Lagrådet har fel om klimatlagen

Lagrådet avstyrker regeringens förslag till klimatlag. Lagrådet menar att det inte behövs någon särskild lag för att uppnå syftet; att uppnå klimatmålen och att få bättre ordning i klimatarbetet. Jag tycker att det är en märklig invändning av Lagrådet. De ifrågasätter inte klimatlagen på juridiska grunder, utan menar att ändamålen kan uppnås utan lagen. Det är snarare en politisk bedömning. Den bedömningen är redan gjord i politisk enhet i Miljömålsberedningen och nu också av regeringen som lagt fram förslaget. Jag anser därför att Lagrådet tassar i marker som de inte borde.

Mellan raderna kan man läsa att Lagrådet anser att klimatlagen inte är tillräckligt omfattande. Det kan jag isf isåfall hålla med om. Det är ingen hemlighet att vi i Vänsterpartiet ville ha en mer heltäckande klimatlag där det långsiktiga målet skulle vara inskrivet, med femåriga klimatbudgetar, där juridiskt och politiskt ansvar skulle kunna utkrävas m m. Men eftersom lagen var en kompromiss där sju av riksdagens åtta partier skulle vara med blev förslaget något av en minsta gemensamma nämnare. Och med den här lagen får vi större tydlighet i klimatarbetet, regeringen måste iochmed varje ny mandatperiod presentera en handlingsplan för minskade utsläpp, årligen redovisa hur arbetet går samt ett klimatpolitiskt råd som ska granska så att alla politikområden verkar för att klimatmålet ska uppnås. Klimatmålet är för övrigt nettonollutsläpp till 2045, formulerat som -85 procent till 2045, utan utsläppskrediter.

Nu kommer regeringen ändå att lägga fram förslaget till klimatlag. Det är bra. Ett viktigt steg framåt mot en bättre klimatpolitik i Sverige. Dock inte det sista eller enda.

Plastkassen och miljön

Jag ser verkligen fram emot att få svar på den här skriftliga frågan. Plast, inte minst plastpåsar, bidrar till nedskräpningen i stor skala. Plast finns kvar i naturen i hundratals år. Påsarna tillverkas ofta med fossil olja, vilket förvärrar växthuseffekten. Vad gör regeringen? Ger ett uppdrag till vår myndighet om att informationen ska bli bättre. Det räcker inte.

När jag var i Bangladesh förra veckan lärde jag mig att de var första landet i världen som infört ett förbud mot plastpåsar. Flera andra länder har hakat på. Andra länder, som Storbritannien, Irland och Danmark, har infört skatt på plastpåsar, men stor framgång. Användningen har minskat med mellan 80-90 procent. Läs gärna mer om det i rapporten som jag beställt från Riksdagens utredningstjänst: plastbarkassarrut2016_1943

En påsskatt låter som en bra idé. Då kan vi använda plastpåsarna när vi verkligen behöver dem och vi får in pengar till statskassan som kan gå till miljöarbete. Vad anser regeringen? Information i all ära, men behövs inte skarpare åtgärder? Ett land som Bangladesh ligger 15 år före oss i den här frågan (de införde förbudet 2002).

Svar bör komma senast on nästa vecka.

Fråga 2016/17:850 Beskattning av plastbärkassar
av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Våra hav innehåller stora mängder plastskräp som ger stora negativa effekter för organismerna i havet. Miljontals ton plastskräp hamnar i världens hav varje år och fler än 1 miljon fåglar och 100 000 däggdjur dör årligen till följd av skräp i haven. När en småhuvudsval nyligen hittades strandad utanför Bergen i Norge kunde man konstatera att det i valens mage låg 30 plastpåsar och stora mängder plastskräp. Den plast som hamnar i haven kan även innehålla hormonstörande och cancerogena ämnen och därutöver kan plasten fungera som en magnet för olika kemikalier. Effekterna av stora mängder plast i havens näringskedjor riskerar att även ge negativa effekter på våra livsmedel från haven. Plast i våra hav är därmed ett av de störst växande miljöproblemen och kräver snabba åtgärder på både nationell och global nivå.

Regeringen förbereder förslag om ett nationellt förbud mot mikroplaster i kosmetiska produkter och har gett Naturvårdsverket i uppdrag att identifiera de viktigaste källorna till utsläpp av mikroplaster samt lämpliga åtgärder för att minska dessa.

För att minska förbrukningen av plastbärkassar har regeringen beslutat att från och med den 31 maj i år måste handeln informera om plastbärkassarnas miljöpåverkan och om fördelarna med en minskad förbrukning. Vänsterpartiet anser att förslaget är alltför tandlöst och att det inte motsvarar det behov av snabba åtgärder som krävs för att minska mängden plast som belastar vår miljö. Därutöver tillverkas plastkassar ofta av fossil olja, vilket leder till ökade utsläpp som förvärrar den globala uppvärmningen. Kraftfullare åtgärder är därför även motiverade för att bidra till Sveriges strävan efter nollutsläpp. Enligt vår bedömning krävs beskattning av plastbärkassar och på sikt kan även ett förbud övervägas. Beskattning av plastbärkassar har framgångsrikt införts av ett antal länder i Europa och på Irland minskade förbrukningen av plastpåsar med hela 90 procent efter fem månader.

Med anledning av det ovan nämnda vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

Avser ministern att verka för att Naturvårdsverket får i uppdrag att föreslå lämplig beskattning av plastbärkassar?

 

Handelsavtal, jordbruk, bottentrålning

I veckan har jag debatterat bottentrålning i naturreservat. Visste du att i de flesta av våra marina reservat, naturreservat, nationalparker och Natura 2000-områden förekommer bottentrålning? Marina reservat är jätteviktigt, men om det fortsätter att vara business as usual med storskaligt fiske förfelas själva syftet.

Regeringen har ju varit pådrivande för att begränsa fisket i området Bratten, på Västkusten. Det är bra, men tänker man göra något mer? Tyvärr var svaret från jordbruksminister Sven-Erik Bucht inte direkt övertygande. Att jag hade ställt frågan till miljöminister Karolina Skog, men hon väljer att låta Bucht svara istället, ja det är ju också ett svar. Se hela debatten via länken ovan. Missa inte min debattartikel på temat.

Samma dag debatterade jag också handelsavtals påverkan på våra möjligheter att producera mer hållbara livsmedel. EU-parlamentet har tagit fram en kritisk rapport om TTIP och framtida europeisk jordbruksproduktion. TTIP ligger nu i malpåse, men rapporten skulle lika gärna kunnat handla om CETA-avtalet med Kanada. De sju riksdagspartierna (alla utom SD) har samtidigt antagit en livsmedelsstrategi med intentionen att producera mer hållbara livsmedel i Sverige. Hur går det ihop med den ökade konkurrens, stordrift och risk för bolagsstämningar som CETA och andra avtal kommer att medföra? Följ debatten via länken ovan. Missa inte heller min och Håkan Svennelings debattartikel på temat.

Det skamliga avtalet med Libyen

holm_libyen2017-02-15Igår debatterade vi EUs överenskommelse med Libyen med Stefan Löfven (se debatten här, mitt inlägg vid 18,10 min). Överenskommelsen, som egentligen är ett avtal via Italien, syftar till att försvåra för människor att fly i från Libyen. Idag finns så många som 700 000 – 1 miljon människor i läger i landet. Villkoren är helt omänskliga och lägren är snarare primitiva fångläger än boenden för flyktingar. Organisationer som Amnesty och Human Rights Watch vittnar om systematiska övergrepp, tortyr, utpressning och våldtäkter i lägren. Avtalet är ännu ett ex på hur EU försöker flytta ut sin yttre gräns mot länder i Nordafrika och Turkiet. Tanken är att låta de länderna bli en buffert mot människor som är på flykt. EU gör sig också beroende av högst tvivelaktiga stater. Vem styr egentligen Libyen? Vad är det för regim? Och vad är Turkiet för regim, där president Tayyip Erdogan har skickat tusentals oppositionella i fängelse inklusive oppositionspartiet HDP. Hur bra är det att Sverige och EU sätter sig i knäet på en sådan man?

EU lägger förstås otroligt mycket pengar på detta avtal. EU betalar ut 200 miljoner Euro direkt visserligen en del humanitära insatser, men huvudfokus är på att hålla människor borta. Ännu mer pengar kommer från andra fonder. Vi i Vänsterpartiet vill lägga alla dessa pengar på att skapa lagliga vägar in i Europa och att rädda liv på Medelhavet, inte att till varje pris hålla människor borta.

 

 

Handelsavtal hotar svenska bönder

Jag och Håkan Svenneling skriver idag om att avtal som TTIP och CETA hotar intentionerna i den svenska livsmedelsstrategin, nämligen att producera mer hållbar mat i Sverige. Läs på Land lantbruk eller nedan. Jag debatterade också detta med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht idag. Läs min IP.

Handelsavtal hotar svenska bönder
Land lantbruk 2017-02-14
Det finns dessvärre en uppenbar risk att handelsavtal som TTIP och CETA med USA respektive Kanada kommer att slå undan benen för livsmedelsstrategin. Det skriver Jens Holm (V) och Håkan Svenneling (V) inför onsdagens omröstning om CETA i EU-parlamentet.

Vi välkomnar regeringens förslag till livsmedelsstrategi. Även om vi hade önskat ett ökat fokus på hållbar livsmedelsproduktion är ändå ambitionen att producera mer svensk hållbar mat att välkomna. Men kommer Sverige verkligen lyckas med det? Dessvärre finns det en uppenbar risk att handelsavtal som TTIP och CETA med USA respektive Kanada kommer att slå undan benen för livsmedelsstrategin.

I EU-parlamentets utvärdering av vilka konsekvenser ett framtida handels- och investeringsavtal med Nordamerika skulle kunna få för europeisk jordbrukspolitik konstaterar man att ett sådant avtal skulle leda till minskad jordbruksproduktion i EU. Man varnar också för att det kan bli en harmonisering nedåt (downward harmonisation) av lagstiftningen som en följd av den hårdare konkurrensen och att USA har lägre skyddsnivåer för till exempel miljö, kemikalier och djur (se ”Risks and opportunities for the EU agri-food sector in a possible EU-US trade agreement”, Policy department, European Parliament, 2014).

Ett skäl till denna negativa process är att internationell konkurrens om jordbruksprodukter visserligen kan vara ett effektivt sätt att pressa priser, men dessvärre också är lika effektivt i att slå ut lokal produktion och produktion med höga miljökrav. Det är just i den skottlinjen svenskt jordbruk idag befinner sig i. Efter att Sverige blev en del av EU:s inre marknad har jordbrukspolitiken och livsmedelsproduktionen blivit helt och hållet harmoniserad. Detta har lett till koncentration av produktionen och svensk produktion har slagits ut i en skrämmande snabb hastighet. Importmaten har ökat och vår lokala produktion har drastiskt minskats. Nu producerar vi endast hälften av den mat som konsumeras, långt mycket mindre än före 1995, då Sverige anslöts till EU. Med en eventuell anslutning till avtal som TTIP och CETA skulle centraliseringsprocessen öka ännu mer med ökade negativa effekter för svensk produktion.

Lägg därtill att i TTIP och CETA finns så kallade investeringsskydd inskrivna (även kallat ISDS). Men hänvisning till investeringsskyddet kan bolag stämma stater om man anser att investeringsvillkoren har försämrats. Det finns många exempel på där bolag inte minst inom fossilbranschen har stämt länder för att de vidtagit åtgärder för att skydda miljön. Så som TTIP och CETA ser ut idag är risken uppenbar att länder med höga ambitioner på miljöområdet skulle kunna bli stämda. En progressiv miljö- och jordbrukspolitik skulle därför försvåras.

Även om TTIP-avtalet för närvarande ligger i frysboxen är det EU:s och den svenska regeringens uttalade ambition att driva igenom avtalet. Avtalet med Kanada, CETA, har en liknande problematik som TTIP. Det avtalet är färdigförhandlat och väntas nu behandlas av EU-parlamentet och de nationella parlamenten under det här året.

Förvånande för vissa, men den svenska regeringen har faktiskt varit ett av de mest pådrivande länderna i att ta fram dessa avtal. Detta har man gjort trots att varningsklockorna har ringt både en och två gånger. Hur tänker sig landsbygdsminister Sven-Erik Bucht få ihop målsättningen att å den ena sidan öka svensk hållbar livsmedelsproduktion å den andra skriva under avtal som just hotar den målsättningen? Vi vill producera mer hållbar mat i Sverige, men då måste också handelsdogmen ifrågasättas. Är det en strid som Sven-Erik Bucht tänker ta? Eller är det handel till varje tänkbart pris som gäller? Då är risken stor att det priset blir alltför högt för våra svenska bönder och för våra ambitioner på miljöområdet.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson
Håkan Svenneling (V), landsbygdspolitisk talesperson

Stoppa bottentrålningen i de marina reservaten

Skriver idag i Effekt om bottentrålning som måste stoppas och vikten av att överlag reglera fiske hårdare i synnerhet i marina reservat. Läs där eller nedan.

Stoppa bottentrålningen i de marina reservaten
Effekt, 2017-02-13
I höstas välkomnade miljöminister Karolina Skog att EU-kommissionen godkänt det svenska förslaget om fiskeförbud i betydande delar av det marina reservatet Bratten på västkusten. ”Jag hoppas att det här beslutet kan bli vägledande i liknande processer i framtiden”, sa miljöministern. Jag instämmer. Våra hav är hemmet för en mångfald av fiskar, fåglar, marina däggdjur, känsliga koraller och rev. Men mångfalden är hotad och det räcker inte med enstaka brandkårsutryckningar.

Sveriges målsättning är att minst 10 procent av våra havsområden ska vara skyddade till 2020 och enligt regeringen är målet uppnått. Det är ett bra steg på vägen. Men för de marina naturtyper som är särskilt skyddsvärda är läget fortfarande dåligt, och i Östersjön uppnår ingen av dessa naturtyper en gynnsam bevarandestatus. Skydd handlar sålunda inte bara om yta. Kvaliteten på skyddsområdet är avgörande för att vi verkligen ska kunna få levande hav med en rik biologisk mångfald.

I det här perspektivet är det märkligt att det faktiskt förekommer yrkesfiske i de flesta av våra marina skyddsområden, varav en stor del är bottentrålning. Under perioden 2011 – 2013 bottentrålades det i över 40 områden som är naturreservat eller Natura 2000-områden. Trålningsförbud råder endast i några enstaka skyddade områden och då bara i de mest känsliga delarna. Trots att det finns vetenskapligt stöd för att bottentrålning har stor påverkan på bottenmiljöer så sker detta i till exempel Kosterfjordens nationalpark, Norra Midsjöbanken och Väderöarna.

Både Havs- och vattenmyndigheten och Östersjöcentrum vid Stockholms universitet har lyft fram betydelsen av att reglera fisket noggrannare i våra skyddade områden. Ett stopp för bottentrålning skulle i det sammanhanget vara ett bra första steg. Men även helt fiskefria områden behöver inrättas så att fiskebestånden kan återhämta sig. Ett helt fiskefritt område skulle även vara ett värdefullt referensområde för hur fiskfaunan förändras över tid i områden där inget fiske sker.

Vänsterpartiet har föreslagit att Sverige ska förbjuda bottentrålning samt att Sverige även bör driva detta krav på EU-nivå. Vi ser också skäl att i övrigt stärka regleringen av fiske i våra skyddade havsområden samt att ett antal helt fiskefria områden inrättas. Trots att fiske är en av de mänskliga aktiviteter som har störst påverkan på känsliga arter och naturtyper i till exempel Östersjön så är fisket sällan begränsat i våra skyddade områden. Detta är en konsekvens av att förvaltningen av havsmiljö respektive fiske sker separat och med olika mål. För att uttrycka mig tydligt: Å ena sidan har vi en miljöminister som vill skydda mer, å den andra en landsbygdsminister som vill fortsätta att värna storskaligt fiske. Den logiska frågan infinner sig, vad vill egentligen regeringen?

Men båda ministrarna borde kunna vara överens om att bottentrålning i marina naturreservat inte ska vara tillåtet liksom att det borde införas fler helt fiskefria områden. Alternativet förskräcker; naturreservat där storskalig verksamhet får fortgå som vanligt. Så ser det dessvärre ut idag.

Jens Holm (V) riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

P S Jag kommer nu att ha en interpellationsdebatt om bottentrålning i marina reservat. Interpellationen är ställd till miljöminister Karolina Skog, men hon valde att lämna över svaret till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Även det ett svar.

Webben uppe igen

Jag har haft problem med jensholm.se de senaste dagarna. Sidan har helt enkelt legat nere. Men nu är allt åtgärdat och sidan kommer att uppdateras som vanligt. Det här blir en aktiv vecka med bl a debatter med Stefan Löfven, om fiske och om jordbruk handelspolitik. Och då snackar vi bara imorgon.

Följ mig här, på FB, Twitter och Insta så missar du inget.

Nyhetsbrev 2017-02-09, Dhaka

Mitt nyhetsbrev från förra veckans besök i Bangladesh. Nedan eller här: nyhetsbrevjensholmdhaka2017-02-09

Dhaka, 2017-02-09

Hej alla,
När man står på bron över floden Turag och tittar in mot Dhakas norra förstäder slås man av tillvarons skörhet. Bangladesh är ett av världens absolut värst drabbade länder av klimatförändringen, och hotet finns här och nu. Vid flodens södra strand har staten låtit bygga en över en mil lång vall av sand och lera. Den ska skydda megastaden Dhaka (16 milj invånare och med en tillväxt på 2000 pers dagligen) mot översvämningar skapade av klimatförändringen. Med kraftigt ökade monsunregn och ökad avsmältning av Himalayas glaciärer stiger vattennivån i floden år för år.  ”Om inte vallen hade funnits här hade ert hem i Dhaka varit under vatten under monsunperioden”, berättar Ainun Nishat forskare på BRACuniversitetet i Dhaka och huvudrådgivare åt regeringen när vallen färdigställdes i början av 1990-talet. Längs med vallen ser vi grävskopor som skyfflar ny sand på vallen. I juni kommer monsunregnen igen och då måste stadens invånare skyddas. Men redan nu vet vi att den inte räcker till. Vid västra Dhaka finns inte någon vall alls. Där bor två miljoner mycket fattiga människor. ”De är direkt hotade och många kommer att behöva flytta när regnet kommer”, fortsätter Nishat och berättar att det finns planer för en vall där också, men kostnaden räknas i miljarder US-dollar, pengar som idag inte finns.

Ett par hundra meter söder om vallen byggs just nu en helt ny stadsdel. De höga huskropparna skjuter redan upp i höjden och ser ut som vilket modernt höghusområde som helst förutom att byggnaderna är högre och står tätare än i våra miljonprogram hemma i Sverige. Här ska snart 50 000 lägenheter vara klara för inflyttning. Vallen är helt avgörande för det nya bostadsområdet. Går den sönder kommer vattnet att stiga till minst plan två, berättar Nishat. Vattenmassorna kommer sedan fortsätta in mot Dhakas mer centrala delar och stora delar av stan kommer bokstavligen att läggas under vatten. Det har skett tidigare i historien, t ex 1988 då 16 miljoner invånare i Bangladesh blev hemlösa. Kommer vallen att stå emot framtida extremväder; cykloner, ösregn och jordbävningar?

Ett par kilometer bort från bron träffar vi chefen för pumpstationen vid Turag. Han leder ett arbetslag på ett hundratal personer som bygger tre nya eldrivna pumpar som ska hålla stigande vattennivåer borta från Dhaka. Redan idag finns tre pumpar på plats, men med klimatförändringen har vattenivåerna i floderna kring Dhaka stigit dramatiskt. I fjol slogs ännu ett rekord i vattennivån i jättefloden Brahmaphutra, som är kopplad till floden Turag. Ainun Nishat menar att den utvecklingen bara kommer att fortsätta. Därför behövs nya pumpar och högre vallar.

Vallar och pumpar, det är idag skillnaden mellan liv och död för invånarna i Dhaka. Det är lätt att bli dystopisk vid ett besök i Bangladesh. 160 miljoner människor på en yta som en tredjedel av Sveriges. Översvämningar både på grund av havsnivåhöjningen och av de ökande vattenmassorna i de stora floderna. Men också extrem torka på andra platser. Bangladesh är också företag som behandlar arbetare som skräp. En regering som visserligen har en progressiv utvecklingsidé (vi träffade premiärminister Sheikh Hasina och hon imponerade på mig i sitt engagemang och visionära idéer), men som slår ned stenhårt på alla som inte rättar sig i ledet. Men Bangladesh är också nämnda Ainun Nishat, ledande forskare och intellektuell som jag träffade första gången i Bryssel 2007. Han skulle lätt kunna vara professor i London eller New York, men väljer att tjäna sitt folk i Dhaka. Det är aktivisterna i miljöorganisationerna BARIC och ESDO som bedriver en oförtruten kamp i att utbilda människor i klimatfrågan och kampanjar mot kemikalier och tungmetaller. Och de har varit framgångsrika; klimatfrågan är högt upp på dagordningen i Bangladesh. Och landet var faktiskt först i världen i att förbjuda plastpåsar; ett direkt resultat av organisationernas kamp. En stor del av bil- och rickshawflotten går på den mindre utsläppande naturgasen istället för bensin och diesel. Det är också fackföreningsaktivisterna som kämpar mot skrupelfria företag. Just nu sitter 26 arbetare från textilindustrierna i fängelse för att ha krävt högre löner. Jo, vi tog upp frågan med utrikesministern idag.

Ett besök i Bangladesh är helt enkelt både skrämmande och hoppingivande. Inte minst sätter det saker och ting på sin spets. Det är vi som köper kläderna som tillverkas i Bangladesh (svenska H&M är den största uppköparen av kläder här). Det är våra gamla mobiler och datorer som plockas isär av dåligt skyddade arbetare under primitiva förhållanden. Och det är våra utsläpp som här och nu drabbar Bangladesh 160 miljoner invånare, som tvingar dem till att bygga vallar mot översvämningen.

De perspektiven tar jag med mig hem till Stockholm när jag reser imorgon.

Det var allt,

Jens

P S Kolla gärna in min Facebook och Instagram för bilder härifrån.

PP S Nästa vecka:

På gång
Ti 13.00 Frågestund i kammaren med Stefan Löfven om det senaste EU-toppmötet.
Ti eftermiddag Interpellationsdebatter med Sven-Erik Bucht om livsmedelsstrategin och om bottentrålning i naturreservat.
To Miljö- och jordbruksutskott