Situación grave de abogados en Colombia

We have today sent this letter to the Colombian president, Ivan Duque. AbogadosColombiaCarta2020-05-28

Estimado Sr. Presidente,

Es un placer saludarle en nombre de Riksdagen, Parlamento Sueco, con el objeto de expresarle nuestra preocupación por la presunta realización de seguimientos ilegales al abogado Sebastián Escobar del Colectivo de Abogados José Alvear Restrepo – CCAJAR y otras organizaciones representantes de víctimas.

Según las informaciones publicadas por la Revista Semana el pasado 1 de mayo y recogidas por otros medios nacionales e internacionales así como por organismos internacionales, miembros de la Fuerza Pública habrían utilizado herramientas informáticas destinadas a la persecución e investigación del delito, contra un total de 130 personas de diferentes sectores, sin mediar investigación alguna referida a procesos judiciales regulares. Lo anterior confirmaría que las labores de inteligencia habrían sido puestas al servicio no de la persecución de delitos sino de las personas que trabajan desde la legalidad por el respeto y la garantía de los derechos humanos. Lastimosamente se repetirían hechos análogos acontecidos a manos del extinto Departamento Administrativo de Seguridad y otros aparatos, sin que hasta la fecha se hayan podido identificar sus máximos responsables ni erradicar definitivamente estas presuntas prácticas irregulares.

En este sentido preocupan actuaciones como la protagonizada por la Magistrada de la Corte Suprema de Justicia Cristina Lombana quien habría conocido en el contexto de otro proceso los 130 casos referidos. Ello, a raíz de una inspección y allanamiento ordenada el 18 de diciembre de 2019 en las instalaciones del Batallón de Ciber Inteligencia (Bacib) y al Batallón de Contrainteligencia de seguridad (Bacsi). Solo casi cinco meses más tarde, hasta el 4 de mayo de 2020, la Magistrada Lombana procedió a hacer una compulsa de copias a la Procuraduría y a la Fiscalía lo que evidenciaría que conocía los hechos desde al menos, la fecha citada. Esto incrementa los temores de que exista un cierto grado de connivencia y corrupción por parte de los órganos de administración de justicia que contribuya por acción u omisión a frustrar las investigaciones penales. El pasado 18 de mayo, la Magistrada se declaró impedida con respecto al caso de espionaje militar.

Frente a estas informaciones queremos recordar que la independencia de los abogados y el libre ejercicio de la abogacía es uno de los principales barómetros de la democracia y de la efectividad del Estado de Derecho. Ello, de conformidad con lo dispuesto en los Principios de Naciones Unidas para La Función de los Abogados y en particular los Principios 16 y 17. [1]

El compromiso que suscribimos así con las personas y colectivos que frecuentemente operan a nivel de sociedad civil lo consideramos vital para contribuir al fortalecimiento del Estado de Derecho. Tanto para garantizar que los ciudadanos y ciudadanas puedan ejercer los derechos que les corresponde en calidad de titulares de los mismos como requerir de las autoridades competentes que cumplan con las obligaciones derivadas de los compromisos suscritos a nivel nacional, regional e internacional.

El abogado Sebastián Escobar y el Colectivo de Abogados José Alvear Restrepo-Ccajar al que pertenece son un ejemplo paradigmático cuya labor admiramos y respetamos. Esta organización se ha convertido en una referencia por el valioso papel desempeñado desde hace décadas para promover el cumplimiento de la legalidad y los derechos individuales y colectivos de los grupos de población más vulnerables.

Muy lamentablemente, las actividades de ciberinteligencia ilegal de las que reporta la revista Semana serían sólo una parte de la inteligencia ilegal realizada en contra de abogados y personas defensoras de derechos humanos:

  • El abogado Germán Romero de la organización DH Colombia, había denunciado en octubre de 2019 robos de información, seguimientos, llamadas y una amenaza directa por parte de una persona desconocida. Estos hechos sucedieron en el marco de múltiples investigaciones que el abogado adelanta contra altos mandos de las Fuerzas Militares, por su posible responsabilidad en ejecuciones extrajudiciales y desapariciones forzadas.
  • En febrero de 2020, dos otras organizaciones defensoras de derechos humanos alertaron de haber sido objetos de vigilancia ilegal mediante seguimientos de personas y drones que sobrevolaron sus instalaciones. Una de ellas fue la Comisión de Justicia y Paz, que representa a víctimas en el Sistema Integral de Verdad, Justicia, Reparación y Garantías de No repetición. Su Director, Danilo Rueda, ha sido declarado objetivo dentro de un plan de asesinato. Asimismo, existirían informaciones fidedignas sobre operaciones de inteligencia ilegal en contra del anterior director de JyP, Padre Alberto Franco y sobre las lideresas comunitarias y empeñada en la implementación del Acuerdo de Paz, Jani Silva y Luz Marina Cuchumbe. El abogado Daniel Prado, asociado de la Comisión, ha denunciado la presencia de un dron con capacidad de grabación de video y sonido caído en el patio de su residencia; además se ha enfrentado a una campaña de amenazas e intimidaciones siendo el representante de las víctimas, en el proceso penal contra el grupo paramilitar conocido como ”Los 12 Apóstoles”.
  • La Corporación Jurídica Libertad denunció públicamente actividades de vigilancia ilegal y hostigamientos el pasado 18 de febrero, cuando tres hombres de civil llegaron a la sede de la organización, tomando fotografías e interrogando el vigilante para obtener información de los abogados/as de derechos humanos: se verificó que la moto en la que se movilizaban los hombres era de propiedad del Ministerio de Defensa.

Por todo lo anterior, nos gustaría solicitar respetuosamente del Gobierno de la República de Colombia y la Jefatura de Estado que usted ostenta, la consideración de las peticiones detallas a continuación:

  1. Adoptar las medidas necesarias para que cese de forma inmediata toda labor de espionaje y vigilancia ilegal en contra del Colectivo José Alvear Restrepo y el conjunto de personas y organizaciones afectadas;
  2. Reconocer públicamente la labor desarrollada por las personas y colectivos que como los mencionados contribuyen de manera decisiva y en el marco de la legalidad a construir una sociedad más justa y democrática;
  3. Adoptar medidas de prevención y protección efectivas ajustadas a las necesidades de las personas afectadas;
  4. Velar porque se entregue a la justicia y a las autoridades correspondientes toda la información probatoria relevante para el esclarecimiento de los hechos, la identificación de los responsables y la respectiva judicialización y sanción, sin que pueda seguir dándose prácticas de encubrimiento, persecución, amenazas y presión contra los miembros del Ejército Nacional que en calidad de testigos directos de los hechos han rendido sus declaraciones ante la justicia.
  5. Impulsar el diseño de una política orientada al desmantelamiento de las estructuras que han dado lugar a los hechos denunciados y ofrezca garantías de no repetición.
  6. Promover espacios de diálogo con los actores de la sociedad civil sobre los límites a la labor de inteligencia en una democracia, la depuración de estos organismos, así como la desclasificación, corrección y entrega de toda información adquirida ilegal o ilegítimamente contra personas y organizaciones defensoras de derechos humanos.
  7. Abrir el espacio para que el Estado colombiano cuente con una Comisión de expertos y expertas internacionales que puedan colaborar independiente y genuinamente para avanzar en la lucha contra la impunidad fomentando reales garantías de no repetición.

Jens Holm, diputado, Riksdagen, Parlamento Sueco
Håkan Svenneling, diputado, Riksdagen, Parlamento Sueco

[1]      Principios Básicos sobre la Función de los Abogados, adoptados en el Octavo Congreso de las Naciones Unidas sobre Prevención del Delito y Tratamiento del Delincuente, celebrado en La Habana (Cuba) del 27 de agosto al 27 de septiembre de 1990. Principio 16: “Los gobiernos garantizarán que los abogados a) puedan desempeñar todas sus funciones profesionales sin intimidaciones, obstáculos, acosos o interferencias indebidas (…)” Principio 17: “Cuando la seguridad de los abogados sea amenazada a raíz del ejercicio de sus funciones, recibirán de las autoridades protección adecuada.”

Free Fikru Maru

Helt absurt och oacceptabelt att den svenske hjärtläkaren Fikru Maru nu har suttit inspärrad i etiopiskt fängelse i fyra år. Vad kan vi göra för att få honom fri? Det kommer vi att diskutera på det seminarium i riksdagen som jag är med och arrangerar på torsdag. Programmet här: FikruMaru_program eller nedan.

Fikru Maru – fängslad i fyra år
Mittpoolen, to 11 maj, 11.30-13.00
11.30–12.00 Hawaii Poké och kaffe serveras
12.00-13.00 Anföranden och diskussion. Se bif program.
Anmälan: jens.holm@riksdagen.se senast 10/5 kl 10.00

Nu har det gått fyra år sedan den svenske hjärtläkaren Fikru Maru blev fängslad i Etiopien. Läkaren som har hängett sitt liv åt att rädda andras har under fyra år utsatts för en lång och kafkaliknande rättsprocess. Hösten 2016 verkade allt klart för hans frigivning, men i stället tog historien en obehaglig vändning då ett nytt åtal om terrorbrott väcktes mot honom. Ett brott som han skulle ha begått medan han låg på sjukhus till följd av en lungkollaps. Idag är Fikru Maru kvar på ökända fängelset Kilinto där hans hälsotillstånd är i ständig risk till följd av en ohygienisk och ovärdig fängelsemiljö. Hur kan vi gemensamt verka för Fikrus sak? Varmt välkommen!

Vänliga hälsningar,

Jens Holm (V), Désirée Pethrus (KD), Aktionsgruppen Hudiksvall för Fikru Marus rättvisa, Volontärgruppen Free Fikru .

Free Fikru.

Edward Snowden for the Nobel Peace Prize

Today we nominate Mr Edward Snowden to the Nobel Peace Prize. Please read more here edwardsnowdennomination2017-01-30 or below.

To the Members of the Norwegian Nobel Committee:

We write to nominate Edward Joseph Snowden for the Nobel Peace Prize.

Alfred Nobel intended that the Peace Prize would promote disarmament. Today, militaries around the world place ever greater emphasis on engagement in cyberspace, with its almost unlimited possibilities for spying, disruption, and destruction.  No one has sounded the alarm more eloquently than Edward Snowden as regards military encroachment upon the world’s systems of electronic communication, and how such encroachment violates rights of privacy and threatens the continued existence of democracy.

Edward Snowden became one of history’s great whistleblowers when he revealed to leading journalists that the United States conducts all-encompassing mass surveillance around the world. In a conscientious and responsible manner, he exposed a system in which the phone, internet and other communications of individuals and whole nations are intercepted and permanently stored. Snowden insisted that it must be up to an informed global citizenry to decide whether they wish to live in a world in which they are constantly monitored by the United States military. With courage and careful judgment, he initiated a global debate about surveillance systems that operate beyond democratic control and the rule of law. Many states are now trying to build up similar capacities as the US. Snowden´s work has permitted an open and democratic debate, globally, about the risks of cyberwarfare and global surveillance.

Snowden’s contribution is of particular importance today, when the American military’s capacities for interception and disruption in cyberspace are under the authority of a new commander-in-chief.  President Donald J. Trump has expressed little intention to respect legal or ethical limits on the use of his power.  It is therefore a particularly suitable moment to award the Nobel Prize for Peace to Edward Snowden.

Yours truly,

Jens Holm, Member of Parliament, Sweden

Annika Lillemets, Member of Parliament, Sweden

Wiwi-Anne Johansson, Member of Parliament, Sweden

Carl Schlyter, Member of Parliament, Sweden

Lotta Johnsson Fornarve, Member of Parliament, Sweden

Amineh Kakabaveh, Member of Parliament, Sweden

Valter Mutt, Member of Parliament, Sweden

Daniel Sestrajcic, Member of Parliament, Sweden

Annika Hirvonen Falk, Member of Parliament, Sweden

Hans Linde, Member of Parliament, Sweden

Ge Edward Snowden fredspriset

Idag nominerar jag och nio andra riksdagskollegor Edward Snowden till Nobels fredspris. Läs vår nominering nedan eller som pdf: edwardsnowdennomination2017-01-30

To the Members of the Norwegian Nobel Committee:

We write to nominate Edward Joseph Snowden for the Nobel Peace Prize.

Alfred Nobel intended that the Peace Prize would promote disarmament. Today, militaries around the world place ever greater emphasis on engagement in cyberspace, with its almost unlimited possibilities for spying, disruption, and destruction.  No one has sounded the alarm more eloquently than Edward Snowden as regards military encroachment upon the world’s systems of electronic communication, and how such encroachment violates rights of privacy and threatens the continued existence of democracy.

Edward Snowden became one of history’s great whistleblowers when he revealed to leading journalists that the United States conducts all-encompassing mass surveillance around the world. In a conscientious and responsible manner, he exposed a system in which the phone, internet and other communications of individuals and whole nations are intercepted and permanently stored. Snowden insisted that it must be up to an informed global citizenry to decide whether they wish to live in a world in which they are constantly monitored by the United States military. With courage and careful judgment, he initiated a global debate about surveillance systems that operate beyond democratic control and the rule of law. Many states are now trying to build up similar capacities as the US. Snowden´s work has permitted an open and democratic debate, globally, about the risks of cyberwarfare and global surveillance.

Snowden’s contribution is of particular importance today, when the American military’s capacities for interception and disruption in cyberspace are under the authority of a new commander-in-chief.  President Donald J. Trump has expressed little intention to respect legal or ethical limits on the use of his power.  It is therefore a particularly suitable moment to award the Nobel Prize for Peace to Edward Snowden.

Yours truly,

Jens Holm, Member of Parliament, Sweden

Annika Lillemets, Member of Parliament, Sweden

Wiwi-Anne Johansson, Member of Parliament, Sweden

Carl Schlyter, Member of Parliament, Sweden

Lotta Johnsson Fornarve, Member of Parliament, Sweden

Amineh Kakabaveh, Member of Parliament, Sweden

Valter Mutt, Member of Parliament, Sweden

Daniel Sestrajcic, Member of Parliament, Sweden

Annika Hirvonen Falk, Member of Parliament, Sweden

Hans Linde, Member of Parliament, Sweden

Benåda Edward Snowden

Snowden_riksdagen.PNGRiksdagens människorättsgrupp skickar nu en uppmaningen till USAs president Barack Obama om att benåda visselblåsaren Edward Snowden. Vi hänvisar till USAs konstitution, Artikel II, sektion 2, där presidenten kan benåda en amerikansk medborgare. Vi vill också att Snowden ska få sitt pass tillbaka och att lagstiftningen kring visselblåsare ska skärpas.

Ovan ser ni brevet (även om det är lite svårläst). Obama har nu chansen att fatta ett sista riktigt bra beslut. Låt oss hoppas det. Det skulle betyda mycket för kampen för ett öppnare samhälle och mänskliga rättigheter i vid bemärkelse.

För ett drygt år sedan var jag i Moskva och fick en kort pratstund med Edward Snowden. Läs mer om det här.

Colombias president vill ha social rättvisa

santos2016-12-12
Colombias president och fredspristagaren Juan Manuel Santos talade idag i riksdagens andrakammarsal. Det var ett bra val av norska nobelkommittén att utse Santos som mottagare av Nobels fredspris, även om jag tycker att han borde ha fått delat priset med gerillan Farc (som nu lägger ned vapnen) och den kubanska regeringen (som fredsmäklare). Santos är ju en konservativ politiker och var bl a försvarsminister i den tidigare ministären ledd av den krigshetsande presidenten Álvaro Uribe Velez.

Progressiviteten i Juan Manuel Santos tal idag var oväntad, men inte desto mindre välkommen. Presidenten talade exempelvis om fred med social rättvisa på ett sätt som vänsteroppositionen i Colombia brukar göra. Han nämnde ord som ”social justice” (han talade på engelska) och ”equity” flera gånger. Att bygga ett välstånd i ett land handlar inte bara om att ekonomin ska växa, det måste vara ett välstånd som kommer alla till del, menade Santos och citerade Alfred Nobel som lär ha sagt: ”General prosperity – not individual richness”. President Santos tackade också Kuba och Venezuela för deras insatser i fredsprocessen, även om han tillstod att han rent ideologiskt stod långt ifrån de länderna. Ja, faktum att vid sidan av Sverige var Kuba och Venezuela de enda länder han särskilt nämnde. Han sa också en del gott om den svenska modellen och svensk socialdemokrati.

Det här var inget som president Santos var tvungen att säga. Kanske blev han bara inspirerad när han såg Olof Palmes guldnuna inne i riksdagen på vägen upp mot andrakammarsalen? Kanske tror han att Sverige fortfarande är ett helt och hållet socialdemokratiskt land? Eller så är det faktiskt så att de fyra åren av fredsförhandlingar – inklusive långa personliga samtal med krigets offer – har påverkat den tidigare hårdföre försvarsministern? Kanske har helt enkelt högerpolitikern Juan Manuel Santos förändrats under fredsförhandlingarnas gång? Det är isåfall hoppfullt.

En sak är klar. Det är fortfarande en lång väg att gå innan vi kan tala om fred i Colombia. Se rapporten från WOLA om över 70 mördade MR-aktivister bara i år och läs Magnus Lintons artikel i dagens DN.

Men låt oss hoppas att fredsavtalet och Nobels fredspris är den strimma av ljus som Linton skriver om och ett första steg mot verklig fred i Colombia.

Michelle Bachelet och mapuchefolket

Idag talade Michelle Bachelet, Chiles första kvinnliga president i Sveriges riksdag. Bachelet var ju själv en motståndskvinna under Pinochets diktaturtid. Så det var förstås ett historiskt ögonblick att hon kunde tala för oss i riksdagen. Hon sa många bra saker om de reformer som hon driver igenom i Chile just nu, t ex om vikten av bekämpa klyftor mellan rika och fattiga samt kvinnors rättigheter. Hon tog också upp miljön, även om det inte var huvudtemat.

Bachelet_riksdagen

Enter a caption

Som riksdagsledamot skulle jag ha haft möjlighet att ställa frågor till henne. Det ville jag göra och hade därför förberett en fråga om ursprungsfolkets situation i Chile. Dessvärre gav hon ganska långa svar och formaliaprocedurer tog lite för lång tid under sessionen i riksdagens andrakammarsal så varken jag eller min kollega Rossana Dinamarca fick tid att ställa våra frågor. Därför, min fråga nedan (och som jag skickat till Chiles ambassad här i Sverige).

 

Chile and the Mapuches
Chile has various groups of indigenous people. That’s a great asset for a nation with such a plurality. The mapuche people is the biggest group with more than two million inhabitants. A substantianl number of the mapuche leaders have been involved in protest against different kinds of mega-projects in southern Chile, in mapuche territory. They have been met with repression and many of them are now sentenced to jail, based on charges from the anti-terrorism legislation. That legislation goes back, as far as I know, to the days of the dictatorship of Pinochet.

What will you do to strengthen the rights of the indigenous people in Chile?
Do you have any plans to reform or get rid of the anti-terrorism legislation? Hoping so…

Övergrepp på MR-försvarare i Colombia

I dessa tider med terrorattentat, krig i Syrien och andra hemskheter är det svårt att se att något positivt händer i världen. Fredsförhandlingarna i Havanna om ett slut på det decennierlånga inbördeskriget i Colombia är dock ett sådant positivt exempel, tycker jag. Idag skulle colombianska regeringen och Farcgerillan ha kommit överens om ett fredsavtal. De gjorde de inte, men de väntas göra det inom kort. Det vore isåfall ett enormt positivt steg framåt och ett slut på det krig som pågått i mer än femtio år.

Här borde Sverige kunna spela en mer aktiv roll. Sverige måste också verka för att människor engagerade i sociala rörelser kan agera fritt utan rädsla för förföljelser. Det är tyvärr inte fallet i dagens Colombia.

Av den anledningen har jag idag skickat följande fråga till utrikesminister Margot Wallström. Se nedan.

Övergrepp på MR-försvarare i Colombia
2016-03-23, skriftlig fråga till Margot Wallström
I dag, den 23 mars 2016, skulle ett fredsavtal ha undertecknats mellan colombianska regeringen och FARC-gerillan. Undertecknandet kommer att ske något senare och förhandlingarna i Havanna, Kuba, fortsätter därför. Jag vill tacka utrikesministern för svar på min tidigare fråga i ärendet (2014/15:93). Sedan dess har fredsförhandlingarna avancerat och det är mycket glädjande att en verklig fredsprocess är inom räckhåll och att det långa inbördeskriget i Colombia äntligen kan få ett slut. Sverige borde i framtiden kunna spela en mer aktiv roll i hur fredsavtalet ska implementeras i Colombia.

Men samtidigt som fredsförhandlingarna i Havanna har gått framåt har dessvärre angreppen på människorättsförsvarare och sociala ledare ökat. Framför allt mot dem som manifesterat sitt stöd för fredsprocessen, krävt återbördande av jord och mot miljöaktivister. I den senaste rapporten från FN:s Högkommissaries kontor för mänskliga rättigheter i Colombia var antalet mord på MR-försvarare under 2015 högre än medelvärdet för de 20 år som kontoret fört denna statistik. Enligt organisationen “Somos Defensores” har, mellan juli 2012 (en månad innan fredssamtalen startade) och december 2015, minst 1 865 angrepp på MR-försvarare registrerats, varav 287 varit mord. Det är mycket oroande att paramilitära grupper fortsätter att hota, förfölja och mörda människor. Det är uppenbart att skyddet av människorättsorganisationernas medlemmar samt sociala ledare i dag är otillräckligt.

Jag förväntar mig att den svenska regeringen trycker på den colombianska regeringen och kräver rättsprocesser mot förövarna av övergreppen, samt ett bättre skydd för Colombias modiga försvarare av de mänskliga rättigheterna. Jag förväntar mig också att utrikesministern, när det är lämpligt, offentligt fördömer det ökande våldet mot Colombias sociala ledare och MR-förkämpar.

Med anledning av att ett fredsavtal är nära förestående och att implementeringen av detta kommer att bli ett omfattande och viktigt arbete i Colombia vill jag fråga utrikesministern följande:

Kommer den svenska regeringen att, inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet med Colombia, konsultera det colombianska civilsamhället för att få veta deras behov och prioriteringar inför fredsavtalets implementering?

Jens Holm (V)

Läs påven

I påven Franciskus första rundskrivelse, s k encyklika, Laudato Si ägnas hela utrymmet till miljöproblemen, klimatförändringen och världens orättvisor. Det är en viktig text  och kanske den tydligaste uppgörelsen med vår ekonomiska modell som skrivits de senaste åren.

Tillståndet är som bekant akut och påven skriver: ”Aldrig har vi skadat och misshandlat vårt gemensamma hem såsom under de senaste två hundra åren” (s 39).  Påven Franciskus påpekar att det som inträffat ingalunda är följden av oturliga omständigheter. Det är en direkt konsekvens av det ekonomiska system som vi lever under och där ett fåtal överkonsumerar och begränsar livsutrymmet för andra samt förstör miljön. Som ett exempel på detta konstateras det att den södra delen av halvklotet är rikt på naturresurser,  men dess möjlighet till utveckling förhindras av ”ett system av kommersiella relationer och ägande som är strukturellt sett perverst” (s 38). Utvecklingsländernas råvaruberoende, utlandsskuld och mottagande av miljöfarligt avfall från rika länder är exempel på dessa perversa strukturer, enligt encyklikan.

Hos påven blir orättvisor, fattigdom och det allvarliga miljötillståndet en del av ett och samma problem. Franciskus tar t ex upp det oacceptabla i att bygga upp skyddade områden där det är rent och fint, medan människor utanför lever i nöd och med stora miljöproblem. Han skriver: ”En verkligt ekologisk ansats måste alltid vara en social ansats; den måste integrera frågor om rättvisa i debatter om miljön. Man måste kunna höra klagoropen både från jorden och från de fattiga” (s 35). På samma tema skriver han lite längre fram: ”Sålunda måste varje ekologisk ansats också inkludera det sociala perspektivet som värnar de grundläggande rättigheterna för de fattiga” (s 68-69). Man får också säga att påven har ett tydligt klassperspektiv. Förutom att kamp mot orättvisor är en röd tråd genom hela encyklikan märker man det t ex hur han formulerar sig kring konsumtion. Där många andra rutinmässigt kritiserar ”konsumtionssamhället” som ett allmänt begrepp är påven tydlig med att påpeka att det är ”konsumtionsnivåerna i vissa privilegierade sektorer” (s 126) som är ohållbara. Här hade det varit intressant om han problematiserat konsumtionsmönster lite mer. Även om det är industriländerna som skapat konsumtionssamhället som livsform är det ett mönster som sprider sig snabbt över världen. Hur ska det hanteras?

Helt i linje med FNs klimatkonvention understryker encyklikan att det är världens rika som ansvaret att skyndsamt minska sina utsläpp och hjälpa de som här och nu drabbas. Den understryker också vikten av internationellt samarbete, och inte minst globala beslut för att lösa de svåra miljöfrågorna och konstaterar att det globala samfundet tidigare varit kapabla att fatta beslut (t ex Montrealprotokollet mot freoner och Baselkonventionen mot transporter av farligt avfall samt CITES mot handel med utrotningshotade arter), men att man alltsedan FNs första stora miljökonferens i Stockholm 1972 har det internationella samfundet gjort för litet och att det idag är dags för, mer av överstatliga regleringar och ytterst ”en sann politisk världsauktoritet” (s 129). Påven preciserar inte, men förslaget osar världsparlament. Eller varför inte en permanent parlamentarisk församling med enda syfte att driva på klimatförhandlingarna, som föreslaget av undertecknad?

Ett återkommande tema i Laudato Si är det ohållbara, både socialt och miljömässigt, i fokuserandet på kortsiktig vinst, eller profit som faktiskt är begreppet påven genomgående använder. ”Vi måste avfärda det magiska begreppet marknaden”, skriver han liksom ”att tro att problem kan lösas genom att öka profiten för företag eller individer” ( s 139). Han fortsätter och menar att principen om maximerad profit är en ”missuppfattning av hela begreppet ekonomi” (s 142) när det alltid finns någon annan eller annat som har betalat priset för profiten (han exemplifierar med skövlade skogar, förstörd biodiversitet eller ökade utsläpp). Än mer radikal blir påven när han slår fast att den privata äganderätten ”inte är något absolut eller okränkbart” (s 69). Jag skulle gärna vilja höra Kristdemokraternas svar på detta…

Påven gör också upp med vanföreställningar inom kristendomen som att människan getts rätten att ”dominera världen”. Det handlar snarare om en ansvarsfull relation mellan människan och naturen, där vi har det vi har endast till låns och inte som ett evigt okränkbart ägande (s 49).

Påven menar också att den finansiella krisen 2008 och räddandet av bankerna var en missad möjlighet. Här menar påven att det fanns en chans att utveckla en ny ekonomi baserad på andra grunder. Men istället konstaterar han lakoniskt att rädda banker, på allmänhetens bekostnad, bara har stärkt den absoluta makten i det finansiella systemet (s 138). En alternativ väg hade kunnat vara minskad tillväxt inom vissa områden och att andra, som inte tär på planeten eller som idag måste få växa av jämlikhetsskäl, ska kunna få växa. Påven ser detta som en möjlighet och lutar sig mot det som nuförtiden brukar kallas för en cirkulär ekonomi, med ett lägre resursuttag och större andel återvinning och återanvändning.

Påven är också rätt specifik när han talar om vad som bör göras. Utgångspunkten måste vara principer om rättvisa, historiska utsläpp och gemensamma med olikartat ansvar utifrån respektive lands förmåga, principer som idag är inskrivna i de internationella klimatförhandlingarna. Han varnar också för principen om att ”internalisera” miljöförstörande kostnader genom att sätta pris på utsläpp. Det riskerar att drabba länder i behov av utveckling (och därmed utsläpp, även om det inte nämns specifikt) och påven konstaterar:  ”Även här blir det de fattiga som får betala priset” (s 125). Här hade encyklikan med fördel kunnat belysa ett antal förslag som tagits fram om att hitta rättvisa lösningar för att internalisera miljöskador och överlag ha rättvisa lösningar på klimatproblemet, exempelvis Greenhouse Development Rights.

Påven angriper de som tror att miljöproblemen och världens fattigdom kommer att lösa sig automatiskt med ny teknik eller med ”marknadstillväxt” (s 81). Det är inte så att han är skeptisk till ny teknik (se s 76 ff och kap om GMO), men det går inte ensidigt att förlita sig till den om man inte samtidigt omfördelar och bestämmer sig för vilka problem tekniken ska hjälpa oss att lösa. Genmodifierade grödor tas upp, och där menar påven, kanske förvånande för vissa, att växtförädling alltid har skett och är ett naturligt verktyg för att uppnå större skördar och grödor som är bättre anpassade till olika förhållanden. Ja, intressant är att det inte tycks vara GM-tekniken som sådan som är största bekymret för den katolska kyrkans överhuvud, utan snarare att de ekonomiska intressena som driver GMutvecklingen är ”koncentrerade till ett fåtals ägares händer” (s 99) och där småbrukare blir beroende av att köpa utsädet från rättighetsinnehavarna samt att GM-tekniken ”förstör komplexa ekosystem och minskar mångfalden i produktionen” (s 100).

Påven Franciskus kritiserar också  system med utsläppskrediter, där länder eller personer kan kompensera för sina utsläpp. Han menar att detta står i vägen för ”den radikala omställning som omständigheterna kräver” och innebär att ”överdriven konsumtion hos vissa länder och sektorer bibehålls” (s 126). Här hade det varit intressant att få veta mer och om påven utmanat sig själv med att fråga om det inte kan finnas krediter som också finansierar en del rätt bra projekt i utvecklingsländer.

De 180 sidorna i Laudato Si måste vara en av dagens hårdaste vidräkningar med inte bara det konsumtions- och slit-och-slängsamhälle som vi lever i, utan hela vårt ekonomiska system som vi ibland benämner som kapitalismen. Det är ett system som göder orättvisor och miljöförstörelse och ja, där Mammon är heligare än påven. Men det här är också en text som är en stark uppmaning till handling. Kanske ett rop i elfte timmen? Men tajmingen är bra, inför klimattoppmötet i Paris om några månader. Det faktum att påven talar till 1,2 miljarder katoliker i världen och självklart alla andra intresserade gör att stödet för en radikal klimatpolitik just nu har stora möjligheter att växa . Dessutom är jag vansinnigt nyfiken på vad svenska kristdemokrater och kristna överlag säger om påvens encyklika.

Laudato Si betyder för övrigt ”lovad vare du” och är en återkommande fras i  Franciskus av Assisis dikt Solsången. Citaten i min text är tagna direkt från Laudato Si och översatta av mig.

Läs gärna Maria Schottenius recension av Laudato Si och Bill McKibbens.

EU löser inte flyktingkatastroferna

EU-toppmötet beslutade igår om ett antal åtgärder som ska komma tillrätta med flyktingkatastroferna på Medelhavet. Man kan bara önska EU-ledarna lycka till, för med det här beslutet är det inte mycket som kommer bli bättre. Tyvärr. En av de stora nyheterna är att man ska tredubbla anslagen till den Frontexledda operationen Triton. Det kan låta bra, men problemet med Frontex och Triton är att huvuduppdraget inte är att rädda liv, utan att kontrollera EUs yttre gränser. Och det är också i fokus för hela slutsatserna; att hålla asylsökande bort från EUs gränser (inget beslut om lagliga vägar, inga nya kvotflyktingar, ingen uttalad räddningsoperation, däremot tal om förhindra ”illegala” flyktingar).

Vi i Vänsterpartiet hade istället önskat att man inrättat en operation med ett enda uttalat syfte, nämligen att rädda liv. En sådan fanns tidigare, Mare Nostrum, under italiensk flagg. En Mare Nostrum II finansierad med medel från EU och dess medlemsstater hade därför varit det bästa. Stefan Löfven sägs också ha lyft frågan om (fler) lagliga vägar in i Europa. Det är bra, men man undrar vad han egentligen sa och med vilken emfas. I EU-nämnden i onsdags var det tyvärr ingen övertygande argumentation han tillämpade. Han nämnde visserligen ordet humanitära visum, men på min direkta fråga om det var något han skulle driva så kunde han tyvärr inte svara ja.

Läs gärna mer vad vi tog upp inför EU-toppmötet.