Flygets utsläpp minskas med politiska beslut

Idag debatterade jag Arlandas expansionsplaner med Isabella Lövin (MP). Jag tycker det var en rätt klargörande debatt. Jag och den miljöpartistiske klimatministern är överens om att flygets utsläpp måste minska, men samtidigt har Lövin lagt fram en flygstrategi som talar om fördubblat flygande till och från Arlanda. Och med Arlandarådet, där hon (märkligt nog) förnekar sitt medlemskap, ökar trycket på Arlandas expansion ytterligare.

Nej… det hänger inte ihop. Det är med politiska beslut och inte fromma förhoppningar vi minskar flygets utsläpp. Se debatten här.

Ökade utsläpp från vägtrafiken – debatt

Idag debatterade jag de ökade utsläppen från vägtrafiken. Vilka nya åtgärder föreslår klimatminister Isabella Lövin (MP) och regeringen utifrån det faktum att vi inte kommer nå vårt klimatmål om minskade utsläpp från transportsektorn med 70 procent senast 2030. Dessvärre var Lövins svar i mångt och mycket en blåkopia på 73-punktsöverenskommelsen med C och L. Jag fick inte heller ett tillfredsställande svar på min fråga om Lövin av klimatskäl var beredd att stoppa motorvägsbygget Tvärförbindelse Södertörn. Men ett icke-svar är ju också ett svar. Se debatten här.

Agerar Sverige i EU för minskade flygutsläpp?

Nederländerna har lagt fram ett intressant förslag om att minska flygbranschens snabbt växande utsläpp. Nederländerna pekade på det självklara att EU:s medlemsländer måste vidta skyndsamma åtgärder för att minska flygets utsläpp av växthusgaser och nämnde flygskatt eller skatt på flygbränsle som alternativ. Nederländerna kommer också att arrangera en konferens i juni i år om hur flygets utsläpp ska kunna minska.

Vi hade nyligen det nederländska förslaget på EU-nämnden och än så länge är det oklart om regeringen backar upp förslaget. Här måste den svenska linjen vara glasklar. Därav min skriftliga fråga till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP). Se nedan eller här. Se också det nederländska förslaget här: dp 9 AOB – not från Nederländerna

2019-02-15, Fråga 2018/19:233 Flygets utsläpp av växthusgaser
av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
På det senaste sammanträdet med riksdagens EU-nämnd delgav finansministern en skrivelse från den nederländska regeringen. Nederländerna lyfte de snabbt växande utsläppen från flygsektorn och att denna utsläppsökning inte är i linje med Parisavtalets åtaganden om minskade växthusgasutsläpp. Nederländerna pekade på det självklara att EU:s medlemsländer måste vidta skyndsamma åtgärder för att minska flygets utsläpp av växthusgaser och nämnde flygskatt eller skatt på flygbränsle som alternativ. Nederländerna ville ha en diskussion om flygets utsläpp på kommande Ekofinmöte den 12 februari. Nederländerna arrangerar också en konferens i juni i år om hur flygets utsläpp ska kunna minska. Jag välkomnar det nederländska initiativet och hoppas att den svenska regeringen också gör det, till exempel på Ekofinsammanträdet, på kommande ministerråd och genom att aktivt delta på Nederländernas flyg- och klimatkonferens i juni. Det är viktigt att progressiva klimatröster backas upp när de hörs inom EU.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Avser ministern att agera för att stödja det nederländska förslaget om att minska flygets utsläpp av växthusgaser, och i så fall på vilket sätt?

Förslag från klimatriksdagen

För några veckor sedan tog jag och ett antal andra riksdagsledamöter emot de tolv vinnande motionerna från Klimatriksdagen. Jag lovade att ta med mig dessa in i politiken. Alla riksdagsledamöter från Vänsterpartiet har därför fått motionerna. Nu kommer jag också att debattera förslagen med klimatminister Isabella Lövin. Ti 26/6 kl 9.00 i riksdagens kammare. Följ gärna!

Läs min interpellation här eller nedan.

Förslag från klimatriksdagen
Interpellation 2017/18:577 av Jens Holm (V) till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Nyligen avslutades klimatriksdagen i Stockholm. Under flera månaders tid har hundratals personer skrivit och debatterat förslag på hur Sverige snabbt ska kunna minska sina utsläpp av växthusgaser och slå in på en hållbar utveckling. Vid klimatriksdagen den 4–6 maj behandlades över 200 motioner och 12 stycken blev sedan de vinnande förslagen. De motionerna var:

  • Stoppdatum för fossila bränslen
  • För en fossilfri finanssektor
  • Garantera miljö- och människorättsförsvarares säkerhet och rättigheter
  • Även landets kommuner och regioner/landsting måste göra klimatvalet!
  • Åtgärder och styrmedel ska utgå från klimatmål
  • Samordnad tågtrafik inom EU
  • En långsiktig och genomtänkt strategi för att minska flygets utsläpp
  • En global livsmedelsstrategi – för en politik med agroekologiska principer
  • Skydda kollagret i de svenska skogarna
  • Återinför formuleringar kring miljö och hållbar utveckling i skollagen
  • Basera Sveriges klimatlag på en koldioxidbudget för tvågradersåtagandet
  • Riksomfattande folkbildningskampanj

Klimatriksdagen är kanske Sveriges nu intressantaste miljöföreteelse. Personer från olika bakgrunder – gamla som unga, såväl slipade aktivister som aldrig tidigare föreningsaktiva, såväl svenskar som utlandsfödda – har aktiverat sig i klimatriksdagen med det gemensamma syftet att se till att klimatfrågan får en central roll i den svenska valrörelsen och debatten. Klimatriksdagen vill att vi politiker ska inspireras av deras förslag.

Nyligen kom Naturvårdsverkets statistik över de svenska utsläppen av växthusgaser. I fjol minskade de svenska utsläppen med 1,4 procent. Det är långt ifrån tillräckligt för att nå våra svenska klimatmål och våra åtaganden i enlighet med Parisavtalet. Mycket mer behöver göras. Klimatriksdagens förslag kan därmed vara viktiga inspel för regeringen och riksdagen.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:

Avser statsrådet att vidta åtgärder med anledning av klimatriksdagens förslag och i så fall vilka?
Vilka nya beslut och styrmedel avser statsrådet att ta initiativ till för att Sverige som land ska ta ansvar för att uppnå våra nationella klimatmål samt vårt åtagande i enlighet med Parisavtalet?

Arlandas expansionsplaner och klimatet

Den här debatten ser jag fram emot. Arlandas ledning, tydligen uppbackade av infrastrukturminister Tomas Eneroth (S), vill trefaldiga flygtrafiken på Arlanda. Mer flyg innebär ökade utsläpp. Hur väl rimmar det med våra klimat- och miljömål? Det rimmar inte alls, skulle jag vilja påstå.

Se min interpellation här eller nedan till klimatminister Isabella Lövin (MP). Debattdatum ännu inte klart. Se också Effekts artikel om den kommande debatten.

Arlandas expansionsplaner och påverkan på klimatet
Interpellation 2017/18:338 av Jens Holm (V) till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Flyget är en av våra snabbast växande utsläppskällor av växthusgaser. Sedan början av 1990-talet har de svenska utrikesflygresorna ökat med 130 procent, och de samlade svenska utsläppen från flygsektorn ligger i dag på 11 miljoner ton enligt en rapport från Chalmers tekniska högskola till Naturvårdsverket. Fortsätter flygandet att öka i samma takt kommer utsläppen enbart från flygsektorn att vara större än Sveriges övriga utsläpp vid 2040. Vi välkomnar förslaget till flygskatt, men i övrigt finns få konkreta styrmedel för att minska flygets snabbt ökande utsläpp.

Statliga Swedavia vill att Sveriges största flygplats Arlanda ska expandera från 26 miljoner till på sikt 70 miljoner flygresor per år. En så kraftig ökning skulle förstås leda till ökade utsläpp och därmed riskera våra nationella klimatmål och övriga miljömål. Trots det tycks Arlandas expansionsplaner välkomnas av regeringen. Infrastrukturminister Tomas Eneroth kommenterade planerna nyligen: Arlanda behöver byggas ut rejält. Målet är att Arlanda ska bli Nordens ledande flygplats. (Svenska Dagbladet den 4 januari 2018)

Från och med i år har Sverige en klimatlag och ett klimatpolitiskt ramverk. Den 1 januari, när klimatramverket trädde i kraft, sa klimatminister Isabella Lövin: Från och med nu blir det olagligt att prioritera bort klimatet. Syftet med det klimatpolitiska ramverket är att alla politikområden och regeringens samlade politik ska verka för att klimatmålen nås. Ett klimatpolitiskt råd har inrättats med syftet att övervaka att den samlade politiken verkar för att klimatmålen nås.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:​
1. Anser statsrådet att Arlandas expansionsplaner är förenliga med Sveriges klimatmål och övriga miljömål?
2. Avser statsrådet att verka för att regeringen genomför en analys ur miljö- och klimatperspektiv av Swedavias expansionsplaner för Arlanda?

Jens Holm (V)

Höj ambitionerna i Bonn

Jag skriver idag i ETC om klimattoppmötet i Bonn. Läs där eller nedan.

Inför slutförhandlingarna: Höj ambitionerna i Bonn
ETC, 2017-11-15
Nu återstår tre skälvande dagar av klimattoppmötet, COP23 i Bonn. Klimatminister Isabella Lövin är på plats och representerar Sverige i de viktiga förhandlingarna. Men kommer hon agera annat än ett eko från Bryssel?

När jag besökte Bangladesh tidigare i år framstod utmaningarna som näst intill oöverstigliga. Från havet pressas landet av stigande havsnivåer och saltvattenintrång, norrifrån från floder som slagit vattennivårekord i takt med att Himalayas glaciärer smälter allt snabbare.

Runt huvudstaden Dhaka bygger man på sandvallen som ska skydda mot översvämningarna, längs kusten byggs skolor på pelare för att barnen inte ska drunkna när havet stiger. Samtidigt blir luften i Bangladeshs storstäder allt svårare att andas när trafiken ökar och mer fossila energikällor bränns.

Frågan är: hur mycket hjälp kan Bangladesh och andra drabbade länder vänta sig från toppmötet i Bonn, och av Sverige? Jag ser tre knäckfrågor här.

Sverige och i-länderna måste göra sin hemläxa. När FN:s miljöorgan UN Environment gick igenom ländernas klimat­bidrag till Paristoppmötet konstaterade de att de endast räcker för att göra en tredjedel av de nödvändiga utsläppsminskningarna. FN-organet skriver ”Gapet mellan de nödvändiga utsläppsminskningarna och de nationella bidragen från Paris är alarmerande stort”.

Parisavtalets artikel 4 slår fast att alla länder har möjlighet att höja sina klimatbidrag, men inte sänka. När tar Sverige initiativ till höjda bidrag?

En utgångspunkt i förhandlingarna är att de industrialiserade länderna ska hjälpa de fattiga med klimatfinansiering, och att det ska göras med ”nya och additionella medel”. Det brukar tolkas som att pengar­na inte ska tas från det ordinarie biståndet. Men de klimatpengar som EU bidrar med tas i huvudsak från biståndet. När kommer ­Isabella Lövin och EU att presentera klimat­finansiering som görs med nya pengar?

EU och Sverige har över huvud taget ingen strategi för hur ny teknik och nytt kunnande ska kunna föras över till utvecklingsländerna för att de snabbt ska kunna minska utsläpp och hantera klimatförändringens effekter. Mycket av den senaste miljötekniken är dyr och inlåst i patent. För att utvecklingsländerna ska kunna använda sig av den måste i-länderna värna överföringen av miljötekniken framför storbolagens intressen av upprätthålla sina teknikförsprång.

När jag debatterade COP23 förra veckan med Isabella Lövin lovade hon att verka för höjda ­klimatbidrag. Men hittills har varken Sverige eller EU presenterat förslag på hur klimatbidragen ska göras mer ambitiösa. Och det är faktiskt så att Isabella Lövin inte reser till COP23 med något eget ­klimatbidrag, utan hon lutar sig helt och hållet mot EU:s gemensamma, som är helt otillräckligt.

Sverige borde kunna ha ett eget klimatbidrag som kompletterar och går utöver vad EU säger. Om inte vi tar vårt ansvar hur ska vi då kunna ställa krav på andra?

”Vi hoppas på er hjälp”, var det samstämmiga svaret från de politiker, forskare och organisationsföreträdare som jag träffade i Bangladesh. Samma budskap har jag tidigare fått från företrädare från Tuvalu, Filippinerna, Indien och Bolivia. De vill att vi ska ta ansvar för våra utsläpp. De vill ha hjälp att inte göra om våra misstag. Vågar Isabella Lövin ta ton mot den konservativa majoriteten inom EU och agera som den föregångare som Sverige borde vara?

Det är nu vi behöver handling. Och Sverige kan visa vägen.

Jens Holm, klimatpolitisk talesperson (V)

COP23 och Sveriges ansvar

Jag har i veckan debatterar klimattoppmötet COP23 med klimatminister Isabella Lövin. Ni kan se debatten här.  Lövin och regeringen måste vara mycket tydligare i att driva att klimatfinansiering till länder i Syd ska göras med ”nya och additionella” medel och att det betyder att pengarna inte får tas från biståndsbudgeten. Och det är förvånande och helt oacceptabelt att regeringen inte har gjort någon analys av de 20,3 miljarder Euro som EU rapporterat in som klimatfinansiering till COP23. Anser regeringen att detta är nya pengar, eller tas de från biståndsbudgetarna? Tyvärr handlar det mesta av pengarna om det sistnämnda. Sverige verkar inte heller ha någon tydlig strategi för hur teknik snabbt och billigt ska föras över till utvecklingsländerna. Detta är märkligt när det är en fråga som har hängt med i klimatförhandlingarna sedan Klimatkonventionen klubbades 1992.

Jag fick i alla fall tre positiva löften från klimatministern:

  1. Isabella Lövin sa att hon driver på för att EU ska anta ett ambitiösare klimatbidrag och att hon trodde att det skulle kunna bli klart nästa år.
  2. En handlingsplan för genus och klimat kommer att klubbas på COP23 om Lövin får som hon vill.
  3. Hon sa också att Världsbanken, EIB och andra multilaterala institutioner måste fasa ut sina fossilinnehav.

    Jag kommer att följa upp allt detta och göra vad jag kan för att det också blir så i praktiken.

En rapport som skakar om

FNs miljömyndighet UNEP har idag presenterat sin rapport The Emissions Gap Report 2017. Den visar med plågsam tydlighet hur långt det är mellan de fina orden på klimattoppmötena och de verkliga utsläppsminskningar som måste göras. Rapporten konstaterar bland annat att de bidrag som länderna gjorde vid Paristoppmötet 2015 endast täcker en tredjedel av de utsläppsminskningar som behöver göras. I sammanfattningen skriver man: ”The gap between the reductions needed and the national pledges made in Paris is alarmingly high.”

Världens länder måste med andra ord göra mer, mycket mer för att minska utsläppen snabbt. Det gäller i synnerhet världens industrialiserade länder. Frågan är vad Sverige gör. Vid klimattoppmötet i Bonn, som börjar om en vecka, har klimatminister Isabella Lövin chansen. Jag debatterar denna fråga med henne på tisdag kl 13.00 i riksdagens kammare.

Fiskeavtalen och det svenska ansvaret

Trots att regeringen består av två partier som säger sig verka för ökad rättvisa och hållbarhet har man röstat för nästan alla EUs kontroversiella s k fiskepartnersavtal med utvecklingsländer. Fiskeavtalen låter europeiska flottor, mot en mindre betalning, fiska upp fisk utanför de fattiga ländernas kuster. Regeringen har alltså gett sitt aktiva stöd till att stora summor av våra skattepengar går till att europeiska flottor tömmer dessa länders vatten på fisk (avtalen kostar ca 180 miljoner euro/år).

Totalt har SMP-regeringen röstat för åtta avtal sedan hösten 2014 samt gett sitt stöd till att förhandlingar om att ytterligare två avtal ska inledas (med Kiribati och Tanzania). Det som SMP-regeringen röstat för är avtal med följande länder: Mauritanien, Sao Tomé och Principe, Gabon, Kap Verde, Liberia, Madagaskar och Guinea Bissau. Endast en gång har regeringen röstat nej. Det gällde avtalet med Senegal. Det visar en genomgång som Riksdagens utredningstjänst har gjort för min räkning samt min egen genomgång av EU-nämndens hanterande av avtalen.

Idag kommer jag debattera detta med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Jag har krävt att få debattera med klimat- och biståndsminister Isabella Lövin, internationellt ryktbar i fiskefrågor och författare till boken ”Tyst hav”, men hon har valt att lämna över besvarandet till Sven-Erik Bucht, en kanske något mindre ryktbar minister i just dessa frågor.

Jag vill ha ett svar på varför regeringen stödjer dessa avtal samt om man på havskonferensen nästa vecka avser verka för att EUs och andra länders fiskeavtal avskaffas och omvandlas till utvecklingsprojekt för hållbart fiske med lokal förädling.  Läs min interpellation här. Följ debatten på riksdagen.se

Rapporten från riksdagens utredningstjänst: Fiskeavtal och regeringens agerande_RUT 2017_734

 

Orimliga prisökningar i kollektivtrafiken

Priset på att resa kollektivt har ökat med 70 procent de senaste femton åren. Konsumentprisindex (KPI) har under samma period varit 18 procent. Priset på att resa kollektivt har alltså ökat nästan fyra gånger så mycket som den allmänna prisökningen. Är det rimligt? Underlättar detta för fler att resa kollektivt? Nej knappast.

kolltransport_priser

Se tabellen ovan från Svensk Kollektivtrafik. Priset avser månadskort (statistik för 2009 finns inte). Denna statistik stämmer väl överens med den sammanställning av kollektivtrafiktaxor som SvT gjorde för några år sedan. De kom fram till att priset hade ökat med fyra gånger med än KPI.

Vi måste snabbt minska utsläppen av växthusgaser. Därför måste många fler resa kollektivt. Färre resor ska göras med bil. Det är i perspektivet helt orimligt att det har blivit så dyrt att resa kollektivt. Det ska vara bekvämt, tryggt, pålitligt och billigt att resa kollektivt. Dags för politisk handling.

Jag tog också upp denna fråga med klimatminister Isabella Lövin i förra veckans riksdagsdebatt om klimatförändringen (se mitt första och andra inlägg).