Vill Ek rädda Ojnareskogen?

Jag ställer idag en fråga till miljöminister Lena Ek. Jag vill att hon ska göra Ojnareskogen till ett Natura 2000-område. Det finns ett gammalt förslag om detta. Ek skulle enkelt kunna ta upp detta på nästa regeringsmöte och fatta beslut. Kommer hon att göra det och att rädda Ojnareskogen?

Hör för övrigt Lena Ek just nu på Studio ett. Hon låtsas som hon inget kan göra. Men det kan hon alltså.

Se min fråga här eller nedan: ojnareskogen_fråga_Holm_Ek

2012-08-31
Till miljöminister Lena Ek (C)

Kalkbrytningen i Ojnareskogen
En stor miljötragedi pågår för tillfället i Bunge på norra Gotland.
Avverkning har inletts av Ojnareskogen för kalkbrytning. Området
är hemvist för unika växt- och djurarter och ingår i en mosaik av
värdefulla kalkhällmarker, våtmarker och skog. I direkt anslutning till
området ligger värdefulla Natura 2000–områden som riskeras negativ
påverkan av exploateringen. Ett kalkbrott innebär dessutom risk för
påverkan på Gotlands största dricksvattenreserv.

Tiden är nu knapp för att värna detta världsunika område. Enligt
uppgift finns redan ett gammalt beslutsförslag för att även ombilda
Ojnareskogen till ett Natura 2000- område. Detta har behandlats av
den förra regeringen, men avslagits. Min bedömning är att då det
redan finns ett befintligt beslutsförlag skulle regeringen inom kort
kunna föreslå även Ojnareskogen till ett Natura 2000-område och
därmed säkra ett världsunikt naturområde.

Avser ministern att på regeringsnivå lyfta frågan om att föreslå att
området Ojnaremyr och Bunge Ducker 1:64 blir ett Natura 2000-
område?

………………………………………

Jens Holm (V)

Politik eller marknad för klimatet

Nedan ett inlägg som jag hade i Folkbladet i somras på temat ”skillnader i politiken”. Läs den där eller nedan.

Politik eller marknad för klimatet
Folkbladet 2012-08-12
”Klimatförändringarna är vår tids största utmaning”. Ja, håll med om att ni hört formuleringen tidigare. Det finns inte en politiker med självaktning som inte understryker att det är ”sååå viktigt” att komma till rätta med de skenande utsläppen. Tyvärr nöjer sig de flesta med detta. Alltför få ställer följdfrågan, hur? För redan vid frågan om hur klimatet ska räddas ser vi stora skillnader inom politiken.

Statsminister Fredrik Reinfeldt reste exempelvis till det stora miljötoppmötet i Rio de Janeiro, Brasilien för några veckor sedan. Vad hade han själv med sig i resväskan i form av konkreta miljöförslag? Skärpta utsläppsminskningar i Sverige, höjda miljöskatter, ökade miljöinvesteringar eller klimatbistånd till utvecklingsländerna? Nej. Reinfeldt och den borgerliga regeringens miljöpolitik handlar nästan uteslutande om ett abstrakt hänvisande till ”marknadslösningar”.

Mer av marknad handlar ofta om att konsumenter och företag ska ta ett större miljöansvar. Konsumentmakt och företagens miljöarbete kan vara jättebra, men problemet är att det inte räcker. Vi ser att utsläppen i hela världen och i Sverige ökar. 2010 uppgick de svenska utsläppen till dryga 66 miljoner ton koldioxid, en ökning med 11 procent. Fortsätter det på det här viset går vi mot en global temperaturhöjning på närmare 4 grader vid seklets slut, något som skulle leda till helt irreversibla konsekvenser för stora delar av jordklotet.

Den processen är för övrigt redan i gång på den södra halvan av jordklotet. När jag var på klimattoppmötet i Durban, Sydafrika, förra året sa Marshallöarnas regeringsrepresentant att ”vårt land håller på att försvinna”. Han syftade på de stigande havsnivåerna, en lika konkret som hotfull effekt av det förändrade klimatet.

Det hoppfulla är att vi vet att med rätt politiska beslut kan minska våra utsläpp snabbt. Det behövs skärpta klimatmål, ett klimatinvesteringsprogram för våra kommuner och landsting och att skatter och avgifter införs eller höjs på det som smutsar ned. Men den borgerliga regeringen vill inget av detta.

Ska vi på allvar komma tillrätta med utarmningen av våra ekosystem krävs det mer av våra politiker än löst prat. Det behövs helt enkelt politiska beslut. Det handlar om att tro på politikens roll att lösa svåra samhällsproblem. Det handlar också om en positiv syn på Sverige som föregångsnation. Vi är ett av världens rikaste länder, med en välutbildad befolkning och fantastiska möjligheter att ställa om vårt samhälle. Vi kan inspirera och hjälpa andra länder att göra likadant.

Mer av verkstad och mindre snack för att lösa vår tids största utmaning. Det är kanske den största politiska skillnaden idag i svensk politik.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Ek sviker Ojnareskogen

Miljöminister Lena Ek säger idag till Svenska dagbladet att hon kan tänka sig att ändra miljölagstiftningen. Detta med anledning av att företaget Nordkalk igår började att skövla Ojnareskogen, norra Gotland. Ek aviserade en översyn av miljöbalken redan i fredags då jag och Miljöpartiets Åsa Romson debatterade med henne i riksdagen (scrolla ned en bit). Men det är så dags att nu tala i ändringar. Det är NU Ojnareskogen skövlas!

Det är värt att komma ihåg att Centerpartiet och den borgerliga regeringen sommaren 2009 hastade igenom en ändring av Miljöbalken. Tidigare fanns ett stopp mot exploatering av täkter med höga skyddsvärden. När Nordkalk först kom med sin ansökan om kalkbrott fick man därför avslag av miljödomstolen, men efter borttagande av stoppregeln 2009 har företaget nu fått OK. Någon mer än jag som ser sambandet?

Vänsterpartiet var det enda partiet som 2009 sade nej till borttagandet av stoppregeln. Jag ser att Miljöpartiet nu ångrar sitt dåvarande stöd för ändringen. Det är bra.

Nordkalks kalkbrott har överklagats. Det är också bra. Då borde självklart inte företaget få inleda sin exploatering. Att polisen också sänder en insatsstyrka från Stockholm till Ojnare är helt absurt. När det handlar om att mota bort miljövänner finns det uppenbarligen obegränsade resurser…

Den tidigare stoppregeln som regeringen avskaffade löd:

”Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande.” Miljöbalken

I Ojnare finns 265 rödlistade arter, varav tre endemiska (finns bara där), det är ett viktigt område för färskvattentillförsel samt ett mycket viktigt område för rekreation och naturupplevelser. Där vill Nordkalk hugga ned skog och bryta en tänkt som är 170 hektar stor och 25 meter djup.

Inte undra på att Nordkalk var tvungen att lobba bort en sådan lydelse ur miljöbalken. Desto mer upprörande är att regeringen och alla partier utom V så lojalt genförde deras krav.

Framtiden är ljus

Nyligen berättade P1s Klotet om Tysklands stora energiomställning: Die Energiewende. Om tio år ska all kärnkraft vara helt avvecklad. Åtta reaktorer har redan stängts och det är den förnybara energin som ska växa. Solenergin är ett av de energislag som växer så att det knakar i Tyskland. Det finns i dagsläget 1 miljon hushåll i Tyskland som har solel installerad och sommartid förser de Tyskland med hela en tredjedel av landets elbehov. I dagsläget har man installerat 27 GW, något som producerar ungefär 20 terrawatttimmar per år.

Dert främsta skälet till detta är att Tyskland har:

1. Nettodebitering. Producerar du egen el kan du tanka ut ditt överskott på nätet och kvitta det från elräkningen.
2. Fastprissystem för solel. Du vet vad du får betalt, och du får bra betalt.
3. Beslut om att avveckla kärnkraften och att det ska satsas på det förnybara.
4. En industri som är på fötterna både vad det gäller att tillverka solcellsmoduler och andra nödvändiga komponenter samt en serviceindustri som snabbt installerar anläggningarna på bostäder och offentliga lokaler.

Hur ser det då ut i Sverige? Tyvärr ligger vi långt efter tyskarna. Under ett par timmar i fjol installerade tyskarna lika mycket solel som Sverige gjorde under hela 2011. Så långt efter ligger vi, tyvärr… Regeringen utreder nu för tredje (!) gången nettodebiteringen. Det direkta solcellsstödet på 60 miljoner kronor räcker inte till. Dessutom ryktas det att regeringen kommer att avskaffa detta, precis som de gjorde med solvärmebidraget. Vi får se den 20 september då höstbudgeten presenteras.

gubbangen_sol

Trots dessa dåliga förutsättningar finns det ett visst intresse för att investera i solel. Idag följde jag med företaget Direct Energy när de satte upp nya solceller på taket till Stockholmshem på Hornsgatan. När de 280 kvadratmetrarna solceller är utlagda på Stockholmshems Vi tak kommer de att producera ungefär 36 000 kilowatttimmar (kWh) per år.

Vi tittade också på den största solelsinstallationen i Stockholm, SLs bussdepå i Gubbängen. I Gubbängen har SL låtit installera solceller som kommer producera drygt 100 000 kWh solel per år. Installationen och solcellsmodulerna har kostat SL ungefär 3 miljoner kronor. Efter solcellsbidrag (som man faktiskt fick) blev priset ungefär hälften. På sju år beräknas man ha betalat av investeringskostnaden för de 640 solcellsmodulerna. Sedan kan man se fram emot att ha gratis el i ungefär ytterligare 20 år (troligen mycket längre).

Solelen kommer inte att fylla vårt hela behov av framtida el. Men solelen kan spela en viktig roll när Sverige, förhoppningsvis, beslutar att på allvar ställa om till 100 procent förnybart och avvecklad kärnkraft. Man har räknat på att om man bara använda 1/6-del av alla hustak i Sverige så skulle vi kunna producera all el som de svenska hushållen behöver. Jag tror att det är just på taken där den största potentialen finns. Taken används oftast inte till något annat (vilket mark gör; jordbruk, rekreation, skog m m). Jag hoppas på en folkrörelse för solel i Sverige likt den tyska (och även den danska som är under uppsegling). Jag hoppas också på att fler offentliga lokaler tar efter Stockholmshem och SL och sätter upp solceller på sina tak. Tänk vilken pedagogisk poäng det skulle vara om vi fick upp solceller på våra svenska skoltak (där det passade)…

Det som behövs för att vi ska få en solrevolution även i Sverige är:
1. Nettodebitering
2. Att solcellsbidraget inte avskaffas (inte förrän nettodebiteringen är på plats).
3. Ett särskilt solelsstöd till offentliga lokaler
4. Ett fastprissystem likt det tyska
5. Konkreta politiska ambitioner; att vi antar ett planeringsmål för solenergi (något sådant mål finns absurt nog idag inte). Skulle vi kunna anta 10 terrawatttimmar som målsättning till 2020? Eller till och med 15? (idag ligger vi på några tiondelar).
6. Att kärnkraften avvecklas. Förstås!

Det här är inte några orimliga förslag eller målsättningar. Tvärt om, solel är numera förhållandevis billigt, pålitligt och klimatvänligt. Vänsterpartiet kommer att lyfta denna fråga nu till hösten under allmänna motionstiden. Framtiden är ljus, om ni frågar oss!

Vittnesmål i colombiansk domstol

Igår vittnade jag på Colombias konsulat i rättsfallet Joaquin Perez Becerra. Joaquin anklagas av den colombianska regeringen för terrorism och att vara en Farcsoldat. Joaquin – som är svensk medborgare och boende i Stockholm sedan 1994 – är redaktör för nyhetsbyrån Anncol; Nyhetsbyrån nya Colombia. Jag var med och startade den någon gång kring 1996. Joaquin tog sedan över som redaktör. I egenskap av detta hade försvaradvokaten kallat in mig som vittne. Den som vill läsa mer om fallet kan läsa exempelvis denna artikel i Aftonbladet kultur.

Jag vittnade via Skypelänk på kontoret hos Colombias konsul vid ambassaden på Östermalm i Stockholm. Det är svårt att vittna med tolk engelska-spanska via en datorskärm. Men det går. Mitt vittnesmål tog 3,5 timmar. Efteråt var jag rätt slutkörd, men nöjd. Jag fick inleda med att svära att endast säga sanningen och inget annat än sanningen. Domaren upplyste mig om att fara med osanning eller undanhålla sanningen i en colombiansk domstol kan leda till straff och i sista hand fängelse. Helt OK, tyckte jag.

Försvarsadvokat Rodolfo Rios Lozano inledde med att ställa frågor kring mig, Joaquins person samt Anncol. Jag berättade att Anncol var en nyhetssajt som jag, Joaquin och Dick Emanuelsson drog igång kring 1996 med syftet att sprida alternativ information om Colombia. Anncol har alltid varit ett gräsrotsprojekt utan stora ekonomiska resurser. Jag berättade också att Joaquin har arbetat under sin tid i Sverige. Jag visade upp hans anställningsintyg från Täby kommun. jag förklarade att det är fullständigt normalt att politiska flyktingar som får asyl i Sverige fortsätter sin politiska verksamhet i exilorganisationer, med närradio, hemsidor m m.

På detta följde en lång duvning av åklagare Nancy Esperanza Pardo. Hon ställde frågor i minst två timmar. Hon gjorde allt hon kunde för att utmåla Anncol som gerillans förlängda arm i Sverige/Europa. Hur finansierades Anncol? Vem bestämde om innehållet? Varför grundades Anncol? och så vidare. Flera av frågorna återkom flera gånger, men från lite olika vinklar. Det är rätt uppenbart att åklagaren och kanske också en stor del av colombianerna har en annan bild av Anncol. De verkar se Anncol som en professionell nyhetsbyrå med stora ekonomiska resurser. Så var det aldrig under min tid och så är det inte nu heller. Jag berättade att budgeten på min tid låg kring 300-400 dollar, pengar som vi samlade in eller tog från våra egna fickor.

Jag berättade också att Joaquin aldrig någonsin har figurerat i ett polissamanhang i Sverige och att han aldrig varit misstänkt för något. Jag uttryckte också min förvåning över att den colombianska regeringen har försökt stänga Anncol och att man har uppmanat den svenska regeringen att göra detta. Jag påpekade att detta var något den svenska regeringen självklart inte har hörsammat eftersom Anncols verksamhet helt och hållet är inom lagens ram. Om nu Joaquin hade varit denna ökände terrorist som åklagaren försöker utmåla honom som varför har man då inte helt enkelt kontaktat svenska utrikesdepartementet och bett och få honom utlämnad till Colombia? Någon sådan förfrågan har nämligen aldrig kommit från Colombia, enligt de uppgifter jag har från svenska UD.

Domaren avslutade med att under ungefär 30 minuter ställa frågor till mig. Han ville veta mer om Joaquins arbete inom Täby kommun, EUs lista över ”terroristorganisationer” och han ville veta vad jag ansåg om Farc. Jag visade återigen upp Joaquins anställningsintyg. Angående EUs terrorlista (där bland annat Farc finns upptagna) anförde jag att jag var motståndare till hela idén om att ha en lista på organisationer som ska brännmärkas. Det är att redan på förhand stänga dörren till fredssamtal och förhandlingar. Detta var också den svenska regeringens linje när diskussionen om terrorlistor kom upp i kölvattnen av den 11 september 2001. Angående Farc svarade jag att jag fördömde Farcs våldsamma handlingar, att de var oacceptabla och att Farc borde avsluta sin militära kamp.

Min slutsats är att jag tycker att det ser positivt ut för Joaquin Perez´del. Åklagaren Nancy Esperanza Pardo gjorde allt hon kunde för att försöka utmåla Anncol som el del av Farc; att Anncol skulle ha fått sin finansiering därifrån samt ha styrts innehållsmässigt av gerillagruppen. Det är förstås helt felaktigt, utifrån det jag vet. Har hon inte mer att komma med än det hon presenterade för rätten igår kan Joaquin omöjligen bli fälld för terrorism. Detta givet att det colombianska rättsväsendet fungerar som det ska. Och det får vi bara hoppas att det gör… Jag är förvånad över att åklagaren lade ned så mycket tid på att ställa frågor kring innehållet på Anncol. Det är en sak att uttrycka sin åsikt, en helt annan sak att aktivt delta i illegala och våldsamma verksamheter. Den distinktionen verkar åklagaren inte ha helt klart för sig.

Rättegången mot Joaquin handlar om rätten att uttrycka sin åsikt, att fritt kunna organisera sig i organisationer och att flyktingars rätt att kunna fortsätta sitt politiska engagemang när de väl har hamnat i Sverige. Det är precis vad Joaquin Perez har gjort. Den colombianska regeringen må ogilla texter på Anncols hemsida, men så fungerar det i en demokrati. Man kan tycka olika. För att citera Voltaire: Jag kan ogilla dina åsikter, men jag kommer att kämpa med näbbar och klor för din rätt att uttrycka dem. Det är yttrandefriheten i ett nötskal.

Men denna rättegång handlar också om en pappa till en tolvårig flicka, fästman till sin sambo, svensk medborgare och anställd i Täby kommun som blivit kidnappad och förd till det land han har  flytt ifrån. Det är dags för den pappan, fästmannen, svensken och den anställde inom omsorgen att få komma tillbaka till sitt land. Det är dags för Joaquin Perez Becerra att komma tillbaka till Sverige!

DN, SvT, SR P1 morgonSR International, El Tiempo, Svd