Klimatsynda av Mattias Goldmann.
Mattias Goldmann använder hellre morot än piska för att sprida sitt klimatengagemang. Framför allt använder han INTE klimatargument. Han tycker istället vi ska ta vår utgångspunkt i de sju dödssynderna. Vi är med i bilpool, inte för klimatet utan för att det är så enkelt och vi bejakar därmed lättjan, den sista i raden av dödssynder. Vi sätter upp solceller på taket för avundens skull, avinvesterar det fossila för vi tjänar på det (girigheten), vi frossar i vegetarisk mat och släpper lusten fri för sex är klimatsmart. Det är onekligen ett innovativt grepp, och engagerande. Det är inte så ofta man reflekterar över varför man gör som man gör, säger det man säger. Man kör mest på i gamla hjulspår. Men det gör inte Mattias Goldmann. Goldman gör upp med en massa moraliskt baserade miljödogmer och vill ersätta dem med rationella argument som funkar här och nu. Oftast landar han rätt, men inte alltid. Jag håller med om att isbjörnen är en usel symbol för klimatkampen, men hela klimatfrågan handlar ytterst om etik. Det går inte att bygga en samhällsförändring bara med rationella dödssyndsargument.
Men Goldmann ska ha en eloge för att verkligen vilja göra klimatkampen både mer effektiv och lustfylld. Jag skulle vilja sätta Goldmann i ett låst rum med Trump, sen Bolsonaro och sedan Putin. Jag svär; han skulle få dem alla att lämna rummet som fullfjädrade klimataktivister. Sån är energin i boken.
Perspektivet är utpräglat individuellt och bakom varje hörn finns en lösning. Det har jag en del åsikter om. Å andra sidan, vill jag läsa om klimatkollapsen och behovet av systemskifte läser jag en annan bok.
Läs Klimatsynda och inspireras – för din egen skull. Det gynnar klimatet.