Idag svarar jag på Torbjörn Tännsjös, professor i praktisk filosofi, inlägg i Dagens Nyheter häromdagen. Jag tror inte att det är någon bra ide att släppa övervakningen fri. Läs mitt inlägg, Tännsjö har en naiv syn på staten, hos DN eller nedan.
Tännsjö har en naiv syn på staten
Dagens Nyheter, 2013-06-17
Torbjörn Tännsjö ska ha en eloge för att han lyfter den viktiga frågan om integritet och offentlighet i ljuset av den uppmärksamhet som skapats kring övervakningen som utförs av USAs säkerhetstjänst, NSA. Nej, ingen av oss gillar den traditionella bilden av ett övervakningssamhälle och ja, visst vill de allra flesta ha mer öppenhet. Men varför skulle det bli bättre att bejaka staters och storföretags möjligheter att snoka i våra privatliv. Det är väl inte den formen av öppenhet vi vill ha? Vi har trots allt goda möjligheter att genom lagar och allmän praxis värna vårt privatliv och integritet. Om man nu tycker det är viktigt. Det tycker jag.
Det finns ett grundläggande perspektivfel i Torbjörn Tännsjös resonemang. När Tännsjö talar om öppenhet gör han det ofta ur individnivå, gott så. Men det han föreslår innebär bara ökade möjligheter för stater och storföretag att ytterligare kartlägga våra liv. Tännsjö skriver att vi måste utgå från att allt vi gör tillgängligt också blir offentligt. I någon teoretisk mening kan det förstås vara så, men menar Tännsjö på allvar att vi inte ska värna vår rättighet till helt och hållet privat korrespondens? Det är inte för intet brevhemligheten finns inskrivet i våra lagar och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Tännsjös resonemang bygger också på att vi har en god statsmakt som för allas bästa sorterar all information som samlas in om oss. Ibland kan det vara så, men vem vet en vacker dag är staten inte så god längre. Tyvärr finns många exempel på hur man i länder har röstat fram auktoritära regimer i allmänna val. Det är väl dumt att ge dem full tillgång till våra privatliv. Och framför allt kan ingen statsmakt – hur god den än vill vara mot sina medborgare – garantera hur myndigheter och tjänstemän i statens tjänst agerar. Jag instämmer med Piratpartiets Anna Troberg (dn.se/debatt 15/6) att register alltid kommer att läcka.
Nu kanske Tännsjö invänder att det inte ska göras några register. Eller att om sådana upprättas – vilket måste ske när så mycket information ska samlas in – ska det ske på ett öppet och transparent sätt. Men hur kan det garanteras? Och i vems intresse samlas informationen om våra liv in? Det är knappast långsökt att påstå att det kommer vara försäkringsbolagen och arbetsgivarna som noggrannast kommer att detaljstudera våra helt offentliga medicinska journaler, bara för att ta ett exempel. Vem blir vinnare på det? Knappast de som har diagnoser eller ofta är sjuka.
Förlängningen av Torbjörn Tännsjös resonemang skulle också ge storföretag som Google, Facebook, Apple och andra enorma möjligheter att kartlägga och övervaka oss. Vill vi verkligen det? Vad vet vi om dessa företag, mer än att de surfar på ett fantastiskt teknologiskt språng som i grunden håller på att förändra våra samhällen. Det ligger helt i deras intressen att samla in maximalt med information om varje individ på vår planet. Dessa preferenskartläggningar över oss kan sedan säljas vidare till andra företag.
Det är tråkigt och lite tröttsamt att Tännsjö upprepar det gamla vanliga argumentet om att vi frivilligt låter oss kartläggas: ”Men ni går ju frivilligt med i de sociala nätverken. Ni lämnar ju själva ut er på dessa.” Så brukar det låta. Men allvarligt talat, vad är alternativet? När alla ens kompisar är med på Facebook ska den 20-åriga studenten då av principiella skäl vägra? När man skaffar en e-postadress kan man förstås skaffa något udda konto, men man vill ju veta att det finns kvar om även två, tre eller tio år. Därför tar man det som är närmast på hyllan; alltså gmail eller hotmail. Och vad spelar det egentligen för roll, som en följd av datalagringsdirektivet måste ändå alla telekombolag lagra våra digitala avtryck. Tycker Tännsjö att vi som individer har ett stort manöverutrymme för att värna vår integritet? Tycker han verkligen inte att ansvariga politiker ska göra allt man/vi kan för att värna den enskilda individens integritet? Jag tycker det.
I hela detta verkar det finnas ett grundantagande som är lika naivt som synen på staten. Hur kan vi veta att de här företagen inte vill oss något ont? Eller hur kan vi veta att Google och Facebook inte har sina huvudkontor i Beijing eller Doha om tio år? Tror han fortfarande inte att det spelar någon roll?
Med FRA, Ipred och datalagringsdirektivet har det redan tagits stora steg närmare ett övervakningssamhälle. Och den teknologiska utvecklingen ger oss alla möjligheter att bygga upp ett sådant. Men vi har samtidigt också byggt upp sofistikerade politiska system och globala samarbetsmekanismer för att hantera svåra etiska avvägningar. Det är här vi alltid borde välja att sätta individens integritet i första rummet. Alternativet med total öppenhet kan låta fint som en utopisk idé, men givet dagens politiska och ekonomiska maktförhållanden är det helt livsfarligt utifrån den enskilda individens perspektiv. Låt oss därför säga det klart och tydligt: stater och storföretag kan göra helt livsfarliga saker med alltför mycket uppgifter om våra privatliv. Den stora utmaningen borde därför vara hur vi värnar individens integritet, inte hur staten och storföretagen ska ges ännu större möjligheter att kartlägga våra liv.
Jens Holm (V), riksdagsledamot och ersättare i justitieutskottet