Sverige måste göra mer för klimatet

Än finns det ett litet hopp för klimatet. Men då måste Sverige ändra kurs och liera sig mer med de fattiga länderna. Läs mitt inlägg på Newsmill. Där eller nedan.

Sverige måste göra mer för klimatet
Newsmill 2010-12-08
Det världen behöver är utvecklade länder som inser vidden av vår ohållbara utvecklingsmodell och tar sitt ansvar. Det är därför Vänsterpartiet vill göra hela minskningen av det svenska klimatmålet på hemmaplan. Vi vill dessutom ha ett separat klimatbistånd som är frikopplat från den ordinarie biståndsbudgeten, skriver Vänsterpartiets klimatpolitiske talesperson Jens Holm.

På fredag avslutas FN:s klimatmöte i Cancún, Mexico. Ännu finns det hopp om att klimatmötet kan ta vissa viktiga steg framåt för att FN ska kunna anta ett nytt globalt, bindande klimatavtal nästa år. Jag menar att klimaträttvisa är avgörande för att nå dessa framgångar.

Världens fattiga människor kommer att drabbas av allvarliga konsekvenser i takt med att jordens värms upp: ökad brist på dricksvatten, minskad livsmedelsproduktion och översvämningar liknande de vi såg i Pakistan i somras. Därför var det ändå ett framsteg att de rika länderna lovade på klimatmötet i Köpenhamn förra året att ge 30 miljarder dollar i s.k. snabbstartsstöd för åren 2010-2012 och 100 miljarder dollar år 2020 till utvecklingsländernas klimatarbete. Nu måste rika länder leva upp till löftet. Om så sker kan det ge kommande förhandlingar en positiv skjuts.

Stödet till fattiga länder skulle enligt löftet också vara nya pengar. Hittills har Storbritannien och Japan lagt helt nya pengar på bordet. De pengar som Sverige och många andra länder hittills gett tas tyvärr från biståndsbudgetarna. Huvuddelen av EU:s klimatstöd är dessutom lån och inte bidrag. Dessa löftesbrott gör att utvecklingsländernas förtroende för rika länder som Sverige minskar, vilket försvårar förhandlingarna. För att öka förtroendet mellan rika och fattiga länder anser Vänsterpartiet att Sverige borde införa ett helt nytt klimatstöd i enlighet med sitt löfte i FN.

Det finns också ett stort behov att få fram ännu mer pengar till det viktiga klimatarbetet i utvecklingsländer. FN har lagt fram flera mycket intressanta alternativ som diskuteras, såsom intäkter från handeln med utsläppsrätter och skatt på flyg och sjöfart. Om Cancúnmötet skulle enas om något av dessa förslag vore det ett mycket stort framsteg. Den svenska regeringen borde följa Norges exempel och lägga fram konkreta förslag på förhandlingsbordet nu.

Avskogning är ett område där Cancúnmötet kan nå konkreta framgångar. Skogsskövling står för en betydande del av världens klimatutsläpp och frågan diskuteras intensivt på klimatmötet. Miljöministern har sagt att detta är en viktig fråga för den svenska regeringen, vilket är utmärkt. Men detta får inte göras på bekostnad av minskningsåtaganden av utsläpp. Nyligen startade den internationella miljö- och rättviseorganisationen Avaaz en global namninsamling mot att miljöminister Andreas Carlgren försöker se till att skogsskövling inte räknas som ökade utsläpp. Om detta är sant är det väldigt allvarligt och kan sabotera förhandlingarna. Miljöministern måste klargöra vad den svenska linjen är.

Knäckfrågan i klimatförhandlingarna är givetvis frågan om tillräckliga utsläppsminskningar. EU borde ta på sig ledartröjan och höja sitt klimatmål från 20 till 30 procent till 2020, oavsett vad andra länder lovar. Detta skulle vara en positiv signal inför kommande förhandlingar. Som tur är förespråkar flera EU-länder ett höjt mål. Men inte Sverige. Statsminister Fredrik Reinfeldt har tvärtom vid flera tillfällen i år gjort klart att detta inte är den svenska linjen, bland annat på riksdagens EU-nämnd den 27 oktober i år. Om det är av förhandlingsstrategiska skäl tycker jag att regeringen borde ändra sin strategi – den fungerade inte på Köpenhamnsmötet och kommer inte att fungera nu heller. Vad som däremot kan fungera är att EU visar på politiskt ledarskap och minskar utsläppen med så mycket som klimatvetenskapen föreslår.

I ett framtida klimatavtal måste de rika ländernas möjlighet att köpa billiga utsläppskrediter – s.k. CDM-projekt – i fattiga länder begränsas. Dessa projekt är något de rika länderna har förhandlat fram för att slippa göra stora klimatåtaganden på hemmaplan. I Sverige har den borgerliga regeringen gjort köp av utsläppskrediter till sin viktigaste klimatstrategi. Av de ca 10 miljoner ton som återstår att göra för att nå regeringens reduktionsmål av växthusgaser till 2020 kommer 6,5 miljoner ton – hela två tredjedelar – att minskas med köp av billiga utsläppskrediter främst i Kina. Många rapporter visar att uppemot hälften av dessa CDM-projekt inte leder till några minska utsläpp.

Kyrkor, miljöorganisationer och många utvecklingsländer motsätter sig den rika världens stora användande av utsläppskrediterna. Mer borde göras på hemmaplan. Den viktiga klimatomställningen som måste ske i alla industrialiserade länder skjuts annars på framtiden. Vänsterpartiet menar att det är bråttom att minska utsläppen av växthusgaser och världen har inte råd med den här typen av trixande som riskerar att leda till att klimatmål inte nås.

Det världen behöver är utvecklade länder som inser vidden av vår ohållbara utvecklingsmodell och tar sitt ansvar för att förändra denna. Det är därför Vänsterpartiet vill göra hela minskningen av det svenska klimatmålet på hemmaplan. Vi vill dessutom ha ett separat klimatbistånd som är frikopplat från den ordinarie biståndsbudgeten. Vi säger nej till kryphål och trixande som gör att utsläppen inte minskar så mycket som de borde. Det handlar om klimaträttvisa som en lösning på klimatförhandlingarna. Det är så man bygger förtroende i de internationella klimatförhandlingarna.

 Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson