Därför förlorade vi

Vi rödgröna förlorade stort, Vänsterpartiet gick nedåt och SD kom in. Kunde det gå sämre? Nej. En mardröm.

Varför? Jag har funderat en del på det. Ok, det är ingen sky-rocket science, men här är iallafall mina reflektioner som väckts under valrörelsen.

Alliansen
Begreppet Alliansen speglar huvudproblemet. Nu säger inte ens oppositionen (jag känner mig som ett ensamt undantag) längre ”borgarna”, ”högern” eller ”den moderatledda regeringen”. Att rösta på ”Alliansen” låter fräschare än att rösta på Moderaterna eller borgarna. Begreppet Alliansen känns uppenbarligen enklare, inte lika politiskt laddat. Och det är just det som är problemet. Moderaternas så kallade omvandling och hela de borgerligas ändrade tilltal satte sig som en pusselbit direkt in i media och i valets dramaturgi.
Alliansen är förstås bara ett ord. Men det speglar hur skickliga borgarna har varit att ta till sig problemformuleringsprivilegiet, att sätta agendan. Valet har i stor utsträckning handlat om deras frågor och utspelat sig på deras arena. Man har lyckats att normalisera borgerligheten. En gigantisk bedrift i Folkhemssverige.

Socialdemokratin
Det är omöjligt att vinna för de rödgröna när Socialdemokraterna gör sitt sämsta val på nästan hundra år. V och MP får sällan mer än 15-16 procent tillsammans. Sossarna måste därför prestera en bra bit över 30 procent. Man kan skriva långa texter om vad som inte funkar i det där partiet och vad som behöver göras. Jag är inte rätt person för det. Men för mig är det iallafall uppenbart att om S offrar en stor del av sin bas i facket i hopp om att vinna s k mittenväljarna (vilka de nu är…) kastar man sig ut för ett sluttande stup där fallet bara kommer att fortsätta. Om inte S går tillbaka till sina rötter är jag rädd för att fallet kan fortsätta.

För lite aggressivitet
De rödgröna var som bäst när vi baserade vår retorik i en avsky över Reinfeldts klasspolitik, med exempel på utförsäkningar , ökad arbetslöshet, social utslagning m . Tyvärr skedde detta endast med den frenesi som behövs i slutet av valrörelsen. Det var också då opinionen började växa. Resten av tiden försökte de rödgröna driva en kampanj baserad på att tala om de egna frågorna och inte lägga alltför mycket krut på att kritisera regeringen. Det var helt fel. Om man inte lägger merparten av sin tid och energi på att faktiskt avslöja borgarnas klasspolitik, miljösvek och välfärdsförsämringar då börjar folk tänka ”Det är kanske inte så stor skillnad ändå mellan blocken”. För varje gång de rödgröna gjort ett utspel med mer pengar till någon grupp i samhället har borgarna svarat med ett likartat. Det överbudsracet tror jag egentligen ingen vinner på. Folk tycker det är tröttsamt med pengalöften som inte är fotade i en ideologisk kursändring.

Media
Det går inte att göra den här analysen utan att konstatera att borgarna aldrig skulle ha lyckats med sin agenda setting och politiska makeovers om det inte hade varit för den kompakta uppslutningen hos medierna. Ett 60-tal borgerliga ledarsidor (bland annat våra två enda rikstäckande morgontidningar) gör stor skillnad. De sätter i stor utsträckning dagordningen och påverkar t ex vad public service tar upp och vilka vinklar de väljer. Det har varit mycket mer negativ publicitet kring de rödgröna än de borgerliga. Detta är eg anmärkningsvärt. Det brukar ju vara den sittande regeringen som granskas hårdast av media.

Högerpolitiken banade vägen för rasisterna
Varför kom SD in? Tyvärr frodas rasism och främlingsfientlighet i arbetslöshet och ökade klyftor. Det är de socioekonomiska konsekvenserna av fyra år med borgarna. Hela tanken med att bygga sin politik på att de som är inne i systemet (de som jobbar) ska få mer, de som är utanför (arbetslösa och sjuka) ska betala för detta sänder en signal till folk att det är OK att dela upp folk. Är det en extrem slutsats? Nej, jag tycker inte det. Borgarna skulle kunnat ha byggt en politik på att alla ska ha liknande förutsättningar, det är rätt att inkomstutjämna. Då hade man sänt andra signaler. Men då hade man inte heller fört en borgerlig politik.
I vart fall, när samhället slits i sär skapas en grogrund för extrempartier. Det är därför SD kunde växa. Vad fyra år till med Reinfeldts politik kan leda till i det avseendet törs jag inte tänka på.

En annan socioekonomisk bas
Med den borgerliga politiken blir allt fler indragna i ett vinstmaximeringstänkande som får oss alla att följa börskurvor och titta i räntetabeller.  Pensionssparnande på börsen, hyresrätter som blir bostadsrätter, en extrem valfrihetsrevolution på snart sagt alla områden och privata försäkringar inom vården (kommer stort med privata sjukhus) gör att folk börjar tänka annorlunda, sin egen vinning blir viktigare än att bygga ett jämlikt samhälle.

Frågorna som försvann
När hörde ni senast en debatt om flyktingpolitik, svensk vapenexport, bistånd, global rättvisa, IT/fildelning, klimat (med några få undantag) eller djurrätt (också med ett par få undantag). Det här är alla frågor där vänstern är hästlängder bättre än de borgerliga. Varför försvann då de frågorna? Jag tror tyvärr det är priset för blockpolitiken, som gör ett det blir en cementering vid mitten. Om S hade vetat hade de rödgröna kunnat göra seriösa försök för att dessa frågor skulle komma upp, men jag tycker inte de ambitionerna fanns hos dem. Borgarna blev de stora vinnarna på att slippa stå till ansvar för klimatsvek, djurplågeri eller en fördubblad vapenexport.

Siffror inte visioner
Barack Obama vann valet i USA på att han ansågs ingjuta hopp i det amerikanska folket. I det svenska valet var långsiktiga visioner och samhällsprojekt slående frånvarande. Allt handlade om pengar hit och dit. Det är ett upplägg där knappast de rödgröna vinner och i synnerhet inte Vänsterpartiet. Vad blev det t ex av, den av Lars Ohly så omhuldade, boken Jämlikhetsanden? Borgarnas promblemformuleringsprivilegium parat med blocklåsningen gjorde att det var svårt att bryta in med mer visionära perspektiv. Tragiskt nog.

Pengar
Vänsterpartiet har varit det parti med minst kampanjbudget. De borgerliga hade långt mycket mer pengar än de rödgröna. Moderaterna har fått mer än 80 miljoner kronor från miljonärer och storföretag, något de vägrar att redovisa. Centern är numera vårt rikaste parti, vilket märktes i den annonsbombmatta de kunde lägga ut under de sista två veckorna.
Allt detta är förstås frustrerande. Men även Vänsterpartiet aldrig kan räkna med stora donationer från miljonärer måste vi fråga oss om vi verkligen gör allt för att samla in nödvändiga resurser till partiarbetet. Min åsikt är att vi gör ett rätt taffligt fundraisingarbete. Jag skulle inte ens säga att Vänsterpartiet bedriver fundraising, något som vilken frivilligorganisation som helst är tvungen att göra. Skulle Vänsterpartiet ha två personer som jobbade heltid med att bara samla in pengar på ett professionellt sätt är jag övertygad om att det skulle betala tillbaka sig. Mångfalt.

Vad kan vi göra?
Fortsatt gräsrotsarbete, samla in pengar till opinionsarbete, pressa borgarna från vänster, peka på hur lika SD och borgarna kommer att rösta i de flesta frågor i riksdagen etc. Allt det är viktigt. Men det som känns mest slående annars är vikten av att vinna opinionen. Det gjordes många lovvärda initiativ åt det hållet (sociala medier, flera personer som arbetade heltid endast med utspel etc) hos de rödgröna under valrörelsen. Och det finns många inom de rödgröna som arbetar med PR och opinionsbildning. Det är något att spinna vidare på. Men problemet är att de personerna är många fler hos borgarna.
Och, det viktigaste: Vi behöver en dagstidning som kan vara ett progressivt alternativ till dagens megafoner. Det behöver inte vara en Flamman eller ETC. En svensk motsvarighet till franska Liberation, brittiska The Guardian, spanska El Público, Information i Danmark eller La Jornada i Mexiko, för att ta några exempel. Visst, det är svårt, men är det verkligen helt omöjligt? Borgerlig media var ju något a l l a talade om i valrörelsen. Folk kan invända, men kan en enda centervänster tidning verkligen vrida opinionen åt rätt håll? Till dem vill jag säga, nej det kan den inte. Men den kommer ständigt att vara ett alternativ för de som är trötta på DN och SvD, och de är många. Det viktigaste är kanske ändå att det handlar om värdighet. Ja, det är helt enkelt ovärdigt mot alla oss 45 procent som röstade på de rödgröna att tvingas vakna till DN, SvD, GP eller någon annan av de lokala borgerliga morgontidningarna. Det måste gå. LO lär ju ha en miljard till opinionsbildning som de inte använder. Kanske kan man börja där…

Hoppfullt
Det mesta var negativt i valrörelsen. Men det går inte att förta den värme och kämparglöd som jag känt varje dag under de här fyra, fem veckorna jag har varit ute och kampanjat på heltid. Vänsterpartiet är ett litet parti, men här i Stockholm har vi lyckas genomföra en veritabel gräsrotsvalrörelse. Det är nog därför vi också här i stort behåller våra positioner och ligger en bra bit över Sverigesnittet. Något att tänka på.

16 reaktioner på ”Därför förlorade vi

  1. Naturligtvis är det mesta medias fel. Men V skulle ha kunnat gjort mycket bättre oxå.

    1) Varför var man så passiv angående situationen på arbetsplatserna, med t.ex. bemanningsföretagseländet? V hade t.ex. kunnat profilera sig med att föreslå en solidaritetslag, där arbetsköparen (läs Berns) får arbetsköparansvar för bemanningsföretagsarbetarna, som är fallet i Norge.

    2) Vänstern är himla bra på att vara emot allting hela tiden. Vi är antikapitalister, men få av oss vet vad vi vill ersätta kapitalismen med. Jag menar att ekonomisk demokrati (en arbetare-en röst) är ett realistiskt och önskvärt alternativ. Vi inom V i Uppsala ska arrangera en konferens på temat framöver. Här är en liten försmak:

  2. Jag vill bara påpeka att du har många poäng, men missar en relativt viktig sak: då vi pratade politik i förra valet fick vi höra: vänsterpropaganda. Vi var avundsjuka (say what???) och allt var lögn. Nu har det visat sig att allt vi sa var sant, men vi flyttade vår retorik till högerns hemmaplan. Korkat. Sen lät vi bli att syna de vansinigheter som politiken lett till. Och de analyser som gjordes dränktes i sniffande sossar, kommunisttjat och rena lögner från bonniermedia.

    Vi ska slåss på våran hemmaplan. Med vår retorik. Vi är nämligen smartare än högern. Och vi måste brinna!

    Man mår ju ganska dåligt just nu.

  3. En bra analys Jens, jag håller med om det mesta. Håller fortfarande på och bearbetar intrycken från valrörelsen. En sak är säker, vi är många som klivit upp ur soffan nu och kavlat upp armarna.

  4. Ping: Bry er om klimatet och välfärden Peter och Maria inte om Sverigedemokraterna « Jöran Fagerlund

  5. Väl analyserat! Men något som slog mig är följande.

    Att peka på hur lika SD och allianspartierna röstar tror jag bara skulle gynna SD. Och det vill vi ju inte. Om vi förutsätter att du har rätt i att en högerpolitik i sig gynnar missnöjespartier som SD så har vi nu ytterligare fyra år framför oss av den varan. Och vad skulle då vara mer galet än att legitimisera SD och visa på att de röstar likadant som alliansen?

  6. Ping: Miljöpartiet är i en fin förhandlingsposition « Johannes Blogg.

  7. Visst var det ett dåligt resultat, men jag tycker vi ska sluta se oss som förlorare som ständigt kämpar sig upp från ett underläge. Okej, socialdemokraterna har tappat väljare, men vi lever i ett postmodernistiskt samhälle där folk överlag inte längre tror på en sanning eller ett eller flera stora partier. Jag tror vi ska fokusera på vad vi gjort bra, och självklart fundera på vad vi kan göra bättre. Men alliansen är trots består trots allt av ett parti mer än de rödgröna, om de grödgröna istället hade haft ett till parti på sin sida hade rollerna kanske varit omkastade. Dessutom finns det otroligt många distrikt (liksom det jag själv tillhör) som röstat så rödgrönt överlag att man blir rörd bara av att se valresultaten. (Kolla återigen in Möllevången i Malmö som exempel). Så visst, vi ”vinner” kanske inte, men alliansen är fortfarande i minoritet och SD stannar inte länge. Och nästan hälften av Sveriges befolkning är fortfarande rödgröna.

  8. Ping: Tweets that mention Därför förlorade vi « Jens Holm -- Topsy.com

  9. Din analys känns mycket logisk. Iden med en Vänstertidning håller jag med om till 100%.I mitt län finns bara en borgerlig tidning.Jag får sitta på nätet och leta vänsterorienterad press o läsa deras ledare.Det är inte klokt.En fråga- vad kommer att hända när moderaterna äter upp de andra högerpartierna?Finns det inte en smärtgräns för gamla center o folkpartister och kristdemokraternas folk? Deras pris för att få vara med- är ju oerhört högt.Borgarna har alltid haft svårt för att samsas-den här gången gick det,men hur länge?Vad tror du?

  10. Det är nog inte särskilt produktivt att skylla det dåliga valresultatet på medierna. För vad ska man i så fall göra åt det? Bättre i stället att söka andra förklaringar, sådana som man själv kan påverka, t ex den egna politikens innehåll.

    Visst kan man drömma om en proffsig daglig centervänstertidning, men det kommer bara att bli drömmar. Inte en chans att det skulle kunna bära sig ekonomiskt.

  11. Ett arbetarparti måste prioritera arbetsmarknadsfrågor. Det är min övertygelse,. Det gör varken vänsterpartiet eller socialdemokraterna. När Mona Sahlin i en utfrågning inte kan svara på frågan vad de rödgrönas förslag till ny a-kasseersättning ligger på, har något gått riktigt snett med prioriteringarna. Dödstyst var det också när medierna tog upp frågan om att högeralliansen vill att man ska leva på 50-60% av sin lön när man hamnar i konflikt med sin arbetsgivare. Denna fråga kom inte ens upp på dagordningen. Facken vaknade till till slut. Men lamt och alldeles för sent. Här fick Maud Olofsson ensam stå och påstå att detta var ett utmärkt förslag för annars blir det för dyrt för arbetsgivarna. Jaaa man häpnar………

  12. Klockren analys.

    När man har sett utfrågningarna och verkligen också sett hur de grönröda kört över alliansen är det inte rimligt att det dagen efter står en flinandes Reinfeldt på varje framsida med rubriken Reinfeldt tog hem utfrågningen och en uppräkning av exakt alla områden… För de personer som inte ser utfrågningarna, som inte fördjupar sig i innehållet i politiken förmedlar medierna ett budskap och enbart ett: Rösta M, rösta på ”alliansen” och detta med ett reklam-mantra som får många att agera just så. Det störta problemet är försäljningen av Aftonbladet och en viss ledarskribent. Tyvärr är det så att den som äger och bemästrar media är vinnare… Det går bara att jämföra opinionssiffror innan kampanjerna rejält hade satt igång och när de hade satt igång… Det är ett måste att ha en morgontidning eller åtminstone en kvällstidning som inte rapporterar från högerns synvinkel. Bara det Holm skriver om att de rödgröna kritiserats mer än sittande regering säger en hel del…

    Själv använder jag borgarna eller borgarblocket när jag refererar till m, c, fp och kd och har också reagerat på att man samstämmigt använder alliansen även från oppositionens håll. Jag ändrade mig efter att en klok sambo sa just det som Holm säger här…

    Jag undrade också varför ingen under utfrågningarna, underströk en av konsekvenserna av borgarnas politik, nämligen att de har nedmonterat välfärden så pass att Sverige inte längre kan stå utanför trenden med att få in ett högerextremt parti i riksdagen. Vi har klarat oss att hålla dem borta flera gånger tidigare, men efter enbart fyra års borgarstyre går det inte längre… Detta nämndes visserligen, men i mer diplomatisk anda.

    Ett annat problem är också att de som arbetar och som tjänar några extra slantar på en borglig politik är en kvalificerad majoritet av Sveriges befolkning och det är inte tillräckligt många som röstar efter vilket samhälle de vill ha, utan vad de tror att de kommer vinna ekonomiskt på sitt val. Det borde räcka att argumentera för vilket samhälle man vill ha, men man kanske också måste lyfta vilka risker som ett nytt Sverige innebär även för dem som får en extra peng i plånboken när skatten är dragen… eller är jag bara cynisk? För mig är man en vinnare om man har ett jämlikt samhälle där vi satsar på grön omställning och uppbyggnad av gemensamma behov såsom boende, järnvägar etc. Det skapar arbete, gemenskap och välfärd… Att inte göra detta innebär att den där hundralappen i plånboken inte är mycket värd (och poängen är inte att den äts upp av andra avgifter som borgarna höjt). Det som har framkommit på ett rba och tydligt sätt är i alla fall hur den där hundralappen ökar i relation till storleken på lönen, ju mer desto mer, helt enkelt…

    En annan tanke som jag verkligen inte kan få ut ur mitt huvud är i en utfrågning då Maud Olofsson ifrågasätter de rödgröna eftersom hon inte förstår hur de tänker då de vill avskaffa RUT. Detta säger hon under diskussionen kring jämställdhet med kommentaren: ”Det är ju den bästa möjligheten för kvinnor att göra karriär”. Det som var än värre än hennes kommentar var att ingen i oppositionen agerade och sa att detta verkligen visar hur långt vi har kvar att gå innan vi är jämställda i Sverige och att en helt annan politik måste drivas: den rödgröna etc…

    Det enda som gör att man mår ett uns bättre dessa dagar är presskonferensen Mp höll i igår, där de visade en beslutsamhet att de inte kan samarbeta med borgarna på grund av den politik som de för. Måtte detta hålla.

    /
    En som också bearbetar valreslutatet

  13. Ping: Sanningen om samhället – 2010-09-22 FM

  14. Vill minnas att det var Machaivelli som föreslog att man skulle försöka sätta sig in i hur ens fiende tänkte och varför han agerande som han gjorde. Särskilt viktigt var det efter ett nederlag. Och man måste vara förutsättningslös och försöka lägga sina egna värderingar åt sidan.
    När jag läser det som skrivs här blir jag lite orolig. Tror man verkligen att borgerligheten eller högern är ondskefull som bara vill elaka saker så blir det svårt att hitta en effektiv strategi som kan leda till valseger nästa gång. Istället för att hela tiden försöka hitta fel och brister hos borgerligheten borde man seriöst ställa sig frågan Vad är det som är så tilltalande med deras politik att så många röstar på dem? Att tro att majoriteten är korkad som luras av fagert tal och media är att göra det lätt för sig och det leder troligen till nya valförluster. Alltså ”endast den som verkligen känner styrkan hos sin fiende kan besegra honom”. Börja med att erkänna att det Reinfeldt och Co gjort är historiskt. Analysera sedan på djupet det som är deras största styrka, det som tilltalar mest. Det är där stöten ska sättas in. Jag har inget svar men tänkt om det är så enkelt att det är trovärdighet och känsla snarare än det politiska innehållet.

  15. Ping: Lyssna på rörelsen at Jonas Sjöstedt

  16. Ping: Sjukt tråkigt « Jens Holm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s