Låt staten bygga 5Gnätet

Har debatterat 5G i riksdagen. Nedan eller här (som pdf) 5gAnförande2019-11-27 mitt anförande.

Låt staten äga 5G-nätet – anförande kammaren, TU4
Inom kort kommer byggandet av framtidens mobilnät, 5G, att påbörjas. I Sverige, precis som i många andra länder, finns en berättigad oro för vem som ska bygga och äga nätet. Nätägaren kommer i praktiken ansvara för all elektronisk kommunikation i framtiden. Tänk om data hamnar i orätta händer? Hur ska vi kunna säkerställa att nät, basstationer och andra komponenter är helt säkra? Hur ska uppdateringar kunna ske på ett säkert sätt? Lägg där till att vi vill bygga ut det framtida nätet så att fungerar bra i hela landet och vi förstår att 5G är en komplex fråga.

För att komma tillrätta med säkerhetsaspekterna i byggandet av 5G-nätet har regeringen lagt fram propositionen ”Skydd av Sveriges säkerhet vid radioanvändning”. Lagförslaget föreslår ändringar i lagen om elektrisk kommunikation och offentlighets- och sekretesslagen. Tillstånd att använda radiosändare ska endast ges under förutsättning att radioanvändningen inte kommer att kunna skada Sveriges säkerhet. Det ska vara möjligt att återkalla tillstånd eller ändra tillståndsvillkor av säkerhetsskäl. Säkerhetspolisen och Försvarsmakten ska kunna överklaga beslut i tillståndsfrågor. Lagändringarna föreslås träda i kraft redan den 1 januari nästa år.

Förslaget i sig är fullt rimligt. Det innebär i praktiken att Försvarsmakten och Säkerhetspolisen får vara med i utformningen av kriterierna av våra telenät, nu mest aktuellt 5G-nätet. Det är viktigt att ha högt ställda säkerhetskrav på de framtida telenäten och Försvarsmakten och Säpo är våra expertmyndigheter på det området. Det är också viktigt att det finns möjlighet att ingripa mot radioanvändning kan orsaka skada för Sveriges säkerhet.

Men det jag saknar i förslaget är frågan om hur vi skapar den mest säkra och rationella lösningen. Radiospektrum är en gemensam resurs för trådlös överföring av information. Utbyggnad av 5G är inte enbart en utveckling av 4G-nätet utan utgör också ett system som medger utveckling av helt nya tjänster vilket kräver kommunikationslösningar som inte är beroende av eller riskerar att påverkas av utländska aktörer. En framgångsrik utbyggnad av 5G-nätet skapar också förutsättningar för ökad elektrifiering inom transportsektorn och bättre kommunikation på landsbygden. Utbyggnad av 5G-nätet har därmed potential att lägga grunden för innovativa och klimatsmarta transporter samt minska klyftan mellan stad och land.

Vi i Vänsterpartiet anser att ovan anförda strategiska och säkerhetsmässiga motiv stärker skälen för att det är staten som bör äga 5G-nätet och ansvara för utbyggnaden. Därför har vi lagt fram vår motion om att det är staten som ska vara ägare av 5G-nätet. Med staten som ägare kan förutsättningarna stärkas för att nödvändiga och hållbara framtidsinvesteringar prioriteras framför privata operatörers vinstintressen och nationella säkerhetsintressen kan säkerställas. Ett statligt ägt nät är det mest samhällsekonomiskt rationella systemet då digital infrastruktur är att jämställa med annan samhällskritisk infrastruktur. Med ett statligt ägande av framtida radionät kan tillstånd för radiosändaranvändning göras i enlighet med regeringens nya förslag, men med den stora fördelen att staten äger nätet. Ett statligt ägande stänger inte heller dörren för utbyggnad genom externa operatörer där staten inte har kapacitet till utbyggnad i egen regi.

Den här debatten handlar om säkerhet vid radioanvändning. Det är viktigt eftersom en allt större del av våra liv äger rum i radioetern – som data som transporteras från en person till en annan via telenät. Det som är en komplicerande faktor i detta är att mycket av denna data; var vi befinner oss, vem vi kommunicerar med, vilka platser vi besöker på nätet, ja ibland tillochmed vad vi säger och vad vi skriver kan hamna i orätta händer. Den amerikanske visselblåsaren Edward Snowden har berättat ingående om allt detta. Hur stater har övervakat sina medborgare och hur bolag som Facebook, Google, Apple villigt har samarbetat i massövervakningen. Om det var övervakning från staten som var det stora problemet då, 2013, är det snarare privata megabolags kartläggning av våra liv som är det stora hotet idag. Då är det inte oviktigt vem det är som äger det nät vi kommunicerar i. Tvärt om, det är helt fundamentalt. Och eftersom detta är en debatt om just säkerhet tycker jag att det är konstigt att inte fler ledamöter engagerar sig i vem det är som ska få äga detta helt fundamentala nät.

Motståndarna mot att bygga ut 5Gnätet i gemensam regi hävdar att det skapas ett statligt monopol, och att monopol som sådana inte är bra. Men vad är skillnaden mot nu egentligen? När 5Gnätet byggs ut får vi två eller tre parallella nät ägda av ett fåtal stora telekombolag. Bolagen har ett intresse och det är att leverera vinst till sina aktieägare, en vinst som kommer att betalas med höga kostnader för användarna, d v s alla vi. Vissa områden lämpar sig bäst som naturliga monopol. Det är svårt att bygga två vägar eller järnvägar parallellt med varandra. Därför ägs nationella vägar och järnvägar av en ägare och den är nästan alltid staten. Samma logik borde gälla för våra telekomnät. Låt oss bygga näten gemensamt och bra i hela landet utan vinstintressen. Sedan kan telekombolagen få betala för att använda kapaciteten på dessa nät.

En annan invändning mot att låta staten äga det framtida 5Gnätet är att det kostar mycket att bygga ut ett nytt telenät. Vi bad Riksdagens utredningstjänst att titta på det där. Prislappen för nya sändare, master, basstationer, datakapacitet och annat som behövs för 5Gnätet skulle landa på 3,9 miljarder kronor. Vill vi dessutom ha bättre täckning på landsbygden än 4Gnätet idag skulle det kosta uppskattningsvis en eller två miljarder till. Jämfört med andra infrastrukturinvesteringar; Förbifart Stockholm 40 miljarder kronor, Tvärförbindelse Södertörn 11 miljarder eller höghastighetsbanorna 230 miljarder kronor är 4-6 miljarder kronor till ett bra och modernt 5Gnät i hela landet ingen oöverstiglig summa. Pengarna skulle dessutom betalas tillbaka mångfalt när operatörerna hyr in sig på nätet. 5G i egen regi är därför en god affär för svenska folket.
Men i det här betänkandet besvarar utskottsmajoriteten Vänsterpartiets förslag om 5G i gemensam regi med att det behövs en ”balanserad försiktighetsprincip” avseende offentliga aktörers (läs: staten) investeringar i bredbandsinfrastruktur. Man skriver också att den modell vi nu tillämpat ett tag med kommersiella aktörer som bygger ut digital infrastruktur har ”fungerat väl”. Jag tycker dessa svar är intressanta. Självklart, om man tycker att dagens utbyggnad är bra så behövs tingens ordning inte ändras. Men fråga vem som helst, i synnerhet på landsbygden, och jag tror att de är rätt missnöjda avseende tillgång på bredband och mobilnät. Priserna imponerar inte heller. Det är dyrt med mobiltelefoni och internet i Sverige. Talet om försiktighetsprincip säger eg allt. Staten måste stå tillbaka och vara försiktig i utbyggnaden. Varför? Kanske är risken att det blir för bra om vi låter staten bygga 5Gnätet?

För det säkraste, mest samhällsekonomiska telenätet i hela landet – låt staten vara ägaren av 5G.

Avslutningsvis, jag står förstås bakom Vänsterpartiets alla reservationer i betänkandet och jag vill särskilt yrka bifall på reservation ett om instansordning vid överklagan som vi har gemensamt med S, MP och C. Obs! Detta är ett exempel på s k falsk majoritet i utskotten. Här har M, KD, SD och L fått igenom ett förslag som i kammaren inte har majoritet. S, V, MP och C är ju fler. Så jag uppmanar alla ledamöter att vara på plats och rösta på reservation ett.

Jens Holm (V)

Ge fredspriset till Edward Snowden

Idag nominerar jag och ett antal andra riksdagskollegor visselblåsaren Edward Snowden till Nobels fredspris. Läs vår nominering nedan eller som pdf: EdwardSnowdenNomination2018-01-17

17 January 2018

To the Members of the Norwegian Nobel Committee:

We write to nominate Edward Joseph Snowden for the Nobel Peace Prize.
Alfred Nobel intended that the Peace Prize would promote disarmament. Today, militaries around the world place ever greater emphasis on engagement in cyberspace, with its almost unlimited possibilities for spying, disruption, and destruction. No one has sounded the alarm more eloquently than Edward Snowden as regards military encroachment upon the world’s systems of electronic communication, and how such encroachment violates rights of privacy and threatens the continued existence of democracy.

Edward Snowden became one of history’s great whistleblowers when he revealed to leading journalists that the United States conducts all-encompassing mass surveillance around the world. In a conscientious and responsible manner, he exposed a system in which the phone, internet and other communications of individuals and whole nations are intercepted and permanently stored. Snowden insisted that it must be up to an informed global citizenry to decide whether they wish to live in a world in which they are constantly monitored by the United States military. With courage and careful judgment, he initiated a global debate about surveillance systems that operate beyond democratic control and the rule of law.

Snowden’s contribution is of particular importance today, when the American military’s capacities for interception and disruption in cyberspace are under the authority of a new commander-in-chief. President Donald J. Trump has shown little willingness to respect legal or ethical limits on the use of his power. Snowden, by contrast, is a person who perhaps more than anyone else alive symbolizes the importance of citizens who endeavor to place limits on the abuses of centralized military power. It is therefore a particularly suitable moment to award the Nobel Prize for Peace to Edward Snowden.

Yours truly,

Jens Holm, Member of Parliament, Sweden
Annika Lillemets, Member of Parliament, Sweden
Lotta Johnsson Fornarve, Member of Parliament, Sweden
Carl Schlyter, Member of Parliament, Sweden
Amineh Kakabaveh, Member of Parliament, Sweden
Valter Mutt, Member of Parliament, Sweden
Yasmine Posio, Member of Parliament, Sweden

Mer på samma tema: Samtalet med Snowden, Benåda Snowden.

Edward Snowden for the Nobel Peace Prize

Today we nominate Mr Edward Snowden to the Nobel Peace Prize. Please read more here edwardsnowdennomination2017-01-30 or below.

To the Members of the Norwegian Nobel Committee:

We write to nominate Edward Joseph Snowden for the Nobel Peace Prize.

Alfred Nobel intended that the Peace Prize would promote disarmament. Today, militaries around the world place ever greater emphasis on engagement in cyberspace, with its almost unlimited possibilities for spying, disruption, and destruction.  No one has sounded the alarm more eloquently than Edward Snowden as regards military encroachment upon the world’s systems of electronic communication, and how such encroachment violates rights of privacy and threatens the continued existence of democracy.

Edward Snowden became one of history’s great whistleblowers when he revealed to leading journalists that the United States conducts all-encompassing mass surveillance around the world. In a conscientious and responsible manner, he exposed a system in which the phone, internet and other communications of individuals and whole nations are intercepted and permanently stored. Snowden insisted that it must be up to an informed global citizenry to decide whether they wish to live in a world in which they are constantly monitored by the United States military. With courage and careful judgment, he initiated a global debate about surveillance systems that operate beyond democratic control and the rule of law. Many states are now trying to build up similar capacities as the US. Snowden´s work has permitted an open and democratic debate, globally, about the risks of cyberwarfare and global surveillance.

Snowden’s contribution is of particular importance today, when the American military’s capacities for interception and disruption in cyberspace are under the authority of a new commander-in-chief.  President Donald J. Trump has expressed little intention to respect legal or ethical limits on the use of his power.  It is therefore a particularly suitable moment to award the Nobel Prize for Peace to Edward Snowden.

Yours truly,

Jens Holm, Member of Parliament, Sweden

Annika Lillemets, Member of Parliament, Sweden

Wiwi-Anne Johansson, Member of Parliament, Sweden

Carl Schlyter, Member of Parliament, Sweden

Lotta Johnsson Fornarve, Member of Parliament, Sweden

Amineh Kakabaveh, Member of Parliament, Sweden

Valter Mutt, Member of Parliament, Sweden

Daniel Sestrajcic, Member of Parliament, Sweden

Annika Hirvonen Falk, Member of Parliament, Sweden

Hans Linde, Member of Parliament, Sweden

Benåda Edward Snowden

Snowden_riksdagen.PNGRiksdagens människorättsgrupp skickar nu en uppmaningen till USAs president Barack Obama om att benåda visselblåsaren Edward Snowden. Vi hänvisar till USAs konstitution, Artikel II, sektion 2, där presidenten kan benåda en amerikansk medborgare. Vi vill också att Snowden ska få sitt pass tillbaka och att lagstiftningen kring visselblåsare ska skärpas.

Ovan ser ni brevet (även om det är lite svårläst). Obama har nu chansen att fatta ett sista riktigt bra beslut. Låt oss hoppas det. Det skulle betyda mycket för kampen för ett öppnare samhälle och mänskliga rättigheter i vid bemärkelse.

För ett drygt år sedan var jag i Moskva och fick en kort pratstund med Edward Snowden. Läs mer om det här.

FRA, NSA, livsmedel och fiske

Det har varit en hektisk dag i riksdagens kammare (debatt nonstop från 9.00 till 16.00). Vänsterpartiet lade idag förslag om att riva upp och göra om FRA-lagen samt att FRAs omfattande samarbete med USAs underrättelseorgan NSA ska upphävas och granskas. Det fick tyvärr inte gehör, inte ens Miljöpartiet röstade för, vilket förvånade mig.

Men debatten var rätt klargörande. Det är uppenbart att de flesta partierna i riksdagens kammare inte ser några problem med att FRA har ett långtgående samarbete med NSA. Man tycker också att dagens granskningsfunktioner av FRA fungerar bra (trots att det endast är tre partier, ja-sägarna S, M och FP som sitter i granskningsorganet SIUN) och trots att nästan allt är hemligstämplat.

Vill du se hela debatten kan du göra det här. Se också vår debattartikel från igår.

jensholm_kammaren2015-03-04Idag har vi i Vänsterpartiet också lagt fram förslag om skärpta straff mot de som fuskar med livsmedel, precis som föreslagit av Livsmedelsverket. Som bekant är det relativt riskfritt att fuska med livsmedel i Sverige. Ingen har hittills blivit fälld för det omfattande fusket kring den s k hästköttsskandalen för två år sedan. Vi har också lagt fram förslag på att minst 50 procent av maten i offentlig sektor ska vara ekologisk, detta senast till 2020. Vill du se den debatten finns den här. Dessvärre fick vi inte bifall för våra förslag, men vi kommer förstås fortsätta att driva dom.

Sist idag debatterade vi fiskeripolitik. Vi i Vänsterpartiet krävde att EUs nykoloniala fiskeavtal ska avskaffas och istället ombildas till biståndsprojekt för lokalt hållbart fiske i utvecklingsländer. Vi föreslog också ett förbud mot trålfiske i både Sverige och internationellt. Avslutningsvis krävde vi ett totalstopp för ålfiske. Ålen är som bekant extremt hotad och idag finns det ett förbud, men det beviljas många undantag (i dagsläget över 200 yrkesfiskare fiskar ål i Sverige, trots förbudet). Med ett totalförbud kan ålen ges en chans att återhämta sig. Även här stod vi ensamma vid våra krav. Tidigare hade vi MP med oss i dessa krav, men inte nu längre. Konstigt nog… Fiskedebatten ser du här.

Sist en fundering kring Miljöpartiet. Jag gillar egentligen inte att man lägger sig i andra partiers inre angelägenheter. Men jag vill ändå säga följande: Idag har Miljöpartiet röstat emot: att riva upp FRA-lagen, granska NSA-samarbetet, mot högre målsättningar för ekologisk mat (exakt de krav som MP faktiskt säger sig driva), mot förbud mot bottentrålning (vilket man tidigare drev) och mot totalförbud mot ålfiske (vilket man också tidigare drev). Skulle jag vara miljöpartistisk partisekreterare skulle jag vara rätt orolig vid det här laget. Det håller ett tag att rösta emot progressiva förslag med hänvisning till att ”beredning pågår” inom regeringen. Men vid en viss tidspunkt blir det helt enkelt för många svek. När den tidspunkten uppstår är jag inte rätt person att uttala mig kring. Men jag hoppas att MP själva har en aning om när den infaller.

Granska FRA:s samarbete med NSA

Riv upp FRA-lagen och stoppa och granska FRAs samarbete med NSA. Imorgon röstar vi om dessa krav (reservation 2 och 5), som vi lagt fram från Vänsterpartiet. Läs vårt debattinlägg i ETC där eller nedan.

Granska FRA:s samarbete med NSA
ETC, 2015-03-03
Under 2013 avslöjades flera fall av massavlyssning utförda av USA:s underrättelsetjänst, National Security Agency, NSA. Miljontals människor, internationella organisationer och stats- och regeringschefer hade fått sina telefoner och sin elektroniska kommunikation avlyssnade av NSA.

Med stöd av läckta dokument från den tidigare NSA-medarbetaren Edward Snowden kunde SVT:s Uppdrag granskning i december 2013 avslöja att även svenska FRA hade varit delaktiga och behjälpliga i delar av NSA:s övervakningsverksamhet.

Uppdrag Granskning avslöjade exempelvis att ledningen för FRA besökte NSA under april 2013. Enligt de hemliga dokumenten framgick att NSA och FRA har förberett gemensamt agerande i det NSA-initierade programmet Winterlight som möjliggör hackande av andras datorer. Enligt de hemliga dokumenten ska FRA också blivit en del av NSA:s övervakningssystem Xkeyscore som gör det möjligt att samla in miljontals personers data kring e-post, sociala medier, sökhistorik och chattar på nätet.

Enligt Snowdendokumenten framgår också att NSA ser FRA som en strategisk allierad, i synnerhet avseende informationsinhämtning från internetkablar i Östersjön, till exempel från Ryssland. När den grävande brittiske journalisten Duncan Campbell vittnade om NSA-skandalen i EU-parlamentet i september 2013 pekade han ut Sverige och FRA som den viktigaste parten, vid sidan av USA och Storbritannien, i NSA:s globala övervakningsverksamhet.

I flera länder har omfattande granskningar inletts om deras respektive länders och underrättelseorgans inblandningar i NSA:s övervakningsverksamhet. I Sverige har emellertid största möjliga tystnad rådit. Varför det? Tycker vi att det är helt oproblematiskt att NSA har kunnat övervaka våra samtal och vad vi gör på nätet? Och nu när allt pekar på att FRA har varit en aktiv och lojal medarbetare i denna globala illegitima och integritetskränkande övervakningsverksamhet, ska vi då bara fortsätta att tiga?

Regeringen presenterade nyligen skrivelsen ”Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet” (2014/15:27). Det är regeringens svar på granskningsorganet SIUN:s årsrapport över FRA:s verksamhet. Det år man granskat är 2013, alltså det år då hela NSA-skandalen briserade med full kraft. Vad säger SIUN om att FRA pekas ut som NSA:s mest strategiska allierade näst Storbritanniens signalspaningsorgan GCHQ? Vad säger regeringen? Det skrämmande är att FRAs eventuella samarbete med NSA inte bemöts med en enda stavelse i vare sig SIUN:s årsrapport eller regeringens skrivelse.

Vänsterpartiet har kontaktat både SIUN och Datainspektionen för att ta reda på om man gjort någon separat granskning av FRA:s påstådda samarbete med NSA. Men någon sådan granskning har inte gjorts. Därför är det hög tid att gå till botten med Sveriges roll i NSA:s övervaknings- och avlyssningsverksamhet. Riksdagen bör tillsätta en parlamentarisk granskningskommission för att gå till botten med FRA:s samarbete med NSA samt andra delar av NSA:s övervakningsverksamhet. Dessutom måste FRA-lagen rivas upp och göras om. FRA ska inte ha möjlighet att avlyssna signaler som går genom kabel, det vill säga vår internettrafik.

Det är hög tid för en ny debatt om hoten mot vår integritet och i förlängningen våra mänskliga rättigheter. Därför lägger vi i Vänsterpartiet nu fram förslaget om en granskningskommission av NSA och FRA:s övervakningsverksamhet samt att FRA-lagen ska livas upp. Vårt förslag kommer upp för omröstning i riksdagen imorgon. Vi hoppas på stöd från alla riksdagsledamöter som står för upp integriteten och våra mänskliga rättigheter.

Jens Holm (V), ersättare justitieutskottet
Linda Snecker (V), ordinarie justitieutskottet
Stig Henriksson (V), ledamot försvarsutskottet

Fem starka skäl för V

Många funderar fortfarande över vad de ska rösta på imorgon. Därför, fem starka skäl för Vänsterpartiet.

1. Rättvisa
Allt vi vänsterpartister gör handlar om rättvisa. Vi vill omfördela från rik till fattig. Bankerna och höginkomsttagarna ska vara med och finansiera upprustningen av vår välfärd och miljön. Samarbete är bättre än konkurrens. Därför ska vinstintresset bort från välfärden. Män måste ta större ansvar för barnen, men även för vårt klimat och jordens överlevnad. Rättvisa och jämställdhet hänger naturligt ihop. Rättighetskompassen sitter i alla vänsterpartisters ryggrad.

2. Miljön

Regeringen kommer inte att nå 14 av de 16 uppsatta miljökvalitetsmålen. Det är dags för miljöansvar. Vänsterpartiet är det parti som investerar mest i klimatomställningen. Mest pengar till kollektivtrafiken, energiomställningen, klimatupprustningen av bostäder och lokaler och på den hållbara maten.

3. Djuren
De åtta borgerliga åren har varit åtta förlordade år för djuren. Nu är det dags att få ett stopp för pälsindustrin, införa en djuretisk ombudsman och satsa på vegetarisk mat, som både är bra för djuren och miljön.

4. Globala rättvisan
Det är hög tid att vi får en annan utrikespolitik. Sverige ska stå upp för fattiga och förtryckta. Biståndet ska höjas (de s k avräkningarna ska bort), inför ett nytt klimatbistånd, vapenexporten ska stoppas och den internationella handeln ska bli rättvis (därför säger vi nej till handelsavtalet mellan EU-USA, TTIP). Vi ska självklart ha en solidarisk flyktingpolitik. Ingen ska skickas tillbaka till länder där de förföljs och hotas.

5. Stå upp för integriteten
Samtidigt som den tekniska utvecklingen gör fantastiska framsteg har också möjligheten att övervaka vår kommunikation ökat. Vänsterpartiet vill riva upp FRA-lagen, IPRED och datalagningsdirektivet. Vi behöver en samlad lagstiftning som rör integritet och en separat myndighet för detta. NSAs massövervakning är oacceptabel och Sverige måste markera stenhårt mot USA. Att privata företag som Facebook, Google och Apple har samarbetat med NSA visar att vi måste ha tydligare lagstiftning för att skydda integriteten i vår kommunikation. Edward Snowden, som avslöjat massövervakningen, förtjänar allt stöd.

Fråga dig själv: är jag nöjd med de senaste åtta åren, eller vill jag ha förändring? Vänsterpartiet är en garanti för att vi får ett slut på högerpolitiken. Det är dags för rättvisa. Rösta på Vänsterpartiet.

Säpo

Aftonbladet har idag avslöjat att en person ska ha agerat som uppgiftslämnare åt Säpo under en längre tid. En av de personer som det har lämnats uppgifter om är jag. Jag har ett svagt minne av denne man som en person som under slutet av 1990-talet deltog i några aktiviteter med Ung vänster och Vänsterpartiet i Uppsala där jag också var aktiv. Inget konstigt med det, det var massor med personer som kom och gick under den tiden. Om man har samlat in ”uppgifter” må det väl vara hänt. Det kan i praktiken vem som helst göra eftersom vi är en helt öppen organisation. Men det som irriterar och inte riktigt kan släppa min tankeverksamhet är vad vår säkerhetspolis, Säpo har gjort av detta.

I praktiken kan ju vem som helst utnämna sig själv till uppgiftslämnare. Men det är Säpo som ska vara vår professionella myndighet och ska kunna skilja agnarna från vetet. Det är Säpo som måste göra bedömningen av sin egen verksamhet, vilka prioriteringar man ska göra. Om det är så att Säpo medvetet har sporrat den här personen att spionera på mig och andra vänsteraktivister är det extremt upprörande och illavarslande. Ja, det skulle visa att vi har en säkerhetspolis som inte kan skilja genuint engagerade personer i ett demokratiskt samhälle från hot mot rikets säkerhet. Ja, det skulle visa att vi har en säkerhetspolis som i praktiken kan utsätta enskilda människor för stor fara. Säpo har tyvärr visat på extremt dåligt omdöme förr, men jag trodde den tiden var förbi. Eller är den inte?

Jag vill veta vad säkerhetspolisen har sysslat med. Därför har jag skickat brevet nedan till Säpo. Vänsterpartiet vill också gå till botten med detta. Vi har därför bjudit in dem till ett möte. Vi hoppas på ett skyndsamt svar från Säpo.

För övrigt har Nyheter24 gjort en gedigen genomgång över vilken högerextrem typ denne ”uppgiftslämnare” är. Usch!

Säkerhetspolisen
Box 12312
102 28 STOCKHOLM

Diarienummer: 2013-12600

Hej Säpo,

Jag skulle skyndsamt vilja ha svar på dessa frågor:
1. Har ni uppgifter samlade om mig?
2. Om ni har detta skulle jag snarast möjligt vilja ta del av dessa.

Jag kontaktar er med anledning av de uppgifter som framkommit i Aftonbladet idag.

Med vänlig hälsning

Jens Holm, riksdagsledamot (V)

Svar om övervakningssamhället

Idag svarar jag på Torbjörn Tännsjös, professor i praktisk filosofi, inlägg i Dagens Nyheter häromdagen. Jag tror inte att det är någon bra ide att släppa övervakningen fri. Läs mitt inlägg, Tännsjö har en naiv syn på staten, hos DN eller nedan.

Tännsjö har en naiv syn på staten
Dagens Nyheter, 2013-06-17

Torbjörn Tännsjö ska ha en eloge för att han lyfter den viktiga frågan om integritet och offentlighet i ljuset av den uppmärksamhet som skapats kring övervakningen som utförs av USAs säkerhetstjänst, NSA. Nej, ingen av oss gillar den traditionella bilden av ett övervakningssamhälle och ja, visst vill de allra flesta ha mer öppenhet. Men varför skulle det bli bättre att bejaka staters och storföretags möjligheter att snoka i våra privatliv. Det är väl inte den formen av öppenhet vi vill ha? Vi har trots allt goda möjligheter att genom lagar och allmän praxis värna vårt privatliv och integritet. Om man nu tycker det är viktigt. Det tycker jag.

Det finns ett grundläggande perspektivfel i Torbjörn Tännsjös resonemang. När Tännsjö talar om öppenhet gör han det ofta ur individnivå, gott så. Men det han föreslår innebär bara ökade möjligheter för stater och storföretag att ytterligare kartlägga våra liv. Tännsjö skriver att vi måste utgå från att allt vi gör tillgängligt också blir offentligt. I någon teoretisk mening kan det förstås vara så, men menar Tännsjö på allvar att vi inte ska värna vår rättighet till helt och hållet privat korrespondens? Det är inte för intet brevhemligheten finns inskrivet i våra lagar och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Tännsjös resonemang bygger också på att vi har en god statsmakt som för allas bästa sorterar all information som samlas in om oss. Ibland kan det vara så, men vem vet en vacker dag är staten inte så god längre. Tyvärr finns många exempel på hur man i länder har röstat fram auktoritära regimer i allmänna val. Det är väl dumt att ge dem full tillgång till våra privatliv. Och framför allt kan ingen statsmakt – hur god den än vill vara mot sina medborgare – garantera hur myndigheter och tjänstemän i statens tjänst agerar. Jag instämmer med Piratpartiets Anna Troberg (dn.se/debatt 15/6) att register alltid kommer att läcka.

Nu kanske Tännsjö invänder att det inte ska göras några register. Eller att om sådana upprättas – vilket måste ske när så mycket information ska samlas in – ska det ske på ett öppet och transparent sätt. Men hur kan det garanteras? Och i vems intresse samlas informationen om våra liv in? Det är knappast långsökt att påstå att det kommer vara försäkringsbolagen och arbetsgivarna som noggrannast kommer att detaljstudera våra helt offentliga medicinska journaler, bara för att ta ett exempel. Vem blir vinnare på det? Knappast de som har diagnoser eller ofta är sjuka.

Förlängningen av Torbjörn Tännsjös resonemang skulle också ge storföretag som Google, Facebook, Apple och andra enorma möjligheter att kartlägga och övervaka oss. Vill vi verkligen det? Vad vet vi om dessa företag, mer än att de surfar på ett fantastiskt teknologiskt språng som i grunden håller på att förändra våra samhällen. Det ligger helt i deras intressen att samla in maximalt med information om varje individ på vår planet. Dessa preferenskartläggningar över oss kan sedan säljas vidare till andra företag.

Det är tråkigt och lite tröttsamt att Tännsjö upprepar det gamla vanliga argumentet om att vi frivilligt låter oss kartläggas: ”Men ni går ju frivilligt med i de sociala nätverken. Ni lämnar ju själva ut er på dessa.” Så brukar det låta. Men allvarligt talat, vad är alternativet? När alla ens kompisar är med på Facebook ska den 20-åriga studenten då av principiella skäl vägra? När man skaffar en e-postadress kan man förstås skaffa något udda konto, men man vill ju veta att det finns kvar om även två, tre eller tio år. Därför tar man det som är närmast på hyllan; alltså gmail eller hotmail. Och vad spelar det egentligen för roll, som en följd av datalagringsdirektivet måste ändå alla telekombolag lagra våra digitala avtryck. Tycker Tännsjö att vi som individer har ett stort manöverutrymme för att värna vår integritet? Tycker han verkligen inte att ansvariga politiker ska göra allt man/vi kan för att värna den enskilda individens integritet? Jag tycker det.

I hela detta verkar det finnas ett grundantagande som är lika naivt som synen på staten. Hur kan vi veta att de här företagen inte vill oss något ont? Eller hur kan vi veta att Google och Facebook inte har sina huvudkontor i Beijing eller Doha om tio år? Tror han fortfarande inte att det spelar någon roll?

Med FRA, Ipred och datalagringsdirektivet har det redan tagits stora steg närmare ett övervakningssamhälle. Och den teknologiska utvecklingen ger oss alla möjligheter att bygga upp ett sådant. Men vi har samtidigt också byggt upp sofistikerade politiska system och globala samarbetsmekanismer för att hantera svåra etiska avvägningar. Det är här vi alltid borde välja att sätta individens integritet i första rummet. Alternativet med total öppenhet kan låta fint som en utopisk idé, men givet dagens politiska och ekonomiska maktförhållanden är det helt livsfarligt utifrån den enskilda individens perspektiv. Låt oss därför säga det klart och tydligt: stater och storföretag kan göra helt livsfarliga saker med alltför mycket uppgifter om våra privatliv. Den stora utmaningen borde därför vara hur vi värnar individens integritet, inte hur staten och storföretagen ska ges ännu större möjligheter att kartlägga våra liv.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och ersättare i justitieutskottet

Ta ansvar för övervakningen

Läser om datorteknikern Edward Snowden som nyligen har avslöjat USAs säkerhetstjänst, NSAs, storskaliga övervakning av miljontals människors elektroniska kommunikation. Han riskerar nu att sitta inspärrad i fängelse för resten av sitt liv och bli klassad som persona non grata i sitt eget land, USA. Killen är 29 år. Jag hoppas det inte ska bli fallet. Edward Snowden borde betraktas som dissident eller en potentiell politisk fånge; en person som med öppna och fredliga medel motsatt sig sitt lands orättfärdiga metoder. Glöm inte att USA befinner sig i krig mot ”terrorism”. Redan nu har tusentals oskyldiga drabbats, bland annat som en följd av att de hamnat i register. Edward Snowden har avslöjat en viktig komponent i detta krig. Nu vill han söka asyl i Island. Det kommer att bli svårt eftersom han måste ta sig dit för att kunna söka det skyddet. Tänk om någon modig nation istället kunde sträcka ut sin hand och erbjuda Snowden ett skydd mot den häxjakt som amerikanska myndigheter nu garanterat nu inlett mot honom? Aftonbladets kulturchef Åsa Lindeborg för idag ett sådant resonemang. För 40 år sedan hade Snowden kunnat få en fristad i Sverige som desertör till Vietnamkriget. Hur står vi idag upp för de som värnar våra grundläggande friheter?

Vad har vi förresten för garantier för att vår e-post inte ligger i ett register hos NSA? Vi korresponderar ju via Google, Facebook, Hotmail o s v. Vad som kanske är ännu mer upprörande är att flera svenska myndigheter har sin korrespondens via dessa företag – som samarbetar med USAs säkerhetstjänst. Här borde Sverige agera. Jag kräver idag att justitieminister Beatrice Ask ska göra det hon kan för att säkerställa att korrespondens med våra myndigheter inte kan hamna i ett övervakningsregister i USA.