Alla har rätt till naturen

Möt den svenska arbetslösheten med en massiv satsning på naturvård. Läs min senaste krönika hos Syre eller nedan.

Alla har rätt till naturen
Syre, 2022-08-05

Några representanter för en länsstyrelse var oroade över att det var så många besökare i de svenska fjällen. Man hade till och med helt och hållet stängt av några platser för besök. Det där har vi hört ett antal gånger nu. För mycket folk i fjällen. För mycket folk i Stockholms skärgård. Ja, för mycket folk i princip i vartenda naturreservat och nationalpark i vårt land.

Det stämmer visserligen att antalet besökare i svensk natur har ökat kraftigt. Detta skedde särskilt under pandemin, då vi inte hade så många andra möjligheter att semestra. Hemester blev helt och hållet etablerat och stormköket blev årets julklapp 2020.

Men är det här ett problem? Det är väl fantastiskt att svenskarna upptäcker sin egen natur och turistar på hemmaplan. Säkerligen är det en och annan flygresa som ersätts med tågresa till en svensk fjälltopp eller färja ut till en kobbe i Östersjön. En hel del tyskar och holländare har dessutom nu också upptäckt den svenska naturen. Det är lika gott det.

Därför är det tröttsamt med klagoropen över att det är för mycket folk i naturen. Självklart blir det trångt då många kommer samtidigt, liksom att slitaget på naturen kan bli något större. Men det går att hantera. Vi får helt enkelt se till att de som är nykomlingar får lära sig vett och etikett för skog och mark. Vi får också se till att vandringslederna förstärks och att det skyltas bättre, att det finns sopstationer för skräpet och gott om rastplatser. Är det fullt på fjällstationer och vandrarhem? Bygg fler, så att alla får plats.

Att göra som länsstyrelsen i Jämtland och stänga av områden är att stänga ute människor. Så ska vi inte ha det. Vår natur ska vara öppen för fler än skogsmullar och proffsvandrare. Jag tror att det är särskilt viktigt om vi vill skydda vår natur från fortsatt exploatering. Då behöver vi vara många som har en relation till skogen, bergen och vattendragen.

Med pandemin fick vi gräva där vi stod. Det blev besöksrekord på fjällstationer och i nationalparker. Låt oss fortsätta på det sättet. Våra skogar, fjäll, sjöar och havskuster är tillräckligt stora för att ge plats åt alla.

Det har varit mycket tal om en grön ny giv. Inspirationen kommer från USA:s mellankrigspresident Franklin D Roosevelt som mötte depression och arbetslöshet med massiva offentliga investeringar. Något av det finaste, men också bortglömt, med den nya given var satsningen på amerikansk naturvård. Med satsningen Civilian conservation corps fick totalt sett tre miljoner unga män jobb som naturvårdare. De skapade vandringsleder, anlade rastplatser, byggde dass och sopstationer. Många av USA:s stora nationalparker grundades just under den nya givens naturvårdsprogram.

Precis så borde vi också göra. Möt den svenska arbetslösheten med en massiv satsning på naturvård. Vi kan skapa tusentals nya gröna jobb för att skydda, men också varsamt tillgängliggöra vår natur. Att anlägga rastplatser och badplatser, att skylta och bygga vindskydd – det är viktiga jobb som kan sysselsätta tusentals av dagens arbetslösa.

Nya gröna jobb i svensk natur – vilka partier ställer sig bakom det?

Jens Holm

Tumme upp
Englands EM-guld. Så välförtjänt.

Tumme ned
Putins krig. Sluta nu!

Gör det lätt att ta tåget i Europa

Läs min senaste krönika i Syre nedan eller hos Syre.

Gör det lätt att ta tåget i Europa
Syre, 2022-07-20

Så kom vi fram till den spanska medelhavsstaden Sitges till slut. Tågresan Stockholm–Hamburg–Mannheim–Paris–Carcassonne–Barcelona–Sitges gick i stort sätt klanderfritt för mig och min familj. Övernattningarna i Mannheim och medeltidsstaden Carcassonne blev oväntat fina upplevelser som vi aldrig skulle fått om vi tagit flyget. Att slippa det dåliga samvetet för flygutsläppen kommer som en bonus.
 
Men det är inte lätt att boka en tågluff för en familj genom Europa mitt i sommaren. Köpa själva Interrailkortet är det lättaste, det gör du enkelt på nätet. Men en resa i juli innebär i princip fulla tåg, och då vill man vara säker på att få en sittplats, särskilt om man som vi reser med barn. Därför är en bra bokningssida ett måste. Det är där man vill kunna laborera med olika rutter och enkelt se tillgången på sitt- respektive sovplatser. I dagsläget finns en uppsjö av olika bokningssajter. ETC Tåg är det senaste pigga alternativet. Eurail, som ansvarar för interrailkorten, är en annan, liksom Rome2rio och Trainplanet. Men den bästa är tveklöst tyska motsvarigheten till SJ, Deutsche Bahn.
 
Men oavsett vilken plattform du väljer kommer den vara otillräcklig. Via Deutsche Bahn är det svårt att boka tåg i Frankrike och Spanien, via Eurail kommer du inte hitta alla tillgängliga platser och det gäller de andra platserna också. Bokade sittplatser från Spanien skickas endast med post, och det tar ett par veckor. Allt detta krångel är oerhört frustrerande och försvårar för alla som vill resa klimatsmart med tåget. Den som vill ta flyget däremot går in på Flygresor.se eller Mrjet och hittar alla tillgängliga flyg med ett knapptryck.
 
När jag åkte på min första tågluff, det var i tvåan i gymnasiet, var det lättare. Då stegade jag in på tågstationen i Sundsvall som lade upp hela min rutt. Jag kunde dessutom ta nattåg hela vägen till Paris.
 
Jag gick i gymnasiet för drygt trettio år sedan. Hur kommer det sig att det blivit svårare att resa med tåg i Europa? Jo, EU har krävt avreglering av all järnväg i Europa och tågbolagen ska i första hand konkurrera, inte samarbeta, med varandra. Massor med tåglinjer har lagts ned på grund av bristande lönsamhet, liksom de flesta nattågen. I dag tar ingen ansvar för helheten och konkurrenstänket gör det europeiska järnvägssystemet dysfunktionellt.
 
Det är svårt att återreglera hela järnvägssystemet, och kanske är det inte heller nödvändigt överallt. Men om det är något EU borde sätta högst upp på dagordningen så är det att se till att vi får ett centralt europeiskt bokningssystem där alla tågbolag måste tanka in sina tidtabeller och priser. Som resenär ska du kunna köpa dina biljetter från ETT ställe och få de tillhörande rättigheterna (t ex kunna ta nästföljande tåg i händelse av försening).
 
Det här är ett av de få områden där jag vill ha verklig EU-centralisering. EU borde vara den neutrala parten där du bokar dina tågbiljetter utomlands och där alla tidtabeller och priser ska finnas med. Den som inte samarbetar få se sig hänvisad till någon museijärnvägslinje eller får sluta köra tåg helt och hållet. Jag har tagit upp frågan med både infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) och EU-kommissionens svenske representant och båda var välvilligt inställda.
 
Men välvilja är en sak. Ska det europeiska bokningssystemet bli verklighet måste EU:s konkurrensregler utmanas. Tågbolagen måste åläggas att samarbeta. Viktiga data om tider och priser måste lämnas vidare. Jag tror det är där skon klämmer. Alla vet vad som behövs, men att få det att hända sitter långt inne. Dessutom behöver vi ett nät av nattåg genom Europa och då måste återigen EU:s konkurrensregler utmanas. SJ får ju nu köra upphandlade nattåg endast till Hamburg, men inte hela vägen till Bryssel som det var tänkt på grund av EU:s marknadsfundamentalism.
 
Gör det lätt att ta tåget i Europa – jag tycker det låter som en valslogan. Eller hur?

Om några dagar tar vi tåget hem igen. Då genom Basel, Schweiz, där man ska kunna flyta på en badring på floden Rhen genom hela stan. Samma flod som rinner genom Mannheim där vi stannade på nedvägen. Sedan blir det fortsatt luff norrut.

Jens Holm

Tumme upp
Körkort för vattenskotrar. En seger för badare, fåglar och fiskar.

Tumme ned
Extremvärmen i Sydeuropa. Det går inte längre att ducka för klimatkrisen.

Högerns idéer skapade kaos i Sverige

Jag skriver i tidningen Syre. Läs krönikan där eller nedan.

Högerns idéer skapade kaos i Sverige
Syre, 2022-07-12

En ledarskribent av det konservativa slaget ondgjorde sig över att inget fungerade i Sverige. Mer specifikt handlade det om kökaoset på Arlanda och att folk måste vänta ett halvår för att få ett pass från polisen. Även om jag inte är någon anhängare av att flyga, kan jag dela frustrationen över allt som inte funkar i dagens Sverige.

Ledartexten faller väl in i ett högernarrativ om att Sverige har blivit ett kaosland och att allt är sossarnas fel. Men den svenska högern verkar inte se bjälken i sitt eget öga. Jag tänker mer specifikt på högerns paradmodell, nyliberalismen, som är allt kaos moder.

Vi är vana vid att se nyliberalismen som en ekonomisk dogm om sänkta skatter och en tanke om att ökade inkomstklyftor är något positivt. Men det finns en institutionell del av nyliberalismen som det har talats mindre om. När moderater och centerpartister säger att det offentliga endast ska ”fokusera på kärnverksamheten” är det en förskönande omskrivning för den nyliberala nattväktarstaten. Varför ska det offentliga äga skolor, vårdcentraler och äldreboenden när det finns riskkapitalister som gladeligen gör det? Staten får sköta polis, militär och domstolar, men där får det räcka.

Det där har de rätt framgångsrikt drivit igenom under de senaste decennierna i Sverige. Mycket av våra kommunala och regionala verksamheter är nu konkurrensutsatta eller helt och hållet sålda till privata bolag. Den offentliga verksamhet som inte hamnar under marknadsstyret måste ändå efterlikna bolagens verksamhetsform.

Därför har vi fått köp och sälj inom kommunens verksamhet med organisationsmodellen New public management. Men vem tar ansvar för helheten? Ingen. Och det är det som är nyliberalismens poäng. Var och ska sköta sitt. ”There is no such thing as society”, som Margaret Thatcher lär ha sagt.

Och det är därför vi har kaos på Arlanda. Statliga Swedavia har utlokaliserat säkerhetskontrollerna till ett privat vinstdrivande företag (Avarn) som kickade sin personal under pandemin. Nu ska ny personal anställas, men personal kostar pengar. Därför blir det deltider och timanställningar till skräplöner. Resultatet blir därefter. Hade Swedavia haft verksamheten i egen regi hade säkerhetspersonalen kunnat få riktiga anställningar och bli en del av hela bolagets verksamhet. Personal hade kunnat flyttas från en avdelning till en annan, till exempel till säkerhetskontrollerna, när stora behov uppstår. Så fungerar det på Swedavias regionala flygplatser dit marknadsdogmen inte nått.

Under pandemin hade vi också kaos på flera områden. Apoteken har ju privatiserats, så nu är det inget apotek som tar ansvar för beredskapen med ett visst lager av mediciner. Därför tog grundläggande mediciner slut på apoteken under pandemin. När medicinen tog slut på ett apotek kunde de inte – som förr – beställa hem från ett annat. De skulle ju konkurrera, inte samarbeta.

På järnvägen råder också en hel del kaos med inställda tåg och förseningar. Kaoset uppstår ofta på grund av dåligt underhållna spår och kontaktledningar. Men statliga Trafikverket kan inte som på Banverkets tid åtgärda problemen självt. Inte ens en mutter får de skruva fast själva. Hela underhållsverksamheten är nämligen privatiserad och arbetet måste underställas omständliga upphandlingar, som ofta överklagas och blir extra försenade och dyra. Kaos har också uppstått på grund av SJ:s nya personalplaneringssystem, omhuldat av New public managementkonsulter, men hatat av de anställda.

Ingen vill ha fortsatt kaos. Men då är det också hög tid att börja prata om grundorsaken till problemen. Under nästan hela min livstid har politiker av olika kulör behandlat vårt land som ett nyliberalt marknadsexperiment. Men kanske har det nu helt och hållit kommit till vägs ände.

För visst har pandemin hjälpt oss att öppna ögonen för svagheterna i vårt samhälle? Nyliberalismens kortsiktighet har nu gång på gång kommit i öppen dager. En klok person sa till Dagens nyheter mitt under pandemin (20/12 2020): ”Pandemin innebär slutet på den nyliberala eran som grundlades av Thatcher och Reagan”.

Då var hon finansminister, nu är hon Sveriges statsminister. Hon heter fortfarande Magdalena Andersson. Tänker hon göra slut på marknadsexperimentet och stoppa kaoset? Jag tror vi får hjälpa henne lite på vägen.

Tumme upp
Fotbolls-EM för damer.

Tumme ned
USA:s högsta domstol. Först ger de sig på vapenlagar, sen aborträtten och nu klimatlagstiftning.

Infrastruktur inom klimatets ram

Jag skriver krönika om hållbar infrastruktur. Läs artikeln i Syre eller nedan.

Infrastruktur inom klimatets ram
Syre, 2022-06-26

Såg ni lanseringen? Och medierapporteringen, granskningarna i DN och Aftonbladet och debatten i Agenda och Studio ett? Inte det? Inte jag heller. Men den borde förtjäna det. Den nationella infrastrukturplanen 2022-2033. Det är statens i alla kategorier största investeringsplan, omfattar 799 miljarder kronor med investeringar i järnväg, vägar och underhåll av detsamma.
Nej, det är inte så att jag tycker att det är en bra infrastrukturplan och att pengarna räcker till att ställa om transportsektorn så att vi når våra klimatmål. Tvärt om. Infrastrukturplanen förtjänar mer uppmärksamhet då den innehåller miljardrullningar till nya motorvägar. Att underhållsanslaget både till järnvägar och vägar är så snålt tilltaget att vår infrastruktur kommer att vara i sämre skick 2033 än vad den är nu. Ja, ni läste rätt, det kommer att bli sämre, inte bättre.

Och då vet vi alla att det är rätt illa ställt med järnvägar och vägar redan nu. Därutöver räcker inte anslagen till för att bygga den nya järnväg som vi behöver. Viktiga byggen som Norrbotniabanan, dubbelspåret från Gävle till Härnösand och fyrspåret Alingsås- Göteborg kommer inte bli klara under planperioden. Ingen vet när. För att inte nämna höghastighetsbanorna eller de statliga investeringarna som behöver göras i utbyggd cykelinfrastruktur.

Det är det jag hade önskat att DN och Aftonbladet hade granskat kritiskt och att det hade vänts och vridits på i olika debattprogram. Istället får infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) hålla hov om att det här är de största satsningarna någonsin. Men det sa hans moderata föregångare, Catharina Elmsäter-Svärd också.

Det är inte konstigt att en budget blir större. Ekonomin växer liksom befolkningen. Det konstiga är att vi sedan 2018 har en klimatlag som säger att alla politikområden måste bidra till att våra klimatmål nås, och att transportsektorn – som står för en tredjedel av Sveriges utsläpp – är så viktig i sammanhanget att den har fått ett helt eget mål. Utsläppen ska minska med 70 procent till senast 2030.

Det är mindre än åtta år kvar till 2030. De investeringar vi gör idag kommer påverka vårt samhälle för decennier framöver. Då håller det inte att bygga nya dyra motorvägar, som Tvärförbindelse Södertörn i Stockholm. Då håller det inte att underfinansiera i kollektivtrafik och järnvägen. Och det håller inte att rulla över den största delen av ansvaret för cykelinfrastrukturutbyggnaden till våra kommuner. Framför allt håller det inte att ha en planering som bygger på en prognos om ökad biltrafik (med 40 procent till 2040 enligt regering och Trafikverket), inte minskad.

Det går att ändra på detta. Riv upp denna fossilstinna infrastrukturplan. Gör som Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket rekommenderar, utgå från våra klimatmål och rigga infrastrukturen därefter. Det blir minskad bilism, lastbilstransporter och flygresor. Å andra sidan kan vi gå och cykla så mycket vi vill och även resa nästan obegränsat med tåg och annan kollektivtrafik. Så skulle vi kunna få en infrastruktur som både underlättar vår vardag och som håller sig inom klimatets ram. Det är om det medias granskning borde handla om.

Jens Holm

TUMME UPP
Att vänsterns Gustavo Petro vann presidentvalet i Colombia, trots mordhoten.

TUMME NED
Putins vidriga krig. Det måste få ett stopp.

Ekicid, Arica, Arlandabanan, europeiskt bokningssystem för tåg

Igår debatterade jag inte mindre än fyra frågor. Sannolikt var detta också mina fyra sista debatter i riksdagen någonsin. Eller, man ska aldrig säga aldrig, men jag kandiderar inte till riksdagen till hösten, så det är färdigdebatterat för den här gången. Det har varit tolv fantastiska år i riksdagen, men nu är det dags att göra något annat (i mitt sista anförande i debatten om europeiskt bokningssystem för tågbiljetter tackar jag alla för den här tiden, inklusive riksdagspersonalen).

Titta gärna på debatterna, du hittar dem här.

Ekocid
Att regeringen borde verka för att storskalig miljöförestörelse (ekocid) blir kriminaliserat.
Se debatten om ekocid med Annika Strandhäll (S) här.

Arica
Det svenska gruvbolaget Boliden dumpade 20 000 ton miljöfarligt avfall i den chilenska staden Arica i början på 1980-talet. Vare sig Boliden eller den svenska staten har tagit det fulla ansvaret för denna miljöskandal.
Se debatten om Arica med Annika Strandhäll här.

Arlandabanan
Varför reser så få, endast 19 procent, med Arlanda express till Arlanda? Hög tid att lösa ut de australiska och kinesiska ägarna från Arlandabanan och driva den i statlig regi till rimliga priser.
Se debatten med Tomas Eneroth (S) om Arlandabanan här.

Europeiskt bokningssystem för tågresor
Det är fortfarande för krångligt att boka internationella tågresor. Sverige måste driva på för att EU inrättar ett europeiskt bokningssystem för tågresor där alla tågbolag är ålagda att tanka in sina tidtabeller och priser.
Se debatten med Tomas Eneroth om europeiskt bokningssystem för tågresor här.

Bejaka odlat kött

Jag skriver i Ny Teknik idag om odlat kött. Läs mitt inlägg där eller nedan

”Regeringen bör bejaka odlat kött – kan revolutionera matindustrin”
Ny Teknik, 2022-06-27

Klimatkrisen är akut, och alla områden i samhället måste ställa om mot nollutsläpp. Ett ofta bortglömt område är den storskaliga djuruppfödningens utsläpp av växthusgaser, som står för ungefär en femtedel av världens utsläpp. Dessutom tar animalieindustrin stora landarealer i anspråk, förbrukar en stor del av världens färskvatten, har en mycket negativ inverkan på den biologiska mångfalden och leder till stort lidande för miljardtals djur.

Av de skälen har Vänsterpartiet länge verkat för en minskad köttkonsumtion.

Men vid sidan av förändrade dieter kan också kött produceras på ett mer hållbart och etiskt sätt. Att framställa kött genom att odla celler från djur har i dag utvecklats så långt att det inte längre bara är en idé i forskningslabben.

I början av juni arrangerade jag och riksdagsledamöterna Per-Arne Håkansson (S) och Maria Stockhaus (M) riksdagens första seminarium om odlat kött. Representanter från sex av riksdagens åtta partier var närvarande. Vi fick bland annat en presentation av en ny livscykelanalys av odlat kött (LCA of cultivated meat, CE Delft, 2021), med slutsatsen att det finns mycket stora vinster med att ersätta konventionellt framställt kött med odlat.

Enligt den kan utsläppen av växthusgaser, vattenförbrukning och landanvändning minska med uppåt 90 procent. Lidandet och döden för miljardtals djur kan undvikas. Med odlat kött kan också problem som smittor från djur till människa och antibiotikaresistens stävjas. Zoonoser och storskalig användning av antibiotika är i dag ett växande problem inom dagens storskaliga djuruppfödning.
I dagsläget arbetar ett hundratal företag i världen med att framställa odlat kött. De mest framstående finns i Europa och Nordamerika, dock inte i Sverige trots att det tidigare fanns forskning kring odlat kött i Sverige. I slutet av förra året bildades den första europeiska branschorganisationen för odlat kött, Cellular Agriculture Europe. År 2020 såldes för första gången odlat kött från kycklingceller kommersiellt i Singapore. I Europa är det ännu inte möjligt att saluföra odlat kött då det ses som ett nytt livsmedel som först måste godkännas inom ramen för EU:s lagstiftning för nya livsmedel (s k novel food).

I oktober i fjol fattade den danska regeringen tillsammans med flera oppositionspartier beslut om avtal om grön omställning för danskt lantbruk med fokus på växtbaserad mat. Avtalet innehöll över en miljard danska kronor. I april i år anslog den nederländska regeringen 60 miljoner euro till ett forsknings- och utvecklingsprogram för odlat kött. Det är den hittills största offentliga satsningen riktat specifikt mot odlat kött någonsin.

Odlat kött har potential att revolutionera livsmedelsindustrin på samma sätt som elbilarna i dag gör med fordonsindustrin. Dessvärre har vi inte ännu sett några liknande exempel från den svenska regeringen för att utveckla alternativ till icke hållbar animalieproduktion.

Inom kort kommer de första ansökningarna om att saluföra odlat kött att landa på EU och medlemsstaternas bord. Hur kommer Sverige agera då? Givet att det odlade köttet är helt och hållet säkert måste Sverige agera för att odlat kött godkänns i hela EU. Sverige borde också redan nu, likt flera andra länder, främja forskning och utveckling av växtbaserade livsmedel och odlat kött. Detta skulle kunna göras inom ramen för livsmedelsstrategin och med direkta offentliga stöd. Det är viktigt med ett statligt engagemang för att säkerställa öppenhet och insyn kring denna nya teknik, som odlat kött utgör. Livsmedel är något som med rätta engagerar människor och ska inte vara en fråga som styrs av plånbokens tjocklek eller aktieinnehav.

Det är hög tid att vi får en politisk-teknisk debatt om odlat kött även i Sverige. Tekniken finns, men nu måste vi bestämma vad vi vill göra av den. Odlat kött har potential att befria oss från ansvaret för miljontals djurs lidande och död liksom inrättandet av en hållbarare livsmedelsproduktion.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Snart är Andersson lika extrem som Bolsonaro

Skriver i Flamman om skogen. Läs min krönika nedan eller hos Flamman.

Snart är Andersson lika extrem som Bolsonaro
Flamman, 2022-06-19

I Sverige är det helt okej för en skogsägare att förvandla en levande skog till ett kalhygge precis när den känner för det. Precis som i Bolsonaros Brasilien, med andra ord.

De flesta politiskt medvetna svenskar upprörs över skövlingen av Amazonas. Det är en fullt rationell reaktion på att tusentals kvadratkilometer levande skog förvandlas till plantager eller betesmark för biffkossor. Men vad gör vi egentligen med vår egen skog? Vi är det EU-land med mest skog, något vi vårdar ömt. Vi svenskar sägs älska skogen och vår allemansrätt. Men samtidigt tillåter vi ett brukande av skogen som påminner om skövlingen av de tropiska skogarna.

Enligt svensk skogsvårdslag gäller frihet under ansvar. Det ger skogsägaren maximal frihet. Vill hen hugga ned hela skogen går det bra. Det behövs inte ens ett tillstånd, bara en avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen. Det görs ungefär 60 000 sådana per år i Sverige. I fjol avverkades så mycket som 97 miljoner kubikmeter skog. Aldrig någonsin har det avverkats så mycket träd i Sverige som under 2021 om vi bortser från 2005, när stormen Gudrun slog till.

Människor vittnar om hur de kommer tillbaka till sitt torp i skogen för att upptäcka att det nu ligger mitt på ett hygge. För ett par år sedan gick min favoritskog för svamp och blåbär samma öde till mötes. Det var som att få en kniv instucken i kroppen.

I det senaste förslaget från dåvarande S-MP-regeringen till ny skogspolitik stärktes skogsägarnas rättigheter ytterligare. Så här kommer det fortsätta om vi inte protesterar. Tack och lov är det många som gör det. Samer, miljöorganisationer, ekoturismföretag och helt vanligt folk gör sitt bästa för att förändra, minska eller helt stoppa avverkningar av skog.

När skogsutredaren Charlotta Riberdahl vid ett seminarium i Almedalen 2016 ställde den helt relevanta frågan om det är rimligt att den privata äganderätten övertrumfar allmänintresse och miljömål i skogen väckte det ramaskri hos skogslobbyn och snart därefter fick hon sparken av regeringen. Detta och en mängd andra intressanta skogspolitiska målkonflikter skildras omsorgsfullt i DN-­journalisten Lisa Röstlunds bok Skogslandet. Läs den gärna.

Vi sägs vara mellanmjölkens land. Inte när det kommer till skogen. Där är Magdalena Andersson snart lika extrem som Jair Bolsonaro i Brasilien.

Jens Holm

Alla mot djuren

De politiska ideologierna och djuren
Alla mot djuren, av Pelle Strindlund. H:ström förlag, 2021.
En näst intill heltäckande genomgång av de politiska ideologiernas förhållningssätt till djuren. Det är en hård men rättvis dom; ingen av de moderna ideologierna har ännu lyckats inkludera djuren som ett subjekt med grundläggande rättigheter även om det går att hitta en del hoppfulla initiativ här och där. Trots att Alla mot djuren är en hård vidräkning med dagens politiska strömningar är tonen saklig och korrekt. Notapparaten är imponerande och bred. Strindlund har en unik förmåga att scanna av det som sägs och skrivs, allt från sociala medier, tidskrifter, riksdagsdebatter till intressanta bidrag från engelsk, tysk och fransk debatt.

Trots detta breda register i ett ibland komplicerat ämne är Alla mot djuren en lättillgänglig bok där författaren vinnlägger sig om att förklara och skriva rakt och enkelt. Alla mot djuren borde vara obligatorisk läsning på alla universitetskurser inom filosofi, statskunskap och sociologi, men också för den politiskt aktive.

Hur vi behandlar djuren förtjänar en större politisk debatt än hittills. Pelle Strindlunds Alla mot djuren är en mycket välkommet bidrag i detta.

Alla mot djuren, Pelle Strindlund