Läs gärna mitt svar ”Det finns alternativ i miljöpolitiken” till miljöminister Lena Ek, i Hallands nyheter.
Det finns alternativ i miljöpolitiken
Hallands Nyheter, 2013-05-20
Miljöminister Lena Ek (C) tycks överlag nöjd med den svenska miljöpolitiken (HN 6/5). Det avspeglar sig också i regeringens politik. Det kommer ytterst få konkreta förslag från regeringen på miljöområdet.
I den budget som lades fram i höstas fick utgiftsområdet miljö och klimat minskade anslag. I Anders Borgs vårbudget nyligen ekade just miljösatsningarna tomt. På den internationella arenan är vi många som beklagar att Sverige inte längre är den kraftfulla röst för miljön som Sverige varit tidigare.
Lena Ek har rätt i att de svenska utsläppen av växthusgaser har minskat med 20 procent sedan 1990. Det är positivt och det kan vara värt att fråga sig varför? Under början av 1990-talet togs flera framsynta beslut som gynnade miljön och klimatet. 1991 infördes världens första koldioxidskatt. Andra miljöskatter och avgifter kom i dess efterföljd. Grundtanken var att förorenaren skulle betala samt att Sverige skulle få ökade resurser till miljöarbetet. Så skedde också. Stora satsningar gjordes också på utbyggnad av fjärrvärme.
Med energiöverenskommelsen 1997 mellan S, V och C gjordes en storskalig utbyggnad av den förnybara energin. Samma partier var också med och införde de s k elcertifikaten som ytterligare skyndade på utbyggnaden av det förnybara, inte minst bioenergi och vindkraft. Kring allt detta har Vänsterpartiet och Centerpartiet haft ett nära samarbete. Vänsterpartiet har uppskattat Centerpartiets syn på gröna frågor och engagemanget att få en planet i balans.
Men, Lena Ek, jag saknar Centerpartiet i dagens miljöarbete. Vi i Vänsterpartiet har lagt fram konkreta förslag som vi borde kunna samarbete brett kring. De bygger på samma principer som arbetet från 1990-talet; förorenaren betalar och stora investeringar för minskade utsläpp: Höjda klimatmål, höjning av koldioxidskatten, ambitiösare nivå i elcertifikaten för mer förnybar energi, ett ökat riktat stöd till solenergin (som verkligen skulle kunna växa snabbt), införandet av ett klimatbistånd för utvecklingsländerna, metanreduceringsstöd till lantbrukarna samt en verklig satsning på miljöbilar genom en försäljningsskatt på dem som släpper ut mycket och rabatt för miljöbilarna. Centerpartiet brukar säga att de vill ha detta. Men varje gång ni har chansen röstar ni ned våra miljöförslag i riksdagen? Varför, Lena Ek?
Varför gör regeringen så litet för miljön? Jag tror att det finns två tänkbara svar. Det första är att den borgerliga regeringen helt enkelt är rätt ointresserad av miljöfrågor. Man har prioriterat klassisk högerpolitik i form av sänkta skatter, privatiseringar och försämringar i välfärdssystemen. Det andra svaret är att man i grund och botten tycker att allt rullar på som det ska och så mycket mer behöver inte göras för miljön.
Jag vet inte vilket som är värst; ointresset för miljön eller självgodheten. Det positiva är att det finns ett alternativ till detta. Och det brådskar. Även om våra utsläpp sedan 1990 har minskat finns det inte skäl till att luta sig tillbaka. Tvärtom. Nyligen kom Naturvårdsverket med sin genomgång av de svenska miljökvalitetsmålen. Av de 16 viktiga miljömålen bedöms regeringen endast klara två med gällande styrmedel och beslut.
Miljömålen ska vara uppfyllda till 2020. Det brådskar således. Den logiska frågan är var de nya besluten och styrmedlen finns för att vi ska klara våra miljömål. När jag senast ställde den frågan till Ek i riksdagens kammare var svaret utredningar och beredningar. Det håller inte. Miljön kräver agerande nu.
Vill Lena Ek hitta lösningar är jag övertygad om att vi kan hitta breda överenskommelser, precis som på 1990-talet då många miljöreformer gjordes.
Jens Holm, riksdagsledamot (V) och miljöpolitisk talesperson