COP19 – miljörörelsen fick nog

Idag vid lunch tågade hundratals medlemmar från världens miljöorganisationer ut från klimattoppmötet, COP19 i Warszawa. Bland organisationerna fanns svenska Naturskyddsföreningen och WWF. De hade helt enkelt fått nog av klimatförhandlingar som inte rör sig framåt, i synnerhet att de rika länderna inte tar sitt ansvar. Befriande med protester här på klimattoppmötet. Nu behövs det lite av ett underverk för att COP19 ska landa på slutsatser som kan kännas acceptabla.

Svårt att få en överblick av förhandlingarna, men den korta versionen är att inte mycket har rört sig framåt. Från miljöminister Lena Ek hör man att andra länder är ovilliga att röra sig framåt. Men – i ärlighetens namn – hur villigt är Sverige att rucka på sina positioner? Och EU? Har vi fått löfte om nya pengar till Syd? Nej Mer ambitiösa minskningsmål? Nej. Konkreta förslag på hur teknik ska föras över till Syd? Nej.

På de områdena finns det däremot konkreta förslag från Syd-företrädare och förstås frivilligorganisationer. Tänker på Ecuadors förslag om att använda Kyotoprotokollets s k flexibla mekanismer för ”Net Avoided Emissions”. Alltså att konkret hjälpa utvecklingsländer att INTE göra om våra misstag med att ta upp ny fossil energi. Vad har Sverige och EU svarat på detta? Eller på erkända the South Centres förslag om tekniköverföring? Att stärka genusdimensionen i klimatarbetet? Att få företag att åta sig utsläppsminskningar? Att använda intäkterna från EUs utsläppshandel till klimatbistånd? Att förhindra att s k investeringsavtal motverkar progressiv miljö- och klimatpolitik (konkret exempel: svenska Vattenfall som stämt tyska staten för dess kärnkraftsavveckling, där Vattenfall kan peka på utebliven vinst). På de områdena har jag inte sett några positiva svar från Sverige. Det krävs två för att dansa tango, eller hur?

Lite nedslående var det också att höra Norges nya klimat- och miljöminister Tine Sundtoft  idag. Visserligen kul att hon inte bara är miljöminister, utan också minister för klimat, men ett så kort och innehållsfattigt anförande som hon gjorde idag var en besvikelse. Norge brukar ju i COP-sammanhang sticka ut som ett progressivt Annex-1-land. Enligt mig, ett konkret resultat av att högern vunnit valet i Norge och däremed sänker klimatambitionerna. Hoppas jag har fel…

Hoppas på genombrott i klimatförhandlingarna imorgon, fredag som formellt sett är förhandlingarnas sista dag.

Mina tips till Lena Ek:
1. Ring Anders Borg, påpeka att läget är akut, och be om nya additionella medel till klimatbistånd. Försöka duger…
2. Tryck på EU för ett skärpt utsläppsmål. Visa att du åtminstone försöker.
3. Filippinerna och många andra drabbade Syd-länder behöver hjälp med att bättre kunna förutse extremt väder. De behöver hjälp att anpassa sig till ett förändrat klimat. Det finns ny och bra teknik i Sverige. Visa att vi är beredda att snarast möjligt se till att den gör nytta i Syd. Det måste gå att göra mer på det här området.
Framsteg på något av dessa områden skulle kunna bryta dödläget här i Warszawa. Kom igen, det måste gå!

Jag och flera andra kommenterar förhandlingarna idag i Riksdag och departement.

Missa inte min och Bengt Bergs debattartikel idag om hur tågkaoset i Sverige kan åtgärdas. Ska regeringen få fortsätta att lämna vår järnväg helt vind för våg?

Idag har jag också skickat in en interpellation till handelsminister Ewa Björling om WTO. WTO är, precis som klimatförhandlingarna, också en överlevnadsfråga. Vad ska väga tyngst; värna miljön eller ensidig frihandel? Debatt i riksdagen fredag 29/11.

Det var allt för den här gången.


Publicerat

i

av

Kommentarer

2 svar till ”COP19 – miljörörelsen fick nog”

  1. […] som ett stort bakslag för det internationella klimatarbetet. Ungefär som jag rapporterade igår från Warszawa, […]

  2. Profilbild för Corey Butler

    Även om det bakomliggande syftet med en mer försonlig ton mot ”extremhögern” kan tyckas gott så tror jag att framställningen lämnar en del att önska. Släng upp den här texten som ett inlägg i politikforumet på flashback så får du säkerligen en stor portion (förhoppningsvis) konstruktiv kritik och kanske även några tänkvärda ideer kring implementation av den förändring du förespråkar.