V bäst för miljön

Vänsterpartiet var bästa partiet för miljön konstaterade Naturskyddsföreningen nyligen när de gått igenom den förda politiken under mandatperioden. Nu är V och MP de två partier som svarar ja på de 18 miljöreformer som organisationen ställt frågor om. Inte oväntat för mig som nu varit miljöpolitisk talesperson i åtta år för Vänsterpartiet, men inte desto mindre härligt med ett kvitto på vårt enträgna miljö- och klimatarbete.

Röd politik för grön omställning! Så lyder omställningen hos oss!

Läs gärna vårt omställningsprogram, eko-eko.

Ekoekoprogrammet antaget

För två timmar sedan klubbades Vänsterpartiets program för socialt och ekologiskt hållbar omställning, ekoeko. Det blev ett fantastiskt resultat. Nu säger vi att vi ska se till att Sverige har nollutsläpp och ett helt igenom förnybart energisystem till senast 2040. Vi berättar hur alla politikområden ska hålla sig inom de ramar som ekosystemen sätter upp; exempelvis bostadspolitiken, energin, transportsektorn, livsmedelsproduktionen och, inte minst, den ekonomiska politiken.

Programmet slår också fast att kärnkraften ska avvecklas ”så fort som möjligt”. Ett förslag om att ta hänsyn till svensk kärnkrafts möjligheters att ersätta fossilkraft i andra länder ströks. Flera miljöskatter föreslås höjas eller införas, industrins nedsättningar av koldioxidskatten ska avskaffas, men med en liten majoritet avslogs förslaget (117 mot 93) om en livsmedelsskatt/köttskatt. Det var synd, men det viktigaste finns kvar; att Vänsterpartiet ska verka för en minskad köttkonsumtion.

Här finns förslaget till ekoekoprogram (obs! En del ändringar har gjorts under kongressen, ett slutgiltigt program kommer senare).

Motioner till kongressen 2016

I maj i år har Vänsterpartiet kongress. Miljö- och klimatfrågor kommer vara huvudtema när omställningsprogrammet ekeko ska antas. Nedan de motioner jag skrivit (jag är med på en del andra, men de finns på annat håll).

Motion: omställningsprogrammet
Följ ekoeko – driv skatt på livsmedel med stora utsläpp
Vänsterpartiet har ofta varit först ut av de politiska partierna i progressiva frågor. Före något annat parti krävde vi könsneutrala äktenskap, HBTQ-personers rättigheter, ett bistånd över skammens gräns och sextimmars arbetsdag för att nämna några exempel. Vi har tagit hårda strider och kanske kortsiktigt förlorat röster, men oftast har vi vunnit till slut. Vi hoppas att denna anda av att vara föregångare ska fortsätta att vara vägledande för partiet.

Processen kring ekoekorapporten är ett annat exempel där vi har möjlighet att vara banbrytande i en fråga som kommer att påverka oss i decennier framöver, nämligen hur bygga ett samhälle som är socialt och ekologiskt hållbart. I den 80-sidiga rapporten ”Politik för en rödgrön omställning” tas en mängd frågor som snabbt behöver sin lösning; energisystemet, transporterna, bostäderna, skatter, investeringar och livsmedel.

En vägledande tanke bakom ekoekorapporten har varit att ta fram en politik som tar klimatutmaningen på allvar. Vi, liksom i ännu högre grad övriga partier, har inte politiska förslag som räcker hela vägen fram till våra vetenskapligt motiverade målsättningar om exempelvis högst två graders uppvärmning. Att ta klimatutmaningen på allvar kräver därför en heltäckande politik, en politik som tar sig an alla väsentliga typer av utsläpp och miljöpåverkan.

Vi tycker att partistyrelsens förslag till omställningsprogram överlag är bra men vi är besvikna över att man inte följer ekoekorapportens förslag om att införa en klimatskatt på livsmedel med stora utsläpp. Livsmedelskonsumtionen, i synnerhet kött- och mjölkkonsumtionen, står för några av de snabbast växande utsläppen av växthusgaser i Sverige. Orsaken till det är att köttkonsumtionen ökat kraftigt, inte minst det importerade köttet, de senaste decennierna.  Utsläppen av Sveriges kött- och mjölkkonsumtion ligger idag på 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter, nästan lika mycket som utsläppen från alla personbilar i Sverige. Flera regleringar och styrmedel finns redan för att minska personbilars utsläpp, men utsläppen från maten är fullständigt oreglerade.

Det är därför som vi i ekoekoarbetsgruppen har föreslagit en proportionerlig klimatskatt på livsmedel som gör de mest klimatbelastande matvarorna, främst nötkött, vissa mejerivaror och importerade frukter, relativt sett dyrare. Liknande skatter har föreslagits av både Jordbruksverket och Naturvårdsverket samt en mängd forskare och miljöorganisationer. Men i PS´ förslag finns inte skatten med, och få inte heller andra konkreta förslag på åtgärder för att minska matens utsläpp. Vi menar att detta riskerar att undergräva trovärdigheten för hela Vänsterpartiets klimatpolitik. Ska vi vara trovärdiga som klimatparti måste vi ha en politik för en sektor som genererar så stora utsläpp.

Vi menar att en klimatskatt på kött och andra livsmedel med höga utsläpp är det effektivaste sättet att minska utsläppen. Åtgärder direkt i produktionen av livsmedel har endast en begränsad effekt på utsläppen. Sådana åtgärder skulle dessutom endast slå mot svenska producenter och riskerar att öka importen ytterligare. Vi är öppna för att diskutera andra förslag, men att som VU enbart förlita sig på informationsåtgärder och konsumentmakten är inte trovärdigt.

Vi misstänker att VU helt enkelt är rädda för att ta den politiska debatten kring en klimatskatt på livsmedel. Kanske tror de att en sådan skatt skulle vara dålig för låginkomsttagare eller stigmatisera köttätare? Men bland annat forskaren Sarah Säll visar att höginkomsttagare lägger en större eller lika stor andel av sina utgifter på kött som låginkomsttagare, och på nötkött dubbelt så mycket lägger de en väsentligt större andel. Med en klimatskatt på livsmedel, och nötkött i synnerhet, skulle alltså höginkomsttagare få betala mer än låginkomsttagare. Kan vi också peka på att en livsmedelsskatt skulle dra in stora intäkter som kan användas till att t ex sänka priset på vegetabilier och/eller ekologisk mat (sådant vi borde äta mer av) skulle vi kunna se till att hållbar mat inte är en klassfråga, utan något som alla har råd med.

Mycket tyder också på att opinionsvinden håller på att vända. Undersökningar visar att en majoritet vill minska sin köttkonsumtion och skulle stödja en beskattning, samtidigt som frågan har lyfts upp i stort i bland annat SVT och Dagens Nyheter.

En minskad köttkonsumtion är helt avgörande för att vi ska kunna uppnå våra ambitiösa klimatmål och rädda världen från en eskalerande och direkt farlig klimatförändring. En minskad köttkonsumtion skulle också ge oss bättre förutsättningarna att behandla djuren med mer respekt, minskad övergödning i Östersjön och bidra till bättre folkhälsa (något WHO nu senast har pekat på). Att bara hoppas på konsumentmakten håller i det här läget inte för ett parti som vill ligga i frontlinjen i miljöfrågorna. Därför hoppas vi att partistyrelsen omprövar VUs förslag till omställningsprogram och är positiva till en proportionerlig skatt på livsmedel.

Helt i linje med ekoekoarbetsgruppens rapport yrkar vi på att följande text läggs in i omställningsprogrammet vid punkt 115, efter meningen ”… kommer från djur som fötts upp i Sverige.” och att den text som läggs till lyder:

Vänsterpartiet vill införa en proportionerlig klimatskatt på livsmedel, inhemska och importerade, i syfte att minska utsläpp av växthusgaser och annan miljöpåverkan. Ekonomiska styrmedel används därigenom för att öka konsumtionsandelen av klimatsmarta livsmedel och ge stöd till hållbar mat.

Jens Holm (V) Enskede
Deniz Tutuncu (V) Norrköping
Rikard Warlenius (V) Hägersten-Liljeholmen
Lina Hjorth (V) Hägersten-Liljeholmen
Anna Hedenus (V) Majorna
Jöran Fagerlund (V) Angered
Samuel Skånberg (V) Haninge
Ellen Skånberg (V) Haninge
Mattias Pettersson (V) Lidköping
Jenny Hallström (V) Lidköping
Vilmer Andersen (V) Malmö
Elisabeth Hellman (V) Malmö

Motion, partiprogrammet, strategiska huvudlinjer
Vänsterpartiets kongress 2016
De nya strategiska huvudlinjerna är en intressant text som i flera avseenden tar politiken framåt. Man knyter också an till några viktiga delar av arbetsgruppen ekoekos resonemang. Men vad det gäller arbetstidsförkortningen missar man helt och hållet de miljö- och klimatvinster en sådan skulle medföra, något ekoeko lyfter upp i sin rapport.

Vi yrkar på följande:

Arbetstidsförkortning och miljön
I enlighet med vårt resonemang ovan yrkar vi på att denna text läggs till där det passar i strategiska huvudlinjer:
”Vänsterpartiet vill realisera huvuddelen av produktivitetsutvecklingen som fritid, snarare än som fler producerade materiella varor. Detta i form av en fortlöpande, generell arbetstidsförkortning med 30 timmars arbetsvecka som första målsättning. En sådan arbetstidsförkortning skulle öka jämlikheten i samhället och vara en viktig del i omställningen till ett hållbarare samhälle.”

Jens Holm (V) Enskede
Torbjörn Vennström (V) Kungsholmen
Lina Hjorth (V) Hägersten-Liljeholmen
Rikard Warlenius (V) Hägersten-Liljeholmen

Motion, partiprogrammet, strategiska huvudlinjer
Vänsterpartiets kongress 2016
De nya strategiska huvudlinjerna är en intressant text som i flera avseenden tar politiken framåt. Man knyter också an till några viktiga delar av arbetsgruppen ekoekos resonemang. Men det är olyckligt att man uttrycker sig så fatalistiskt och reduktionistiskt kring konsumtionens utsläpp, de idag snabbast växande utsläppen. Som vi förstår programförfattarna kan endast dessa utsläpp minskas efter att vi ändrat det nu existerande ekonomiska systemet. Vi tycker också att det borde vara självklart att vi ska driva också hållbar mat. Därav nedanstående yrkanden.

Vi yrkar på följande:

Alla kan göra något
Ändra meningen:
1504 Det är varken rimligt eller framgångsrikt att försöka lösa klimatproblemen
1505 genom att människor förväntas ge upp privat konsumtion inom ramen för dagens system.

Till:
”Alla människor kan bidra till en positiv förändring genom ändringar av sitt sätt att leva, vilket i sig kan bidra till stora positiva förändringar. Men det går inte att förlita sig enbart på individuella val. Vi behöver politiska beslut och samarbete för att omställningen verkligen ska bli av.”

Hållbar mat
Genom att lägga till ordet hållbart uttrycker vi att maten ska vara bra för miljön och klimatet; hållbar helt enkelt.

Därför; lägg till ordet ”hållbart” i denna mening:

1509 Det handlar om att utgå från behoven av att äta näringsrikt, hållbart och gott, ha en god och trygg
1510 inkomst, ett bra boende, delta i samhällslivet, resa, umgås och utvecklas.

Jens Holm (V) Enskede
Torbjörn Vennström (V) Kungsholmen

Så här går vi vidare efter Paris

Jag skriver på Vänsterpartiets debattforum om COP21 och hur vi nu går vidare efter Parisavtalet. Egentligen en intern debattartikel, men våra debatter är (nästan) alltid offentliga, så varsågod och läs där eller nedan.

Så här går vi vidare efter Paris
Vansterpartiet.se 2015-12-17
I lördags enades 195 av världens länder om ett nytt klimatavtal, Parisavtalet. Det här avtalet kommer inte på lång väg räcka för att lösa klimatfrågan. Som flera forskare har konstaterat, nu senast Rikard Warlenius, saknar avtalet bindande konkreta mål för hur mycket utsläppen ska minska och till när. Den tidigare siffran om 100 miljarder dollar per år till utvecklingsländerna ströks också från avtalet efter påtryckningar från EU och USA. Snabbt växande utsläpp från flyg, sjöfart och animalieproduktion nämns inte ens i avtalet.

Det är helt klart brister som ska kritiseras. Men det faktum att det ändå blev ett avtal är en seger mot klimatskeptiker, nyliberaler och amerikanska republikaner som inget annat hellre ville än att hela processen skulle rasa samman. Det faktiskt oväntat positiva i avtalet är att det skrivs in att temperaturökningen ska hållas ”väl under 2 grader C” och man ska ”vidta åtgärder” för att även begränsa till uppvärmningen till max 1,5 grader. Och detta står i själva avtalstexten som är folkrättsligt bindande, och inte i den juridiskt sett svagare beslutstexten som också klubbades i Paris. 1,5-gradersmålet har länge drivits av utvecklingsländerna och den mest radikala delen av klimatrörelsen. Vi Vänsterpartiet har sedan några år tillbaka också motionerat om en klimatpolitik som tar sikte på just detta.

Nu finns ett avtal på plats som 2020 ska ersätta Kyotoprotokollet. Arbetet nu bör vara inriktat på att höja ambitionerna i Sveriges och EU:s klimatpolitik. Toppmötena till trots, det är här hemma som vi verkligen kan fatta besluten som ställer om. Och det finns rätt mycket att göra.

En av våra slutsatser i ekoekorapporten är att när samhället väl enar sig kring en målsättning går det oftare fortare och det blir lättare att ställa om. Klimatomställningen är av den digniteten att alla samhällssektorer omfattas och omställningen av samhället måste göras på ett helt och hållet strukturerat sätt. Därför föreslår vi skärpta klimatmål, med krav på nollutsläpp i Sverige till senast 2040.

Vi vill se en klimatlag och utsläppsbudget liknande de Storbritannien redan genomfört. Genom ett långsiktigt mål om nollutsläpp som uppnås genom utsläppsbudgetar uppdelade på exempelvis femårsperioder skapar vi långsiktighet och struktur i klimatarbetet, något som saknas nu.

Vi vill ha kraftigt ökade investeringar i det som ställer om Sverige. Det finns enorma behov av investeringar i förnybar energi, elnät, järnvägar, kollektivtrafik, energirenoveringar och nybyggnation av lokaler och klimatsmarta bostäder. Vi ser med stort intresse på Storbritanniens statliga Green Investment Bank, som har investerat stora summor i omställningen. Vi vill införa en liknande bank i Sverige.

I världen växer rörelsen för att divestera – avinvestera – miljöskadliga placeringar snabbt. Några av världens tyngsta investerare har lovat att divestera mer än 50 miljarder dollar från olja och kol de kommande åren. Den norska oljefonden, världens största investeringsfond, har rensat ut över 100 företag av miljö- och klimatskäl bland sina placeringar. Och detta är troligen bara början. På det lokala planet ser vi hur kommuner som Uppsala och nu senast Stockholms stad gör sig av med sina fossila innehav. Vi vill exempelvis ge AP-fonderna nya placeringsdirektiv för divestering av det som smutsar ned. Hållbarhet, etik och mänskliga rättigheter ska vara ledstjärnor i de nya direktiven. Vi vill också att en av AP-fonderna ska göras om till en grön investeringsfond med ett huvudsakligt uppdrag att ställa om energisystem, genomföra investeringar i miljöteknik och skapa nya gröna jobb.

Höginkomsttagare belastar klimatet mer än andra. Enligt rapporten ”Extreme Carbon Inequality” från Oxfam står den rikaste tiondelen av världens befolkning för hälften av världens utsläpp. Det blir en nyckeluppgift för oss, som ett parti på rättvisans grund, att lägga fram förslag som just ser till att de som släpper ut mest – höginkomsttagare och storföretag – också blir de som får ta det största ansvaret i klimatomställningen. Omfördelning från rik till fattig, ökad offentlig konsumtion och att intäkterna från höjda miljöskatter går till det som gynnar låginkomsttagare exempelvis till kollektivtrafiken är några exempel på hur klimatpolitik både kan vara effektiv och rättvis.

På plats i Paris var jag frustrerad och ofta arg. Men jag blev också hoppfull över den rörelse av aktivister från både Nord och Syd som på några få år har vuxit till en global och kraftfull klimatrörelse. Inte minst Naomi Kleins brandtal för ett helt fullsatt alternativtoppmöte var inspirerande. Makthavarnas beslut i Paris var otillräckligt, men en process för radikalare klimatpolitik är helt klart redan i rullning. Där ska Vänsterpartiet vara en självklar del.

Jens Holm, klimatpolitisk talesperson

 

Kärnkraften ska avvecklas och bidra med klimatnytta

Jag och Rikard Walenius skriver i ETC om kärnkraft, klimat och ekoeko. Läs där eller nedan.

Kärnkraften ska avvecklas och bidra med klimatnytta
ETC, 2015-12-16
Johan Ehrenberg och Lennart Söder, KTH-professor, frågar i Dagens ETC 9/12 om Vänsterpartiet verkligen vill avveckla kärnkraften. Detta med anledning av vårt ekologisk-ekonomiska omställningsprogram, Eko-Eko. Punktprogrammet antogs av vår partistyrelse i slutet av november och ska slutgiltigt klubbas av vår kongress i vår. Programmet har föregåtts av ett ambitiöst arbete i vår arbetsgrupp Eko-Eko, där syftet har varit att kartlägga alla Sveriges utsläpp och få alla politikområden att verka för att snabbt ställa om Sverige.

Ehrenberg och Söder hänvisar till punkt 71 i programmet där vi skriver att vi vill avveckla kärnkraften men att hänsyn också ska tas till den svenska kärnkraftens möjlighet att bidra till minskade utsläpp från fossila kraftverk på den nordeuropeiska elmarknaden. Så, vårt enkla och raka svar på frågan om kärnkraftsavveckling är: Ja, Vänsterpartiet vill självklart avveckla kärnkraften. Och ja, Sverige ska ha ett 100 procent förnybart energisystem och nollutsläpp senast 2040.

Men för att vara intellektuellt hederliga vill vi i vårt program också förhålla oss till den elproduktion som våra kärnkraftsreaktorer de facto bidrar med idag. Under senare år har Sverige nettoexporterat el i storleksordningen 10–20 tera­wattimmar. Svensk el orsakar i normalfallet mycket små utsläpp jämfört med de länder som tar emot vår el. Mängden utsläpp som kan undvikas i mottagarländerna är inte småpotatis; det handlar ett gott år om uppåt 10 miljoner ton koldioxid. Vi har lite svårt att förstå upprördheten över att Sverige är med och minskar utsläppen rejält i andra länder.
Samtidigt finns förstås inget självändamål i att exportera el. Vi vore helt nöjda med om våra grannländer själva producerade förnybar energi i höjd med sina behov. Men vi behöver inse att vissa länder har en betydligt enklare resa till 100 procent förnybar energi än andra. Det glesa Sverige, med vår redan utbyggda vattenkraft och långa och blåsiga kust, har betydligt bättre förutsättningar än till exempel Danmark, Tyskland eller Polen. Deras utsläpp påverkar oss och hela världen. Det är därför en god idé att hjälpa dessa länder med vår nästan utsläppsfria el.

Om Ehrenberg och Söder menar att nya kärnkraftsreaktorer, som förespråkas av vissa borgerliga partier, står i vägen för det förnybara instämmer vi. Men att den nuvarande kärnkraften, som dessutom kommer att avvecklas successivt, skulle vara det stora hindret för det förnybara tycker vi är krystat. Det största hindret för det förnybara är snarare de låga elpriserna och för få politiska styrmedel. Här kan både Sverige och EU göra mycket, vilket vi tar upp i vårt program.
Vänsterpartiet vill satsa mer än något annat parti på att bygga ut den förnybara energin. Men behovet av utsläppsfri el är enormt, och för att maximera klimatnyttan gäller det att göra saker i rätt ordning. Vi behöver ersätta kvarvarande kol- och fossilgas i våra kraftvärmeverk. Vi behöver elektrifiera i stort sett hela transportsystemet. Vi behöver också hjälpa våra grannländer att reducera utsläppen i sina energisystem. Alla dessa faktorer ska vägas in när vi ställer om till förnybart och successivt avvecklar kärnkraften. Att det i slutändan är vi i Sverige som bestämmer tidpunkt för avvecklingen är självklart. Något annat har vi aldrig påstått.

JENS HOLM, RIKARD WARLENIUS
RIKSDAGSLEDAMOT SAMT MILJÖPOLITISK TALESPERSON FÖR VÄNSTERPARTIET, RESPEKTIVE LEDAMOT AV EKO-EKOARBETSGRUPPEN, VÄNSTERPARTIET

Vi kan inte vänta på kapitalismens sammanbrott

Jag och Marie Engström skriver i ETC idag om vår eko-ekorapport. Läs där eller nedan.

Vi kan inte vänta på kapitalismens sammanbrott
ETC, 2015-09-08
Vi vet att den ekonomiska modell som idag håller världen i schack håller på att leda världen mot en okontrollerbar och direkt farlig klimatförändring. För miljontals människor i den fattiga delen i världen är detta redan ett faktum när de tvingas fly från konsekvenserna av ett förändrat klimat. En rörelse med anspråk på rättvisa kan inte stillatigande låta detta fortsätta. Klimatförändringen handlar om att fördela de knappa resurser som finns på jorden. Sverige och världen behöver därför en omställning som sker helt och hållet inom ekosystemens ramar, men som samtidigt är rättvis. Därför har vi i Vänsterpartiet i tre års tid arbetat med att ta fram en grundläggande rapport, Eko-eko, som ska skapa en ekonomisk politik som går i takt med de ekologiska förutsättningarna.

Vi presenterar härmed några av våra slutsatser för Dagens ETC:s läsare.

Vi vet att dagens ekonomiska system inte bara skapar orättvisor och konflikter, det är också destruktivt för miljön. Men att bara vänta på kapitalismens sammanbrott räcker inte. Vi måste ha en ekonomisk politik som förändrar här och nu och där varje ton CO2 som försvinner ut ur systemet är en seger. Därför behövs det kraftigt ökade investeringar i det som ställer om Sverige – i förnybar energi, elnät, järnvägar, kollektivtrafik, energirenoveringar och nybyggnation av lokaler och klimatsmarta bostäder. Vi ser med stort intresse på Storbritanniens statliga Green Investment Bank som tillsammans med privat kapital har investerat stora summor i havsbaserad vindkraft, energieffektivisering och hållbar avfallshantering. Vi vill införa en liknande bank i Sverige.

Men det handlar inte bara om nyinvesteringar. Det handlar också om att flytta rådande placeringar från det som smutsar ned till det som ställer om Sverige: att divestera. Våra pensionsplaceringar är av särskild betydelse. AP-fonderna, som har ett kapital på cirka 870 miljarder kronor (SOU 2012:53) och är en av världens största placerare på aktiemarknaden. I dagsläget är miljardtals kronor bundna i oljebolag och annan ohållbar verksamhet. Vi vill att AP-fonderna ges i uppdrag att avinvestera verksamheter med stora mängder fossil energi och där mänskliga rättigheter kränks. Nya placeringsdirektiv ska införas där krav på hållbarhet, etik och mänskliga rättigheter ska vara ledstjärnor.

Samtidigt som vi i Sverige rätt framgångsrikt har minskat våra utsläpp har utsläppen från konsumtion av importerade varor ökat kraftigt. I dagsläget finns få eller inga styrmedel för att hantera dessa växande utsläpp. Vi vill ha målsättningar och åtgärder för att minska utsläppen från vår konsumtion. Vi vet att offentlig konsumtion (en ökning av offentlig sektor) medför mycket lägre utsläpp än privat. Vi vill ha en ekonomisk politik som ökar den offentliga konsumtionen på det privatas bekostnad. Andra viktiga områden att komma tillrätta med är de växande utsläppen från köttkonsumtion och utlandsresor.

Resorna med kollektivtrafiken måste kraftigt öka och bilismen minska. Våra städer behöver planeras utifrån ett kollektivt resande, gång och cykel. Bilen ska inte längre vara normen. Men bilarna kommer att finnas kvar i ett framtida hållbarare samhälle. Därför måste utsläppen från personbilsflottan minska för att bli noll kring år 2030 i enlighet med utredningen om en fossilfri fordonsflotta till 2030. Men vi saknar de konkreta åtgärderna för att uppnå detta. Sverige behöver en strategi för elektrifiering av våra bilar. Vätgas och bränsleceller kan också spela en viktig roll. De tunga fordonen kan behöva bioenergi för att få bort sina utsläpp. I det korta perspektivet är satsningar på kollektivtrafiken, ökat cyklande och en registreringsskatt på bilar med stora utsläpp (så kallad bonus malus) rätt steg på vägen.

Vänsterpartiet driver idag att Sverige ska ha uppnått nollutsläpp 2050. Det är ett ambitiöst mål, men sett till forskningsläget anser vi i arbetsgruppen att ett än mer ambitiöst mål är nödvändigt. Vi vill att målet om nollutsläpp av fossila växthusgaser ska vara uppnått redan 2040. Klimatmålen ska uppnås genom utsläppsminskningar inom landet och omfatta utsläpp av såväl den handlande som den icke-handlande sektorn. Förutom att det är helt nödvändigt att skärpa våra klimatmål skulle det också vara en viktig injektion till klimattoppmötet i Paris om ett utvecklat land som Sverige höjde sina ambitioner. I dagsläget kommer regeringen och Åsa Romson inte ens att ha någon annan ståndpunkt än EU:s. Det är oacceptabelt och oambitiöst.

Vår rapport Eko-eko är nu färdig och skickas härmed ut på remiss i vårt parti och i landet i stort. Till vår kongress 2016 ska ett heltäckande omställningsprogram tas fram som har denna rapport som grund. Här hoppas vi att långt fler än Vänsterpartiets medlemmar vill vara med och påverka.

Jens Holm (V), Miljöpolitisk talesperson och ledamot av Eko-eko
Marie Engström (V), Före detta riksdagsledamot i skatteutskottet och ledamot av Eko-eko

Eko-ekorapporten

Nu är vår rapport eko-eko äntligen färdig; om hur Vänsterpartiets ekonomiska politik ska gå hand i hand med vår ekologiska. Vi har varit en arbetsgrupp som arbetat med denna rapport i drygt tre år. Fantastiskt att den äntligen är klar. Nu hoppas vi att rapporten diskuteras i och utanför partiet. Till kongressen, maj 2016 är det tänkt att ett omställningsprogram, med rapporten som grund, ska antas. Men först en rejäl debatt!

Ladda ned rapporten här: Politik_for_en_rodgron_omstallning_Slutrapport_Ekoeko

De som ingår i eko-ekoarbetsgruppen är: Anna Hövenmark (sammankallande), Jens Holm, Ulla Andersson, Rikard Warlenius, Emma Wallrup, Marie Engström, Erik Berg och Mikael von Knorring. Anna Persson har varit vår sekreterare.

Miljöpolitik och rättvisa måste gå hand i hand

Idag presenterar vi vår rapport för hur hur Vänsterpartiets ekonomiska politik kan gå hand i hand med den ekologiska; eko-eko. Med anledning av det har vi en debattartikel i Svenska Dagbladet. Läs nedan eller där.

Miljöpolitik och rättvisa måste gå hand i hand
Svenska Dagbladet, 2015-08-31
Varje trovärdig ekonomisk politik måste anpassas till de ramar som klimat och ekologi sätter upp. Samtidigt har miljöpolitik alltför ofta varit blind för sådant som rättvis fördelning, ekonomisk makt och ekonomiska konflikter. Ekologin måste få påverka den ekonomiska politiken, samtidigt som miljöpolitiken måste ha med de ekonomiska och sociala perspektiven.

För att få ihop det ekonomiska och ekologiska tillsatte Vänsterpartiet för tre år sedan en arbetsgrupp för att utveckla partiets politik. Gruppens slutrapport är nu färdig. Vi föreslår såväl ett omställningsprogram som får ner utsläppen till nära noll, som strategi och förhållningssätt för att vinna stöd och genomföra omställningen. Klimatfrågan kräver ett realistiskt och radikalt omställningsprogram, ett program som måste vara både rött och grönt. Vänsterpartiet ska vara det verkligt rödgröna partiet i Sverige.

Vi behöver få in mer av de röda perspektiven i miljödebatten. Att tro att marknaden kommer att lösa klimat- och miljöproblemen utan att folkrörelser mobiliserar, erövrar politisk makt, och använder staten för att reglera är olovligt naivt. Lika naivt är att tro att en sådan styrning kan komma till stånd utan en hård dust med de krafter som har mest att förlora på en omställning. De bolag som tjänar på vårt oljeberoende kommer inte att passivt acceptera den nödvändiga omställningen utan göra allt för att påverka politiken.
Storföretagen vill stärka den rådande tillväxtideologin. Den frammanar en bild av att deras intressen står i centrum för samhällsutvecklingen, och skjuter åt sidan diskussionen om vad vi vill uppnå med produktionen och hur avkastningen av den ska fördelas. Vi utgår istället från ekologiska principer, ekosystemens bärkraft och klimatforskningens prognoser och låter detta bilda ramarna för vår politik i samklang med människors behov av välfärd, jobb och utbildning. Klimatpolitik och fördelningspolitik måste hänga samman. En jämlik fördelning av bördorna innebär att de som har störst ekologiska fotavtryck och tar mest resurser i anspråk också är de som måste ställa om mest.

Det är inte låginkomsttagaren som ska känna ett dåligt klimatsamvete eller utsättas för skuldbeläggande. Jämlikheten är en förutsättning också i ett annat avseende: en jämlikare fördelning av resurser är det enda sättet att kombinera en kraftigt minskad total resursanvändning med en hög materiell standard för alla.

Genom de senaste årens skattesänkningar, främst för höginkomsttagare, har fördelningen mellan privat och offentlig konsumtion förändrats. Vänsterpartiet måste visa hur den ökade ekonomiska ojämlikheten och den sociala utsattheten är en central miljöfråga eftersom offentlig konsumtion i allmänhet har lägre miljöpåverkan än privat konsumtion. Utbildning, vård och omsorg, kultur och föreningsliv skapar stora värden med låg miljöpåverkan, medan exempelvis konsumtionsvaror, resor och större boenden har hög miljöpåverkan.

Att ersätta den offentliga nöden med ett gemensamt välstånd ökar människors frihet och tillgodoser behov, samtidigt som det totala ekologiska fotavtrycket kan krympa. Fler gemensamma lösningar på delade problem är av avgörande betydelse för att få ner resursslöseriet. Detta uppnås genom – och underlättar samtidigt – en stegvis omfördelning av konsumtionsutrymme från privat till offentlig konsumtion vilket också minskar utsläppen. Vi vill ha en jämlik fördelning efter behov inom ekosystemens ramar.

För att möjliggöra offentliga investeringar och en utvecklad välfärd behöver den gemensamma ekonomin stärkas. Det bör delvis göras genom skattehöjningar på de högsta inkomsterna och förmögenheterna och på sådant som förstör miljön. Men den gemensamma ekonomin kan även stärkas om näringslivet i högre grad består av en mångfald icke-vinstdrivande aktörer – från statliga bolag till kooperativ och sociala företag – som låter våra resurser cirkulera i samhället med målet att göra största möjliga nytta.

För att genomföra klimatomställningen måste vi bli bättre på att få människor att lita på att hela Sverige ska gå att leva i, både stad och land. Sverige ska hänga ihop, ekonomin ska fungera överallt, infrastruktur ska finnas för alla. Samma lösningar kan inte tillämpas överallt och samma krav kan inte ställas överallt. I storstan ska det vara enklare att ta sig fram utan bil än med. På landsbygden är bilen svår att klara sig utan.

Rapport efter rapport pekar entydigt på att världen nu går mot en global uppvärmning som kan bli okontrollerbar och farlig. Även om utsläppen växer fort i vissa utvecklingsländer är det den rika världen som skapat den globala uppvärmningen och har det historiska ansvaret för minska utsläppen och hjälpa andra delar av världen som drabbas. I dagsläget driver Vänsterpartiet att Sverige ska uppnå nollutsläpp till senast 2050. Givet de senaste forskarrönen och Sveriges historiska ansvar för utsläppen vill vi istället att Vänsterpartiet driver ett mål om nollutsläpp till 2040. Det är fullt möjligt, men kommer kräva stora insatser.

Vi har tidigare i riksdagen presenterat förslag på vägar mot en ambitiösare klimatpolitik. Vår arbetsgrupp visar nu hur vi kan ta det arbetet vidare. Det handlar om att ställa om energisystemet till hundra procent förnybart, inklusive Vattenfalls fossilverksamhet utomlands, fullt ut anamma förslagen om en fossilfri fordonsflotta, storskalig satsning på billig och välfungerande kollektivtrafik, minska konsumtionens utsläpp och på allvar underställa ekonomin hållbarhetens principer.

I tider av ökade orättvisor är det viktigare än någonsin med en politik för hållbarhet som inkluderar alla och som är rättvis. Det är så vi kan ställa om hela samhället och det är så miljöpolitiken kan uppfattas som rättvis och få det breda stöd den förtjänar.

Ulla Andersson (V)
ekonomiskpolitisk talesperson och ledamot Ekoeko-arbetsgruppen

Jens Holm (V)
miljöpolitisk talesperson och ledamot i Ekoeko-arbetsgruppen

Anna Hövenmark (V)
sammankallande i Ekoeko-arbetsgruppen