbifart Stockholm. Har allt verkligen gått rätt till där? Imorgon får jag chansen att debattera det projektet med ansvarig minister, infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd, då mina interpellationer kring trängselskatten i Stockholm och Förbifart Stockholm kommer upp (någon gång efter lunch, mest trolligt).

Läs Vänsterpartiets pressmeddelande om Ojnareskogen nedan.

En seger för naturen i Ojnare på Gotland
Pressmeddelande Vänsterpartiet, 2013-06-18
Högsta domstolen undanröjde idag tillståndet att bedriva kalkstenstäkt i Bunge på norra Gotland. Nordkalks tillstånd ska prövas på nytt av mark och miljödomstolen.
 
 –    Det är fantastiskt glädjande att hotet mot den unika naturen tillfälligt är stoppat. Det är även positivt att man gör en sammanhållen prövning för att se vilka effekter en täktverksamhet får på de Natura 2000- områdena som ligger vid det aktuella området, säger Jens Holm (v) miljöpolitisk talesperson.
 
– Området borde göras till en nationalpark, i enlighet med Natuvårdsverkets förslag. Här finns så pass unika växt- och djurarter som måste skyddas, liksom det rena vattnet i Bästeträsk.
 
–  Hela hanteringen kring Nordkalks ansökan visar att vi i Vänsterpartiet hade rätt när vi som enda parti motsatte oss borttagandet av den s k stoppregeln från Miljöbalken. Nu är det hög tid att återinföra den, säger Jens Holm.
 
Jag vill tacka Fältbiologerna, Greenpeace och alla gotlänningar som kämpat för Ojnareskogens bevarande. Utan alla de hade vi idag haft 170 hektar kalhygge och nedsmutsat vatten istället för den fantastiska Ojnareskogen som nu får stå kvar, säger Jens Holm som nyligen besökte Ojnareskogen. 

Läs gärna om Jens besök i Ojnareskogen.

Svar om övervakningssamhället

Idag svarar jag på Torbjörn Tännsjös, professor i praktisk filosofi, inlägg i Dagens Nyheter häromdagen. Jag tror inte att det är någon bra ide att släppa övervakningen fri. Läs mitt inlägg, Tännsjö har en naiv syn på staten, hos DN eller nedan.

Tännsjö har en naiv syn på staten
Dagens Nyheter, 2013-06-17

Torbjörn Tännsjö ska ha en eloge för att han lyfter den viktiga frågan om integritet och offentlighet i ljuset av den uppmärksamhet som skapats kring övervakningen som utförs av USAs säkerhetstjänst, NSA. Nej, ingen av oss gillar den traditionella bilden av ett övervakningssamhälle och ja, visst vill de allra flesta ha mer öppenhet. Men varför skulle det bli bättre att bejaka staters och storföretags möjligheter att snoka i våra privatliv. Det är väl inte den formen av öppenhet vi vill ha? Vi har trots allt goda möjligheter att genom lagar och allmän praxis värna vårt privatliv och integritet. Om man nu tycker det är viktigt. Det tycker jag.

Det finns ett grundläggande perspektivfel i Torbjörn Tännsjös resonemang. När Tännsjö talar om öppenhet gör han det ofta ur individnivå, gott så. Men det han föreslår innebär bara ökade möjligheter för stater och storföretag att ytterligare kartlägga våra liv. Tännsjö skriver att vi måste utgå från att allt vi gör tillgängligt också blir offentligt. I någon teoretisk mening kan det förstås vara så, men menar Tännsjö på allvar att vi inte ska värna vår rättighet till helt och hållet privat korrespondens? Det är inte för intet brevhemligheten finns inskrivet i våra lagar och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Tännsjös resonemang bygger också på att vi har en god statsmakt som för allas bästa sorterar all information som samlas in om oss. Ibland kan det vara så, men vem vet en vacker dag är staten inte så god längre. Tyvärr finns många exempel på hur man i länder har röstat fram auktoritära regimer i allmänna val. Det är väl dumt att ge dem full tillgång till våra privatliv. Och framför allt kan ingen statsmakt – hur god den än vill vara mot sina medborgare – garantera hur myndigheter och tjänstemän i statens tjänst agerar. Jag instämmer med Piratpartiets Anna Troberg (dn.se/debatt 15/6) att register alltid kommer att läcka.

Nu kanske Tännsjö invänder att det inte ska göras några register. Eller att om sådana upprättas – vilket måste ske när så mycket information ska samlas in – ska det ske på ett öppet och transparent sätt. Men hur kan det garanteras? Och i vems intresse samlas informationen om våra liv in? Det är knappast långsökt att påstå att det kommer vara försäkringsbolagen och arbetsgivarna som noggrannast kommer att detaljstudera våra helt offentliga medicinska journaler, bara för att ta ett exempel. Vem blir vinnare på det? Knappast de som har diagnoser eller ofta är sjuka.

Förlängningen av Torbjörn Tännsjös resonemang skulle också ge storföretag som Google, Facebook, Apple och andra enorma möjligheter att kartlägga och övervaka oss. Vill vi verkligen det? Vad vet vi om dessa företag, mer än att de surfar på ett fantastiskt teknologiskt språng som i grunden håller på att förändra våra samhällen. Det ligger helt i deras intressen att samla in maximalt med information om varje individ på vår planet. Dessa preferenskartläggningar över oss kan sedan säljas vidare till andra företag.

Det är tråkigt och lite tröttsamt att Tännsjö upprepar det gamla vanliga argumentet om att vi frivilligt låter oss kartläggas: ”Men ni går ju frivilligt med i de sociala nätverken. Ni lämnar ju själva ut er på dessa.” Så brukar det låta. Men allvarligt talat, vad är alternativet? När alla ens kompisar är med på Facebook ska den 20-åriga studenten då av principiella skäl vägra? När man skaffar en e-postadress kan man förstås skaffa något udda konto, men man vill ju veta att det finns kvar om även två, tre eller tio år. Därför tar man det som är närmast på hyllan; alltså gmail eller hotmail. Och vad spelar det egentligen för roll, som en följd av datalagringsdirektivet måste ändå alla telekombolag lagra våra digitala avtryck. Tycker Tännsjö att vi som individer har ett stort manöverutrymme för att värna vår integritet? Tycker han verkligen inte att ansvariga politiker ska göra allt man/vi kan för att värna den enskilda individens integritet? Jag tycker det.

I hela detta verkar det finnas ett grundantagande som är lika naivt som synen på staten. Hur kan vi veta att de här företagen inte vill oss något ont? Eller hur kan vi veta att Google och Facebook inte har sina huvudkontor i Beijing eller Doha om tio år? Tror han fortfarande inte att det spelar någon roll?

Med FRA, Ipred och datalagringsdirektivet har det redan tagits stora steg närmare ett övervakningssamhälle. Och den teknologiska utvecklingen ger oss alla möjligheter att bygga upp ett sådant. Men vi har samtidigt också byggt upp sofistikerade politiska system och globala samarbetsmekanismer för att hantera svåra etiska avvägningar. Det är här vi alltid borde välja att sätta individens integritet i första rummet. Alternativet med total öppenhet kan låta fint som en utopisk idé, men givet dagens politiska och ekonomiska maktförhållanden är det helt livsfarligt utifrån den enskilda individens perspektiv. Låt oss därför säga det klart och tydligt: stater och storföretag kan göra helt livsfarliga saker med alltför mycket uppgifter om våra privatliv. Den stora utmaningen borde därför vara hur vi värnar individens integritet, inte hur staten och storföretagen ska ges ännu större möjligheter att kartlägga våra liv.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och ersättare i justitieutskottet

Upphovsrätt anförande

Idag har vi debatterat förlängd upphovsrätt, något som vi motsätter oss. Läs mitt anförande nedan.

Upphovsrätt
2012/13:NU21, Förbättrade möjligheter till licensering av upphovsrätt
Anförande i riksdagens kammare
Jag vill börja med att instämma i det Jonas Eriksson, MP, sade om en ny förhandlingsordning och allmän rättshjälp för småföretagare. Det står vi bakom. Vi har också drivit krav på underlätta för fildelning och att Ipred-lagen ska bort. Men det tas inte upp i detta betänkande.

Jag vill därför fokusera på en bortglömd fråga i detta betänkande. Det handlar om den föreslagna förlängningen av upphovsrätten för musik. Idag är det 50 år efter det att en låt eller ett album spelades in som gäller. I detta förslag föreslås 70 år, vilket skulle vara en anpassning till det nya EU-direktivet på området. Jag tycker att 50 år i sig är en ganska lång tid. Om du spelar in en låt idag kan du alltså få ersättning för den ändå fram till 2063. Det är en rätt lång tid.

Det är bra och viktigt att de som producerar exempelvis musik får ersättning för detta. Men dessvärre tillfaller en mycket stor del av intäkterna från upphovsrättsskyddat material idag inte artisterna, utan till de stora bolag som äger deras rättigheter. En förlängning av upphovsrätten för musik ligger alltså helt i de stora skivbolagens intressen. Därför har de lobbat stenhårt i Europa för att upphovsrätten ska förlängas. Jag vet det. Jag satt själv i EU-parlamentet då detta förslag var aktuellt, under våren 2009.

Den 23 april 2009 röstade en majoritet i EU-parlmentet för en förlängning av upphovsrätten, från 50 till 70 år. Märk väl att alla svenska EU-parlamentariker röstade emot. Från vänster till höger. Jag höll anförande i parlamentet tillsammans med Moderaternas Christoffer Fjellner och Folkpartiets Olle Schmidt. Vi var lika mycket emot alla tre. Det var också den svenska borgerliga regeringen. I Svenska Dagbladet kommenterade justitieminister Beatrice Ask (M) den 23 april 2009 förslaget med följande ord: ”Förslaget påstås syfta till att förbättra för de musikartister som har det sämst ställt. Vi tycker dock att förslaget missar målet och främst gynnar skivbolag och väletablerade artister.”

Vi i Vänsterpartiet och Miljöpartiet är medvetna om att detta är ett EU-direktiv som ska införas i svensk lagstiftning, men vi tycker att Sverige borde kämpa med näbbar och klor mot det orimliga i att förlänga upphovsrätten. Vi tycker att den svenska regeringen ska driva detta på EU-nivå. I det här betänkandet bemöts detta av utskottsmajoriteten, högerpartier, SD och socialdemokraterna med att det inte skulle vara ”meningsfullt” och ”inte heller önskvärt”. (sid 19). Jag skulle vilja fråga er i de partier som står bakom detta, Moderaterna, Centern, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, varför är det inte önskvärt att driva en begränsning av tiden för upphovsrätt? Det är ju det som vi i Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver.

I år är det 50 år sedan the Beatles spelade in She Loves You. Sedan dess har de och, framför allt, deras skivbolag tjänat rätt mycket pengar på den och andra låtar. De behöver inte mer pengar. Bifall reservation 1.

Ojnareskogen

Förra veckan besökte jag Ojnareskogen, en gammal skog på norra Gotaland där företaget Nordkalk vill starta ett gigantiskt kalkbrott. Brottet ska bli 170 hektar stort och 25 meter djupt. Det tänkta området ligger mitt emellan två naturskyddsområden, Bräntings haid och Bästeträsk. Bästeträsk är Gotlands största sjö och en viktig dricksvattentäkt för norra Gotland. Ett storskaligt kalkbrott skulle garanterat äventyra kvaliteten på vattnet i sjön.

Hanteringen kring kalkbrottet är märklig och i sig oacceptabel. Tidigare fanns en s k stoppregel för att skydda områden med höga naturvärden från att bli täkter likt det Nordkalk nu vill starta. Men 2009 lyckades regeringen få

riksdagen att rösta igenom ett borttagande av den dåvarande stoppregeln (Vänsterpartiet var det enda partiet som röstade emot). Snart därefter fick Nordkalk tillstånd för kalkbrottet.

Ärendet har nu stoppats och väntar på besked från Högsta Domstolen. En dom väntas komma nu på tisdag kl 8.45.

För Vänsterpartiet är saken klar. Vi vill värna den unika natur som finns i Ojnareskogen samt lokalbefolkningens rätt till rent vatten.

Nedan några bilder från mitt besök:

ojnare_skövlat

Nordkalk har redan skövlat 15 ha skog

ojnare_snokmyren

Snokmyren

ojnare_grupp

Jag tillsammans med fältbiologer och lokala vänsterpartister

Ta ansvar för övervakningen

Läser om datorteknikern Edward Snowden som nyligen har avslöjat USAs säkerhetstjänst, NSAs, storskaliga övervakning av miljontals människors elektroniska kommunikation. Han riskerar nu att sitta inspärrad i fängelse för resten av sitt liv och bli klassad som persona non grata i sitt eget land, USA. Killen är 29 år. Jag hoppas det inte ska bli fallet. Edward Snowden borde betraktas som dissident eller en potentiell politisk fånge; en person som med öppna och fredliga medel motsatt sig sitt lands orättfärdiga metoder. Glöm inte att USA befinner sig i krig mot ”terrorism”. Redan nu har tusentals oskyldiga drabbats, bland annat som en följd av att de hamnat i register. Edward Snowden har avslöjat en viktig komponent i detta krig. Nu vill han söka asyl i Island. Det kommer att bli svårt eftersom han måste ta sig dit för att kunna söka det skyddet. Tänk om någon modig nation istället kunde sträcka ut sin hand och erbjuda Snowden ett skydd mot den häxjakt som amerikanska myndigheter nu garanterat nu inlett mot honom? Aftonbladets kulturchef Åsa Lindeborg för idag ett sådant resonemang. För 40 år sedan hade Snowden kunnat få en fristad i Sverige som desertör till Vietnamkriget. Hur står vi idag upp för de som värnar våra grundläggande friheter?

Vad har vi förresten för garantier för att vår e-post inte ligger i ett register hos NSA? Vi korresponderar ju via Google, Facebook, Hotmail o s v. Vad som kanske är ännu mer upprörande är att flera svenska myndigheter har sin korrespondens via dessa företag – som samarbetar med USAs säkerhetstjänst. Här borde Sverige agera. Jag kräver idag att justitieminister Beatrice Ask ska göra det hon kan för att säkerställa att korrespondens med våra myndigheter inte kan hamna i ett övervakningsregister i USA.