Jorden obeboelig?

Den nordamerikanske journalisten David Wallace-Wells inleder sin långa uppmärksammade essä ”The Uninhabitable Earth” med orden ”Jag lovar, det är värre än du tror.” På det följer en lång uppräkning med exempel på hur vår planet snart kommer att göras obeboelig som en följd av en skenande klimatförändring. Wallace-Wells radar mängder med andra skrämmande exempel på att klimatförändringen kommer att få värre effekter än vi någonsin kunnat föreställa oss; spridning av epidemier (pga värmen och gamla smittor som lagrats i is som nu får nytt liv), temperaturnivåer kombinerat med fuktighet som redan nu dödar alltfler människor, krig och flyktingströmmar (för varje 0,5 graders temperaturhöjning ökar risken för väpnade konflikter med 10-20 procent enligt en rapport Wallace-Wells hänvisar till), ekonomisk kollaps (för varje grads temperaturhöjning minskar världens BNP med 1,2 procent enligt samma källa), försurade världshav (som slår ut en stor del av världens marina ekosystem) samt minskad livsmedelsproduktion samtidigt som jordens befolkning växer. ”Det spelar ingen roll hur välinformerad du är, du är garanterat inte tillräckligt avskräckt”, skriver han.

Wallace-Wells artikel lär ha lästs över 50 miljoner gånger. Han har fått mycket kritik för att bara beskriva problemet, men inga lösningar. ”Utrotningspornografi” har någon utbrustit.

Wallace-Wells´ långa artikel är en av de mest omskakande men också välskrivna texter jag läst om klimatförändringen. Men det går inte att komma ifrån. Det är en text om domedagen. Vill jag att 50 miljoner till ska läsa den? Jag vet inte.

Förutom allt annat väcker texten frågan: Hur ska vi tala om klimatförändringen? Som journalist är du i första hand berättare. Du har en skyldighet att säga som det är. Men i det här fallet har David Wallace-Wells inte berättat om människans enastående möjligheter att lösa till synes oöverstigliga problem. Sådant vi kan uppnå om vi vet vad vi vill och samarbetar. Den är en historia som också måste berättas.