Valet och kulturskymningen

Jag skriver i Syre. Läs min artikel där eller nedan.

Valet och kulturskymningen
Syre, 2022-09-17

Jag hoppas att valet 2022 kan gå till historien som ett bottennapp efter vilket allt blev bättre. Förutom en del regionala och lokala framgångar finns det nämligen inte mycket att hurra för.
Värst är förstås att vi nu ser ut att få en regering som styrs av SD, från baksätet eller till och med direkt med SD-ministrar. Att det kommer att bli en politik som ytterligare ökar klyftor och ställer olika grupper mot varandra klargjordes redan i valrörelsen. Klimatkrisen ska lösas med önskedrömmar om ny kärnkraft. Skogen kommer i än högre hastighet kunna förvandlas till virkesåkrar tack vare den heliga äganderätten. Det lilla strimma av internationell solidaritet som funnits kvar i form av stöd till utvecklingsländer kommer att strypas när biståndet ska finansiera skattesänkningar och fortsatta skatteavdrag för välbeställd svensk medelklass.

Allt det är djupt oroväckande och måste mötas av hårdast tänkbara motstånd. Men det som kan slå ned som en veritabel bomb är när SD får förverkliga sin reaktionära kulturpolitik. Kulturpolitik … låter det inte 1970-tal? När stod kulturen senast i fokus i en valrörelse? Det var tyvärr länge sedan och nu kan vi få skörda draksådden av att en mängd obskyra förslag inte har granskats kritiskt. Vad kommer hända med public service? Hur hårt ska innehållet granskas? Privatiseras SVT1 eller SVT2? Vilka böcker ska få finnas på våra bibliotek, och hur går det med utbudet på våra museer? Kommer läroplanen ändras så att den fostrar kommande generationer till äkta svenskar?

Det här är frågor som helt flugit under radarn i valrörelsen. Men nu är detta en realitet, för tro inte att SD inte kommer att utnyttja sin roll som det största partiet i den blåbruna koalitionen. Manar vi inte till motstånd kan just kulturskymningen bli det mest konkreta och skrämmande resultatet av en SD-styrd regering.

Jag tror inte Ulf Kristersson (M) rår på Jimmie Åkesson (SD). Ett uttryck lyder: ”Den som försöker rida på en tiger hamnar till slut i dess mage”. Som ett större parti med en tydlig agenda blir det snarare SD som äter upp M än tvärtom. Och kanske kommer Kristersson trivas rätt bra där i Åkessons mage. Sedan 2018 har Moderaterna inte gjort annat än kopiera SD:s politik och därmed legitimerat den.

Det är för övrigt inte bara M som har legitimerat SD, även Socialdemokraterna har gjort det med sitt tal om EU:s stramaste invandringspolitik och överlag hårdare straff. Men för varje gång S eller M lagt fram ett förslag på området har SD kunnat ta det ännu längre. På så vis har politiken vulgariserats och förråats.

Vad lär vi oss av detta? Att triangulering är livsfarligt. Att försöka bedriva politik på en nationalistisk planhalva är dömt att misslyckas, originalet kommer alltid framstå som mer trovärdigt. Rasism och högerextremism måste mötas med konkreta reformer om ett bättre samhälle. När dystopierna målas upp måste alltid visionen om något bättre ljuda högre och tydligare.

Det här valresultatet var skräp. Nu organiserar vi oss och bygger motstånd mot de brunblå. Kanske får vi också lite hjälp på vägen av att regeringsbildningen inte blir enkel. Ett extraval ska inte uteslutas. Då ska vi vara redo.

Jens Holm

TUMME UPP
Ser ut att bli maktskifte både i Stockholms stad och regionen.

TUMME NED
De alltför långa köerna till vallokalerna. Valsedelshanteringen måste organiseras bättre eller utföras elektroniskt.

Valresultatet är tyvärr vårt eget fel

Jag skriver i Flamman. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Valresultatet är tyvärr vårt eget fel
Flamman, 2022-09-14

För att kunna göra en bra valanalys behöver vi säga som det är. Det här var ett riktigt uselt resultat. Vänsterpartiet gick bakåt till 6,7 procent och tappade var sjätte väljare. Till stora delar är valförlusten självförvållad. I stället för att surfa vidare på tvåsiffriga opinionssiffror och ett vänstermomentum efter segern mot marknadshyrorna har Vänsterpartiets partiledning lyckats sjabbla bort hela övertaget. I stället för att växa bland våra kärnväljare har de vänts ryggen i en fåfäng förhoppning att vinna nya väljargrupper. Men några nya väljare har inte tillkommit.

Dessutom talar allt för att Sverige får en regering styrd av SD, från baksätet eller direkt inom regeringen. Det är mycket illavarslande, men jag lämnar den delen och fokuserar på Vänsterpartiet.

Hur kunde vi gå från ett opinionsstöd på 10 procent i början av året till 6,7 i valet? Det behöver inte vara fel att vilja växa i bruksorter, om begreppet vidgas till att omfatta hela landsbygden. Men vad gjordes egentligen för att nå väljarna utanför de stora städerna?

Valresultatet talar sitt eget tydliga språk. Vi har tappat snarare än växt i det som kallas bruksorter. Några exempel är Gällivare, Sollefteå, Avesta, Söderhamn , Sandviken, Hofors. Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen, men resultatet är detsamma; kraftiga väljartapp i det som kan kallas bruksorter. Faktum är att jag inte hittar en enda bruksort där Vänsterpartiet har gått framåt. Och det måste väl ändå ha varit tanken: att vi skulle gå framåt, inte bakåt på dessa platser?

Att locka SD-väljare till partiet har misslyckats totalt. Flödet från V till SD har varit fem gånger så stort proportionerligt sett som tvärtom, enligt Valu.

Vissa ledande vänsterpartister förklarar valförlusten med att vänsterväljare stödröstat på MP. Valu visar att det varit ett stort flöde från V till MP. Hur mycket av detta som är stödröster är inte lätt att säga, men klart är att partiledningens omläggning av klimatpolitiken har straffat oss i valet. Att ersätta en respekterad och genomtänkt position i klimatfrågan (som är en av de viktigaste för vänsterväljare) till en entonig industrisatsning har inte imponerat på miljöengagerade vänsterväljare. Att välja MP i ett sådant läge blev naturligt för många.

Att göra klimatpolitiken till industripolitik gjorde att Vänsterpartiet helt plötsligt lät som de andra partierna. Under valet var det ärligt talat svårt att skilja Nooshi Dadgostar från Ulf Kristersson i klimatfrågan. En teknofix med jättemycket el var bådas främsta lösning på klimatkrisen. Behovet av omfördelning av resurser och utsläppsutrymme, beteendeförändringar, regleringar och stödet till utvecklingsländerna som här och nu kämpar mot klimatkrisen var helt frånvarande i Vänsterpartiets centrala kommunikation. Det var inget annat än ett svek mot alla som satt sin förhoppning till Vänsterpartiet som partiet för en rättvis klimatomställning.

Tack och lov gick Vänsterpartiet framåt i flera kommuner och regioner, inte minst i Stockholm. I Stockholms stad ökade vi till 15 och regionen till drygt 11 procent, och det finns förutsättningar för ett progressivt maktskifte. Men i riksdagsvalet i både Stockholms stad och i region Stockholm gick vi däremot bakåt, inte framåt som i kommunen och regionen. Att vi lyckas gå fram i stad och region men inte på riksnivå tyder på att något är fel med det centrala valbudskapet.

Visst går det att peka på att det varit en extrem valrörelse med fokus på frågor som inte varit till V:s fördel. Men det går inte att skylla på externa faktorer, en valrörelse handlar ju om att bygga en opinion för vår sak. Det är så ett framgångsrikt parti fungerar.

Vi har tappat var sjätte väljare. Våra kärnväljare känner inte igen oss. Vad hände med klimatpolitiken? Feminismen? Antirasismen? Varför låter V som alla andra?

Det här usla valresultatet måste diskuteras förutsättningslöst. Därefter hoppas jag att vi kan dra slutsatser och gå vidare som ett stärkt och enat parti.

Jens Holm

Vi röstar vänster

Klart vi röstar på Vänsterpartiet i alla tre valen, riksdagen, regionen och kommunen. Gällande kommunen står jag på plats 16 på listan till Stockholms stad. Fem starka skäl till att du ska rösta på vänsterpartiet.

  1. Rättvisan. Ökad rättvisa går som en röd tråd genom vänsterpartiets politik på alla nivåer. Skatt efter bärkraft; Amazon, Facebook, storbankerna, höginkomsttagare får betala mer skatt. Vanligt folk har allt att vinna i form av utbyggd välfärd, billigare kollektivtrafik och Sveriges ambitiösaste miljö- och klimatpolitik.
  2. Den rättvisa klimatomställningen. Sammantaget har Vänsterpartiet den mest ambitiösa politiken för att ställa om Sverige till ett land som lever inom de ramar som naturen sätter upp. Vi halverar priset i kollektivtrafiken, bygger ut järnvägen, ger AP-fonderna och våra statliga bolag nya ägardirektiv så att verksamheten bidrar till klimatomställningen, laddinfrastrukturen bygger vi ut gemensamt och strukturerat, köttkonsumtionen ska minskas med satsningar på växtbaserad mat, vi skärper flygskatten så att den blir progressiv och lägger ned flygplatser – vi börjar med Bromma i Stockholm. Vi tar också ett globalt ansvar med nytt och additionellt klimatbistånd och omförhandlade handelsavtal där klimatomställning och utvecklingsländernas behov sätts i första rummet. Och hur ska en trovärdig klimatomställning kunna göras utan rättvisa? Med Vänsterpartiets politik hänger det gröna ihop med det röda. Röd politik för grön omställning, kallar vi det.
  3. Naturen. Vi kommer ta ansvar för våra skogar, stränder och grönområden. Vi vill förbjuda kalhyggesbruk, skydda mer mark och värna våra stränder från exploatering. Vi vill ha en ny skogsvårdslag som sätter naturen och allmänhetens behov av levande skogar först. Inget parti värnar skogen så mycket som Vänsterpartiet. Och självklart ska vi värna djuren. Pälsindustrin ska förbjudas, djurförsöken minimeras och djurfabrikerna stängas ned helt och hållet.
  4. Gemensamt ägande. När andra vacklar säger vi klart NEJ till privatiseringar av det vi äger gemensamt. Skolor, äldreboenden, vårdcentraler, sjukvård, hyresrätter… Det ska inte säljas ut, utan ägas och drivas gemensamt.
  5. Mänskliga rättigheter och antirasism. Det sägs att den som försöker rida en tiger hamnar i tigerns mage. Det är vad som håller på att hända med Ulf Kristersson och Moderaterna. Det är SD som kommer styra högerblocket om de vinner 11/9. Vänsterpartiet är det självklara antirasistiska partiet. Vi har alltid, och kommer alltid, stå upp för global solidaritet, human flyktingpolitik och alla människors lika värde. Vi kommer bygga ut och utveckla SVT, SR, våra museer, bibliotek och all kultur i landet. De högerextrema ska aldrig få förvandla Sverige till ett Ungern eller Polen. Därför, känner efter var hjärtat dunkar… Det är till Vänster.

Rösta på Vänsterpartiet för rättvisa, klimatomställning, naturen, det gemensamma ägandet och våra mänskliga rättigheter.

Ett bättre Stockholm, Sverige och värld är möjligt!

Högerns dunkla förkärlek för byråkrati

Läs min senaste krönika i Syre, där eller nedan.

Högerns dunkla förkärlek för byråkrati
Syre, 2022-09-04

Det är något som inte hänger ihop när högerföreträdare resonerar kring offentlig förvaltning. Minska byråkratin och bort med myndigheter, brukar det låta. Men i nästa andetag får vi höra: fler och hårdare kontroller. Det senare är standardsvaret vid alla så kallade marknadsmisslyckanden (som ju är rätt många).
Istället för att helt ta bort vinster från välfärden vill högerpartier att skolföretagen ska granskas noggrannare. Missförhållanden på privata äldreboenden ska enligt Moderaterna stävjas med en helt ny myndighet som ska granska boenden och kunna stänga ned dem helt.

Som jag berättat tidigare har Sverige Europas mest avreglerade järnvägsunderhåll. Trafikverkets roll är endast att bedriva upphandlingar om vilket företag som ska utföra underhållet. Trafikverkets föregångare, Banverket, gjorde underhållet självt varför merparten av de anställda var ute på fältet och monterade upp kontaktledningar, reparerade växlar, rensade ogräs och bytte ut rostiga muttrar och skruvar. Nu är det tvärt om. Ett helt nytt skrå av tjänstemän som formulerar offentliga upphandlingar och andra som granskar anbud har uppstått.

Någon kännedom om hur det verkligen ser ut bland statens tusentals kilometer av räls, växlar, broar och tunnlar har Trafikverket inte längre. Däremot har myndigheten gott om jurister som kan lusläsa kontrakt och förhandla i domstol. Upphandlingarna överklagas nämligen ofta av de förlorande parterna. Ett tydligt exempel på det filosofen Jonna Bornemark kallar förpappring.

Som om det inte räckte har infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) nyligen utsett inte mindre än två myndigheter till att kontrollera Trafikverkets upphandlingar av infrastruktur, bland annat järnvägsunderhållet.

Hängde ni med? En myndighet lägger först ut verksamheten på entreprenad, när det inte går så bra rekryteras två myndigheter till för att kontrollera utlokaliserandet. Nej, det blev inte någon fungerande marknad, men jobb till nya byråkrater fick vi i alla fall.

Det ser egentligen lika illa ut inom hela offentliga sektorn. Lärarna lägger allt mer tid på att mäta och granska istället för att undervisa våra barn, i vården räknar man pinnar, kommunala organisationer leker köp och sälj och när polisen hittar 30 cannabisplantor gör man 30 (!) separata anmälningar istället för en. Det ser ju bättre ut i statistiken.

Nu håller misstaget på att upprepas igen. Transportsektorn behöver till stor del elektrifieras och för att uppnå detta behöver laddinfrastrukturen byggas ut. Men istället för att Trafikverket bygger ut kluster av laddplatser på ett systematiskt sätt vid – låt säga – var femte mil längs det statliga vägnätet sprätter staten nu ut miljarder med kronor till företag som vill sätta upp laddstolpar.

Marknadsdriven utbyggnad, kallar regeringen det. Systematik? Standardisering? Glöm det. Var och en sätter upp som den vill och alla verkar vilja ha sitt eget betalningssystem. Kanske är det viktigare att låsa in bilisten i en härva av appar, laddbrickor och lösenord än att det ska vara lätt att ladda i hela landet?

Och jag lovar – snart kräver Liberalerna att det inrättas en myndighet för att kontrollera laddplatserna.

Nej, kära högerpartier. Minska byråkratin på allvar och slopa marknadsfundamentalismen inom transporter och allmän samhällsservice.

Jens Holm

Tumme upp
V, MP och C som vägrade låta sig köpas för pengar i Uppdrag granskning.

Tumme ned
S, M, SD, KD och L som ville kringgå lagen för pengar i Uppdrag granskning.

Hög tid för hållbar mobilitet

Slutdatum för fossilbilar, satsningar på biogas, laddinfrastruktur i hela landet, satsningar på minskad bilism och ökad kollektivtrafik, gång och cykel. Vänsterpartiet kommer mycket väl ut i Gröna bilisters granskning över partiernas politik för hållbar mobilitet. Läs deras enkät till partierna här. Läs också i Altinget där jag förklarar varför Trafikverket måste få ett uppdrag att arbete med transporteffektivitet.

Cykelpolitik – håll till vänster

Ännu en partijämförelse där Vänsterpartiet får full pott – Cykelfrämjandets valgranskning. Vänsterpartiet vill öka investeringarna i cykelinfrastruktur, handlingsplan för ökad cykling, underlätta för cyklister i trafiken, sänkt bashastighet i städer och mycket annat. När du väljer parti och vill ha en bättre cykelpolitik – håll till vänster. Läs Cykelfrämjandets granskning här.

Vänsterpartiet får full pott hos Cykelfrämjandet.

V bästa järnvägspartiet

Järnvägsfrämjandet har offentliggjort partiernas svar på deras järnvägsenkät, och jag måste säga att Vänsterpartiet klart kom ut som bästa järnvägsparti. Läs mer hos Järnvägsfrämjandet. Nedan kan du se våra svar.

SVAR FRÅN VÄNSTERPARTIET
Frågor till de politiska partierna inför valet 2022.

  1. Styrmodeller. Trafikverkets förslag till Nationell plan för
    transportinfrastrukturen 2022 – 2033 bygger på historiska data om tidigare
    resandeutveckling och prognoser om framtida befolkningstillväxt, dvs är
    prognosstyrd. Man tar därvid inte hänsyn till nya politiska mål om klimat och
    resursanvändning eller regionalpolitik, som blivit alltmer prioriterade frågor i
    det allmänna medvetandet. Järnvägsfrämjandet anser att investeringar och
    underhåll av år infrastruktur ska styras av politiska mål. Vad anser ert parti?

    Vi instämmer i er kritik. Vi vill ha en målstyrning snarare än prognosstyrning
    av infrastrukturplaneringen. Våra klimatmål borde vara överordnade andra
    mål.
  2. Regional fördelning. I Trafikverkets förslag till Nationell plan föreslås
    investeringar som räknat per invånare i de olika regioner/län skiljer sig
    markant. Investeringsvolym per invånare i Stockholms regionen uppgår till
    19 000 kr medan exempelvis investeringsnivån per invånare i Kalmarregionen
    uppgår till 3000 kronor (kolumn 1 i tabellverket i planen). Järnvägsfrämjandet
    anser att satsningar i infrastruktur bör vara betydligt jämnare fördelad. Vad
    anser ert parti?

    Ja, det borde vara en jämlikare regional fördelning, man ska kunna bo, leva
    och transporteras i hela Sverige. Vi vill också ha en totalt sett större
    infrastrukturpott. Därför avsätter vi 170 miljarder kronor mer än regeringen
    för planperioden. Vi vill också stryka klimatskadliga motorvägar som
    Tvärförbindelse Södertörn (som dessutom är en investering som förstärker
    orättvisan i fördelningen av resurserna) och istället lägga pengarna på
    järnvägen och annan hållbar infrastruktur. Vi är det parti som i särklass
    budgeterar för mest pengar till hållbar infrastruktur. Se gärna vår motion om
    infrastrukturpropositionen
    :

  1. Regionala järnvägar. Över två miljoner människor bor i kommuner som
    trafikeras av regionbanor såsom Bohusbanan (Strömstad – Göteborg eller
    Stångådalsbanan (Linköping – Kalmar). Det finns ett tjugotal sådana banor i vårt
    land. Upprustning av dessa till helsvetsat spår och elektrifiering skulle kosta ca 20 miljarder konor i en engångsinvestering. Upprustningen kostar ungefär 0,1 miljarder kronor per mil, att jämföra med exempelvis Ostlänken, vars investeringskostnad beräknas till ca 5,5 miljarder kronor per mil. Järnvägsfrämjandet anser att de regionala banorna ska rustas upp i väntan på att nybyggnation av stambanor hinner påbörjas. Vad anser ert parti?

    Ja, vi vill rusta upp de regionala banorna. En del av vårt ökade anslag (setidigare fråga) ska gå till att rusta upp dessa.
  1. Nya stambanor. Anser ert parti att sådana ska byggas? Om ja, anser ni att
    de ska finansieras via lån för att kunna byggas utan avbrott och
    därmed bli klara snabbare än med årlig budgetfinansiering? Anser ni
    byggnationen ska ske i Trafikverkets regi eller via en
    totalentreprenad som upphandlas på en internationell marknad?
    Ungefär vilket år anser ert parti att stambanorna ska vara klara?

Ja, vi vill bygga nya stambanor för höghastighetståg. Vi vill att investeringen ska göras som ett separat lånefinansierat projekt vid sidan av den ordinarie infrastrukturbudgeten. Vi vill att det ska vara i en separat projektform. Vi vill att banorna ska stå klara 2030 eller snart därefter. Det går att bygga snabbt om bara finansieringen och viljan finns.

  1. Godstransporter på järnväg kräver mindre energi än på väg pga
    det 15 gånger lägre rullmotståndet mellan stålhjul och räls än mellan
    gummidäck mot asfalt. Med eldrivna lastbilar kvarstår ändå
    skillnaden i rullmotstånd till järnvägens fördel. Huvuddelen av
    godstransport på järnväg sker med ellok. I dag sker ca 20 % av
    transportarbetet på järnväg mot ca 50 % på väg och resten med
    sjöfart. Enligt Trafa sker 38 % av transportarbetet med lastbil på
    sträckor över 30 mil.

Anser ert parti att en större andel av godtransporterna ska ske på järnväg än i dag? Om ja, vilka
styrmedel vill ni använda?

Ja. Vi vill rusta upp järnvägen. Vi vill bygga ny järnväg. Vi vill ha särskilt stöd till godspendlar. Vi vill sänka järnvägens banavgifter. Vi vill införa en avståndsbaserad skatt/avgift på lastbilstransporter. Intäkterna kan gå till bättre järnvägsunderhåll.

  1. Större andel kollektivresande. Trafikanalys redovisar
    resandeutvecklingen mellan åren 2000 och 2019 där tåg ökat 80 %
    medan bilresande ökat betydligt mindre, ca 15 % liksom lokal
    kollektivtrafik. Detta är ett tecken på att människor tar hänsyn till
    klimatet. Men många klagar på höjda drivmedelskostnader.
    Trafikanalys statistik mellan 2000 och 2021 visar att körkostnaderna
    för bil har ökat 16 %, tåg med 30 % och lokal kollektivtrafik med 80 %.
    Avser ert parti att använda styrmekanismer för att kraftigt öka
    andelen kollektivt resande? Om ja, vilka?

    Ja. Vi har budgeterat för riktat statligt stöd till kollektivtrafiken. Vi vill reformera reseavdraget så att det blir avståndsbaserat och tydligare gynnar resor med kollektivtrafiken. Vi vill ha ett nationellt kollektivtrafikkort så att det blir lättare att resa i kollektivtrafiken oavsett ort.