Vänstern och EU

För Vänsterpartiet har EU gått från att vara vår paradgren till att bli ett sänke. Det märktes redan i förra EU-valet och blev ställt bortom allt tvivel även i detta där vi blev mindre än i det nationella valet i höstas.

Vad ska vänstern göra med EU?, frågar sig den grekiske nationalekonomen Costas Lapavitsas i ”The Left Case Against the EU”. Hans svar är att vänstern ska bryta med EMU, åtstramningspolitiken och kanske också med hela EU. Han sätter fingret på något centralt, EUs inre marknad med dess tillhörande institutionella och juridiska överbyggnad. EUs inre marknad har gått som en röd tråd sedan EUs skapelse med Kol- och stålunionen 1951. Sedan dess har avlägsnandet av tariffära och icke-tariffära handelshinder varit den stora uppgiften. De första – tullar, avgifter m m – är inget större problem, men icke-tariffära handelshinder handlar om politiska ambitionsnivåer på olika nivåer.

Många har frågat sig, hur kommer det sig att EU som en av få politiska organisationer kan tvinga medlemsländer att försämra lagar och regler på en rad politikområden. Svaret är just inre marknaden. För att en optimal marknad ska skapas behövs så likartade nivåer som möjligt (annars blir det handelshinder av olika slag). Därför krav på harmonisering och därmed försämringar eller försvårande av progressiv politik på nationell nivå (statsstödsförbudet, försvårandet att gå före på miljö- och folkhälsoområdet, social dumpning, svårigheterna med offentlig upphandling, alla direktiv som nu omvandlas till förordningar med ambitioner om harmonisering).

Lapavitsas gör rätt som sätter fokus på denna marknadsfundamentalism och kräver förändring. EU-politik måste förenas med systemkritik. Den Brexit han framhåller som en möjlighet för vänstern till ett progressivt alternativ utanför EU får man emellertid nog se som redan gått förlorad. Kanske är Lapavitsas också lite dåligt uppdaterad på intressanta trender inom EU. Jag tänker särskilt på klimatfrågan där marknadsfundamentalistiska dogmer ställs på sin spets, nu senast statsstödsreglerna, men också ett antal domar från EUs domstol där ECJ viktat upp miljöhänsyn i sina domslut.

Kanske går det ändå att bryta marknadens primat, och detta i närtid. Om vänstern vill.

EU-valet – bättre kan vi

Vänsterpartiet noterade 6,7 procent i gårdagens EU-val. Vi bibehåller vårt mandat, men tar inte de två platserna som vi hoppats på. Under hela valrörelsen har vi pendlat mellan 7,5 och 11 procent. Även om det innebär en liten uppgång jämfört med EU-valet 2014 är det klart att gårdagens resultat var en besvikelse. Nu får vi analysera resultatet och se till att vi rättar till det som gått fel.

Några iakttagelser som kan bidra till den analysen:

  1. Klimatet som huvudfråga. Vi gjorde helt rätt som fokuserade på klimatet. Det är vår tids ödesfråga och det som sker i EU är helt avgörande där. Men vi var inte ensamma om att prata om klimatfrågan. Alla andra gjorde det också. MP har en stor trovärdighet i frågan, i synnerhet i EU-parlamentet där de inte varit insyltade i usla kompromisser för miljön på samma sätt som de gjort här hemma. Kanske kunde vi ha pekat mer på hur vi vill förändra EU för att underlätta för Sverige och enskilda länder att gå före på miljöområdet. Det är ju bara vi i Vänsterpartiet som vill göra upp med marknadsfundamentalismen (i detta inräknar jag även handelsavtal som CETA, TTIP m m) som idag försvårar för länder att gå före för miljön. Här har vi en unik och viktig roll som vi borde ha talat mer om.
  2. SVTs ”avslöjande” om stora ersättningar. Dessvärre spelade SVTs ”avslöjande” om Malin Björks mottagande av dagstraktamenten från EU-parlamentet en större roll än vi trodde. Det var djupt orättvist att den ende EU-parlamentarikern som öppet visat alla sina intäkter och utgifter, tjänat minst av alla och inte gjort något fel blev den som granskades hårdast. Djupt orättvist, men om man också sticker ut näsan i vandelsfrågan (som vi gjort) öppnar man för hård granskning. Det var en orättvis granskning, men den gjordes och den påverkade resultatet.
  3. Valdeltagandet. Endast 53 procent röstade. Det innebär att nästan hälften av valmanskåren inte gjorde det. Och vi vet att det finns en mycket tydlig socioekonomisk skiktning i detta; välbeställda röstar, mindre bemedlade gör det inte. I Djursholm röstade drygt 70 procent, i mitt gamla bostadsområde Alby endast 30 procent. Det här drabbar vänstern i vid bemärkelse.
  4. Entusiasmen för EU. Jag tror vänstern behöver jobba på sitt narrativ med EU. Vi vet alla att EU är ett industriprojekt som startade med kol- och stålunionen 1951 och sedan dess är det marknaden som varit den röda tråden. Inte arbetarnas rättigheter, inte miljön, inte folkhälsan, inte den globala solidariteten. Självklart ställer vi upp i EU-valen. Men vad vill vi? Hur entusiasmerar vi våra väljare? Ju mer vi kan bidra till en progressiv paneuropeisk vänsterrörelse som är tydligt grön och feministisk som blir vår naturliga klangbotten desto bättre. Vårt arbete med Plan B, gemensamma europeiska utspel m m är bra, men mycket mer kan göras.
  5. Som Vänsterpartiet? Det finns inget självändamål att ställa upp som parti i alla val. Det hade varit klart intressant att mobilisera en bred rörelse för rättvis klimatomställning, biologisk mångfald, arbetsrätt, jämställdhet, djurrätt, rättvis handel och fred (ingen EU-armé). En bred lista under parollen ”Ett rättvist Europa” eller liknande. Där hade Vänsterpartiet kunnat vara den tongivande, men inte den enda kraften. Något att fundera på inför nästa EU-val.

Det är svårt att dra en enkel slutsats över de politiska trenderna i Europa. Glädjande att gröna partier går fram i många länder och vänstern i några (Portugal, Belgien, Irland, Danmark). Men också högerextrema partier skördar framgångar, liksom liberala. Det är en rätt spretig bild som skiljer sig mellan länderna.

Vänstergruppen GUE/NGL går ned från 50 till ungefär 40 ledamöter. Det är synd, men vi spottar i händerna och tar nya tag. Bättre än så här kan vi.

 

Tio starka skäl för Vänsterpartiet

I de senaste opinionsundersökningarna pendlar Vänsterpartiet mellan ett och två mandat. I dagsläget handlar det om en eller två tiondelar röster för att vi ska vara helt säkra på att få två mandat till EU-parlamentet (idag har vi ju ett). Kan du snacka med grannen, några vänner och släktingar? Uppmana dem att rösta på Vänsterpartiet.

Här får du tio starka skäl till varför din röst borde läggas på Vänsterpartiet.
1. Vi är partiet som rankats högst i utvärderingarna av partiernas miljöpolitik, granskningar gjorda av svensk och europeisk miljörörelse.

2. Vi driver inte bara den bästa miljöpolitiken. Vi har också en tydlig politik för rättvisa – i EU såväl som hemma i Sverige.

3. Vi vill att politik för miljö, folkhälsa och arbetsrätt ska överordnas EUs marknadsfundamentalism. Vi är det enda partiet som driver detta konsekvent.

4. Vi är partiet som ständigt mobiliserar mot EUs nykoloniala fiskeavtal där europeiska flottor fiskar upp fisken längs t ex Västafrikas kust. Andra partier är tyvärr mycket tysta där

5. Vi röstar alltid för rättvis handelspolitik – och nej till bolagsavtal som CETA och TTIP.

6. Vi står upp för djuren. Vi vill ha en maxgräns för djurtransporter (högst 8 timmar till att börja med), vi vill minska köttkonsumtionen och satsa på växtbaserad mat, vi vill minska djurförsöken och satsa på de djurfria alternativen. Subventionerna till djurindustrin ska avvecklas – pengarna till växtbaserad kost.

7. Feminismen finns i vårt DNA. Därför står vi alltid upp mot trafficking, prostitution och mäns våld mot kvinnor. Och självklart röstar vi för aborträtten, i alla omröstningar. Alltid.

8. Vi säger nej till ett försvarssamarbetet PESCO och utvecklingen mot ett EU-försvar (här går det inte att lita på de andra partierna). Vi säger ja till alliansfrihet på riktigt.

9. Vi vill ha schyssta löner och arbetsvillkor med ett socialt protokoll. Ja vet, Stefan Löfven säger också att han vill ha det. Men det är bara Vänsterpartiet som driver det.

10. Vi är helt fria att agera som vi vill – oberoende av vad vår svenska regering säger. Här skiljer vi oss från andra partier på den rödgröna sidan.

Vi är Vänstern i EU-parlamentet. Vi vill växa och samarbeta med de progressiva rörelser för klimatet, feminism och rättvisa som nu växer på bred front i Europa. Denna vänstermobilisering är viktig inte minst i tider då högerextremistiska krafter mobiliserar.

Är du vänster? Ja, då är det Vänsterpartiet som gäller. Tack för din röst.

Läs mer om Vänsterpartiets EU-politik.

Rösta för kommande generationer

Jag är ny krönikör i Miljömagasinet. Nedan eller här mitt första bidrag.

Rösta för kommande generationer
Miljömagasinet, 2019-05-22
Vi politiker ska säga som det är, brukar det påstås. Så, låt oss då göra det. Det råder nödläge för klimatet och den biologiska mångfalden.
Redan i dag tvingas miljontals människor bort från hus och hem i fattiga länder på grund av klimatförändringen. Klimatkrisen skapar konflikter om landområden och naturresurser. Extremvädren i världen breder ut sig, nu senast med cyklonen i Mocambique. Det mesta talar för att perioden av torka och skogsbränder redan har inletts i Sverige. Flera allvarliga tillbud har redan skett. Har vi rätt beredskap för detta? Nyligen konstaterade FN:s expertpanel om biologisk mångfald, IPBES, att en miljon växt- och djurarter riskerar utrotning. Klimatkrisen är en av de värsta pådrivarna för detta. Rapporten förändrar egentligen allt och är i sig ett exempel på nödläge.

Häromdagen kom uppgiften om att halten koldioxid i atmosfären nu uppgått till 415 miljondelar, den högsta nivån på de senaste tre miljoner åren. Och trots klimatlag, ramverk och ett antal viktiga åtgärder ökade utsläppen av växthusgaser i Sverige i fjol.

Ja, det råder ett nödläge.

Tänk om vi kunde få ett EU-parlament som tar till sin första uppgift att utropa nödläge för klimatet och den biologiska mångfalden. Och efter utlysandet av nödläget fattar en serie beslut där planetens överlevnad prioriteras framför allt annat. Och på EU-nivå finns det en hel del att göra.

Avskaffa EU:s miljöskadliga subventioner. Enbart flyget subventioneras med hissnande 200-300 miljarder kronor varje år i Europa, främst i form av att flygbränslet är skattebefriat. Den svenska S/MP-regeringen har lobbat i Bryssel för mångmiljonbidrag till byggandet av en så kallad LNG-terminal i Göteborg, alltså en terminal för fossil naturgas. Storskalig animalieindustri med intensivuppfödning av djur, foderimport och slakt på löpande band gynnas med miljardtals euro varje år. Ju större bolag, desto högre subventioner. Pengarna borde i stället gå till att främja hållbar växtbaserad mat.

På tal om pengar. Tänk om vi kunde göra om Europeiska investeringsbanken till en renodlad klimatinvesteringsbank? Då skulle vi snabbt kunna ställa om EU till 100 procent förnybart och med hållbara transporter.

En annan viktig fråga är att medlemsstaterna aldrig någonsin ska tvingas försämra bra politik för miljö, folkhälsa och arbetsrätt. Tyvärr sätter EU den fria konkurrensen före allt annat. Här behöver vi EU-parlamentariker som tar strid för progressiv politik kontra marknadsfundamentalismen. Detta gäller även EU:s handelspolitik där EU ensidigt prioriterar avtal på de stora bolagens villkor. Frihandel? Nej, vi behöver rättvis handel.

Klimatnödläget fordrar politiker med krisinsikt och som är beredda att agera nu. Den 26 maj är det DU som väljer. Jag hoppas du röstar på ett parti och en kandidat som alltid sätter miljön och social och ekonomisk rättvisa först. Jag noterar att Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk är i topp i alla svenska och europeiska miljögranskningar. Det är ett kvitto på väl utfört arbete, något vi nu vill göra ännu bättre.

Men valet är förstås ditt. Rösta med hjärtat och för våra kommande generationer.

Jens Holm (V)
riksdagsledamot

Varför EU-subventioner till fossilgas i Sverige?

Varför denna storskaliga investering i fossil naturgas, som dessutom ska kunna skickas ut på vårt nationella gasnät? Och varför går EU-subventioner till byggandet av fossilgasterminalen? Regeringen har nu beslutet i sin hand. Detta kommer jag diskutera med energiminister Anders Ygeman (S) inom kort. Läs min interpellation här eller nedan.

Fossilgasterminalen i Göteborg
Interpellation 2018/19:260 av Jens Holm (V) till Statsrådet Anders Ygeman (S)
Det råder ett akut läge för klimatet. Även de svenska utsläppen ökade förra året. Enligt vår nya klimatlag och vårt klimatpolitiska ramverk måste alla politikområden verka för att klimatmålen ska uppnås. Fortsatta satsningar på fossil energi torde därför vara uteslutna.

I ljuset av detta väcker bolaget Swedegas planer för hamnterminaler för import av flytande naturgas (LNG) på ett antal platser i Sverige ett antal frågor, i synnerhet den planerade LNG-terminalen i Göteborg. Terminalen LNG Göteborg är redan delvis byggd för att kunna tanka fartyg med LNG som bränsle – men den är även tänkt att kopplas an till det befintliga svenska gasnätet. En begränsad användning av LNG kan vara en tillfällig övergångslösning när sjöfarten ska gå över till hållbara drivmedel. Men skulle terminalen kopplas på det fasta gasnätet finns en uppenbar risk att fossil naturgas importeras och sprids i Sverige i stor skala. Detta torde vara helt i strid med våra klimatambitioner och visionen om att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Det skulle också försvåra främjandet av biogas.

För att kunna använda denna infrastruktur för en ökad svensk försörjning av fossilgas krävs regeringens godkännande. I dagsläget ligger en koncessionsansökan på regeringens bord för beslut om tillstånd för påkoppling på det svenska gasnätet. Detta skulle enligt Energimarknadsinspektionens yttrande möjliggöra en ökad import av fossil naturgas i 40 år.

Snarare än att skjuta ifrån sig makten i denna fråga har regeringen nu chans att ta ansvar för klimatet. Det är fullt möjligt att neka ett koncessionstillstånd av klimatskäl. Enligt professor i rättsvetenskap Maria Pettersson och professor i konstitutionell rätt Joakim Nergelius är det regeringens uppdrag att göra en självständig bedömning av sådana här tillståndsansökningar, och då finns det utrymme för klimathänsyn (Dagens ETC den 23 augusti 2018).

Med regeringens stöd har LNG-terminalen i Göteborg beviljats EU-subventioner på närmare 20 miljoner kronor (genom EU:s program för transeuropeiska nät, TEN-T och det så kallade CEF-programmet). Samtidigt som regeringen driver en aktiv politik för att andra länder ska fasa ut sina fossilsubventioner har man alltså verkat för egna. Hur hänger det ihop?

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman:

Är det statsrådets bedömning att en storskalig användning av fossil naturgas är förenlig med de svenska klimatmålen?
När kommer regeringen att hantera koncessionsansökan för att koppla på LNG-terminalen i Göteborg på det fasta gasnätet, och hur kommer regeringen att agera?
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att inte fler offentliga subventioner ska betalas till LNG-terminalen i Göteborg?

Klimatomställningen och EUs förbud mot statligt stöd

Visste du att EU har ett förbud mot statligt stöd? Jo, EUs s k statsstödsregler är inskrivet i EUs fördrag, artikel 107-109. För alla oss som tycker att staten och offentlig sektor ska spela en aktiv roll om klimatomställningen är EUs statsstödsförbud ett stort problem. Nu lovar regeringen att de ska verka för en förändring av detta. Det är mycket positivt.  Se gärna  replikskiftet från debatten mellan mig och energiminister Ibrahim Baylan (S), riksdagen 10/5-19.

Varför kostar det mer att besiktiga biogasbilen?

Det ska vara lätt att göra rätt. De nya påbuden mot biogasbilar gör det krångligt och dyrt. Tänker ministern agera?  Läs min skriftliga fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) här eller nedan. Svar inom en vecka.

Kostnad för besiktning av biogasbilar
Skriftlig fråga 2018/19:670 av Jens Holm (V)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Sedan den 20 maj 2018 gäller nytt besiktningssystem för fordon som har bränslesystem för gas. För en ägare till en biogasbil innebär det att hen inför besiktning antingen själv ser till att gastanken och det övriga bränslesystemet synliggörs inför besiktningen, vilket inte är enkelt för en lekman, eller så får ägaren vända sig till en auktoriserad verkstad, som utför en kontroll. Kollen kostar runt 1 500 kronor och ger ett intyg som gäller i 15 månader. Detta är en betydande extra kostnad för dem som valt en bil med liten klimatpåverkan.

Regeringen har som målsättning att Sverige ska bli ett av de första välfärdsländerna som är fossilfria. Utsläppen från inrikes transporter ska dessutom minska med minst 70 procent senast år 2030 jämfört med 2010. För att dessa målsättningar ska uppnås är det Vänsterpartiets uppfattning att det för individen ska vara lätt och lönsamt att välja de klimat- och miljömässigt hållbara alternativen. Vi behöver därför stärka möjligheterna för fler människor att göra dessa val. Att i detta fall öka utgifterna för dem som köper biogasbil motverkar en sådan inriktning och försvårar våra möjligheter till en nödvändig snabb klimatomställning.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att vidta några åtgärder för att förhindra eller mildra de extrakostnader som ägare av biogasbilar drabbas av genom det nya besiktningssystemet?

 

Varför subventioneras fossilgasen?

Det planeras för en stor importterminal för s k naturgas i Göteborg, den s k LNG-terminalen. Det är visserligen bättre att köra fartyg på LNG än på olja, men naturgas är en fossil energikälla. Den borde därför benämnas som den fossilgas den är.

Det är också mycket problematiskt att LNG-terminalen vill kunna koppla på sig på det nationella gasnätet som finns längs västkusten och ned mot Skåne. Med den påkopplingen kan vi få in gigantiska volymer fossilgas in i Sverige. Vill vi det? Nej, borde svaret vara. Men vad S/MP-regeringen vill står skrivet i stjärnorna. I dagsläget ligger koncessionsansökan om LNG-terminalen på regeringens bord. Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan alltså välja att säga nej till fossilgasen. Kommer de att göra det?

Det som emellertid förvånar mig mycket är att regeringen fram tills nu lobbat i Bryssel för att LNG-terminalen ska åtnjuta EU-subventioner. Och så har också skett. När jag bad riksdagens utredningstjänst (RUT) titta närmare på det hela svarade de så här:

”Projektet beviljades år 2013 stöd från TEN-T programmet (Trans-European Transport Network) inom ramen för EU-kommissionens prioriterade ”Motorways of the Seas”- projekt. Dessa pengar utnyttjades dock aldrig fullt ut. Projektet blev försenat och stödformen tillät inte förlängning. Vid deadline för stödet hade 100 000 € använts. Projektet har även beviljats 1,77 miljoner € i stöd från EU inom CEF-programmet (Connecting Europe Facility) för en studie, Go4Synergy.”

Läs hela rapporten här: RUT 2019_536 Terminal för naturgas – Slutleverans

Läs också mer hos Fossilgasfällan.