Klimatminister

En av de få positiva nyheterna med den nya brittiska regeringen (se mer på DN, Svd, AB) är att de fortsätter Labourregeringens regeringsstruktur med en klimatminister. Den nya klimatministern heter Chris Huhne, liberaldemokrat och satt i EU-parlamentet perioden innan jag kom dit.

Det finns såvitt jag vet tre länder till i världen som har renodlade klimatministrar (d v s en minister vid sidan av miljöministern): Australien, Belgien och Danmark. Nya Zeeland, Grekland, Oman och Tonga har kombinerade miljö- och klimatministrar.

Jag skulle vilja se att de Rödgröna efter valsegern i höst går samma väg och inrättar en klimatminister. En miljöminister kan göra mycket gott för klimatet, men klimatfrågorna är så stora och är av så stor global karaktär att de mår bäst av att hanteras av en separat minister. Klimatfrågan handlar också i stor utsträckning om att bygga om hela samhället, och då kan det vara dumt att vara bunden till en post som miljöminister (mandatet blir ju då lätt för smalt).

När jag satt i EU-parlamentet hade vi ett separat klimatutskott, med ansvar för att se över hela EUs politik ur klimathänseende. Jag var från början skeptisk till utskottet, men tyckte att det successivt tog sig och fungerade som en blåslampa i klimatfrågor. Tyvärr blev vår slutresolution rätt urvattnad, men det säger nog mer om EU-parlamentets dåvarande politiska majoritet.

Tänk er klimattoppmötet i Mexiko nu i november/december, då skulle jag vilja se Mona Sahlin där tillsammans med en progressiv klimatminister från V eller MP med ett tydligt perspektiv att driva på utvecklingen hemma i Sverige och vara de fattiga ländernas röst vid förhandlingarna.

Självklart löser man inte politiska problem med organisatoriska förändringar. Men nog skulle mer kunna göras för klimatet om vi hade en separat minister för de frågorna… Men om man inrättar en ny minister, borde man inte ta bort någon? Jo, EU-ministern borde nu kunna läggas ned.