Idag skriver Svenska Dagbladet om den genomgång om regeringens stöd till multilaterala klimatfonder som vi låtit ta fram. De multilaterala klimatfonderna, ex vis GEF (Den gröna miljöfaciliteten) och Anpassningsfonden, finns till för att hjälpa de fattigaste länderna med deras klimatarbete. Självklart kan detta inte lösa alla de stora problem som klimatförändringarna skapar, men de kan vara en hjälp åtminstone.
Från regeringen har vi hela tiden fått höra olika versioner om regeringens s k klimatbistånd. Att regeringen tar pengar från det redan ordinarie biståndet är allmänt känt och oacceptabelt. Utbetalningarna till klimatfonderna har av regeringen beskrivits som det mest stabilia i sammanhanget. Där ska det inte ske några neddragningar. Utbetalningarna nu ska vara lika stora som tidigare. Vår genomgång visar att det inte stämmer.
I år kan vi vänta oss stora neddragningar. Se nedan.
Regeringens utbetalningar till de största multilaterala klimatfonderna:
2009: 598 miljoner kronor
2010: 755 miljoner kronor
2011: 754 miljoner kronor
2012: 639 miljoner kronor
2013: 500 miljoner kronor (budgeterat enligt uppgift till RUT)
Till Svd idag säger biståndsminister Gunilla Carlsson (M) att hon vill att näringslivet och marknader ska ta ett större ansvar för finansieringen. Ett konkret exempel på detta skulle kunna vara att öronmärka intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätterna inom EUs handelssystem, EU ETS. Men det vägrar regeringen att göra. Då undrar man förstås, varifrån ska pengarna komma? De som drabbas av våra utsläpp behöver dom nu.
Mer pengar måste anslås till klimatfonderna, i synnerhet till de fonder som är fria från Världsbanken.
Läs hela sammanställningen här: klimatfonder_RUT2013-01-10