Alla miljömål måste nås

Naturvårdsverkets årliga uppföljning av miljökvalitetsmålen visar att Sverige endast kommer att uppnå 2 av de uppsatta 16 miljökvalitetsmålen till 2020 med nuvarande beslut och styrmedel. Naturvårdsverket konstaterar att mycket mer måste göras för att målen ska nås. Jag instämmer med vår expertmyndighet i miljöfrågor. Viktiga miljömål som Levande skogar, Hav i balans, Ingen övergödning, Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Frisk luft, Ett rikt växt- och djurliv och Grundvatten av god kvalitet är långt ifrån att uppnås till 2020. Lägg därtill det så kallade generationsmålet om att inom en generation lämna efter oss en värld där de stora miljöproblemen är lösta och där vi inte flyttat över problemen till andra länder och vi förstår att vi har en mycket stor utmaning framför oss.

Precis som Naturvårdsverket noterar jag också en del positiva trender. Det är bra att regeringen i statsbudgeten – med stöd av Vänsterpartiet – gör de största satsningarna på klimat och naturvård på decennier. Historiskt stora summor avsätts för att skydda mer natur, i våra kommuner investeras mer än någonsin för att minska utsläppen av växthusgaser tack vare satsningen Klimatklivet. Regeringen har lagt fram en proposition med förslag på en klimatlag, ett klimatpolitiskt råd och ett mål om nettonollutsläpp till 2045. Det är positivt. Men mer behöver göras.

Därför har jag lämnat in interpellationen ”Nya åtgärder för miljömålen” till miljöminister Karolina Skog. Vad avser ministern göra för att alla miljömål ska nås? Se interpellationen via länken eller nedan. Debattdatum är inte klart ännu.

Interpellation 2016/17:442 Nya åtgärder för miljömålen
av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Naturvårdsverkets årliga uppföljning av miljökvalitetsmålen visar att Sverige endast kommer att uppnå 2 av de uppsatta 16 miljökvalitetsmålen till 2020 med nuvarande beslut och styrmedel. Naturvårdsverket konstaterar att mycket mer måste göras för att målen ska nås. Jag instämmer med vår expertmyndighet i miljöfrågor. Viktiga miljömål som Levande skogar, Hav i balans, Ingen övergödning, Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Frisk luft, Ett rikt växt- och djurliv och Grundvatten av god kvalitet är långt ifrån att uppnås till 2020. Lägg därtill det så kallade generationsmålet om att inom en generation lämna efter oss en värld där de stora miljöproblemen är lösta och där vi inte flyttat över problemen till andra länder och vi förstår att vi har en mycket stor utmaning framför oss.

Precis som Naturvårdsverket noterar jag också en del positiva trender. Det är bra att regeringen i statsbudgeten – med stöd av Vänsterpartiet – gör de största satsningarna på klimat och naturvård på decennier. Historiskt stora summor avsätts för att skydda mer natur, i våra kommuner investeras mer än någonsin för att minska utsläppen av växthusgaser tack vare satsningen Klimatklivet. Regeringen har lagt fram en proposition med förslag på en klimatlag, ett klimatpolitiskt råd och ett mål om nettonollutsläpp till 2045. Det är positivt. Men mer behöver göras.

Hans Wrådhe, Naturvårdsverkets projektledare för uppföljning av miljömålen, konstaterar att tempot i miljöarbetet måste höjas avsevärt: Åtgärdstakten måste dock höjas för att uppfylla miljökvalitetsmålen och få det övergripande generationsmålet på plats till 2020. Utvecklingen går åt fel håll för ekosystemens återhämtning och bevarandet av biologisk mångfald, trots nationella och internationella insatser. (Naturvårdsverket 31 mars 2017).

I Naturvårdsverkets rapport konstateras att många arter riskerar att försvinna och att större hänsyn behövs när resurser nyttjas. Styrmedel saknas eller tillämpas inte, vilket leder till att biologisk mångfald och ekosystemtjänster inte bevaras på sikt, vilket försvårar möjligheterna att nå miljömålet Ett rikt växt- och djurliv. En allt större andel av utsläppen av växthusgaser orsakade av svenskars konsumtion sker i andra länder. En stor del av de produkter vi importerar tillverkas i länder med ingen eller bristfällig kemikaliekontroll, vilket försvårar möjligheterna att uppnå Begränsad klimatpåverkan och Giftfri miljö. Kust- och havsmiljön är fortfarande negativt påverkad av för stor tillförsel av näringsämnen och farliga ämnen samt fiske av vissa arter, vilket försvårar möjligheterna att uppnå Hav i balans samt levande kust och skärgård.

Min fråga till miljöminister Karolina Skog är:

Vilka ytterligare åtgärder avser ministern att vidta för att alla miljömål, inklusive generationsmålet, ska uppnås?

En klimatlag för Sverige

Regeringen presenterar idag förslag till en klimatlag för Sverige. Det är ett historiskt beslut när det blir vårt lands första klimatlag någonsin. Med lagen kommer det att bli bättre ordning i klimatarbetet, vi får ett långsiktigt mål om nollutsläpp i Sverige till senast 2045 och ett klimatpolitiskt råd kommer att inrättas för att övervaka så att alla politikområden håller sig inom de ramar som klimatmålet satt upp. Klimatlagen ska vara på plats och börja gälla den 1 januari 2018.

Förslaget är helt i linje med det som vi arbetade fram i den s k miljömålsberedningen i våras 2016. En klimatlag som syftar till att systematiskt pressa ned utsläppen och där alla politikområden ska omfattas är ett gammalt Vänsterpartikrav som vi nu ser förverkligas (även om vi i vår klimatmotion 2013 kallade det för en klimatbudget). Det här är alltså bra vänsternyheter!

I Miljömålsberedningen lade vi också fram en mängd andra förslag också som syftade till att ge ett konkret innehåll till målet om nettonollutsläpp senast 2045. Vi i Vänsterpartiet hade dessutom en del kompletterande förslag där vi ansåg att beredningen kom till korta. Dessvärre finns inte de förslagen med i regeringens aviserade proposition, men jag utgår från att de kommer inom kort från regeringen.

Regeringen skickar nu förslaget till klimatlag till lagrådet sedan, i mars, ska det landa på riksdagens bord. Det innebär att riksdagen borde kunna klubba klimatlagen i god tid innan sommaren.

Budget för 2017 – steg framåt

Regeringen och Vänsterpartiet har nu presenterat förslaget till statsbudget för 2017. På det hela taget är det en budget som tar steg i rätt riktning, men mycket mer skulle behöva göras. De extra tio miljarderna till Sveriges kommuner, mer pengar till skolan och annan välfärdsverksamhet, höjt bostadsbidrag, höjd sjukersättning och många andra bidragshöjningar som går till dem med minst plånbok, vissa skattehöjningar för höginkomsttagare, jämställdhetsmyndighet och överlag bra satsningar på jämställdhetsområdet är exempel på viktiga reformer som Vänsterpartiet varit med och drivit igenom. Rättvisan får också genomslag i budgeten genom ökade transfereringar från rik till fattig samt något höjda skatter för höginkomsttagare. Därmed är den snedvridande effekten av den borgerliga politiken över. Nu ökar inte klyftorna längre mellan rik och fattig och mellan män och kvinnor.

På miljö- och klimatområdet sticker följande satsningar ut som särskilt positiva, flera av dem bär också ett tydligt V-avtryck.

  • Ytterligare 100 miljoner kr till lokala klimatinvesteringar, det s k Klimatklivet. From 2017 totalt 700 milj kr/år.
  • Skydd av värdefull natur och åtgärder för värdefull natur (nationalparker, naturreservat, bättre underhåll av dessa m m). Ligger kvar på de höga nivåer som regeringen+V tidigare höjt dem till; ca 2,3 miljarder kr/år.
  • Investeringar i utbyggd järnväg och järnvägsunderhåll, totalt 8,7 miljarder kr fram till 2020, den absolut största andelen går till järnvägen.
  • Elbusspremie 100 milj kr/år.
  • Kraftig höjning av investeringsbidraget för solceller (ett åttafaldigande enligt Stefan Löfven, se sid 4).
  • Mer pengar till kemikaliearbetet genom ca 260 milj kr/år till Kemikalieinspektionen.
  • Ca 850 milj kr/år till miljösanering (dubbelt så mycket som borgerliga regeringar anslog).
  • Ungefär 1 miljard kr/år till det viktiga havsmiljöarbetet samt Havs- och vattenmyndigheten.
  • Stadsmiljöavtal för hållbarare stadsplanering och utbyggd kollektivtrafik 750-1000 milj kr/år (stegvis ökning).
  • 3R-center för färre djurförsök, 15 milj kr/år.

Det är inte helt lätt att få överblick över en statsbudget. Satsningar över tid blandas friskt med insatser för ett enda år. Ibland talar man om en höjning med si och så mycket, ibland om det totala anslaget. Ibland räknar man helt enkelt fel som när regeringen missade två miljarder i klimatsatsningar nyligen och var tvungna att korrigera detta.

Hur ska man få överblick? Det enklaste tycker jag är att titta på den s k utgiftsutvecklingen som finns i varje utgiftsområde (statsbudgeten har totalt 27 utgiftsområden). De flesta av de satsningar som rör klimat och miljö står att finna i  utgiftsområde 20 i budgeten (3R finns i UO23). På sid 14 i UO20 finns utgiftsutvecklingen för miljö- och klimatområdet (se nedan). Här ser man att de totala utgifterna för 2017 beräknas bli 7,633 miljarder kr. Hur mycket är då detta? Ja det kan jämföras med den borgerliga regeringens budget som år 2013 budgeterade 4,249 miljarder kr för samma område. Alltså, dagens regeringen lägger hela 80 procent mer på miljö- och klimatbudgeten än vad den borgerliga regeringen gjorde. Här om någonstans ser vi en glasklar skillnad mellan höger och vänster i politiken. Med S+MP+V får vi nästan dubbelt så stora miljö- och klimatinvesteringar som med de borgerliga. Det är inte illa!

Anslagen för miljö och klimat, UO20, budget för 2017:

uo20_bp2017

Anslagen för miljö och klimat, UO20, budget för 2013 (borgerligt styre):

uo20_bp2013

 

Ett annat sätt att uttrycka klimatsatsningarna är att tala om anslagen fram till 2020 som då landar på totalt sett 12,9 miljarder kr enligt regeringen när de tillslut har räknat rätt.

Allt det här är bra. Men det behövs mycket mer. Vi behöver stora investeringar i vårt land för att ta oss ur massarbetslösheten, ta hand om alla nyanlända och inte minst ställa om till ett helt och hållet samhälle med ingen eller minimal klimat- och miljöpåverkan.

Gällande just denna budget återstår en sak att kommentera. Jag är förbryllad över att många av de riktigt stora reformerna kommer så sent, många efter 2018? Detta rör inte minst järnvägsinvesteringarna. Efter 2018 har redan valet varit och därför ökar osäkerheten i vad som blir av och inte. Dessutom måste en regering som verkligen tror på sin reformpolitik rulla ut den nu. Det är ingen ide att vänta. Vill man dessutom vinna valet 2018 behövs konkreta förändringar här och nu.

Vi i Vänsterpartiet får helt enkelt fortsätta att driva på för ökad rättvisa och större klimatansvar i regeringens budget. Och att det inte förslår att vänta till 2018, 2019, 2020…

 

Rädda Östersjön – mer måste göras

Igår debatterade jag med miljöminister Karolina Skog om tillståndet för miljön i Östersjön. Läget är akut. Algblomningen kommer tidigare i år än någonsin och antalet döda bottnar fortsätter att vara stort. Det är hoppfullt att en del åtgärder för att minska övergödningen har gett resultat, men det räcker inte, mer måste göras.

Några av de saker som jag tog upp var; ökade anslag till miljöförbättrande åtgärder, miljöanpassa/förbättra Landsbygdsprogrammet, skatt på handelsgödsel, kom tillrätta med de enskilda avloppen och stöd beteendeförändringar mot en minskad köttkonsumtion. Se hela debatten. Min interpellation kan du läsa här.

För att skydda miljön måste CETA stoppas

Jag skriver idag på Etc om handels- och investeringsavtalet Ceta och dess konsekvenser för att bedriva en progressiv miljöpolitik. Läs inlägget där eller nedan.

För att skydda miljön måste CETA stoppas
ETC, 2016-06-28
Medan progressiva EU-kritiker har ögonen på TTIP är ett annat, liknande avtal mycket närmare implementering; handelsavtalet CETA (Comprehensive Economic Trade Agreement). Avtalet är mellan EU och Kanada ska ratificeras senare i år och målet är att det provisoriskt ska träda i kraft redan under 2016. Det finns en överhängande risk att CETA kommer att försvåra progressiv lagstiftning på flera områden, bland annat miljöområdet.

CETA har likt TTIP ett förslag om investeringsskyddsdomstol där företag stora nog att ha råd med processen kan stämma en stat om företaget uppfattar att deras profit påverkas negativt till följd av lagändringar. Dessa investeringsdomstolar ligger utanför det ordinarie nationella rättsväsendet och kan bara användas av bolag och inte andra intresseorganisationer om en stat genomför lagar som till exempel skadar miljön.

Det finns flera exempel på när storföretag använt sig av detta skydd i handelsavtal för att straffa stater för deras miljöpolitik. I november 2015 beslutade sig Barack Obama för att stoppa en kanadensisk oljeledning genom USA eftersom det skulle leda till ökade utsläpp av växthusgaser. Företaget TransCanada, som hade planerat bygget svarade med att stämma Obamaadministrationen på 15 miljarder dollar med NAFTA-avtalets domstol som grund. Andra exempel på miljöpolitik som straffats av företag är den kanadensiska delstaten Quebecs stopp mot miljöskadlig fracking och Ecuadors beslut att stoppa oljeutvinning i mycket känsliga naturområden.

I CETA finns alltså ett liknande investeringsskydd inskrivet. Varför ska storbolag ges möjligheter att överpröva demokratiskt fattade beslut att skydda natur eller minska utsläpp av växthusgaser? CETA är likt TTIP ett praktexempel på när politiker tippar inflytandeförhållanden till förmån för storföretag och storägare. Det motsatta finns inte, till exempel att Greenpeace skulle kunna stämma regeringen för att sälja det tyska brunkolet till ett tjeckiskt skurkbolag.

Ett exempel på avtalets indirekta påverkan på miljöregleringar är hur Kanada tryckte på EU för att mjuka upp klassificeringen av bränsle från kanadensisk tjärsand. Flera källor hävdar att det var en direkt konsekvens av CETA-förhandlingarna. Det kommer med stor sannolikhet att leda till större konsumtion av smutsigt bränsle i EU.

Förespråkarna för CETA menar att EU genom avtalet kan importera bränsle från Kanada och därmed göra sig oberoende av rysk energi. Här byts ett problem ut mot ett annat; ökat beroende av fossil energi istället för att satsa på förnybara energikällor.

Offentlig upphandling är också en del i CETA och avtalet gör det svårare för kommuner, landsting och stat att premiera miljövänlig lokal produktion eller minska transportutsläpp. Detta när miljö- och klimatinitiativ behövs mer än någonsin. Dessutom innehåller CETA ett så kallat regulativt samarbete det vill säga att nya lagförslag ska passera genom en icke politiskt vald församling som ska granska förslagen bland annat ur ett handelsperspektiv. Det här riskerar att leda till ”paralysering genom analysering” inte minst på miljöområdet.

Med ett avtal som har ett så tydligt ensidigt handels- och konkurrensperspektiv som CETA kommer det bli mycket svårt för länder att utveckla miljö- och klimatlagstiftning. Och det är just föregångare och innovativa regleringar som behövs om vi ska klara de klimatmål som beslutades om i Parisavtalet.

Runt om i Europa har 1 800 städer och regioner förklarat sig TTIP-, och CETA-fria zoner, inklusive miljonstäder som Barcelona, Madrid och Milano, i protest mot avtalen och den tvångströja det sätter på demokratiska församlingar. Låt oss hoppas att de får rätt och att dessa avtal inte blir verklighet.

Jens Holm, miljöpolitisk talesperson för Vänsterpartiet och ledamot av riksdagens EU-nämnd

Varför flygsektorn ska friskrivas från klimatåtaganden är ett mysterium

Jag skriver idag på Aktuell Hållbarhet om Miljömålsberedningens slutbetänkande. Visst är det märkligt, och olyckligt, att man sänker målsättningarna för trafiksektorn? Och varför ska flyget helt friskrivas från klimatåtaganden? Läs inlägget där eller nedan.

Varför flygsektorn ska friskrivas från klimatåtaganden är ett mysterium
Aktuell Hållbarhet, 2016-06-27
Matilda Ernkrans (S) och Stina Bergström (MP) skriver att de är stolta över det slutbetänkande som Miljömålsberedningen lämnar över till regeringen (Aktuell Hållbarhet 22/6). Det är vi också. Med Miljömålsberedningens båda betänkanden får vi äntligen ett långsiktigt mål om nollutsläpp i Sverige, senast 2045, en klimatlag och klimatpolitiskt råd som ska se till att alla politikområden tar klimatansvar.
Med det senaste betänkandet föreslås vidare en kraftig utbyggnad av kollektivtrafik och cykling samt att de trafikslagen ska ges förtur i infrastrukturplaneringen. Sverige ska driva på EU för högre klimatmål, reseavdraget ska ses över, en bioekonomistrategi ska inrättas, liksom strategi för nollutsläpp inom basmaterialindustrin, eventuella överskott av utsläppsrätter ska annulleras samt utsläppen från livsmedelsindustrin ska minska bland annat genom förändrade kostvanor med mer vegetabilier och mindre kött.

Det är också positivt att beredningen föreslår att teknik ska kunna användas mer fritt där ”standarder och kritisk mängd data är öppet och fritt att använda”. Vänsterpartiet har bidragit aktivt till att flera av just de ovan nämnda förslagen finns med i betänkandet.

Men det är ett stort tillkortakommande att betänkandet föreslår en sänkt ambition för transportsektorn. Utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta (FFF) föreslog sänkta utsläpp från vägtransporterna med 80 procent och konstaterade att det fanns teknisk potential för en minskning med 90 procent till 2030.

I beredningen fanns det enligt mig en bred uppslutning kring att minska utsläppen med minst 80 procent. Det var endast ett av de borgerliga partierna som var tveksamt till målet och till slut blev det så att beredningen lyssnade på partiet som ville minst och FFF-målsättningen frångicks. Det håller inte om vi ska nå den omställning som behövs. Vi har fortfarande inte hört några argument för hur den här ambitionssänkningen gynnar miljön.

Det förvånar mig också att S och MP ställde sig bakom att varken sätta mål eller vidta åtgärder i Sverige för att minska flygsektorns utsläpp. Flyget har några av våra snabbast växande utsläpp och de har mer än fördubblats de senaste 20 åren.

Redan klimatberedningen från 2008 konstaterade att det krävs åtgärder nationellt för att komma åt flygets utsläpp och det har införts i länder som Storbritannien och Tyskland. Det skulle till exempel vara en ren flygskatt, men även full moms på flygresor samt kvotplikt med förnybart bränsle för sektorn skulle bidra till kraftigt minskade utsläpp från flygsektorn i Sverige. Varför flygsektorn helt ska friskrivas från klimatåtaganden är för mig ett mysterium.

I takt med ökad internationell handel produceras allt mer av det vi konsumerar i Sverige någon annanstans än inom landets gränser. Det betyder att de utsläpp vi är ansvariga för genom vår konsumtion sker på annan ort och dessa är i dag större än Sveriges territoriella utsläpp. Naturvårdsverket skrev 2015 i en rapport att det finns behov av mål för konsumtionens utsläpp och det har också uttryckts av beredningens experter och sakkunniga samt Klimatmålsinitiativet, en bred sammanslutning av 21 olika aktörer. Det är tyvärr inte heller omhändertaget av beredningens majoritet.

Det är viktigt med långsiktiga och breda överenskommelser för klimatet. Därför står vi bakom Miljömålsberedningens betänkanden, men inte helt utan reservationer. Sänkta ambitioner på transportområdet, att flyget friskrivs och att det inte tas ansvar för de konsumtionsrelaterade utsläppen är exempel på områden där vi inte delar beredningens slutsatser.

Nu är det upp till regeringen att omsätta beredningens förslag i praktiken. Det står varje regering fritt att lägga förslag som går utöver det beredningen föreslagit, vilket behövs på de ovan nämnda områdena. Det är något vi i Vänsterpartiet kommer arbeta mot och vi hoppas att Matilda Ernkrans och Stina Bergström är med oss i detta.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Miljötillståndet i Östersjön

Snart är vi där igen med algblomningar som kletar igen stränder och stora havsområden. Östersjön är ett av världens mest förorenade hav och mycket mer måste göras för att vi ska få levande bottnar, fiskbestånd i balans, minskad övergödning – kort och gott ett Östersjön som mår bra. Därför kräver jag åtgärder från regeringen. Se nedan min interpellation till miljöminister Karolina Skog. Debatten blir på ti 28/6 i riksdagens kammare.

Interpellation 2015/16:724 Miljötillståndet i Östersjön
av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Östersjön är ett mycket hotat hav. I och med att havet är omringat av land och att nio länder samsas om det blir påfrestningen extra stor. Avrinningsområdet är drygt fyra gånger så stort som havet och för med sig näring och föroreningar ut i Östersjön. Detta i kombination med dåligt vattenutbyte, brackvattenhavets speciella egenskaper samt Östersjöns unga geologiska ålder gör situationen exceptionellt besvärlig.

Övergödningen brukar anges som det enskilt största hotet mot Östersjöns överlevnad. Näringsämnen från jordbruk och avlopp övergöder Östersjön, vilket resulterar i att mängden organiskt material ökar. Även trafikens och sjöfartens kväveutsläpp har en stor påverkan på övergödningen. Då överproduktion av organiskt material överstiger den normala konsumtionen räcker inte syret till för att bryta ned det organiska materialet. Resultatet är syrebrist, minskad mängd bottenlevande djur och läckage av fosfor från syrefria sediment. Enligt SMHI har algblomningen i södra Östersjön redan satt igång i år, vilket är den tidigaste starten sedan SMHI började övervaka den, och bottendöden på de stora havsdjupen har ökat kraftigt sedan millennieskiftet, enligt rapport från våra myndigheter. Längs Östersjöns kuster finns positiva tecken på att förbättrad avloppsrening och åtgärder inom jordbruket gett positiva effekter på vattenkvaliteten och att det ger resultat, men ytterligare åtgärder kommer att krävas.

Enligt Naturvårdsverket kommer inte miljökvalitetsmålen Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård till 2020 att uppnås utan nya styrmedel och åtgärder. Sverige kommer sannolikt inte heller att uppfylla åtagandena inom ramen för Baltic Sea Action Plan eller Helcom och inte heller våra åtaganden inom EU:s havsmiljödirektiv om att Östersjön ska ha god miljöstatus senast 2020. Rapporten Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2014 från Havs- och vattenmyndigheten (2016:12) stärker den bilden.

Det är akut att rädda Östersjön. Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att se till att övergödningen och andra miljöproblem minskar i Östersjön och att våra internationella åtaganden kan uppfyllas?

Avtalet som sabbar miljön

Nu är det klart. På tisdag blir det debatt i riksdagen med näringsminister Mikael Damberg om handels- och investeringsavtalet TTIP mellan EU och USA. Jag har lämnat in en interpellation om TTIP och miljön som jag ställde till klimat- och miljöminister (några dagar till…) Åsa Romson. Den kommer nu istället att besvaras av Damberg. Läs IPn nedan eller via länken.

Interpellation 2015/16:626 TTIP och miljön
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Greenpeace Nederländerna har offentliggjort dokument från förhandlingarna mellan EU och USA om handels- och investeringsavtalet TTIP. Det här är ett av de största avslöjandena hittills avseende TTIP. Nu är det inte bara enskilda inspel från förhandlingsparterna som kommit ut i ljuset, utan på vissa områden färdigförhandlade konsoliderade texter som EU och USA sägs vara överens om.

Det som kommit fram bekräftar tyvärr mina och miljörörelsens farhågor, nämligen att TTIP helt åsidosätter både miljö, demokrati och folkhälsa. Det ensidiga handels- och konkurrensperspektivet kommer att leda till att en progressiv miljölagstiftning försvåras. Några exempel på detta är:
•Avtalet saknar ambitioner att skydda klimat och miljö.
•Försiktighetsprincipen, som är en bärande del i EU:s lagstiftning, finns inte med som en princip i avtalstextförslaget.
•Det är mycket oroväckande att EU och USA håller kvar vid det så kallade regulatoriska samarbetet, som bygger på att nya lagförslag ska passera genom en icke politiskt vald församling som ska granska förslagen bland annat ur ett handelsperspektiv. Ska progressiv lagstiftning kunna stoppas redan innan den har föreslagits?
•Det är också mycket oroväckande att man håller kvar förslaget om att storföretag ska kunna stämma stater även om man nu talar om en investeringsdomstol.

Klimat- och miljöministern har tidigare sagt att regeringens ståndpunkt är att avtalet varken ska försämra möjligheten att ställa tuffa miljökrav eller försämra möjligheten till demokratiskt fattade beslut (DN den 24 januari 2016).

Med anledning av detta vill jag fråga ministern:
1.Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att medlemsländer, EU och andra aktörer alltid ska kunna gå före på miljö-, folkhälso- och andra viktiga politikområden?
2.Avser ministern att handla för att förändra skrivningarna om en så kallad investeringsdomstol och regulatoriskt samarbete så att de inte ska kunna användas för att förhindra progressiv miljölagstiftning?

Miljörättvisa

Idag har jag debatterat skärpt miljölagstiftning och miljörättvisa i och med betänkandet MJU8. Nedan mitt anförande.

 

Miljörättvisa
Tal i riksdagens kammare 25/2-16
Det är inte OK att motorvägar läggs i ytläge med buller, avgaser, partiklar och förstörd närmiljö som följd i områden med människor med låga inkomster och från andra länder, medan samma väg dras i tunnel i områden där svensk över- och medelklass bor. Det här är t ex fallet med motorvägsprojektet Förbifart Stockholm, där den 21 km långa motorvägen dras i tunnel under Drottningholm och villaområdena, medan invånarna i miljonprogramsområdena Sätra, Hjulsta och Akalla endast får ett bullerplank att skydda sig med. Tunnlar åt rika – bullerplank åt fattiga, är det så det ska vara? Nej, jag tycker inte det.

Det är inte heller OK att människor som bor i höghusområdena har sämre tillgång till grönområden än de som bor i villa. Eller att människor i genomsnitt lever flera år kortare liv i våra miljonprogramsområden än de som bor i villaområdena och att detta sannolikt också har att göra med en sämre närmiljö för de människor som bor i s k lågstatusområden.

Att människor drabbas olika – beroende på inkomst och etnisk tillhörighet – som en följd av olika miljöskadliga verksamheter brukar ibland gå under namnet miljöorättvisa. Att försöka motverka detta är vad begreppet miljörättvisa handlar om. För oss svenskar är detta ett tämligen obekant begrepp, men i den anglosaxiska världen (t ex USA och Storbritannien) har man arbetat mer aktivt med frågan som brukar gå under termen environmental equity eller environmental justice.

Det borde vara en självklarhet i all politik, inte minst i samhällsplaneringen i stort, att vi vinnlägger oss om att olika samhällsklasser och grupper i samhället har samma rätt till vår natur och att ingen grupp ska drabbas oproportionerligt värre än någon annan. Men så är det inte. I Sverige finns inget aktivt och systematiskt arbete med miljörättvisa. Naturvårdsverket har exempelvis enligt generaldirektör Björn Risinger inget uppdrag att arbeta med socio- ekonomiska frågor och analyser. Inte heller har det någonsin gjorts någon analys eller utredning om hur olika grupper i samhället exponeras för miljö och hälsorisker.

Jag vill understryka att det inte är miljöpolitiken i sig det är fel på. Tvärt om; bra miljöpolitik är ofta utjämnande mellan samhällsklasser och grupper. Det gynnar folkflertalet om vi t ex satsar mer på kollektivtrafiken, skyddar mer natur (inte minst den tätortsnära), minskar massbilismen och därmed utsläpp, partiklar och buller. Nej, det är andra politikområden som måste bli mer miljörättvisa; samhällsplanering, infrastrukturpolitiken, försvarspolitik och hela den ekonomiska politiken.

Och här finns det mycket att göra. Därför tycker jag att motion nr 2183 ”Miljörättvisa” av miljöpartisterna Annika Lillemets och Valter Mutt är så bra. Den handlar om att kartlägga hur olika grupper i samhället exponeras för miljö- och folkhälsorisker samt att Naturvårdsverket bör få en egen enhet som ska arbeta med miljörättvisefrågor. Men svaret den här motionen får i det här betänkandet är under all kritik. Ja, under all kritik. Att Moderaterna är nöjda med det kanske jag kan förstå, med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Hur kan ni inte rösta för motionens yrkanden och hur kan ni nöja er med att ”lämna motionen utan vidare åtgärd” som det står i betänkandet på sid 17. Det, kära S och MP, imponerar inte.

Bifall till reservation 1 om miljörättvisa.

Jens Holm (V)