Ta kontroll över plasten

Plast blir ett allt mer förekommande avfall som sprids i naturen och inte minst i våra hav och vattendrag. Plastproduktion ger också ökade utsläpp av växthusgaser när plasten till absolut största delen görs på fossilt material. Idag finns stora möjligheter att hushålla bättre med plast. Vi måste totalt sett använda mindre plast. Men rätt använt kan plast också göra stor nytta. Plast är ett lätt material, kan förlänga livslängden på livsmedel och återvinns vid relativt låga temperaturer (= låg energiåtgång).

Ibland görs plastanvändningen till en individfråga; du och jag ska försöka minska vår användning i vardagen. Men våra möjligheter att påverka utbudet av plastförpackningar och överlag användning av plast är begränsat.

Därför välkomnar jag den gedigna utredning (SOU 2018:84) om plast som nyligen presenterats, en utredning som efterfrågar tydligare politisk styrning av plastanvändningen. För ett par veckor sedan gav jag Riksdagens utredningstjänst i uppdrag att titta närmare på plastanvändningen i världen och i Sverige i synnerhet. Även om det finns uppskattningsvis 700 olika plastsorter på marknaden är det endast handfull som används i stor utsträckning (60 procent av plastanvändningen i Europa utgörs av sex olika plastslag). Därför borde vi kunna ställa mycket hårdare krav på att all plast som används måste kunna materialåtervinnas (med en del undantag för sjukvård och andra nischbranscher).

Läs gärna min rapport från RUT här: Plastmaterial och plaståtervinning – RUT 2018_1193

Några nedslag:

  • I världen produceras 322 miljoner ton plast per år. Plastproduktionen har ökat exponentiellt sedan efterkrigstiden. Jämfört med i början på 1960-talet produceras nu 20 gånger mer plast än då (från 16 miljoner ton 1964 till 322 år 2015). 84 procent av dessa är s k termoplaster där de flesta är lätta att återvinna.
  • Varje år hamnar 8 miljoner ton plast i våra hav. I dagsläget finns 150 miljoner ton plast i havet. Plastavfallet i vår natur ökar exponentiellt i takt med ökande användning och undermålig insamling och återvinning.
  • Plastproduktionen i EU ligger på 58 miljoner ton, där 40 procent går till förpackningar (varav de flesta är engångsförpackningar), 20 procent byggnadsmaterial och 10 procent till fordonsindustrin. Där har vi de största användningsområdena.
  • Sverige exporterar betydande mängder plast som vi själva skulle kunna materialåtervinna. Vi exporterar – i storleksordning – till Tyskland, Kina, Polen, Nederländerna, Litauen och Malaysia.
  • Kina införde nyligen förbud mot avfallsimport, något som glädjande nog har minskat exporten kraftigt dit. Avfallshanteringen i Kina finns goda skäl att ifrågasätta från ett miljöperspektiv. Det finns en stor risk att Malaysia istället seglar upp som en stor avfalls-/plastmottagare med tveksam miljönytta.
  • Plastexport är inte anmälningspliktigt, vilket gör att plastexporten/dumpningen är svår att kontrollera.
  • Det är glädjande att Platskretsen nu bygger en ny sorteringsanläggning i Motala, något som borde leda till att vi kan ta hand om vårt eget plastavfall bättre. Men för att det ska göras optimalt krävs mer politiska beslut avseende utsättning av plats på marknaden, insamling av plast och återvinning. Den ovan nämnda plastutredningen borde kunna vara ett steg på vägen, men vi behöver en regering som omsätter förslagen i praktiken.

Bra med plastförbud

EU-parlamentet har idag röstat igenom förbud mot ett antal engångsplastartiklar. Det handlar om plastsugrör, tops, tallrikar, drinkpinnar och ballongpinnar. Dessutom kommer insamlingskraven att skärpas för ytterligare en handfull olika plastartiklar som plastpåsar, flaskor och snabbmatsförpackningar.  EU-parlamentet lade också till plast i sanitetsprodukter på listan över plastprodukter som ska begränsas. De rena förbuden ska gälla from 2021, om jag förstått saken rätt.

Det här är ett välkommet beslut, och bättre än väntat för att komma från EU. De tiotalet plastartiklar som nu regleras utgör 70 procent av det marina plastskräpet (å andra sidan är det bara en liten del av plastskräpet i Europa som blir skräp i haven, men vi lämnar den frågan därhän). Självklart kan man tycka att det är att sila mygg och svälja kameler. Varför görs inget åt ALLA plastförpackningar och alla andra tusentals plastprodukter? Och varför inga tydligare producentkrav på den plast som sätts ut på den europeiska marknaden, där endast återvinningsbart material borde få finnas kvar?

Men det är ändå ett välkommet beslut för det börjar i rätt ände, nämligen där plasten produceras. Genom att reglera bort vissa onödiga artiklar från marknaden visar Europas lagstiftare att det går att ställa krav på industrin. Och att detta är en metod som är långt mycket effektivare än att vädja till en förment konsumentmakt. Fungerar detta hoppas jag att man kan gå vidare och reglera alla andra engångsartiklar. Alltså att detta bara är början. Syftet borde vara att endast sådant som går att reparera, rekonditionera, återanvända och, slutligen, materialåtervinna ska få sättas ut på marknaden. Produkter med engångsanvändning som syfte borde per definition regleras bort (med utrymme för viktiga undantag för t ex vården).

Det är viktigt att agera mot slit- och slängsamhället nu. Plastförbrukningen i världen har ökat i en närmast exponentiell takt. Vi använder idag 20 gånger mer plast än för 50 år sedan. Om inget görs kommer den plastproduktionen i världen fördubblas ytterligare de kommande 20 åren. Endast en mindre del av den plast som produceras återvinns eller återanvänds. Det är helt enkelt billigare att endast producera nytt istället för att hushålla med det vi har. Det här skapar mängder av plastavfall, bara i EU 26 miljoner ton årligen (mer än hälften av detta är förpackningar). Snart finns det mer plastskräp i haven än det finns levande djur. Det är en motbjudande tanke. Ytterst är detta också en klimatfråga. Enligt EUs s k plaststrategi leder endast plastproduktionen till utsläpp på 400 miljoner ton CO2 varje år.

Så, om detta är början på en stenhård reglering av EUs inre marknad där miljön överordnas kortsiktiga vinstintressen då börjar det hända saker. Låt oss åtminstone idag få hoppas att det är just det som sker nu.