Onsdagens förhandlingar är avklarade. Som vanligt är man full av intryck. Några av dessa är:
1. Vilken missad chans, Lena Ek
Miljöminister Lena Ek talade idag inför hela klimatkonferensen. Men fick vi egentligen höra något nytt? Nej, det var samma gamla klimatpengar som utlovades (d v s pengar som tas från biståndet) och inte ett ord om ökade minskningsambitioner eller ett klart besked om överskottet av utsläppsrätter, AAUer. Hur kan man missa en sådan chans? Det gör man endast om man faktiskt inte har någon politik att presentera. Sorgligt. Läs vad jag säger i Miljöaktuellt. Se förresten inslaget från SvT idag där jag uttalar mig om AAUerna.
2. Bra Storbritannien
Ett par timmar efter Lena Ek talade Storbritanniens klimatminister Ed Davey. Vilken skillnad! Besked om ungefär 20 miljarder kronor i klimatpengar varje år, en summa som är en ÖKNING jämfört med tidigare år. Davey sade också klart och tydligt att det nu är dags att skärpa EUs klimatmål till minskade utsläpp på 30 procent. Äntligen någon med ambitioner!
3. Utvecklingsländerna säger som det är…
Jag lyssnade på ett stort antal utvecklingsländers anföranden. Vilken skillnad i perspektiv. När de rika länderna ofta talar teoretiskt och om klimatförändringarna som något som händer i framtiden är det för utvecklingsländerna något som händer här och nu. Några exempel:
Papau Nya Guineas klimatminister Patrick Pruaitch berättade om hur deras skog blev allt mindre och hur de drabbades av havsnivåhöjningen. Han sa: ”Rika måste stödja de som kämpar för att överleva. Vi accepterar inte längre att bli utnyttjade som försökskaniner.”
Nigerias miljöminister Hadiza Ibrahim Mailafia gjorde en detaljerad beskrivning över hur många människor i hennes land som här och nu drabbades av utsläppen. Den rika världen måste ta sitt ansvar, menade hon.
Egyptens miljöminister Moustafa Hussien Kamel var inne på samma spår och berättade hur vädret blivit allt extremare och räknade upp exempel på hur människor drabbades av bland annat: torka, försämrat jordbruk, brist på jordbruksmark, matbrist, havsnivåhöjning.
Tuvalus utrikes- och miljöminister, Apisai Ielemia var som vanligt omskakande att lyssna på. Han krävde en temperaturbegränsning på max 1,5 grader. Han sa: ”Tuvalu sjunker. Vårt folk är i ”great danger”. Mitt folk kommer snart att drunkna om inget görs på denna konferens.”
Bolivia var annars en favorit. Miljöminister Jose Antonio Zamora kritiserade marknadsfundamentalismen och bristen på konkreta åtaganden från de rika länderna. ”Vi är här för att rädda planeten – inte för att ta fram nya marknader för kol”, sa han. Mycket bra tal och välbehövlig kritik av marknadstänket.
4. …men vad många som inte gör det
För mig är det smått obegripligt hur så många supererfarna politiker: miljöministrar och vissa presidenter väljer att inte säga något vettigt ALLS under den tid som de får tala inför hela COP18. Varje minister får tre minuter till ett anförande. De flesta talar minst det dubbla. Många kan använda flera minuter till att berätta vilken bra värd Qatar är för COP18 och hur viktigt det är med förhandlingar i sig (men att rädda klimatet, då?, undrar vän av ordning…). Är det bara en allmän FN-sjuka att man ska hålla på med en massa krusiduller hela tiden eller har man verkligen inget att säga? Tur iallafall att många trots allt har hållit riktigt bra tal.
5. Trycket ökar
På fredagkväll ska allt vara klart. Imorgon sätter sig ministrarna ned och förhandlar på allvar. Om jag sa imorse att det var skarpt läge idag blir läget än mer skarpt imorgon. Otåligheten växer. Sju olika förhandlingsteman ska lösas. Hur ska det gå? Jag är livrädd för en urvattnad kompromiss och att vi därmed har förlorat (ännu) ett år av internationella klimatförhandlingar.
6. Chatt
Vad kul det var att chatta med Svenska Dagbladets läsare idag. Läs alla frågor och svar här.
Det var allt för den här gången.
P S Jag har aldrig sett så många stadsjeepar på ett och samma ställe som här i Doha. Det är sjuuukt. Men så blir det när bensinen kostar en spänn litern och vägarna är breda som tennisbanor.