Offra inte djuren på frihandelns altare

Jag skriver idag i Svenska dagbladet med professor Bo Algers om hur frihandels- och investeringsavtalet TTIP kan försämra för djuren. Läs där eller nedan.

Offra inte djuren på frihandelns altare
Svenska dagbladet, 2015-06-14
EU och USA förhandlar nu frihandels- och investeringsavtalet Transantlantic Trade and Investement Partnership (TTIP). Kritiken har hittills handlar om att storföretag kan komma att stämma stater med stöd av det så kallade investeringsskydd som väntas skrivas in i avtalet. Men även djuren kan drabbas av TTIP, åtminstone såsom förhandlingarna förs idag. USA:s och EU:s regler kring djurskydd ser mycket olika ut och det finns en högst påtaglig risk att djurvälfärden kommer att försämras av avtalet; antingen genom försämrad lagstiftning eller att de producenter med hög standard får svårare att konkurrera med sina produkter.

Europeisk och svensk djurskyddslagstiftning har många brister, men vi har ändå uppnått ett grundläggande skydd för djuren som är värt att värna om. Det rör sig till exempel om att djuren ska skötas av personer med kunskap och förmåga att ta hand om dem, att de har rätt till vissa krav som till exempel en mängd yta per djur, att de inte får transporteras hur länge som helst utan vatten och förbud mot användandet av tillväxtfrämjande hormoner och antibiotika. EU håller också på att arbeta fram nya djurskyddsbestämmelser med syfte att vidareutveckla det europeiska djurskyddet.

USA:s lagstiftning ligger långt efter och på federal nivå finns få och svaga lagar som skyddar produktionsdjur. Några individuella stater har ett visst djurskydd men ofta är implementeringen dålig eller så undantas produktionsdjur. USA har till stor del en intensiv, industriell animalieproduktion och till exempel tvätt av kycklingkött med klordioxid och användning av tillväxtfrämjande hormoner är vanligt. Metoder som idag är olagliga i EU.

TTIP handlar om mycket mer än bara avskaffa tullar mellan EU och USA och riktar udden mot lagstiftning och reglering. Som TTIP ser ut nu måste varje framtida reglering motiveras som ”minst handelsrestriktiv”; alla politiska mål underordnas helt enkelt handeln. EU-kommissionen har lovat att det inte ska finnas en motsättning mellan att ha minst handelsrestriktiva åtgärder som mål och höga juridiska krav, men tyvärr är det osannolikt att detta blinda fokus på handel inte kommer få konsekvenser.

TTIP är också föremål för en intensiv lobbyverksamhet från olika intresseorganisationer. U.S. Meat Export Federation har påpekat för USAs handelsrepresentant att om EU behåller sin lagstiftning mot hormonbehandlat kött och ractopamin, en gammal astmamedicin förbjuden i 160 länder som används för tillväxtfrämjande ändamål, är ett handelsavtal enbart av ”begränsat värde”. På ett liknande sätt har National Milk Producers Federation och US Export Dairy Council uttryckt att EUs regleringar mot produkter från klonade djur kan vara ett problem för dem.

Man kan tro att eftersom så mycket ska underordnas handeln måste de positiva effekterna av handelsavtalet vara stora. Tyvärr är det inte fallet. I EU-parlamentets omfattande rapport om TTIP:s påverkan på europeiskt jordbruk (Risks and opportunities for the EU agri-food sector in a possible EU-US trade agreement, European Parliament, DG, Internal policies, 2014) beräknas det totala värdet på EUs jordbruk minska med 0,5 procent; framförallt för de baltiska länderna.

I samma rapport påpekas att konkurrensen mot europeiskt jordbruk kommer att bli hård och att det kommer skapas ett tryck på harmonisering av lagar. EU:s striktare bestämmelser mot GMO och bekämpningsmedel samt livsmedelssäkerheten är områden där detta tryck kommer vara extra påtagligt (s 12 i samma rapport). Rapporten konstaterar vidare att om lagar och regler ska anpassas till varandra är risken uppenbar för ”downward harmonisation” (s 12), det vill säga att EU måste sänka sig till USA:s nivå och inte tvärt om.

TTIP kommer alltså att öka den orättvisa konkurrens svenska bönder redan upplever i EU: att de med bäst djurvälfärdsstandard och som följer den nationella lagstiftningen kan få svårigheter att konkurrera med sina produkter. Precis som andra europeiska länder redan idag kan producera billigare kött med lägre djurvälfärd kommer amerikanska producenter kunna producera ännu billigare kött då de inte omfattas av EU:s lagar alls. Animalieprodukter med lägre djurvälfärdsstandard kommer att tillåtas på den europeiska marknaden så länge de är producerad i USA. De som har den mest intensiva produktionen som är sämst för miljön, sämst för djuren och skapar störst distans till vår mat kommer att premieras. Detta också på bekostnad av folkhälsan då en ökande antibiotikaanvändning med ökande bakterieresistens mot antibiotika kommer att få omfattande effekter på hälsan inte bara hos våra djur utan också på oss själva.

Ett handels- och investeringsavtal som försämrar svensk och europeisk djurvälfärd och våra bönders konkurrenskraft kan inte vara acceptabelt.

Är näringsminister Mikael Damberg medveten om TTIP:s enorma risker för djurskyddet och europeiska bönders konkurrenskraft? Vad säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht?

Vi är många som vill ha ett svar.

Jens Holm (V), riksdagsledamot
Bo Algers, professor emeritus Sveriges lantbruksuniversitet

 

Djuren och frihandeln – TTIP

Att frihandels- och investeringsavtalet TTIP kan leda till att storföretag kan stämma stater är väl känt. Men hur påverkar ett så här omfattande avtal djuren? Våra möjligheter att gå före mer en mer progressiv politik både för djur, livsmedel och miljö? Det vill jag ha svar på och begär nu en debatt om detta med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Nu har jag just fått besked om att han lämnat över detta till näringsminister Mikael Damberg, så debatten blir mot honom istället. Återkommer när jag fått en tid för debatten. Läs min interpellation nedan eller på länken.

Interpellation 2014/15:691 Djurskydd i TTIP
av Jens Holm (V) till Sven-Erik Bucht (S)
EU håller just nu på att förhandla med USA om ett transatlantiskt frihandels- och investeringsavtal kallat TTIP. Detta avtal handlar delvis om att minska tullar, men då de redan är mycket låga mellan EU och USA, under 3 procent, handlar avtalet mer om att ta bort så kallade icke-tariffära handelshinder.

Dessa icke-tariffära handelshinder är regler och lagar, till exempel regler kring att animaliska produkter inte får vara behandlade med vissa kemikalier eller att djurvälfärdsstandarden ska vara på en viss nivå för att produkterna ska få säljas på marknaden. Det finns olika tillvägagångssätt för att åtgärda dessa handelshinder, framför allt ömsesidigt erkännande, eller harmonisering, av de olika parternas lagstiftning.

Djurvälfärdsstandarden i EU är långt från god nog, men den amerikanska standarden är tyvärr ännu sämre. I World Animal Protections index över staters juridiska djurskydd ligger USA konsekvent under både Sverige och EU:s viktigaste ekonomier, Tyskland, Frankrike och Storbritannien, i nästan alla parametrar. På federal nivå har USA bara en lag för skydd av produktionsdjur, Humane Slaughter Act och som namnet antyder berör det bara slakt av djur, och den inkluderar inte fjäderfä. Vissa stater har viss lagstiftning mot djurplågeri men ofta undantas produktionsdjur eller så är implementeringen dålig. EU har också lagstiftning mot köttproduktion med tillväxthormoner och tillväxtfrämjande användning av antibiotika, användning av ractopamin – en gammal astmamedicin förbjuden i 160 länder men tillåten i USA – och tvätt av kycklingkött med hyperklorinerat vatten, också det en vanlig praxis i USA (10 reasons TTIP is bad for good food and farming, IATP, Maj 2014). Detta är några av de restriktioner som nu kan kringgås genom TTIP.

Våra djurskyddskrav kommer att omfatta vår inhemska animalieproduktion men genom TTIP riskerar vi att tvingas acceptera en lägre standard för kött på vår marknad, så länge den är producerad i USA. Det finns då en överhängande risk att svenska och europeiska bönder som följer våra regler inte kommer att kunna konkurrera med den mycket billigare, högintensiva industriproduktionen på andra sidan Atlanten.

Men anledning av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

Vad avser statsrådet att göra för att se till att svensk djurvälfärd inte kommer att sänka nuvarande nivåer samt att svenska bönder som följer svensk lagstiftning inte utkonkurreras efter TTIP?

Vägval för djuren

Hur vill vi att vår mat ska produceras i framtiden? Jag tycker att Sveriges radios Kalibers avslöjande om experiment med en alltmer intensiv och djurfrånvänd grisuppfödning sänder en tydlig signal om något som iallafall jag inte vill se mer av. När vi föder upp djur ska vi göra det på ett så etiskt bra sätt som möjligt. Vi måste dessutom äta mycket mer vegetariskt. Grisexperiment som det vi fått prov på hoppas jag att vi inte ska se mer av.

Vad tycker ansvarig minister, Sven-Erik Bucht? Jag lyfter frågan i min senaste interpellation. Läs där eller nedan. Såg förresten att P4 Gotland har uppmärksammat min interpellation.

Djuromsorgsprogrammet för grisar
Interpellation 2014/15:241, av Jens Holm (V) till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Sveriges Grisföretagare har genomfört ett storskaligt projekt för att hitta effektivare uppfödningsmetoder inom svensk grisproduktion. Projektet, som kallas Djuromsorgsprogrammet, omfattar 4 400 suggor och tiotusentals andra grisar. Genom Djuromsorgsprogrammet har uppfödarna kunnat använda metoder som i dagsläget av djurvälfärdshänsyn inte är godkända i Sverige. Ett av syftena med programmet är att genom införande av ett så kallat kontrollprogram (här kallat djuromsorgsprogram) göra så att vissa intensivare uppfödningsmetoder blir tillåtna i Sverige.

Djuromsorgsprogrammet handlar om en intensivare uppfödning med fler grisar per avdelning och på oförändrad yta, fixering av suggorna i en minimal bur (så kallade skyddsgrindar) och en kortare tid för de nyfödda griskultingarna att vara tillsammans med suggan. Det här handlar om metoder som inte är godkända enligt svensk djurskyddslag eller föreskrifter varför projektet har fått klassas som ett djurförsök.

Projektet har kritiserats både från djurrättsrörelsen och forskare. Till Sveriges Radio den 30 januari säger Bo Algers, professor i husdjurshygien vid SLU i Skara, om grisexperimentet: ”Det tycker jag är att gå tillbaka till 60-talet och jag tror faktiskt inte att medborgarna i dag accepterar att man sätter djur i bur så de inte ens kan vända sig om.”

Svensk grisproduktion är satt under hårt internationellt konkurrenstryck. Vägen fram för svensk livsmedelsproduktion borde vara att sträva efter högre miljö- och djurskyddsambitioner, inte lägre, samt en minskad köttkonsumtion. En intensivare uppfödning, inburning av suggorna och mindre tid för kultingen hos suggan kan knappast vara vägen framåt för en etiskt anständig grisuppfödning. Djuromsorgsprogrammet borde därför inte godkännas.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

1. Vad kommer statsrådet att göra för att stärka, inte försämra, omsorgen om grisar i Sverige?

2. Kommer statsrådet att verka för att uppfödningsmetoder som inte är godkända, såsom de inom Djuromsorgsprogrammet, inte får någon förlängning?

Grisexperimentet borde avslutas

Sveriges Grisuppfödare har genomfört ett storskaligt projekt för att hitta ”effektivare” uppfödningsmetoder inom svensk grisproduktion. Projektet, som kallas ”Djuromsorgsprogrammet”, godkändes 2013 och omfattar omfattar 4400 suggor, vilket torde landa på totalt drygt 100 000 grisar (varje sugga föder 26 kultingar per år). Genom detta experiment har uppfödarna kunnat använda metoder som idagsläget av djurvälfärdshänsyn inte är godkända i Sverige, t ex fler grisar per avdelning, fixering av suggorna i en minimal bur (med s k skyddsgrindar och foderliggbås) och en kortare tid för de nyfödda griskultingarna att vara tillsammans med suggan och dia. Det här handlar metoder som inte är godkända enligt svensk djurskyddslag eller föreskrifter varför projektet har fått klassas som ett djurförsök.

Jag instämmer med professor Bo Algers som menar att det här grisprojektet är ett steg tillbaka i utvecklingen och som knappast har stöd hos svenska folket. Man ska också komma ihåg att när man börjar hålla suggor instängda på det här viset och låter kultingarna vara med suggan en kortare tid ökar det risken för sjukdomar. Just att förebygga sjukdomar är argumentet för den utbredda antibiotikaanvändningen som är så spridd i andra länder. Är det dit svensk grisindustri vill?

Svensk grisproduktion är satt under hårt internationellt konkurrenstryck, inte tu tal om det. Men vägen fram för svensk livsmedelsproduktion borde vara att sträva efter högre miljö- och djurskyddsambitioner och mer vegetarisk mat. En intensivare uppfödning, inburning av suggorna och mindre tid för kultingen och suggan kan knappast vara vägen framåt för en etiskt anständig grisuppfödning. Det här grisexperimentet borde därför avslutas snarast möjligt.

Är en ytterligare intensifiering och tydliga avsteg från djurskyddslagen verkligen den väg den nya S-MP regeringen vill gå? Jag hoppas inte det. Jag vill nu ha svar från ansvarig minister, landsbygdsminister Sven-Erik Buch. En interpellation är därför på gång.

Mals landsbygdsprogrammet ned av EU-byråkratin?

Att EUs jordbrukspolitik är en gigantisk byråkratisk och pengaslukande koloss är ingen nyhet. Men inom den gemensamma jordbrukspolitiken finns delar som iallafall är mindre dåliga, ibland faktiskt ganska bra saker. Det finns tusentals personer runt om i landet som arbetar med miljöfrågor på landsbygden inom s k Leader-program. Andra verkar för att hålla våra ängs- och hagmarker öppna, minska övergödningen, minska utsläpp av växthusgaser från jordbruket eller att öka den biologiska mångfalden. Sådana här ofta småskaliga miljöfotade jordbruksverksamheter brukar kunna räkna med ekonomiskt stöd ur det s k landsbygdsprogrammet, som är en del av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Varje medlemsland får skicka in ett förslag till landsbygdsprogram, med de (miljö)projekt som man vill genomföra till EU-kommissionen. Detta ska sedan godkännas av EU. Den nya programperioden har eg redan börjat och ska löpa mellan 2014-2020, men på grund av EUs trögmalande byårkrati har vi i Sverige inte fått vårt landsbygdsprogram godkänt ännu.

Idag på Miljö- och jordbruksutskottet fick vi en uppdatering från Näringsdepartementet om hur det går. Nja, sisådär, kan man kanske sammanfatta det som. EU-kommissionen har skickat in inte mindre än 333 (!) frågor till den svenska regeringen om det svenska förslaget till landsbygdsprogram. EU kritiserar allt möjligt; allt från klimatprojekt, stöd till djurskydd till via odling av bruna bönor på Öland. Ska det vara så svårt att få miljöpengar från EU? Ja, uppenbarligen…

Man undrar i sitt stilla sinne om all denna byråkrati är värt sitt pris? Nej, tycker jag. Det hade varit så mycket enklare om vi sluppit att betala in uppskattningsvis de 20 miljarder kronor av vår EU-medlemsavgift som går till den gemensamma jordbrukspolitiken (Sverige betalar ca 40 miljarder, ungefär hälften går till jordbruksstöd) för att vi sedan ska få tillbaka, i bästa fall, hälften efter väldigt mycket byråkratisk vånda. Vi borde kunna få ta tillbaka vår jordbrukspolitik; åternationalisera den.

Tänk om EU hade varit lika hård mot Europas banker som man har räddat med miljardbelopp…

OK, jag vet att jag ropar i mörkret, men jag säger det ändå: Skärpning EU!

Sverige ska blir bättre på djurskydd, inte sämre

Jag skriver på DN-debatt om vikten om att förbättra för djuren, inte försämra. Detta som svar på en tidigare artikel. Läs nedan eller hos DN.

Sverige ska blir bättre på djurskydd, inte sämre
Dagens Nyheter, 2014-10-14
Jag delar oron över den ökande köttimporten, men att att tumma på de svenska djurskyddsambitionerna är helt fel väg att gå. Konsekvensen av Åke Rutegårds och Martin Wierups resonemang blir en anpassning till minsta gemensamma nämnaren på EU-nivå. Sverige har i stället ett gott läge att höja ambitionerna inom livsmedelsproduktionen, inte sänka, skriver Jens Holm (V).

Jag delar den oro över den ökande köttimporten till Sverige som Åke Rutegård från köttindustrin och Martin Wierup, professor SLU, ger uttryck för (DN 12/10). Det här gör att det blir allt svårare att ställa krav på den mat som konsumeras i Sverige samt att vi tappar arbetstillfällen till andra länder. De har också rätt i att vi i mycket större utsträckning måste driva på i internationella fora för strängare djurskyddslagstiftning, men att tumma på de svenska ambitionerna är helt fel väg att gå.

Inom EU sätts den fria konkurrensen över allt annat. Detta kan göra det svårt för enskilda medlemsländer att ha högre ambitioner för lagstiftningen. Avskalade gränshinder och en helt fri konkurrens kan vara ett bra sätt att pressa priser, men det medför nästan alltid en press nedåt på progressiv lagstiftning. Ett aktuellt exempel på detta är förhandlingarna om frihandelsavtal med USA och Kanada. Det är därför det behövs en politik som står upp för ambitiös lagstiftning exempelvis avseende djurskydd, folkhälsa och miljö.

Konsekvensen av Åke Rutegårds och Martin Wierups resonemang blir en anpassning till minsta gemensamma nämnaren på EU-nivå. Vi ska sedan ”driva frågor om djurskydd inom EU-systemet”. Men om alla länder får samma ambitionsnivå finns det ju inte längre några föregångare att inspireras av. Just harmonisering, att det blir lika i alla länder, är också problemet med det förslag om gemensam djurskyddslag som just nu diskuteras inom EU-kretsar. Harmonisering är något som industrin av naturliga skäl vill ha. Det garanterar att inget land sticker i väg och har för tuffa lagar, men det lägger samtidigt en våt filt över allt vad progressiv lagstiftning heter.

Rutegård och Wierup vill att djurskyddslagstiftningen ska baseras på vetenskaplig grund och ”riskvärdering”. Självklart är det viktiga parametrar, och det är också ett av skälen till att den svenska djurskyddslagen har utretts. Men när det gäller grundläggande etiska frågor är det inte alltid lätt att säga vad som är det mest vetenskapliga. I svensk djurskyddslag slås det fast att djur ska ges ”möjlighet att bete sig naturligt” (4§). Det är en modig och bra formulering, som direkt knyter an till att djur är levande kännande individer som ska ha rätt att leva just som sådana. Om det när något som är unik med svensk djurskyddslagstiftning så är det just rätten till det naturliga beteendet. Därför är det helt avgörande att vi slår vakt om det kravet och fortsätter att se djuren i första hand som levande individer och inte produktionsenheter.

Annars är det inget originellt att tycka att ens eget land är bäst för djuren. Reser vi till andra jämförbara europeiska länder hör vi liknande argument om hur förträffligt det egna landet är för djuren. För svenskt vidkommande kan det vara värt att komma ihåg att en mängd europeiska länder har kommit längre än Sverige vad det gäller att få stopp för obedövad kastrering av grisar, förbud mot burhållning av värphönor och genomför långt fler djurskyddskontroller än vad vi gör.

Min slutsats är att det snarare är mer som förenar svensk animalieproduktion än särskiljer; även här är den storskalig och industriell och förhållandevis okänsligt utifrån ett djuretiskt perspektiv. Den svenska djurskyddskontrollen bärs upp av ambitiösa och duktiga kontrollanter, men med nuvarande resurser omöjliggörs den djurskyddskontroll som behövs för att säkerställa att djurskyddslagens krav om naturligt beteende verkligen fungerar i praktiken. Den svenska djurskyddslagen är över 20 år gammal och i behov att modernisering. Därför har vår djurskyddslagstiftning utretts och för nästan tre år sedan presenterade regeringens utredare ett omfattande betänkande. Glädjande nog var huvudinriktningen att bygga ut svenskt djurskydd, inte att montera ned.

I regeringsförklaringen lyfte Stefan Löfven upp djurskyddet som ett prioriterat området. Det är positivt, och jag tolkar det som att den nya regeringen nu tänker lägga fram förslaget till ny djurskyddslag, något som har förhalats av den tidigare borgerliga regeringen, och att syftet är att stärka djurskyddslagstiftningen. Och kanske kan det vara så att det är just det som är framtiden för svensk livsmedelsproduktion; att vi erbjuder något annat än industriproduktionen på kontinenten.

Allt talar för att konsumenter och offentliga upphandlare kommer att ställa högre etiska krav på livsmedel i framtiden, både avseende miljö och djurskydd. Sverige borde vara det land som levererar just detta; mat som är djuretisk och hållbar. Med EU:s nya upphandlingsdirektiv ges det dessutom större möjligheter att ställa just sådana krav i uppköpen av mat till offentlig sektor. Sverige har därför ett gott läge att höja ambitionerna inom livsmedelsproduktionen, inte sänka.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson och EU-parlamentariker 2006–2009

Fem starka skäl för V

Många funderar fortfarande över vad de ska rösta på imorgon. Därför, fem starka skäl för Vänsterpartiet.

1. Rättvisa
Allt vi vänsterpartister gör handlar om rättvisa. Vi vill omfördela från rik till fattig. Bankerna och höginkomsttagarna ska vara med och finansiera upprustningen av vår välfärd och miljön. Samarbete är bättre än konkurrens. Därför ska vinstintresset bort från välfärden. Män måste ta större ansvar för barnen, men även för vårt klimat och jordens överlevnad. Rättvisa och jämställdhet hänger naturligt ihop. Rättighetskompassen sitter i alla vänsterpartisters ryggrad.

2. Miljön

Regeringen kommer inte att nå 14 av de 16 uppsatta miljökvalitetsmålen. Det är dags för miljöansvar. Vänsterpartiet är det parti som investerar mest i klimatomställningen. Mest pengar till kollektivtrafiken, energiomställningen, klimatupprustningen av bostäder och lokaler och på den hållbara maten.

3. Djuren
De åtta borgerliga åren har varit åtta förlordade år för djuren. Nu är det dags att få ett stopp för pälsindustrin, införa en djuretisk ombudsman och satsa på vegetarisk mat, som både är bra för djuren och miljön.

4. Globala rättvisan
Det är hög tid att vi får en annan utrikespolitik. Sverige ska stå upp för fattiga och förtryckta. Biståndet ska höjas (de s k avräkningarna ska bort), inför ett nytt klimatbistånd, vapenexporten ska stoppas och den internationella handeln ska bli rättvis (därför säger vi nej till handelsavtalet mellan EU-USA, TTIP). Vi ska självklart ha en solidarisk flyktingpolitik. Ingen ska skickas tillbaka till länder där de förföljs och hotas.

5. Stå upp för integriteten
Samtidigt som den tekniska utvecklingen gör fantastiska framsteg har också möjligheten att övervaka vår kommunikation ökat. Vänsterpartiet vill riva upp FRA-lagen, IPRED och datalagningsdirektivet. Vi behöver en samlad lagstiftning som rör integritet och en separat myndighet för detta. NSAs massövervakning är oacceptabel och Sverige måste markera stenhårt mot USA. Att privata företag som Facebook, Google och Apple har samarbetat med NSA visar att vi måste ha tydligare lagstiftning för att skydda integriteten i vår kommunikation. Edward Snowden, som avslöjat massövervakningen, förtjänar allt stöd.

Fråga dig själv: är jag nöjd med de senaste åtta åren, eller vill jag ha förändring? Vänsterpartiet är en garanti för att vi får ett slut på högerpolitiken. Det är dags för rättvisa. Rösta på Vänsterpartiet.

Sju djurpolitiska frågor till Eskil Erlandsson

Jag skriver till landsbygdsminister Eskil ErlandssonNyheter24 om sveket mot djuren. Jag utmanar Erlandsson på en debatt om vilka som bäst representerar djuren. Kommer han anta utmaningen? Hoppas det. Vi behöver mer djurrättsdebatt i valrörelsen. Läs nedan eller hos Nyheter24.

Sju djurpolitiska frågor till Eskil Erlandsson
Nyheter24, 2014-09-02
Hej Eskil Erlandsson. Både du och jag har engagerat oss i politiken för att vi vill förändra. Jag noterar att du, precis som jag, ofta lyfter upp djuren i politiken. Det ska du ha ett erkännande för.

Men nu har du varit med och styrt i åtta år. När jag blickar tillbaka på den tiden blir jag djupt besviken på dig, Eskil Erlandsson. Din tid i den moderatledda regeringen har inte varit annat än ett långt svek mot djuren. Låt mig ta några exempel:

Ett av den borgerliga regeringens första beslut på djurområdet var att 2007 lägga ned Djurskyddsmyndigheten. En i världen unik myndighet med ansvar att se till att djuren skulle få det bättre i Sverige. När Vänsterpartiet i riksdagen har föreslagit en ny djuretisk myndighet har ditt parti röstat mot detta. Varför lade ni ned en världsunik myndighet för djuren, Eskil Erlandsson?

Varje år slaktas en dryg miljon minkar i den svenska pälsindustrin. De föds upp i minimala nätburar utan möjlighet till att utöva sitt naturliga beteende. 2006 hade den dåvarande socialdemokratiska regeringen att färdigt förslag att stoppa detta lidande. Men den nyvalda borgerliga regeringen stoppade i sista stund det lagförslag som skulle gjort slut på lidandet inom pälsindustrin. Eskil, varför håller du en industri under armarna som så uppenbart strider mot djurens rätt till naturligt beteende?

Eskil Erlandsson, du ska ha en eloge för att du inom EU driver en gräns på åtta timmar för djurtransporter. Men även i Sverige finns mycket att göra. Varje år transporteras miljontals djur långa sträckor i vårt land. Tusentals svenska grisar skickas för intensivuppfödning respektive slakt i Polen och Tyskland. Resultatet blir långa djurtransporter i strid med svenska bestämmelser. Eskil, jag har bett dig agera mot detta men du har tigit som muren. Varför?

Kontrollerna av djurtransporter i Sverige är undermåliga. Enligt Jordbruksverket minskar nu återigen antalet djurskyddskontroller i Sverige. Jämfört med 2008 görs endast ungefär hälften så många djurskyddskontroller idag. Eskil, det är du som har ansvaret för denna nedmontering.

I februari i år röstade riksdagen för inrättandet av ett s k 3R-center, ett nationellt organ med syftet att finna alternativ till djurförsök i Sverige. Vi i Vänsterpartiet har länge drivit detta, men vi påpekade att det behövs pengar annars kommer det inte bli något 3R-center. Men det har uteblivit. Tusentals djur skulle kunna räddas men plågas nu istället i djurförsök.

Eskil, jag tycker ditt projekt ”Sverige – det nya matlandet” är intressant. Vi har förutsättningar att producera mer bra mat i Sverige. Men du vägrar att främja både den vegetariska maten och den ekologiska. Vänsterpartiet vill ha en handlingsplan för mer vegetariskt och mindre kött. Vi vill satsa på eko. Varför stoppar du detta?

I november 2011 lades utredningen om en ny djurskyddslag fram sitt betänkande (SOU 2011:75). Regeringen har lovat att man skulle lägga fram ett konkret lagförslag baserat på detta. Men det har uteblivit. Eskil Erlandsson, du har svikit även om en ny djurskyddslag. Varför?

Eskil, jag betvivlar inte ditt personliga engagemang i djurpolitiska frågor, men din tid vid makten har inneburit åtta förlorade år för djuren. Men det är hög tid att ifrågasätta regeringens neddragningar på djurområdet. Djur är kännande individer som förtjänar respekt.

Eskil Erlandsson, härmed utmanar jag dig på offentlig debatt om vilka som bäst företräder djuren. Jag hoppas vi snarast kan komma överens om en tid och en plats.

Djuren förtjänar bättre.

Jens Holm (V), djurpolitiskt ansvarig

Debatt om minskad köttkonsumtion

En minskad köttkonsumtion skulle kraftigt kunna minska våra utsläpp av växthusgaser och skapa förutsättningar för att föda upp djur på ett mer anständigt sätt. Jag har därför krävt en extra debatt om minskad köttkonsumtion. Läs min interpellation nedan eller på länken. Fredag den 13 juni vid kl 9.00 äger debatten rum i riksdagens kammare.

Den är ställd till miljöminister Lena Ek, men hon har lämnat över debatten till landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

Interpellation 2013/14:486 Minskad köttkonsumtion
Till Lena Ek
Av Jens Holm
Sedan 1950-talet har världens köttkonsumtion mer än femfaldigats. Enligt FAO-rapporten Livestock´s Long Shadow står den globala animalieindustrin för 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Svenskarna äter i dag mer kött än någonsin. Sedan 1990 har konsumtionen ökat med 40 procent, från 60 kilo per person och år till 85 kilo år 2012 (Köttkonsumtionen i siffror, Jordbruksverket, rapport 2013:2). Även den svenska animaliekonsumtionen har en stor miljöpåverkan. Enligt Trends in greenhouse gas emissions from consumption and production of animal food products (Cederberg, Hedenus, Wirsenius, Sonesson – Animal, July 2012) har utsläppen från den svenska konsumtionen av animalier ökat till 10 miljoner ton CO2e. 10 miljoner ton är nästan lika mycket som utsläppen från Sveriges 4,4 miljoner personbilar. Forskarnas slutsats är att möjligheterna att minska utsläppen med en effektivare produktion är begränsade. Om världen ska lyckas att begränsa den globala uppvärmningen till max två grader Celsius måste konsumtionen av animaliska produkter minska, menar man (Cederberg, Hedenus, Wirsenius, Sonesson – Animal, July 2012).

I januari 2013 publicerade Jordbruksverket rapporten Hållbar köttkonsumtion. Vad är det? Hur når vi dit? (Jordbruksverket, rapport 2013:1). I den lyfter de upp den snabbt ökande konsumtionen av animalier och vilka konsekvenser den kan få. Man konstaterar att köttkonsumtionen måste minska av klimatskäl samt att det med en minskad köttkonsumtion också följer bättre möjligheter att förse hela jordens befolkning med föda. I rapporten lägger man fram en serie förslag på åtgärder/styrmedel som skulle kunna bidra till en minskad köttkonsumtion. I sammanfattningen skriver man: ”Vi i västvärlden behöver äta mindre kött för att utsläppen av växthusgaser från livsmedelsproduktionen ska minska. I synnerhet nötkött bidrar med stora utsläpp av växthusgaser. Vi behöver också äta mindre kött för att jordens resurser ska räcka till att producera mat åt alla. Det gäller alla köttslag.” (Jordbruksverket, 2013, sammanfattningen, s. 5).

Precis som Klimatberedningen (SOU 2008:24) har konstaterat saknas det styrmedel inom jordbrukssektorn som är direkt riktade mot att minska utsläppen av växthusgaser. En ansvarsfull hållning vore därför att anta ett nationellt mål om en minskad köttkonsumtion. Vänsterpartiet verkar för det. Vi anser också att flera av de förslag för en minskad köttkonsumtion som Jordbruksverket har resonerat kring är intressanta och bör övervägas noggrannare av riksdag och regering. Vi behöver en handlingsplan för minskad köttkonsumtion. Subventioner till animalieindustrin borde fasas ut, skolor och andra offentliga inrättningar borde stimuleras att servera mer vegetarisk mat och information och utbildningsinsatser behövs också för en minskad köttkonsumtion, för att ta några exempel.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljöminister Lena Ek:

  1. Avser miljöministern att verka för en minskad köttkonsumtion?
  1. Avser miljöministern att verka för en handlingsplan för mindre kött och mer vegetabilier?

Befria EU från köttkomplexet

Idag har jag och Micke Gustafsson ett inlägg på SvT-debatt. Läs det där eller nedan.

2014-05-17

Befria EU från köttkomplexet
Alla vet det, men ändå är det så kontroversiellt. Att äta mindre kött. I världen står köttindustrin för 18 procent av de totala utsläppen av växthusgaser och i Sverige bidrar vår konsumtion av animalier med lika stora utsläpp från våra 4,4 miljoner personbilar. Dessutom leder köttindustrin till att miljontals djur föds upp, transporteras och slaktas under förfärliga omständigheter.

Att vi ska köra mindre bil är vi alla överens om. En hel del politiska beslut har också fattats i den riktningen. Men när skolor inför vegetariska dagar är köttlobbyn snabbt utanför och delar ut kött. Senast såg vi hur LRF delade ut hamburgare utanför ingången till Gripenskolan i Nyköping. Skolan hade beslutat om en vegetarisk dag i veckan. När Way out west i Göteborg serverade endast vegetarisk mat på sin musikfestival gjorde Göteborgstidningen allt för att förlöjliga detta och delade ut korv och köttbullar hamburgare utanför området. Tyvärr märker vi samma opportunistiska motstånd när vi lägger förslag i riksdagen och EU-parlamentet om minskad köttkonsumtion. Alla lägger huvudet på sned och instämmer i att klimat- och djurrättsfrågan är viktig. Men vem vill egentligen göra någonting åt detta?

Självklart får var och en bestämma vad de vill ha på sin tallrik. Men på samma sätt som att vi måste göra något åt de snabbt växande utsläppen från transportsektorn borde vi också kunna vara överens om åtgärder för en minskad köttkonsumtion.

EU är tyvärr en del av problemet. EU subventionerar animalieindustrin med miljardtals kronor varje år. I vår rapport ”Djurindustrin och klimatet – EU blundar och förvärrar” (2007) konstaterar vi att EU understödjer kött- och mejeriindustrin med ungefär 30 miljarder kronor per år i form av s.k. interventioner och direktstöd, en summa som sannolikt har ökat de senaste åren. Dessutom ger EU 400 miljoner kronor i stöd till marknadsföring av olika djurprodukter, så att försäljningen av dem därmed ska öka. Även svenska företag har fått pengar för att göra reklam för ökad köttkonsumtion.

Det är hög tid att ta ett politiskt ansvar för de växande problem som den ökande köttkonsumtionen medför. Alla Sveriges skolelever, festivalarrangörer, forskare, politiker och andra som verkar för en minskad köttkonsumtion har rätt. Köttlobbyn och EUs subventionsindustri har fel.

Vi kommer att verka för att alla EUs köttsubventioner fasas ut, att EU antar en handlingsplan för minskad köttkonsumtion samt att det införs en gräns på max åtta timmar för EUs djurtransporter. Vi kommer också att verka för högre klimatmål på EU-nivå. En minskad köttkonsumtion skulle radikalt underlätta för att nå dessa mål.

Vi vill inte bara driva detta politiskt. Vi vill också visa att det går att äta utmärkt vegetariskt mat. Därför kommer vi att bjuda på vegetariska hamburgare och informera om den vegetariska matens fördelar idag på Medborgarplatsen, Stockholm.

Med mindre kött kan vi minska utsläppen av växthusgaser. Med en minskad köttkonsumtion får vi också bättre möjligheter att föda upp djuren under anständigare villkor. Dessutom är mer vegetarisk mat bra för folkhälsan; vi mår alla bättre av att äta mindre kött.

Så, vad väntar vi på? Vi ses på Medis på måndag!

Mikael Gustafsson (V), EU-parlamentariker

Jens Holm (V), riksdagsledamot och f d EU-parlamentariker