Är det övermodigt att se pandemin som en möjlighet? Det kan det vara, men om vi inte bestämmer oss för vilket liv vi vill ha efter krisen kommer någon annan göra det. Rasmus Landström har skrivit en kort och kärnfull bok på temat och lyckas väl med uppgiften: Coronateserna – 52 teser om krisen och hur vi startar om samhället (Verbal förlag, 2020).
Rasmus Landström (Verbal 2020)
Perioden 1970-1975 var en tid av stor ekonomisk kris samtidigt kom den att bli den mest reformintensiva under hela efterkrigstiden, menar Landström. 40-timmasveckan, medbestämmandelagen, LAS, studiereformer och förslag om löntagarfonder. Till detta skulle han kunna lägga den omfattande elektrifieringen och effektiviseringen av svensk industri och hushåll som en följd av oljekrisen. Utsläppsminskningarna var kraftigare då än nu. Detta i en tid då ordet klimatförändring inte fanns i den politiska vokabulären. Jag skriver för övrigt om detta i min bok Om inte vi, vem? och här.
Krishantering är aldrig neutral, fortsätter Landström. Helt sant. Därför är det helt avgörande hur vi hanterar denna kris. Ska det bli en omstart av ekonomin enligt Svenskt Näringslivs modell eller är detta en möjlighet till något bättre? Hur ska vaccineringen gå till? Ska bara rika räddas, eller alla? Ska det bli windfall profits för Big Pharma eller ställer vi hårda krav på läkemedelsindustrin (i dagsläget är exempelvis priset på Sveriges och EUs inköp vaccinet hemligstämplat – i strid med WHOs överenskommelse, varför?). Ska stödpaketen kopplas till en grön omställning? Hur skapar vi nya gröna jobb? Hur minskar vi utsläppen? En Green New Deal vore en bra idé. Pandemin har visat att allt egentligen är möjligt. Det gäller bara att vi ser det och fångar den möjligheten.
Coronateserna är en av årets viktigaste böcker på temat pandemin och tiden efter den. För det kommer en tid efter corona, var så säker. Boken är kort, som jag skrev. Det är bra och gör att du kan läsa ut den på ett par kvällar. Ta den tiden, det är den värd.