Idag har jag och Kent Persson ett inlägg på Brännpunkt mot kärnkraft och den planerade slutförvaringen av avfallet. Läs det där eller nedan.
SvD 2011-03-16
Ingen säker förvaring för kärnavfallet
Varje år producerar den svenska kärnkraften över 200 ton kärnavfall som är farligt i över 100000 år. När Sverige en gång i tiden beslutade sig för att satsa på att bygga kärnkraft sades det att en förutsättning är att man finner en metod för att förvara det farliga, radioaktiva avfallet. Kärnkraftsindustrin lovade ta fram en sådan metod.
Idag (16/3) lämnar kärnkraftsindustrins bolag för kärnbränslehantering (SKB) en ansökan för slutförvaring av avfallet. Vi anser att fler metoder måste undersökas och fler aktörer ska få större ansvar för framtagande av metoden.
SKB:s metod för slutförvaring innebär att det använda kärnbränslet ska kapslas in i koppar. De täta kopparkapslarna ska placeras i urberget i Forsmark på cirka 500 meters djup, inbäddade i bentonitlera. När deponeringen är klar försluts tunnlar och bergrum. När Strålsäkerhetsmyndigheten bad en av världens främsta korrosionsexperter, Digby Macdonald, titta närmare på förslaget kom han fram till att de kopparkapslar som det svenska kärnavfallet ska förvaras i kan korrodera och därmed brytas ned. Rapporten hävdar att koppar kan korrodera i syrefritt, rent vatten under vissa förhållanden, något som SKB hävdat inte är möjligt.
En annan studie från Kungliga Tekniska Högskolan som kom 2008 menar att koppar kan korrodera i syrgasfritt grundvatten. Studien, som publicerades i en vetenskaplig tidskrift, tydde på allvarliga brister i slutförvarets säkerhet. I värsta fall skulle kapseln kunna kollapsa efter 1 000 år – och det dröjer 100000 år innan strålningen från kärnbränslet blivit ofarlig.
Kärnavfallsrådet, en vetenskaplig kommitté som ska ge råd till regeringen inför beslutet om slutförvaring av kärnavfall, lämnade den 14 februari i år en kritisk rapport till regeringen med budskapet att kopparkapslarna och bentoniten i slutförvaret måste utredas mera. Ett alternativ som Kärnavfallsrådet vill att SKB utreder mera är så kallade djupa borrhål, det vill säga kilometerdjupa borrhål där vattenomsättningen är begränsad och där det skulle ta lång tid för grundvattnet att transportera radioaktiva ämnen till biosfären om ett läckage skulle uppstå.
Ett annat alternativ som bör utredas mera är att minska avfallets mängd genom så kallad separation och transmutation.
Vi hoppas att det går att finna en metod som innebär att kommande generationer inte kommer i kontakt med det livsfarliga kärnavfallet. Men vi tror inte att det räcker att metoden tas fram av kärnkraftsindustrins företrädare. SKB har kritiserats för att ha varit ovillig att undersöka alternativa metoder och ta till sig kritik. Regeringen bör därför ta initiativ för att fler företrädare, inte minst oberoende forskare, ska få en mycket större roll i framtagandet av en metod för slutförvaring.
Det faktum att det fortfarande inte finns någon metod för slutförvaring av kärnavfallet måste innebära att Sverige inte ska satsa på ny kärnkraft. Tyvärr har den borgerliga regeringen beslutat att Sverige ska bygga ny kärnkraft, hela tio nya reaktorer ska få byggas. Det innebär mer kärnavfall och att svenskarna under en lång tid fram över ska få leva med risken att det sker en kärnkraftsolycka även här. Beslutet om ny kärnkraft borde omprövas, inte minst mot bakgrund av kärnkraftsolyckorna i Japan.
Det som just nu händer i Japan är en fruktansvärd tragedi. Samtidigt påminner händelseförloppet oss om att kärnkraften är en farlig energikälla och att det alltid föreligger en risk för en allvarlig olycka. Japan är en av världens främsta kärnkraftsnationer med den allra senaste tekniken och kunskapen. Trots det kunde de inte åtgärda felen i kärnkraftverken som uppstod i samband med jordbävningen. Det som inte kunde eller fick hända har hänt.
Men säkerheten vid de svenska kärnkraftverken är inte heller godtagbar. En övning i februari i år visade att kylningen av Oskarshamns kärnkraftverk kan slås ut vid extrem kyla eller brand, vilket skulle kunna leda till en partiell härdsmälta. Vi måste till varje pris undvika att detta sker vid något av de svenska kärnkraftverken. År 2006 felade två av fyra reservgeneratorer vid ett snabbstopp av reaktor 1 vid kärnkraftverket i Forsmark. Om alla fyra generatorer hade slagits ut skulle temperaturen i reaktorn kunnat höjas till härdsmälta på 90 minuter. Det visar på oacceptabla brister i säkerheten. Vi anser att regeringen måste, på samma sätt som Tysklands regering gjort, beordra omedelbara säkerhetskontroller av alla kärnkraftverk.
Det är dags att inse att den gammalmodiga kärnkraften har passerat bästföredatum. Sverige har utmärkta förutsättningar för att kraftigt bygga ut den förnybara energin, avveckla kärnkraften, och att energieffektivisera. Låt oss göra det.
KENT PERSSON (V)
energipolitisk talesperson
JENS HOLM (V)
klimatpolitisk talesperson