Lägg ned Bromma flygplats nu

Redan då S/MP-regeringen tillsatte utredningen om Bromma flygplats var vi kritiska. Varför utreda när vi är överens om att flygplatsen ska läggas ned? Pandemin har gjort att i princip allt flygande till och från Bromma har lagts ned. NU är rätt läge att avveckla Bromma. Inte återuppta flygandet (något som nu annars sker pö om pö).

Nu föreslår regeringens utredare att Bromma ska läggas ned 2025-2027. Med en sådan lång tidshorisont är risken uppenbar att det inte blir någon nedläggning alls. Statliga Swedavia, som äger och driver både Bromma och Arlanda, vill ha en skyndsam nedläggning av Bromma. Vi i Vänsterpartiet instämmer. Det finns så stora vinster för Stockholm att ersätta flygplatsen med nya bostäder, jobb och grönområden. Det blir förstås ett lyft för alla stockholmare att slippa buller och lokala utsläpp från Bromma, men vi har även en historisk möjlighet att på allvar minska utsläppen av växthusgaser från flyget genom att lägga ned Bromma och verka för minskat flygande.

Pandemin har i grunden förändrat våra beteenden. Med rätt insatser – som nedlagda flygplatser och flyglinjer – kan det klimatskadliga flygandet dämpas. Flygresor kan ersättas med digitala möten och tåg. Men för att det ska ske behövs politiska insatser. Att avveckla Bromma flygplats är en sådan.

Till regeringen; ta fasta på utredningens uppmaning om att besluta om en nedläggning av Bromma flygplats, men se till att avveckla fortare än föreslaget.

Till de borgerliga; kom ihåg att ett upprätthållande av Bromma redan har kostat stora summor från skattebetalarna och kommer så fortsätta att göra. Är det ett ansvarsfullt hanterande av våra gemensamma resurser?

Höj tempot i klimatarbetet med en grön ny giv

Jag skriver på DN-debatt idag. Läs där eller nedan.

Höj tempot i klimatarbetet med en grön ny giv
DN-debatt, 2021-08-20
Jag instämmer med forskarna Mikael Karlsson och Björn Kjellström om behovet av en nationell utsläppsbudget och nya klimatpolitiska styrmedel. Vi i Vänsterpartiet är beredda att samtala med alla som vill ta klimatpolitiken framåt om nya skarpare mål och nya politiska åtgärder. Vi behöver göra det, för att det är mycket bråttom. Även denna sommar har präglats av skogsbränder, kollapsande tundra och värmerekord både i Nordamerika och Europa. Delar av Gävle står i skrivande stund under vatten. Efter IPCC-rapporten råder det inte heller något som helst tvivel om att det är människan som skapat klimatkrisen och att vi inte har många år på oss att vända utvecklingen. Vilka andra partier är beredda att lösa denna akuta situation?

Karlsson och Kjellström lyfter med rätta upp behovet av investeringar för att ta oss ur klimatkrisen. De nödvändiga investeringarna i förnybar energi, elnät, järnvägar, cykelinfrastruktur, bredband, laddstolpar, klimatupprustning av bostäder och lokaler och anpassningen till extremväder kommer att kosta ett antal hundratals miljarder kronor. Det här är pengar som staten tillsammans med privat kapital måste mobilisera. Det är fullt möjligt att göra detta, men det är bråttom.

Vänsterpartiet vill inrätta en statlig klimatinvesteringsbank med ett grundkapital på 100 miljarder kronor. Klimatbanken kommer sedan att kunna mobilisera ytterligare resurser för att finansiera omställningen. Mer kapital kan också mobiliseras med ändrade placeringsregler för våra AP-fonder och ett nytt flexiblare finansiellt ramverk. Pandemin har visat att de senaste decenniernas åtstramningspolitik inte fungerar som krishantering. Nu är vi snart ur pandemin, men klimatkrisen kommer vi leva med länge till, då måste vi ha en ekonomisk politik som kan mobilisera de resurser som behövs.

Som Karlsson och Kjellström också konstaterar handlar omställningen inte bara om att göra mer, vi måste också göra mindre. Genom att undvika regeringens planerade motorvägar, exempelvis Tvärförbindelse Södertörn som DN rapporterat om, skulle vi spara både pengar och undvika stora utsläpp. Vi behöver förbjuda försäljning av nya bensin- och dieselbilar så fort som möjligt, helst till 2025, därefter måste fossila drivmedel stoppas. Vi behöver också begränsa flygandet, som innan pandemin var vår enskilt snabbast växande utsläppskälla. Nedläggning av flyglinjer, slopade flygsubventioner och en höjd och differentierad flygskatt skulle snabbt för en positiv klimateffekt. Att urholka vår viktigaste miljölagstiftning, Miljöbalken, för att Cementa, landets näst största utsläppare, ska kunna bedriva verksamheten vidare i strid med miljödomen är fel väg att gå. Vi behöver snarare en skärpt miljöbalk så att all ny näringsverksamhet måste prövas utifrån våra klimatmål, en Lex Preem.

Dagens värld är minst sagt orolig. Förutom klimatkrisen hotas många skogar och ekosystem av ekologiska kollapser, talibanerna har tagit över Afghanistan och världen är fortfarande djupt plågad av coronapandemin. Men en kris är också en möjlighet. En stor del av världens stora reformer har härrört ur kriser med Franklin D. Roosevelts nya giv på 1930-talet som det mest framstående exemplet. Nu då svensk ekonomi ska återstartas efter pandemin har regeringen en gyllene möjlighet att gå fram med en politik som både skapar nya jobb, välfärd och snabbt minskar våra utsläpp; en grön ny giv.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Genombrottet för klimatet

Återigen har vi haft en sommar av extremväder med värmerekord både i Europa och Nordamerika, översvämningar (Gävle, västra Tyskland, Henanprovinsen, Kina) och en tundra som brinner i Sibirien, bara för att nämna några exempel. Efter IPCCrapporten kan ingen längre ducka för att klimatförändringen är en kris och det är akut. FNs generalsekreterare Antonio Guterres har med anledning av rapporten utfärdat nödläge (code red) för mänskligheten. Återigen har vi väckts av väckarklockor om att det är bråttom att stoppa klimatkrisen.

Jag hoppas verkligen att detta kan bli det genombrott som klimatfrågan behöver i svensk och internationell politik. I november är det dags för klimattoppmötet COP26 i Glasgow, och då måste länderna bekänna färg, inklusive Sverige. Jag skriver i Aftonbladet om några av de saker vi kan göra i närtid för klimatet. Förra veckan hade jag också en debattartikel i ETC på temat, där med ett omställningsprogram i tio steg. Jag med enkelhet rada upp tio åtgärder till vi kan göra i närtid som snabbt skulle kunna minska våra utsläpp.

Det som skiljer augusti 2021 från augusti 2020, 2019, 2018 etc är att nu står vi inför en höst där vår ekonomi ska återstartas efter pandemin. När man tar sig ur en kris är det stora satsningar som gäller. Det positiva i det hela är att en stor del av världens stora reformer har härrört ur kriser. USAs president Franklin D. Roosevelts nya giv på 1930-talet är det mest framstående exemplet och har med rätta blivit stilbildande för en radikal rödgrön rörelse som pläderar för en grön ny giv. Men även byggande av det svenska folkhemmet under efterkrigstiden och reformpolitiken i och med oljekrisen i början på 1970-talet borde kunna inspirera. Tiden mellan 1970 och 1975 hör faktiskt till Sveriges mest reformintensiva med 40-timmarsveckan, medbestämmandelagen, lagen om anställningsskydd, studiereformer, bostadsbidrag och sänkt pensionsålder som några exempel på långtgående reformer. Till detta kan vi lägga den omfattande elektrifieringen, samt effektiviseringen av svensk industri och svenska hushåll som en följd av oljekrisen. Utsläppen av koldioxid minskade faktiskt mer då än nu. Mellan 1970 och 1990 minskade utsläppen med nästan 30 procent, detta i en tid då ordet klimatförändring inte ens fanns i den politiska vokabulären.

Nu står vi inför en liknande situation. Ska vi vara fjättrade av ett nattståndet finanspolitiskt ramverk och överspelade statsstödsförbud från EU eller väljer vi att på allvar ta oss ur klimatkrisen? Jag förutsätter att vi väljer det senare. Låt åren 2020-2030 bli decenniet då vi investerar oss ur klimatkrisen. Då vi bygger ut bra kollektivtrafik i hela landet och minimerar behovet av privatbilar och flygresor, investerar i 100 procent förnybar energi, ställer om (elektrifierade) våra industrier, lägger ned verksamheter i strid med våra klimatmål och hittar nya gröna ersättningsjobb, reglerar bort onödig lyxkonsumtion, rustar upp bostäder och lokaler, ordnar ett skogsbruk på naturens villkor och ställer om vår livsmedelsproduktion mot växtbaserat.

Det är inte för mycket begärt.
Det är fullt möjligt.

Sluta dutta – klimatet kräver stora reformer

Jag skriver i Aftonbladet idag. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Sluta dutta – klimatet kräver stora reformer
2021-08-18, Aftonbladet

När jag skriver det här står Gävle Arena under vatten och flera skolor har fått stängas. Klimatkrisen är helt uppenbart mitt ibland oss.

De många viktiga inläggen från forskare under Aftonbladets vinjett Nödläge vittnar också om att vi befinner oss i ett akut nödläge för klimatet. Efter IPCC-rapporten råder det inte heller något som helst tvivel om att det är människan som skapat klimatkrisen och att vi inte har många år på oss att vända utvecklingen.

Det som saknas i debatten om klimatet är en väg framåt som bygger på att det är samhällets ansvar att ta kontroll över utvecklingen, och att fokusera på de nödvändiga reformerna. Att ropa högst om klimatet och förklara vems fel det är, kommer inte att lösa problemen. Inte heller marknadskrafter och individuell konsumtion.

Winston Churchills ”låt aldrig en kris gå till spillo” borde vara regeringens mantra nu då den svenska och hela världsekonomin ska återstarta. Coronapandemin visar att det som tidigare var politiskt otänkbart nu har blivit det nödvändiga.

Coronaviruset kommer vi övervinna tack vare vaccinering och stora samhälleliga insatser. Nu behöver vi kavla upp för klimatkrisen!

Det här behöver vi göra politiskt:

  • Uppdatera snarast det klimatpolitiska ramverket med ambitiösare klimatmål och stäm av dem med årliga utsläppsbudgetar.
  • Stöd industrins klimatomställning med piska och morot. Staten behöver snabbt ta fram 100 procent förnybar energi och bygga ut hållbara järnvägstransporter både längs norrlandskusten och i södra Sverige. Men industrin måste också vara beredd att avveckla verksamheter som strider mot våra klimatmål.
  • Försäljning av nya bensin- och dieselbilar bör förbjudas från 2025 och regeringen ska inte urholka miljöbalken för att tillmötesgå Cementa, Sveriges näst största utsläppare. All ny verksamhet måste prövas mot våra klimatmål med en ny Lex Preem.
  • Kollektivtrafiken måste få stöd till att återstarta. Våra städer kan i stort klara sig utan massbilism om bara kollektivtrafiken byggs ut och gång och cykling underlättas. Här kan vi inspireras av Paris plan för 15-minutersstaden där all relevant samhällsservice ska finnas inom en radie av 15 minuters gång- eller cykelfärd.
  • Sluta subventionera ökat flygande och kanalisera alla pengar till kollektivtrafiken, inte minst järnvägen. En stor del av inrikesflyget kan ersättas med digitala möten och utbyggd järnvägstrafik.
  • Välkomna det snabbt växande intresset för skog och natur. En helt ny sektor med hållbar grön turism kan understödjas. Verka för ett hållbarare skogsbruk med större biologisk mångfald och utan kalhyggen, det binder mer koldioxid, stärker naturens motståndskraft mot bränder och stormar och stödjer trenden mot hållbar naturturism.

Just nu ser vi hur ett gammalt ekonomiskt paradigm krackelerar. Nyliberalismen – med avregleringar, privatiseringar, ökade klyftor och en minimal statsmakt – stod inte pall under en pandemi, och än mindre nu när klimatkrisen på allvar ska hanteras. Vi behöver en ny ekonomi som hushållar med våra naturresurser, omfördelar mellan grupper, pressar ned lyxkonsumtion och värdesätter långsiktighet och  hållbara investeringar. Därför är klimatomställningen så mycket mer än en miljöfråga. Att rädda oss från klimatkrisen och bygga ett rättvisare samhälle inom naturens ramar är vår tids nya månlandning eller folkhemsbygge.

Sluta med det ängsliga duttandet. De stora reformernas tid är här.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson och författare till boken Pandemin som möjlighet (Sjösala förlag, 2021) 

Perfekt läge att bryta klimatkrisen

Jag skriver i ETC idag om hur vi förenar minskade utsläpp med ökad rättvisa. Läs där eller nedan.

Nu har vi ett perfekt läge att bryta klimatkrisen
ETC, 2021-08-13

Klimatpanelens rapport visar med brutal tydlighet hur världen är på väg mot en klimatkatastrof. Aldrig under de senaste tre miljoner åren har det funnits så mycket koldioxid i atmosfären som idag. Jordens uppvärmning går snabbare än någonsin. Det finns ett tydligt samband mellan extremväder och våra utsläpp.

Vi har nu ett fåtal år på oss att vända utvecklingen.

IPCC:s rapport har oss politiker som målgrupp med ”summary for policymakers” som en tydlig sammanfattning över det akuta läget. Det är hög tid att den tas på största allvar. Våra klimatmål måste skärpas och alla Sveriges politik-områden måste nu bidra till att målen uppnås.

Det är inte acceptabelt att ena dagen ha ett ambitiöst mål om utsläppsminskningar för transportsektorn för att den nästa dag subventionera flygindustrin och bygga nya motorvägar. Det är inte heller trovärdigt att i FN och EU fatta beslut om att fasa ut fossilsubventioner för att sedan fortsätta att subventionera vår egen industri, miljöskadligt fiske och ohållbara transporter. Men just så agerar Stefan Löfvens (S) och Per Bolunds (MP) regering.

S/MP-regeringen har också misslyckats att förena minskade utsläpp med ökad rättvisa, trots att det är en uttalad ambition i både klimatkonventionen och Paris-avtalet. Världens industrialiserade stater har stått för en oproportionerligt stor del av utsläppen, men att det är världens fattiga som drabbas här och nu av våra utsläpp. Men även inom världens länder ser vi ett tydligt samband mellan mycket pengar och stora utsläpp. Den rikaste tiondelen i världen står för nästan hälften av världens utsläpp. I Sverige släpper den rikaste tiondelen ut fyra gånger mer än den fattigaste. Låginkomsttagarna i Sverige har dessutom minskat sina utsläpp de senaste decennierna, medan de rikaste inte gjort det. De rikaste är alltså utsläppsvärstingar som fortsätter precis som förut och motverkar våra klimatmål.

IPCC vänder sig direkt till världens regeringar, parlament, politiska partier och oss politiker. Nu är det dags att agera. Nu när vår ekonomi ska återstartas efter -pandemin är tajmingen dessutom optimal för ett omställningsprogram som förenar minskade utsläpp med ökad rättvisa:

  1. En mer omfördelande ekonomisk politik, där rika bidrar mer till det gemensamma. Det ökar inte bara rättvisan utan minskar också utsläppen eftersom gemensam konsumtion (tänk mer resurser till skolan och vården) har lägre utsläpp än privat per satsad krona.
  2. Ställ om industrin och energi-produktionen mot 100 procent förnybart. Låt en statlig grön investeringsbank kanalisera de miljarder som behövs.
  3. Sluta att subventionera flygindustrin och lägg ned flygplatser och flyglinjer. De kan ersättas med tåg och fler digitala möten. Inför en progressiv flygskatt som ökar med antalet flygresor – intäkterna till kollektivtrafiken.
  4. Sätt stopp för byggandet av nya motorvägar – investera i järnvägen och kollektivtrafiken. Subventioner till privatbilism avskaffas till exempel med ett förändrat reseavdrag och höjd skatt på bilar med höga utsläpp.
  5. Stoppa försäljning av nya bensin- och dieselbilar. Efter det kan också ett förbud mot fossila drivmedel införas, som Per Bolund föreslagit.
  6. Investera i växtbaserad mat i offentlig sektor – det minskar både utsläppen och ger särskilt våra barn och unga bättre mat i skolan och förskolan.
  7. Skrota ROT-bidraget, som går till bostadsrättsinnehavare och villaägare. Ersätt med investeringsstöd för klimatupprustning av allmänna lokaler och miljonprogrammets bostäder.
  8. Reglera konsumtionen med förbud, förlängda garantitider och produktkrav på återvinning/återanvändning.
  9. Gå fram med ett ambitiöst program för forskning, utbildning och omskolning. Industrier och verksamheter kommer att behöva läggas ned i Sverige, men nya verksamheter kommer att starta. Därför måste vi se till att ingen lämnas utanför. Alla som förlorar ett jobb ska kunna erbjudas ett nytt.
  10. Stöd fattiga länder som idag drabbas av våra utsläpp. Gör det med ett nytt klimatbistånd, en rättvis handelspolitik och slopad patent på miljöteknik så att den så billigt som möjligt kan spridas till utvecklingsländer.

Vi människor har skapat klimatkrisen, och vi måste lösa detta tillsammans. Men vi människor påverkar planeten olika. Därför måste minskade utsläpp förenas med politik för ökad rättvisa. Då blir klimatpolitiken både mer effektiv och växer i förtroende. Coronakrisen visar att allt egentligen är möjligt att göra på kort tid. Frågan är om S/MP-regeringen har viljan och kraften att agera?

JENS HOLM (V)
KLIMATPOLITISK TALESPERSON OCH FÖRFATTARE TILL BOKEN ”PANDEMIN SOM MÖJLIGHET” (SJÖSALA FÖRLAG, 2021).

Låt oss omfamna höghastighetsbanorna

Jag skriver i Flamman om förslaget om höghastighetsbanor. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Låt oss omfamna höghastighetsbanorna
Flamman, 2021-07-13

Per Sundgren och Stig Henriksson, Vänsterpartiet Vantör, argumenterar i Flamman mot att bygga nya stambanor för höghastighetståg. Det är lätt att kritisera ett infrastrukturprojekt av det här slaget som kommer att kosta mycket pengar och leda till betydande utsläpp i byggnationsfasen. Men det som verkligen skiljer den vise från den envise i den här frågan är att ge ett adekvat svar på hur vi löser kapacitetsbristen inom svensk järnväg. Det är helt enkelt fullt på de svenska spåren, i synnerhet längs stambanorna till Skåne och Göteborg från Stockholm. Hur tänker sig Sundgren-Henriksson att vi ska lösa det problemet?

Helt korrekt menar de att vi ska utgå från den så kallade fyrstegsprincipen som stipulerar att bygga nytt är den sista av en serie tänkbara åtgärder. Men i det här fallet har Trafikverket faktiskt utgått från fyrstegsprincipen (vad än Riksrevisionen säger i sin rapport) och kommit fram till att det bästa sättet att säkerställa att vi kan fortsätta att transportera personer och gods på järnvägen är att bygga nya stambanor.

Sundgren-Henriksson verkar inte vara motståndare till att bygga ny järnväg, men det får inte vara höghastighetståg. Men när vi bygger nytt ska vi förstås bygga med den senaste tekniken och för snabba tåg. Det är ingen större skillnad i pris att bygga för tåg som kan gå 320 km/h jämfört med 250 km/h. Så vad är egentligen problemet, undrar jag?

Sundgren-Henriksson menar att de nya banorna blir klara för sent och därför är det meningslöst att göra satsningen. Men det är också en missupp­fattning. Om vi lånefinansierar bygget så att hög­hastig­hets­banorna kan byggas som ett färdigfinansierat sammanhängande projekt kan de byggas på tio år eller mindre. Så snabbt bygger man nu järnvägen Rail Baltica genom de baltiska länderna och så har man tidigare gjort i till exempel Frankrike och Spanien. Att höghastighetsbanorna måste byggas med externa stationslägen är också en missuppfattning. Det var ett förslag från Trafikverket som har fått mycket kritik, som Vänsterpartiet har motsatt sig och som nu också avfärdas av regeringen.

Med höghastighetstågen skulle vi kunna ersätta 2–3,5 miljoner flygresor med klimatsmarta tågtransporter per år. Samtidigt skulle vi göra det möjligt med ökat regionalt resande, på sträckor som Linköping–Norrköping, Göteborg–Jönköping, eller Göteborg–Borås, för att ta några exempel. Med höghastighetsbanor frigörs kapacitet på de ordinarie spåren, som förstås finns kvar, och de kan därmed ta emot ett ökat regionalt resande samt betydligt mycket mer godstransporter. Sundgren-Henrikssons påstående om att höghastighetsbanorna skulle vara ett projekt främst för höginkomsttagare saknar grund. Höghastighetsbanorna är mer än bara ny järnväg, det handlar om att modernisera Sverige, utveckla städer och regioner och skapandet av 150 000 nya årsarbeten endast för själva järnvägsbygget.

Nu när våra ekonomier ska återstartas efter pandemin borde investeringar i klimatomställningen såsom byggandet av ny järnväg vara en bärande del av vänsterns återstartsprogram.

Tänk om (igen), bästa Sundgren-Henriksson.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson, ordf riksdagens trafikutskott

Varför har S/MP-regeringen straffat järnvägen, det klimatvänligaste trafikslaget?

Jag svarar idag Miljöpartiets Jakop Dalunde på DN-debatt. Läs mitt svar där eller nedan.

Varför har S/MP-regeringen straffat järnvägen, det klimatvänligaste trafikslaget?
DN-debatt 2021-07-01

Jag välkomnar Jakop Dalundes, EU-parlamentariker (MP), förslag för att underlätta för fler tågresor i Europa. Klimatkrisen är akut och vi måste snabbt flytta över både person- och godstransporter från flyg och väg till järnvägen. Dessutom har intresset för att resa med tåg både i Sverige och i resten av Europa ökat kraftigt. Men flera av de förslag Dalunde lyfter har vilat helt på hans egen S/MP-regering att verkställa. Och där är jag förvånad över att så lite har hänt.
Dalunde tar upp det bakvända i att tågbolagen måste betala höga banavgifter för varje kilometer de kör på järnvägen. Sedan 2009 har både borgerliga och socialdemokratiskt ledda regeringar höjt banavgifterna för järnvägen med nästan 300 procent. Några motsvarande avgifter för långtradartransporterna på väg finns inte. Den kompensation för banavgifterna som regeringen nyligen beslutat om är välkommen. Men det är en tillfällig pandemiåtgärd och löser inte det långsiktiga problemet med att den klimatsmarta järnvägen straffas medan smutsigare transportslag gynnas. Detta är emot all rim och reson. Varför har S/MP-regeringen straffat järnvägen, det klimatvänligaste trafikslaget?

Dalunde tar också upp vikten av att bygga ut järnvägsinfrastrukturen och att hitta adekvat finansiering för detta. Det vore mycket välkommet med ökade EU-medel för att bygga ut järnvägen i Sverige, men ytterst är det S/MP-regeringen som har anslagit alldeles för lite pengar för utbyggnaden. Det gäller såväl de nya höghastighetsbanorna som redan påbörjade projekt som Norrbotniabanan och dubbelspåret längs Norrlandskusten. Med regeringens finansiering kommer dessa projekt att bli kraftigt försenade om de ens blir av. Regeringen borde lånefinansiera byggnationen av höghastighetsbanorna. Det skulle frigöra medel till andra viktiga järnvägsinvesteringar och skynda på byggprocesserna. Jakop Dalunde behöver inte gå till Bryssel för att lösa den frågan.

Regeringens hantering av järnvägen under pandemin är också under all kritik. Alla transportslag har drabbats hårt under pandemin. Flygresandet har gått ned med 80 procent, resandet med tåg 65. Trots detta är det flyget som har fått den absoluta merparten av regeringens pandemistöd. Den 17 mars 2020 beviljade regeringen sitt första coronastöd, 5 miljarder kronor till flygbolagen varav 1,5 miljarder till SAS. Sedan dess har flygbranschen beviljats coronastöd i flera omgången på totalt 16 miljarder kronor. Motsvarande stöd till järnvägsbranschen uppgår till ungefär 2 miljarder kronor (jag räknar här med de sänkta banavgifterna, ökade anslag till järnvägsunderhåll och extra pengar till så kallad miljökompensation för godstransporter). Varför har regeringen beviljat flyget nästan åtta gånger mer i coronastöd än tåget?

Det är välkommet med järnvägspolitik på EU-nivå, men S/MP-regeringen borde också ha tagit tag i problemen på hemmaplan. Att fortsätta gynna ökat flygande på järnvägens bekostnad borde inte anstå en regering med höga klimatambitioner.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och ordförande i riksdagens trafikutskott

Då går vi till val

Annie Lööf (C) backar nu från marknadshyrorna. Det är en stor seger för Vänsterpartiet. Vi stoppar ett systemskifte inom bostadspolitiken. Tre miljoner hyresgäster slipper vara rädda för chockhyreshöjning.

Men Centerpartiet tror att de istället ska få gigantiska skattesänkningar (bl a för de rikastes aktiespekulation) som kompensation. Annie Lööf fortsätter att leva i sin egen bubbla där C ska få allt. Men så kommer det inte bli. Marknadshyrorna har vi stoppat och jag tror att det finns goda förutsättningar för att Stefan Löfven kan regera vidare med ett nytt politiskt underlag. C kommer behöva krypa till korset igen.

Men om det inte blir så går vi till extraval, och det har vi i Vänsterpartiet inget emot. Vi står väl rustade. Högtalaranläggningen är laddad, affischerna går snart till tryck och vi har tusentals nya medlemmar.

Senast på måndag vet vi hur det blir med den saken.

Men först firar vi midsommar och den svenska fotbollsbragden. Att vinna gruppen före Spanien – ja, det är en bragd.

Ha en fin midsommar!

Ekocid – brott mot naturen

”Hur kommer det sig att det är brottsligt att stjäla ett äpple, men inte att hugga ned trädet?” Det frågade sig den skotska juristen Polly Higgins när jag träffade henne i riksdagen 2015. Men nu kan det bli ändring på det. En oberoende expertpanel har nämligen tagit fram en definition av ekocid – brott mot naturen. Om detta accepteras av det internationella rättssystemet kan skogsskövling, stora utsläpp, kärnkraftolyckor och annat definieras som grov miljöbrottslighet. Sedan kan det väckas åtal i den internationella brottsmålsdomstolen i Haag.

Äntligen kan naturen får sitt legala och internationella skydd. Expressen tillskriver idag Sveriges tidigare statsminister Olof Palme initiativrätten till ekocidförslaget i Sverige. Men jag undrar om inte VPK på sin tid faktiskt var först… Redan 1971 lade vänsterpolitikerna John Takman med flera fram motionen ”Om en konvention mot ekocid” där de definierade ekocid som ”förstörelse av ekologiska system och därmed en förstörelse eller allvarlig rubbning av de framtida betingelserna för växtliv, djurliv och mänskligt liv.” De lyfte senare fram att Vietnamkriget var ett ”krig mot miljön” och borde kunna klassas som ett ekocidbrott, vid sidan av allt annat brottsligt.

John Takman m fl ville med motionen att Sverige skulle ta initiativ till en internationell konvention om ekocid och där miljöbrott skulle bli ett folkrättsbrott som skulle kunna väckas i internationella brottsmålsdomstolen i Haag, ICC.

Nu, femtio år senare håller det på att ske.

Världen har tagit ett stort steg framåt för ett skydd av vår älskade natur.

Vänsterpartiet har flera gånger sedan 1971 motionerat om införande av ekocidlagstiftning, senast i fjol. Här kan du läsa vår motion Ekocid.

Här kan du läsa motionen Om en konvention mot ekocid.