Bättre luft i Stockholm

Luften i Stockholms innerstad är stundtals oacceptabelt dålig. Forskning visar att 30-40 personer i Stockholm dör i förtid varje år på grund av för höga partikelhalter. Dessutom har Sverige fällts i EUs domstol för att luftkvaliteten i Stockholm är så dålig. Något måste göras. Nu föreslår Vänsterpartiet att dubbdäck förbjuds i Stockholms innerstad. Dubbdäcken (vid sidan av massbilismen överlag) är den främsta orsaken till den dåliga luften. Vi vill också ha ökade satsningar på bättre kollektivtrafik, cykling och att det sätts upp luftkvalitetsmätare i innerstan.

Läs gärna min, Gunilla Roxby Cromvall och Kajsa Stenfelts debattartikel i DN idag. Hör mig också i Radio Stockholm, där jag var med i morse.

Förbjud dubbdäcken i hela innerstan
DN Stockholmsdebatt 2012-05-31
Luften i Stockholm är farlig att andas in. Dagligen överskrids miljökvalitetsnormerna, som är satta utifrån vad människan och naturen tål. Vägtrafiken är den enskilt största källan till luftföroreningar. Partiklar som rivs upp av dubbdäck orsakar 30–40 dödsfall i Stockholm varje år, visar en ny studie från institutionen för yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet.

Under våren är luften som sämst. Våta vägar gör att partiklarna som rivs upp ur asfalten binds vid marken. När vägarna torkar och börjar damma virvlar de upp och vi andas in dem. Dubbdäcken raspar och skrapar mot asfalten så att partiklar från beläggning, däck och oljerester virvlar upp i luften. Barn är särskilt utsatta för de skadliga partiklarna. Halterna av små partiklar, PM10, är så höga på Hornsgatan, Sveavägen, Norrlandsgatan och Essingeleden att de överskrider EU:s miljökvalitetsnormer som vi har förbundit oss att följa. Våren 2011 dömdes Sverige i EU-domstolen för att under flera års tid ha överskridit normerna för hur dålig luften får vara.

Dubbdäcken orsakar många dödsfall varje år men är inte nödvändiga för att rädda liv. I Norge har en minskning av dubbdäcks­användningen från 60–70 procent till 15–20 procent inte medfört att personskade­olyckorna ökat. Svensk olycksstatistik visar inte heller på någon överrepresentation av dubbfria däck vid olyckorna.

Den stora faran med partiklarna har diskuterats länge och 2002 föreslog länsstyrelsen en rad åtgärder. Den viktigaste var att försöka få bukt med de partiklar som virvlar upp från vägbanan genom en radikal minskning av användandet av dubbdäck. Stockholms stad har gjort en del för att få ned partikelhalterna – som införande av trängselskatt, informationsmaterial om däck och olika försök med renhållning och dammbindning. I Stockholm är det sedan två år tillbaka förbud mot dubbdäck på Hornsgatan. I Uppsala gäller samma sak på Kungsgatan och i Göteborg på Friggagatan och Odinsgatan.

Men det är inte tillräckligt, när så många varje år far illa på grund av den dåliga luft som dubbdäcken orsakar. Den borgerliga majoriteten pratar om sin ”vision” och hur det ska bli bra och miljövänligt i Stockholm i framtiden. Vi kräver att något görs nu. Dubbdäcksanvändningen är den enskilt största källan till skadliga partiklar i Stockholms­luften och halterna är fortfarande för höga, trots förbudet på Hornsgatan. Därför måste snarast kraftiga åtgärder göras för att minska dubbdäcksanvändningen i hela staden. Självklart ger det ett tydligare budskap att sluta använda dubbdäck över huvud taget om förbudet gäller hela Stockholms innerstad i stället för att införa dubbdäcksförbud lite kors och tvärs i staden.

Vi vill att det sätts upp partikelmätare på strategiska platser i Stockholms innerstad. Mätarna ska vara utformade så att alla enkelt kan se partikelhalten och halten av andra utsläpp i luften. Det skulle öka medvetenheten om problemet och övertyga stockholmarna om att använda miljövänligare transport­medel.

Stockholmarna ska inte behöva tåla sämre luft än andra. Därför kräver Vänsterpartiet att dubbdäcksförbud snarast införs i hela innerstaden. Dubbdäck hör inte hemma i en hållbar innerstad.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson
Gunilla Roxby Cromvall (V), ledamot i ­trafiknämnden i Stockholms läns landsting
Kajsa Stenfelt (V), ledamot i trafik- och ­renhållningsnämnden i Stockholms stad

Framtiden är skinande ljus

Jag och Jonas Sjöstedt har idag träffat solcellsforskare och vågkraftsentreprenörer i Uppsala. Mycket spännande. Vågkraften – genom bland annat företaget Seabased – tror jag i framtiden har stor potential. Om inte svenska myndigheter, politiker och EU varit så saktfärdiga hade detta varit en teknik som redan nu hade levererat ren el till tusentals hushåll och företag. Nu drar Seabased igång sin projektanläggning utanför Lysekil i slutet av året. Man har stora förhoppningar om att i framtiden exportera en stor del av sina elaggregat och sitt kunnande. Hoppfullt.

I helgen slog Tyskland rekord i solelsproduktion. Under några timmar i fredags och lördags producerade den tyska solelen 22 GW, lika mycket som 20 kärnkraftsverk producerade under samma tid. Det visar på vilken stor potential solelen har. Tyskland är ju världsledande på solelssidan. Idag producerar man fyra procent av sitt elbehov och det är en produktion som växer otroligt snabbt. I Sverige släpar vi tyvärr efter med en produktion på 0,01 procent av vårt elbehov.  I Tyskland skapar solenergin tusentals jobb för ingenjörer, installatörer och småföretag. I Sverige är vi duktiga på forskning om solenergi, men jobben och företagen försvinner lätt till Tyskland och andra länder där det finns bättre förutsättningar. Vi i Sverige har trots allt  ungefär samma solinstrålning som Tyskland. Ändå händer så litet. Det är den politiska viljan som saknas här i Sverige, inte förutsättningarna.

Detta måste ändras. Det behövs långsiktiga spelregler för solenergin: Ett klart mål för hur mycket solel och solvärme som ska produceras de kommande åren, nettodebitering, garantipriser och/eller bidrag för de som vill installera solel och solvärme samt hjälp till att kommersialisera denna nya spännande teknik. Tyvärr gör regeringen inget. Det måste det bli ändring på.

Ser förresten att en grupp forskare med rätta kritiserar Eskil Erlandssons vurm för kalhyggen. Ett mer skonsamt skogsbruk är bättre för klimatet. Instämmer fullt ut och tar med mig dessa värdefulla synpunkter till den interpellationsdebatt jag ska ha med Erlandsson fre 8 juni någon gång efter kl 12.00.

Kan också meddela att jag fick ett smått nedslående svar från Lena Ek idag. Den 17 april lovade hon i vår riksdagsdebatt att de som drabbats av det svensktstödda kraftverksbygget i Rampur, Indien, skulle kompenseras samt att hon skulle kontrollera att det blev så. Nu svarar hon mig att hon inte avser att göra det. Det kallar jag ett svek mot lokalbefolkningen i Rampur.

Tyck till om vår klimatpolitik

Vi har idag presenterat en ny klimatrapporten, Klimatinvestera för nya jobb och minskade utsläpp – En rapport om Vänsterpartiets klimatpolitik. Vi föreslår bland annat:

* Höj ambitionerna för utsläppsminskningar till 45 procent till 2020 och inför ett globalt mål om max 1,5 graders uppvärmning.
* Använd AP-fonderna till klimatinvesteringar.
* Gör Vattenfall till ledande i energiomställningen.
* Mer vegetarisk mat
* Miljardsatsningar på kollektivtrafiken
* Stöd utvecklingsländerna med klimatbistånd

Men framför allt vill vi veta vad DU tycker. Vi vill att Sverige ska vara ledande i klimatarbetet. Vi vill utveckla vår klimatpolitik. Läs därför gärna rapporten och mejla dina synpunkter till klimat@vansterpartiet.se

Läs klimatrapporten här (som pdf): Klimatrapport-V-2012

Blott fromma förhoppningar, finansmarknadsministern

Finansmarknadsminister Peter Norman skriver idag på DN-debatt att de statliga företagen måste ta ett större etiskt ansvar. Det är bra, men jag hade önskat om Norman i egenskap av ansvarig minister kunde föreslå konkreta åtgärder för hur våra gemensamt ägda företag skulle kunna agera med större etik. Detta gör man förträdesvis genom de ägardirektiv som regeringen kan utfärda till de statliga företagen.

Vi i Vänsterpartiet har exempelvis föreslagit nya ägardirektiv för Vattenfall (scrolla ned till ”Styrningen av Vattenfall) så att företaget ska kunna gå från klimatbov till klimathjälte (genom att bara satsa på förnybart och ha som ambition att vara det ledande företaget i klimatomställningen).

Jag har också skrivit till Norman och bett honom agera för att AP-fonderna ska förvalta våra pensionspengar på ett etiskt sätt. Exempelvis genom att man tar bort placeringarna i smutsig oljeverksamhet (Lundin Oil m m) och investerar etiskt i förnybart och i företag som inte vidrar till övergrepp på mänskliga rättigheter. Vänsterpartiet har föreslagit att en av pensionsfonderna borde bli en renodlad investeringsfond för klimatomställningen. Norman har visserligen varit trevlig att resonerma med, men att tydligare utöva inflytande över våra gemensamt ägda företag det vill han inte.

Och de apotek som Norman varit med och privatiserat nolltaxerar numera och flyttar vinsterna till skatteparadis. I glesbygden har vi kanske snart inga apotek kvar. Staten får INTE öppna några nya apotek, det har Norman och regeringen sett till. Tyvärr är detta kanske tydligare exemplet på regeringen och Peter Normans styre över statliga företag, men inte direkt till gagn för svenska folket.

Så medan våra pensionspengar fortsätter att göda det internationella oljekapitalet, Vattenfall släpper ut mer än svenska folket tillsammans och apoteksmiljarderna flyttar till kanalöarna har vi en finansmarknadsminister som i bästa fall har lite fromma förhoppningar om etik hos de företag vi äger gemensamt.

Så var det med etiken hos våra gemensamt ägda företag.

Rädda skogen

Jag har just läst Maciej Zarembas artiklar om skogen i DN kultur. Om du inte läst dem ännu, gör det! Vilken upprörande läsning: att vi har en lagstiftning som påbjuder kalhyggen, en slapphänt myndighet, tjänstemän i knäet på industrin, att vår nära relation till skogen inte är ett legitimt argument för att förhindra en storskalig avverkning och att alla högtidstal om bevara vår skog (Europas sista urskog?) faktiskt är struntprat.

Hur har det blivit så här illa? I miljö- och jordbruksutskottet har vi fått all relevant information om det akuta läget för den svenska skogen. Naturskyddsföreningen har informerat oss, Skydda skogen, skogsindustrierna och Skogsstyrelsens Monika Stridsman likaså. Jag tror eg inte att det är brist på information.

Kanske vill politiker inte fullt ut ta in att det bara är en lite procent  kvar av vår urskog. Att de stora hyggena görs långt från Stockholm spelar nog också in. Vi ser helt enkelt inte alla skador som ett storskaligt kalhygge för med sig. Hade vi haft en nära relation till t ex Änokdeltat hade protesterna ljudit högt, som med almarna i Kungsan, Slussen och nu senast den s k TV-eken. Kanske är det också så att den svenska skogsskövlingen kan få fortgå för att skogsindustrin helt enkelt är duktiga lobbyister. Det är alltid gott om god och gratis mat och dryck när skogsindustrin bjuder upp till möten. Många riksdagspolitiker gillar dessa gratisluncher och är beredda att betala igen…

I höstas lade vi vår motion ”En hållbar skogspolitik” för att rädda skogen. Den behandlades i riksdagen nyligen, men tyvärr fick vi inte majoritet för våra förslag på hyggesfritt skogsbruk, översyn av skogsvårdslagen, naturbruksavgift, skydd av mer skog m m. Men vi ger oss inte. Vi kommer i framtiden driva på ännu hårdare för att rädda skogen.

Förresten, Skogstyrelsens svar idag till artikelserien gjorde mig tyvärr inte betryggad.

Sluta jaga fildelare

Imorgon röstar riksdagen om regeringens förslag att ändra i den s k Lagen om elektronisk kommunikation så att det ska bli lättare att kunna få ut abonnemangsuppgifter från de som misstänkts begå brott på nätet (ändring av 6 kap., 22§ i LEK). Regeringens förslag är att det ska räcka med misstanke om ”bötesbrott”. Fildelning är ett exempel på ett brott som kan leda till böter.

Det är oacceptabelt att man nu vill ändra så att det ska vara lättare att lämna ut våra personuppgifter. Alla vi som kommunicerar på nätet borde kunna känna oss lika trygga som när vi skriver vanliga brev eller pratar i telefon. Med datalagringsdirektivet och nu med dessa ändringar undermineras verkligen den tryggheten.

Det är viktigt att bekämpa brottslighet även på Internet, men polis och rättsväsende borde lägga krutet på de grova brotten som exempelvis trafficking och narkotika. Att nu öppna spjällen helt och hållet mot en hel generation av fildelare är inte OK. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har därför i en gemensam reservation föreslagit att föreslaget ska avvisas (reseravation 1 och 2). Alla som vill värna integriteten borde rösta med oss.

Jag ser att nu att det finns en enda borgerlig ledamot som avser att rösta med oss. Bra! Men, ärligt talat, det måste väl finnas fler hos S och de borgerliga som tycker att integriteten och friheten på nätet är viktig?

Förbjud pälsindustrin

Nästa vecka börjar miljö- och jordbruksutskottets behandling av bland annat vår motion mot pälsdjursuppfödning. Vänsterpartiet har länge drivit frågan om att pälsindustrin ska förbjudas. Minkarna kan inte bete sig på ett naturligt sätt, så detta är en verskamhet som är i strid med djurskyddslagen. I fjol röstade vi om vårt förslag om att stoppa pälsindustrin. Tyvärr vann det inte gehör när M, FP, C, KD och SD röstade för pälsindustrins bevarande. Nästa vecka, to 10 maj tar vi upp frågan igen o miljö- och jordbruksutskottet. Den 31 maj röstar vi i utskottet och den 13 juni röstar vi i hela riksdagen.

Hjälp oss att påverka riksdagspolitikerna så att vi kan få en majoritet för ett förbud mot pälsdjursuppfödning.

Läs gärna vår motion nedan. Vi föreslår en ändring av djurskyddslagen så att djuren verkligen ska kunna bete sig naturligt. På det sättet blir det i praktiken ett förbud mot pälsindustrin, dessutom kan detta genomföras fort.

Minkfarmning
Motion till riksdagen (MJ203), Vänsterpartiet
Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar om en ändring i djurskyddslagen (1988:534) som innebär att en ny paragraf, 4 a § införs, vilken ska ges följande lydelse: ”Minkar som föds upp för pälsproduktion ska hållas på ett sådant sätt att deras behov av att röra sig, klättra, utöva sitt jaktbeteende och ägna sig åt annan sysselsättning samt av att periodvis vara ensamma kan tillgodoses. Minkar ska dessutom ha tillgång till vatten att simma i. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om villkor för hållande av mink för pälsproduktion.”

Motivering

År 2006 lade den socialdemokratiska regeringen i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet fram proposition 2005/06:197 Skärpta djurskyddskrav för minkuppfödning. Tyvärr valde den borgerliga regeringen att inte gå vidare med propositionen med resultatet att situationen för minkarna inte förbättrats. Visserligen har antalet minkfarmer minskat från 180 stycken till 75 stycken, men antalet minkar som dödas årligen har bara minskat från 1,3 miljoner 2001 till 1,2 miljoner 2009, och framför allt har de knappast fått det bättre. Burarna och rutinerna på farmerna ser likadana ut som då, och nya studier har visat att andelen djur med stereotypa beteenden är fortsatt hög på svenska farmer.

I en artikel i Applied Animal Behaviour Science i december 2009 visar forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, med finansiering från pälsbranschen, att 70 % av 150 minkhonor på två farmer utförde stereotypa beteenden, oavsett om de hade berikningsföremål eller inte. Dessa upprepade beteendemönster är en väl dokumenterad och allmänt erkänd indikation på att ett djur inte får utlopp för viktiga naturliga beteendebehov. Men det är också välkänt att det inom djurvärlden finns två olika metoder för att hantera stress – inte minst gäller det för minkar. Det finns passiva och aktiva stresshanterare, där de aktiva hanterar sin frustration genom utåtriktade beteenden, som t.ex. stereotypa rörelser, medan de passiva stresshanterarna reagerar med inaktivitet. Studier från Danmark har visat högre halter av stresshormoner hos de minkar som är inaktiva än hos dem som utför stereotypa beteenden. Även forskning på andra djurslag visar att stereotyper till viss del faktiskt kan lindra frustration och stress, och att de djur som är inaktiva mår ännu sämre. De svenska studier som gjorts har inte tagit passiva stresshanterare i beaktande och inte heller mätt halter av stresshormoner hos djuren. Situationen kan därför vara ännu värre än vad endast siffrorna över stereotypa beteenden ger uttryck för.

En sammanställning av djurskyddsinspektioner på minkfarmer presenterades av Jordbruksverket den 20 augusti 2010, efter att minkarnas situation uppmärksammats i medier. Sammanställningen visade bl.a. att 85 % av farmerna saknade enkla föremål för sysselsättning i burarna, trots att detta är ett uttalat krav sedan många år tillbaka enligt Jordbruksverkets föreskrifter. Näringen har alltså inte visat sig villig att leva upp till ens enkla, billiga berikningskrav som tillgång till halm, bollar eller ben, trots att det redan är ett tydligt lagkrav. Att näringen då skulle klara av att ställa om till system som på allvar förändrar för djuren och minskar beteendestörningarna förefaller desto mer osannolikt.

Jordbruksverkets sammanställning visade också på systematiska brister på andra områden: 28 % av farmerna saknade tillstånd för sin verksamhet. Skadade och sjuka djur fanns på de flesta farmer och många gånger fick de ingen särskild vård eller behandling. Journaler över dödsfall saknades på minst 41 % av farmerna. Andra vanliga anmärkningar gällde olaglig kadaverhantering, felaktiga avlivningsmetoder, trasiga och smutsiga burar, överbeläggning i burarna samt smutsiga och döda djur.

Pälsdjursnäringsutredningen från 2003 rekommenderade att minknäringen helt eller delvis borde läggas ned om man inte senast till 2010 lyckats leva upp till djurskyddslagens krav på naturligt beteende. Först i år har pälsnäringen tagit initiativ till ett s.k. djuromsorgsprogram som innebär att näringen kontrollerar sig själv. Det har presenterats för Jordbruksverket i två omgångar under 2010 och båda gångerna underkänts med kraftig kritik från verket. Det har sedan visat sig att den person inom näringen som är ansvarig för programmet själv har allvarliga brister på sin anläggning.

Jordbruksverket har under 2011 lagt fram förslag till regeländringar för pälsdjursuppfödning. Dessa ändringar är tyvärr av så begränsad natur att det inte kommer att medföra någon märkbar förbättring för djuren på svenska pälsfarmer. Pälsdjursuppfödning i Sverige kommer att fortsätta att inskränka djurens välfärd och möjlighet till ett naturligt beteende. Därför behövs en lagändring.

Lagförslaget från 2006 är lika aktuellt nu som då och vi väljer därför att lägga fram det i oförändrad form, sånär som att Djurskyddsmyndigheten ändrats till Jordbruksverket då Djurskyddsmyndigheten inte längre existerar. Vi anser därför att en ny paragraf, 4 a § bör införas i djurskyddslagen med följande lydelse:

”4 a § Minkar som föds upp för pälsproduktion ska hållas på ett sådant sätt att deras behov av att röra sig, klättra, utöva sitt jaktbeteende och ägna sig åt annan sysselsättning samt av att periodvis vara ensamma kan tillgodoses. Minkar ska dessutom ha tillgång till vatten att simma i. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om villkor för hållande av mink för pälsproduktion.”

Detta bör riksdagen besluta.

Stockholm den 19 september 2011  
Jens Holm (V)  
Torbjörn Björlund (V) Siv Holma (V)
Hans Linde (V) Kent Persson (V)
Jonas Sjöstedt (V)