Köttnormen bruten – vad gör politiken?

Det är glädjande att så många vill äta mer vegetariskt och mindre kött. Enligt den här opinionsundersökningen tänker var tredje svensk skära ned på sin köttkonsumtion de kommande åren. Och enligt Axfood äter nästan varannan svensk vegetariskt en eller flera gånger i veckan. Det här är bara två i raden av undersökningar som visar på att köttnormen håller på att brytas.

Det finns en kritisk massa därute. Folk vill minska sin köttkonsumtion. Man blir mer och mer medveten om klimatet, djuren och folkhälsan. Men vad gör politiken? Varenda gång jag lyft frågan om minskad köttkonsumtion och hållbar mat med andra politiker får jag svaret; det där ska vi inte lägga oss i. Folk får bestämma själva vad de ska ha på tallriken.

Det kan verka logiskt. Men visst måste vi agera om det finns en industri som leder till nästan en femtedel av världens utsläpp av växthusgaser, försämrad folkhälsa, utnyttjandet och dödandet av miljontals djur (bara i Sverige), massiv pengarullning i form av offentliga subventioner?

Så agerar vi när det gäller bilarna. Inte för att vi gör tillräckligt, men vi har en skatt på drivmedel, trängselskatter, parkeringsavgifter, fordonsskatt m m. Vi har gemensamma målsättningar om minskad bilism och utsläpp.

Så agerar vi när det gäller alkohol och tobak. Relativt höga punktskatter, informationskampanjer om minskad konsumtion, åldersgränser och begränsningar avseende reklam och marknadsföring.

Detta gör vi utan att för den sakens skull anklagas för att detaljstyra hur många gånger du sätter dig bakom ratten, tar ett glas vin eller tänder en cig. Det bestämmer du själv. Men vi politiker tar ansvar för helheten.

Därför vore det fullt självklart om vi också kunde komma överens om att köttkonsumtionen ska minska och det vegetariska ska öka. Vi borde kunna komma överens om en målsättning och kanske också en handlingsplan. Detaljerna i handlingsplanen för minskad köttkonsumtion skulle vi säkert vara oense om, men om inriktningen; att köttet ska minska där borde det finnas samma relativa konsensus som inom trafiken, alkoholen och tobaken. Visst borde vi också kunna vara överens om att Sverige kan bli en stornation i ny hållbar mat. Jag tycker Vinnovas tävling om att ta fram nya vegetabiliska livsmedel som pågått nu under hösten har varit så intressant. Finns det perspektivet med i förhandlingarna om en livsmedelsstrategi för Sverige? Det har inte varit någon självklarhet under förhandlingarna, så mycket kan jag säga.

Ska det vara så svårt att enas om mindre kött och hållbarare mat? Jag tycker inte det.

P S Gunhild Stordalen från EAT Foundation skriver bra om vikten av att köttkonsumtionen måste ta en större del av sina samhällskostnader. Det borde också vara en självklarhet.