Här i Durban kastas man mellan hopp och förtvivlan. Imponerande iallafall att se alla som kämpar hårt för ett bra klimatavtal. Tråkigt att svensk media rapporterar så lite och är mest fokuserade på det EU-toppmöte som helt negligerar klimatfrågan. Tur det iallafall finns några några positiva undantag. Idag skriver jag på SvT-debatt om att EU måste ta ett större ansvar. Läs artikeln där eller nedan.
EUs ledare struntar i klimatfrågan
SvT-debatt 2011-12-09
Här i Durban är klimatförhandlingarna inne på sin sista dag. Jag imponeras av de toppolitiker och tjänstemän som jobbar dag och natt för att få till stånd ett klimatavtal som är rättvist och samtidigt bringar ned utsläppen till en hållbar nivå. EU vill gärna ikläda sig rollen som ledaren i klimatförhandlingarna. Och jämfört med vissa andra i-länder har EU kommit en bra bit på vägen.
Eller hur är det egentligen med den saken? Samtidigt som klimattoppmötet är inne på slutspurten har EU förlagt sitt toppmöte i Bryssel. Istället för att vara på plats i Durban och in i det sista förhandla om en bra klimatlösning har man helt bortprioriterat klimatfrågan. Norge är i sammanhanget ett europeiskt undantag. Norge är nämligen representerat av statsminister Jens Stoltenberg, något Norge och Stoltenberg vinner mycket erkännande för här i Durban.
Jag hade önskat att Sverige och andra EU-länder hade gjort samma prioritering. Men Fredrik Reinfeldt och de andra EU-ledarna sitter instängda i ett kontorskomplex i Bryssel på EU-toppmötet och diskuterar EU-paragrafer och finanskrisen. Samtidigt är det tolv dagar långa klimattoppmötet, COP17 i Durban, inne på sin sista dag.
Det är helt avgörande frågor som står på dagordningen. Under förra året skedde den största ökningen någonsin av växthusgasutsläpp orsakade av människan. Den globala temperaturen stiger fortare än vad man tidigare förutspått. Exempelvis har de 13 varmaste åren inträffat nu under de senaste 15 åren. Representanter från utvecklingsländerna berättar om extrema väderfenomen som stormar, skyfall eller långa perioder av torka som kommer allt oftare. Små önationer i Indiska oceanen och Stilla havet vittnar om snabbt stigande havsnivåer som äventyrar hela deras existens. ”Vårt land håller på att försvinna”, sa Marshallöarnas regeringsrepresentant i sitt anförande till toppmötet. ”Vi är endast några centimeter från ett läge utan återvändo”, anförde Tuvalus utrikesminister. I Syd är klimatförändringarna inte något som händer i framtiden. Det finns här och nu. Och det är bråttom. Mycket bråttom.
EU brukar alltid ha ett toppmöte för stats- och regeringschefer, i slutet av året. Därför pågår nu ännu ett toppmöte. Jag har nu läst rådsslutsatserna från toppmötena i december 2008, 2009 och 2010, och alla tar upp de klimatförhandlingar på s k COP-mötena som ägt rum före eller efter dessa toppmöten. Även om man kan ha åsikter om hur väl politiken har implementerats så har klimatet alltid varit en av huvudfrågorna på dessa toppmöten. Det är otroligt viktigt att koppla EUs högsta beslutande organ till klimattoppmötena. Hur ser det då ut i år? Jo, i det hemligstämplade utkastet till rådsslutsatser som stats- och regeringscheferna nu ska besluta om nämns överhuvudtaget inte ordet klimat. Ej heller Durban eller COP17. Och enligt uppgift finns det inte heller några planer på att få upp klimatfrågan på toppmötet. Detta innebär ett tydligt brott med tidigare EU-toppmöten i slutet av året.
Det faktum att EUs stats- och regeringschefer denna gång negligerar klimatfrågan underminerar hela EUs trovärdighet i klimatfrågor, och därmed möjligheterna att kunna fatta de nödvändiga besluten. EU sänder en tydlig signal om att det finns andra frågor som är viktigare än att försöka hitta en lösning på klimatförändringarna.
Av detta kan man bara dra en slutsats; allt tal om att rädda planeten var inte mer värt än så här. Europas ekonomi är i en kris, likaså EU som politisk organisation. Men ska vi vara ärliga så vet vi att detta bara är en västanfläkt jämfört med de extremt långsiktiga, svåröverskådliga och direkt apokalyptiska konsekvenser som klimatförändringarna riskerar att medföra.
Det finns ett budskap som är tydligare än alla andra här i Durban och det är: Ni rika har skapat problemet, det är ni som måste lösa det. Men det budskapet studsar nu fortfarande mellan väggarna på den gigantiska konferensanläggningen här i Durban. EU och de rika länderna tar inte sitt ansvar. Det vi nu bevittnar är den plågsamma vittnesbörden om ett klimatansvar som successivt har urholkats till att inte längre finnas. Var det här kommer att sluta vill jag inte tänka på. Som svensk och europé skäms jag.
Det finns fortfarande en chans. Stats- och regeringscheferna skulle kunna hänvisa till det akuta läget i förhandlingarna och sätta klimatfrågan högst upp på dagordningen. Skulle det ske skulle det sända den signal av hopp och progressivt ledarskap som alla väntar på här i Durban.
Jens Holm (V), riksdagsledamot, klimatpolitisk talesperson