Erlandsson bröt sitt löfte om djurskyddet

Förra veckans bilder på plågade kalkoner var omskankande (se AB, TV4, Djurrättsalliansen), men dessvärre föga oväntade. I väntan på en ny djurskyddslag, ständigt ökande köttkonsumtion och ett halverat antal djurskyddskontroller kan vi vänta oss fler skandaler med plågade djur. Tyvärr. Läs mitt inlägg på dagens Brännpunkt, där eller nedan.

Erlandsson bröt sitt löfte om djurskyddet
SvD Brännpunkt, 2013-05-06

Nu har det hänt igen. Bilder på svårt plågade och i vissa fall döda djur har visats i våra rikstäckande tvkanaler. I det här fallet handlar det om plågade kalkoner. Djurrättsalliansen har filmat vid tre tillfällen hos Sveriges största kalkonuppfödare, ett stenkast från Ingelsta kalkons huvudkontor på Österlen i Skåne. Bilderna visar allt annat än en smaklig verksamhet. För att uppfödarna ska få ut maximalt från djuren drivs kalkonerna så hårt att de har svårt att utöva sina naturliga beteenden. Bilderna visar en uppfödning med trängsel, smuts, skadade, sjuka och döda djur. I Sverige slaktas varje år 450 000 kalkoner.

Men vem är egentligen förvånad? För ett tag sedan var det svårt vanvårdade grisar som kablades ut i media. Innan dess intensivuppfödda broilerkycklingar. Och så vidare. Varje gång missförhållanden på de svenska djurfabrikerna avslöjas finns representanter från industrin eller politiker på plats och försöker förklara djurplågeriet som en enskild händelse. Som något som aldrig ska upprepas. Men det upprepas. Gång på gång. Just nu kan jag lova att djur i Sverige far illa. Nu och imorgon och i övermorgon.

Det här är inte acceptabelt. Sverige ska ha världens bästa djurskyddslag. Vi skryter med hur väl vi behandlar djuren. Ändå blir det så här.

Det skulle inte behöva vara så här. I över två års tid utreddes den svenska djurskyddslagen och i november 2011 lade utredaren fram sitt resultat, betänkandet ”Ny djurskyddslag” (SOU 2011:75). Utredningen innehåller drygt 1000 sidor av analys och överlag förslag på förbättringar. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson har alltså haft 1,5 år på sig att ta till sig utredningsresultatet och sedan föreslå konkreta förbättringar för djuren baserat på detta. Och det har han också lovat att han ska göra. I regeringens lista över kommande lagförslag, propositioner, lovade Eskil Erlandsson att han senast den 26 mars i år skulle ha lagt fram propositionen ”Ändringar i djurskyddslagen”. Detta baserat på den omfattande djurskyddslagsutredningen.

Men så blev det inte. Eskil Erlandsson lade inte fram någonting alls. Han bröt sitt löfte! Vi engagerade politiker i riksdagen känner oss lurade och fick ingen motivering från ministern. Den nya djurskyddslagen är helt enkelt skjuten på obestämd framtid. Om det någonsin kommer någon ny djurskyddslag vet vi alltså inte… Enligt politikskvallret har Eskil Erlandssons saktfärdighet att göra med splittringar inom regeringen samt påtryckningar utifrån, inte minst från de som föder upp, transporterar och slaktar djur i Sverige. Enligt dessa kan en skärpning av djurskyddslagen innebära försämrad lönsamhet för deras verksamhet.

Det här håller inte. Vi vill aldrig mera se bilder på plågade djur från svensk djurindustri. Det är inte värdigt Sverige och framför allt är det inte värdigt djuren. Djuren förtjänar respekt.

Landsbygdsministern måste ta sitt ansvar och snarast möjligt lägga fram ändringarna till djurskyddslagen. I detta förväntar jag mig bland annat att det läggs fram krav på rätt till utevistelse för alla djur som föds upp i den svenska livsmedelsindustrin. Med rätt till utevistelse ställs krav på en helt annan form av uppfödning, där djuren erbjuds större ytor och bättre möjligheter att utöva sitt naturliga beteende.

Det finns också saker som borde göras i närtid. Jag tänker särskilt på de eftersatta djurskyddskontrollerna i Sverige. En förutsättning för att djur ska behandlas väl är att våra lagar och bestämmelser verkligen följs. Där spelar länsstyrelsens djurskyddskontrollanter en helt avgörande roll. Det behöver göras fler djurskyddskontroller av uppfödningar, transporter och slakterier.  Kontrollerna ska helst göras oanmälda. Men efter att Eskil Erlandsson omorganiserat djurskyddskontrollen i Sverige har antalet kontroller rasat i botten. Innan omorganiseringen 2009 gjordes ungefär 23 000 kontroller per år. Idag ligger de på nästan hälften så många 14 000. Jag har inget emot att ansvaret ligger på länsstyrelserna (mot kommunerna tidigare), men våra kontrollanter behöver mer resurser. Tidigare har kontrollanterna kunnat ta ut en kontrollavgift för den kontrolltjänst de utfört. Men med hänvisning till livsmedelsindustrins konkurrenskraft har Erlandsson tagit bort den möjligheten och därmed har en stor intäkt för kontrollanterna omintetgjorts. Självklart ska kontrollanterna kunna ta ut kontrollavgifter och på så sätt få ökade resurser.

Avslutningsvis måste vi också fråga oss hur mycket kött som ska konsumeras i Sverige. Köttkonsumtionen i Sverige har ökat med nästan 50 procent de senaste 20 åren i Sverige. Med ökad köttkonsumtion kommer både ökade utsläpp av växthusgaser och en mer intensiv djuruppfödning. Det är inte hållbart. Vi i Vänsterpartiet vill se en strategi för minskad köttkonsumtion och ökade satsningar på vegetarisk mat. Med mindre kött ökar också möjligheterna att få en djuruppfödning där djuren behandlas väl och kan utöva sitt naturliga beteende. Jag önskar att vi kunde ha en bred överenskommelse om detta, över partigränserna.

Jens Holm (V), riksdagsaledamot, djur- och miljöpolitisk talesperson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s