Gott nytt år!

Låt oss hoppas att 2011 blir bättre. Bättre för vårt hårt sargade planet: Bättre för klimatet, den globala rättvisan och för djuren. För mig har 2010 varit ett häftigt år. Det var året då jag kom in i riksdagen. Spännande, men med hårt och ansvarsfullt arbete. Jag hoppas att 2011 fortsätter på samma tema; med mycket politiskt arbete.

2011 ska bli året då jag tillslut springer SaharaMarathon. Den 28 februari går startskottet vid flyktinglägret El Ayoun, i sydvästra Algeriet. Förhoppningsvis springer jag på en tid under fyra timmar. Ja, det här blir mitt nyårslöfte.

Gott nytt år till alla!

Bildt sviker Västsahara

Läs gärna min och Jonas Sjöstedts debattartikel i dagens UNT. Förresten Carl Bildt lovade att han skulle ta upp Västsahara på sin blogg. Det gjorde han tillslut den 23 december. Inte för att det var så mycket att hurra för… Västsahara får heta Västra Sahara, som om det vore en provins i något större (Marocko, kanske…). Bara en så sak. Man får fortsätta att ligga på…

Bildt sviker Västsahara
UNT 2010-12-30

Sedan 1975 ockuperar Marocko en stor del av den tidigare spanska kolonin Västsahara. Ockupationen har fördömts av såväl den internationella domstolen i Haag som av FN. En stor del av Västsaharas befolkning lever i flyktingläger i Algeriet. För dem som bor kvar i sitt hemland är marockanskt förtryck en vardag i form av fängslanden, tortyr och försvinnanden. Det är priset för att hävda sin rätt till frihet och självbestämmande. Trots det hårda marockanska förtrycket lever motståndet i befolkningen och stödet för befrielserörelsen Polisario är kompakt bland västsaharier inom och utom landet. Polisario söker en fredlig lösning på konflikten genom en folkomröstning administrerad av FN – något som Marocko konsekvent har förhalat.

Motståndet mot ockupationen har ökat på senare tid, och så också det marockanska förtrycket. Saharier samlades i tusental i tältläger runt om i landet för att protes­tera mot usla levnadsvillkor som brist på bostäder och arbete. Protesterna blev också en manifestation mot det marockanska förtrycket.

Den 8 november slog marockanska säkerhetsstyrkor till med full kraft och upp upplöste lägren med stor brutalitet.

Enligt de rapporter som finns dödades tiotals personer medan många fler sårades. Hundratals saharier har fängslats medan andra håller sig gömda och jagas. Rapporterna om vad som sker i landet är osäkra. Oberoende källor som journalister och parlamentariker förhindras konsekvent att resa in i Västsahara. Bland dem som har nekats inresa finns en av oss, Jonas Sjöstedt, som den 20 november stoppades av marockansk polis från att resa in i Västsahara.

Trots de uppenbara övergreppen har inte Sverige protesterat. Carl Bildt och vår borgerliga regering verkar inte vilja stöta sig med Marocko som är ett lojalt västallierat land med en omfattande handel med EU.

Vid flera tillfällen har de rödgröna partier­na krävt att Sverige ska uttala sig och också väcka frågan inom EU för att även EU ska agera.

Men Bildt har varit helt kallsinnig och i stället kallat Marockos ockupation för en ”bilateral konflikt”. Det är den marockanska ockupationsmaktens egna språkbruk.

Marocko försöker nämligen ofta framställa hela frågan som om det vore en konflikt mellan Marocko och Algeriet.

Men det är det inte. Det är en ockupation av det land som tillhör västsaharierna och en ockupation som grovt kränker det mänskliga värdet. Sverige borde ta aktiv ställning och fördöma Marockos övergrepp i stället för att stå tysta.

En svensk regering bör kräva en oberoen­de utredning av det som har skett och att journalister och parlamentariker ska får resa in i Västsahara. EU:s handelsavtal med Marocko, som innehåller skrivingar om respekt för demokrati och mänskliga rättigheter, måste omprövas. Men Bildt väljer tystnaden och duckar för ansvaret. Bara en sådan sak som att en interpellation i frågan från Jens Holm till Carl Bildt sköts sex veckor på framtiden, trots att den normalt ska besvaras inom två veckor, talar sitt tydliga språk.

Carl Bildts tystnad är ett svek mot Västsaharas folk och ett agerande ovärdigt svensk utrikespolitik.

Jonas Sjöstedt
Jens Holm

CDM, Västsahara, vargar och annat

Oj, vilken megadebattdag. Fem interpellationsdebatter med fyra olika ministrar. Kul, men nu är jag hes igen. Nu måste jag lyda min läkare och vila rösten. Lovar…

Jag debatterade bland annat den svenska klimatpolitiken och regeringens stora uppköp av billiga utsläppskrediter, CDM-projekt. Helt lägligt meddelar Vattenfall idag i Veckans Affärer att de avstår från den värsta formen av CDM-projekt. Toppen. Är utfasandet av dessa industrigasprojekt också vad den svenska regeringen kommer att driva på EU-nivå inom då systemet ska ses över? Jag debatterade med miljöminister Andreas Carlgren som inte riktigt gav mig det tydliga svaret som jag önskade. Se mitt pressmeddelande nedan.

Carl Bildt kunde inte heller ge klart besked om vad han ska göra för Västsaharas förtryckta folk. Han lutar sig tryggt mot EU och FN, praktiskt. Då behöver han inte göra något själv. Han lovade emellertid att ta upp Västsahara på sin blogg. Alltid nåt eftersom han inte har skrivit om Västsahara tidigare. Men jag vill att den svenska regeringen ska bekämpa Marockos ockupation och för Västsaharas frihet. Ska det måsta till en ny regering innan det kan bli svensk politik i praktiken? 

Jag hade också en debatt om licensjakten på vargar som regeringen tyvärr återigen har öppnat för. Den borde omedelbaert stoppas. Se mitt pressmeddelande.

Säg nej till usla klimatprojekt, Carlgren
Idag meddelar statliga energibolaget Vattenfall i tidningen Veckans Affärer att den tänker stoppa sina köp av utsläppskrediter från industrigasprojekt på CDM-marknaden (Clean Development Mechanism). En stor del av världens utsläppskrediter som rika länder och företag köper för att kompensera sina klimatutsläpp kommer från dessa industrigasprojekt. Såväl FN som EU-kommissionen kritiserar nu projekten för att öka utsläppen av den mycket kraftfulla växthusgasen HFC-23. Idag debatterade Vänsterpartiets klimatpolitiska talesperson Jens Holm och miljöminister Andreas Carlgren frågan i Sveriges Riksdag.

– Vattenfall tar nu avstånd från dessa projekt som är en katastrof ur klimatsynpunkt. EU-kommissionen vill förbjuda dem, FN kritiserar dem. Men regeringen och miljöministern vill avvakta med sitt ställningstagande. Varför tar den svenska regeringen inte ställning för att slopa dessa urusla klimatprojekt? säger Jens Holm.

– Jag konstaterar att den borgerliga regeringen gjort köp av billiga och ur klimatsynpunkt tveksamma utsläppskrediter till sin främsta klimatstrategi, som ett sätt att slippa vidta klimatåtgärder på hemmaplan. Att förbjuda de allra sämsta projekten skulle givetvis höja priset på utsläppskrediter. Är det månntro därför regeringen tvekar för att förbjuda dem? säger Jens Holm.

- Dessutom visar många rapporter att det finns ytterligare brister med köp av utsläppskrediter. Uppemot hälften av alla projekten på CDM-marknaden kritiseras för att inte leda till minskade utsläpp. Att den borgerliga regeringen då gjort köp av utsläppskrediter till sin viktigaste klimatstrategi är under all kritik. Andreas Carlgren borde stoppa alla Sveriges köp av utsläppskrediter tills metoden är noggrannt utredd, säger Jens Holm.

För mer information:
Jens Holm, riksdagsledamot Vänsterpartiet: 076-847 03 28
Vänsterpartiets presstjänst: 070-620 00 64 

Sista omröstningen, interpellationsdebatter

Dåså, då har vi haft årets sista riksdagsomröstning. Vi lyckades stoppa regeringens planerade höjning av avgifterna på Öresundsbron. Vi vann med en (!) röst: 159 för regeringen och 160 emot. EU-avgiften blir dessvärre så hög som 30,6 miljarder kronor nästa år. Regeringen kommer inte satsa på höghastighetståg. Och mycket annat…

Jag har på sistone lagt fram mängder av interpellationer och skriftliga frågor till regeringen. De radas upp nedan. Imorgon debatterar jag inte mindre än fem interpellationer mot fyra statsråd. Teman: Västsahara, samarbetet med USA, CAP-reform, vargjakt och utsläppskrediter (CDM). Min röst blir bättre och bättre. Så jag är taggad! Det ska man väl vara på sista arbetsdagen innan juluppehållet.

Nu ska jag försöka hinna ut och köpa en och annan julklapp…

Interpellationer:
Västsahara
Samarbetet med USA
CAP-reform
Vargjakt
Utsläppskrediter

Skriftliga frågor
Vattenfalls satsning på ny kolkraft

Östersunds kontaminerade vatten
Fiskestopp på ål
Sveriges överskott av utsläppsrätter

Forskningsanslag och Formas

Taleregler om klimatet

Regeringens köp av utsläppskrediter

Sista omröstningen

Jobbat hemifrån idag, med en sjuk son vid min sida. Snart dags att ta t-banan in till riksdagen för årets sista omröstning. Ska regeringen få höja taxan på Öresundsbron (nej!), hur hög ska EU-avgiften bli, vad ska vi ha för näringspolitik och en massa andra viktiga frågor väntar på beslut.

Men för mig är annars imorgon den stora dagen. Fem interpellationer med fyra olika ministrar. Jag läste just Carl Bildts svar till min om vad Sverige gjort för Västsahara. Och, jag vet inte om Bildt misstolkat min fråga för svaret handlar nästan uteslutande om vad EU gör. Har Sverige inte längre någon självständig utrikespolitik? Man börjar undra…

Min röst är tack och lov på bättringsvägen. Tack för alla tips på olika häxkurer. Testade några och de verkar ha funkat. Måtte rösten hålla nu…

Hopp om datalagringen

Idag har Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommit överens om att gemensamt driva kravet om s k minoritetsbordläggning av datalagringsdirektivet. Vi motsätter ju oss att staten ska kräva av teleoperatörerna att lagra uppgifter om vår datatrafik. Troligen är detta i strid med Europakonventionens artikel 8, där integriteten och brevhemligheten stadgas. Datalgringsdirektivet har aldrig ställts mot Europakonventionen. Vi vill att den svenska regeringen ska föra frågan dit. Därför är det så viktigt att Datalagringsdirektivet inte implementeras nästa år.

Kommer vi att lyckas? Minoritetsbordläggningar har lyckats förr. FRA och buggningslagen (hemligrumsavlyssningen) är två exempel på detta. Vi hoppas nu att Datalagringsdirektivet går samma väg. Under ett år hinner vi samla mycket fakta för att direktivet inte ska behöva införas i Sverige. beslut troligen nån gång i slutet av januari nästa år.

Sjukt tråkigt

Sjukt tråkigt. Olägligt dessutom. Har åkt på något virus så att jag knappt har någon röst kvar. Ont i halsen och allmänt hängig. Idag som det händer så mycket. Mina fyra föredrag om klimat, EU, riksdagen och Vänsterpartiet på Danderyds gymnasium idag har jag tyvärr fått ställa in. Kl 16.00 röstar vi i riksdagen, då måste man vara där. Det får bli några timmar i sängen nu så får jag se om jag orkar. Kommer jag vara frisk tills på onsdag, då jag har fem interpellationsdebatter? Hoppas det.

Läste förresten Lars Ohlys debattartikel igår. Han har helt rätt i att socialdemokraternas räddshågsna inställning till så gott som varenda politisk fråga med substans i bidrog till den rödgröna förlusten. Jag vet ett antal bra utspel som vi Rödgröna var på väg att gå ut med, men som det inte blev något av för att S inte kunde bestämma sig internt. Ett parti som inte vill något, eller som inte vet vad det vill, vinner inte heller några val. Så är det förstås. Men vi i Vänsterpartiet får nog också ta till oss av kritiken. Hur klar är vår vision för framtiden för de kommande, låt säga, tre fyra mandatperioderna? Hur binder vi ihop lösningar på klimathotet med utbyggd välfärd och nya jobb? Det är den stora utmaningen.

Jag noterar förresten att Lars Ohly skriver Alliansen med stort A, men Rödgröna med litet ”r”. Det känns inkonsekvent och lätt undfallande för borgarna. Det kan väl inte vara meningen? Jag är förvånad över hur få inom de Rödgröna som problematiserar begreppet Alliansen. Högeralliansen, borgarna, högern, regeringen, den moderatledda regeringen är bättre begrepp på våra motståndare än det politiskt neutrala Alliansen.

Låt oss stoppa datalgringsdirektivet

Det är klart att det går att stoppa datalagringsdirektivet. I Tyskland och Rumänien har det tillfälligt stoppats efter beslut i deras högsta domstolar. EU-kommissionen kommer att se över direktivet och väntas komma med en ny version senare nästa år. Varför då så brottom att klubba igenom det? Jo, regeringen och dess borgerliga stödpartier och sossarna är livrädda för den proteströrelse som kan dra igång mot lagringen av våra sms, telefonsamtal och internettrafik.

Vi i Vänsterpartiet föreslår därför att förslaget om datalagringsdirektiv åtminstone ska bordläggas i ett år. Vi behöver bara 58 ledamöter som röstar för vårt förslag. Med 58 ledamöter får vi den 1/6-del som har rätt att minoritetsbordlägga. Var finns dessa 58 ledamöter?

Läs min och Lars Ohlys debattartikel om detta i Aftonbladet.

Nu stoppar vi datalagringen
Aftonbladet 2010-12-15
Under de senaste åren har riksdagen godkänt en strid ström av lagförslag som inskränker våra fri- och rättigheter och den personliga integriteten.

Kameraövervakning och brottsregisterkontroller vid anställning blir allt vanligare. FRA-lagen gör att stora delar av vår elektroniska kommunikation scannas av staten.

Regeringen vill se mer transparens i medborgarnas liv, samtidigt som de vägrar ta ställning mot hoten och de olagliga angreppen på Wikileaks. Helgens bombattentat i Stockholm riskerar också att bana väg för ännu mer kontroll och övervakning.

Nu tas ytterligare ett steg på vägen mot ett övervakningssamhälle. Regeringen vill att alla telekomoperatörer ska tvingas lagra uppgifter om telefonsamtal, SMS och datorkommunikation under ett halvårs tid. De mobiltelefoner vi bär omkring på kan fungera som spårsändare, och en av de uppgifter staten vill ha tillgång till är var vi alla befinner oss vid olika tidpunkter.

I dag ska operatörerna bara lagra de trafikuppgifter de behöver för att kunna fakturera sina kunder. Med den här lagen tvingar staten dem att lagra fler uppgifter, och att bygga upp stora databaser med dessa uppgifter. Skillnaden jämfört med att staten upprättar egna sådana register är hårfin.

Varken Moderaterna eller Centerpartiet hade några problem med att döma ut datalagringen som integritetskränkande så länge Socialdemokraterna satt i regering. På den tiden var justitieminister Beatrice Ask (M) riksdagsledamot och inte minister, och skrev tillsammans med oss andra kritiker att det här direktivet var ”en allvarlig kränkning av den personliga integriteten och de mänskliga rättigheterna” och att det ansågs ”strida mot Europakonventionen”.

Under förra mandatperioden, och särskilt inför valet, ville de borgerliga partierna prata så tyst som möjligt om datalagringen. Nu har de tvärtom plötsligt bråttom att genomföra direktivet, och det är ingen minimivariant de föreslår. Särskilt uppseendeväckande är att regeringen är på väg att drastiskt sänka gränsen för när staten ska få tillgång till uppgifterna. I dag krävs det misstanke om brott som skulle ge fängelse. Regeringen vill att många av uppgifterna ska kunna hämtas ut vid misstanke om nästan vilket brott som helst.

Land efter land – Tyskland, Bulgarien, Rumänien – har haft skarpa debatter om datalagringen. De lagar som lagts fram har stoppats av konstitutionsdomstolar, med precis samma argument som Ask själv en gång skrev under på. Nu kommer direktivet både att synas i sömmarna av EU-domstolen och ses över helt av EU-kommissionen. Mycket talar för att direktivet kommer att göras om inom mindre än ett år.

Sverige skulle kunna vara ett av de länder som driver kritiken mot datalagringen. Vi skulle kunna hänvisa till att vi är bundna av Europakonventionen om mänskliga rättigheter lika mycket som av EU:s direktiv. Vi skulle till att börja med kunna skjuta på genomförandet – och precis det kommer vi att föreslå i riksdagen.

Tvånget att lagra trafikdata skulle begränsa flera av grundlagens fri- och rättigheter. Det finns ett särskilt skydd i regeringsformen för att riksdagen inte lättvindigt ska kunna godkänna denna typ av lagförslag.

Vi kommer, med stöd av grundlagen, att begära en så kallad minoritetsbordläggning. Det betyder att beslutet skjuts upp i ett år, om inte fem sjättedelar av riksdagen är beredda att godkänna regeringens förslag omedelbart.

Skjuter vi upp beslutet får vi tid att se hur debatten utvecklas i resten av EU och vad kommissionens utvärdering kommer fram till. Framför allt hoppas vi att det kan leda till en större diskussion i samhället om vart vi egentligen är på väg. De senaste tio årens lagstiftning behöver ses i sin helhet, för då syns det närmast övertydligt att vi håller på att bygga ett övervakningssamhälle. Grundlagens tröskel mot att gå för snabbt fram är till just för att det ska finnas tid att reflektera över sådant.

Vi vet att många riksdagsledamöter och medlemmar i de andra partierna håller med oss. Beatrice Ask vill inte kännas vid den kritik hon en gång sade sig dela, men hur är det med alla andra? Är verkligen fem sjättedelar av riksdagen beredda att ställa sig bakom att ytterligare en djupt problematisk övervakningslag hastas igenom?

Lars Ohly, V, partiordförande och riksdagsledamot
Jens Holm, V, riksdagsledamot

I bombdådets kölvatten

FRA, sossarna, man tar sig för pannan. Skriker och svär. Kanske gråter en skrätt… Nu vill socialdemokraternas Morgan Johansson, ordförande i justitieutskottet, ge FRA större befogenheter. Han vill att även Säpo ska få tillgång till de uppgifter som FRA samlat in. Vi Rödgröna gick ju till val på att FRA skulle rivas upp. Nu känns det inte som att det är så mycket kvar av den uppgörelsen. 

Är det mer sådant här vi har att vänta i kjölvattnet av helgens självmordsbomb? De två bombdåden hade förstås kunnat resultera i veritabla katastrofer. Men samtidigt måste politiker och andra makthvara våga hålla huvudet kallt. Det är inte så att terrorismen har kommit till Sverige, eller som Expressen påstod häromdagen, att vi hade att vänta ”fler självmordsattacker mot Sverige i julhandeln” (bra krönika av Jan Guillou). Hur förfärligt det än är med attentat gäller det att inte skapa mer oro än det finns fog för.

Ska då vi som politiker inte då tillmötesgå de som vill ha mer av övervakning och ökade befogenheter för repressiva krafter? Nej, absolut inte. Den dagen vi börjar göra det börjar vi anpassa oss till rädslans logik. Samhället kommer inte bli tryggare för att vi får mer av signalspaning (med uppgifter som dessutom kan lämnas ut till främmande makts underrättelsemyndigheter), datalagring eller inskränkningar mot internet. Handlar inte frågan om huruvida vi vill ha ett öppet samhälle eller inte? Vill vi det gäller det att vi tar frågor om öppenhet, integritet och mänskliga rättigheter på allvar.

Nu vet jag att det finns väldigt många kloka socialdemokrater. Jag har därför gott hopp om att sista ordet i FRA-frågan inte är sagt. För vänsterpartiets del är det iallafall glasklart: FRA ska rivas upp. Vi ska inte bygga ett övervakningssamhälle.