Varför subventioneras fossilgasen?

Det planeras för en stor importterminal för s k naturgas i Göteborg, den s k LNG-terminalen. Det är visserligen bättre att köra fartyg på LNG än på olja, men naturgas är en fossil energikälla. Den borde därför benämnas som den fossilgas den är.

Det är också mycket problematiskt att LNG-terminalen vill kunna koppla på sig på det nationella gasnätet som finns längs västkusten och ned mot Skåne. Med den påkopplingen kan vi få in gigantiska volymer fossilgas in i Sverige. Vill vi det? Nej, borde svaret vara. Men vad S/MP-regeringen vill står skrivet i stjärnorna. I dagsläget ligger koncessionsansökan om LNG-terminalen på regeringens bord. Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan alltså välja att säga nej till fossilgasen. Kommer de att göra det?

Det som emellertid förvånar mig mycket är att regeringen fram tills nu lobbat i Bryssel för att LNG-terminalen ska åtnjuta EU-subventioner. Och så har också skett. När jag bad riksdagens utredningstjänst (RUT) titta närmare på det hela svarade de så här:

”Projektet beviljades år 2013 stöd från TEN-T programmet (Trans-European Transport Network) inom ramen för EU-kommissionens prioriterade ”Motorways of the Seas”- projekt. Dessa pengar utnyttjades dock aldrig fullt ut. Projektet blev försenat och stödformen tillät inte förlängning. Vid deadline för stödet hade 100 000 € använts. Projektet har även beviljats 1,77 miljoner € i stöd från EU inom CEF-programmet (Connecting Europe Facility) för en studie, Go4Synergy.”

Läs hela rapporten här: RUT 2019_536 Terminal för naturgas – Slutleverans

Läs också mer hos Fossilgasfällan.

Flygets utsläpp minskas med politiska beslut

Idag debatterade jag Arlandas expansionsplaner med Isabella Lövin (MP). Jag tycker det var en rätt klargörande debatt. Jag och den miljöpartistiske klimatministern är överens om att flygets utsläpp måste minska, men samtidigt har Lövin lagt fram en flygstrategi som talar om fördubblat flygande till och från Arlanda. Och med Arlandarådet, där hon (märkligt nog) förnekar sitt medlemskap, ökar trycket på Arlandas expansion ytterligare.

Nej… det hänger inte ihop. Det är med politiska beslut och inte fromma förhoppningar vi minskar flygets utsläpp. Se debatten här.

Det råder ett nödläge – låt oss säga det

Idag har vi i Vänsterpartiet krävt att riksdag och regering utlyser ett nödläge för klimatet. Det är viktigt att säga som det är och sedan handla därefter. Det rådet ett nödläge. Det är akut. Och det är skapat av våra utsläpp av växthusgaser. Ett antal aktuella oroande faktorer har gjort att läget har blivit allt mer kritiskt:

Utsläppen ökar i Sverige. Detta trots att vi nu har en klimatlag och ett klimatpolitiskt ramverk på plats.

Utsläppen i världen ökar. Det visste vi redan, men ändå.

IPCCs rapport från i höstas pekar på att läget är akut om vi ska lyckas hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader C. Rapporten kräver politiskt agerande på alla nivåer. Det sker inte i dagsläget.

Häromdagen konstaterade FNs expertpanel om biologisk mångfald, IPBES, att en miljon växt- och djurarter riskerar utrotning. Klimatförändringen är en av de värsta pådrivarna. Rapporten förändrar egentligen allt och är i sig ett exempel på nödläge. Vi måste göra så mycket mer för biologisk mångfald och agera för klimatet.

Det mesta talar för att perioden av torka och skogsbränder redan har inletts i Sverige. Flera allvarliga tillbud har redan skett. Har vi rätt beredskap för detta?

Extremvädren i världen breder ut sig, nu senast med cyklonen i Mocambique. Med klimatförändringen kommer fler och värre extremväder. Med extremväder tvingas fler människor på flykt. Redan hårt drabbade samhällen drabbas ännu värre. Risken för ökade konflikter är uppenbar.

Storbritanniens parlament har enhälligt utropat nödläge för klimatet. Det har också parlamenten i Wales, Skottland och nu senast Irland gjort. Ett snabbt växande antal kommuner har också utropat klimatnödläge, bl a London, Manchester, Vancouver och Basel. I Göteborg driver Vänsterpartiet och Miljöpartiet föredömligt att nödläge ska utropas.

En ny växande klimatrörelse kräver att vi politiker ska klimatfrågan på större allvar. Att utropa nödläge för klimatet är ett sätt.

Vad innebär då att utlysa nödläge för klimatet? Det finns ingen färdig definition av vad ett nödläge är. Vanligtvis utropas det när det t ex skett en naturkatastrof eller råder hot om krig. Det är upp till oss att definiera vad vi menar med ett klimatnödläge. Alla politiska beslut är normerande, det innebär att det vi fattar beslut om påverkar människor i Sverige och andra länder. Med ett klimatnödläge skulle vi visa på allvar att rädda vår civilisation från en okontrollerbar och farlig klimatförändring blir den överordnade frågan i alla beslut vi fattar. Att klimatfrågan överordnas allt annat. det skulle innebära att vi tar människors klimatoro på största tänkbara allvar. Med klimatet som överordnat syfte skulle regeringen kunna ge nya instruktioner till alla myndigheter; att de ska agera inom ramen för våra klimatmål. Samma sak med våra statliga bolag. Det skulle innebära en möjlighet att ompröva ett antal för klimatet felaktiga beslut exempelvis byggande av nya motorvägar och investeringar i ökat flygande. Det skulle ge oss en möjlighet att driva klimatfrågan internationellt med större trovärdighet och pondus.

Det råder ett nödläge för klimatet. Låt oss säga det. Låt oss agera därefter.

Jag tycker Labours Jeremy Corbyn argumenterar väl för varför Storbritannien skulle införa klimatnödläge.

Ska verkligen EU kunna förbjuda bra klimatåtgärder?

Ska EU kunna fortsätta att stoppa bra klimatåtgärder? Hoppas inte. Därför måste regeringen agera mot EUs statsstödsförbud. Jag ser fram emot att debattera detta med EU-minister Hans Dahlgren (S). Läs min interpellation här eller nedan.

Förändring av EU:s statsstödsregler
Interpellation 2018/19:219 av Jens Holm (V) till Statsrådet Hans Dahlgren (S)
För alla som tycker att staten ska spela en avgörande roll i klimatomställningen är EU och dess så kallade statsstödsregler ett stort hinder. EU:s statsstödsregler slår helt enkelt fast att statligt stöd är oförenligt med den inre marknaden (artikel 107 i EU-fördraget). Grundregeln är alltså ett förbud mot statligt stöd. Statligt stöd kan vara allt från offentliga monopol till statliga eller kommunala bidrag, skattenedsättningar och mycket annat. Många kan nog instämma i att om vi ska få den förnybara energin att ersätta den fossila, utveckla hållbara transporter, bygga hållbara städer och byar och understödja klimatsmart växtbaserad kost i stor utsträckning kommer det att behövas en aktiv statsmakt.

Även detta har EU förstått och därför finns ett antal undantag för statsstödsförbudet upptagna i EU:s fördrag, men miljöskydd och klimatåtgärder finns inte med bland undantagen. Och för varje undantag fordras ett beslut från EU-kommissionen. Sverige har lyckats förhandla till sig undantag från statsstödsreglerna, bland annat för att ha lägre skatt på biogas och en del andra förnybara drivmedel. Men undantagen är bara temporära och kan försvinna nästa år. Och att få ett undantag är krångligt, så krångligt att regeringar ofta undviker att vidta viktiga åtgärder som eventuellt kan vara oförenliga med statsstödsreglerna.

I dagsläget diskuteras nya statsstödsregler på EU-nivå. Här är det oerhört viktigt att Sverige verkar för att statsstödsreglerna i grunden görs om så att medlemsstaterna alltid ska kunna främja miljö- och klimatinsatser utan att de riskerar att stoppas av EU:s statsstödsregler. Även på andra politikområden, till exempel folkhälsa, miljöpolitik och sociala åtgärder, är det viktigt att medlemsstaterna kan vidta relevanta åtgärder utan att stoppas av Bryssel.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Hans Dahlgren:

Avser statsrådet att verka för en grundläggande reform av statsstödsreglerna så att det blir enklare för medlemsstaterna att ge stöd till åtgärder för att bromsa klimatförändringen och rädda biologisk mångfald?
Avser statsrådet att verka för att miljöskydd och klimatåtgärder ska formuleras som uttryckliga skäl för undantag från statsstödsreglerna?

Ställ klimatvillkor på USA

Tänker regeringen se till att EU ställer klimatkrav på Donald Trump och USA när nya handelsvillkor ska förhandlas fram? Ser fram emot svaret på min skriftliga fråga. Läs mer här eller nedan.

Parisavtalet och handel med USA
Skriftlig fråga 2018/19:599 av Jens Holm (V) till Statsrådet Ann Linde (S)
EU har aviserat att nya handelspolitiska förhandlingar ska inledas med USA. Förhandlingarna kommer inte att avse ett nytt heltäckande handels- och investeringsavtal som tidigare TTIP, som glädjande nog har stoppats, men de nya förhandlingarna kommer ändå att omfatta många viktiga aspekter av handeln mellan Europa och USA. USA:s president Donald Trump har meddelat att han vill att USA ska lämna Parisavtalet. Vid sidan av att detta skulle vara ödesdigert för klimatet skulle ett utdragande från Parisavtalet också innebära en indirekt subventionering av fossil industri i USA, något som skulle kunna drabba svenskt och europeiskt näringsliv hårt. Om Trump verkligen lämnar Parisavtalet är det inte rimligt att USA belönas med förmånliga handelsvillkor med EU.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Ann Linde:

Kommer statsrådet att inom ramen för de nya handelspolitiska förhandlingarna mellan EU och USA kräva att USA ska vara kvar i Parisavtalet?

1 maj Norrtälje, 2019-05-01

Idag har jag talat i Norrtälje. Nedan eller som pdf mitt tal: 1majNorrtälje2019-05-01

norrtälje_1maj_holm.jpg1 maj, Norrtälje

Kära kamrater, mötesdeltagare,

Bankskandalerna har duggat tätt det senaste året. Är det inte mångmiljonbonusar, så är det skattefiffel eller penningtvätt. Och dessvärre har de svenska storbankerna varit rejält insyltade i dessa skandaler. Men trots det fortsätter miljardrullningen till bankerna. I fjol gjorde de svenska storbankerna Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken återigen rekordvinster; 112 miljarder kronor, tre miljarder mer än föregående år. Den som säger att det inte finns pengar till skolan, sjukvården, psykvården, klimatomställningen, äldreomsorgen eller bättre kollektivtrafik ljuger. Sverige är rikare än någonsin. Problemet är bara att rikedomen är ojämlikt fördelad. Dags för ändring på det – och vi kan börja med att fördela bankernas jättevinster.

Varför gör förresten bankerna sådan ohemult stora vinster? Jo, vi är i behov av deras tjänster. För att få in lönen på kontot, att betala, lån till lägenheten och så vidare. Men vi kan faktiskt sköta det bättre gemensamt – låt oss inrätta en statlig bank utan vinstintressen och tveksamma skatteupplägg på Guernsey och Jersey. Låt sedan de banker som inte kan uppföra sig dö sotdöden.

Men vi kanske inte ska klaga så mycket?.Sverige leds ju trots allt av en socialdemokratisk regering och snart blir Göran Persson ordförande för Swedbank. Frid och fröjd? Nej, dessvärre inte. S/MPregeringen sitter visserligen vid ratten, men i baksätet är det Annie Lööf som styr. Jag har full respekt för att man måste kompromissa i politiken, ingen har längre 50 procent av rösterna. Men jag måste säga att nackhåret reste sig när jag såg överenskommelsen mellan regeringspartierna och C och L – det s k 73punktsprogrammet. Avskaffad skatt för de allra rikaste, utökat RUTbidrag, fortsatta vinster i välfärden samt försämringar av anställningstryggheten och höjda hyror. Ren och skär högerpolitik, med andra ord. Och mot det bjuder vi vänsterpartister det hårdaste tänkbara motstånd.

I sammanhanget har vi i Vänsterpartiet berikat det svenska språket med ett nytt ord; misstroendelöfte. Vi lovar att väcka misstroende mot den här regeringen om den lägger fram konkreta förslag om försämringar av anställningstryggheten och/eller höjda hyror. Det här är inget tomt hot, utan ett löfte, som sagt. Och vi kan komma att sätta kraft bakom det ordet snarare än Stefan Löfven kanske tror.

Vi skriver 1 maj och skogsbränderna har redan börjat. Igår ställdes majbrasorna in vid många valborgsfiranden. Detta på grund av torkan. I fjol var maj den hetaste någonsin och av de 22 senaste åren slogs värmerekord under 20 av dem. Detta är bara ett exempel på hur klimatförändringen är ett hot mot vår existens. Ibland beskrivs klimatförändringen som en linjär, nästan naturlig förändring; att det bara är något som händer. Men inget kunde vara mer fal. Det är människan som skapat den globala uppvärmningen och det är bara vi som kan göra något åt den. Aldrig någonsin under de senaste 800 000 åren har det funnits så mycket växthusgaser i atmosfären. Jag, sa att det var vi människor som skapat detta problem, det är sant. Men vi påverkar olika. Här finns det en tydlig rättvisedimension, eller snarare orättvisedimension. Det är de rikaste länderna som släppt ut den absolut största delen av växthusgaserna, men det är länder som Bangladesh, Mocambique, Kuba och Bolivia som drabbas värst. Det är också så att det är de rikaste på jorden som i störst utsträckning bidragit till uppvärmningen i kraft av sin makt och sätt att leva. Den franska ekonomen Thomas Piketty har räknat ut att den rikaste tiondelen står för 45 procent av världens utsläpp. Det är de rikaste som inte bara äger en bil, utan flera, som pendlar med flygplan och som konsumerar som om vi hade tre jordklot. Men det är de fattigaste på jorden som drabbas värst var klimatförändringen – här och nu.

Därför behöver klimatomställningen göras rättvist. Vi har alla ett ansvar, men de som släpper ut mest får ta ett större ansvar. Ta våra flygresor som exempel.
80 procent av världen invånare har aldrig någonsin satt sin fot i ett flygplan – de flyger inte helt enkelt.
Med vänsterpartiets förslag om en progressiv flygskatt blir flygresorna dyrare för ju fler gånger du flyger. Reser du som merparten av svenskarna en gång per år med flyg får du en flygskatt som idag, men reser du fem, tio eller trettio gånger med flyg höjs flygskatten successivt för antalet gånger du flyger. Även businessbiljetter kan beläggas med en högre flygskatt. Alla intäkterna kan sedan användas till det hållbara alternativet till flyget; tåget. På så sätt låter vi de som belastar mest också bidra mest till omställningen. När intäkterna går till nya järnvägar, bättre underhåll och lägre biljettpriser gynnar de dem med minst plånbok. En rättvis klimatpolitik helt enkelt. Vi har förstås en mängd andra förslag också på hur vi ska ställa om Sverige rättvist och hållbart – ja, det är faktiskt så att vi utnämndes till ”bästa miljöparti” inför valet i höstas av våra största miljöorganisationer. Fantastiskt att allt fler förstår poängen med röd politik för grön omställning. Det röda är det nya gröna!

Jag träffade på Greta Thunberg på en perrong i Hamburg häromveckan. Jag hade varit på en ren nöjes, medan Greta hade varit på ännu några klimatkampanjmöten i Europa. Jag kom ihåg första gången jag och Jonas Sjöstedt träffade henne. Sensommaren 2018 då hon som 15åring satt sig utanför riksdagshuset i en skolstrejk. Lite visste vi då om vad som komma skulle månaderna därpå med den globala rörelse för klimatet som Greta Thunberg inspirerat till. Den 15 mars i år genomfördes klimatdemonstrationer på över 2000 platser i 125 länder runt om i världen. Det var de största klimatmanifestationerna i världen, någonsin. Och det var ungdomar, våra barn och barnbarn som gick i bräschen. Där ser man vad en 16 årig svensk tjej kan åstadkomma. Och det här är precis vad som behövs. Med ett starkt tryck i samhället får också vi vänsterpartister den medvind vi behöver för våra krav om rättvis klimatomställning.

Jag tycker också att klimatstrejkerna är en viktig påminnelse om vad frågan handlar om. Ansvar. Att vi vuxna ska ta ansvar för våra barn och barnbarn. Det är de som ska leva vidare på den här planeten. Det är inte våra barn som har försatt oss i detta; det är vi.

Som socialister vet vi att kapitalismen, som med sitt krav på ständig ackumulering och kortsiktig vinst, står i bjärt kontrast till vad planeten behöver. Därför kämpar vi för ett annat ekonomiskt system. Men även i det korta eller mellanlånga perspektivet finns viktiga reformer att göra för att stoppa klimatförändringen. Och det är nu de kommande tio åren vi har möjlighet att ställa om för att förhindra en farlig och okontrollerbar klimatförändring. Därför vill vi:

Vi vill minska flygets utsläpp med en progressiv flygskatt och borttagande av subventioner till flygindustrin

Vi satsar pengarna på järnvägen

Vi vill ha gratis kollektivtrafik

Vi vill förbjuda nyblisförsäljning av bensin- och dieselbilar och istället satsa på elektrifiering

Vi vill ha politiska beslut för minskad köttkonsumtion och satsningar på växtbaserad kost. Veganerna räddar inte bara djuren, utan också planeten.

Vi vill avskaffa miljöskadliga subventioner; bidrag och skattenedsättningar till det som smutsar ned. Det här är röd politik för grön omställning.

Jag sa att de kommande tio åren blir helt avgörande för klimatet. Därför är valet till EU-parlamentet om ett par veckor ett ödesval. Det är nu vi har möjlighet att inte bara bestämma Europas framtida utveckling, utan faktiskt vilken roll världens största ekonomi ska spela för klimatet. Därför säger vi klimatet först. Och det finns en massa grundläggande problem med EU i det här sammanhanget. Låt oss vara tydliga med det. Marknaden är överordnad progressiv politik för folkhälsa, arbetsrätt och miljö, det finns mängder med exempel på det. Statliga subventioner och monopol är per definition förbjudna med EUs statsstödsregler – detta i en tid när vi behöver ett ökat statligt agerande för klimatet. Och subventionerna till motorvägar, flygplatser, gaspipelines och djurfabriker kan räknas i miljardtals euro varje år. Lobbyismen och storföretagens makt sitter i väggarna. Tro mig, jag har varit där. Men trots det tänker vi inte sitta i ett hörn och vara arga. Eller arga kan vi gott vara – men du placerar aldrig in en vänsterpartist i ett hörn.

Vår EU-kritiska syn gör att det är också vi som arbetar hårdast och får mest gjort i Bryssel. EU-kramarna är som de döda sillarna som flyter med strömmen. Vi går emot strömmen – och numera har vi en växande rörelse med oss, som kräver ökad demokrati, stopp för lobbyismvälde och bolagsmakt och framför allt en politik för rättvis klimatomställning.

Inte minst på miljöområdet ser vi tydligt att vår politik är den bästa. När Naturskyddsföreningen nyligen jämförde de svenska partierna inför EU-valet konstaterade de att Vänsterpartiet var bästa parti för miljön. Och när det europeiska klimatnätverket CAN nyligen presenterade sin jämförelse blev vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk i särklass bäst av de svenska EU-parlamentarikerna, långt mycket bättre än MPs och Fis ledamöter. Vänsterpartiet blev, återigen, bästa klimatparti. Röd politik för grön omställning – alltfler inser hur bra det är. Men vi låter oss inte nöjas med det.

Vi har en klar plan för hur vi vill skapa ett Europa som lever inom naturens ramar. Vi vill:

  • Höj klimat- och miljöambitionerna. Alla politikområden ska hålla sig inom dessa målsättningar.
  • Inför en progressiv klimatskatt på flyget
  • Alla intäkterna till tåget
  • Starta ett europeiskt tågbokningssystem. Här skulle lite EU-harmonisering göra nytta. Alla biljetter och tidtabeller ska gå att hitta. En väg in – gränslösa tågresor ut.
  • Förbjud nybilsförsäljning av fossilbilar senast 2025.
  • Gör om Europeiska investeringsbanken till en klimatinvesteringsbank – investeringar i hållbara transporter, vegetarisk mat och 100 % förnybar energi.
  • Avskaffa EUs miljöskadliga subventioner
  • Inga pengar till ett EU-försvar – allt till klimatomställningen
  • Rättvisa handelsavtal
  • Gör om EUs handelssystem för utsläppsrätter så att industrin får betala för sina utsläpp och tvingas ställa om till förnybar energi
  • Låt alltid medlemsländerna gå före på miljöområdet. Ingen ska tvingas försämra bra lagar för miljön.

Med vänsterpolitik kan vi bryta industrins, högerns och lobbyismens makt. Vi kan se till att EU går från att vara en del av problemet till en del av lösningen.

Och när vi ändå är igång kommer vi också att se till att Sverige och alla andra länder som vill får ett socialt protokoll som motverkar social dumpning på arbetsmarknaden. Alla ska vara välkomna att arbeta i vårt land, men det ska självklart vara till samma villkor och löner som svenskarna. Vi kommer också se till att EUs flyktingpolitik blir mer human. Turkiet ska inte vara unionens gränspolis. Familjer ska inte splittras, utan återförenas. Fler flyktingar ska välkomnas som kvotflyktingar. Och alla EU-länder ska åläggas att ta emot asylsökande. Det är grundläggande solidaritet.

EU-valet är ett ödesval för klimatet. Men det handlar också om Europas – alla vårs – framtid. Idag när vi återigen hör stöveltrampen på Europas gator. När grundläggande mänskliga rättigheter ifrågasätts; rätten till abort, rätten till kärlek oavsett kön, pressfrihet och yttrandefrihet då är det dags att säga: Nog nu! Nu räcker det med Fidesz, la Lega, Lag och rättvisa, Vox och SD. Nu sätter vi stopp för högerextremismen. Nu röstar vi i EU-parlamentsvalet och vi röstar så långt från det där avgrundsbrölet vi bara kan. Vi röstar feministiskt, ekologistiskt, internationalistiskt, socialistiskt – kort och gott vi röstar vänsterpartistiskt.

1 maj har sin upprinnelse i arbetarrörelsens kamp i slutet på 1800-talet för åttatimmarsdagen och värdiga arbetsförhållanden. Nu, 130 år senare, är det hög tid att lyfta blicken i politiken. Vad är det för samhälle vi vill ha? Vill vi ha samhälle eller marknad? Ska vi vara konsumenter eller medborgare? Samarbete eller konkurrens? Omfördelning eller naturens lag? Ständig ackumulation eller hållbar utveckling?

Vi vänsterpartister har svaret på det där. Vi vill bygga ett samhälle där vi fördelar efter behov och bidrar efter förmåga. Ett samhälle där var och ens fria utveckling är en förutsättning för allas fria utveckling. Ett samhälle där vi lever inom de ramar som naturen satt upp för oss. Ett samhälle där vi respekterar varandra som individer – oavsett kön eller etniskt ursprung. Det, kära mötesdeltagare, är ett socialistiskt samhälle.

Det är vad vi strävar efter. Idag. Imorgon. Alltid.

Jens Holm (V)

EU – boktips

Härligt att EU-valrörelsen nu börjar dra igång. Själv har jag hållit i ett antal utbildningar för vänsterpartistiska valaktivister. Jag märker också att alltfler efterfrågar information om EU och klimatet, miljön, djuren, internationella handeln, banker, arbetsrätt och mycket annat. Jag skriver fortlöpande om politik, och ofta om EU på den här hemsidan. Jag har också skrivit böcker som delvis eller helt och hållet handlar om EU. Jag tipsar härmed om dessa två.


EU inifrån skrev jag 2009 i slutet av min tid som EU-parlamentariker. Den sålde slut två gånger från förlaget. Nu kan du köpa den som EU-bok till det förmånliga priset av 39 kronor. Ladda ned den redan nu om du inte har gjort det (den finns också hos Adlibris om du hellre vill köpa den där).


Om inte vi, vem? innehåller flera kapitel om EU, handelsavtal, statsstödsregler, miljögarantin (som inte är någon garanti), kemikalier, subventioner och annat som kan vara bra att hålla koll på inför EU-valet.  Du kan även köpa den från Bokus om du vill.

God läsning inför 26/5!