Möjligheter med mer vego

Jag har i dagarna fått en intressant rapport från Riksdagens utredningstjänst (Rut). Den går att ladda ned här: Växtbaserat_RUT_1861

Mitt uppdrag till Rut var att titta på vad som skulle hända om vi ersatte betydande mängder av vårt dagliga proteinintag med vegetabilier istället för kött. Hur ser potentialen ut i ökad produktion av växtbaserade livsmedel ut i Sverige? Läs gärna rapporten själv, annars kommer här några nedslag.

  • Vi överkonsumerar idag proteiner i Sverige och lite mer än hälften kommer från kött, mejerivaror, ägg och fisk. Vi skulle med andra ord må bra av att helt enkelt dra ned på vår proteinkonsumtion.
  • Endast 30 procent av den spannmål som odlas i Sverige idag går till humankonsumtion, den största delen blir alltså djurfoder. Andelen spannmål som går till djurfoder har ständigt ökat.
  • Produktionen av svenska baljväxter ökar i Sverige. Det rör särskilt bruna, svarta och vita bönor, kidneybönor, borlottibönor och gråärtor. En stor del av produktionen sker i Kalmartrakten och Öland.
  • Konsumtionen av vegetarisk mat i så gott som alla kategorier har ökat kraftigt i Sverige. Och prognosen är att ökningen kommer att hålla i sig. Jag citerar:
    ”Enligt Lantmännen är den vegetariska trenden fortsatt stark och enligt kon-sultfirman Food & Friends undersökning ökade andelen konsumenter som äter vegetariskt minst en gång i veckan från 41 procent 2016 till 44 procent 2017 . Lantmännen hänvisar även till WWF:s ”Klimatbarometer” som visar att 38 procent av de svarande tänkte minska sin köttkonsumtion under 2017 . Lantmännen hänvisar även till Svensk Dagligvaruhandel som konstaterar att det säljs 51 procent mer frysta vegetariska produkter 2016 än 2010. Färska vegetariska alternativ som vegetarisk korv och vegetarisk smörgåsmat har under samma tid ökat med över tvåtusen procent de senaste fem åren. Enligt samma källa har försäljningen av torkade ärtor och bönor i sin tur ökat med 34 procent och de konserverade varianterna med 27 procent. Försäljningen av alternativa mjölkprodukter, som soja, havre- och mandelmjölk har ökat med 59 procent sedan början av 2014.”
  • I framtiden bedöms särskilt matlupin, gråärter och åkerböna ha stor potential som svenska baljväxter som kan fungera bra som ersättning till kött.
  • Vi exporterar tre gånger mer spannmål än vi importerar och vår export har ökat de senaste åren (det var en nyhet för mig).
  • Rapporten tar också avstamp i den intressanta rapporten Future of Nordic Diets (2017) från Nordiska ministerrådet som tittat på möjligheterna att föda den förväntade befolkningen år 2030 i de nordiska länderna med en egen produktion av livsmedel. Hänsyn togs till miljömål och näringsrekommendationer. Rapporten konstaterar att vi har möjlighet att brödföda våra egna befolkningar. I rapporten finns två olika scenarier, båda bygger på en kraftig respektive betydande minskad köttkonsumtion samt i runda slängar fördubblad konsumtion av vegetabilier. Så här skriver Rut: ”Enligt författarna är det alltså fullt möjligt att ställa om jordbruksproduktionen i de nordiska länderna så att Norden åtminstone gemensamt skulle klara FN:s klimatmål.”
  • De båda scenarierna ovan medför en klimatpåverkan på 0,7 respektive 0,4 ton CO2ekvivalenter (idag ligger vi på ungefär 2 ton) beroende på hur mycket animalier som konsumeras; ju mindre desto lägre utsläpp. Det visar på vilken stor potential för utsläppsminskningar det finns genom förändrade kostvanor.
  • Ovan refererade rapport konstaterar också intressant att hela södra och mellersta Sverige är möjliga områden för odling av baljväxter och s k oljegrödor, däremot inte norra Sverige.
  • De ekonomiska konsekvenserna av en dylik omställning, d v s mot betydligt mycket mer vego och inhemskt producerat och mindre kött är svårbedömd. Här fordras fortsatta studier.

Summa summarum; intressant rapport som kan ligga till grund för vår politik kring mindre kött och mer vego.

Rädda Östersjön

Hög tid för mer aktiva politiska åtgärder för att rädda Östersjön, kanske världens mest förorenade hav. Inget av de nio Östersjöländerna är i fas med överenskommelserna inom samarbetet Helcom, inte heller Sverige. Mycket mer måste alltså göras för att rädda Östersjön.

På fredag 18 maj kommer jag debattera detta med miljöminister Karolina Skog. Läs min interpellation nedan eller här.

Åtgärder för Östersjön
Interpellation 2017/18:496 av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Situationen i vårt innanhav Östersjön är akut. Östersjön har världens största områden av döda bottnar, algblomningarna börjar allt tidigare och flera fiskbestånd minskar. Det är några exempel på den akuta situationen. I och med att havet är omringat av land blir påfrestningarna till följd av näringsämnen och föroreningar i Östersjön extra stora.

Världsnaturfonden har i sin Östersjöbarometer granskat hur de nio Östersjöländerna har arbetat mot att uppnå god miljöstatus i Östersjön. Resultatet är nedslående. Även om Sverige rankas som minst dåligt är det inget av länderna som får godkänt i granskningen, inte heller Sverige. Av de viktigaste åtgärderna har länderna endast uppnått en tredjedel, och inget av länderna är i närheten av att genomföra de åtgärder som krävs för att nå målet om god ekologisk status för Östersjön senast 2021, som överenskommits inom Östersjöländernas samarbetsorgan Helcom och dess handlingsplan för Östersjön.

Det är inte första gången Sverige och de andra Östersjöländerna får kritik när det gäller uppfyllandet av nationella och internationella miljöåtaganden. Enligt Naturvårdsverket kommer miljökvalitetsmålen Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård till 2020 inte att uppnås utan nya styrmedel och åtgärder. Europeiska revisionsrättens rapport Bekämpning av eutrofieringen i Östersjön (2016) visar att Östersjöländernas åtgärdsarbete släpar efter. År 2016 presenterade Havs- och vattenmyndigheten den mest omfattande genomgången kring utsläppen av kväve och fosfor i Östersjön och Västerhavet (HaV 2016:12), vilken stärker bilden av att Sverige inte kommer att nå sina åtaganden inom Helcom.

Vänsterpartiet välkomnar de extra satsningar som görs med innevarande statsbudget för att komma till rätta med en del av utmaningarna i Östersjön, till exempel sanering av vrak, minskande av övergödning och miljögifter samt stärkande av skyddet av marina områden. Men mycket mer behöver göras.

Några exempel på vad som skulle kunna göras, och där jag i dagsläget inte ser att regeringen agerar, är att förändra landsbygdsprogrammet så att miljöersättningarna blir mer träffsäkra, att vidta fler åtgärder för att minska jordbrukets utsläpp av näringsämnen, att skydda fler marina områden, att förbjuda bottentrålning i Östersjön och att främja förändrade konsumtionsmönster, till exempel minskad köttkonsumtion, för att minska utsläppen av övergödande ämnen.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

Vilka ytterligare åtgärder avser ministern att vidta för att Sverige ska nå målet om god ekologisk status i Östersjön till senast 2021 i enlighet med våra åtaganden i Helcom?

 

Antropocen – vems tidsålder?

När jag talar om min bok ”Om inte vi, vem?” brukar jag inleda med att rita en graf över koncentrationen av koldioxid i atmosfären. Halten har legat tämligen konstant de senaste 800 000 åren för att efter andra världskriget verkligen skjuta i höjden. Idag står vi där med rekordnivåer av koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären. Aldrig någonsin under 800 000 års tid har vi släppt ut så mycket. Och merparten av växthusgaserna har släpps ut efter 1945, till största delen av de industrialiserade staterna. Detta ramas ibland in med konceptet antropocen – människans tidsålder. Att vi människor påverkar varenda kvadratmeter på jorden, från Sahara till Arktis. Och vår utbredning på jordklotet har gjort att vi har skapat en klimatkris som riskerar äventyra vår tillvaro på jorden.

Det där vi:et är viktigt i sammanhanget. För vilka är vi egentligen? Om merparten av utsläppen skett efter 1945 och till största delen från i-länder blir det felaktigt att tillskriva hela mänskligheten samma ansvar. Är det snarare inte så att det är en generation av oansvarigt leverne i världens rika länder som försatt oss i klimatkrisen?

img_2796.jpgDenna och många andra frågor diskuteras i Sverker Sörlins intressanta essäbok ”Antropocen. En essä om människans tidsålder.”  (Weyler, 2017) Med antropocen ”tvångskollektiviserar vi fattiga och oskyldiga” säger sociologen Eileen Crist i boken (s 43). En klimatflykting från Bangladesh eller småbrukare i Nicaragua tillskrivs samma ansvar som de som tar helikoptern mellan skyskraporna på Manhattan, som påverkar klimatet hundrafalt mer. Under ”mänsklighetens” tidsålder blir vi alla lika goda kålsupare och medskyldiga till klimatförändringen.

På annan plats i boken frågar sig Sverker Sörlin vad det egentligen är som gör att vi fortsätter att driva världen mot en klimatkollaps trots att vi är medvetna om de uppenbara riskerna. Han skriver:

”Om vi skulle betrakta världen utifrån och såg en mänsklighet som visste att den måste minska sina CO2-utsläpp nästan till noll och såg samma mänsklighet låta full frihet råda för både produktion och konsumtion av CO2-utsläppande bränslen – vad skulle vi tänka om denna civilisation? Förmodligen att det måste finnas något annat som anses ännu viktigare än att minska den globala uppvärmningen. Vad skulle det vara? (s 193)

Ja, vad skulle det vara? Ett ekonomiskt system som premierar kortsiktig vinst på bekostnad av långsiktig hållbarhet. Vem ville egentligen att vi skulle hamna här? Kanske Texaco, Chevorn, BP och Lundin Oil, men knappast merparten av jordens befolkning. Dags att skapa en ekonomi för alla och som håller sig inom planetens ramar. Alternativet förskräcker.

Sluta subventionera det som utarmar vår miljö

Jag skriver om miljöskadliga subventioner i Grön Opinion. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Sluta subventionera det som utarmar vår miljö
Grön Opinion, 2018-04-16
I internationella sammanhang är Sverige mycket aktiva i att andra länder ska sluta att subventionera det som skadar vår miljö. I EU, OECD och nu senast på klimattoppmötet i Paris har regeringen krävt utfasningsplaner för s k miljöskadliga subventioner. Det är utmärkt att vi agerar internationellt, men hur ser det egentligen ut med våra egna miljöskadliga subventioner?

Dessvärre är de omfattande, och det finns ingen plan för att hur de ska fasas ut. Svenska Naturskyddsföreningen konstaterar i rapporten ”Avskaffa klimatskadliga subventioner” att klimatskadlig verksamhet subventioneras med ungefär 30 miljarder kronor årligen i Sverige. Det kan handla om skattenedsättning för fordonsdiesel, att utrikesflyget är momsbefriat och att flygets bränsle inte är belagt med skatt, ekonomiska förmåner för fossilbilar, ingen energi- eller koldioxidskatt för gruvindustrin, skattebefrielse för kraftvärmeverk, gratis tilldelning av utsläppsrätter, bränslesubventioner till yrkesfisket och stora bidrag till intensiv djuruppfödning.

Naturskyddsföreningens rapport är inte den första som pekar på hur våra gemensamma resurser går till det som smutsar ned. Naturvårdsverket har sammanställt de flesta av de svenska miljöskadliga subventionerna i rapporten ”Potentiellt miljöskadliga subventioner” (rapport 6455, 2012, uppdaterad 2/6 2017). Summerar man dessa subventioner uppgår det ekonomiska stödet till miljöskadlig verksamhet till närmare 60 miljarder kronor. Vi i Vänsterpartiet har lyft frågan om de miljöskadliga subventionerna med både nuvarande och tidigare regeringar. Vi har fått stor förståelse för problemet, men förutom en del begränsade åtgärder för att minska subventionernas negativa miljöinverkan (utredning av reseavdraget och införande av flygskatt som två exempel) saknas ett helhetsgrepp kring de miljö- och klimatskadliga subventionerna.

Det kan vara värt att nämna att subventioner ibland kan uppfylla viktiga syften och därför vara motiverade. Den sänkta momsen för kollektivtrafik är rimlig när vi vill få fler att lämna bilen hemma, men den betraktas i strikt mening som en miljöskadlig subvention när en del kollektivtrafiken körs med fossila drivmedel. Skulle momsnedsättningen kunna göras om så att lägre moms endast ges till kollektivtrafik som drivs med el och förnybara drivmedel? Jag kan förstå den regionalpolitiska tanken bakom reseavdraget för arbetsresor när det inte finns fungerande kollektivtrafik i hela landet. Men problemet med avdraget är att det till stor del används för bilresor i Stockholmsområdet, där det som bekant finns en bra kollektivtrafik. Mat behöver vi för att överleva, men varför ska kött subventioneras med mångmiljardbelopp? Borde inte hållbar växtbaserad mat främjas istället?

Det regionala investeringsstödet som betalas ut på ett par hundra miljoner kronor per år kan betraktas som en motiverad subvention när det underlättar för företagsetableringar i glesbygd, men borde inte bidraget förenas med krav på miljövinster? Det här är några exempel på att det är viktigt att göra avvägningar mellan en subventions påstådda nytta och dess påverkan på miljön. Sådana avvägningar skulle kunna göras inom ramen för en utfasningsplan för de miljöskadliga subventionerna.

Det är inte rimligt att så stora summor som upp till 60 miljarder kronor årligen går till det som smutsar ned och förvärrar den globala uppvärmningen. 60 miljarder är sex gånger mer än miljöanslagen i statsbudgeten. Använd pengarna bättre; till det som ställer om och räddar vår planet, istället för att fortsätta att göda det fossila.

Regeringen måste anta en utfasningsplan för de miljöskadliga subventionerna. För det ska väl inte vara så att vi pekar med hela handen åt andra länder när vi inte förmår sopa upp framför egen dörr?

Jens Holm, miljöpolitisk talesperson för Vänsterpartiet

Alla miljömål måste nås

Med nuvarande politik kommer endast två av 16 miljömål att nås. Det håller inte. Därför ser jag fram emot denna debatt med miljöminister Karolina Skog om varför fler beslut och åtgärder måste tas för att rädda miljön. Debatten äger rum i riksdagens kammare fredagen 18/5 Läs min interpellation nedan eller här.

Åtgärder för att nå miljömålen
Interpellation 2017/18:490 av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Naturvårdsverket presenterade nyligen sin årliga uppföljning av hur arbetet med att nå de 16 miljökvalitetsmålen går i Sverige. Enligt rapporten kommer Sverige endast att nå 2 av de 16 målen, nämligen Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö. Det övergripande så kallade generationsmålet om att inom en generation ha löst de stora miljöproblemen är inte heller inom räckhåll.

Naturvårdsverket konstaterar att mycket mer måste göras för att målen ska nås. Jag instämmer med vår expertmyndighet i miljöfrågor. Viktiga miljömål som Levande skogar, Hav i balans, Ingen övergödning, Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Frisk luft, Ett rikt växt- och djurliv och Grundvatten av god kvalitet är långt ifrån att uppnås till 2020.

Om det viktiga målet Begränsad klimatpåverkan skriver Naturvårdsverket: De åtgärder och styrmedel som är på plats i Sverige räcker inte för att nå regeringens etappmål. Därför krävs kraftfullare åtgärder, både på nationell och på global nivå. Detta trots flera viktiga beslut såsom en ny klimatlag, klimatmål, klimatpolitiskt råd och kraftigt ökade anslag till de lokala klimatinvesteringarna.

Naturvårdsverket pekar särskilt ut vår konsumtion och dess klimatpåverkan som ett stort problem där det i dag saknas kraftfulla åtgärder. Rapporten tar också upp att den biologiska mångfalden inte kan ta mer stryk och här har mål som Levande skogar, Rikt odlingslandskap och Levande sjöar och vattendrag samt Hav i balans en helt avgörande betydelse.

Det är positivt att regeringen och Vänsterpartiet kommit överens om kraftigt höjda anslag till klimatarbetet, skydd av mer mark och mer aktiv kemikaliepolitik, för att ta några exempel från statsbudgeten. Men det räcker inte för att alla miljömålen inklusive generationsmålet ska nås. Mer måste göras.

Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:
Delar ministern Naturvårdsverkets bedömning att endast 2 av våra 16 miljömål kommer att nås till 2020?
Vilka ytterligare åtgärder avser ministern att vidta för att alla miljömål, inklusive generationsmålet, ska uppnås?

Stoppa svensk pälsindustri

Idag skriver jag och Ida Legnemark (V, Borås) i Borås Tidning om att pälsindustrin borde avvecklas, minimera antalet djurförsök, mer vego och fler djurskyddskontroller. Läs inlägget hos Borås Tidning eller nedan.

Stoppa svensk pälsindustri
Borås Tidning, 2018-04-16
Frågan om djurens villkor är i högsta grad politisk. För fyra av tio väljare är djurfrågorna viktiga i valet, enligt en opinionsundersökning från Novus gjord på uppdrag av Djurens rätt. Behovet av en modern djurskyddslag är skriande. För Vänsterpartiet är det viktigt att den nya djurskyddslagen säkerställer att djur i Sverige ska ha rätt till ett naturligt beteende. Många kopplar också djurs villkor till klimatfrågan och allt fler väljer att äta vegetariskt. Det är en positiv utveckling som kan stimuleras ytterligare genom kloka politiska beslut. Vänsterpartiet vill bland annat:

* Minimera antalet djurförsök.
* Stoppa pälsindustrin.
* Öka andelen vegetarisk och vegansk kost i offentlig sektor.
* Öka anslagen till djurskyddskontroller.

När vi nyligen besökte forskningsinstitutet Rise i Borås tog vi med stort intresse del av utvecklingen av alternativ till djurförsök. Djurförsök innebär att djur utsätts för lidande. Ett djur kan utnyttjas i samma försök i allt från en tidsperiod av timmar till flera år. Förutom det uppenbart oetiska med djurförsök är det dessutom mycket kostsamt. Tillgång till alternativa testmöjligheter skulle därför kunna gynna forskning och utveckling.

Vänsterpartiet vill ta fram en handlingsplan med konkreta åtgärder för att radikalt minska antalet djur i försök, samt årlig sektorsvis avstämning för att säkerställa att antalet djur i försök ständigt minskar. Vi ser det nyinrättade så kallade 3R-centret för alternativ till djurförsök som ett bra första steg bort från djurförsöken.

Vi välkomnar att den norska regeringen nyligen beslutat om en ”kontrollerad avveckling” av landets pälsindustri. Vi vill att Sverige ska gå samma väg. Pälsindustrin i Sverige har vid ett flertal tillfällen dömts ut av forskare och veterinärer eftersom djuren på farmerna inte ges möjlighet till ett naturligt beteende. Därför var det en stor besvikelse när regeringen nyligen presenterade förslag till ny djurskyddslag, men endast med kravet att fortsätta att utreda pälsindustrin. Det är dags att göra det systematiska utnyttjandet av minkar i minimala burar till historia även i Sverige. Förutom Norge har även Storbritannien, Nederländerna, Schweiz, Österrike, Kroatien samt nu senast Tyskland och Tjeckien fattat beslut om förbud eller hårda funktionskrav på pälsdjursuppfödning.

Allt fler svenskar äter vegetariskt och framför allt bland yngre personer är intresset stort för vegetarisk och vegansk kost. Minskad köttkonsumtion kan kopplas både till omsorg om djuren och till en önskan om att minska sin klimatpåverkan. För att förstärka denna positiva trend kan inte minst politiken på den lokala nivån fatta beslut om mer vegetarisk och vegansk kost i offentlig sektor.

I Borås har Vänsterpartiet ihop med Miljöpartiet och Socialdemokraterna beslutat om försök med vegansk grundbuffé med tillbehör samt att redovisa olika måltiders klimatpåverkan på gymnasieskolorna.

Att bygga ett samhälle med respekt för djuren är en del av byggandet av ett hållbart och rättvisare samhälle. Även de som inte kan göra sin röst hörd, djuren, förtjänar respekt.

Jens Holm (V), riksdagsledamot
Ida Legnemark (V), gruppledare, Borås

Hållbar skogspolitik

Idag har vi debatterat skogspolitik i riksdagen. Nedan kan du läsa mitt anförande och här kan du se debatten.

Skogspolitik, MJU17
Anförande Sveriges riksdag, Jens Holm (V)
När jag lyssnar på anföranden särskilt från den borgerliga sidan undrar jag om inte rubriken för debatten borde ha varit ”skogsägarpolitik”, och inte en debatt om skogen. Ja, för det har varit ett ensidigt fokus på skogsägarnas villkor och skogsbolagens ”rätt” att avverka. Jag har den största förståelse för att enskilda skogsägare ibland kan komma i kläm av beslut fattade av politiker eller myndigheter. Då problemen måste isåfall lösas från fall till fall. Men den stora utmaningen för svensk skogspolitik handlar inte om hur skogsbolagen ska få större frihet att hugga ned skogen, utan snarare om hur vi bättre kan vårda den skog vi har.

Och det brådskar. För några veckor sedan kom Naturvårdsverket med sin genomgång av arbetet med våra 16 miljökvalitetsmål, där Levande skogar är ett. Med nuvarande politik kommer vi i bästa fall uppnå två av dessa 16 helt avgörande mål till 2020. 14 kommer alltså inte att nås. Det gäller också målet Levande skogar. Det är det dagens debatt borde handla om. Hur skapar vi en skogspolitik som ryms inom de ramar som naturen har satt åt oss, en politik som gör att vi når alla miljökvalitetsmål. Minns statsminister Stefan Löfven i regeringsförklaringen 2014: ”de nationella miljömålen ska klaras”. Vi är tyvärr alltför långt ifrån den målsättningen.

På skogens område är vi som sagt långt från att nå målet om levande skogar. Nästan dagligen får vi exempel på hur gamla skogar kalhuggs. Människor som återvänder till favoritskogen möts av stubbåkrar. Livsmiljöer för hotade arter försvinner. I Ore skogsrike utanför Rättvik vill statliga Sveaskog hugga ned ett stort område med mycket skyddsvärd skog. Detta som ett exempel.

Det håller inte längre att politiken lämnar skogen vind för våg. Maximen om frihet under ansvar måste överges. I Skogsvårdslagen står det att produktionsintressen ska väga lika tungt som miljöhänsyn. Det här har aldrig fungerat i praktiken. Det är i princip alltid produktionen som dragit längsta strået i svenskt skogsbruk. Därmed har vi fått en skog som är högavkastande, men i biologiskt innehåll blir den allt fattigare. Skogen växer så att det knakar, men det är timmeråkrar som breder ut sig, inte skogar med stor biologisk mångfald och ett myller av liv.

Vi i Vänsterpartiet vill komma till rätta med detta och vi har en plan för det. Vi vill ha ett hållbart skogsbruk. Några av vänsterpartiets förslag på temat:

• Fortsätt att skydda mer skog, men se till att det blir med ekologiskt representativa miljöer. Det är inte bara storleken som räknas, utan också innehållet. Och högre krav på de frivilliga avsättningarna måste kunna ställas.

• Hela skogsvårdslagstiftningen måste ses över. Det bästa vore om skogsvårdslagen kunde ingå i miljöbalken. Tanken om Frihet under ansvar måste överges. I vilka andra viktiga politikområden säger vi att aktörerna har friheten att bestämma själva? Sanktionsmöjligheter måste införas för brott mot hänsynsreglerna i skogsvårdslagen. Det ska löna sig att göra rätt, men också få konsekvenser om man gör fel.

• Vi vill ha större mångfald i skogsbruket. Nationellt stöd för hyggesfritt skogsbruk, att ett kalhyggesfritt skogsbruk ska ingå i målet om levande skogar. Vi vill också ha större mångfald i så måtto att mer än barrträd ska tillåtas växa; löv- och blandskog ska stimuleras.• Miljöhänsyn och allmän hänsyn måste väga tyngre. Idag ska produktion och miljö väga lika tungt, men vi alla vet att det inte funkar så.

• Avverkning av skog med höga naturvärden måste stoppas. Här är arbetet med s k nyckelbiotoper, alltså områden med höga naturvärden, hel avgörande. Här välkomnar vi att Skogsstyrelsen ska ha återupptagit arbetet med att inventera nyckelbiotoper, men ställer oss frågande till varför man sedan inte ska registrera det man har hittat. Här måste regeringen agera. Här vill jag yrka bifall på Vänsterpartiets reservation nr 2 som just handlar om att regeringen ska ge Skogsstyrelsen i uppdrag att inte bara inventera utan också registrera de nyckelbiotoper man finner.

• Stärk samrådsförfarandet vid slutavverkning av skog. Det ska inte kunna vara så att när du kommer hem från semestern så är skogen där du gått ut med hunden och plockat blåbär under årtionden helt plötsligt förvandlad till en stubbåker. Berörda ska alltid kunna säga sitt om en planerad avverkning. Därför behöver samrådsförfarandet i miljöbalken stärkas.

• S k produktionshöjande åtgärder som främmande trädslag, stubbrytning, gödsling, dikning måste regleras tydligare i miljöbalken.

I det här betänkandet ger de borgerliga partierna med stöd av SD fyra uppdrag till regeringen. Det är fyra exempel på inslagna dörrar där arbete redan pågår eller förslag som faller på sitt eget grepp. Jag ska endast kommentera ett av dem. De borgerliga+SD hemställer till regeringen om att göra en översyn av olika former av ersättningsmodeller till skogsägare vid skydd av skog. Detta för att skapa effektivare skyddsformer. Vän av ordning undrar förstås vilka av de nuvarande skyddsformerna är ni missnöjda med? Och ni säger att skyddet ska vara effektivare. Det implicerar att skyddet ska bli bättre. Men hur ska skyddet kunna bli effektivare och bättre med mindre pengar till skydd. Jag har här en sammanställning över de borgerliga partiernas+SDs förslag till budget. Och hör och häpna, alla ni fem partier vill unisont anslå mindre pengar till skydd av värdefull natur och halvera anslagen till skydd av skog och ersättningar till skogsägare. Hur ska ni kunna skapa bättre skyddsformer med hälften av pengarna? Hur ska landets skogsägare kunna få de ersättningar som de skäligen förtjänar?

Vi i Vänsterpartiet anser att skogen är en kollektiv nyttighet, något som vi alla ska ha rätt till. Är det skogsbolagens vinstintresse som ska styra eller allmänhetens rätt till marken som ska väga tyngst? I det här fallet säger vi att allmänhetens röst, och miljön i sig, måste väga mycket tyngre än vad de gör idag. Då blir det fullt logiskt att kritisera dogmen om ”frihet under ansvar”, verka för ökat skydd av skog, kräva större insyn i skogsbruket, mer skonsamma och varierade skogsbruksmetoder, och verka för större biologisk mångfald och ökad social hänsyn; kort och gott ett hållbarare skogsbruk.