Sluta dutta – klimatet kräver stora reformer

Jag skriver i Aftonbladet idag. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Sluta dutta – klimatet kräver stora reformer
2021-08-18, Aftonbladet

När jag skriver det här står Gävle Arena under vatten och flera skolor har fått stängas. Klimatkrisen är helt uppenbart mitt ibland oss.

De många viktiga inläggen från forskare under Aftonbladets vinjett Nödläge vittnar också om att vi befinner oss i ett akut nödläge för klimatet. Efter IPCC-rapporten råder det inte heller något som helst tvivel om att det är människan som skapat klimatkrisen och att vi inte har många år på oss att vända utvecklingen.

Det som saknas i debatten om klimatet är en väg framåt som bygger på att det är samhällets ansvar att ta kontroll över utvecklingen, och att fokusera på de nödvändiga reformerna. Att ropa högst om klimatet och förklara vems fel det är, kommer inte att lösa problemen. Inte heller marknadskrafter och individuell konsumtion.

Winston Churchills ”låt aldrig en kris gå till spillo” borde vara regeringens mantra nu då den svenska och hela världsekonomin ska återstarta. Coronapandemin visar att det som tidigare var politiskt otänkbart nu har blivit det nödvändiga.

Coronaviruset kommer vi övervinna tack vare vaccinering och stora samhälleliga insatser. Nu behöver vi kavla upp för klimatkrisen!

Det här behöver vi göra politiskt:

  • Uppdatera snarast det klimatpolitiska ramverket med ambitiösare klimatmål och stäm av dem med årliga utsläppsbudgetar.
  • Stöd industrins klimatomställning med piska och morot. Staten behöver snabbt ta fram 100 procent förnybar energi och bygga ut hållbara järnvägstransporter både längs norrlandskusten och i södra Sverige. Men industrin måste också vara beredd att avveckla verksamheter som strider mot våra klimatmål.
  • Försäljning av nya bensin- och dieselbilar bör förbjudas från 2025 och regeringen ska inte urholka miljöbalken för att tillmötesgå Cementa, Sveriges näst största utsläppare. All ny verksamhet måste prövas mot våra klimatmål med en ny Lex Preem.
  • Kollektivtrafiken måste få stöd till att återstarta. Våra städer kan i stort klara sig utan massbilism om bara kollektivtrafiken byggs ut och gång och cykling underlättas. Här kan vi inspireras av Paris plan för 15-minutersstaden där all relevant samhällsservice ska finnas inom en radie av 15 minuters gång- eller cykelfärd.
  • Sluta subventionera ökat flygande och kanalisera alla pengar till kollektivtrafiken, inte minst järnvägen. En stor del av inrikesflyget kan ersättas med digitala möten och utbyggd järnvägstrafik.
  • Välkomna det snabbt växande intresset för skog och natur. En helt ny sektor med hållbar grön turism kan understödjas. Verka för ett hållbarare skogsbruk med större biologisk mångfald och utan kalhyggen, det binder mer koldioxid, stärker naturens motståndskraft mot bränder och stormar och stödjer trenden mot hållbar naturturism.

Just nu ser vi hur ett gammalt ekonomiskt paradigm krackelerar. Nyliberalismen – med avregleringar, privatiseringar, ökade klyftor och en minimal statsmakt – stod inte pall under en pandemi, och än mindre nu när klimatkrisen på allvar ska hanteras. Vi behöver en ny ekonomi som hushållar med våra naturresurser, omfördelar mellan grupper, pressar ned lyxkonsumtion och värdesätter långsiktighet och  hållbara investeringar. Därför är klimatomställningen så mycket mer än en miljöfråga. Att rädda oss från klimatkrisen och bygga ett rättvisare samhälle inom naturens ramar är vår tids nya månlandning eller folkhemsbygge.

Sluta med det ängsliga duttandet. De stora reformernas tid är här.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson och författare till boken Pandemin som möjlighet (Sjösala förlag, 2021) 

Perfekt läge att bryta klimatkrisen

Jag skriver i ETC idag om hur vi förenar minskade utsläpp med ökad rättvisa. Läs där eller nedan.

Nu har vi ett perfekt läge att bryta klimatkrisen
ETC, 2021-08-13

Klimatpanelens rapport visar med brutal tydlighet hur världen är på väg mot en klimatkatastrof. Aldrig under de senaste tre miljoner åren har det funnits så mycket koldioxid i atmosfären som idag. Jordens uppvärmning går snabbare än någonsin. Det finns ett tydligt samband mellan extremväder och våra utsläpp.

Vi har nu ett fåtal år på oss att vända utvecklingen.

IPCC:s rapport har oss politiker som målgrupp med ”summary for policymakers” som en tydlig sammanfattning över det akuta läget. Det är hög tid att den tas på största allvar. Våra klimatmål måste skärpas och alla Sveriges politik-områden måste nu bidra till att målen uppnås.

Det är inte acceptabelt att ena dagen ha ett ambitiöst mål om utsläppsminskningar för transportsektorn för att den nästa dag subventionera flygindustrin och bygga nya motorvägar. Det är inte heller trovärdigt att i FN och EU fatta beslut om att fasa ut fossilsubventioner för att sedan fortsätta att subventionera vår egen industri, miljöskadligt fiske och ohållbara transporter. Men just så agerar Stefan Löfvens (S) och Per Bolunds (MP) regering.

S/MP-regeringen har också misslyckats att förena minskade utsläpp med ökad rättvisa, trots att det är en uttalad ambition i både klimatkonventionen och Paris-avtalet. Världens industrialiserade stater har stått för en oproportionerligt stor del av utsläppen, men att det är världens fattiga som drabbas här och nu av våra utsläpp. Men även inom världens länder ser vi ett tydligt samband mellan mycket pengar och stora utsläpp. Den rikaste tiondelen i världen står för nästan hälften av världens utsläpp. I Sverige släpper den rikaste tiondelen ut fyra gånger mer än den fattigaste. Låginkomsttagarna i Sverige har dessutom minskat sina utsläpp de senaste decennierna, medan de rikaste inte gjort det. De rikaste är alltså utsläppsvärstingar som fortsätter precis som förut och motverkar våra klimatmål.

IPCC vänder sig direkt till världens regeringar, parlament, politiska partier och oss politiker. Nu är det dags att agera. Nu när vår ekonomi ska återstartas efter -pandemin är tajmingen dessutom optimal för ett omställningsprogram som förenar minskade utsläpp med ökad rättvisa:

  1. En mer omfördelande ekonomisk politik, där rika bidrar mer till det gemensamma. Det ökar inte bara rättvisan utan minskar också utsläppen eftersom gemensam konsumtion (tänk mer resurser till skolan och vården) har lägre utsläpp än privat per satsad krona.
  2. Ställ om industrin och energi-produktionen mot 100 procent förnybart. Låt en statlig grön investeringsbank kanalisera de miljarder som behövs.
  3. Sluta att subventionera flygindustrin och lägg ned flygplatser och flyglinjer. De kan ersättas med tåg och fler digitala möten. Inför en progressiv flygskatt som ökar med antalet flygresor – intäkterna till kollektivtrafiken.
  4. Sätt stopp för byggandet av nya motorvägar – investera i järnvägen och kollektivtrafiken. Subventioner till privatbilism avskaffas till exempel med ett förändrat reseavdrag och höjd skatt på bilar med höga utsläpp.
  5. Stoppa försäljning av nya bensin- och dieselbilar. Efter det kan också ett förbud mot fossila drivmedel införas, som Per Bolund föreslagit.
  6. Investera i växtbaserad mat i offentlig sektor – det minskar både utsläppen och ger särskilt våra barn och unga bättre mat i skolan och förskolan.
  7. Skrota ROT-bidraget, som går till bostadsrättsinnehavare och villaägare. Ersätt med investeringsstöd för klimatupprustning av allmänna lokaler och miljonprogrammets bostäder.
  8. Reglera konsumtionen med förbud, förlängda garantitider och produktkrav på återvinning/återanvändning.
  9. Gå fram med ett ambitiöst program för forskning, utbildning och omskolning. Industrier och verksamheter kommer att behöva läggas ned i Sverige, men nya verksamheter kommer att starta. Därför måste vi se till att ingen lämnas utanför. Alla som förlorar ett jobb ska kunna erbjudas ett nytt.
  10. Stöd fattiga länder som idag drabbas av våra utsläpp. Gör det med ett nytt klimatbistånd, en rättvis handelspolitik och slopad patent på miljöteknik så att den så billigt som möjligt kan spridas till utvecklingsländer.

Vi människor har skapat klimatkrisen, och vi måste lösa detta tillsammans. Men vi människor påverkar planeten olika. Därför måste minskade utsläpp förenas med politik för ökad rättvisa. Då blir klimatpolitiken både mer effektiv och växer i förtroende. Coronakrisen visar att allt egentligen är möjligt att göra på kort tid. Frågan är om S/MP-regeringen har viljan och kraften att agera?

JENS HOLM (V)
KLIMATPOLITISK TALESPERSON OCH FÖRFATTARE TILL BOKEN ”PANDEMIN SOM MÖJLIGHET” (SJÖSALA FÖRLAG, 2021).

Låt oss omfamna höghastighetsbanorna

Jag skriver i Flamman om förslaget om höghastighetsbanor. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Låt oss omfamna höghastighetsbanorna
Flamman, 2021-07-13

Per Sundgren och Stig Henriksson, Vänsterpartiet Vantör, argumenterar i Flamman mot att bygga nya stambanor för höghastighetståg. Det är lätt att kritisera ett infrastrukturprojekt av det här slaget som kommer att kosta mycket pengar och leda till betydande utsläpp i byggnationsfasen. Men det som verkligen skiljer den vise från den envise i den här frågan är att ge ett adekvat svar på hur vi löser kapacitetsbristen inom svensk järnväg. Det är helt enkelt fullt på de svenska spåren, i synnerhet längs stambanorna till Skåne och Göteborg från Stockholm. Hur tänker sig Sundgren-Henriksson att vi ska lösa det problemet?

Helt korrekt menar de att vi ska utgå från den så kallade fyrstegsprincipen som stipulerar att bygga nytt är den sista av en serie tänkbara åtgärder. Men i det här fallet har Trafikverket faktiskt utgått från fyrstegsprincipen (vad än Riksrevisionen säger i sin rapport) och kommit fram till att det bästa sättet att säkerställa att vi kan fortsätta att transportera personer och gods på järnvägen är att bygga nya stambanor.

Sundgren-Henriksson verkar inte vara motståndare till att bygga ny järnväg, men det får inte vara höghastighetståg. Men när vi bygger nytt ska vi förstås bygga med den senaste tekniken och för snabba tåg. Det är ingen större skillnad i pris att bygga för tåg som kan gå 320 km/h jämfört med 250 km/h. Så vad är egentligen problemet, undrar jag?

Sundgren-Henriksson menar att de nya banorna blir klara för sent och därför är det meningslöst att göra satsningen. Men det är också en missupp­fattning. Om vi lånefinansierar bygget så att hög­hastig­hets­banorna kan byggas som ett färdigfinansierat sammanhängande projekt kan de byggas på tio år eller mindre. Så snabbt bygger man nu järnvägen Rail Baltica genom de baltiska länderna och så har man tidigare gjort i till exempel Frankrike och Spanien. Att höghastighetsbanorna måste byggas med externa stationslägen är också en missuppfattning. Det var ett förslag från Trafikverket som har fått mycket kritik, som Vänsterpartiet har motsatt sig och som nu också avfärdas av regeringen.

Med höghastighetstågen skulle vi kunna ersätta 2–3,5 miljoner flygresor med klimatsmarta tågtransporter per år. Samtidigt skulle vi göra det möjligt med ökat regionalt resande, på sträckor som Linköping–Norrköping, Göteborg–Jönköping, eller Göteborg–Borås, för att ta några exempel. Med höghastighetsbanor frigörs kapacitet på de ordinarie spåren, som förstås finns kvar, och de kan därmed ta emot ett ökat regionalt resande samt betydligt mycket mer godstransporter. Sundgren-Henrikssons påstående om att höghastighetsbanorna skulle vara ett projekt främst för höginkomsttagare saknar grund. Höghastighetsbanorna är mer än bara ny järnväg, det handlar om att modernisera Sverige, utveckla städer och regioner och skapandet av 150 000 nya årsarbeten endast för själva järnvägsbygget.

Nu när våra ekonomier ska återstartas efter pandemin borde investeringar i klimatomställningen såsom byggandet av ny järnväg vara en bärande del av vänsterns återstartsprogram.

Tänk om (igen), bästa Sundgren-Henriksson.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson, ordf riksdagens trafikutskott

Varför har S/MP-regeringen straffat järnvägen, det klimatvänligaste trafikslaget?

Jag svarar idag Miljöpartiets Jakop Dalunde på DN-debatt. Läs mitt svar där eller nedan.

Varför har S/MP-regeringen straffat järnvägen, det klimatvänligaste trafikslaget?
DN-debatt 2021-07-01

Jag välkomnar Jakop Dalundes, EU-parlamentariker (MP), förslag för att underlätta för fler tågresor i Europa. Klimatkrisen är akut och vi måste snabbt flytta över både person- och godstransporter från flyg och väg till järnvägen. Dessutom har intresset för att resa med tåg både i Sverige och i resten av Europa ökat kraftigt. Men flera av de förslag Dalunde lyfter har vilat helt på hans egen S/MP-regering att verkställa. Och där är jag förvånad över att så lite har hänt.
Dalunde tar upp det bakvända i att tågbolagen måste betala höga banavgifter för varje kilometer de kör på järnvägen. Sedan 2009 har både borgerliga och socialdemokratiskt ledda regeringar höjt banavgifterna för järnvägen med nästan 300 procent. Några motsvarande avgifter för långtradartransporterna på väg finns inte. Den kompensation för banavgifterna som regeringen nyligen beslutat om är välkommen. Men det är en tillfällig pandemiåtgärd och löser inte det långsiktiga problemet med att den klimatsmarta järnvägen straffas medan smutsigare transportslag gynnas. Detta är emot all rim och reson. Varför har S/MP-regeringen straffat järnvägen, det klimatvänligaste trafikslaget?

Dalunde tar också upp vikten av att bygga ut järnvägsinfrastrukturen och att hitta adekvat finansiering för detta. Det vore mycket välkommet med ökade EU-medel för att bygga ut järnvägen i Sverige, men ytterst är det S/MP-regeringen som har anslagit alldeles för lite pengar för utbyggnaden. Det gäller såväl de nya höghastighetsbanorna som redan påbörjade projekt som Norrbotniabanan och dubbelspåret längs Norrlandskusten. Med regeringens finansiering kommer dessa projekt att bli kraftigt försenade om de ens blir av. Regeringen borde lånefinansiera byggnationen av höghastighetsbanorna. Det skulle frigöra medel till andra viktiga järnvägsinvesteringar och skynda på byggprocesserna. Jakop Dalunde behöver inte gå till Bryssel för att lösa den frågan.

Regeringens hantering av järnvägen under pandemin är också under all kritik. Alla transportslag har drabbats hårt under pandemin. Flygresandet har gått ned med 80 procent, resandet med tåg 65. Trots detta är det flyget som har fått den absoluta merparten av regeringens pandemistöd. Den 17 mars 2020 beviljade regeringen sitt första coronastöd, 5 miljarder kronor till flygbolagen varav 1,5 miljarder till SAS. Sedan dess har flygbranschen beviljats coronastöd i flera omgången på totalt 16 miljarder kronor. Motsvarande stöd till järnvägsbranschen uppgår till ungefär 2 miljarder kronor (jag räknar här med de sänkta banavgifterna, ökade anslag till järnvägsunderhåll och extra pengar till så kallad miljökompensation för godstransporter). Varför har regeringen beviljat flyget nästan åtta gånger mer i coronastöd än tåget?

Det är välkommet med järnvägspolitik på EU-nivå, men S/MP-regeringen borde också ha tagit tag i problemen på hemmaplan. Att fortsätta gynna ökat flygande på järnvägens bekostnad borde inte anstå en regering med höga klimatambitioner.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och ordförande i riksdagens trafikutskott

Då går vi till val

Annie Lööf (C) backar nu från marknadshyrorna. Det är en stor seger för Vänsterpartiet. Vi stoppar ett systemskifte inom bostadspolitiken. Tre miljoner hyresgäster slipper vara rädda för chockhyreshöjning.

Men Centerpartiet tror att de istället ska få gigantiska skattesänkningar (bl a för de rikastes aktiespekulation) som kompensation. Annie Lööf fortsätter att leva i sin egen bubbla där C ska få allt. Men så kommer det inte bli. Marknadshyrorna har vi stoppat och jag tror att det finns goda förutsättningar för att Stefan Löfven kan regera vidare med ett nytt politiskt underlag. C kommer behöva krypa till korset igen.

Men om det inte blir så går vi till extraval, och det har vi i Vänsterpartiet inget emot. Vi står väl rustade. Högtalaranläggningen är laddad, affischerna går snart till tryck och vi har tusentals nya medlemmar.

Senast på måndag vet vi hur det blir med den saken.

Men först firar vi midsommar och den svenska fotbollsbragden. Att vinna gruppen före Spanien – ja, det är en bragd.

Ha en fin midsommar!

Ekocid – brott mot naturen

”Hur kommer det sig att det är brottsligt att stjäla ett äpple, men inte att hugga ned trädet?” Det frågade sig den skotska juristen Polly Higgins när jag träffade henne i riksdagen 2015. Men nu kan det bli ändring på det. En oberoende expertpanel har nämligen tagit fram en definition av ekocid – brott mot naturen. Om detta accepteras av det internationella rättssystemet kan skogsskövling, stora utsläpp, kärnkraftolyckor och annat definieras som grov miljöbrottslighet. Sedan kan det väckas åtal i den internationella brottsmålsdomstolen i Haag.

Äntligen kan naturen får sitt legala och internationella skydd. Expressen tillskriver idag Sveriges tidigare statsminister Olof Palme initiativrätten till ekocidförslaget i Sverige. Men jag undrar om inte VPK på sin tid faktiskt var först… Redan 1971 lade vänsterpolitikerna John Takman med flera fram motionen ”Om en konvention mot ekocid” där de definierade ekocid som ”förstörelse av ekologiska system och därmed en förstörelse eller allvarlig rubbning av de framtida betingelserna för växtliv, djurliv och mänskligt liv.” De lyfte senare fram att Vietnamkriget var ett ”krig mot miljön” och borde kunna klassas som ett ekocidbrott, vid sidan av allt annat brottsligt.

John Takman m fl ville med motionen att Sverige skulle ta initiativ till en internationell konvention om ekocid och där miljöbrott skulle bli ett folkrättsbrott som skulle kunna väckas i internationella brottsmålsdomstolen i Haag, ICC.

Nu, femtio år senare håller det på att ske.

Världen har tagit ett stort steg framåt för ett skydd av vår älskade natur.

Vänsterpartiet har flera gånger sedan 1971 motionerat om införande av ekocidlagstiftning, senast i fjol. Här kan du läsa vår motion Ekocid.

Här kan du läsa motionen Om en konvention mot ekocid.

Hållbar och rättvis infrastrukturpolitik

Igår debatterade vi regeringens förslag till infrastrukturproposition. Det behövs ökade investeringar i främst järnväg och cykelinfrastruktur och underhållet måste bli bättre. Vänsterpartiet satsa därför mest pengar av alla partier med 170 miljarder kronor MER än regeringen på hållbara infrastrukturinvesteringar för perioden 2022-2033. Vi kräver också en infrastrukturplanering i linje med vårt klimatmål för transportsektorn, minskade utsläpp med 70 procent till 2030. Det gör ex vis att ett antal storskaliga motorvägsprojekt måste plockas bort från planeringen. Här kan du se hela debatten. Nedan kan du läsa mitt anförande från debatten.

Anförande infrastruktur 2021-06-21
Fru talman,
Vi debatterar nu regeringens förslag till infrastrukturproposition med förslag på inriktningen för infrastrukturpolitiken för perioden 2022-2033. Propositionen innehåller de ekonomiska ramarna och de politiska prioriteringarna för perioden. Låt mig vara mycket tydlig. Det här förslaget räcker inte.
Det räcker inte för att möta de stora behov av ökat resande med tåg.
Det räcker inte för att underhålla våra järnvägar och vägar.
Det räcker inte för att bygga ut cykelinfrastrukturen i den omfattning som behövs.
Det räcker inte för att möta vårt klimatmål på transportområdet, om att minska utsläppen med minst 70 procent till 2030.

Det har varit direkt upprörande att lyssna på infrastrukturministerns försök att sälja in detta till infrastrukturbranschen, miljörörelsen och hela svenska folket som att detta skulle vara århundrandets satsning. Det här är INTE Bigger than Biden. I propositionen sätts den ekonomiska ramen till 799 miljarder kronor. Det är visserligen mer än tidigare propositioner, men det är långt mycket mindre än vad som behövs. Sett i ett historiskt perspektiv är regeringens förslag också alldeles för litet. Ett par decennier tillbaka låg de svenska infrastrukturinvesteringarna på 2 procent av BNP, med detta blir det lite drygt 1 procent.

Vad än ministern försöker göra sken av är det ett faktum att med regeringens förslag till infrapropp kommer ett antal prioriterade järnvägsprojekt inte att bli klara i tid. Jag talar om Norrbotniabanan, Nya ostkustbanan (dubbelspåret Gävle-Härnösand), fyrspåret Uppsala-Stockholm, ny järnväg Alingsås-Göteborg, dubbelspår genom Skåne Helsingborg-Hässleholm. Det blir ingen adekvat upprustning av regionala banor som Bohusbanan, Kinnekullebanan, Stångådalsbanan och Tjustbanan – tvärt om hotet om deras nedläggning förstärks med regeringens förslag. Det blir inga riktade satsningar till Inlandsbanan, den viktiga 110 mil långa järnvägen från Gällivare till Kristinehamn i Värmland. Ej heller nya godsspår till hamnar som Ystad och nybyggda Norviks hamn, söder om Stockholm. Ny järnväg till Sälenfjällen och nya järnvägsförbindelser Göteborg-Oslo, Stockholm-Oslo finns inte finansierat i det här förslaget. Och då har jag inte ens kommit till det största sveket, höghastighetsbanorna. Ursprungsförslaget, liksom Trafikverkets förslag, är att bygga de nya stambanorna från Skåne och Västkusten till Stockholm, som ett separat projekt med lånade pengar. Så blir det inte. Istället väljer infrastrukturministen att gå fram i snigelfart. Inte ens de tre prioriterade utpekade etapperna, Ostkustbanan, Göteborg-Borås och Lund-Hässleholm har en tillräcklig finansiering.

Med anledning av misstroendevoteringen tidigare idag. Debaklet med höghastighetsbanorna är beskrivande för S/MP-regeringens tondövhet för riksdagsmajoriteten. Det finns som bekant en majoritet bland S, MP, C och V att bygga höghastighetsbanorna snabbt och effektivt. Hade regeringen förhandlat vidare med Vänsterpartiet (vårt sista möte i den här frågan var 16 januari 2020) hade den kunnat lösa frågan. Men sedan vårt senast möte, januari 2020, har ingenting hänt. Har det möjligen med JA-avtalets punkt om att ”Vänsterpartiet ska hållas borta från allt politiskt inflytande” att göra? I vart fall visar det på regeringens oförmåga att lösa en fråga som den lätt skulle kunna få majoritet för.

Det största problemet med regeringens infrastrukturproposition är ändå utgångspunkten. Att regeringen fortsätter att bedriva infrastrukturplanering baserat på prognoser om ökad trafik, och inte baserat på våra politiska mål. Sedan den senaste infrastrukturpropositionen togs fram har det som bekant hänt en del. Sedan 2018 har vi en klimatlag som säger att alla politikområden ska verka för att klimatmålen nås och ett separat mål om utsläppsminskningar för transportsektorn. Utsläppen ska minska med minst 70 procent till senast 2030. Men i regeringens proposition är det fortfarande prognosstyrning som gäller, inte målstyrning. Det syns t ex i alla de motorvägsbyggen som fortfarande planeras för från regeringen. Det handlar om Tvärförbindelse Södertörn här i Stockholm, nya anslutningsvägar till Förbifart Stockholm, E22 i Skåne etc. Nya motorvägar leder till ökad bilism och ökade utsläpp. Därför är dessa projekt och hela prognosplaneringen inte acceptabelt. Vårt klimatmål, tillsammans med andra viktiga mål om jämlikhet och jämställdhet inom transportsystemet måste vara styrande.

Med anledning av har vi i Vänsterpartiet lagt fram en motion om en förbättrad infrastrukturpolitik. I vår motion föreslår vi kortfattat:

  1. En ny politisk inriktning för infrastrukturpolitiken där våra politiska mål blir styrande och inte prognoser om ökat bilresande. I synnerhet klimatmålet ska ha en sådan styrande funktion.
  2. Ökade ekonomiska ramar. Vi vill ha 170 miljarder kronor utöver regeringens förslag till investeringar i järnväg och utbyggd cykelinfrastruktur.
  3. 60 miljarder mer än regeringen till en finansierad underhållsplan för järnvägssystemet, så att all järnväg kan rustas upp. På så sätt kan underhållsskulden arbetas av.
  4. 9 miljarder mer än regeringen till bättre vägunderhåll, i synnerhet i glesbygd.
  5. Att höghastighetsbanorna fullt ut finansieras med lånade medel så att de nya stambanorna kan byggas som ett sammanhängande projekt och stå klara till i början av 2030. På så sätt kommer detta bygge inte konkurrera med andra viktiga infrastrukturinvesteringar.
  6. Med detta är Vänsterpartiet det parti som utan tvivel anslår mest pengar till att ställa om transportsystemet så att det blir modernt, jämlikt, jämställt och helt i linje med våra klimatmål.
  7. Med detta kan Norrbotniabanan bli klar i tid, dubbelspåret längs Norrlandskusten, fyrspåret mellan Uppsala och Stockholm, nya spår från Alingsås till Göteborg, upprustning av Inlandsbanan, dubbelspår genom Skåne, räddande av våra regionala banor och ett antal viktiga godsspår till våra hamnar och industrier. Med detta kan höghastighetsbanorna äntligen färdigställas i tid och vi kan också ta de första stegen mot att bygga ny modern järnväg till den norska huvudstaden, Oslo, från Stockholm och Göteborg. Med detta kommer vi också att få en robust statlig medfinansiering för utbyggd cykelinfrastruktur.

    I det här betänkandet föreslår utskottet också tre s k tillkännagivanden, d v s skarpa krav från riksdagen till regeringen. Alla dessa tillkännagivanden härrör från Vänsterpartiets motion om infrastrukturpropositionen. Vi är mycket glada att dessa förslag nu får majoritet i riksdagen. Tillkännagivandena är dessa:
    a) Höj Trafikverkets anslagskredit till 10 procent. På det sättet kan vi undvika att Trafikverket måste avbryta viktiga projekt när pengarna tillfälligt har tagit slut för året. Nu kan Trafikverket låna pengar från kommande budgetår.
    b) Inför en fullt ut finansierad elektriferingssatsning med utbyggd laddinfrastruktur i hela landet; längs våra vägar, rastplatser, parkeringsplatser, mackar, arbetsplatser, hamnar etc. Alla som vill köra ett elektriskt fordon ska kunna göra detta. Elutbyggnaden måste också koordineras med laddinfrastruktur i resten av Europa.
    c) Inköpen av nya isbrytare måste finansieras inom den nationella infrastrukturplanen. Behovet av nya isbrytare är stort och påverkar en stor del av våra godstransporter.

    Som jag sa tidigare, vi i Vänsterpartiet är mycket nöjda över att vi nu får riksdagens gehör för våra tre motionsyrkanden.

    Fru talman, vi behöver en modern infrastrukturpolitik som bidrar till att nå våra viktiga målsättningar, klimatmålet inte minst. Med Vänsterpartiets förslag till ändringar finns goda förutsättningar för att göra detta, men inte utan.

Behåll tågvärdarna på pendeltågen

Förslaget om att avskaffa tågvärdarna på Stockholms pendeltåg är ännu ett dråpslag mot kollektivtrafiken lanserat av de borgerliga+MP-styret i Stockholmsregionen. Det kommer vi göra allt vi kan för att stoppa. Vi behöver mer personal i kollektivtrafiken, inte mindre. Läs vårt inlägg i Sekotidningen.

Behåll tågvärdarna på pendeltågen
Sekotidningen, 2021-06-15

Idag, tisdag, klubbas beslutet att omplacera Stockholms pendeltågs 400 tågvärdar och ersätta dem med kameror. Det lämnar lokföraren ensam med ansvar för hela tåget och alla dess passagerare.

Det talas om teknik och effektivisering. Personal ska göra annat än att jobba på tågen. Men kameror kan enbart vara ett komplement och kan givetvis inte ersätta tågpersonalen. En kamera kan inte ge service, informera, hjälpa till vid förseningar, ringa polis och ambulans, ge första hjälpen, släcka bränder, lugna ner vid bråk, skydda passagerare, sätta ut kontaktdon, ta hand om förvirrade resenärer och bagage på avvägar, se till att avgångar sker tryggt och säkert och så vidare. En tågvärds uppgifter är många, varierande och framförallt mänskliga.

Tågvärdens arbete är uppenbarligen inte känt för alla men tågvärden finns alltså ombord för att se till att resenärer har det bra och är trygga. Det kan ingen kamera ersätta. De besitter teknisk kunskap om tågen och de har hand om utropen och informationen till resenärerna.

Det måste finnas två personer som arbetar på tågen ifall någon blir sjuk, ifall det uppstår en hotfull situation eller om någon behöver hjälp. Service och trygghet helt enkelt.

Hot och våld är redan ett problem på tågen som fackförbundet Seko har påtalat. Att i detta läge ta bort tågvärdarna som finns för säkerhet och trygghet ombord är oansvarigt. Utöver det innebär förslaget att endast en enda person utbildad i säkerhetsarbete kommer finnas ombord på pendeltågen. Vidare ökar förarnas arbetsbelastning markant när kameror installeras vid fordonens dörrar och de ska ha överblick över skärmar och ansvara för säker av- och påstigning.

Därför är det mycket märkligt att det parti som gärna skriker högt om trygghet står bakom detta beslut. Man kan också undra varför information om ett så uselt förslag kom upp på dagordningen endast fem dagar innan det ska klubbas. Det är nästan så man kan tro att det inte är meningen att det ska hinna en bli en stor opinion emot denna stora försämring.
Borgarna med Moderaterna i spetsen förväntats klubba detta galna förslag i Region Stockholms Trafiknämnd och därmed tvinga pendeltågens lokförare till ensamarbete. I radion har vi kunnat höra Trafiknämndens ordförande Kristoffer Tamsons tala sig varm om att istället sätta upp kameror i pendeltågen, som om teknik kan ersätta mänsklig interaktion.

Vänsterpartiet säger blankt nej till detta. Vi behöver snarare anställa fler tågvärdar än vi har idag, inte ta bort en hel yrkesgrupp och ignorera vad både facket och anställda efterfrågat länge nu. Det har också varit en het fråga på nationell nivå där tågvärdar på SJ vittnat om att de behöver vara fler på tåget för att kunna utföra sitt arbete.

Trygghet skapas genom mer personal, fler tågvärdar, inte färre.

Anna Sehlin, Vänsterpartiet Region Stockholm och ledamot i Trafiknämnden

Jens Holm, Vänsterpartiet och ordförande i riksdagens Trafikutskott

Jessica Thunander, Vänsterpartiet och suppleant i riksdagens Trafikutskott och med en bakgrund som tågvärd