Doha I

Har hunnit med en morgon och förmiddag på COP18 i Doha. Störst intryck har hittills FNs miljöprogram UNEP gjort. Achim Steiner, UNEP, har talat om miljöprogrammets senaste rapport Bridging the Emissions Gap (var tusan är länken???). För närvarande släpper världen ut 49 gigaton (Gton) koldioxid per år. Med nuvarande utsläppskurva kommer dessa utsläpp öka med 8-14 Gton per år till 2020. Det är absolut inte hållbart menar Steiner och UNEP. Fortsätter det så går vi mot en temperaturhöjning på 3-5 grader.

Det hoppfulla med UNEPs rapport är att de också pekar ut konkreta områden där stora minskningar kan göras, upp till 17 Gton utan alltför stora ansträngningar, menar man. Investeringar i kollektivtrafiken, jordbruket, bekämpa avskogning och förnybar energi är några av de områden där potentialen är särskilt stor.

Har lyssnat på förhandlingar om CDM, utsläppskrediter i andra länder, och kan konstatera att systemet är inne i en stor kris. När priset på utsläppsrätter har också priset på CDM/utsläppskrediter rasat. Går det att göra systemet bättre? Många menar att det måste stramas upp, andra – som den svenska regeringen – tycker tvärt om att det ska expandera och att man ska ha mindre bestämmelser. Det tror jag är en mycket farlig linje. Jag instämmer också med många från utvecklingsländerna som varnar för att den rika världen kan smita från sina klimatåtaganden genom att köpa billiga utsläppskrediter. Exakt, mycket farligt och oacceptabelt (den svenska regeringen gör drygt 30 procent av sina utsläppsminskningar med CDM).

Ser att regeringen försöker tona ned en av COP18 absolut viktigaste frågor, överskottet av utsläppsrätter, AAUer. Inte så konstigt, när både Sverige och EU driver en linje som går helt stick i stäv med varje förnuftig klimatpolitik. Överskottet måste annuleras, det är det enda raka. Det är också vad delegater från utvecklingsländerna kräver. Beklämmande att Sverige inte kan bättre. Instämmer med Dagens Opinion om att Lena Ek har en hel del utmaningar kvar.