De superrika och utsläppen – dags att agera

Robert Höglund, Oxfam, skriver bra på DNdebatt idag om världens superrika och den smått hissnande uppgiften om att världens åtta rikaste personer (män) äger lika mycket som 3,5 miljarder av världens övriga invånare. Skillnaden mellan de rikaste och fattigaste i världen har aldrig varit större än idag. Världen är i stort behov av omfördelning, mellan Nord och Syd och mellan rika och fattiga inom de respektive länderna. Den saken är klar.

I sammanhanget kan det vara värt att påminna om att liknande asymmetrier finns om vi tittar på världens utsläpp av växthusgaser. I rapporten ”Carbon and inequality: from Kyoto to Paris” (3/11-15 Paris School of Economics) konstaterar de franska forskarna Thomas Piketty och Lucas Chancel att den rikaste tiondelen i världen står för hela 45 procent av världens utsläpp. De 50 procent av jordens befolkning som släpper ut minst ansvarar för endast 13 procent av utsläppen. Den 1 procent i världen med störst utsläpp (med individer från bl a USA, Luxemburg, Singapore och Saudiarabien) släpper ut hela 14 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Den topp-1-procenten släpper i genomsnitt ut 200 ton CO2 per person årligen (snittet för en svensk ligger på 6-10 ton). Den procent som släpper ut minst, med människor från Honduras, Mozambique, Rwanda och andra fattiga länder, står för i snitt 0,1 ton CO2 per person årligen. De superrika släpper alltså ut 2000 gånger mer än de fattigaste i världen och ungefär 30 gånger mer än världssnittet på ca 6 ton per person och år (s 29). 

Det här är förstås inte hållbart. Och uppgifterna pekar mot att det behövs en klassdimension även i klimatpolitiken. Alla utsläpp ska förstås minskas, men utsläppen från de superrika är extra provocerande. Det handlar om lyxkonsumtion och ett hejdlöst lyxresande. Bara i USA lär det finnas 10 000 privatjet för enskilda individers flygresor. I vissa av världens storstäder reser de superrika med helikoptrar och landar på skyskrapornas tak istället för att röra sig nere på marken som andra människor. Ska man kunna resa precis som man vill, och med tillhörande utsläpp, bara för att man har sjukt mycket pengar?

Hur kan vi komma tillrätta med de superrikas utsläpp? Kanske ska man gå vägen just genom flygandet. Piketty och Chancel föreslår just det; en global flygskatt som administreras lokalt i världens länder och som är extrahög på dyra businessbiljetter. Vissa länder har redan flygskatter och här i Sverige är det förhoppningsvis på gång. Kan vi driva på så att fler länder får det? Så att den blir extra träffsäker mot de superrikas flygande? Kan vi se till att intäkterna går till att snabbt ställa om våra samhällen, t e x till kollektivtrafik och tågresande?

Det vore ett steg på vägen, men mycket mer behövs. Det är hög tid att problematisera de superrikas livsstil ur ett klimatperspektiv. Och sedan att agera därefter.