Debatt om fossila pensioner

Idag debatterade jag Fossilfria AP-fonder med finansmarknadsminister Per Bolund (MP). Jag ville att Bolund skulle verka för att de fossila innehaven – i kol, olja och gas – måste fasas ut från våra pensioner. Bolund tyckte att de förslag till nya placeringsdirektiv kommer att verka i just den riktningen. Men i de nya förslagen, som än så länge bara är en promemoria (men Bolund vill att det ska läggas fram till riksdagen ”så fort som möjligt”) är ekonomisk avkastning det överordnade målet och någon referens till Parisavtalet görs öht inte. Nej, det håller inte att grönmåla på det viset; beskriva de nya placeringsreglerna på ett sätt som inte stämmer med verkligheten. Vad tycker du? Här kan du se hela debatten.

Här kan du också läsa min debattartikel från idag på temat; ”Bort med kol, olja och gas från våra pensioner”.

Bort med kol, olja och gas från våra pensioner

Läs min debattartikel i magasinet Effekt där eller nedan.

Bort med kol, olja och gas från våra pensioner
Effekt, 2018-01-16
Medan omvärldens stora kapitalplacerare gör sig av med fossila innehav agerar inte regeringen mot de fossila innehaven i våra pensioner. Det är hög tid för ändring, anser Jens Holm (V) riksdagsledamot.

Ska vi motverka en direkt farlig klimatförändring måste den absoluta merparten av världens fossila reserver ligga kvar i marken. Hur våra pensionspengar är placerade avgör om vi ska lyckas att nå våra klimatmål. Det är nämligen betydande fossila innehav som ligger dolda i våra pensionsbesparingar. I Greenpeacerapporten ”Staten och kapitalet” konstateras att våra AP-fonder har investerat i 43 av världens 100 värsta fossilbolag, däribland Gazprom, Lukoil, ExxonMobil, Shell, BP, Chevron, Occidental, Glencore och tyska kolkraftverk. Totalt handlar det om placeringar närmare 13 miljarder svenska kronor, ungefär 1300 kr per svensk. Av Andra och Sjunde AP-fondernas totala energiinvesteringar stod olja och gas för ungefär hälften. AP-fondernas samlade investeringar i förnybar energi ligger däremot på under en procent, enligt en granskning av riksdagens utredningstjänst.

I tider då fossil energi blir alltmer ifrågasatt håller våra pensionsinnehav den fossila industrin under armarna. Jag har svårt att se att detta är något som svenska folket önskar. Jag har också svårt att se att AP-fondernas placeringar är i linje med Parisavtalets artikel 2 som slår fast att medlemsstaterna ska verka för att finansiella flöden såsom pensionsplaceringar är i linje med hållbarhet och klimatuthållig utveckling. Allt fler internationella institutionella placerare börjar inse det ohållbara i att å ena sidan värna den hållbara utvecklingen, å den andra göda kol, olja och gas med nya miljardinvesteringar.

Därför har Världsbanken beslutat att från och med 2020 upphöra med investeringar i olje- och gasutvinning. Kol har de sedan tidigare börjat fasa ut. New York stad har stoppat investeringarna i alla fossilbolag och dessutom inlett en rättslig åtgärd mot några av världens största fossilbolag, bland annat ExxonMobil och Chevron. Norska centralbanken har föreslagit att den norska oljefonden, en av världens största investeringsfonder, ska sälja ut allt innehav av olja och gas och har redan sedan tidigare sålt ut innehav i kolbolag. I fjol röstade det irländska parlamentet som första land i världen igenom att landets kol-, olje- och gastillgångar ska divesteras. Även i Storbritannien har regeringen nyligen lagt fram förslag som syftar till att uppvärdera sociala och miljömässiga hänsyn på bekostnad av kortsiktig ekonomisk avkastning.

Vad händer här i Sverige? AP-fonderna utgör Nordens största pensionsfonder och tillhör topp 20 i världen vad gäller placerat kapital. Våra pensionsplaceringar har därför stor betydelse både i Sverige och utanför våra gränser. Och det är lätt att få intrycket av att våra pensionspengar håller på att bli hållbara. På klimattoppmötet i Bonn i slutet på förra året utlovade vice vice-statsminister Isabella Lövin (MP) nya placeringsregler för AP-fonderna som skulle vara i linje med Parisavtalet. Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) har kommit med liknande utfästelser. Men de nya reglerna som ministrarna talar om är regeringens och den s k pensionsgruppens promemoria om nya placeringsregler för AP-fonderna från i somras. I promemorian nämns överhuvudtaget inte Parisavtalet. Det står också tydligt att hög ekonomisk avkastning ska vara överordnat andra intressen, t ex hållbarhet och sociala hänsynstaganden. Förslaget har kritiserats av miljörörelsen som uddlöst och inte alls i linje med Parisavtalet eller svenska klimatåtaganden.

Men de nya reglerna har bara presenterats som en promemoria, alltså inte som ett lagförslag till riksdagen. Än finns det med andra ord möjlighet till förbättring. Att divestera, göra sig av med fossila innehav, är en snabbt växande rörelse som idag består av allt från svenska kommuner, lärosäten till privata företag. Våra AP-fonder skulle kunna – och borde – vara en del av denna rörelse.

Det är hög tid att våra pensionspengar upphör att hålla den globala fossilindustrin på konstgjord andning. Runt om i världen divesteras det på allvar. Men regeringen pratar om hållbara pensioner, men gör inget konkret. Nu, Per Bolund, Isabella Lövin och Magdalena Andersson är det dags att agera. Befria våra pensioner från ohållbara och oetiska fossilinnehav. Bort med kol, olja och gas från våra pensioner.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Ti 16/1 kommer Jens Holm debattera ”Fossilfria AP-fonder med finansmarknadsminister Per Bolund i riksdagens kammare.

Bort med de fossila från våra pensioner

Imorgon kommer jag debattera AP-fondernas fossilinnehav med finansmarknads-minister Per Bolund (MP) (läs min IP). Dessvärre är betydande delar av våra pensionspengar placerade i världens värsta fossilbolag. Enligt rapporten om AP-fondernas investeringar i fossil energi respektive förnybart från Riksdagens utredningstjänst (21/9-17), beställd av min kollega Håkan Svenneling, ser vi att ungefär hälften av de granskade AP-fondernas energiinnehav är i olja och fossilgas. Av Andra AP-fondens totala placeringar är mindre än 1 procent i förnybar energi. För alla AP-fonder gäller att investeringar i förnybart är försvinnande litet om man jämför med det fossila eller andra på ett klimatmässigt sätt ospecificerade placeringar.

I en Greenpeacerapport tidigare konstateras att våra AP-fonder har investerat i 43 av världens 100 värsta fossilbolag, däribland Gazprom, Lukoil, ExxonMobil, Shell, BP, Chevron, Occidental, Glencore och tyska kolkraftverk. Totalt handlar det om placeringar närmare 13 miljarder svenska kronor, ungefär 1300 kr per svensk.

Ska vi motverka en direkt farlig och eskalerande klimatförändring måste den absoluta merparten av världens fossila reserver ligga kvar i marken. Jag och Vänsterpartiet vill att AP-fonderna ska göra sig av med sina fossila innehav. AP-fonderna är nordens största pensionsfonder och tillhör top 20 i världen vad det gäller placerat kapital. Det har därför stor betydelse om våra pensionsfonder avinvesterar från det som äventyrar fortsatt existens på denna planet. Att avinstera/divestera, göra sig av med fossila innehav, är en snabbt växande rörelse som idag består av allt från svenska kommuner, lärosäten till privata företag. Även AP-fonderna har divesterat från det fossila vid ett antal tillfällen, vilket är välkommet men det som gjorts är långt från tillräckligt och har snarare varit av ad-hockaraktär än del av en trovärdig divesteringsstrategi.

Därför var vi flera som blev glada över vice-statsminister Isabella Lövins (MP) tal på klimattoppmötet COP23 i fjol. Där lovade hon att regeringens förslag till nya placeringsregler för AP-fonderna skulle vara i linje med Parisavtalet. Så här sa hon:

”Just recently, for example, we proposed regulations that would force our national pension funds to be guided not only by financial returns, but also by international commitments, such as the Paris Agreement.”

Och det är ju helt logiskt egentligen. I Parisavtalets artikel 2.1 C slås det fast att medlemsstaterna ska verka för att finansiella flöden är i linje med hållbar utveckling och klimatuthållig utveckling.  Så här står det i Parisavtalets 2.1C (s 2):

”Making finance flows consistent with a pathway towards low greenhouse gas emissions and climate-resilient development.”

Även finansmarknadsminister Per Bolund har lovat att de nya placeringsreglerna ska vara i linje med Parisavtalet och andra internationella avtal. Så här sa han till tidningen Effekt i slutet av förra året:

”Jag tycker det uttalas tydligt från de här sex partierna att vi förväntar oss att svenskt institutionellt kapital ska arbeta på ett sätt som gör att vi uppfyller de svenska åtaganden som gjorts, inte minst Parisavtalet och Agenda 2030. Det går inte att tolka på något annat sätt än att vi förväntar oss att det ska vara en betydligt högre aktivitet framöver och att vi snabbare ska gå bort från det fossila, till de långsiktigt hållbara lösningarna.”

Bakgrunden till både Lövins och Bolunds uttalanden var de nya placeringsregler som regeringen tillsammans med de borgerliga partierna i den s k pensionsgruppen kom överens om i somras. Men, i de nya reglerna nämns överhuvudtaget inte Parisavtalet. Det står tydligt att hög ekonomisk avkastning ska vara överordnat andra intressen, t ex hållbarhet och sociala hänsyn. Promemorian med de nya förslagen talar själv om svårigheterna i att bedöma förslagets effektivitet för hållbara investeringar. Förslaget har också kritiserats av miljörörelsen som uddlöst och inte alls i linje med Parisavtalet eller svenska klimatåtaganden.

Så, imorgon vill jag ha svar på: Hur får vi placeringsregler som är i linje med Parisavtalet och svenska miljö- och klimatmål? Hur får vi hållbara pensioner? För det kan ju knappast vara hållbart att investera i det ska upphöra; fossil energi? Debatten äger rum i riksdagens kammaren någon gång kring kl 14.00.

Vår RUT-rapport finns här: AP-fondernas investeringar i fossil energi respekt – RUT 2017_1287 (rödmarkeringarna är mina).

Ett svek mot minkarna och väljarna

Jo, jättebra att regeringen äntligen lägger förslag till ny djurskyddslag. Men varför sviker de minkarna, och väljarna? Läs mitt svar nedan eller på DN-debatt.

Ett svek mot minkarna och väljarna
DN-debatt 2018-01-10
Det är välkommet att regeringen sent omsider lägger fram förslag till ny djurskyddslag. Det är positivt att regeringen föreslår förbud mot vissa djurarter på cirkus, högre kompetenskrav för djurhållning, att vanvård av djur i hemmen ska kunna anmälas av bl a socialsekreterare och förbud mot att överge katter. Men varför regeringen återigen vill utreda djurskyddsutredningens förslag om obligatorisk märkning och registrering av katter förstår jag inte. Här borde man gått fram med ett konkret förslag.

Men den största bristen i regeringens förslag är sveket mot den 1 miljon minkar som idag lider i den svenska pälsindustrin. På DN-debatt skriver Sven-Erik Bucht (S) och Isabella Lövin (MP) att Jordbruksverket ska få till uppdrag att granska pälsdjursuppfödningen. Men den svenska pälsindustrin har redan utretts på längden och tvären. Det gjordes bland annat av den omfattande pälsnäringsutredningen (2003:86) och tidigare av Jordbruksverket. För några år sedan konstaterade länsstyrelserna att 85 procent av de svenska minkfarmerna inte följde lagkraven om inredningen i burarna. Efter det har oberoende forskning bland annat konstaterat att en god välfärd för minkar främjas genom att djuren kan röra sig över stora ytor, klättra och ha tillgång till vatten att simma i. Inget av det är fallet i den svenska pälsindustrin.

Alltfler länder väljer hårdare regler eller att helt och hållet förbjuda pälsdjursuppfödning, bland annat Storbritannien, Nederländerna, Österrike, Tjeckien och nu senast Tyskland. Men i Sverige där vi slår oss för bröstet för världens bästa djurskydd staplar regeringen utredningar på varandra. Det är inget regelrätt näringsförbud mot minkuppfödning som behöver införas, utan endast det helt rimliga kravet om att minkarna ska ha rätt till att röra sig, klättra, jaga, dra sig undan och kunna få simma, något som skulle leda till ett slut på pälsindustrin såsom vi känner den. Detta hade kunnat regleras i det förslag till ny djurskyddslag som regeringen nu avser att lägga fram. En alternativ väg hade kunnat vara att precisera dessa krav i de nu gällande föreskrifterna om minkuppfödning, något som inte skulle kräva ett riksdagsbeslut.

Det är en stor besvikelse att regeringen sviker inte bara den miljon minkar som lider på svenska farmer endast för att pälsindustrin ska kunna fortsätta att tjäna stora pengar på att exportera deras hudar till Kina. Regeringen sviker också 8 av 10 svenska väljare som vill att pälsindustrin ska läggas ned (Demoskop 2015). Det är påtagligt att regeringen väjer för att införa en ny djurskyddslagstiftning som kan ge negativa ekonomiska effekter för en specifik näring men stora vinster för djurvälfärden. Vänsterpartiet menar att sådana beslut ibland är nödvändiga om vi vill uppnå ekologiskt hållbart samhälle med hög djurvälfärd.

Hur djur behandlas blir en allt viktigare fråga för svenska folket. Allt fler drar ned på sin köttkonsumtion, blir vegetarianer eller engagerar sig för djuren på annat sätt. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har tidigare lovat att pälsfarmningen i Sverige ska avvecklas. Att inte agera nu när de har chansen är ett svek mot djuren och väljarna.

Jens Holm (V) riksdagsledamot, miljöpolitisk talesperson

 

Självkörande bilar kan utveckla städerna

Läs min artikel om självkörande bilar nedan eller hos Aktuell Hållbarhet.

Självkörande bilar kan utveckla städerna – om politikerna vill
Aktuell Hållbarhet, 2018-01-10
Det är bra att Monica von Schmalensee och Björn Sundin vill nyansera bilden av självkörande bilar (Aktuell hållbarhet 26/10-17). Alltför länge har vi matats med teknikrosiga berättelser där de förarlösa fordonen ska ge oss guld och gröna skogar. Men precis som Pelle Envall, Jakob Hammarbäck och Marcus Finbom från Trafikutredningsbyrån, konstaterar (Aktuell Hållbarhet 6/11-17) har de självkörande fordonen möjligheten att skapa mer levande och hållbara städer. Men var finns de politiker som presenterar visionen om detta?

En av de mest omfattande studierna kring självkörande bilar, ”Urban mobility system upgrade” (2015) från OECD:s transportarbetsgrupp, beskriver ett scenario där nio av tio bilar kan försvinna från gatorna och där i princip alla parkeringsytor kan ersättas med annat. Men den positiva utvecklingen kan endast nås om bilarna är en del av kollektivtrafiksystemet och att Lissabon-borna inser fördelarna med att inte äga egen bil för de urbana transporterna. Färska studier om självkörande fordon från KTH i Stockholm (P-J Rigoles), Singapore (K Spieser m fl) och Schweiz (J Meyer m fl) pekar på liknande utvecklingsmöjligheter.

Vi politiker säger ofta att vi ska använda ”teknikneutrala” lösningar. Ibland misstolkas det som att vi överhuvudtaget inte ska ha åsikter om teknikutvecklingen annat än att den ska följa gällande lagar och regler. Det vore mycket olyckligt givet det teknikskifte vi nu står inför inom transportsektorn, bland annat med förarlösa fordon. Förutom den helt uppenbara säkerhetsmässiga aspekten och frågan om ansvar i händelse av en olycka, finns en mängd andra frågor vi politiker borde ta täten i: Hur säkerställer vi att autonoma bilar bidrar till totalt sett minskade trafikflöden och blir en del av kollektivtransportsystemet, att resorna samordnas och delas och att de självkörande bilarna drivs utan utsläpp? Hur ska de arealer som frigörs från parkeringar och vägar användas på bästa sätt? Hur hanterar vi rekyleffekten; risken för att självkörande bilar tar över de resor som i dag görs med cykel eller gångtrafik?

Kort och gott, vad ska vi ha de förarlösa bilarna till? För en sak är säker. Det är inte bara politiker som har skäl att reflektera över den frågan. Att biltillverkarna redan gör det är helt uppenbart.

Det kommer nämligen inte bara finnas vinnare i systemet. Inför ett scenario där nio av tio bilar kan försvinna är det inte långsökt att bilfabrikanterna ställer sig frågan: vems 90 procent bilar kommer inte att bli sålda i framtiden?

Som nämnt av von Schmalensse och Sundin är Volvo en av de drivande aktörerna i projektet med självkörande bilar i Göteborg (ett projekt som förvisso har blivit långt från den storslagna vision om 100 bilar i vanligt stadstrafik som först utlovats). Men är det system med samordnade turer och där bilarna är en del av kollektivtrafiksystemet som Volvo och andra bilfabrikanter tänker sig i framtiden? Erik Coelingh, tidigare teknikspecialist för självkörande bilar hos Volvo, har kommenterat detta så här: ”Till skillnad från Google så jobbar vi med fordon som ska vara privatägda” (Svenska Dagbladet 16/2-16). Är det ett sådant system som våra skattepengar är med och finansierar blir samhällsnyttan inte bara noll, utan direkt negativ.

Självkörande bilar erbjuder oss en fantastisk möjlighet att bygga hållbara städer där bilens överordning bryts och där vi ersätter väg- och parkeringsyta med fler bostäder, grönområden och samhällsservice. Men det kommer inte att ske av sig självt. Fordonstillverkarna måste förstå att producera för andra behov än den privatägda bilen. Samhällsnytta och hållbarhet måste vara ledord. Hur når vi det? Fler politiker måste bekänna färg i debatten om våra framtida städer och det teknikskifte vi står inför.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson och författare till boken ”Om inte vi, vem?” som bland annat rör frågan om självkörande bilar

Följ kostråden – för klimatet och ekonomin

Vi i Vänsterpartiet motionerade i höstas om minskad köttkonsumtion. Det finns så mycket att vinna på att äta mindre kött; att djuren kan behandlas bättre, bättre folkhälsa, sparade samhällsresurser och, inte minst, en minskad miljö- och klimatpåverkan. Avseende det sistnämnda har nu nederländska forskare har räknat ut att våra utsläpp av växthusgaser skulle kunna minska med 13-25 procent endast genom att människor följde myndigheternas kostråd. Kostråden, i Sveriges fall de från Livsmedelsverket, innefattar nästan alltid uppmaningar om minskad köttkonsumtion. Vilken otrolig potential; endast genom att äta hälsosammare kan vi minska våra utsläpp med en femtedel.

Men vi skulle också kunna bespara samhället och privatpersoner mycket stora ekonomiska resurser genom att äta mindre animalier, eller inga alls. I min bok Om inte vi, vem? tar jag upp det jag kallar för positiva synergieffekter. Alltså, om vi vidtar åtgärder för att uppnå ett visst syfte får vi ibland en del bonusar på köpet. Om du joggar i skogen bättrar du inte bara på din kondition, du får också en naturupplevelse och andas frisk luft så att du blir pigg och tänker klarare. Så är det också med det vi äter.

I Om inte vi, vem? refererar jag till Oxfordprofessorn Marco Springmanns forskning som kommit fram till att världens stater kan spara upp till 1000 miljarder dollar i minskade folkhälsoutgifter på en minskad eller totalt utebliven köttkonsumtion. Mest (1000 miljarder) sparar vi på att bli veganer, men endast genom att följa kostråden skulle vi också slippa lägga ut hundratals miljarder dollar på  läkemedel, sjukhusbesök, arbetsfrånvaro m m. 1000 miljarder dollar, ja det är sju gånger världens samlade biståndsbudgetar. Mycket pengar med andra ord.

Det finns med andra mycket att vinna på att äta mindre eller inget kött. Om det kan du läsa mer om i Om inte vi, vem?

Kräv minskad köttkonsumtion av dina politiker

Dags att skippa julskinkan? Mycket bra ide. Att kräva minskad köttkonsumtion av dina politiker kanske en ännu bättre. Jag skriver idag om det i Vlt.

Kräv minskad köttkonsumtion av dina politiker
Västmanlands läns tidning, 2017-12-22
Inför jul slaktas varje år 350 000 grisar för att bli julskinka i Sverige. Det innebär en intensiv uppfödning under torftiga förhållanden, långa transporter och slakt på löpande band. Jag välkomnar den debatt om djuruppfödning som nu är i full gång, bland annat som en följd av TV-programmet ”Köttets lustar” med Henrik Schyffert. Det är också glädjande att vegetarisk mat ökar snabbt i våra butiker och att allt fler svenskar säger sig vilja äta vegetariskt.

Det är jättebra att enskilda individer tar ansvar och fattar etiska beslut kring sin kosthållning. Men i debatten saknar jag det politiska ansvarsutkrävandet. Djuruppfödning är som vilken industri som helst och påverkar inte bara djuren negativt, utan har också en stor miljö- och klimatpåverkan. Det finns mängder med forskningsrapporter som pekar på animaliekonsumtionens negativa miljöpåverkan. Livestock´s Long Shadow från FAO pekade redan för tio år sedan på att animalieindustrin står för lika stor klimatpåverkan som världens samlade transporter. Även sambandet mellan svensk animaliekonsumtion och dess miljöpåverkan är väl belagd. Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet har pekat på hur vår ökande köttkonsumtion förvärrar övergödningen av Östersjön och att köttkonsumtionen borde minskas. Myndigheter som Naturvårdsverket och Jordbruksverket har pekat på att den svenska konsumtionen av animalier är ohållbar ur ett miljö- och klimatperspektiv och att åtgärder borde vidtas för att minska konsumtionen, men än så länge har inga politiska mål och styrmedel antagits.

Den svenska animaliekonsumtionen står för utsläpp som är nästan lika stora som Sveriges personbilar. För bilarna finns det målsättningar och åtgärder på plats för att utsläppen ska minska, men inte för det vi äter. Varför? När jag har lyft den frågan med både tidigare borgerliga ministrar och den nuvarande SMP-regeringen har jag fått svaret att det är inget som vi politiker ska lägga oss i. Varför inte? Ska inte alla samhällssektorer ta miljöansvar?

Vi i Vänsterpartiet har som enda parti lagt fram konkreta förslag till riksdagen om minskad köttkonsumtion, för miljöns och djurens skull. På samma sätt som vi politiker kan komma överens minskade utsläpp från transportsektorn borde vi också ta politiskt ansvar för hur mycket kött som konsumeras. I Sverige äter vi nästan 90 kilo kött per person och år, långt över vad som är hållbart.

Nu inför jul är det en god idé att skippa julskinkan och istället äta rödbetssallad, grönkålssoppa, cashewnötslängd, vegokorvar och andra goda vegetariska alternativ. Men jag vädjar inte bara om att du ska skippa julskinkan, utan också att du ska kräva av dina politiker att de ska vidta åtgärder för minskad köttkonsumtion. Det finns ett politiskt ansvar för animalieproduktionens miljöpåverkan och djurhänsyn. Det är hög tid att det ansvaret nu tas politiskt.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Bygg höghastighetsbanorna

Den s k Sverigeförhandlingen har lämnat sitt förslag om höghastighetståg till regeringen. Det som nu ligger på bordet, som också inbegriper ny kollektivtrafik, skulle innebära Sveriges största infrastrukturinvestering på 150 år. Det handlar bl a om höghastighetståg Stockholm-Göteborg med 2 timmar som restid och banan Stockholm-Malmö till en tid på 2,5 timmar. Höghastighetsbanorna skulle då konkurrera ut flyget på de flesta sträckor söderut i Sverige och frigöra en massa spårkapacitet på de idag hårt belastade ordinarie banorna. Bygget är förstås inte gratis. Enligt Trafikverket skulle båda stambanorna tillsammans kosta 230 miljarder kronor att bygga och de skulle kunna vara klara till 2035.

Jag säger: Ja, bygg höghastighetsbanorna. Och gör det genom lånefinansiering via Riksgälden, precis som föreslagit av Sverigeförhandlingen. Äntligen har vi en möjlighet göra den största satsningen på järnvägen i modern tid i Sverige. Äntligen har vi chansen att koppla upp oss mot järnvägsbanor på kontinenten och på allvar konkurrera med flyget. Äntligen har vi chansen att öka framkomligheten på våra andra järnvägsbanor, de som idag är väldigt hårt belastade. Äntligen har vi chansen att på allvar minska våra utsläpp och bygga nya moderna samhällen.

Med dagens rekordlåga räntor råder bättre förutsättningar än någonsin för att låna till investeringar. Lånefinansierade höghastighetsbanor skulle också vara principiellt viktigt i dessa tider av kontraproduktiva åtstramningar och snäva finansiella ramverk. Här skulle vi kunna visa att det är en god ekonomisk politik att låna till investeringar. Som jag skriver i min bok Om inte vi, vem? ”Kan höghastighetsbanorna bli det viktiga brottet mot decennier av felaktig investeringspolitik?” (s 249) Vi får hoppas det.

Som Aftonbladet skriver idag: Utan tåg står Sverige stilla.

Spaden i marken – bygg höghastighetsbanorna.