Ska TTIP säljas in med halvsanningar och lögner?

Förhandlingarna om handels- och investeringsavtalet TTIP förs som bekant i total lönndom. En av de känsliga frågorna rör maten. Vi vill ju inte ha försämrad mat, tvärt om finns det stora behov av att skärpa nivåerna för hur mat produceras. Många är rädda för att Europa kan komma översvämmas av genmodifierad mat, hormonbehandlat kött och klordoppat kycklingkött från USA om handeln släpps helt och hållet fri, som är tanken med TTIP.

EUs handelskommissionär Cecilia Malmström påstod för mig och Jonas Sjöstedt att GMO och hormonbehandlat kött var undantagna från TTIP-förhandlingarna. Se skärmdumpen nedan från hennes svar på twitter den 26/2 i år.

 Stämmer detta? Igår träffade vi (EU-nämnden och Näringsutskottet) Michael Punke, USAs vice-handelsminister och USAs regerings ansvarige för TTIP-förhandlingarna. Jag refererade just till vad Malmström sagt om GMO- och köttundantagen. Är det så att GMO och hormonkött är undantagna från TTIP?, frågade jag Punke. Handelsministerns tydliga svar till mig gick inte att ta minste på; ingenting är undantaget, inte GMO, hormonkött eller något annat. Punke menade att USA också har flera känsliga frågor som de kanske skulle vilja undanta från förhandlingarna, exempelvis ”Buy American”-kampanjen där man i USA uppmanar till uppköp av varor och tjänster som kommer från USA, något USA vill fortsätta med men EU anser vara i strid med frihandeln. Punke menade också att det var i strid med amerikansk lagstiftningstradition att undanta saker och ting.

Hur kan det komma sig att Malmström påstår att det finns undantag för vissa saker i TTIP? Man undrar i sitt stilla sinne varför EUs handelskommissionär påstår att några av de mest känsliga sakerna inte har med TTIP att göra? Är det verkligen med halvsanningar och rena lögner det här investerings- och handelsavtalet ska säljas in? Malmström borde förklara.

Intressant var också våra diskussioner kring investeringsskyddsklausulen, ISDS, i TTIP. Michael Punke inledde med att mena att det främst är EU som vill ha ISDS. USA har aldrig varit de största påskyndarna. Han menade också att det var europeiska länder som först kom på idén med investeringsskydd för företag i handelsavtal när man började med detta i slutet av 1940-talet. Enligt Punke har europeiska länder idag 1400 olika ISDS-avtal med olika länder, USA har endast ett 40-tal (tror jag han sa).

Denna distansiering från ISDS, som Michael Punke gav uttryck för, tycks följa ett generellt mönster. Ingen vill ta ansvar för att storföretag ska kunna stämma välfungerande rättsstater. Igår kunde vi läsa i Dagens Nyheter hur Cecilia Malmström fram till nyligen inte visste vad ISDS var för något och att hon är kritisk mot flera av de stämningar som storföretag lämnat in med just investeringsskydd som grund.

Om nu ingen vill ta ansvar för storföretagens möjlighet att stämma stater varför då ihärda med att ha kvar ISDS i TTIP?