EU:s ramar tillåter oss inte rädda klimatet

Skriver med europeiska vänsterkollegor idag om COP24. Ändra systemet – inte klimatet. Läs nedan eller hos ETC.

EU:s ramar tillåter oss inte rädda klimatet
ETC, 2018-12-14
Gör som jag säger, inte som jag gör.” Det gamla uttrycket sammanfattar EU-ledarnas klimatpolitik väl. För två veckor sedan sa EU:s klimatkommissionär Cañete att ”EU har redan inlett omställningen till en mer klimatneutral ekonomi.” Men bakom den gröna fernissan fortsätter EU att bidra till klimatförändringarna. Än värre hyckleri är att Frankrikes president Macron utsetts till årets klimatkämpe av FN, samtidigt som Frankrikes utsläpp av växthusgaser återigen ökar.

Det är meningen att FN:s klimatkonferens, COP 24, som just nu pågår i polska Katowice, ska få ett slut på detta strutsbeteende i klimatpolitiken. På COP 21 i Paris, i slutet av 2015, lovade de flesta länderna att vidta de nödvändiga åtgärderna för att hindra katastrofen. Men klockan tickar och vi väntar fortfarande på handling.

För även om målen i Parisavtalet skulle nås, så skulle det ändå leda till en global temperaturökning på 3,2 grader. Rapporten från FN:s klimatpanel är otvetydig: Vi måste göra allt vi kan för att hindra att temperaturökningen blir mer än 1,5 grader, och tiden för att hinna åstadkomma det är knapp. På mötet i Katowice måste länderna därför höja sina ambitioner för att nå detta gemensamma mål.

Jorden har redan vämts upp med 1,1 grad och konsekvenserna märks redan. Den biologiska mångfalden har minskat och extremt väder har blivit vanligare, som skogsbränderna i Kalifornien och Europa tragiskt påminner oss om.

Men det är bara en glimt av det som väntar oss om vi inte agerar. Enligt FN:s klimatpanel skulle enbart en halv grads ökning få enorma konsekvenser för planetens levnadsvillkor. En temperaturökning på mellan 1,5 och 2 grader skulle leda till att havsvattennivåerna ökade med tio centimeter. Det skulle innebära att upp till tio miljoner människor skulle hamna under vatten.

Lösningar finns. Men för att implementera dem måste vi bryta med det rådande ramverket. Det kapitalistiska systemet tänjer gränserna för ekosystemet lite mer varje dag. I vår tid med ohejdade finanssystem står vinstjakt över alla andra hänsyn.

Grön tillväxt är en chimär. Inom EU:s ramar står en ambitiös klimatpolitik i konflikt med fördragen. EU:s finanspakt hindrar medlemsländerna att skapa en investeringsfond för en ekologisk omställning. Däremot tillåter EU:s struktur att mäktiga lobbyister påtvingar sina miljöskadliga intressen, som glyfosatet och Monsantodokumenten visat. Samtidigt försvårar frihandelsavtal som Ceta hållbar, lokal produktion.

I sin bok ”Det här förändrar allt” påpekar Naomi Klein att den globala uppvärmningen kan vara en möjlighet. När våra system håller på att slå rakt emot en vägg är det dags att uppfinna ett nytt system för produktion och konsumtion.

Just nu växer ekologiska experiment fram. I Spanien har ayutamientos del cambio, eller ”kommuner för förändring” kommunaliserat energitjänster för att kunna förse fattiga hushåll med el och producera förnybar el. I Tyskland blockerar aktivisterna i Ende Gelände utvinningen av kol, det mest klimatskadliga bränslet.

Kampen mot klimatförändringarna är av naturen global. President Trumps och andra klimatförnekares miljöpolitik ska inte användas som en falsk förevändning för att inte fördubbla våra egna ansträngningar. Vi får heller inte glömma Europas historiska ansvar för utsläpp av växthusgaser. Europa måste se till att det globala Syd har de nödvändiga verktygen för en hållbar och rättvis utveckling.

I sin långsiktiga strategi för att minska utsläppen av växthusgaser planerar EU-kommissionen att nå klimatneutralitet till 2050. Målet är inte bara otillräckligt – vi måste sikta på noll utsläpp till 2040. Det är också omöjligt att nå med rådande metoder och verktyg.

I början av november godkände EU-parlamentet, med stöd från alla stora grupper inklusive Gröna gruppen (där bland andra MP ingår) EU:s mål för 2030 om förnybar energi och energieffektivitet på 32 procent respektive 32,5 procent. Med sådana låga mål blir det tydligt att EU-kommissionens långsiktiga mål bara är en pliktskyldig önskan. Dessutom föreslår kommissionen ”lösningar” som är lika farliga som osäkra, som kärnkraft och geologisk lagring av koldioxid. EU-länderna måste genast öka bidragen till FN:s gröna klimatfond. Möjligheten att köpa koldioxidkrediter, som stöds av såväl EU som fossilindustrin, när vi istället borde göra oss av med fossila utsläpp, är ett tydligt exempel på EU:s inkonsekventa klimatpolitik. Det är som att vår planet skapats för marknaden och vinstintressen. Men vår miljö är inte en handelsvara, den är vårt liv.

EU måste bryta med finanspaktens heliga regel och istället eftersträva en grön regel, att inga naturresurser som inte är förnybara får användas. Det finns ingen planet B. Vatten och energi måste erkännas som gemensamma tillgångar, skogar som naturligt lagrar kol måste skyddas och ekologiskt hållbart jordbruk måste uppmuntras.

Bara dessa djupgående förändringar kan stoppa den globala katastrof som redan påbörjats, och samtidigt skapa hållbara jobb som bidrar till teknologisk omställning, begränsar och anpassar oss till klimatförändringarna och möter de sociala behoven i våra länder.

Xabier Benito, Podemos, Spanien, EU-parlamentariker

Jens Holm Vänsterpartiet, Sverige, Riksdagsledamot

Marisa Matias, Bloco de Esquerda, Portugal, EU-parlamentariker

Younous Omarjee, La France Insoumise, Frankrike, EU-parlamentariker

Søren Søndergaard, Enhedslisten, Danmark, Ledamot i Folketinget

Miljömotioner 2018

Den s k allmänna motionstiden är över. Totalt har det lämnats in 2800 motioner till riksdagen. Vänsterpartiet har lagt ett antal av dessa och flera är intressanta ur ett miljö- och klimatperspektiv. Vi är inte partiet som lägger flest motioner, men när vi gör det gör vi det genom mycket väl genomarbetade motioner. Nedan våra bästa miljömotioner som vi lagt under allmänna motionstiden.

Klimaträttvisa
Partimotion undertecknad av Jonas Sjöstedt där vi stakar ut vägen mot nollutsläpp i Sverige senast 2040.

Biologisk mångfald
Hur vi får ett hållbar skogsbruk, mer skyddade områden, hållbar havspolitik.

Försvarsmakten, klimat och miljö
Partimotion om hur vi kan få en försvarspolitik med större miljöansvar och hur försvaret kan bli en viktig aktör i klimatarbetet.

En fungerande och tillgänglig järnväg
Partimotion kring hur vi får fler att ta tåget, nya ägardirektiv för SJ, gemensamt ansvar för järnvägsunderhållet m m.

En svensk utvecklingspolitik för rättvisa, jämställdhet och hållbar utveckling
Partimotion där vi binder ihop global rättvisa med jämställdhet och hållbar utveckling.

Förbud mot brytning av alunskiffer
Om hur vi kan få en hållbar gruvpolitik inklusive ett förbud mot gruvbrytning i s k alunskiffer och förbud mot fracking.

Vänsterpartiets klimatmotion 2018/19

Vi i Vänsterpartiet har lagt fram en omfattande motion för att ställa om Sverige och hur Sverige ska vara ledande i klimatfrågan i världen. Axplock ur motionen:
Högre klimatmål i Sverige och EU, förbjud nybilsförsäljning av fossila bilar, minskad köttkonsumtion, klass, kön och klimat, klimatbistånd, fasa ut AP-fondernas fossilinnehav, koldioxidransonering, satsa på kollektivtrafiken, fördelarna med att ställa om.

Vi kallar motionen ”Klimaträttvisa” och du kan läsa den här eller som pdf här: Klimaträttvisa_motion2018_19

V bäst för miljön

Vänsterpartiet var bästa partiet för miljön konstaterade Naturskyddsföreningen nyligen när de gått igenom den förda politiken under mandatperioden. Nu är V och MP de två partier som svarar ja på de 18 miljöreformer som organisationen ställt frågor om. Inte oväntat för mig som nu varit miljöpolitisk talesperson i åtta år för Vänsterpartiet, men inte desto mindre härligt med ett kvitto på vårt enträgna miljö- och klimatarbete.

Röd politik för grön omställning! Så lyder omställningen hos oss!

Läs gärna vårt omställningsprogram, eko-eko.

Vänstern talar för lite om planetens överlevnad

Jag skriver idag på Dagens Arena. Läs där eller nedan. Detta med anledning av utgivningen av min bok Om inte vi, vem?

Vänstern talar för lite om planetens överlevnad
Dagens Arena, 2017-11-28
Vi vet alla att vi står inför en direkt farlig och okontrollerbar klimatförändring. Inte på 800 000 år har koncentrationen av växthusgaser varit så hög som idag. Dagens utsläppstrend är ett direkt hot mot civilisationen så som vi känner den.

Nästan alltid beskrivs den globala uppvärmningen som skapat av alla människor tillsammans och i samma utsträckning. Men dagens nivåer av växthusgaser är i praktiken frukten av två generationers oansvariga leverne. Den absolut största delen av utsläppen, 85 procent, har skett efter andra världskriget och det är de rika industrialiserade länderna som historiskt sett stått för den största delen av.

De franska ekonomerna Thomas Piketty och Lucas Chancel har konstaterat att 10 procent av världens rikaste invånare står för nästan hälften av alla världens utsläpp. Det finns också en tydlig makt och genusdimension när det kommer till utsläpp och livsstil.

Det är rika män som är de absolut största miljöbovarna. Det är de som flyger mest, äger flest bilar, äter mest kött och också är minst engagerade i hur deras helt och hållet oansvariga livsstil omöjliggör livsmöjligheterna för andra människor. Därför måste också ansvaret för klimatkatastrofen utkrävas på rätt ställe; hos rika och i större utsträckning hos män. Därför är byggandet av ett mer rättvist samhälle en grundläggande del i att skapa ett samhälle där vi lever helt och hållet inom de ramar som naturen satt upp åt oss.

Högre skatter för höginkomsttagare har en lika omfördelande effekt som dämpande på lyxkonsumtion. Jämlika samhällen är bättre rustade att klara av stora utmaningar som klimatförändringen än orättvisa. Det är genom att styra genom staten, med lagar och omfördelande ekonomisk politik, som vi kan ställa om vårt samhälle från grunden, snarare än att vädja till upplysta konsumenter.

För att ställa om behöver vi mer av vänsterpolitik, inte mindre. Men idag har vi ett ekonomiskt system som är premierar kortsiktig vinst framför långsiktigt miljöansvar. Den brittiske ekonomen Nicholas Stern hade helt rätt när han kallade klimatförändringen för marknadsekonomins största misslyckande. Marknadsekonomin, och kapitalismen i synnerhet, är blind inför förvaltnings- och omfördelningsfrågor.

Vad gör vänstern i det här läget? Dessvärre talar vi sällan om planetens överlevnad och vår roll i detta. Det är märkligt att vänstern så sällan pekar på det uppenbara sambandet mellan ett jämlikt samhälle och en politik för att rädda klimatet och miljön i största allmänhet. Det är dags att ändra på detta nu.

Vänstern försitter inte en chans att presentera förslag på lösningar på det ena problemet; orättvisorna. Men det andra såret på samhällskroppen; klimatförändringen, är lika akut och förtjänar likartad uppmärksamhet.

Den här veckan ger jag ut boken ”Om inte vi, vem? Politiken som räddar klimatet och förändrar vänstern”. Förhoppningsvis kan den bidra till att vänstern fullt ut integrerar frågor som klimatförändringen och räddandet av våra numera sköra ekosystem till att bli fullt ut naturliga delar av en politik för ökad rättvisa.

Boken avslutas med ett tiopunktsprogram för omställning och ökad rättvisa, inspirerat av Naomi Kleins Leap manifesto. Att skapa en ekonomisk politik helt och hållet inom planetens gränser är en av de mest akuta åtgärderna att vidta.

Det handlar om att divestera innehav i det fossila, fasa ut miljöskadliga subventioner, begränsa lyxkonsumtion genom höjda skatter och omfördelning, snabbt investera i järnväg, förnybar energi och hållbart byggande genom lånefinansiering och en separat investeringsbank för klimatomställning. Det handlar också om att tro på staten som en motor i omställningen genom lagstiftning och reglering.

Men det stannar inte där. Klimatförändringen är en unik möjlighet för oss att i grunden bygga ett samhälle baserat på annat än vinstmaximering och konsumtion. Det skulle kunna vara ett samhälle där vi omfördelar från rik till fattig, där den gemensamma konsumtionen får växa på bekostnad av privatkonsumtion och där produktivitetsökning tas ut i kortare arbetstid.

Där kultur och idrott har en särställning när meningslös konsumtion ersätts med kreativa och utvecklande verksamheter. Ett samhälle där vi finner gemensamma lösningar istället för att lägga ansvaret på den enskilda individens axlar. Det är också ett samhälle där vi kopplar ihop det globala med det lokala; minskade utsläpp på global nivå ger oss i nästan alla fall också en bättre lokal luftkvalitet som sparar liv och sjukvårdskostnader.

Ja, vi har alla möjligheter i världen att bygga ett samhälle inom de gränser som naturen sätter och som också är mer jämlikt och jämställt än idag. Och det är, enligt mig, bara vänstern som med trovärdighet kan presentera en sådan vision. Varför det inte redan är gjort är för mig en obegriplighet.

För om inte vi, vem ska då göra det?

Jens Holm är klimatpolitisk talesperson och riksdagsledamot för Vänsterpartiet.

Jens Holm kommer idag ut med boken Om inte vi, vem? Politiken som räddar klimatet och förändrar vänstern (Sjösala förlag 2017)

Svensk klimatpolitik måste radikaliseras

Grön investeringsbank, fossilbilsförbud, klimatsmarta AP-fonder, miljöskadliga subventioner och mindre kött. Jag och Jonas Sjöstedt skriver på ETC. Läs där eller nedan.

Svensk klimatpolitik måste radikaliseras
ETC, 2017-10-10
Klimatfrågan är akut. Världen behöver länder som både är internationellt aktiva för att minska utsläppen, och som går före och visar att det går att snabbt minska utsläppen på hemmaplan. Sverige borde vara ett sådant land. Men när vi granskar regeringens klimatpolitik ser vi att den inte håller. De svenska utsläppen minskar inte – de är kvar på helt ohållbara nivåer. Det blir särskilt tydligt när man räknar in de utsläpp som orsakas av vår import.

Vi måste tänka större. Vi måste se vilka det är som förstör vår jord mest.
Regeringen Löfven har ökat insatserna för klimatet. I den budget som vi är överens med regeringen om sker större satsningar än tidigare på sådant som järnvägen, klimatinvesteringar, klimatbeskattning av flyget och solceller. Det är bra. Men inför de stora klimatfrågorna vågar regeringen inte ta kraftfulla beslut. När klimatet ställs mot kortsiktigt ekonomiskt tänkande så får klimatet vika. Subventioner till fossilindust­rin finns kvar. De statliga företagen ställs inte om. Särskilt tydligt blev det med mandatperiodens största klimatbeslut, det om Vattenfalls kolgruvor. Där valde regeringen aktivt att riskera ökade utsläpp med 24 gånger det Sverige släpper ut årligen för att kortsiktiga ekonomiska intressen var viktigare. Regeringen verkar inte se det tydliga sambandet mellan fördelning och klimat, det är de rikaste i världen som förstör klimatet mest.

Inte ser det bättre ut på den borgerliga sidan, tvärtom. Centerpartiet framhåller sig som högerns bästa klimatparti, lite som att tävla titeln bästa slalomåkare i Bangladesh. Men det var Centerpartiet som genomförde den katastrofala Nuon­affären som inte bara var en ekonomisk utan också en klimatmässig felinvestering. De var heller inte för att avveckla Vattenfalls kolgruvor. Centerpartiet vågar inte ens låta flyget bära sin egen miljökostnad.

Nu krävs modet att ta större beslut. Vänsterpartiet kommer att gå till val på en klimatpolitik som verkligen skulle minska utsläppen. Vi anser att klimatmålen måste få styra de statliga företagen. Vi vill att det offentliga pensionssparandet i AP-fonderna ska riktas om. Alla investeringar i fossilindustrin ska avslutas, istället ska fonderna bidra till investeringar som minskar utsläppen. De miljöskadliga subventionerna ska fasas ut.

Vänsterpartiet vill driva på för att den teknik som förstör klimatet ska fasas ut. Därför ska alla nya bilar som säljs efter 2025 i Sverige drivas med el eller förnybara bränslen. Vi vill att Sverige ska få tågtrafik av schweizisk kvalité; punktligt, bekvämt, överkomliga priser och klimatsmart. Investeringarna i järnvägen, inklusive bygget av nya snabba tåg, måste därför intensifieras och finansieras med bland annat flygskatt och lån. Vi vill inrätta en statlig grön investeringsbank med minst 100 miljarder kronor i kapital. Den ska hjälpa vår basindustri, men också kommuner och regioner, att finansiera de nödvändiga investeringarna för att lämna fossilsamhället. Sverige kan och ska vara ett föregångsland. Målet är nollutsläpp 2040.

Vår ökande rikedom måste användas på ett annat vis om vi ska minska utsläppen. Sociala investeringar i vård, kultur och utbildning orsakar mindre utsläpp än ökad privat konsumtion för de som redan har mest. Vi vill använda den ökade produktiviteten till att minska arbetstiden för alla. De första stegen i övergången till sex timmars arbetsdag ska tas redan under nästa mandatperiod.

Klimatförändringarna är redan här. Nu måste vi ta de politiska konsekvenserna och våga ta tillräckligt radikala beslut för att ställa om vårt samhälle mot hållbarhet. Det är det minsta vi kan göra för våra barn, barnbarn och människor i andra delar av världen – de som drabbas här och nu av våra utsläpp.

Jonas Sjöstedt (V), partiordförande
Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson

 

Tio steg mot nollutsläpp och ökad rättvisa

Idag har jag och Saga Carlgren, Regionråd (V) Gotland, lanserat våra tio steg mot nollutsläpp och ökad rättvisa. Lanseringen gjordes hos Formas och deras #Klimatprat i Almedalen. Finns också hos Supermiljöbloggen.

Almedalen, Formas, 2017-07-05

Vänsterpartiet: Tio steg mot nollutsläpp och ökad rättvisa
Klimatförändringen äventyrar planetens överlevnad och drabbar fattiga värst. Därför måste vi fortast möjligt minimera utsläppen av växthusgaser. Vi i Vänsterpartiet har en strategi för detta. Vi vill ställa om Sverige med röd politik för grön omställning. Här är tio steg mot nollutsläpp och ökad rättvisa.

1. Skärp målen
Vi vill skärpa det svenska utsläppsmålet till nollutsläpp absolut senast 2040, där även de konsumtionsbaserade utsläppen ingår. EUs utsläppsmål till 2030 behöver formuleras som minskade utsläpp med minst 60 procent. I våra kommuner och landsting verkar vi också för ambitiösare klimatmål.

2. Höj rösten utanför Sveriges gränser
Med högre svenska ambitioner ökar vår trovärdighet i att påverka andra länder att göra mer för klimatet. Vi måste också gå i bräschen för de som här och nu drabbas av våra utsläpp. Vänsterpartiet kommer att verka för mer pengar till utvecklingsländerna och att de får tillgång till senaste tekniken, så att de slipper de göra om våra misstag.

3. Investera för klimatet
De svenska investeringarna har minskat som andel av ekonomin de senaste decennierna. Mer investeringspengar har gått till att bygga vägar som ökar utsläppen än till den klimatsmarta järnvägen. Det håller inte. Vi vill öka investeringarna till det som ställer om; till järnvägen, kollektivtrafiken, hållbart boende, förnybar energi och lokala klimatinvesteringar. Vi vill införa en investeringsbudget kopplad till den ordinarie statsbudgeten, att AP-fonderna placerar vårt pensionskapital på ett hållbart sätt och inrätta en statlig grön investeringsbank med syfte att mobilisera stora summor för klimatomställning. Vi vill se mer forskning och innovationer för att lösa klimatutmaningen. Internationella investeringar inom ex vis IMF, Världsbanken och EIB måste fasa ut sina fossilplaceringar.

4. Bort med de miljöskadliga subventionerna
Enligt Naturvårdsverkets senaste sammanställning uppgår de svenska miljöskadliga subventionerna till 61 miljarder kr/år. Att använda offentliga medel till det som utarmar vår miljö är helknäppt. Därför vill vi ha en handlingsplan för att fasa ut de miljöskadliga subventionera.

5. Vårda skogen
Vi välkomnar Hösta förvaltningsdomstolens dom om Ojnareskogen och förutsätter att Ojnare nu också blir ett formellt skyddat område. Vi vill skydda mer skog och satsa på hållbarare skogsbruksmetoder. Det är bra både för biologisk mångfald och för klimatet, där ökad mångfald ger större motståndskraft mot ex vis extremväder.

6. Mer vego
Vi vill ha en nationell målsättning om minskad köttkonsumtion och mer vego. Vi kommer också driva mer vegetarisk mat i offentlig upphandling, inte minst till våra skolor. Vi vill också ha ökade satsningar på ekomat.

7. Öka det kollektiva resandet
Vi vill ha ökade satsningar på kollektivtrafiken. Det måste bli billigare, bekvämare och överlag mer attraktivt att resa kollektivt. Priset på att resa kollektivt har ökat med nästan fyra gånger så mycket som den allmänna prisökningen de senaste femton åren. Det är inte hållbart.

8. Bryt bilens överordning, och flygets
Bilens överordning måste brytas. När våra städer planeras, investeringar görs och subventioner betalas till resor ska alltid det hållbara resandet prioriteras; kollektivtrafik, cykling och gång ska komma först. Ibland måste man dock ta bilen, då vill vi ha satsningar på miljöbilar genom ett s k bonus malussystem, där utsläppande bilar subventionerar miljöbilarna. Vi vill se en vägslitageavgift för att minska lastbilstransporternas utsläpp. Flyget måste bära sina miljökostnader fullt ut. Vi välkomnar förslaget om flygskatt, som ett första steg.

9. 100 procent förnybart
I linje med vårt mål om nollutsläpp till 2040 ska hela energiproduktionen vara förnybar till senast 2040. Det innebär att el, värme, transportsektorns och industrins energianvändning ska vara förnybar och ha nollutsläpp. Till skillnad från den s k energiöverenskommelsen anser Vänsterpartiet ny kärnkraft är helt och hållet är utesluten.

10. Ett bättre liv
Vänsterpartiet vill bygga ett samhälle där ett bättre liv för alla prioriteras framför kortsiktig vinst. Det är ett samhälle där vi omfördelar från rik till fattig, där den gemensamma konsumtionen (t ex skolor, bibliotek och idrott) får växa på bekostnad av privatkonsumtion. Där produktivitetsökning tas ut i kortare arbetstid. Ett samhälle där vi finner gemensamma lösningar istället för att lägga ansvaret på den enskilde individens axlar. Vi vill ha ett jämlikt och hållbart samhälle inom ramen för naturens gränser.

Vänsterkongressen – miljön först

Vi har just röstat igenom nytt partiprogram för Vänsterpartiet på Vänsterpartiets kongress i Örebro. Det var några helt centrala formuleringar som röstades igenom. Den absolut viktigaste av dessa anser jag formuleringen om konflikter i miljöpolitiken vara. Den lyder: ”Som i all politik måste olika legitima intressen vägas mot varandra, men de långsiktiga miljöhänsynen måste vara överordnade…” Sådana konflikter finns det dessvärre gott om. När Nordkalk ville starta kalkbrott på Norra Gotland och därmed skövla Ojnareskogen och äventyra färskvattnet på ön. Då väljer Vänsterpartiet skogen och vattnet framför de kortsiktiga ekonomiska intressena. Formuleringar som denna (och de nedan) hjälper oss att fatta dessa beslut och där miljön väger tyngst.

Nedan texterna som röstades in i partiprogrammet. Det här är formuleringar som fanns i det gamla partiprogrammet, men som programkommissionen förslog skulle strykas. Så blev det alltså inte och texterna finns kvar.

Miljötexter som förts in i partiprogrammet:
”Om alla människor i världen konsumerade på samma sätt som människorna i den rika delen av världen, skulle det krävas ytterligare ett antal jordklot för att försörja oss. Samhällets resursanvändning måste därför anpassas till ett rättvist miljöutrymme. Rika konsumerar mycket mer resurser än fattiga.”

”Ny teknik och användning av ekologiskt förnyelsebara produkter kan möjliggöra en omställning till ett mer hållbart samhälle. Men de som förbrukar mest måste också ställa om mest, så att fördelningen av jordens resurser blir mer rättvis. Detta gäller både i Sverige och på ett globalt plan. Jorden är vårt gemensamma arv och ska också förvaltas gemensamt.”

”Begreppet rättvist miljöutrymme innefattar även en rättvis fördelning mellan kvinnor och män. Män konsumerar idag mycket mer resurser än kvinnor. Av jordens fattigaste, och därmed de som har tillgång till minst resurser, är 70 procent kvinnor. Männen som grupp måste därför i minska sin resursförbrukning för att möjliggöra för kvinnor att öka sin förbrukning.”

En omvälvande förändring i vårt förhållningssätt till naturen kräver en grundläggande och frigörande omvandling av det sociala och ekonomiska livet. Utan en sådan omvandling riskerar talet om en hållbar utveckling att bli en tom fras. Den ekonomiska tillväxten måste underställas en utveckling som är ekologiskt hållbar, vilket inte kan ske inom ramen för en kapitalistisk ekonomi. Frågan om tillväxt måste kombineras med frågan om vad samhället ska använda tillväxten till och på vilket sätt tillväxten skapas. En jakt på produktionsökningar kan i sig aldrig vara ett självändamål. En tillväxt som sker i kombination med effektiviseringar och begränsade naturresursuttag är ett samhälle att sträva mot. I annat fall riskerar vi en utarmning av den biologiska mångfalden och ett hot mot människans framtid.”

”Miljöpolitiken är aldrig konfliktfri. Miljöintressen kan komma i konflikt med till exempel regionalpolitiska eller arbetsmarknadspolitiska mål. Nödvändig nationell och internationell reglering kan inskränka det lokala självbestämmandet. Berättigade krav på ökad materiell levnadsstandard kan vara oförenliga med en långsiktigt hållbar utveckling. Som i all politik måste olika legitima intressen vägas mot varandra, men de långsiktiga miljöhänsynen måste vara överordnade i den meningen att ett globalt ekologiskt sammanbrott aldrig kan vara ett pris värt att betala.”

 

Hög tid att V omfamnar koldioxidskatten fullt ut

Jag skriver i Flamman inför Vänsterpartiets kongress, som startar imorgon. Läs där eller nedan.

Hög tid att V omfamnar koldioxidskatten fullt ut
Flamman, 2016-05-04
På Vänsterpartiets kongress väntas miljö- och klimatfrågorna bli ett huvudtema. Överlag har Vänsterpartiets partistyrelse lagt fram ett bra förslag till omställningsprogram, men det förvånar mig att man inte bejakar ett av ekoeko-arbetsgruppens viktigaste förslag, en höjning av koldioxidskatten.

Koldioxidskatten och andra miljöskatter har i princip legat stilla i Sverige under det senaste decenniet, samtidigt har olje- och energipriserna rasat till rekordlåga nivåer. Med andra ord finns det extra goda förutsättningar för höjda miljöskatter. Trots detta vill partistyrelsen inte ha med krav på att driva en höjd koldioxidskatt inför kongressen då det ekologisk-ekonomiska punktprogrammet ska antas. Man vill inte heller införa den proportionerliga skatten på livsmedel, något som också Arbetsgruppen för programmet hade med i sitt förslag till partistyrelsen. Det kan vara värt att komma ihåg att i konkret handling har också Vänsterpartiets hållning i riksdagen kring koldioxidskatten varit oklar då partiet inte alltid har förespråkat en höjning.

Det här är mycket märkligt. Sverige var först i världen med att införa en koldioxidskatt och idag finns en bred uppslutning bakom skatten, som brukar ses som vårt viktigaste styrmedel för att minska utsläppen. För ett parti som sätter klimatet först borde det vara en självklarhet att driva höjd koldioxidskatt.

Väljarna gillar visserligen sällan höjda skatter per definition. Men berättar man att skatteintäkterna går till något positivt vänder opinionen snabbt. Det är så vi argumenterar kring höjd kommunalskatt i nästan alla landets kommuner. Pengarna går ju till välfärden. Och på samma sätt som att höjd kommunalskatt finansierar välfärdssatsningar är en höjd koldioxidskatt en viktig finansieringskälla till det som ställer om.

Används intäkterna på det sättet blir koldioxidskatten också progressiv i fördelningshänseende. Både låginkomsttagare och kvinnor reser mycket mer kollektivt än höginkomsttagare och män, bara för att ta ett exempel på hur våra väljargrupper gynnas av höjda miljöskatter.

Man ska komma ihåg att bilist-lobbyn är en högljudd och effektiv maktfaktor i vårt land. De motsätter sig de flesta miljöskatter och koldioxidskatten i synnerhet. Men i Vänsterpartiet brukar vi inte lyssna på sådana kortsiktiga intressen. Vill vi ställa om på riktigt ska vi självklart också omfamna en höjd koldioxidskatt och en livsmedelsskatt. Intäkterna kan bland annat gå till  kollektivtrafiken och livsmedelsskattens till att subventionera hållbar mat.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och ledamot av ekoeko

Är det ”konsumentmakten” som ska minska köttkonsumtionen?

Jag skriver idag inför Vänsterpartiets kongress om att vi borde vara för en proportionerlig livsmedelsskatt. Läs där eller nedan.

Är det ”konsumentmakten” som ska minska köttkonsumtionen?
vansterpartiet.se, 2016-04-26
Vårt parti var ljusår före de andra i att lyfta upp köttkonsumtionens negativa påverkan för miljön och andra viktiga målsättningar. Redan 1996 motionerade vänsterpartiriksdagsledamöterna Maggie Mikaelsson och Hanna Zetterberg om minskad köttkonsumtion. Och så har vi fortsatt efter det. Och det är en viktig fråga att driva. Redan klimatberedningen 2008 konstaterade att det saknas styrmedel för att minska animaliekonsumtionens utsläpp. Idag har de utsläppen från konsumtion av animalier växt till ungefär tio miljoner ton per år i Sverige (om importerat kött räknas med). Det är ungefär lika mycket som de samlade utsläppen från våra drygt fyra miljoner personbilar.

Det har inte varit någon självklar position att politisera köttet. Vårt parti skulle mycket väl kunnat landa där så många andra har gjort; nämligen att det vi äter är en privatsak som politiker inte ska lägga sig i. Men på samma sätt som att vi vill ha politiska beslut för att minska massbilismen vill vi också ha beslut för att minska köttkonsumtionen. Det har varit en modig och helt korrekt hållning från vårt parti.

Det främsta skälet till att köttkonsumtionen har ökat så kraftigt i Sverige under de senaste 20 åren är att kött har blivit väldigt mycket billigare i och med de lägre priserna som EU-anslutningen medfört. En stor del av köttökningen i Sverige kommer därför från en ökad import av kött från andra EU-länder.

Att göra kött och andra livsmedel med hög klimatpåverkan dyrare genom en skatt skulle därför vara ett effektivt sätt att få stopp för denna ökade köttkonsumtion. En sådan skatt skulle också generera viktiga intäkter som skulle kunna användas till göra hälsosam och miljövänlig mat billigare eller direkt subventionera hållbar mat i offentlig sektor. En skatt på kött och andra klimatbelastande livsmedel har också föreslagits av både Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Det var därför vi i eko-ekoarbetsgruppen landade i förslaget om att en proportionerlig klimatskatt på livsmedel borde införas.

Men när jag läser partistyrelsens svar till motioner om ekoekoförslaget om en proportionerlig livsmedelsskatt blir jag besviken. PS motiverar sitt avslag med att man inte vet om en skatt på kött och andra livsmedel är möjligt eller lämpligt att införa. Vad menar man egentligen?

Om vi börjar med förslagets möjlighet. Menar PS på största allvar att det är juridiskt eller politiskt omöjligt att införa punktskatt på livsmedel med höga utsläpp? Vi i Sverige har redan punktskatter på tobak och alkohol, då med folkhälsan som argument. Nej, här får PS ta och sluta att fega; på samma sätt som vi driver en mängd andra politiska krav som andra säger är omöjliga eller orealistiska borde vi också våga driva livsmedelsskatten.

Partistyrelsen motiverar också sitt avslag med att det kanske inte är ”lämpligt” att införa en skatt på livsmedel med stora klimatutsläpp. Men är det inte just det som ett parti beslutar om; om något är lämpligt/politiskt motiverat eller inte? En köttskatt och/eller en skatt på livsmedel med höga klimatutsläpp har föreslagits av de två tyngsta och mest relevanta myndigheterna på området, av miljöorganisationer och forskare. Hur länge till tycker PS att vi ska vänta för att hitta ett mer lämpligt stöd?

Partistyrelsen tycker dock att vi ska fortsätta att verka för minskad köttkonsumtion, men vi ska undanhålla oss den viktigaste åtgärden; en skatt. Kvar blir istället ett stort fokus på informationskampanjer och fromma förhoppningar om konsumentmakten. Är det en skarp vänsterpolitik i en av klimatdebattens viktigaste frågor?

Nej, bättre kan vi. Låt oss vara först ut igen av partierna. Låt oss verka för en klimatskatt på kött och andra livsmedel med höga klimatutsläpp. Bifall motion E174.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och medlem i V Enskede