Nato nej tack

Idag skickar Sveriges och Finlands regeringar in ansökningar till att bli medlemmar i Nato. Det är mycket beklagligt av flera skäl. 200 år av alliansfrihet går därmed i graven. Sverige blir inte ett säkrare land av att anslutas till en kärnvapenrustad allians med länder som Turkiet, Ungern och Polen som medlemmar. Och vem vet, kandske är det Donald Trump som leder USA och därmed Nato om två år?

Världen behöver länder som kan ryta till mot stormakter och imperalistiska upptåg. Sverige hade kunnat fortsätta att vara ett sådant land, även om det var långa sedan sedan vi utnyttjade den möjligheten. Nu kan vi tvingas in i krig som vi inte vill strida i. Och nu tvingas Sverige avsätta minst 2 procent av vår BNP till upprustning. Det är nedrustning världen behöver, inte ny kapprustning och ett kallt krig.

En bortglömd dimension i debatten – det har gått så fort så att någon riktig debatt har inte kommit igång i Sverige – är krigens konsekvenser på miljö och klimatförändringen. Inget är så destruktivt för vår redan hårt sargade planet som krig. Olof Palme kritiserade Vietnamkriget på 1970-talet som ”kriget mot miljön”. Han ville ha en internationell lagstiftning mot grova miljöbrott, en ekocidlag. Det sade Olof Palme för exakt 50 år sedan på FNs första miljökonferens som ägde rum här i Stockholm. Hur hedrar socialdemokraterna de modiga agerandet? Jo, genom en snabbanslutning till en kärnvapenbestyckad militärallians. Skämmes, Socialdemokraterna!

Jag förstår mångas oro nu när Vladimir Putin inlett ett orättfärdigt och olagligt anfallskrig mot Ukraina. Många tänker kanske att Nato ändå är bättre än Ryssland. Visst är det så. Men, jag tror de flesta är kapabla att tänka lite längre. Det här kriget pågår här och nu, men en anslutning till Nato blir för all överskådlig framtid. Att fatta beslut på de här osäkra premisserna med rädslan som ledstjärna är en mycket dålig grund för ett sådant historiskt beslut. En folkomröstning om Nato är minimikravet.

När Turkiets despot Tayyip Erdogan nu dikterar villkoren för hela anslutningsförfarandet borde väl alla varningsklockor ringa. Det här är ett mycket dåligt beslut för Sverige och hela världen.

Nu hoppas jag på en massiv folklig mobilisering mot socialdemokraternas panikbeslut.

En annan värld är möjlig.
Sveriges kan spela en annan roll i världen än den som nu hastas igenom.
Nej till Nato.
Låt oss folkomrösta. Allt annat är feghet och svek mot demokratin.

Hög tid för lag mot ekocid

Hög tid att Sverige verkar för ett att ett internationellt juridiskt ramverk till skydd för miljön kommer på plats. Konferensen Stockholm+50 är helt rätt forum att lyfta frågan om ekocid på. Kommer miljö- och klimatminister Annika Strandhäll (S) att göra det? Precis som Olof Palme gjorde för 50 år sedan. Eller VPK året innan… Läs min interpellation om ekocid och Stockholm+50 här eller nedan.

Ekocid och Stockholm+50
Interpellation 2021/22:484 av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)

Om några veckor genomförs den internationella miljökonferensen Stockholm + 50 i Stockholm. Den görs 50 år efter att världens första miljökonferens i FN:s regi genomfördes, just i Stockholm. Då, 1972, använde Sveriges statsminister Olof Palme begreppet ekocid – brott mot miljön. Året innan hade vänsterns John Takman med flera lämnat in den första riksdagsmotionen om ekocid: Om en konvention mot ekocid (motion 1971:336). Då var USA:s krig mot Vietnam exemplet på storskalig miljöförstöring. Sedan dess har frågan dessvärre inte blivit mindre relevant. Storskalig miljöförstöring pågår dagligen runt om i världen och rättssystemen brottas med effektiva sätt att ställa de ansvariga till svars. Därför är det hög tid att Sverige verkar för att vi får ett effektivt internationellt juridiskt ramverk till skydd av miljön. Vi i Vänsterpartiet vill att begreppet ekocid införs som ett brott i Romstadgan så att storskalig miljöförstöring kan få liknande status som krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten och att det kan drivas inom den internationella brottsmålsdomstolen, ICC, i Haag.

Behoven av bättre juridiska ramverk för att skydda miljön har ökat med åren. Fallen är tyvärr många av storskaliga ingrepp på miljön som skadat ekosystem och livsmiljöer för oöverskådlig tid. Gruvbolag, skogsskövlare, fossila energibolag och andra exploatörer kommer lätt undan. Kvar blir en förstörd miljö och omfattande kostnader som får bäras av hela samhället. En ekocidlagstiftning skulle vara ett viktigt verktyg för att stoppa detta och utkräva ansvar från dem som utarmar miljön, och ett kraftfullt stöd för omställning till en cirkulär ekonomi som respekterar ekosystemens hälsa. Särskilt stor betydelse skulle en internationell lag om ekocid få för fattiga länder med svag miljölagstiftning, som drabbas hårdast av de omfattande miljöbrotten.

Glädjande nog har ICC börjat ta sig an miljömål. Det är ett viktigt steg framåt och innebär att vissa miljöfall kan tas upp i domstolen inom ramen för brott mot mänskligheten. Det är bra, men ännu bättre vore en renodlad ekocidtillämpning där alla fall med omfattande miljöförstöring, även om de inte är direkt kopplade till människors välfärd, skulle vara åtalbara. Det skulle skicka en viktig signal om att förstörelse av naturen i sig är ett brott.

Många aktörer har under det senaste året uttryckt intresse eller ställt sig bakom kravet om att kriminalisera ekocid inom ICC:

FN:s generalsekreterare António Guterres

Flera stater, till exempel Belgien, Frankrike, Bangladesh, Chile, Island och Danmark: https://www.stopecocide.earth/leading-states

Hela 26 ledande miljö- och utvecklingsorganisationer i Sverige, som dessutom kräver att ekocid kommer upp på Stockholm + 50: https://concord.se/uttalande-for-miljo-och-klimatrattvisa-infor-stockholm50

Svenska kyrkan: https://endecocide.se/svenska-kyrkans-biskopar-stodjer-ekocidlagstiftning/

Ett flertal svenska företag: https://www.ecocidelawalliance.org/support/supporting-companies/

Med tanke på att Sverige genom Olof Palme för första gången lyfte behovet av en internationell ekocidlagstiftning för 50 år sedan vore det mycket bra tajmning att återigen göra det när Sverige står som värd för Stockholm + 50. Regeringen har även pekat ut gruppen unga som en nyckelgrupp inför Stockholm + 50 och deras första krav inför konferensen är att kriminalisera ekocid: https://endecocide.se/unga-kraver-ekocidlag-infor-stockholm50/

Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöminister Annika Strandhäll:

Avser ministern att i alla relevanta internationella sammanhang verka för att det juridiska ramverket moderniseras så att brott mot miljön, så kallat ekocid, införs som ett brott inom ramen för Romstadgan?
Avser ministern att specifikt framhålla behovet av en ekocidlagstiftning under miljökonferensen Stockholm + 50?

Riksdagens första debatt om odlat kött

Ser väldigt mycket fram emot den här debatten med landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg, fre 10 juni. Jag tror att det här blir riksdagens första debatt om odlat kött någonsin (rätta mig gärna om jag har fel). Läs min interpellation här eller nedan.

Godkännande av odlat kött
Interpellation 2021/22:483 av Jens Holm (V) till Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)

Klimatkrisen är akut, och alla områden i samhället måste ställa om mot nollutsläpp. Ett ofta bortglömt område är den storskaliga djuruppfödningens utsläpp av växthusgaser, som står för ungefär en femtedel av världens utsläpp. Dessutom tar animalieindustrin stora landarealer i anspråk, förbrukar en stor del av världens färskvatten, har en mycket negativ inverkan på den biologiska mångfalden och leder till stort lidande för miljardtals djur. Av de skälen har Vänsterpartiet länge verkat för en minskad köttkonsumtion.

Men vid sidan av förändrade dieter kan också kött produceras på ett mer hållbart och etiskt sätt. Att framställa kött genom att odla celler från djur har i dag utvecklats så långt att det inte längre bara är en idé i forskningslabben.

Den 25 april i år arrangerades Europas första offentliga symposium om odlat kött: ”Cultivated meat: the novel food technology which could help animals and the planet” i Bryssel. Under en heldag på naturhistoriska museet i Bryssel presenterade forskare, hållbarhetsexperter, representanter från företag som utvecklar odlat kött och frivilligorganisationer olika aspekter av odlat kött. Med den senaste tekniken för odlat kött kan kött från olika djurslag odlas fram utan att djur har farit illa. Enligt en nyligen genomförd livscykelanalys av odlat kött, LCA of cultivated meat, (CE Delft, februari 2021) finns det mycket stora vinster att göra genom att ersätta konventionellt framställt kött med odlat. Utsläppen av växthusgaser, vattenförbrukning och landanvändning kan minska med uppåt 90 procent. Lidandet och döden för miljardtals djur kan undvikas. Med odlat kött kan också problem som smittor från djur till människa och antibiotikaresistens stävjas. Zoonoser och storskalig användning av antibiotika är i dag ett växande problem inom dagens storskaliga djuruppfödning.

I dagsläget arbetar ett sjuttiotal företag i världen med att framställa odlat kött. De mest framstående finns i Europa och Nordamerika, dock inte i Sverige trots att det tidigare fanns forskning kring odlat kött i Sverige. I slutet av förra året bildades den första europeiska branschorganisationen för odlat kött, Cellular Agriculture Europe. År 2020 såldes för första gången odlat kött från kycklingceller kommersiellt i Singapore. I Europa är det ännu inte möjligt att saluföra odlat kött då det ses som ett nytt livsmedel som först måste godkännas inom ramen för EU:s lagstiftning för nya livsmedel, EU-förordning 2015/2283 om nya livsmedel (så kallad novel food).

I oktober i fjol fattade den danska regeringen tillsammans med flera oppositionspartier beslut om avtal om grön omställning för danskt lantbruk med fokus på växtbaserad mat. Avtalet innehöll över en miljard danska kronor. I april i år anslog den nederländska regeringen 60 miljoner euro till ett forsknings- och utvecklingsprogram för odlat kött med löfte om ytterligare 250–380 miljoner euro för samma syfte. Det är den hittills största offentliga satsningen på odlat kött någonsin. Det nederländska parlamentet har i år också fattat beslut om att tillåta provsmakning av odlat kött. Odlat kött har potential att revolutionera livsmedelsindustrin på samma sätt som elbilarna i dag gör med fordonsindustrin. Dessvärre har vi inte ännu sett några liknande exempel från den svenska regeringen för att utveckla alternativ till icke hållbar animalieproduktion.

Glädjande nog har utvecklingen av odlat kött nu kommit så långt att de första ansökningarna om att få sälja kött från odlade celler kommer att göras i år. Ansökningarna kommer att granskas ur ett livsmedelssäkerhetsperspektiv av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, och måste sedan godkännas av de respektive medlemsstaterna. Här kommer alltså Sverige att ha en viktig roll, inte minst vid vårt ordförandeskap i EU 2023.

Det kan också finnas risker med odlat kött. Vad det gäller livsmedelssäkerhet har jag inte sett några tecken på något sådant. Däremot är det viktigt att produktionen av detta nya livsmedel görs på ett öppet och transparent sätt. Det är viktigt att tekniken kan spridas och användas av alla som vill kunna producera odlat kött, inklusive av små livsmedelsproducenter eller som del i ett diversifierat jordbruk. Här kan politiken ställa krav på öppenhet och spridning av data för att undvika monopolisering eller att produktionen låses in till ett fåtal företag. Livsmedel är något som med rätta engagerar människor och får inte vara en fråga som regleras av plånbokens tjocklek eller aktieinnehav.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Anna-Caren Sätherberg:

Avser statsrådet att verka för storskaliga satsningar på växtbaserade livsmedel och odlat kött som ett alternativ till icke hållbar animalieproduktion?
Anser statsrådet att odlat kött ska främjas, som ett miljö- och djurvänligt alternativ till konventionellt producerat kött, och i så fall hur?
Vilken beredskap har Sverige för att hantera den politiska godkännandeprocessen av odlat kött inom ramen för EU:s lagstiftning om nya livsmedel?
Avser statsrådet att verka för att det blir tillåtet att erbjuda provsmakning av odlat kött på liknande sätt som Nederländerna gjort?

Bättre järnvägsunderhåll i egen regi

Idag lägger vi och MP det här förslaget i trafikutskottet. Avregleringen har lett till ett uppsplittrat underhåll där Trafikverket inte har koll på sin egen järnvägsanläggning. Därför behöver vi ett järnvägsunderhåll i egen regi. Nu hoppas vi på stöd från de andra partierna i trafikutskottet.

2022-05-05

Förslag till utskottsinitiativ, trafikutskottet

Järnvägsunderhåll i egen regi

Med stöd i riksdagsordningens 16§ vill vi väcka nedanstående förslag som ett utskottsinitiativ från trafikutskottet

Allt fler vill åka tåg. Sedan början av 1990-talet har tågresandet fördubblat. 2019, innan pandemin, ökade resandet på järnväg för nionde året i rad. Det ställer höga krav på järnvägen och på att politiker fattar beslut för att möjliggöra fortsatt omställning. Dessvärre har det under våren varit mycket stora förseningar för tågen på den södra respektive västra stambanan. Resor mellan Stockholm–Malmö respektive Stockholm–Göteborg har ibland blivit mer än en timme försenade. Detta har sin upprinnelse i hastigt upptäckta fel i rälsen, vilket har lett till akuta reparationsåtgärder utanför Flen och Nässjö. Sprickorna i rälsen är dessvärre symtomet på decennier av eftersatt järnvägsunderhåll.

Det behövs både mer resurser till järnvägsunderhållet, men också en bättre organisation. Annars riskerar vi att få fortsatta förseningar, och på sikt kommer järnvägen att tappa i attraktionskraft hos resenärerna. De nya resorna kommer då att ske med flyg eller egen bil, något som vore dåligt ur flera perspektiv, inte minst klimatets.

I dag är järnvägsunderhållet i Sverige helt och hållet avreglerat. Trafikverket är reducerat till en upphandlare av i dagsläget 34 baskontrakt. Resultatet har blivit att Trafikverket som förvaltare har dålig koll på sin egen anläggning. Denna negativa bild stärks av den statliga granskningen av järnvägsunderhållet, Framtidens järnvägsunderhåll (SOU 2020:18). Utredaren konstaterar att avregleringen inte lett till det önskade resultatet med ett effektivare och bättre järnvägsunderhåll och skriver: ”Konkurrensutsättningen av järnvägsunderhållet har inte lett till den effektivisering och innovation i underhållsverksamheten som var förhoppningen.”

Avregleringen har också bidragit till kraftiga kostnadsökningar. Riksrevisionen pekar i rapporten Drift och underhåll av järnvägar (RiR 2020:17) på att slutpriset för ett underhållskontrakt i snitt ökar med 74 procent jämfört med anbudspriset. Det är orimligt med så kraftiga avvikelser mellan anbudspris och slutpris.

2014 beslutade Trafikutskottet och senare riksdagens majoritet att tillkännage för regeringen att se över hur staten kan ta det samlade ansvaret för järnvägsunderhållet på statens järnvägar i takt med att underhållskontrakten löper ut. Sedan 2014 har regeringen tillsatt fem utredningar – senast med uppdragen I2021/03391, I2021/02391 (redovisat av Trafikverket i april 2022) – rörande järnvägsunderhållets organisation, men inget konkret beslut mot ett ökad statligt ansvar har tagits.

Trafikverket måste som förvaltare av järnvägen ha en bättre kontroll över sin egen anläggning, på kostnaderna och på utförandet av underhållet. Fler utredningar kommer inte ge oss ett bättre järnvägsunderhåll, utan snarare en växande underhållsskuld och en successiv nedbrytning av svensk järnväg.

Med anledning av detta riktar vi följande tillkännagivande till regeringen:

Regeringen uppmanas skyndsamt skapa en bättre organisering av järnvägsunderhållet genom att ge staten genom Trafikverket det samlade ansvaret för järnvägsunderhållet med ett basunderhåll i egen regi på statens järnvägar i takt med att innevarande underhållskontrakt löper ut.

Jens Holm (V)
Jessica Thunander (V)
Axel Hallberg (MP)

1 maj 2022

Haft en toppendag i Södertälje, där jag talade. Mitt tal som pdf eller nedan.

1 maj, 2022, Södertälje

Idag är det 1 maj – arbetarrörelsens högtidsdag. Vi brukar genomföra den här dagen med rättvisa och solidaritet som främsta paroller. Men Sverige idag är dessvärre inte särskilt rättvist eller solidariskt. Jag noterade att de svenska storbankerna har återigen gjort rekordvinster och tjänat över 130 miljarder kronor i fjol. Och de svenska miljardärerna har blivit allt fler – 524 stycken – och vi har nu flest miljardärer bland alla OECDländer. Samtidigt finns det många i Sverige som vaknar varje morgon och undrar hur de ska ha pengar till att betala nästa hyra, om barnen ska få äta sig mätta eller inte har råd med ett SLkort. Det här är inte det Sverige vi vill leva i. De som har mycket måste vara beredda att dela med sig. Det är dags att öppna kassavalven – pengarna behövs i våra skolor, äldreomsorgen, sjukvården, kollektivtrafiken och klimatomställningen. Det är hög tid för ett Rättvist Sverige – inte Girigsverige.

Det bästa vi vet – solidaritet!

På andra sidan Östersjön, ett par hundra mil härifrån bedriver just nu Vladimir Putin ett brutalt anfallskrig mot en oskyldig nation, Ukraina. Sjukhus, skolor, bostäder attackeras urskiljningslöst. Tusentals civila har dödats och skadats. Ett land och en befolkning kan utplånas om den ryske despoten får som han vill. Vad värre är: Vi är med och finansierar detta. Handeln med rysk olja och gas är det som håller igång Putins pansarvagnar, raketer och inhyrda legoknektar. Därför säger vi i Vänsterpartiet: Inte en krona, inte en euro till Putins krigsmaskin. Stoppa handeln med oljan och fossilgasen – stäng våra hamnar för de ryska fartygen.

Vi i Vänsterpartiet har lyft den här frågan flera gånger med regeringen. Då brukar vi få höra att vi kan inte stoppa handeln själva, vi måste vänta på EU. Och dessutom köper vi ju så lite från Ryssland som det är. Men det är helt fel resonemang. Det har betydelse vad ett land gör. Om Sverige sätter stopp kommer vi påverka andra länder att göra detsamma.

Solidariteten med Ukrainas folk ger mig hopp, trots allt elände. Det är många som nu ställer upp med en sängplats, ger mat och husrum till flyktingar. Engagemanget och solidariteten är stor. Och runt om i världen vänder land efter land Putins krig ryggen. Det är den här solidariteten som tillslut kommer att få ett stopp på kriget. Men vi måste skynda på det så mycket vi kan.

Och låt oss inte förledas i tanken om att en svensk anslutning till Nato skulle göra världen tryggare. Tvärt om. Världen blir osäkrare av att länder sugs upp av krigsallianser. Världen behöver modiga länder som står upp för fred, frihet och folkrätt inte marscherar i takt i en krigsallians. Därför säger vi nej till Nato. Vi säger ja till fred och alliansfrihet.

Och vems Nato är det natoanhängarna egentligen vill ansluta oss till? Till Victor Orbans, Turkiets Erdogans eller Donald Trumps – om olyckan är framme och han vinner nästa val? Det får vi aldrig något svar på. För oss är det klart och tydligt. Inga svenska tjejer och killar ska tvingas in i de ländernas krig.

På tal om olja och gas. Rysslands krig ser jag som fossilekonomins sista dödsryckning. Vi alla vet att det är det förnybara som är framtiden. Jag tror Putin också vet det, därför försöker han använda all makt han har att stoppa den processen. Budskapet är klart. FNs klimatpanel har kommit med två omskakande rapporter bara i år, och de talar ett tydligt språk. Vi måste ställa om nu. Aldrig någonsin under de senaste 800 000 åren har det funnits så mycket växthusgaser i atmosfären som nu. Utsläppen måste ned och vi i Vänsterpartiet vet vad som behövs. Vi behöver en aktiv politik för en systematisk klimatomställning. Vi som individer kan göra, och ska göra det vi kan, men vi måste använda politiken som vårt främsta verktyg för klimatomställningen. Vi i Vänsterpartiet säger

Ställ om transportsektorn. Bygg inga nya motorvägar, investera i järnvägen och kollektivtrafiken. Sossarna och moderaterna har kommit överens om att bygga en ny dyr motorväg, Tvärförbindelse Södertörn för över 16 miljarder kronor. Den kommer leda till ökad trafik och ökade utsläpp. Det är det vi inte ska göra.

Lägg ned flyglinjer och flygplatser. Vi kan börja med Bromma flygplats. Låt oss istället bygga 30 000 nya bostäder där, grönområden och tillskapa tusentals nya gröna jobb. Pandemin har ju visat att direktörer och andra inte längre behöver pendla med flyg, det går att ha digitala möten.

Satsa på växtbaserad mat. Jag noterar att vegetarisk mat är det som går bäst just nu hos Konsum, ICA och Hemköp. Mycket bra, och låt oss politiskt understödja den processen med stöd till bra växtbaserad mat och servera mer vegetarisk mat i offentlig sektor, inte minst i våra skolor.

Värna våra skogar. Träd binder koldioxid och inget är egentligen så bra för klimatet som att låta våra skogar växa.

Vi Vänsterpartiet har en plan för allt detta. Vi vill inrätta en investeringsplan för klimatomställningen på 700 miljarder kronor för de kommande tio åren. Den skulle kunna ta oss ur den klimatkris vi nu befinner oss i.

Allt det här är viktigt, men än viktigare ä vad det är för ekonomiskt system som vi verkar för. Idag har vi ett ekonomiskt system – vi brukar kalla det kapitalism – som agerar som om vi hade fyra planeter när vi bara har en. Kapitalismen bygger på ständig ackumulation, allt ska växa och det ska bli mer och mer av allt. Vi vet att kapitalismen skapar klyftor och orättvisor, men den föröder också den planet vi lever på, vårt enda hem. Vi i vänstern har varit bra på att kritisera kapitalismen för dess rovdrift på arbetare och för de klyftor som skapas, men vi måste också ta upp att den är helt oförenlig med våra miljömål och vår vision om att skapa en ekonomi inom de ramar som naturen satt upp för oss. Därför säger vi vänsterpartister, avskaffa kapitalismen. Låt oss bygga ett rättvis och hållbart samhälle inom naturens ramar.

De senaste veckorna har det varit mycket tal om våld i Sverige. Om dödsskjutningar och nu senast om våldsamheterna i påskas. Vi har ett antal stora utmaningar att ta oss an på det här området. Vi behöver mer poliser i vissa områden. I andra områden behöver vi stora investeringar i det förebyggande arbetet; att öppna den där ungdomsgården igen, rusta upp skolan, satsa på fler fritidsaktiviteter och överbrygga orättvisor. Vi måste få bort knarkhandeln och få bort alla vapen. Det här är viktiga frågor som behöver snabba lösningar.

Men ibland frågar jag mig, varför ropas det bara på hårdare tag mot en viss sorts våld och kriminalitet? Var är ex vis Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson när det handlar om mäns våld mot kvinnor? Det här är ett våld som sker varje dag i vårt samhälle. I alla samhällsklasser, i alla bostadsområden. Varje år anmäler kvinnor 30 000 våldsbrottsfall och i nästan alla fall är förövaren en man som kvinnan dessutom känner. Varje månad dödas en kvinna, och nästan alltid av en man hon känner. Mäns våld mot kvinnor är det yttersta beviset för att vi fortfarande – år 2022 – lever i ett patriarkat, ett samhälle som förtrycker kvinnor. Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Därför säger vi; mäns våld mot kvinnor måste stoppas. Vi säger:

Mannen som slår ska sitta inne, kvinnan ska vara fri och vara ute.

Polis och rättsväsende måste prioritera kampen mot mäns våld mot kvinnor.

Allt stöd till kvinnojourerna och alla andra som varje dag arbetar för att stödja kvinnor och bekämpa mäns våld.

Krossa patriarkatet – låt oss bygga ett jämställt samhälle.

1 maj har sin upprinnelse i arbetarnas kamp i Nordamerika och Europa i slutet av 1800-talet. Då kämpade de för åttatimmarsarbetsdag och värdiga arbetsförhållanden. Nu, 130 år senare, är det dags att lyfta blicken. Vad kämpar vi för idag? Vad är det för samhälle vi vill ha? Vi i Vänsterpartiet har några svar på de frågorna.

Vi vill ha ett samhälle där du är medborgare, snarare än konsument

Där vi samarbetar snarare än konkurrerar,

Där vi omfördelar snarare än tillämpar naturens lag om den starkastes rätt.

Där vi rustar för fred snarare än krig.

Och ett samhälle där vi verkar för hållbar utveckling snarare än ständig ackumulation.

Vi vänsterpartister har alltså ett svar. Vi strävar efter att bygga ett samhälle där vi fördelar åt var och en efter behov, från var och en efter förmåga. Där var och ens fria utveckling är en förutsättning för allas utveckling. Ett samhälle där vi lever inom de ramar som naturen gett oss. Ett samhälle där vi respekterar varandra som individer – oavsett kön eller etnisk tillhörighet.

Det, kära mötesdeltagare, är vad vi kallar ett socialistiskt samhälle. Det är vad vi strävare efter.

Idag. Imorgon. Alltid.

Tack.

Jens Holm (V)

SJ hela Sveriges tågbolag

Igår talade jag på SJs årsstämma. SJ är ju ett helägd statligt bolag. Det är bra, då har vi politiker möjlighet att påverka verksamheten. Ökat järnvägsresande är helt avgörande för att vi ska nå våra klimatmål. Och det är positivt att så många vill resa med tåg och att SJ är beredda att svara upp mot dessa förväntningar. SJ har nu investerat många miljarder i upprustning och inköp av nya tåg, man startar nya tåglinjer, moderniserar och förbättrar.

Det senaste är nattågslinjen Stockholm – Hamburg, vars biljettförsäljning startade igår när jag och SJs VDs Monica Lingegård formellt brände av konfettin. Det är också mycket bra att SJ kör fler tåg än det som staten upphandlat, de kommer köra alla dagar om året och inte bara i lågtrafik så som upphandlingen dumt nog hade begränsat. Dessvärre går inte nattågen hela vägen till Bryssel, såsom det var tänkt. Det var EUs konkurrensregler som satte stopp för det (trafiken är ju tekniskt sett subventionerad eftersom staten har upphandlat). Vill vi ha mer nattåg i Europa måste EUs stelbenta statsstödsregler omedelbart förändras. Det är något vi i Vänsterpartiet lyft mängder med gånger.

Firar att biljettförsäljningen nattåg Stockholm – Hamburg startar.

Jag lovade också SJ att vi i riksdagen ska göra vad vi kan för att underlägga för ökat tågresande i Sverige. Det vill vi göra bl a genom:
* Sänkta banavgifter för tågbolagen.
* Kilometerskatt för vägtransporter.
* Rimligt avkastningskrav på SJ – maxad vinst till staten inte ett självändamål.
* Slopade flygsubventioner – det stärker järnvägens konkurrenskraft.
* Bättre järnvägsunderhåll i egen regi.
* Bygge av såväl höghastighetsbanor som ny järnväg i Norrland, Uppsala, Alingsås och andra platser.
Nya moderna upphandlingsregler både i Europa och i Sverige (SJs inköp av nya tåg har försvårats av att de varit tvungna att tillämpa den krångliga upphandlingslagen LUF, Lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och inte den vanliga LOUn).

Men även på SJ har vi stora förväntningar. Jag förde bland annat fram:
* Satsa på personalen med bra arbetsvillkor, löner och kompetensutveckling. Den senaste tidens ex på uselt planeringssystem får inte upprepas. Ombordpersonal ska inte behöva arbeta ensamma
* Lägre biljettpriser och enkla bokningssystem
* Bättre samarbete med internationella tågbolag kring biljetter, synkroniserade tidtabeller m m.
* Bättre resenärsservice, inte minst vid förseningar måste infon vara tydlig.
* Framkomlighet och alla resenärers möjlighet att resa måste prioriteras mer. Att vara funktionshindrad ska inte vara något hinder för att resa med SJ.
* Digitaliseringssatsningar bra, men det måste fortsatt att gå att köpa biljetter fysiskt. Alla är inte uppkopplade. Och det är också viktigt med fysiska servicekontor på de större järnvägsstationerna.
* Låt oss ta med cykeln på tåget. Det går ju i alla andra länder, så varför inte också i Sverige?
* Samarbetet med annan kollektivtrafik måste fungera bättre. De flesta som reser någonstans vill kunna fortsätta att resa klimatsmart med pendeln, bussen, t-banan.

Jag hoppas kunna återkomma till kommande årsstämmor och kunna bocka av flera av dessa uppmaningar. Lingegård lovade att SJ arbetade med samtliga. Det låter bra, men vi vill se det i praktiken, varje dag. SJ är och ska vara hela Sveriges tågbolag.

Bra järnvägsunderhåll handlar inte bara om pengar

Varför agerar inte regeringen mot marknadsexperimentet inom järnvägsunderhållet? Läs mitt debattinlägg i Sydsvenska dagbladet eller nedan.

Bra järnvägsunderhåll handlar inte bara om pengar
Sydsvenska dagbladet, 2022-04-26

Alla som rest från Skåne till Stockholm på sistone har fått räkna med mycket kraftiga tågförseningar. Det är en följd av akut reparationsarbete av sprucken räls på Södra stambanan utanför Nässjö. Men även om rälssprickorna uppstått som ett akut problem är de följden av flera decennier av eftersatt och dåligt organiserat järnvägsunderhåll.

Om inte regeringen skyndsamt skapar en bättre ordning för hur svensk järnväg ska skötas kommer det fortsätta att uppstå akuta problem, något som i sin tur kommer att leda till nya förseningar och fortsatt berättigad upprördhet bland resenärerna. Resultatet blir att människor i större utsträckning väljer att resa med flyg eller egen bil, något som vore förödande ur ett klimatperspektiv.
Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) brukar skryta med att han presenterat Sveriges största satsning någonsin på järnväg, både när det gäller underhåll och nyinvesteringar. Jag vill påminna om att det gjorde även hans föregångare, moderaten Catharina Elmsäter-Svärd på sin tid. Men det var för lite då och det är för lite nu. Vänsterpartiet har därför föreslagit 60 miljarder kronor mer än regeringen till underhåll av järnvägen för de kommande tio åren.

Men bra järnvägsunderhåll handlar inte bara om pengar utan också om vem som har huvudmannaskapet och ansvaret. Sverige har idag Europas mest avreglerade järnvägsunderhåll, men frågan är om det är Europas bästa.

Sedan riksdagens trafikpolitiska beslut 1988 och senare avvecklingen av Banverket Produktion bedriver staten inget eget underhåll av järnväg. Banverkets efterföljare, Trafikverket, är reducerat till en upphandlare av i dagsläget 34 baskontrakt, underhållskontrakt för att bedriva löpande järnvägsunderhåll. Resultatet har blivit att Trafikverket som förvaltare har dålig koll på sin egen anläggning – allt som har med järnvägen att göra – något som leder till dåliga upphandlingar och ett dyrt, icke ändamålsenligt underhåll. Att det är så stärks av Riksrevisionens rapport Drift och underhåll av järnvägar (RiR 2020:17) som räknat ut att slutpriset för ett underhållskontrakt i snitt ökar med 74 procent jämfört med anbudspriset.

Den statliga granskningen av järnvägsunderhållet, Framtidens järnvägsunderhåll (SOU 2020:18) konstaterar också att avregleringen av järnvägen inte medfört det önskade resultatet och skriver: ”Konkurrensutsättningen av järnvägsunderhållet har inte lett till den effektivisering och innovation i underhållsverksamheten som var förhoppningen.”

Tomas Eneroth tillsatte i december 2021 ännu en utredning om järnvägsunderhållet. Utredningen, som presenterades under den gångna veckan, föreslår att Trafikverket ska ansvara för tre av de totalt 34 baskontrakten. I övrigt ska Trafikverket fortsätta att vara en beställarorganisation och fortsätta med upphandlingar. Avregleringen ska i allt väsentligt finnas kvar.

Varför presenterar den nya utredningen en sådan halvmesyr? Bättre vore att tillmötesgå det socialdemokratiska vallöftet från 2014 om att avbryta det marknadsexperiment som avregleringen av järnvägen utgör och låta Trafikverket bedriva landets järnvägsunderhåll i egen regi. Trafikverket kan då sköta underhållet av sin egen anläggning precis som det tidigare Banverket gjorde. Där det passar skulle myndigheten förstås kunna lägga ut uppdrag på externa aktörer. Det är inget märkligt med det. Det är så järnvägsunderhållet är organiserat i andra jämförbara länder.

I början av 1990-talet gick Storbritannien ännu längre än Sverige i avregleringar och privatiseringar av järnvägen. Resultatet blev en katastrof i de flesta avseenden, krönt med tågolyckan i Hatfield år 2000 där fyra personer dog och mer än 70 skadades. Efter det har den brittiska staten återtagit huvudansvaret för järnvägsunderhållet.

I Norge har den nya socialdemokratiska regeringen avbrutit avregleringen av banunderhållet för att kunna bedriva mer arbete i egen regi. I Tyskland och Schweiz är järnvägsunderhållet helt och hållet ett statligt ansvar. Det är den vägen Sverige måste gå. Fortsatta förseningar och dyrt underhåll kan inte vara ett alternativ.

Jens Holm (V), ordförande i riksdagens trafikutskott