S-MP-regeringen har idag slutit en energiöverenskommelse med M, C och KD. Vi i Vänsterpartiet valde att inte ställa oss bakom överenskommelsen. Jag instämmer i att det är viktigt med långsiktiga spelregler för energiproduktionen, men det man nu har kommit överens om är helt baserad på den tidigare borgerliga energiöverenskommelsen och öppnar upp för ny kärnkraft.
Mina kommentarer av överenskommelsen:
- Mål om 100 procent förnybar elproduktion till 2040 är bra, även om ett tidigare datum hade varit ännu bättre och fullt realistiskt. Men målet överskuggas helt av det faktum att ny kärnkraft ska få byggas.
- Enligt överenskommelsen ska tio nya kärnkraftsreaktorer få byggas i Sverige. Det är mycket olyckligt. Varför inte istället en gång för alla sätta stopp för byggnation av nya dyra och farliga reaktorer? Det här skapar också stor osäkerhet inför målet om 100 procent förnybart. Här hör jag redan att det finns olika tolkningar av parterna bakom kompromissen. MP vill tolka det som att kärnkraft är uteslutet år 2040, medan Moderaterna säger att det inte alls är det. Statsminister Stefan Löfven sade idag på Studio ett att det inte gick att utesluta kärnkraft efter 2040.
- Och om man läser direkt i kompromissen måste man konstatera att det tyvärr är Lövfen och Moderaterna som är närmare sanningen. Där står det nämligen: ”Målet år 2040 är 100% förnybar elproduktion. Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut.” (mina understrykningar).Det står alltså direkt i förnybarhetsmålsättningen att kärnkraften inte får stoppas.
- Det är visserligen korrekt att det i dagsläget inte finns någon som vill bygga ny kärnkraft i Sverige utan subventioner, men med den här överenskommelsen öppnas nya möjligheter. Nu finns en bred politisk överenskommelse för nya reaktorer och de ekonomiska villkoren förbättras med avskaffad effektskatt. Vad händer om några år om elpriserna går upp och bolagen helt plötsligt vill investera i kärnkraft? Då har vi inga som helst möjligheter att stoppa detta. Och vi ser redan nu att det väcks krav på att ny kärnkraft ska byggas.
- Den s k effektskatten på kärnkraftsel ska avskaffas. Det innebär nästan fem miljarder i förlorade intäkter för staten och ett steg från principen om att kärnkraften ska bära sina egna kostnader. Jag vill understryka att det här är en budgetfråga och det är inget som förankrats med oss i Vänsterpartiet.
- Apropå skatter ska också vattenkraftens s k fastighetsskatt sänkas kraftigt (fr 2,8 till 0,5 procent). Det innebär en sänkning från dagens ungefär sex miljarder kronor ned till en bit över en miljard. Dessa två skattesänkningar, effektskatten och vattenkraftskatten ska finansieras ”genom en höjning av energiskatten. Elintensiv industri ska undantas”, som det står i överenskommelsen (s 6). Det innebär i klara ordalag att det är hushållen och småföretagen som ska bekosta skattesänkningar på närmare tio miljarder kronor. De stora industrierna däremot går fria. Det är en mycket orättvis politik.
- Stycket om forskning (s 6) utesluter inte forskning i kärnkraft. Om man nu inte ska subventionera kärnkraft borde man också tydligt ha sagt att forskningsresurserna helt och hållet ska gå till det förnybara.
- Det är bra att det s k elcertifikatssystemet för förnybar energi ska förlängas och utökas med 18 TWh till 2030. Men ändringarna görs inte förrän fr o m 2020. Innan 2020 ska ”ingen ytterligare ambitionshöjning göras” som det står i överenskommelsen (s 4). Det är mycket olyckligt eftersom förändringar och ambitionshöjningar behövs nu. Och 18TWh ända till 2030 är inte särskilt mycket med tanke på att vår totala energiproduktion ligger på ungefär 140-150 TWh och vindkraften producerar idag 17 TWh. En höjning förstås, men inte vad som krävs om vi ska uppnå 100 procent förnybart till 2040.
- Det är också glädjande att man är överens om att höja skadeståndsansvaret för kärnkraftsindustrin till drygt 10 miljarder kronor (1200 miljoner euro) i händelse av en kärnkraftsolycka. Men den summan är långt i från vad som kommer att behövas om en reaktor havererar. I Tyskland har man ex vis ett dubbelt så högt belopp som det som nu föreslås, något som S, V, MP lyfte upp i en gemensam reservation då beslutet togs. Så, återigen ser vi att det är S och MP som går med på den borgerliga politiken, inte tvärt om.
- Det är glädjande att man är överens om energieffektivisering (även om jag saknar konkreta mål) och ett program för detta inom industrin, s k PFE. Det tidigare PFE-programmet avskaffades av den förra borgerliga regeringen, så det är bra att de borgerliga har fått ändra sig på åtminstone den punkten.
Ikväll diskuterar jag detta på Aktuellt i Svt. Titta gärna kl 21.00.