Utsläpp och ojämlikhet

Jag har tillsammans med mina kollegor Elin Segerlind (V) och Tony Haddou (V) debatterat ojämlikhet och utsläpp med klimatminister Isabella Lövin (MP). Det är inte rimligt att den rikaste tiondelen i Sverige släpper ut fyra gånger mer än den fattigaste. Vi behöver en jämlikhetsdimension i klimatomställningen!

Klimatåtgärder är i sig ofta omfördelande, men det görs för lite på andra politikområden för att minska superutsläpparnas utsläpp. Ni kan se vår debatt på riksdagens Webbtv och min interpellation här.

Jämlikhet är viktigt i klimatpolitiken av följande skäl:

  1. Rättvisan
    Det är helt enkelt orättvist att ett fåtal ska få konsumera upp flertalets utrymme för utsläpp. Alla måste bidra till omställningen, och de som släpper ut mest måste göra mest.
  2. Effektiviteten
    Vi människor är flockdjur. Om grannen åker på en weekendresa till London vill du också göra det. Därför måste de rikastes livsstil tyglas så att de inte fungerar som inspiratör för flertalet.
  3. Utsläppen
    De rikaste tio procenten släpper ut 17 ton per person. Det är stora utsläpp. Vi vet att om världens rikaste tiondel minskade sina utsläpp ned till EU-snittet skulle det innebära en total minskning av världens utsläpp med 33 procent. Det är stora utsläpp det handlar om.
  4. Den globala rättvisan
    Det är också orimligt att rika länder har en mycket större klimatpåverkan än fattiga länder i världen. Den industrialiserade delen av världen måste gå före i klimatomställningen.
  5. Världssamfundet
    I klimatkonventionen och Parisavtalet är världens länder överens om att klimatomställning måste baseras på principen om rättvisa, man talar om ”equity”. Man talar också om historiska utsläpp, som avser de utsläpp som den rika i-världen historiskt har bidragit med och därmed minskar utvecklingsmöjligheten för de fattigare länderna. Vi måste agera utifrån de principer vi är överens om.

UNFCCC och biobränsle

Idag har jag debatterat ett svenskt klimatåtagande till FNs klimatkonvention, UNFCCC, och risken för att den ökade efterfrågan (som en följd av regeringens politik) på biobränsle kan hota biologisk mångfald, levande skogar i synnerhet. Fick jag några bra svar från klimatminister Isabella Lövin (MP)? Det kan diskuteras, men jag ser iaf fram emot att regeringen innan årsskiftet kommer att skicka in en svensk klimatstrategi till UNFCCC (dock inte ett eget klimatbidrag, som är en annan sak).

Jag är dock mycket oroad för den stora användningen av biobränsle som regeringens färdplaner för fossilfrihet, reduktionsplikten och andra delar i klimatpolitiken kan medföra. Där fick jag inte några betryggande svar från ministern.

Här kan du se debatten om svenskt klimatåtagande till UNFCCC.

Här kan du se debatten om biobränsle och värnandet av skogen.

Varifrån ska biobränslet komma?

Riksdagens utredningstjänst (RUT) har just levererat svar på mina frågor kring den s k reduktionsplikten och hur mycket biobränsle som detta väntas medföra. Reduktionsplikten innebär att biobränsle ska blandas i de fossila drivmedlen bensin och diesel. Inblandningen ska successivt öka och 2030 väntas 28 procent (idag 4,2 procent) av bensinen bestå av förnybart och 66 procent (idag 21 procent) av dieseln. Även flyget har fått en reduktionsplikt där 27 procent förnybar andel ska blandas i bränslet till 2030.

Reduktionsplikten är regeringens viktigaste verktyg för att minska utsläppen från transportsektorn och för att nå målet om minskade utsläpp med 70 procent till 2030.

Enligt RUT kommer det behövas ungefär 37 – 58 TWh biobränsle för att tillmötesgå ambitionerna i reduktionsplikten. Idag används ungefär 20 TWh biobränsle och den absoluta merparten importeras som färdigt bränsle eller råvara. Den svenska transportsektorn förbrukade totalt 92 TWh bränsle under 2019. Tanken är att Sverige i framtiden ska göra sig oberoende av import av förnybara bränslen. I praktiken innebär det att de 37-58 TWh biobränsle som RUT menar behövs kommer att behöva produceras i Sverige. Det är en otrolig massa bränsle.

Lägg till det alla andra områden som också efterfrågar biobränsle, ex vis färdplanerna inom ramen för Fossilfritt Sverige. Där handlar det om 75 TWh biobränsle (en del inom ramen för reduktionsplikten, men inte allt) eller en ökning med drygt 80 procent. Det är en fråga jag för övrigt kommer att debattera med klimatminister Isabella Lövin (MP) nu på fredag. Trafikverket har i sitt inriktningsunderlag till ny nationell infrastrukturplan räknat ut att det kommer att behövas ytterligare 70 procent biobränsle till 2030 för att ställa om transportsektorn.

Och det viktigaste, vi vill öka den biologiska mångfalden i våra skogar och marker. Vi vill kunna skydda mer skog. Ska då samtidigt gigantiska arealer användas till biobränsleproduktion? Nej, det går inte ihop. Självklart kan vi producera en del förnybara bränslen, men då måste det göras hållbart och inte äventyra andra miljömål. Att använda restprodukter från skog och mark är utmärkt, likaså biogasproduktion baserad på vårta hushållsavfall. Men hur långt räcker det?

Så, frågan som fortfarande är obesvarad är: Varifrån ska biobränslet komma? Har regeringen någon strategi för biobränsleproduktion utan att våra andra miljömål äventyras?

Läs gärna rapporten från RUT:

Avveckling av pälsindustrin

Frågade statsminister Stefan Löfven om en avveckling av pälsindustrin idag. Se min fråga nedan eller följ frågestunden här. Dessvärre ville inte statsministern göra som sin socialdemokratiska statsministerkollega i Danmark, avveckla pälsindustrin.

Avveckling av pälsindustrin
Coronavirus har upptäckts på tio svenska minkfarmer. I Nederländerna och Danmark finns också en oroväckande spridning av coronavirus. Där har regeringarna beslutat att stänga ned ländernas pälsdjursindustrier. En särskilt oroväckande aspekt är att viruset kan mutera – som i Danmark – vilket gör det ännu svårare att bekämpa.

Pälsindustrin är i grunden oetisk. Hundratusentals djur plågas varje år i minimala nätburar och slaktas på ett plågsamt sätt. Nu ser vi också att pälsindustrin hotar vår hälsa med spridning av coronavirus.

Med anledning av detta vill jag fråga statsministern. Avser statsministern stoppa all minkuppfödning under pågående pandemi samt avser han besluta om en avveckling av hela pälsindustrin i Sverige?

Skog, biobränsle och regeringens politik för fossilfrihet

Nej, det går inte ihop om alla industrier ska få använda hur mycket biobränsle som helst. Nu är det dags för regeringen att prioritera. Jag förväntar mig att man värnar våra skogar och biologisk mångfald. Läs min interpellation om skogen och biobränslet till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) här eller nedan. Dessvärre blir inte debatten av förrän fre 4/12. Miljö- och klimatministern hinner inte debattera innan. Det är synd 😦

Skogen och biobränslet i färdplanerna för fossilfrihet
Interpellation 2020/21:93, 2020-10-29
Av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Konsultbolaget Sweco har på uppdrag av Svenskt Näringsliv undersökt hur mycket el och biobränsle som skulle behövas för att förverkliga de färdplaner för fossilfrihet som hittills lämnats in till regeringen. Sweco konstaterar att det skulle behövas 86 procent mer bioenergi, eller 75 terawattimmar, än vad som i dag används. Gällande elen fordrar färdplanerna en 30-procentig ökning av elanvändningen, eller ytterligare 37 terawattimmar jämfört med i dag. Sweco gjorde sin rapport i början av 2019, och då hade nio färdplaner presenterats. Energibehovet är sannolikt betydligt mycket högre än vad som presenterades i Swecos rapport. SLU-forskaren Tomas Lundmark har tagit fasta på Swecorapporten och försökt uppskatta hur stort skogsbehovet skulle bli om färdplanernas önskan om biobränsle skulle verkställas. Hans rapporttitel sammanfattar slutsatsen: Skogen räcker inte – hur ska vi prioritera (Lundmark, SLU Future Forest, 2020:4).

Färdplanerna för fossilfrihet görs inom ramen för regeringens Fossilfritt Sverige och startades inför Paristoppmötet med det uppenbara målet att göra Sverige till ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Arbetet leds av en samordnare på uppdrag av Miljö- och energidepartementet. I dagsläget har över 450 aktörer ställt sig bakom Fossilfritt Sveriges avsiktsdeklaration. Hittills har 21 färdplaner för fossilfrihet lämnats in till regeringen. Färdplanerna som lämnats in kommer från följande branscher: bergmaterialindustrin, betongbranschen, bygg- och anläggningssektorn, cementbranschen, dagligvaruhandeln, dagligvaruindustrin, digitaliseringskonsultbranschen, elbranschen, flygbranschen, fordonsindustrin personbilar, gasbranschen, gruv- och mineralbranschen, lantbruksbranschen, petroleum- och biodrivmedelsbranschen, sjöfartsnäringen, skidanläggningsbranschen, skogsnäringen, stålindustrin, uppvärmningsbranschen, åkerinäringen samt återvinningsindustrin.

Bioenergi kan produceras på olika sätt. I dagsläget importerar Sverige den största delen av biobränslet. Det är inte hållbart. Men det är inte heller hållbart att tro att denna import kan ersättas av biobränsleproduktion med den svenska skogen som källa. Lägg därtill den förväntade kraftiga ökningen när färdplanerna ska realiseras. Dessutom har riksdagen antagit 16 miljökvalitetsmål, där Levande skogar är ett bland flera mål som påverkas av hur vi brukar skogen. Vi måste prioritera bättre, arealen skyddad skog måste öka och miljöhänsynen måste förbättras. Centralt i detta är att vi måste anlägga ett landskapsperspektiv på hur vi nyttjar skogen samtidigt som livsmiljöer för hotade arter bevaras. En utgångspunkt skulle kunna vara att endast restprodukter från skog och jordbruk samt från vårt avfall får användas för att producera biobränsle. Därutöver kan man nyttja den biomassa som frigörs när man ur naturvårdssynpunkt gör röjningar i syfte att bevara hotade djur- och växtarter.

Det är uppenbart att branschernas behov av bioenergi inte räcker till. Färdplanerna är inlämnade till regeringen. Alla förväntar sig att regeringen gör en prioritering utifrån de planer som hittills lämnats in.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Hur avser regeringen att prioritera mellan nationell produktion av bioenergi och uppfyllandet av miljökvalitetsmålen Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv med utgångspunkt i de 21 färdplaner för fossilfrihet som lämnats in till regeringen?

Skydd av Europas naturskog

Är det inte märkligt att när EU väl uttrycker en önskan om att skydda Europas sista naturskog, ”…protection of remaining primary forests…” (punkt 21 i bifogade slutsatser) höjer Sverige och Lettland rösten mot det.

Slutsatser biologisk mångfald:

Varför? Vill vi skydda ännu mer skog? Säg det isåfall. Läs min skriftliga fråga nedan eller här till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP). Dessvärre har Lövin just meddelat att hon kommer att dröja ända till 11 november innan jag får ett svar.

Skydd av naturskog
Skriftlig fråga 2020/21:300, 2020-10-27

Av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Vid miljörådet den 23 oktober i år gjorde den svenska och den lettiska regeringen en röstförklaring mot punkt 21 i slutsatserna. Punkt 21 handlade om att värna den sista naturskogen i Europa. Den svensk-lettiska röstförklaringen invände mot punkten och underströk att de själva vill definiera urskog/naturskog. Så här löd röstförklaringen (endast engelsk version tillgänglig):

Sweden and Latvia support the Council Conclusions on Biodiversity – the need for urgent action. However, Sweden and Latvia reserve their right to define primary forest in accordance with national circumstances until the ongoing participatory processes on definitions to be used in EU is finalized and agreed by MS.

Det är vår förhoppning att regeringen inte ifrågasätter att all urskog (primary forest på engelska) ska skyddas. Jag tolkar regeringens agerande som ett sätt att egentligen söka en definition av begreppet old growth forest där rimligen våra sista resterande oskyddade skyddsvärda naturskogar ingår. Vänsterpartiet anser att det är av största vikt att även dessa skogar skyddas från avverkning om en strategi för biologisk mångfald på allvar ska bli ett redskap för att bevara vår biologiska mångfald. Jag ställer mig dock frågande till regeringens motiv för röstförklaringen och söker därför en tydlig motivering.

Eftersom röstförklaringen sålunda väcker nya frågor vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Är syftet med den svensk-lettiska röstförklaringen att definiera naturskog på ett sätt som gör att avverkningar av den sortens skog upphör och den i stället kan ges ett framtida långsiktigt skydd?

Eget klimatåtagande till UNFCCC

Ska Sverige bara vara ett eko av Bryssel på klimatförhandlingarna eller ska vi presentera ett eget klimatbidrag som går utöver EUs? Läs min interpellation till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) här eller nedan.

Eget klimatåtagande till UNFCCC
Interpellation 2020-10-22 till Isabella Lövin (MP) av Jens Holm (V)

I linje med överenskommelse i klimatförhandlingarna ska parterna till Klimatkonventionen, UNFCCC, lämna in sina åtaganden, s.k. NDC (”Nationally Determined Contributions”), till hur man avser leva upp till Parisavtalet. EU har tagit fasta på detta och uppmanat alla parter att lämna in klimatåtaganden innan årsskiftet. I slutsatserna för Europeiska rådet 15-16/10 riktade EU följande uppmaning till alla parter till UNFCCC: ”Europeiska rådet kommer att återkomma till frågan vid sitt möte i december, i syfte att enas om ett nytt utsläppsminskningsmål för 2030 och lämna in EU:s uppdaterade nationellt fastställda bidrag till UNFCCC före årets slut. Europeiska rådet uppmanar alla övriga parter att också lämna in ett uppdaterat nationellt fastställt bidrag.”

Trots detta har jag nåtts av uppgiften att den svenska regeringen inte avser att lämna in något eget klimatåtagande till FN, utan endast luta sig mot EU:s gemensamma. Det senaste EU-klimatbidraget bestod av fyra A4-sidor med mycket allmänna formuleringar och det mesta talar för att det som kommer att lämnas in i år inte blir särskilt mycket bättre. Det innebär att den svenska positionen till de fortsatta klimatförhandlingarna kommer att bli exakt samma som EU:s.

Sverige är medlem i FN och part till UNFCCC, och det finns inget som hindrar Sverige att presentera ett eget klimatbidrag med egna klimatmålsättningar som kompletterar och går utöver EU:s. Snarare tvärtom – om vi vill ha höga ambitioner i klimatpolitiken borde det inte räcka att bara följa strömmen i EU. Som bekant är EU:s klimatåtagande långt ifrån tillräckligt för att EU-länderna ska ta sitt historiska ansvar för den industrialiserade världens utsläpp. Att endast verka för minskade utsläpp med föreslagna 55 procent till 2030 räcker inte. Dessutom kommer EU:s klimatbidrag sannolikt inte att säga något om hur man tänker bidra med lösningar på frågor som klimatanpassning, kapacitetsbyggande, överföring av teknik och klimatfinansiering. Detta är frågor som utvecklingsländerna ständigt lyfter till de industrialiserade länderna och vill ha lösningar på.

Sverige måste driva på för ambitiösare klimatpolitik inom alla tänkbara sammanhang, både i EU och inom FN. En självklar position för Sverige borde därför vara att komplettera EU:s NDC med åtgärder utöver det som EU lyckats ena sig om. Större utsläppsminskningar på hemmaplan, tekniköverföring, klimatfinansiering, kapacitetsbyggande och anpassning skulle kunna vara några av de frågor som Sverige borde kunna ta upp i ett eget klimatåtagande till FN:s klimatkonvention.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Avser ministern att verka för att Sverige ska lämna in ett eget klimatåtagande (NDC) till UNFCCC som kompletterar och går utöver EU:s klimatåtagande?

Jens Holm (V)

Minska konsumtionens utsläpp

Klimatpåverkan i andra länder som en följd av vår konsumtion av kött, prylar, utrikesresor och annat är dubbelt så stor som våra utsläpp här i Sverige. Ändå så finns det inga mål eller åtgärder för hur vi ska komma tillrätta med konsumtionens miljöpåverkan. Vi har påpekat detta många gånger, men inget händer. Det får vara slut på det nu!

Därför lyfter jag frågan igen. Läs min fråga till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) här eller nedan.

Aktuell hållbarhet skriver om min fråga.

Mål för konsumtionsbaserade utsläpp
Fråga 2020/21:149, 2020-10-02
av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Beräkningar från Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån (SCB) visar att utsläppen som uppstod till följd av svensk konsumtion av varor och tjänster uppgick till 101 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2016, motsvarande ca 10 ton koldioxidekvivalenter per capita och år. Det innebär att de konsumtionsbaserade utsläppen per person är ungefär dubbelt så stora som de territoriella utsläppen. I dagsläget saknas mål och medel för att komma till rätta med de konsumtionsbaserade utsläppen. Det är inte hållbart.

Därför välkomnade Vänsterpartiet att regeringen i den klimatpolitiska handlingsplanen (prop. 2019/20:65) tog initiativ för att Miljömålsberedningen skulle få ta fram mål för de konsumtionsbaserade utsläppen.

Nu har det gått nästan ett år sedan regeringen presenterade den klimatpolitiska handlingsplanen, men inget uppdrag har, såvitt undertecknad är medveten om, getts till Miljömålsberedningen.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

När kommer Miljömålsberedningen att få i uppdrag att ta fram mål för de konsumtionsbaserade utsläppen?

Akutplanen måste omsättas i handling

Ser mycket fram emot att debattera Klimatriksdagens Akutplan för klimatet med miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP). Tiden är ännu inte satt, men borde bli inom två veckor. Läs min interpellation här eller nedan.

Akutplanen för klimatet
Interpellation 2020/21:27, 2020-09-28
Av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Den 18 september lämnade organisationen Klimatriksdagen över Akutplan för klimatet till riksdagspartierna och regeringen, inklusive statsministern och vice statsministern. Akutplanen består av 150 konkreta förslag på hur Sveriges klimatpolitik i närtid ska kunna förbättras. Klimatriksdagens utgångspunkt är, likt Klimatpolitiska rådets, att regeringen med nu fattade beslut och åtgärder inte kommer att nå de svenska klimatmålen utan riskerar att överskrida koldioxidbudgeten med 2,5–3 gånger. Vänsterpartiet instämmer i den dystra prognosen och anser därför att långt mycket mer måste göras från Sveriges sida för att rädda klimatet.

Akutplan för klimatet är ett av de mer hoppfulla dokumenten som presenterats för politiken på länge. Förslagen är konkreta och realistiska och kan genomföras i närtid. Dess förslag bör därför tas på största allvar. I akutplanen föreslås bland annat en avveckling av industrins skattenedsättningar, kraftiga ökningar av förnybar energi, kontinuitetsskogsbruk, skydd av minst 20 procent av skogsarealen, halvering av matens utsläpp med mindre kött och mer klimatsmart mat, förbud mot nybilsförsäljning av bensin- och dieselbilar till 2025 samt stora satsningar på järnvägen och kollektivtrafiken. I planen understryks också behovet av en nationell koldioxidbudget som effektivt kan sätta ramarna för klimatarbetet.

Det är välkommet med så många konkreta och genomarbetade förslag för att i närtid minska Sveriges utsläpp av växthusgaser.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Avser ministern att vidta nya åtgärder och fatta nya beslut för att verkställa förslagen i Akutplan för klimatet?
Är det ministerns bedömning att några av förslagen i Akutplan för klimatet är av särskilt intresse för att genomföras inom kort?

Planen är ingen plan

Idag har vi debatterat regeringens klimatpolitiska handlingsplan, Proposition 2019/20:65. Det är den första klimatplanen som någonsin lagts fram till Sveriges riksdag. Vad hur bra är planen egentligen? Vi i Vänsterpartiet har lagt fram en motion med 74 konkreta förslag som skulle kunna se till att propositionen blir en riktig plan och inte bara en välvillig viljeinriktning.

Se debatten (även mitt replikskifte med Isabella Lövin) här.
Läs mitt anförande nedan.

2020-06-09
Klimathandlingsplan, anförande
I maj i år slogs återigen ett icke klädsamt rekord. Koncentrationen av växthusgaser var högre än någonsin under maj månad, 417 miljondelar CO2. Maj månad var också den varmaste månaden som någonsin uppmätts. Under coronakrisen ser vi att utsläppen minskar, men detta är inte den formen av omställning vi vill ha. Dessa utsläppsminskningar är ju resultatet av samhällen som stänger ned helt och hållet. Vad vi behöver är en organiserad och strukturerad omställning mot ett samhälle som är hållbart och rättvist.

Därför är klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket mycket viktigt. Det handlar om att alla politikområden ska verka för att våra klimatmål nås. I ramverket finns kravet på att en klimatpolitisk handlingsplan ska läggas fram en gång varje mandatperiod. Det vi debatterar just nu är just den första klimatpolitiska handlingsplanen som någonsin lagts fram till Sveriges riksdag.

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det krävs ökade ansträngningar för att integrera klimatpolitiken i alla relevanta politikområden. Det är ju själva grundtanken med införandet av det klimatpolitiska ramverket. Vi välkomnar att regeringen i handlingsplanen tydliggör en inriktning om minskade utsläpp, men de åtgärder som ryms i planen är i stor omfattning oprecisa och uttrycker en viljeinriktning, och dess effekter på utsläppen av växthusgaser är oklara. En handlingsplan borde vidare fokusera på just handling, men ändå väljer regeringen att begrava de skarpaste åtgärderna i nya utredningar. I allt väsentligt vet vi vad som behöver göras. Att tillsätta så många nya utredningar och låta dem löpa under en stor del av mandatperioden innebär att vi förlorar tid och momentum.

Handlingsplanen är även utan ambition att hantera klimatkrisen med rättviseperspek-tiv. En jämlikare fördelning av resurser är en förutsättning för att en kraftigt minskad total resursanvändning ska kunna kombineras med en hög materiell standard för alla. Omställning till ett hållbart samhälle bör därför få störst konsekvenser för dem som i dag har störst klimatpåverkan och som tar mest resurser i anspråk. När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar, i stället för att gynna höginkomsttagares överkonsumtion, skapas möjligheter att minska såväl klyftor mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare som klyftor mellan stad och landsbygd samtidigt som utsläppen minskar. För att lyckas och vinna folkligt stöd måste omställningen ha ett tydligt rättviseperspektiv och förena det gröna perspektivet med ett rött.

Regeringen har lagt fram en klimathandlingsplan för den här mandatperioden, men i propositionen finns ingen beräkning av hur mycket utsläppen kommer att minska. Det är besynnerligt och stärker tyvärr bilden av att regeringens plan är mer av ett inriktningsbeslut än de skarpa åtgärder som vi är i så skriande behov av.

När det klimatpolitiska rådet för några månader sedan presenterade sin granskning av regeringens handlingsplan sa de redan på första bilden av presentationen: ”Planen är ingen plan”. Planen är ingen plan – sammanfattar kärnfullt Vänsterpartiets kritik av Proposition 2019/20:65, alltså regeringens s k klimatpolitiska handlingsplan. För att göra nämnda proposition till en handlingsplan som minskar utsläppen på riktigt föreslår vi i Vänsterpartiet inte mindre än 74 konkreta reformer i vår följdmotion till propositionen.

Jag hänvisar till vår motion för en presentation av samtliga reformer, men det är några här som jag särskilt skulle vilja beskriva.

Skärp klimatmålet till nollutsläpp senast år 2040.

Klimatmålen ska nås med nationella insatser – ej uppköp av osäkra krediter i andra länder.

Nya ägardirektiv och instruktioner för alla statliga bolag och myndigheter så att de agerar i linje med våra klimatmål

Planen måste innehålla kvantifierbara åtgärder så att målen går att följa upp.

Fasa ut de klimatskadliga subventionerna. Enligt Naturvårdsverket omfattar de miljöskadliga subventionerna 60 miljarder kr varje år och enligt Naturskyddsföreningen är de renodlade klimatskadliga subventionerna en kostnad på 30 miljarder kronor för staten årligen. Det handlar om subventioner till ökad bilism, koldioxidskattenedsättningar för industrin, skattebefrielse för flygbranschen, subventioner till ökad köttkonsumtion m m. Här finns mycket att göra för att fasa ut dessa subventioner som ökar utsläppen.

Kompensera glesbygden för höjda drivmedelsskatter; konverteringsstöd, lägre skatt, förändrat reseavdrag.

Inför en statlig grön investeringsbank, bifall till reservation nr 13.

Förvalta våra pensionspengar hållbart. Bort med ohållbara placeringar från våra AP-fonder. Detta skulle regeringen kunna fixa genom nya instruktioner till AP-fonderna, men det har de tyvärr inte gjort.

Förbjud prospektering och exploatering av kol, olja och fossilgas

Standardisera plasten. Förbjud plast som är miljöskadlig och som inte går att återvinna.

Minskad köttkonsumtion

Inrikesflyget ska ingå i klimatmålet för transportsektorn

Inför en progressiv flygskatt

Förbud mot nybilsförsäljning av bensin- och dieselbilar senast 2025

Klimatmålen ska vara styrande i infrastrukturplaneringen. Så är det inte idag när nya motorvägar planeras t ex här i Stockholmsområdet

Underlätta för kommunerna att stoppa externa köpcentrum genom ändringar i Plan- och bygglagen.

Statligt stöd till billigare kollektivtrafik. Vi behöver göra det billigare att resa kollektivt.

Sänk banavgifterna för järnvägen.

Vägslitageavgift för tung vägtrafik – det finns ett konkret förslag på regeringskansliet. Varför inför inte regeringen detta?

Se till att alla handelsavtal som undertecknas är i linje med Parisavtalet. Vi behöver hållbara avtal, inte ett ensidigt fokus på handel.

Vi befinner oss just nu i en kris, i en pandemi. Jag vill påminna om att en kris också är en möjlighet. Jag drar mig till minnes oljekrisen i början av 1970-talet. Priset på olja fyrfaldigades under kort tid och skapade kris runt om i världen. Vad gjorde vi då? Jo, vi energieffektiviserade, satsade på fjärrvärme, elektrifiering av industrin och vi fasade ut oljan i flera sektorer bland annat bostäderna. Utsläppen minskade liksom vårt beroende av importerad olja. Nu står vi inför en liknande utmaning. Låt oss inte upprepa gamla misstag. Vi bör istället verka för att omdana samhället i grunden och bygga ett samhälle som är rättvist och hållbart och håller sig inom de ramar som naturen har satt upp för oss.

Jens Holm (V)