Trump och motståndet

Idag demonstrerade jag med ett stort antal andra stockholmare mot installationen av USAs 45e president Donald Trump. Rött forum arrangerade vår demonstration på Sergels torg. En bit bort arrangerades Kvinnormarschen mot Trump. De båda demonstrationerna förenades sedan i en marsch mot USAs ambassad. Det var en bra och positiv stämning. Den enda fördelen med valet av Trump är att han har lyckats ena en mängd vitt spridda krafter. Det är å andra sidan inte det sämsta.

Mitt anförande lät ungefär så här:

Donald Trump försöker påskina att hans regeringen står för något nytt. Det är fel. Donald Trump och hans regering kastar oss tvärt emot tillbaka i tiden. Tillbaka till en tid då det var de rika och besuttna som hade makten. Då kungar, adelsmän, militärer och biskopar delade upp makten emellan sig. Nu sker samma sak. Trumps regering lär vara den rikaste någonsin. Den består av mångmiljonärer och storbolagsledare, många med direkta kopplingar till fossilindustrin. Donald Trump själv blir USAs genom historiens rikaste man. Det här kommer tyvärr påverka den politik de kommer att föra. Och det är inte en politik för miljöansvar och ökad rättvisa. Därför demonstrerar vi idag.

I fjol var det hetaste året någonsin. Åren dessförinnan, 2015 och 2014 slogs det också värmerekord. Klimatförändringen är här och den har skapats av oss människor. Vi måste agera här och nu för att rädda planeten. Därför behöver vi politiska ledare som tar klimatfrågan på allvar och agerar.

Dessvärre är Donald Trump allt annat än en sådan ledare. Trump har lovat att öppna nya kolgruvor och stoppa anslag till det förnybara. I gårdagens installationstal kunde vi höra honom lova nya motorvägar och flygplatser, med ökade utsläpp som följd. Han kommer att dra in bidrag till miljöprojekt i USA och internationellt. Han säger att USA ska lämna Parisavtalet för klimatet. Ja, Donald Trump ifrågasätter klimatförändringen och påstår att hela idén om den har uppfunnits av kineserna för att vinna konkurrensandelar mot USA. Vilka dumheter. Detta måste vi motsätta oss.

Hans regering består inte bara av superrika utan också klimatskeptiker och personer som kommer direkt från fossilindustrin. Det gäller t ex utrikesministern (Rex Tillerson) som han hämtat från fossilbolaget Exxon Mobile eller chefen för Naturvårdsverket som blir en klimatskeptiker med kopplingar till fossilkapitalet (Scott Pruitt). Vad jag har förstått kommer det inte att finnas en renodlad miljöminister i Trumps regering.

Det här är mycket allvarligt. Det är ett slag i ansiktet på oss alla som kämpar för rättvisa och klimatansvar. Vad gör man när man får ett slag i ansiktet? Jo, man slår tillbaka. Men vi ska göra det med aktivt icke-våld och organisering. Det är precis det vi alla är en del av här idag. Och det är precis vad som sker runt om i världen. Jag hörde att det var några tusen, max 10 000, som var med på installationen av Donald Trump igår. Samtidigt demonstrerade långt många fler på Washingtons gator. Och idag kommer det att bli hundratusentals som går i kvinnomarschen mot Trump.

Motståndet har precis börjat. För planetens överlevnad. Kärleken är större än hatet. Glöm inte det.

Tack.

Jens Holm, Sergels torg, 21/1-17

 

De superrika och utsläppen – dags att agera

Robert Höglund, Oxfam, skriver bra på DNdebatt idag om världens superrika och den smått hissnande uppgiften om att världens åtta rikaste personer (män) äger lika mycket som 3,5 miljarder av världens övriga invånare. Skillnaden mellan de rikaste och fattigaste i världen har aldrig varit större än idag. Världen är i stort behov av omfördelning, mellan Nord och Syd och mellan rika och fattiga inom de respektive länderna. Den saken är klar.

I sammanhanget kan det vara värt att påminna om att liknande asymmetrier finns om vi tittar på världens utsläpp av växthusgaser. I rapporten ”Carbon and inequality: from Kyoto to Paris” (3/11-15 Paris School of Economics) konstaterar de franska forskarna Thomas Piketty och Lucas Chancel att den rikaste tiondelen i världen står för hela 45 procent av världens utsläpp. De 50 procent av jordens befolkning som släpper ut minst ansvarar för endast 13 procent av utsläppen. Den 1 procent i världen med störst utsläpp (med individer från bl a USA, Luxemburg, Singapore och Saudiarabien) släpper ut hela 14 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Den topp-1-procenten släpper i genomsnitt ut 200 ton CO2 per person årligen (snittet för en svensk ligger på 6-10 ton). Den procent som släpper ut minst, med människor från Honduras, Mozambique, Rwanda och andra fattiga länder, står för i snitt 0,1 ton CO2 per person årligen. De superrika släpper alltså ut 2000 gånger mer än de fattigaste i världen och ungefär 30 gånger mer än världssnittet på ca 6 ton per person och år (s 29). 

Det här är förstås inte hållbart. Och uppgifterna pekar mot att det behövs en klassdimension även i klimatpolitiken. Alla utsläpp ska förstås minskas, men utsläppen från de superrika är extra provocerande. Det handlar om lyxkonsumtion och ett hejdlöst lyxresande. Bara i USA lär det finnas 10 000 privatjet för enskilda individers flygresor. I vissa av världens storstäder reser de superrika med helikoptrar och landar på skyskrapornas tak istället för att röra sig nere på marken som andra människor. Ska man kunna resa precis som man vill, och med tillhörande utsläpp, bara för att man har sjukt mycket pengar?

Hur kan vi komma tillrätta med de superrikas utsläpp? Kanske ska man gå vägen just genom flygandet. Piketty och Chancel föreslår just det; en global flygskatt som administreras lokalt i världens länder och som är extrahög på dyra businessbiljetter. Vissa länder har redan flygskatter och här i Sverige är det förhoppningsvis på gång. Kan vi driva på så att fler länder får det? Så att den blir extra träffsäker mot de superrikas flygande? Kan vi se till att intäkterna går till att snabbt ställa om våra samhällen, t e x till kollektivtrafik och tågresande?

Det vore ett steg på vägen, men mycket mer behövs. Det är hög tid att problematisera de superrikas livsstil ur ett klimatperspektiv. Och sedan att agera därefter.

Ska MP börja hylla handelsdogmen?

sjostedt_kammaren2017-01-11
Ett av de intressantare meningsutbytena vid gårdagens partiledardebatt var när Jonas Sjöstedt frågade (scrolla till 2,17) Miljöpartiets Gustav Fridolin om CETAavtalet med Kanada och risken för att storföretag kan stämma stater som vill gå före på miljöområdet. Jonas Sjöstedt tog upp exemplet med det kanadensiska gruvbolaget Gabriel Resources som stämt Rumänien på fyra (!) miljarder dollar för att inte tillåta en gruva i Rumänien (jag har skrivit om detta tidigare).

Med CETAavtalet kan det bli fler av sådana stämningar, och då även mot Sverige. Tycker verkligen MP att det är OK att storföretag ska kunna stämma stater som vill agera för miljön? I EU-parlamentet är ju MP mot CETAavtalet. Och det är ju samma CETAavtal som snart kommer hamna på riksdagens bord, då framlagt av Fridolins regering…

Det anmärkningsvärda var hur Fridolin svarade. Inte för en sekund kritiserade han det grundläggande problemet med att företag ska kunna få stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet. Istället valde Fridolin att hylla CETA i dess nuvarande form som ett modernt avtal. Han hade väl åtminstone kunnat vara ärlig och säga; det här är inget vi vill ha, men vi är så nödda och tvungna eftersom vi sitter i regeringen. Men istället väljer han att plädera för en handelsdogm helt och hållet på storföretagens villkor och hotar miljön. Är det verkligen MP-politik?

Missa inte heller replikskiftet mellan samma debattörer. Fridolin kritiserar här Vänsterpartiet för att vilja återinföra förmögenhetsskatten. Ja, självklart! Som Sjöstedt svarar, det handlar inte bara om att göra något åt de växande klyftorna i Sverige. De superrika belastar också klimatet långt mer än vanligt folk med sin helt och hållet ohållbara livsstil. Att det inte verkar bekymra Fridolin förvånar mig.

Rumäniens hälsobudget kan gå till gruvbolag från Kanada

Jag skriver i ETC om kanadensiska gruvbolaget Gabriel Resources som stämt Rumänien på fyra miljarder dollar, lika mycket som halva Rumäniens hälsobudget. Med CETA- och TTIP-avtalen kan liknade stämningar öka och drabba fler länder i Europa. Läs inlägget nedan eller hos ETC.

Rumäniens hälsobudget kan gå till gruvbolag från Kanada
ETC, 2017-01-05
Statsminister Stefan Löfven kritiserade nyligen den rumänska regeringen för att inte hjälpa den romska befolkningen i landet. Jag kan instämma i att ingen människa ska behöva tigga. Men om statsministern är så mån om att den rumänska statsbudgeten ska komma de minst priviligierade till del behöver han uppdatera sig och idka självrannsakan. Stefan Löfven kan börja med att agera mot de absurda investeringsavtal som han själv är en anhängare av. Annars finns det risk för att Rumänien tvingas halvera sin hälsobudget för att kompensera ett nordamerikanskt gruvbolag för uteblivna vinster.
Jo, så absurt kan det faktiskt bli. I fjol presenterade det kanadensiska gruvbolagt Gabriel Resources en megastämning mot Rumänien för att landet beslutat att stoppa gruvbolagets planer på en gruva i västra Rumänien. Beslutet gjordes av miljöskäl efter att en rumänsk miljöprövning och det rumänska parlamentet sagt nej till projektet. Flera berg skulle mer eller mindre jämnas vid marken, byar förstöras och uppgiften om att kemikalien cyanid skulle användas för att separera guld och silver från bergmalmen var tungt vägande skäl för Rumänien att säga nej.
Gabriel Resources hänvisar till ett påstått tillstånd från 1997 för att starta gruvan och har nu stämt Rumänien inför Världsbankens tribunal ICSID. Enligt medieuppgifter kräver Gabriel inte mindre än fyra miljarder dollar i kompensation från landet. Fyra miljarder dollar motsvarar halva Rumäniens årliga hälsobudget. Kanada och Rumänien har egentligen inget investeringsavtal varför gruvbolaget egentligen inte har någon juridisk grund för investeringsförfarandet. Men Gabriel Resources använder i det här fallet ett dotterbolag som är baserat i den brittiska kanalön (och skatteparadiset) Jersey som agent för stämningen. Rumänien och Storbritannien (där Jersey ligger) har nämligen ett investeringsavtal.
Hur det kommer att gå i tvisten vet bara den trion av s k skiljemän som ska avgöra tvisten. Vad vi redan nu kan slå fast är att det i alla avseenden kommer att bli en kostsam och komplicerad affär för den rumänska staten. Pengar kommer gå till välbetalda jurister i Washington istället för till behövande i Rumänien. Stor osäkerhet sprids kring framtida miljölagstiftning. Inte blir det bättre av att Rumänien också omfattas av EUs avtal CETA med Kanada, som öppnar upp för framtida jättestämningar av gruv- och oljebolag. I CETA finns som bekant ett investeringsskydd inskrivet som möjliggör för fortsatta bolagsstämningar. Stater kommer omvänt inte att kunna stämma bolagen.
Och att storbolag stämmer stater i allt större omfattning finns det statistik på. De senaste två decennierna har bolag stämt stater i investeringstribunaler i allt större utsträckning. Fram till 2015 hade nästan 700 stämningar gjorts enligt FNs handelsorgan UNCTAD. Och år 2015 slogs rekord i antal bolagsstämningar med 70 anmälda fall. Merparten av de stämda länderna är utvecklingsländer och de som stämmer är oftast bolag från i-länder. Utvinningssektorn och fossilindustrin är överrepresenterade bland de som stämmer stater med Occidental mot Ecuador, Newmont mot Indonesien, Vanessa Ventures mot Costa Rica och svenska Vattenfall mot Tyskland som några exempel.
Det är sådana saker som jag hade önskat att vår statsminister hade lyft upp i sitt jultal. Att hårdare tygla dessa fossilbolag och säkerställa att världens länder kan skydda sin miljö och använda sina statsbudgetar till att hjälpa sitt folk är ett bättre sätt att verka för en mer hållbar och rättvis värld än att redan slå mot de som redan ligger. Håller inte statsministern med?

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Pardon Snowden

The Parliamentary Human Rights Group of the Swedish Parliament ask Mr Barack Obama to pardon Mr Edward Snowden. It has now been sent to the White House with endorsement from a lot of MPs (me included of course). Please see our petition here: snowden_pardon or below.

About my conversation with Mr Snowden 2015 (text in Swedish).

The Parliamentary Human Rights Group
President of the United States of America
Barack Obama
1600 Pennsylvania Ave NW,
Washington, DC 20500, USA
Stockholm, 12 December 2016

Mr President,
We, the undersigned members of the Swedish Parliament, would like to express our grave
concern regarding whistleblower Edward Snowden . He remains in Russia, unable to travel
or return to the United States. Were he to return home, he risks being tried for treason all for performing what your former Attorney General Eric Holder has called “a public service” and what we consider to be a global public service in defense of human rights.
When Mr Snowden revealed the extent of NSA global mass surveillance in 2013, he initiated a global debate about and a global movement to protect human rights in cyber space.

Even you, Mr President, have said that the global debate he sparked “will make us stronger.” We believe that he did so because he felt a moral obligation to reveal the illegal, systematic surveillance that many states have engaged in over the recent decade. We believe that Mr Snowden should be rewarded, not punished, for the sacrifice he made.
We therefore call on you, Mr President, to pardon Mr Snowden with the powers granted to
you by Article II, Section 2 of the United States Constitution.

Pending his pardon, we also urge US authorities to take the necessary measures to ensure that Mr Snowden’s passport is made valid again, so that he may travel and seek asylum in whatever country he wishes. Finally, we urge US authorities to strengthen the legal protections of whistleblowers, so that individuals who reveal government wrongdoing in the future are not penalized like Mr Snowden has been.

Yours sincerely,

Blekinge Offshore, klimatet och jobben först

Igår fattade regeringen det mycket olyckliga beslutet att inte ge klartecken för bygget av Blekinge Offshore, troligen världens största vindkraftspark till havs, i Hanöbukten i Sölvesborgs kommun. Regeringen menar att försvarsmaktens intressen i det här fallet väger tyngre än bygget av vindkraftsparken. Men måste det finnas en motsättning? Det är klart att försvaret skulle kunna fortsätta att ha verksamhet till havs och luft även om det byggs en vindkraftspark. Som det är idag motsätter sig försvarsmakten rutinmässigt mängder med viktiga vindkraftsprojekt. I sådana lägen måste regeringen kunna stå emot påtryckningarna.

Vi i Vänsterpartiet har länge drivit byggandet av Blekinge Offshore. Vi har lyft frågan i riksdagen och på alla andra nivåer, lokalt och regionalt, också. Projektet var helt och hållet klart för start; miljöprövning och lokala beslut var på plats. Finansiärer hade redan gått in med pengar och var beredda att skjuta till mer. Och så kommer denna  kalldusch!

Regeringens beslut visar tyvärr att försvarsmaktens intressen väger tyngre än skapandet av hundratals nya jobb och en storskalig produktion av förnybar energi. Har regeringen verkligen tagit sitt löfte om världens första fossilfria välfärdsland på allvar? Och hur var det med löftet om EUs lägsta arbetslöshet? Gårdagens beslut visar att det tyvärr är en bra bit krav tills dess.

Ompröva beslutet!

Se debatterna om flyget, konsumtionen, klimatet

Här kan du se dagens interpellationsdebatt om flygets snabbt växande utsläpp och vad som behöver göras. Det är positivt att regeringen vill införa en flygskatt, men olyckligt att man inte också kan sätta upp ett mål för hur mycket flygets utsläpp ska minska samt vida ytterligare åtgärder. Se debatten mellan mig och infrastrukturminister Anna Johansson (S) här.

Jag debatterade också idag med konsumentminister Per Bolund (MP) om vikten av att ha ett etappmål för konsumtionens utsläpp samt särskilda åtgärder för att minska utsläppen från köttkonsumtionen. Du kan se debatten här.

Jag gjorde också ett inlägg till försvar för Klimatklivet. Den investeringsfond på 700 miljoner kronor för lokala och regionala investeringar för minskade utsläpp. Inlägget hittar du här (scrolla dig fram).

Debatter om flyg, konsumtion och utsläpp

härIdag har jag två viktiga debatter i riksdagen. Den första – ca kl 10.00 – är med infrastrukturminister Anna Johansson (S) om flygets snabbt växande utsläpp. Svenskarnas flygresor har ökat med 130 procent sedan 1990 och utsläppen med drygt 60. Det är bra att det nu föreslås en flygskatt, men mer måste göras för att snabbt minska utsläppen från flyget och gynna hållbarare färdmedel. Läs min interpellation här.

Min andra debatt – ca 11.00 – rör de utsläpp av växthusgaser som idag inte omfattas av den officiella statistiken men som växer snabbt (flygets utsläpp ingår f ö i dessa dolda utsläpp), de konsumtionsbaserade utsläppen. I Sverige har vi varit duktiga på att minska de utsläpp som sker på svenskt territorium, utsläppen har gått ned med ca 25 procent sedan 1990. Men om vi tittar på de utsläpp som förorsakas av vår konsumtion och som äger rum i andra länder blir bilden en helt annan. De utsläppen ligger idag på drygt 100 miljoner ton (alltså dubbelt så mycket som de som sker på svenskt territorium) och omfattas idag inte av några konkreta mål och ytterst få styrmedel. Naturvårdsverket har rekommenderat att en särskild målsättning införs för att minska dessa utsläpp. Det låter bra. Och borde inte också ett särskilt mål för köttkonsumtionens utsläpp kunna införas? Debatt idag mot konsumentminister Per Bolund (MP). Läs min interpellation här.