IPCC: Hög tid för handling

FNs klimatpanel, IPCC, har i veckan publicerat sin stora rapport Global Warming on 1,5 C. Rapporten är ett resultat av Paristoppmötet för två år sedan som efterfrågade en rapport om hur förutsättningarna för liv på planeten förändras med en uppvärmning på 1,5 grader C, jämfört med 2 grader C samt de möjliga vägarna mot att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Även om rapporten är skriven på ett ibland svårbegripligt FN-språk (rapporten ska ju godkännas av alla stater, även sådana som USA och Saudiarabien) är budskapet tydligt (jag har läst sammanfattningen, ”Summary for Policymakers”):

  • Temperaturen har redan ökat med 1 grad C sedan förindustriell tid och det är en konsekvens av den mänskligt skapade klimatförändringen.
  • Även med 1,5 graders temperaturhöjning blir konsekvenserna mycket långtgående, och med 2 graders höjning blir det än värre.
  • Världens länders klimatåtaganden idag (Parisavtalet) håller sig inte inom 1,5-2 grader C (se mer nedan).
  • Världens utsläpp behöver minska med – 45 procent till senast 2030 och vara noll senast 2050. De talar också om en koldioxidbudget på mellan 420-580 miljarder ton CO2 (med årliga utsläpp på 42 miljarder ton talar den för att vi bara har tio år på oss om vi ska hålla oss på den mer säkra sidan av intervallet).
  • Riskerna med att inte snabbt minska utsläppen nu är omfattande. Rapporten tar upp många exempel, bl a: utarmning av biologisk mångfald, försämrad livsmedelsproduktion, oåterkalleliga negativa konsekvenser för utsatta samhällen (kustnära, öar m m), översvämningar, ökad fattigdom, ökade klyftor, förlorade investeringar (stranded assets). De tar också upp risken för extremväder av olika slag, liksom risken för tipping points och återkopplingsmekanismer som kan göra att klimatförändringen blir mer eller mindre okontrollerbar. Allt det är välkänt och skrämmande faktum, men jag förvånas över att rapporten inte alls tar upp risken med klimatflyktingar.
  • Havsnivån kommer under detta århundradet (till 2100) att höjas med 0,26-0,77 meter med 1,5 graders ökning och en ytterligare decimeter med 2 graders temperaturhöjning. Men stora avsmältningar på Grönland och Antarktis är svåra att bedöma, men där finns potential på flera meters havsnivåhöjning och dessa gigantiska avsmältningar kan komma igång med en temperaturhöjning på 1,5-2 grader (jag skulle säga att de redan har triggats igång…). Vad gör en ytterligare 10 cm havsnivåhöjning (hittills har havet höjts ca 25 cm pga klimatförändringen), kan man undra? Jo, varje decimeter som havet höjs tvingar 10 miljoner människor att lämna sina hem, konstaterar rapporten (B 2.1, s 9).
  • Att 1,5 graders temperaturhöjning får långtgående konsekvenser och 2 graders än värre blir tydligast i resonemanget kring korallreven. Med 1,5 graders höjning minskar korallreven med 70-90 procent och med 2 grader är de helt utplånade; -99 procent (se B4.2, s 10).
  • Skillnaden mellan 1,5 och 2 grader innebär också att minst dubbelt så många arter försvinner (gällande insekter, växter och ryggradsdjur, s 10). En halv grad är knappt märkbar för en människa i vanligt väder, men i globala klimattermer är det en enorm skillnad (en analogi kan dras till tidigare istider där dessa skapats en en klimatförändring som inneburit 3-5 grader C kallare väder).
  • Det behövs olika former av koldioxidavskiljande (carbon dioxide removal) om vi ska uppnå våra mål. Rapporten talar främst om koldioxidlagring (CCS), CCS med bioenergi s k BECCS och skogstillväxt. Det senare är enligt mig underskattat.
  • Gällande åtgärder för att både minska utsläppen (mitigation) och anpassa oss till den förändring som skett (adaptation) lägger rapporten lägger stor vikt kring samarbete, gemensamma åtgärder, politiska beslut och involvering av organisationer och gräsrötter. Man tar också upp vikten av rättvisa (equity), men jag är förvånad och besviken över att genus i praktiken inte nämns mer än en gång som en viktig komponent när åtgärder ska vidtas.
  • En av de bättre delarna av rapporten är när man pekar på de positiva synergier både klimatanpassning och minskade utsläpp kan föra med sig. Om vi agerar nu för att bygga ett hållbart samhälle så kan vi på köpet också få renare luft, minskad risk för naturkatastrofer, bättre folkhälsa, fortsatta ekosystemtjänster, bättre städer att leva i och minskad fattigdom och ojämlikhet. Man pekar också på att ett hållbart samhälle fungerar väl med att uppfylla världssamfundets 17 hållbarhetsmål (SDG). Rapporten pekar specifikt ut minskat energibehov, minskad materiell konsumtion och hållbarare livsmedelskonsumtion som de tre mest områden med mest uttalade synergieffekter (D4.1, s 26).
  • Ska vi snabbt minska våra utsläpp och bygga ett samhälle som är både hållbart och mer rättvist fordras en politisk handling av aldrig tidigare skådat slag, konstaterar rapporten. Det behövs systemförändringar på alla större områden; transporter, energisystem, konsumtion, industriell produktion etc;. Man talar om ”systems transitions” och att dessa behöver vara ”unprecedented in terms of scale”. (C 2, s 21). Dessvärre är vi fortfarande långt därifrån.

När man läser rapporten kan man tro att världen är inne på en utsläppsbana någonstans mellan 1,5 och 2 grader C, men så är det ju inte. Rapporten konstaterar mycket riktigt att med de åtaganden som vi har i och med Parisavtalet ligger vi långt i från målsättningen om max 2 graders temperaturökning. Man skriver: ”Pathways reflecting these ambitions would not limit global warming to 1.5°C, even if supplemented by very challenging increases in the scale and ambition of emissions reductions after 2030 (D1, s 24). Den kurva, ”pathway”, man åsyftar är de ökade utsläpp på upp till 58 miljarder ton (idag drygt 40) per år.  Alltså, helt ohållbart. Egentligen borde rapporten handla om just detta – den utsläppskurva vi idag är inne på och som kan leda till en temperaturhöjning på 3 grader C inom detta århundrandet.

Den Uppsalabaserade forskaren Kevin Anderson har med rätta kritiserat IPCC-rapporten för att inte tala tillräckligt klarspråk. Det håller jag helt med om. Och man undrar; var är planen för att uppnå dessa utsläppsminskningar? Detta särskilt när utsläppen fortsätter att öka. Och varför talas det så lite om VEM som orsakat detta problem? Som Anderson är inne på står världens rikaste tiondel för nästan hälften av världens alla utsläpp. Om vi minskade den tiondelens utsläpp ned till ett Europasnitt skulle vi minskat de totala utsläppen med en tredjedel. Ska vi se till att Kina och Indien inte upprepar våra misstag måste förändringen börja hos oss och vi måste hjälpa dem med det vi kan. Det perspektivet av klass, genus och Nord-Syd måste in i debatten. Även om vi behöver allt samarbete vi kan uppbringa behöver vi också mer av systemkritik i klimatdebatten (en ny FN-rapport är inne på det spåret).

Men IPCC-rapporten har åtminstone gett oss det vetenskapliga underlaget. Nu är det upp till oss politiker att agera. Det kommer jag och Vänsterpartiet att göra.

 

 

Ordförande Trafikutskottet

I tisdags blev jag vald till ordförande i riksdagens trafikutskott. Vänsterpartiet har fått ordförandeskapet i ett utskott; TU, och vice-ordförandeskapet i ett annat; Kulturutskottet som innehas av Vasiliki Tsouplaki (V). Jag tycker det känns mycket hedrande att få leda ett så viktigt utskotts arbete som Trafikutskottet. En övergripande uppgift för oss kommer att bli att se till att Sveriges klimatmål om att minska transportsektorns utsläpp med minst 70 procent till 2030 verkligen uppnås. Vi är dessvärre en bra bit från det målet och mycket mer måste göras. Satsningar på kollektivtrafik, bättre järnväg, höghastighetståg, cykelinfrastruktur, hållbarare tunga transporter, hållbar sjöfart, underlätta för distansarbete och minskat flygande är några steg på vägen.

TUInom vårt hägn finns också frågor som taxibranschen och tunga transporter. Det här är områden som under en tid lidit av alltför omfattande avregleringar och oschysst konkurrens. Det ska inte vara OK att lastbilar körs i Sverige med chaffisar som tjänar 30-40 kronor i timmen. Det här är socialdumpning, och nåt vi måste komma tillrätta med, både för de utländska chaffisarnas skull liksom för svensk arbetsmarknad. Även taxibranschen måste regleras så att vi kan premiera företag som betalar schyssta löner och som inte har som affärsidé att skinna resenärer in på bara skinnet.

Som ordförande i ett av riksdagens viktigaste utskott får jag och Vänsterpartiet en alldeles unik plattform att driva dessa viktiga frågor om minskade utsläpp och ordning och reda inom våra transporter. en möjlighet att förena det röda med det gröna, helt enkelt.

Några pressklipp:
Sjöfartstidningen – Hallå där, Jens Holm.
Transportarbetaren – Jens Holm – som är ny ordförande i trafikutskottet.
Transportnytt – V knep utskottets ordförandepost.
RT-forum – Holm tar över Trafikutskottet.

 

En konsekvens av övergångsregeringen

För en tid sedan frågade jag näringslivsminister Mikael Damberg (S) vad han ämnade göra åt det faktum att en mängd statliga bolag, Vattenfall, SJ, Apoteket, Systembolaget m fl, ingår i organet Svenskt Näringslivs ledning och därmed understödjer deras lobbykampanj för sänkta klimatambitioner.

Nu har jag fått svaret, eller rättare sagt icke-svaret. Damberg gör nämligen bedömningen att han inte kan svara när regeringen numera endast är en övergångsregeringen. Samma sak gäller interpellationsdebatter, frågestund i riksdagen, nya propositioner etc. Inget händer. Därför behöver vi snabbt en ny progressiv regering på plats. Klimatet kan inte vänta!

Läs svaret här: Meddelande Svar på fråga 1644 MD övergångsregering

Läs min skriftliga fråga nedan eller här.

Statliga bolag och motarbetande av klimatmål
Skriftlig fråga 2017/18:1644 av
Jens Holm (V) till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
Alla länder måste agera för att uppnå klimatmålen från klimattoppmötet i Paris 2015. Med dagens ambitionsnivå kommer vi tyvärr inte att göra det. Därför är det mycket positivt att EU:s klimatkommissionär driver på för ambitiösare klimatmål på EU-nivå, en ambition som den svenska regeringen glädjande nog delar. Höjda klimatmål är särskilt angeläget nu inför FN:s klimattoppmöte som inleds i början av december i Katowice, Polen.

Nyligen avslöjade Dagens industri att den tyngsta svenska näringslivsorganisationen, Svenskt Näringsliv, aktivt motarbetar höjda klimatmål på EU-nivå. I Svenskt Näringslivs styrelse finns flera statliga bolag representerade, exempelvis Vattenfall, LKAB, SJ, Systembolaget och Apoteket AB. Med andra ord har vi en situation där den svenska regeringen vill ha höjda klimatmål men där några av våra största statliga bolag motarbetar detta. Enligt vår nya klimatlag och klimatpolitiska ramverk ska alla sektorer verka för att våra klimatmål nås. Våra statliga bolag är inte undantagna detta.

Med anledning av detta vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att våra statliga bolag inom ramen för medlemskapet i Svenskt Näringsliv ska sluta motarbeta höjda klimatambitioner?

Vi behöver fler levande skogar

Jag svarar om vår skogspolitik, på en magsur ledare i Smålandsposten. Läs nedan eller där.

Vi behöver fler levande skogar
SMP, 2018-09-20
Dag Elfström (15/9) har rätt i att det växer fler träd än någonsin i Sverige, men det som växer är planterade träd på plantager – inte skog med stor biologisk mångfald. Elfström oroas uppenbarligen inte över utarmningen av den biologiska mångfalden i Sverige, utan påstår istället att vi fått fler arter i Sverige.

Men det är att välkomna contortatallen, jättelokan, mårdhunden och andra invasiva arter. Faktum är dock att vi endast kommer att nå två av våra 16 miljömål med nuvarande politik. Det specifika målet om ”Levande skogar” kommer exempelvis inte att nås. Tvärt emot Elfström välkomnar jag det växande engagemanget mot utarmningen av skogen. I mitt Facebookinlägg, som Elfström refererar, gav jag uttryck för den uppriktiga sorg jag kände över att den plats där jag många år har plockat svamp, joggat och vandrat med barnen nu förvandlats till ett kalhygge. Skogen finns inte längre. Jag tycker att det är trist att Elfström raljerar över mina intryck. Jag tror nämligen jag delar erfarenheten av en förlorad skog med många och en strävan efter något bättre.
I Elfströms värld är det uppenbarligen bara skogsägarna och skogsbolagen som ska få bestämma över skogens öde. I den verkliga världen är skogen ett intresse som ska delas av många. Jag har aldrig sagt att denna intresseavvägning är enkel, men nog borde mer kunna göras för att väga upp allmänintresset? Skogsvårdslagen stipulerar att miljöhänsyn ska väga lika tungt som produktionsintressen, men i praktiken har miljön alltid hamnat på undantag.

Därmed har vi fått en skog som är högavkastande, men i biologiskt innehåll blir den allt fattigare. Vi oroas med rätta över skövling av skog i fjärran länder, men hur är det egentligen ställt här hemma? Några steg på vägen mot mer levande skogar skulle kunna vara skydd av mer skog och en modern skogsvårdslag som tar större miljöhänsyn.

Vi behöver också stimulera fler skogsbruksmetoder vid sidan av trakthyggesbruket (med kalavverkningar). Åtgärder med särskilt stor negativ miljöpåverkan som gödsling, dikning, stubbrytning och främmande trädslag behöver regleras tydligare. Vi vill också underlätta för enskilda individer och relevanta organisationer att involveras i skogsbruket genom obligatoriska samråd inför slutavverkningar. På så sätt kan vi få en skogspolitik inte bara för skogsbolagen, utan också för svampplockaren, joggaren, hundrastaren och ekoturisten. Så får vi levande skogar.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson

Ska statliga bolag motarbeta klimatmålen?

Det här var mycket upprörande. Dagens Industri avslöjade igår att Svenskt Näringsliv motarbetar höjda klimatmål på EU-nivå. I SNs styrelse sitter företrädare för flera av våra svenska största statliga bolag, som Vattenfall, SJ och LKAB. Förutom att det är anmärkningsvärt att statliga bolag överhuvudtaget är medlemmar i höger-lobbyorganet Svenskt Näringsliv är det oacceptabelt att de medverkar i lobbandet mot en bättre klimatpolitik.

Regeringen måste agera. Därför skickar jag idag in en skriftlig fråga till näringsminister Mikael Damberg (S) och kräver att han ska agera för att våra statliga bolag agerar för en bättre klimatpolitik. Läs frågan här: Statliga bolag och motarbetande av klimatmål eller nedan

Statliga bolag och motarbetande av klimatmål
Skriftlig fråga till Mikael Damberg (S), 2018-09-21
Alla länder måste agera för att uppnå klimatmålen från klimattoppmötet i Paris 2015. Med dagens ambitionsnivå kommer vi tyvärr inte göra det. Därför är det mycket positivt att EU:s klimatkommissionär driver på för ambitiösare klimatmål på EU-nivå, en ambition som den svenska regeringen glädjande nog delar. Höjda klimatmål är särskilt angeläget nu inför FN:s klimattoppmöte som inleds i början av december i Katowice, Polen.

Nyligen avslöjade Dagens Industri att den tyngsta svenska näringslivsorganisationen, Svenskt Näringsliv, aktivt motarbetar höjda klimatmål på EU-nivå. I Svenskt Näringslivs styrelse finns flera statliga bolag representerade, exempelvis Vattenfall, LKAB, SJ, Systembolaget och Apoteket AB. Med andra ord har vi en situation där den svenska regeringen vill ha höjda klimatmål, men några av våra största statliga bolag motarbetar detta. Enligt vår nya klimatlag och klimatpolitiska ramverk ska alla sektorer verka för att våra klimatmål nås. Våra statliga bolag är inte undantagna detta.

Med anledning av detta vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att våra statliga bolag inom ramen för medlemskapet i Svenskt Näringsliv ska sluta motarbeta höjda klimatambitioner?

Jens Holm (V)

 

För en anständig talman

På måndag kommer vi i riksdagen att välja nya talmän. Vi kommer utmana Sverigedemokraterna i valet av andra vice talman. Att vara talman är ett av Sveriges mest ärofyllda uppdrag, och man är en symbol för riksdagen och hela vårt land. Där bör vi inte ha en person som har poserat med SS-soldater och som inte kan säga om judar och samer är svenskar. Därför föreslår vi Lotta Johnsson Fornarve (V) som andra vice talman. Lotta har stor politisk erfarenhet och dessutom ett långt engagemang i folkrörelser, inte minst i globala rättvisefrågor. Hon kommer bli en fantastisk representant för riksdagen och Sverige.
Vi hoppas nu att alla progressiva ledamöter röstar för vårt förslag och att vi därmed kan fälla SD. Omröstningen kommer vara sluten, så jag ledamöterna kan rösta med sitt samvete. Det är glädjande att Miljöpartiet nu säger att de inte heller kommer att stödja Sverigedemokraternas förslag, Björn Söder. Men det räcker inte med att inte stödja, d v s att lägga ned sin röst. Man måste aktivt rösta för motalternativet, annars vinner SD. Hur kommer miljöpartisterna att agera där? 
Tilläggas kan att eftersom Centerpartiet är ett något större parti än V föreslog vi först för C att de skulle kandidera till vicetalmansposten, då hade vi isåfall röstat för den kandidaten, men när C inte ville göra det lägger vi nu fram vårt eget förslag.
Läs gärna mer SR, Vänsterpartiet och Aftonbladet.