1 maj 2020

I år håller jag mitt 1 majtal över zoom/facebook, inbjuden av partiföreningen i Linköping. Du kan läsa talet nedan på Dagens Arena eller här som pdf: 1majLinköping2020-05-01

1 maj 2020, Linköping/webben
Kamrater, första majfirare, alla på nätet,
Det här är ett 1 maj som helt och hållet präglas av den coronakris vi befinner oss i. Det är därför vi får träffas så här; över nätet, och inte fysiskt. Jag är den förste att tillstå att jag hade hellre träffat er på riktigt på ett torg i Linköping. Men vi har alla enats om att bekämpa denna pandemi. Därför får vi hålla den fysiska distansen.

Gällande corona är läget allvarligt i Sverige och världen. I världen har nu över 200 000 avlidit som en följd av corona/covid19, i Sverige ungefär 2 500 personer. Vi ska göra allt vi kan för att plana ut kurvan. Vi ska göra det för att rädda riskgrupperna och värna vården och personalen som sliter hårt där. En personal som varje dag, varje minut och sekund räddar liv. Tack till alla hårt arbetande vård- och omsorgsanställda. Alla sjuksyrror, undersköterskor, vårdbiträden, läkare och andra. Ni förtjänar vår djupaste tacksamhet och respekt. Dessutom betydligt högre lön. Nu föreslår vi i Vänsterpartiet också en extra semestervecka till vård- och omsorgspersonalen – coronakrisens hjältar.

Det här är en kris. Men som vi vet har alla kriser också en möjlighet. Vi kan både dra lärdomar av hur vi hamnat där vi gjort och hur vi bäst skapar en bättre värld efter corona. För det finns ett ljus i tunneln, tro mig.

Låt mig börja med lärdomarna.
Alla ropar efter staten
Nu vill alla ha pengar från staten, staten ska ha lager av mediciner och skyddsutrustning, staten ska se till att våra sjukvårdsinrättningar gör rätt prioriteringar och kort och gott utan en stark statsmakt är vi dåligt rustade inför en kris. Värt att tänka på efter några decennier av ständig nedrustning av det mesta inom offentlig sektor.

Just in time’s död
Som klimat- och transportpolitiker slås jag av hur tanken om rullande lager på våra motorvägar nu brutalt spolieras. Vi har sagt det tidigare – alla dessa transporter är inte hållbara för miljön. Nu ser vi också att det är helt och hållet livsfarligt att tro att mediciner, skyddsutrustning och livsmedel alltid ska finnas där för oss. Just in time funkar inte helt enkelt. Coronakrisen lär oss att det kan vara bra med viss lagerhållning och framför allt mer av lokal produktion. Så blir vi mindre sårbara, men mer hållbara.

Vi behöver fler progressiva företag
Lika arg som jag blir över företag som chockhöjer priser, delar ut fantasivinster till sina ägare eller på andra sätt bara ser till sig själv blir jag varm i kroppen när jag hör om kemiföretaget Perstorp som startat en storskalig produktion av handsprit. Helt utan vinst. Eller Förklädesfabriken i Farsta Stockholm som tillverkar skyddskläder till vården eller fordonsföretaget National i Halmstad som ställt om sin produktion till förkläden och skyddsvisir. I en kris ser man vilka som är ens vänner och vilka som inte är det.

Djurfabrikernas slut
Coronasmittan är bara en i raden av epidemier som sprids från djur till människa. I det här fallet är det sannolikt från vilda eller semivilda djur, men det är ett faktum att dagens intensiva djuruppfödning – tusentals djur i en och samma besättning, transporter, antibiotika och annan medicinering – är ett gigantiskt folkhälsoproblem, vid sidan av dess förödande effekter på djur, klimat och biologisk mångfald. Minns galna kosjukan, svinpest, fågelinfluensan och en mängd andra farsoter. Nu är det hög tid att fråga oss vad det är för livsmedelsproduktion vi vill ha. Vill vi ha livsmedel som är säkra, hälsosamma, djuretiska och klimatsmarta – då är det dags att lämna djurfabrikerna bakom oss. Mindre kött, mer vego. Det vore en bra start.

Det här är några av lärdomarna så här långt.

Även om vi rabblar dödssiffror och antal smittade dagarna i ända finns det ett ljus i slutet av tunneln. Redan nu bör vi fråga oss vad det är för samhälle vi vill ha post-corona. För vi ska inte göra om gamla misstag.

Vi har länge talat om att vi befinner oss i en klimatkris. Att hundramiljontals människor kan tvingas bli klimatflyktingar, att vi kan få nya krig och att stora delar av världen kan bli obeboelig som en följd av klimatkrisen. Då har vi fått höra; ”inte nu, vi får ta det senare…” Nu hotar corona grundvalen i vår kapitalistiska ekonomi, nämligen konsumtionen, och då finns inga gränser för räddningsinsatserna. Därför ska vi säga; se där – det går ju. Låt oss ta oss an klimatkrisen med samma dedikation.

Men vi ska komma ihåg att det finns de som smider andra planer. Dagens Nyheters kulturredaktör Björn Wiman skrev för ett tag sedan: ”Klimatkrisen kommer att finnas kvar när coronapandemin har klingat av. Den fossila ekonomin kommer att försöka slå tillbaka omställningen med förnyad kraft, likt ett sårat rovdjur. Coronakrisen är en möjlighet för våra samhällen att visa vad de är kapabla till när det verkligen gäller, ett slags generalrepetition för det som kan komma.”

Precis så är det. Om coronakrisen är ett hundrameterslopp är klimatomställningen maratonlöpningen. Vi ska klara båda. Vi ska inte göda det skadskjutna rovdjuret med nya pengar. Vi ska hitta smarta och hållbara lösningar och lämna fossilsamhället därhän.

Det är dags för en rödgrön omstart av våra samhällen.

Det finns mycket vi kan göra för att ta oss ur coronakrisen och samtidigt bygga ett hållbarare och rättvisare samhälle. Här får ni tio konkreta förslag för vad vi kan och borde göra i närtid:

  1. Vi ställer krav på de företag som nu räddas med statliga subventioner. Kraven handlar om ambitiösa åtaganden om klimatomställning och schyssta arbetsvillkor. Gäller det banker och annan samhällskritisk verksamhet är det kanske lika bra att staten köper upp bolagen och driver dem åt rätt håll.
  2. Satsa på kultur och idrott. Det är verksamheter som gynnar alla, överbrygger klyftor och har inga eller minimala utsläpp.
  3. Ta vara på det minskade resandet. Utnyttja internet istället för onödiga flygresor. Ja, om det nu går i EU då går det överallt. Ställ in nöjesflyg och ersätt flyglinjer med tåg och linjebussar.
  4. Satsa på hemester, hållbar semester utan långa resor med utsläpp.
  5. Bygg ut hållbar infrastruktur, inte minst järnvägen. Självklart ska vi bygga höghastighetsbanorna, men också dubbelspår, industrispår och helt nya järnvägsbanor. Och i våra städer ska vi låta gång, cykel och kollektivtrafik ta plats på bilarnas bekostnad. Vi vill ha levande hållbara städer – inte trafikinfernon.
  6. Tidigarelägg järnvägsunderhåll; det skapar punktligare tåg och nya gröna jobb. I vår budget pekar vi bl a ut godssträckan Kimstad-Finspång.
  7. Minska köttkonsumtionen och subventionera produktion av hållbara växtbaserade livsmedel.
  8. Stöd det progressiva näringslivet att ställa om. Ge statligt stöd till de 21 s k branschplanerna för fossilfrihet för att snabbstarta dessa handlingsplaner redan i år.
  9. Ge oss schyssta pensioner. Bort med det fossila från AP-fonderna.
  10. Och självklart ska vi ta strid mot EUs marknadsfundamentalism nu då EU-kommissionen själv har sagt att det krävs stora statliga interventioner för att komma tillrätta med både corona- och klimatkrisen.

Just nu är vi mitt uppe i krisen. Och det kanske är här och nu vi kan se ett frö gro till något nytt och bättre? Trots all rädsla och oro sker så mycket fint runt omkring oss just ju. Grannen som handlar till pensionären i trapphuset, företagen som ställer om sin verksamhet, pizzabagaren som levererar pizza till vårdpersonalen, tusentals nya medlemmar i fackföreningarna, mötena på zoom och skype, luften som går att andas igen, fågelkvittret vi hör, bilvägarna som blir cykelbanor.

Det kommer vara ett annorlunda samhälle efter corona.
Vi tillsammans bestämmer vilket.

Tack Linköping.
Tack alla på internet.

Vänsterns ordförande?

Jag meddelande igår att jag inte kommer att kandidera till ordförande för Vänsterpartiet. Det här är mina skäl till mitt beslut.

  1. Jag vill lägga all min tid på att fortsätta som klimatpolitisk talesperson för V samt som ordförande för riksdagens trafikutskott. Det skulle jag inte kunna göra som ordförande. Att göra Vänsterpartiet till det självklara alternativet för alla som vill förena klimatomställning med en politik för rättvisa – det är Vänsterpartiets stora utmaning. Vi har kommit en bit på väg, men är ännu inte i mål.
  2. Förutom att det verkar jättehäftigt är att vara ordförande också extremt krävande på alla tänkbara sätt. Jag vet inte om det är något som jag vill utsätta mig för.
  3. För mig var ett ev ordförandeskap endast aktuellt som ett delat ledarskap. Nu ser det ut som att stödet för ett sådant inte är särskilt stort, och då är det inte heller aktuellt för mig.
  4. Det finns så många andra duktiga vänsterpartister som kan leda partiet. Jag tycker att om det är någon som vill är det läge att kliva fram. Det är bra med en öppen process med olika kandidater.

Oavsett vem som tar över – just nu ligger Nooshi Dadgostar bra till (och hon blir toppen) – finns det två stora utmaningar som en framtida ordförande har att hantera:
a) Fortsätta att se till att Vänsterpartiet är den självklara (vänster)oppositionen i svensk politik samtidigt som att vi ska skapa momentum för konkreta reformer här och nu. I praktiken; att vi ska köra över regeringen och januaripartierna så fort de lägger ett dåligt förslag och att vi hela tiden ska förekomma dem med bättre förslag. Vi ska gärna göra upp med M och KD bara politiken går åt rätt håll. Gång på gång på gång.
b) Att utveckla vår klimatpolitik så att vi blir det självklara alternativet för dem som vill kombinera klimatomställning med ökad rättvisa.

Så, egentligen är det ett rätt odramatiskt beslut. Dessutom har jag aldrig varit någon toppkandidat, men det har iallafall varit intressant att bolla med tanken om att leda Sveriges bästa parti.

I Svt berättar jag mer. Och i DN.

IPCC: ät mindre kött och låt skogen växa

FNs klimatpanel, IPCC, presenterade igår den fascinerande och viktiga rapporten Climate Change and Land. Skogs- och markanvändning (jordbruk) står för 23 procent av alla utsläpp av växthusgaser, så det är bra att IPCC sätter fokus på hur världens landområden används. Några intressanta nedslag.

  • Jord och skog bidrar inte bara till stora utsläpp, rätt hanterat kan sektorerna bli en sänka, d v s absorbera istället för att släppa ut växthusgaser.  Detta uppnås enklast genom att låta skogen växa. Se DN-debatt idag om detta.
  • Med mindre kött och överlag förändrad kosthållning kan vi kraftigt minska utsläppen av växthusgaser. Man talar om: ”Balanced diets, featuring plant-based foods, such as those based on coarse grains, legumes, fruits and vegetables, nuts and seeds…” Se mer i stycket B6, s 25 f f.
    IPCC talar om minskade utsläpp i spannet 700 miljoner ton till 8 miljarder årligen (världens utsläpp ligger på ca 50 miljarder ton) av en mer växtbaserad kost. Rapporten konstaterar också att det finns stora hälsomässiga vänster att kamma hem på en mer växtbaserad kost liksom att stora ytor land kan sparas och användas till annat.
  • Man varnar för ett för ensidigt fokus på biobränslen.
  • Man talar om vikten av biologisk mångfald och överlag skogens potential som kolsänka.
  • Man tar också upp problemet matsvinn och konstaterar att 25-30 procent av all mat som produceras går bort som svinn (i alla led från produktion in till våra skafferier).

För oss i Vänsterpartiet stärker IPCC-rapporten oss i att fortsätta att verka för minskad köttkonsumtion, mer biologisk mångfald i skogen, hållbara drivmedel och åtgärder mot matsvinn. Vi är exempelvis det enda partiet som vid upprepade tillfällen motionerat om politiska beslut för minskad köttkonsumtion. Kan vi få med oss de andra partierna den här gången?

Det har skrivits mycket om IPCCs land- och skogsrapport. Här är några exempel
Svt
DN: Matvanorna måste ändras
Expressen Ät mindre kött för att rädda planeten
The Guardian We must change food production to save the world
George Monbiot, The Guardian We can´t keep eating as we are.

Värna flygskatten – för klimatets skull

Jag skriver idag i ETC med Anna Sehlin (V) SLL och Rikard Warlenius (V) Stockholms stad om hur vi i närtid kan minska utsläppen från flygindustrin. Konkreta förslag som gör skillnad här och nu istället för låtsasåtgärder som CORSIA. Läs hos ETC eller nedan.

Värna flygskatten – för klimatets skull
ETC, 2019-01-10
I dessa tider då forskare, aktivister och företag larmar om en framtida klimat-katastrof är det förbluffande att högern fortsätter med sin klimatfientliga politik inte minst vad gäller flygets utsläpp. Vi i Vänsterpartiet på riksdags-, landsting- och kommunnivå i Stockholm kan inte bara blunda för detta utan kräver att kommande regering och de blågröna styrena i Stockholm tar ansvar för klimatet.

Att Kristdemokraterna och Moderaterna – med stöd av C, L och SD – nu slopar den lilla flygskatten är djupt provocerande. Svenskarnas utsläpp från flyg är lika stora som utsläppen från bilar, ändå återgår de nu till att bli helt skattebefriade. Det går inte alls ihop med principerna att behandla olika färdmedel lika och låta utsläpparen betala.

Genom ett nytt internationellt avtal, CORSIA, finns nu en internationell överenskommelse om kompensationskrav för flyget som innebär att flygbolagen efter år 2020 måste köpa utsläppskrediter och kompensera för de utsläpp som överstiger 2020 års nivå. Men det räcker inte på långa vägar. Problemet med CORSIA är att det lurar oss att vi har gjort tillräckligt. I Sveriges riksdag är det bara Vänsterpartiet som har gått emot förslaget. Flygresandet ökar för snabbt och den tekniska utvecklingen och begränsningarna går för långsamt.

Stockholms läns flygplatser Bromma och Arlanda har sammanlagt hela cirka 25 miljoner resor per år, och antalet ökar stadigt. I Sverige har antalet utrikes flygresor per invånare mer än fördubblats sedan början av 90-talet. För att klara utsläppsmålen måste den utvecklingen brytas. Ändå vill samtliga partier utom Vänsterpartiet se en stor utbyggnad av Arlanda flygplats. De vill även ha kvar Bromma flygplats ända till 2038. I Stockholms stad är det vänstern som driver en snabb nedläggning av Bromma – utan att bygga ut Arlanda.

Även transporter till och från flygplatserna bör räknas in i flygets klimatpåverkan. Trots att den snabbaste resan till och från Arlanda går med tåget Arlanda Express görs de flesta resor med bil. En anledning är att A-Train, ägt av australiska och kinesiska investerare, har ensamrätt på att köra Arlanda Express och tar väldigt bra betalt. Efter långa diskussioner har Storstockholms lokaltrafik, SL, fått tillåtelse till pendeltågstrafik vid station Arlanda. Resenärerna måste dock betala en avgift på hela 120 kronor per passage. Vänsterpartiet i Stockholms landsting menar att det är hög tid att ta tillbaka Arlandabanan i folkets ägo och låta regionala tåg använda station Arlanda utan höga avgifter.

Klimatet kräver en omställning till fossilfrihet i alla samhällssektorer. Flyget har länge varit undantaget från alla åtgärder, men det går inte längre. Därför kräver vi av kommande regering:

• Återinför flygskatten och höj den för de som flyger mest.

• CORSIA-avtalet räcker inte, Sverige måste driva på för att minska flygets utsläpp.

• Verka internationellt för att flygets bränsle ska kunna beskattas

• Lägg ner Bromma flygplats snarast möjligt.

• Ingen ytterligare utbyggnad av Arlanda flygplats.

• Använd option att köpa Arlandabanan från A-Train

• Se över möjlighet att införa trängselskatt in till Arlanda för privatbilar.

Jens Holm (V), Riksdagsledamot och
ordförande i riksdagens trafikutskott

Anna Sehlin (V), Oppositionslandstingsråd
i Stockholms läns landsting

Rikard Warlenius (V), Ledamot i Stockholms stads
kommunfullmäktige

EU:s ramar tillåter oss inte rädda klimatet

Skriver med europeiska vänsterkollegor idag om COP24. Ändra systemet – inte klimatet. Läs nedan eller hos ETC.

EU:s ramar tillåter oss inte rädda klimatet
ETC, 2018-12-14
Gör som jag säger, inte som jag gör.” Det gamla uttrycket sammanfattar EU-ledarnas klimatpolitik väl. För två veckor sedan sa EU:s klimatkommissionär Cañete att ”EU har redan inlett omställningen till en mer klimatneutral ekonomi.” Men bakom den gröna fernissan fortsätter EU att bidra till klimatförändringarna. Än värre hyckleri är att Frankrikes president Macron utsetts till årets klimatkämpe av FN, samtidigt som Frankrikes utsläpp av växthusgaser återigen ökar.

Det är meningen att FN:s klimatkonferens, COP 24, som just nu pågår i polska Katowice, ska få ett slut på detta strutsbeteende i klimatpolitiken. På COP 21 i Paris, i slutet av 2015, lovade de flesta länderna att vidta de nödvändiga åtgärderna för att hindra katastrofen. Men klockan tickar och vi väntar fortfarande på handling.

För även om målen i Parisavtalet skulle nås, så skulle det ändå leda till en global temperaturökning på 3,2 grader. Rapporten från FN:s klimatpanel är otvetydig: Vi måste göra allt vi kan för att hindra att temperaturökningen blir mer än 1,5 grader, och tiden för att hinna åstadkomma det är knapp. På mötet i Katowice måste länderna därför höja sina ambitioner för att nå detta gemensamma mål.

Jorden har redan vämts upp med 1,1 grad och konsekvenserna märks redan. Den biologiska mångfalden har minskat och extremt väder har blivit vanligare, som skogsbränderna i Kalifornien och Europa tragiskt påminner oss om.

Men det är bara en glimt av det som väntar oss om vi inte agerar. Enligt FN:s klimatpanel skulle enbart en halv grads ökning få enorma konsekvenser för planetens levnadsvillkor. En temperaturökning på mellan 1,5 och 2 grader skulle leda till att havsvattennivåerna ökade med tio centimeter. Det skulle innebära att upp till tio miljoner människor skulle hamna under vatten.

Lösningar finns. Men för att implementera dem måste vi bryta med det rådande ramverket. Det kapitalistiska systemet tänjer gränserna för ekosystemet lite mer varje dag. I vår tid med ohejdade finanssystem står vinstjakt över alla andra hänsyn.

Grön tillväxt är en chimär. Inom EU:s ramar står en ambitiös klimatpolitik i konflikt med fördragen. EU:s finanspakt hindrar medlemsländerna att skapa en investeringsfond för en ekologisk omställning. Däremot tillåter EU:s struktur att mäktiga lobbyister påtvingar sina miljöskadliga intressen, som glyfosatet och Monsantodokumenten visat. Samtidigt försvårar frihandelsavtal som Ceta hållbar, lokal produktion.

I sin bok ”Det här förändrar allt” påpekar Naomi Klein att den globala uppvärmningen kan vara en möjlighet. När våra system håller på att slå rakt emot en vägg är det dags att uppfinna ett nytt system för produktion och konsumtion.

Just nu växer ekologiska experiment fram. I Spanien har ayutamientos del cambio, eller ”kommuner för förändring” kommunaliserat energitjänster för att kunna förse fattiga hushåll med el och producera förnybar el. I Tyskland blockerar aktivisterna i Ende Gelände utvinningen av kol, det mest klimatskadliga bränslet.

Kampen mot klimatförändringarna är av naturen global. President Trumps och andra klimatförnekares miljöpolitik ska inte användas som en falsk förevändning för att inte fördubbla våra egna ansträngningar. Vi får heller inte glömma Europas historiska ansvar för utsläpp av växthusgaser. Europa måste se till att det globala Syd har de nödvändiga verktygen för en hållbar och rättvis utveckling.

I sin långsiktiga strategi för att minska utsläppen av växthusgaser planerar EU-kommissionen att nå klimatneutralitet till 2050. Målet är inte bara otillräckligt – vi måste sikta på noll utsläpp till 2040. Det är också omöjligt att nå med rådande metoder och verktyg.

I början av november godkände EU-parlamentet, med stöd från alla stora grupper inklusive Gröna gruppen (där bland andra MP ingår) EU:s mål för 2030 om förnybar energi och energieffektivitet på 32 procent respektive 32,5 procent. Med sådana låga mål blir det tydligt att EU-kommissionens långsiktiga mål bara är en pliktskyldig önskan. Dessutom föreslår kommissionen ”lösningar” som är lika farliga som osäkra, som kärnkraft och geologisk lagring av koldioxid. EU-länderna måste genast öka bidragen till FN:s gröna klimatfond. Möjligheten att köpa koldioxidkrediter, som stöds av såväl EU som fossilindustrin, när vi istället borde göra oss av med fossila utsläpp, är ett tydligt exempel på EU:s inkonsekventa klimatpolitik. Det är som att vår planet skapats för marknaden och vinstintressen. Men vår miljö är inte en handelsvara, den är vårt liv.

EU måste bryta med finanspaktens heliga regel och istället eftersträva en grön regel, att inga naturresurser som inte är förnybara får användas. Det finns ingen planet B. Vatten och energi måste erkännas som gemensamma tillgångar, skogar som naturligt lagrar kol måste skyddas och ekologiskt hållbart jordbruk måste uppmuntras.

Bara dessa djupgående förändringar kan stoppa den globala katastrof som redan påbörjats, och samtidigt skapa hållbara jobb som bidrar till teknologisk omställning, begränsar och anpassar oss till klimatförändringarna och möter de sociala behoven i våra länder.

Xabier Benito, Podemos, Spanien, EU-parlamentariker

Jens Holm Vänsterpartiet, Sverige, Riksdagsledamot

Marisa Matias, Bloco de Esquerda, Portugal, EU-parlamentariker

Younous Omarjee, La France Insoumise, Frankrike, EU-parlamentariker

Søren Søndergaard, Enhedslisten, Danmark, Ledamot i Folketinget

Miljömotioner 2018

Den s k allmänna motionstiden är över. Totalt har det lämnats in 2800 motioner till riksdagen. Vänsterpartiet har lagt ett antal av dessa och flera är intressanta ur ett miljö- och klimatperspektiv. Vi är inte partiet som lägger flest motioner, men när vi gör det gör vi det genom mycket väl genomarbetade motioner. Nedan våra bästa miljömotioner som vi lagt under allmänna motionstiden.

Klimaträttvisa
Partimotion undertecknad av Jonas Sjöstedt där vi stakar ut vägen mot nollutsläpp i Sverige senast 2040.

Biologisk mångfald
Hur vi får ett hållbar skogsbruk, mer skyddade områden, hållbar havspolitik.

Försvarsmakten, klimat och miljö
Partimotion om hur vi kan få en försvarspolitik med större miljöansvar och hur försvaret kan bli en viktig aktör i klimatarbetet.

En fungerande och tillgänglig järnväg
Partimotion kring hur vi får fler att ta tåget, nya ägardirektiv för SJ, gemensamt ansvar för järnvägsunderhållet m m.

En svensk utvecklingspolitik för rättvisa, jämställdhet och hållbar utveckling
Partimotion där vi binder ihop global rättvisa med jämställdhet och hållbar utveckling.

Förbud mot brytning av alunskiffer
Om hur vi kan få en hållbar gruvpolitik inklusive ett förbud mot gruvbrytning i s k alunskiffer och förbud mot fracking.

Vänsterpartiets klimatmotion 2018/19

Vi i Vänsterpartiet har lagt fram en omfattande motion för att ställa om Sverige och hur Sverige ska vara ledande i klimatfrågan i världen. Axplock ur motionen:
Högre klimatmål i Sverige och EU, förbjud nybilsförsäljning av fossila bilar, minskad köttkonsumtion, klass, kön och klimat, klimatbistånd, fasa ut AP-fondernas fossilinnehav, koldioxidransonering, satsa på kollektivtrafiken, fördelarna med att ställa om.

Vi kallar motionen ”Klimaträttvisa” och du kan läsa den här eller som pdf här: Klimaträttvisa_motion2018_19

V bäst för miljön

Vänsterpartiet var bästa partiet för miljön konstaterade Naturskyddsföreningen nyligen när de gått igenom den förda politiken under mandatperioden. Nu är V och MP de två partier som svarar ja på de 18 miljöreformer som organisationen ställt frågor om. Inte oväntat för mig som nu varit miljöpolitisk talesperson i åtta år för Vänsterpartiet, men inte desto mindre härligt med ett kvitto på vårt enträgna miljö- och klimatarbete.

Röd politik för grön omställning! Så lyder omställningen hos oss!

Läs gärna vårt omställningsprogram, eko-eko.

Vänstern talar för lite om planetens överlevnad

Jag skriver idag på Dagens Arena. Läs där eller nedan. Detta med anledning av utgivningen av min bok Om inte vi, vem?

Vänstern talar för lite om planetens överlevnad
Dagens Arena, 2017-11-28
Vi vet alla att vi står inför en direkt farlig och okontrollerbar klimatförändring. Inte på 800 000 år har koncentrationen av växthusgaser varit så hög som idag. Dagens utsläppstrend är ett direkt hot mot civilisationen så som vi känner den.

Nästan alltid beskrivs den globala uppvärmningen som skapat av alla människor tillsammans och i samma utsträckning. Men dagens nivåer av växthusgaser är i praktiken frukten av två generationers oansvariga leverne. Den absolut största delen av utsläppen, 85 procent, har skett efter andra världskriget och det är de rika industrialiserade länderna som historiskt sett stått för den största delen av.

De franska ekonomerna Thomas Piketty och Lucas Chancel har konstaterat att 10 procent av världens rikaste invånare står för nästan hälften av alla världens utsläpp. Det finns också en tydlig makt och genusdimension när det kommer till utsläpp och livsstil.

Det är rika män som är de absolut största miljöbovarna. Det är de som flyger mest, äger flest bilar, äter mest kött och också är minst engagerade i hur deras helt och hållet oansvariga livsstil omöjliggör livsmöjligheterna för andra människor. Därför måste också ansvaret för klimatkatastrofen utkrävas på rätt ställe; hos rika och i större utsträckning hos män. Därför är byggandet av ett mer rättvist samhälle en grundläggande del i att skapa ett samhälle där vi lever helt och hållet inom de ramar som naturen satt upp åt oss.

Högre skatter för höginkomsttagare har en lika omfördelande effekt som dämpande på lyxkonsumtion. Jämlika samhällen är bättre rustade att klara av stora utmaningar som klimatförändringen än orättvisa. Det är genom att styra genom staten, med lagar och omfördelande ekonomisk politik, som vi kan ställa om vårt samhälle från grunden, snarare än att vädja till upplysta konsumenter.

För att ställa om behöver vi mer av vänsterpolitik, inte mindre. Men idag har vi ett ekonomiskt system som är premierar kortsiktig vinst framför långsiktigt miljöansvar. Den brittiske ekonomen Nicholas Stern hade helt rätt när han kallade klimatförändringen för marknadsekonomins största misslyckande. Marknadsekonomin, och kapitalismen i synnerhet, är blind inför förvaltnings- och omfördelningsfrågor.

Vad gör vänstern i det här läget? Dessvärre talar vi sällan om planetens överlevnad och vår roll i detta. Det är märkligt att vänstern så sällan pekar på det uppenbara sambandet mellan ett jämlikt samhälle och en politik för att rädda klimatet och miljön i största allmänhet. Det är dags att ändra på detta nu.

Vänstern försitter inte en chans att presentera förslag på lösningar på det ena problemet; orättvisorna. Men det andra såret på samhällskroppen; klimatförändringen, är lika akut och förtjänar likartad uppmärksamhet.

Den här veckan ger jag ut boken ”Om inte vi, vem? Politiken som räddar klimatet och förändrar vänstern”. Förhoppningsvis kan den bidra till att vänstern fullt ut integrerar frågor som klimatförändringen och räddandet av våra numera sköra ekosystem till att bli fullt ut naturliga delar av en politik för ökad rättvisa.

Boken avslutas med ett tiopunktsprogram för omställning och ökad rättvisa, inspirerat av Naomi Kleins Leap manifesto. Att skapa en ekonomisk politik helt och hållet inom planetens gränser är en av de mest akuta åtgärderna att vidta.

Det handlar om att divestera innehav i det fossila, fasa ut miljöskadliga subventioner, begränsa lyxkonsumtion genom höjda skatter och omfördelning, snabbt investera i järnväg, förnybar energi och hållbart byggande genom lånefinansiering och en separat investeringsbank för klimatomställning. Det handlar också om att tro på staten som en motor i omställningen genom lagstiftning och reglering.

Men det stannar inte där. Klimatförändringen är en unik möjlighet för oss att i grunden bygga ett samhälle baserat på annat än vinstmaximering och konsumtion. Det skulle kunna vara ett samhälle där vi omfördelar från rik till fattig, där den gemensamma konsumtionen får växa på bekostnad av privatkonsumtion och där produktivitetsökning tas ut i kortare arbetstid.

Där kultur och idrott har en särställning när meningslös konsumtion ersätts med kreativa och utvecklande verksamheter. Ett samhälle där vi finner gemensamma lösningar istället för att lägga ansvaret på den enskilda individens axlar. Det är också ett samhälle där vi kopplar ihop det globala med det lokala; minskade utsläpp på global nivå ger oss i nästan alla fall också en bättre lokal luftkvalitet som sparar liv och sjukvårdskostnader.

Ja, vi har alla möjligheter i världen att bygga ett samhälle inom de gränser som naturen sätter och som också är mer jämlikt och jämställt än idag. Och det är, enligt mig, bara vänstern som med trovärdighet kan presentera en sådan vision. Varför det inte redan är gjort är för mig en obegriplighet.

För om inte vi, vem ska då göra det?

Jens Holm är klimatpolitisk talesperson och riksdagsledamot för Vänsterpartiet.

Jens Holm kommer idag ut med boken Om inte vi, vem? Politiken som räddar klimatet och förändrar vänstern (Sjösala förlag 2017)

Svensk klimatpolitik måste radikaliseras

Grön investeringsbank, fossilbilsförbud, klimatsmarta AP-fonder, miljöskadliga subventioner och mindre kött. Jag och Jonas Sjöstedt skriver på ETC. Läs där eller nedan.

Svensk klimatpolitik måste radikaliseras
ETC, 2017-10-10
Klimatfrågan är akut. Världen behöver länder som både är internationellt aktiva för att minska utsläppen, och som går före och visar att det går att snabbt minska utsläppen på hemmaplan. Sverige borde vara ett sådant land. Men när vi granskar regeringens klimatpolitik ser vi att den inte håller. De svenska utsläppen minskar inte – de är kvar på helt ohållbara nivåer. Det blir särskilt tydligt när man räknar in de utsläpp som orsakas av vår import.

Vi måste tänka större. Vi måste se vilka det är som förstör vår jord mest.
Regeringen Löfven har ökat insatserna för klimatet. I den budget som vi är överens med regeringen om sker större satsningar än tidigare på sådant som järnvägen, klimatinvesteringar, klimatbeskattning av flyget och solceller. Det är bra. Men inför de stora klimatfrågorna vågar regeringen inte ta kraftfulla beslut. När klimatet ställs mot kortsiktigt ekonomiskt tänkande så får klimatet vika. Subventioner till fossilindust­rin finns kvar. De statliga företagen ställs inte om. Särskilt tydligt blev det med mandatperiodens största klimatbeslut, det om Vattenfalls kolgruvor. Där valde regeringen aktivt att riskera ökade utsläpp med 24 gånger det Sverige släpper ut årligen för att kortsiktiga ekonomiska intressen var viktigare. Regeringen verkar inte se det tydliga sambandet mellan fördelning och klimat, det är de rikaste i världen som förstör klimatet mest.

Inte ser det bättre ut på den borgerliga sidan, tvärtom. Centerpartiet framhåller sig som högerns bästa klimatparti, lite som att tävla titeln bästa slalomåkare i Bangladesh. Men det var Centerpartiet som genomförde den katastrofala Nuon­affären som inte bara var en ekonomisk utan också en klimatmässig felinvestering. De var heller inte för att avveckla Vattenfalls kolgruvor. Centerpartiet vågar inte ens låta flyget bära sin egen miljökostnad.

Nu krävs modet att ta större beslut. Vänsterpartiet kommer att gå till val på en klimatpolitik som verkligen skulle minska utsläppen. Vi anser att klimatmålen måste få styra de statliga företagen. Vi vill att det offentliga pensionssparandet i AP-fonderna ska riktas om. Alla investeringar i fossilindustrin ska avslutas, istället ska fonderna bidra till investeringar som minskar utsläppen. De miljöskadliga subventionerna ska fasas ut.

Vänsterpartiet vill driva på för att den teknik som förstör klimatet ska fasas ut. Därför ska alla nya bilar som säljs efter 2025 i Sverige drivas med el eller förnybara bränslen. Vi vill att Sverige ska få tågtrafik av schweizisk kvalité; punktligt, bekvämt, överkomliga priser och klimatsmart. Investeringarna i järnvägen, inklusive bygget av nya snabba tåg, måste därför intensifieras och finansieras med bland annat flygskatt och lån. Vi vill inrätta en statlig grön investeringsbank med minst 100 miljarder kronor i kapital. Den ska hjälpa vår basindustri, men också kommuner och regioner, att finansiera de nödvändiga investeringarna för att lämna fossilsamhället. Sverige kan och ska vara ett föregångsland. Målet är nollutsläpp 2040.

Vår ökande rikedom måste användas på ett annat vis om vi ska minska utsläppen. Sociala investeringar i vård, kultur och utbildning orsakar mindre utsläpp än ökad privat konsumtion för de som redan har mest. Vi vill använda den ökade produktiviteten till att minska arbetstiden för alla. De första stegen i övergången till sex timmars arbetsdag ska tas redan under nästa mandatperiod.

Klimatförändringarna är redan här. Nu måste vi ta de politiska konsekvenserna och våga ta tillräckligt radikala beslut för att ställa om vårt samhälle mot hållbarhet. Det är det minsta vi kan göra för våra barn, barnbarn och människor i andra delar av världen – de som drabbas här och nu av våra utsläpp.

Jonas Sjöstedt (V), partiordförande
Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson