Politik för ökat cyklande

Under pandemin har intresset för att cykla runt om i hela världen, så också i de flesta svenska kommuner. Vi behöver understödja att fler cyklar och därmed undviker resor med egen bil. Det måste också bli säkrare att cykla. Därför presenterar Vänsterpartiet nu vår motion Ökad och säker cykling. Läs den hos riksdagen.

Ett axplock ur innehållet: Ökade investeringar i cykelinfrastruktur, svänga mot rött, gröna resplaner, ta med cykeln på tåget, fyrstegsprincipen, få ordning på elsparkscykelkaoset.

Tio reformer för ökad cykling

Idag debatterar vi cykelfrågor i riksdagen. Mitt anförande kan du läsa nedan.

Tio reformer för ökad cykling
Att cykla är fantastiskt ur alla aspekter; inga utsläpp av växthusgaser, inget buller, minimal risk för smittspridning och den bättre hälsan får man på köpet. Det finns därför många goda skäl till att samhället ska främja en ökad cykling. Dessvärre har inte cykling setts som ett transportmedel i Sverige. Det märks också i infrastrukturplaneringen – alltså det som vi politiskt styr över. I bästa fall ses cykling som ett bihang till bilismen. I värsta fall syns cyklingen inte alls. Ingetdera är gott nog. Vi behöver en aktiv politik för ökad cyklism. Låt mig ta upp ett antal förslag från oss i Vänsterpartiet till hur vi i närtid kan göra det enklare och säkrare att cykla.

  1. Dra nytta av pandemin. Pandemin i sig är förstås förfärlig, men det sker också positiva förändringar. Cykling har på kort tid vuxit fram som ett klimatsmart och smittsäkert sätt att ta sig till och från jobbet. Runt om i världen ser vi hur städer, regioner och stater satsar på att få invånarna att cykla mer. Enligt den europeiska cyklistorganisationen European Cyclist Federation har mer än 10 miljarder kronor satsats på ökad cykling sedan pandemins genombrott i Europa och 230 mil ny cykelinfrastruktur har anlagts. I Paris ska nio helt nya cykelstråk anläggas, från stadens förorter in till city. 65 mil cykelinfrastruktur ska byggas i den franska huvudstaden. I Milano, Paris, London och Berlin konverteras bilvägar till cykelvägar. I London har världens största bilfria område anlagts. Bryssel har sänkt bashastigheten, något som gynnar cykling. Och mycket mycket annat. Och i Sverige… Ja, vad har regeringen gjort i Sverige? Regeringen har lovat 325 miljoner kronor i ökade cykelanslag för i år. Det räcker inte långt och bleknar vid en internationell jämförelse. Mer pengar måste satsas på att bygga ut cykelinfrastrukturen, och passa på nu under pandemin då viljan att cykla är extra stor.
  2. Investera mer i cykelinfrastruktur. De 1,5 miljarder som finns i den nationella infrastrukturplanen räcker inte. Planen omfattar totalt 700 miljarder kronor. Varför strök regeringen de enda två namngivna stråken som fanns i utkastet till infraplanen, Märstastråket och Täbystråket?
  3. Sätt ett konkret mål om att ökad cyklandet i Sverige, t ex att cykling ska utgöra 20 procent av alla resor till senast 2025.
  4. Ändra i Väglagen så att cykelvägar kan byggas separat oavsett om det finns en bilväg på plats eller inte. Och här vill jag yrka bifall till det tillkännagivande som nu kommer att röstas igenom i detta betänkande. Efter motioner från flera partier, bl a Vänsterpartiet, kräver vi nu av regeringen att Väglagen ska ändras så att cykelbanor ska kunna anläggas oavsett om det finns en bilväg där eller inte. Detta kommer avsevärt förenkla utbyggnaden av cykelinfrastruktur i Sverige. Hur S, C och L kan motsätta sig detta, dessutom med hänvisning till den privata äganderätten, det övergår mitt förstånd. Varför ska just byggande av cykelvägar försvåras?, det måste S, C och L kunna svara på.
  5. Satsa på s k steg 1 och 2-åtgärder. Det är bättre att förändra beteende och trimma det som redan finns istället för att bygga nytt. Steg 1- och 2-åtgärder måste kunna få statlig finansiering, det går inte att rulla över hela ansvaret till kommunerna. Pengar borde kunna finansiera insatser som: tillfälliga cykelbanor (pop-upbanor), information, skyltning, ekonomiskt stöd för ökad cykling, lånecyklar m m.
  6. Sänk bashastigheten i städer. Ändra normen från 50 km/h till 30 km/h, Med sänkt bashastighet blir det enklare och säkrare att gå och cykla i våra städer, något som FNs trafiksäkerhetskonferens här i Stockholm i fjol också förespråkar.
  7. Se till så att vi kan ta med cykeln på tåget. Jag vill här yrka bifall till reservation nr 8 från Vänsterpartiet som just handlar om detta. I många andra länder är det en självklarhet, dock inte i Sverige. Det skulle förenkla vår mobilitet så otroligt mycket om man kunde få ta med sig cykeln på tåget. Går det i Danmark, Tyskland, Schweiz och Österrike så går det förstås i Sverige.
  8. Gör det enklare att cykla mot enkelriktat och tillåt högersväng mot rött där det passar. Lita på att våra kommuner kan fatta de bästa besluten för sina invånare.
  9. Ta hänsyn till cyklisterna vid byggande av två-plus-ettvägar. Vid byggande av två-plus-ett-vägar bör alltid cykeltrafikanternas framkomlighet vara lika viktig att beakta som trafiksäkerheten för bilister. Därför behöver riktlinjerna till Trafikverket göras om så att cyklisternas framkomlighet och säkerhet alltid prioriteras.
  10. Det är helt orimligt att tusentals elsparkcyklar/elscootrar får förhindra framkomligheten för fotgängare, funktionshindrade och cyklister. Styr upp elsparkcyklarna. Se till så att det här blir en tillståndspliktig verksamhet. Då kan våra kommuner få bestämma om det finns plats för elsparkcykeluthyrning och isåfall på vilket sätt.

Låt oss fatta de rätta besluten för att underlätta för fler att cykla. Att cykla är bra för hela samhället; tidseffektivt, billigt, hälsosamt, klimatsmart och även smittsäkert. Idag tar vi ett viktigt steg framåt när vi kräver att regeringen förändrar väglagen för underlätta för byggandet av nya cykelvägar. Låt oss sedan snabbt fortsätta att driva igenom fler cykelreformer.

Jens Holm

Låt oss cykla mer i Sverige

Idag har vi debatterat cykelpolitik. Du kan se mitt anförande här. I korthet gick det ut på:

  1. Att cykla är fantastiskt ur alla aspekter; inge utsläpp, inget buller, liten trängsel och bättre hälsa får man på köpet.
  2. Vi behöver en politik för ökad cyklism.
  3. Det finns ett antal saker vi kan göra i närtid för att snabbt föra det enklare och säkrare att cykla. Till att börja med: sätt ett mål för ökad cyklism. Vänsterpartiet vill fördubbla cyklandet till 20 procent av alla resor.
  4. Investera mer i cykelinfrastruktur. De 1,5 miljarder som finns i den nationella infrastrukturplanen räcker inte. Planen omfattar totalt 700 miljarder kronor. Varför strök regeringen viktiga stråk som Märstastråket och Täbystråket när infrastrukturplanen lades fram? Där försvann också ca 400 miljoner kronor till cykelinfrastruktur.
  5. Ändra i Väglagen så att cykelvägar kan byggas separat oavsett om det finns en bilväg på plats eller inte. Kravet på det s k funktionella sambandet mellan bilväg och cykeldito måste ändras eller tas bort.
  6. Sänkt bashastighet i städer är bra för framkomligheten för gång och cykel. Ändra normen från 50 km/h till t ex 40 kom/h, något som FNs trafiksäkerhetskonferens här i Stockholm nyligen var inne på i sin resolution.
  7. Gör det enklare att cykla mot enkelriktat och tillåt högersväng mot rött där det passar. Lita på att våra kommuner kan fatta de bästa besluten för sina invånare.
  8. Låt oss kunna ta med cykeln på tåget. Det funkar i andra jämförbara länder, klart att det går även här.
  9. Reglera elsparkcyklarna. Det är helt orimligt att tusentals elsparkcyklar/elscootrar får förhindra framkomligheten för fotgängare, funktionshindrade och cyklister.
  10. Regeringens cykelstrategi är vällovlig, men räcker inte. Nu är det dags för handling. Ta och vakna, S och MP!

Red upp i elskoterkaset

Nu har det åttonde elskoterbolaget etablerat sig i Stockholm, amerikanska Bird. Som jag konstaterat tidigare kan elsparkcyklar, rätt använda, vara en tillgång. De kan underlätta korta transporter och om de ersätter bilen bidra till minskade utsläpp. Men ska det bli så krävs det att de ingår i någon form av urbant transportsystem. Det är idag inte fallet i våra städer, i synnerhet inte här i Stockholm där jag vistas mest.

Att andra människor idag begränsas i sin framkomlighet och den otroligt kraftiga ökningen i skador kopplade till elskotrarna är helt oacceptabelt. Jag förvånas också över att dessa kommersiella bolag, ofta uppbackade av internationella riskkapitalister, får etablera sig precis som de vill, utan krav på tillstånd från våra lokala makthavare.

Nu är det dags att skapa ordning och reda i det elskoterkaos som idag råder. Jag har därför lyft frågan till regeringen. Här min skriftliga fråga och nedan eller här min interpellation till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S). Det är ännu inte klart när debatten om min IP blir.

Dagens Industri skriver om min interpellation. Här finns mitt inlägg i Dagens Nyheter.

Ordning och reda kring elskotrar
Interpellation 2018/19:307 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Användandet av elskotrar/elsparkcyklar sprider sig lavinartat i Sverige och internationellt. Många upplever elskotern som ett smidigt färdmedel för att ta sig fram mellan relativt korta punkter i en stad. Företag uppbackade av riskkapital erbjuder korttidshyrning av elskotern. Bara i Stockholm har på kort tid en handfull olika elskoteraktörer etablerat sig med syfte att tjäna pengar på uthyrning av skotrarna.

Men elsparkcyklarna skapar inte bara frihet för användarna; de begränsar framkomligheten för många andra, inte minst funktionshindrade. Trots en frivillig avsiktsförklaring med Stockholms stad fortsätter kvarlämnade elskotrar att upplevas som ett stort framkomlighetsproblem i Stockholm. Felaktigt använda kan skotrarna också utgöra en stor trafikfara både för användarna och för andra. Enligt S:t Görans akutmottagning i Stockholm får man in minst ett fall om dagen med allvarliga skador orsakade av elsparkcyklar. Tidigare i år skördade de hyrbara elskotrarna sitt första dödsoffer då en person förolyckades i Helsingborg.

Det är uppenbart att lagstiftare, lokalpolitiker och myndigheter inte har hunnit följa med i den snabba utveckling som elsparkcyklarna är ett uttryck för. I praktiken råder i dag kaos kring både användning och uppställande av elskotrarna i många av våra städer, inte minst vår huvudstad. Även insamling av överblivna sparkcyklar lämnar mycket övrigt att önska avseende arbetsvillkor för dem inom den så kallade gigekonomin som samlar in cyklar till minimal betalning. Ett konkret exempel på hur samhället inte har följt med i utvecklingen är att elsparkcyklar i dag klassas som cyklar i lag och förordning. Det gör att det inte finns någon åldersgräns för användandet, ej heller krav på hjälm (för dem över 15 år) samt att elsparkcyklarna får framföras på samma sätt som vanliga cyklar, bland annat på gångvägar så länge gångfart tillämpas.

Vi kan inte stillatigande se på när allt fler skadas och människor begränsas i stadsmiljön av kommersiella företags drift att tjäna pengar på elskotrar. Många aktörer förväntar sig att samhället styr upp rådande oordning. Ordningslagen och lokala ordningsföreskrifter borde kunna användas för att redan här och nu reglera verksamheten. Sannolikt skulle en klassning av elskotrarna i en egen fordonskategori underlätta kontrollen av verksamheten. Som konstateras i rapporten Eldrivna enpersonsfordon (2018), beställd av Trafikverket, skulle en egen klassificering underlätta kontrollen av fordonen och bidra till större säkerhet och överlag större möjligheter till en bättre ordning i våra städer.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att skyndsamt ta initiativ till att elskotrar ska få en egen klassificering i lag och förordning?
Vilka övriga initiativ avser ministern att ta för att olyckor ska undvikas och framkomligheten för alla ska garanteras i våra städer?

 

Regeringen måste ingripa mot elsparkcyklarna

Jag svarar på ett inlägg om elscootrar i Dagens Nyheter. Läs det där eller nedan.

Regeringen måste ingripa mot elsparkcyklarna
Dagens Nyheter, åsikt, 2019-08-27
Sonja Forward och Krister Spolander (DN 27/8) kräver bättre ordning på elsparkcyklar, bland annat att de inte ska få köra på trottoarer. Jag kan inte annat än instämma. Användandet av elscootrar sprider sig lavinartat i Sverige. Bara i Stockholm finns numera sju olika bolag som hyr ut elscootrar. Den snabba etableringen har bland annat kunnat göras utan krav på tillstånd. För mig är detta obegripligt och strider mot normalt förfarande i Sverige. Vilken annan kommersiell verksamhet får erbjuda sina tjänster med tusentals fordon på en begränsad stadsyta utan kostnad eller ens krav på tillstånd?

Det som är en frihet att tjäna pengar för Voi, Lime, Tier m fl har nu blivit en begränsning för alla andra som vill ta sig fram i våra städer på ett tryggt och städat sätt, inte minst för de med ett funktionshinder.

Vi kan inte stillatigande se på när alltfler skadas och människor begränsas i stadsmiljön av kommersiella företags drift att tjäna pengar på elscootrar. Våra lokalpolitiker borde ställa krav på tillstånd samt vid behov agera med stöd i lokala ordnings- och trafikföreskrifter. Att göra en frivillig avsiktsförklaring med några av bolagen, som det blågröna styret gjort i Stockholm, är inte tillräckligt. Det kan vem som helst erfara som vistas i centrala Stockholm.

Men vi behöver också agera på nationell nivå. Elscootrarna får i dagsläget köra på våra trottoarer (om de håller ”gångfart”) eftersom de är definierade som cyklar. Därav kommer också att det inte finns någon åldersgräns eller allmänt krav på hjälm. Vi behöver därför en klassificering av elscootrarna till en egen fordonskategori. Det skulle underlätta reglering och kontroll av verksamheten, bl a så att scootrarna inte kan vistas på trottoarer.

Vi i Vänsterpartiet kommer att agera både nationellt och lokalt för en bättre ordning. Dagens elscooterkaos har gått överstyr och fordrar skyndsamt och kraftfullt politiskt agerande.

Jens Holm (V), ordförande riksdagens trafikutskott