Ta kontroll över plasten

Plast blir ett allt mer förekommande avfall som sprids i naturen och inte minst i våra hav och vattendrag. Plastproduktion ger också ökade utsläpp av växthusgaser när plasten till absolut största delen görs på fossilt material. Idag finns stora möjligheter att hushålla bättre med plast. Vi måste totalt sett använda mindre plast. Men rätt använt kan plast också göra stor nytta. Plast är ett lätt material, kan förlänga livslängden på livsmedel och återvinns vid relativt låga temperaturer (= låg energiåtgång).

Ibland görs plastanvändningen till en individfråga; du och jag ska försöka minska vår användning i vardagen. Men våra möjligheter att påverka utbudet av plastförpackningar och överlag användning av plast är begränsat.

Därför välkomnar jag den gedigna utredning (SOU 2018:84) om plast som nyligen presenterats, en utredning som efterfrågar tydligare politisk styrning av plastanvändningen. För ett par veckor sedan gav jag Riksdagens utredningstjänst i uppdrag att titta närmare på plastanvändningen i världen och i Sverige i synnerhet. Även om det finns uppskattningsvis 700 olika plastsorter på marknaden är det endast handfull som används i stor utsträckning (60 procent av plastanvändningen i Europa utgörs av sex olika plastslag). Därför borde vi kunna ställa mycket hårdare krav på att all plast som används måste kunna materialåtervinnas (med en del undantag för sjukvård och andra nischbranscher).

Läs gärna min rapport från RUT här: Plastmaterial och plaståtervinning – RUT 2018_1193

Några nedslag:

  • I världen produceras 322 miljoner ton plast per år. Plastproduktionen har ökat exponentiellt sedan efterkrigstiden. Jämfört med i början på 1960-talet produceras nu 20 gånger mer plast än då (från 16 miljoner ton 1964 till 322 år 2015). 84 procent av dessa är s k termoplaster där de flesta är lätta att återvinna.
  • Varje år hamnar 8 miljoner ton plast i våra hav. I dagsläget finns 150 miljoner ton plast i havet. Plastavfallet i vår natur ökar exponentiellt i takt med ökande användning och undermålig insamling och återvinning.
  • Plastproduktionen i EU ligger på 58 miljoner ton, där 40 procent går till förpackningar (varav de flesta är engångsförpackningar), 20 procent byggnadsmaterial och 10 procent till fordonsindustrin. Där har vi de största användningsområdena.
  • Sverige exporterar betydande mängder plast som vi själva skulle kunna materialåtervinna. Vi exporterar – i storleksordning – till Tyskland, Kina, Polen, Nederländerna, Litauen och Malaysia.
  • Kina införde nyligen förbud mot avfallsimport, något som glädjande nog har minskat exporten kraftigt dit. Avfallshanteringen i Kina finns goda skäl att ifrågasätta från ett miljöperspektiv. Det finns en stor risk att Malaysia istället seglar upp som en stor avfalls-/plastmottagare med tveksam miljönytta.
  • Plastexport är inte anmälningspliktigt, vilket gör att plastexporten/dumpningen är svår att kontrollera.
  • Det är glädjande att Platskretsen nu bygger en ny sorteringsanläggning i Motala, något som borde leda till att vi kan ta hand om vårt eget plastavfall bättre. Men för att det ska göras optimalt krävs mer politiska beslut avseende utsättning av plats på marknaden, insamling av plast och återvinning. Den ovan nämnda plastutredningen borde kunna vara ett steg på vägen, men vi behöver en regering som omsätter förslagen i praktiken.

Miljökonsekvenser av krig

Att krig har fruktansvärda effekter på människor är en självklarhet, men en mer bortglömd aspekt är hur miljön drabbas. Jag har fått två rapporter från Riksdagens utredningstjänst (RUT) som båda tar upp miljöaspekter från krig samt från försvarsmakten i sig. Genom att synliggöra hur miljön drabbas negativt kan vi få ännu ett argument mot upprustning och vapenskrammel.

I rapporten ”Miljökonsekvenser av krig” konstateras att det tyvärr finns få studier där man studerat miljökonsekvenserna av krig samt att det är svårt rent metodologiskt att påvisa dessa (då är det hög tid för skarpare analysmetoder, kan jag tycka). Men det är uppenbart att naturen har blivit rejält sargad i de två krig som RUT tittat närmare på, Irakkriget (2003) och det pågående kriget i Syrien. Läs mer: Miljökonsekvenser av krig_RUT2017-09-29

Den andra rapporten från RUT Försvarsmaktens miljöpåverkan kan vi konstatera att försvaret aldrig gjort någon heltäckande miljöanalys av sin verksamhet och att de också till stor del flyger under radarn avseende miljö- och klimatåtaganden. Här finns utrymme för förbättringspotential, minst sagt. Läs rapporten här: FörsvarsmaktensMiljöpåverkan2015-06-11

Omfattande kostnader för storskalig djuruppfödning

Vi nås då och då av larmen: fågelinfluensa, galna kosjukan, mul- och klövsjuka, mjältbrand, salmonella, EHEC. Det handlar om omfattande epidemier som sprids inom intensiv djuruppfödning. Ibland sprider sig smittorna vidare till oss människor och brukar kallas zoonoser (smittor från djur till människa). Det finns mycket som talar för att det just är den intensiva djuruppfödningen som får smittor att spridas så fort och därmed kunna få så omfattande samhällskonsekvenser. Trots att den intensiva djuruppfödningen sköts av, ofta, vinstdrivande bolag rullas kostnaderna över på samhället. Hur mycket kostar smittor från djur till människor? Jag bad Riksdagens utredningstjänst söka svar på frågan. Resultatet är intressant och du kan läsa det här: Zoonoser_RUT 2017_1261_2017-10-16

Några nedslag från rapporten:
En utredning, Smittskyddsutredningen (2010:106) föreslog att djurägarna skulle få ta ett större ekonomiskt ansvar för sjukdomar relaterade till djur, men förslaget avslogs.

Staten lägger hundratals miljoner kronor per år på att förebygga och åtgärda smittsamma sjukdomar från animalieindustrin, bl a 154 miljoner kr via Jordbruksverket och 138 miljoner kronor via Statens veterinärmedicinska anstalt. Livsmedelsverket spenderar årligen 138 miljoner kr på köttbesiktning, men den summan finansieras av branschen.

Under tioårsperioden 1999-2008 var samhällskostnaden för salmonella 528 miljoner kronor. Den årliga direkta och indirekta kostnaden ligger nu på 80 miljoner kronor, lågt räknat. Salmonella sprids ofta till människa från kycklingkött.

Från fjäderfä sprids också campylobakter, de direkta och indirekta kostnaderna för campylobakterieinfektioner (som ger oss en synnerligen otrevlig form av magsjuka) beräknas till 328 miljoner kronor årligen.

Skulle vi kunna minska dessa kostnader och bättra på folkhälsan? Ja, genom mer växtbaserad kost.

Ha en fin internationell vegandag, idag 1 november!

 

Hög tid för investeringsbudget

Publicerar den rapport, ”Investeringsbudget Dnr 2017:951” från riksdagens utredningstjänst tidigare i somras. För att göra den stora omställning som klimatförändringen kräver behöver vi investera i stora volymer i framtiden. Kollektivtrafik, höghastighetståg, klimatomställning av våra bostäder, VA-system, klimatanpassning, 100 procent förnybart, cykelbanor, laddstolpar, ja listan kan göras lång på allt som behöver göras.

Med dagens åtstramningsregim är det svårt att komma upp i de investeringsvolymer som behövs. Dessutom finns inte en separat investeringsbudget för att underlätta syftet. Alla kommuner och de flesta företag har en separat investeringsbudget/kapitalbudget för att särskilja investeringar från löpande utgifter. Konstigt nog har inte staten det längre. Vi hade det fram till 1980, då den avskaffades i ett politiskt beslut. Läs mer i RUT-rapporten Investeringsbudget Dnr 2017:951: Investeringsbudget_RUT 2017_951

Jag berör också ämnet i min artikel i ETC för ett tag sedan.