Jag har utmanat jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) på en debatt om djur. Se mitt brev till honom nedan. Nu får vi se om han törs anta utmaningen. Jag återkommer när jag fått ett svar…
Hej Eskil,
Vi träffades på Kulturhuset för några veckor sedan då vi debatterade livsmedel och beskådade Jens Assurs utställning ”Hunger”.
När jag är ute och valtalar möter jag ett stort engagemang för hur djur behandlas. Många är upprörda över den politik du och de borgerliga partierna för gentemot djuren. Att ni inte har förbjudit pälsindustrin, att ni lade ned djurskyddsmyndigheten, att du dragit ned på djurkontrollerna m m. Jag tror det finns mycket att reda ut här. Jag är övertygad om att du har mycket att säga.
Jag har därför ett förslag:
Du och jag debatterar djurpolitik mot varandra. Du får välja tid och plats, någon gång innan valet. Jag kommer. Vad sägs, antar du utmaningen?
Med förhoppningar om en bra debatt,
Jens Holm, kandidat till riksdagen Vänsterpartiet
www.jensholm.se
tel: 076-847 03 28
Kommentarer
12 svar till ”Djurdebatt, ge mig en tid och plats, Eskil”
Jens.
SNÄLLA ta då upp detta om att Tidelag är tillåtet!!
Snälla jag ber dig!!
Ge djuren rätt att vara djur med stöd av lagen och inte sexleksaker åt sjuka människor!!
Jag är tveksam till att Eskil skulle våga anta utmaningen. Men jag hoppas verkligen att han som jordbruksminister gör det!
[…] Jens Holm, riksdagskandidat för Vänsterpartiet har utmanat jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) på en djurdebatt. På sin blogg skriver Jens Holm: […]
Jag hejar på dig, Jens!
Sjukt bra initiativ, Jens! Hoppas VERKLIGEN att Eskil antar utmaningen. Sverige behöver se mer av djurfrågor.
Ta gärna upp frågan om fiskeripolitiken, som Eskil är ansvarig för. Till exempel vad han tänker göra åt att beståndet av ål har minskat dramatiskt och att arten nu står på utrotningens rand, hur han resonerar kring bottentrålning, varför han inte jobbar för starkare restriktioner i importen av hotade arter (t.ex tonfisk), etc, etc.
Det finns mängder av frågor att pressa honom på. Rekommenderar Isabella Lövins bok Tyst Hav för mer inspiration.
Lycka till!
Erik
Mycket bra initiativ!!! Återstå att se om lille Eskil vågar anta utmaningen.
bra initiativ! för djuren! behövs fler som du!
Hejja Jens! Den debatten hade jag gärna sett! Tror inte Eskil nappar på idén, han är nog fullt upptagen med att springa i skogen och jaga nu, han måste väl fylla på frysförådet!
[…] och mycket annat har jag velat debattera med honom. Erlandsson kan ange tid och plats, jag kommer. Men Erlandsson vill inte ens svara på […]
[…] har jag tillslut fått svar från jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) med anledning av min utmaning till debatt om pälsindustrin och djuren i stort. Eller, Erlandsson själv svarar inte, men genom en sekreterare får jag beskedet att han […]
Solen gick ner över skogen.
Tystnaden var öronbedövande.
Korpen var tyst.
Ekorren också.
Till och med grävlingarna hade slutat slåss.
Den sista vargen var död, borta. Dess sista andetag hade just upphört. Jagad, plågad, stressad och sorgsen hade den sprungit hela sitt liv i jakten på ett hem. En plats att kalla sin egen.
Många hade sett den, fler hade hört den. Ropandes på hjälp.
Korpen hade följt den, försökt leda den. Ekorren hade sopat igen dess spår och grävlingarna erbjudit sina gryt.
Men var helst den kommit hade människorna sökt upp den, spårat den, hånat den, sårat den. Sårat den med sitt hat, okunskap men värst av allt kulorna. Förgiftat kött hade försvagat den till dess kropp inte orkade längre, tassarna inte orkade springa mer.
Vid tjärnen lade den sig ner, såg upp mot den nedåtgående solen och den visste, denna solnedgång var den sista den skulle se. Månen skulle gå upp men denna kväll skulle vargen inte yla mer, inte ropa på hjälp. Livet på denna jord var inte vad det borde. När liv utrotades på grund av girighet. Girighet av mark, land och djuren i skogen. Människans girighet visste ingen gräns på samma sätt som människans samvete aldrig verkade lägga sig i deras handlande.
En sista gång blinkade vargen och tackade för att slippa plågan, rädslan, sorgen.
Men jordens sorg hade just börjat.
Ett unikt väsen med sin självklara rätt att leva hade just försvunnit utan möjlighet att återvända.
Korpen satt tyst på sin gren och tittade på den gråa kroppen. Korpen ville kraxa ut sin sorg och besvikelse men orkade inte heller den.
Moder jords smärta var påtaglig för allt levande, utom för den bortkopplade människan som inte såg sin plats som en del av helheten utan som den som ägde allt det som inte kan ägas.
Ekorren strök med sin lilla tass över vargens ögon och önskade sin vän tillbaka.
Grävlingarna beslöt sig för att inte bråka mer. De ville inte bli som människorna vars girighet och egoism gjorde dem blinda för helheten och hur allt hör samman.
Vargen dog, frågan var bara om någon mer än skogens djur skulle bry sig….