Almedalen 2017

På plats i Almedalen. Nedan mitt program. Ett femtontal debatter och andra offentliga framträdanden på tre dagar. Känns bra att maxa för miljön och klimatet! Obs! Bilaterala möten, medieintervjuer och annat är inte med, så schemat är i praktiken fullt.

Almedalen 2017, Jens Holm

Ti 4/7
10.15-11.15 Debatt om avfallspolitik, Avfall Sverige, D22 Campus Gotland
11.30-11.50 #jagärhär inslag kommer att sändas på Youtube senare under veckan.
12.00-13.00 Debatt om mat och jordbruk, Afrikagrupperna, Syre m fl. Södra Kyrkog 6
14.30-15.40 Transportdebatt, Naturskyddsföreningen, Donners Brasseri
15.45        Vegonorm, intervju som kommer sändas på webben.
17.00-17.50 EUs jordbrukspolitik, Södra Kyrkog 6, Oatly, Fair Trade m fl

On 5/7
12.00-12.20 Val med fika, Strandv 4, DNs tält
13.10-13.55 Shop til you drop. Svanen, E35, Campus Gotland
14.00-15.30 Miljödebatt, Naturskyddsföreningen, Donners plats
16.00-16.45 Framtidens livsmedel, Djurens Rätt m fl, D24, Campus Gotland
17.00-18.00 Vänsteromställning, #klimatprat, Strandv, H525, Formas

To 6/7
10.00-10.30 Jag vill veta, Gröna Bilister, B22, Campus Gotland
11.00-11.45 Biståndsdebatt, Donnersg 6, Concord m fl
14.15-15.00 Köttnormen – debatt, D24, Campus Gotland
16.00-17.50 Livsmedelsdebatt, F14, Campus Gotland
19.30 Aktuell hållbarhet

 

Alla har ett ansvar, även Scan

Jag svarar Scan i tidningen ETC. Var införd i papperstidningen 1/7, kan läsas på webben hos ETC eller nedan.

Alla har ett ansvar, även Scan
ETC, 2017-07-01

Patrik Holm Thisner, HKScan, kritiserar i ETC 20/6, vårt inlägg där vi ville se en ökad konsumtion av vegetarisk mat. Precis som vi skrev då har vegetarisk mat en mängder fördelar, för miljön, folkhälsan, global livsmedelsförsörjning och förstås även för djuren.

Det finns mängder med forskningsrapporter som pekar på animaliekonsumtionens negativa påverkan på inte minst miljön och klimatet. Livestock´s Long Shadow från FAO, som vi hänvisade till var en av de första som pekade på klimateffekterna på ett globalt plan. Den har följts av andra som både pekat på en ännu större klimatpåverkan, men även något mindre, som Holm Thisner tar upp. Även sambandet mellan svensk animaliekonsumtion och dess miljöpåverkan är väl belagd. Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet har i rapporten ”Samhällsfenomen och åtgärder mot övergödning av havsmiljön” (2015) pekat på hur vår ökande köttkonsumtion förvärrar övergödningen av Östersjön och att köttkonsumtionen borde minskas. Den rapport vi hänvisade till där den svenska animaliekonsumtionen (även mjölk inräknat) har ökat till 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter, d v s ungefär lika mycket som från våra personbilar heter ”Trends in greenhouse gas emissions from consumption and production of animal food products” (Cederberg, Hedenus, Wirsenius, Sonesson – Animal, July 2012). Inte minst har myndigheter som Naturvårdsverket och Jordbruksverket pekat på att den svenska konsumtionen av animalier är ohållbar ur ett miljö- och klimatperspektiv och att åtgärder borde vidtas för att minska konsumtionen (se t ex rapporterna ”Hållbara konsumtionsmönster”, Naturvårdsverket, rapport 6653, 2015 och ”Hållbar köttkonsumtion”, Jordbruksverket, rapport 2013:1).

Att som Holm Thisner relativisera och trivialisera denna viktiga fråga tycker jag är olyckligt. Jag kan t ex inte se vilka grupper i Sverige som borde äta mer kött. Däremot har vi ett växande problem med en rad folkhälsosjukdomar som är direkt kopplade till det vi äter. Att svensk animalieproduktion har lägre klimatbelastning än viss produktion i andra länder, stämmer, men i grunden handlar även vår produktion om en storskalig uppfödning av djur där stora mängder vegetabilier används för att föda upp djur istället för att bli bra livsmedel för människor. Exempelvis handlar importen av hundratusentals ton sojabönor till Sverige årligen nästan uteslutande om att föda kor, grisar och fjäderfän, inte för att bli ingrediens i sojabiffar till vegetarianer.

Holm Thisner säger att Scan vill utveckla sin verksamhet till att bli mer hållbart. Utmärkt! Det rundabordssamtal om växtbaserade livsmedel som jag och Sofia Arkelsten (M) arrangerade i Sveriges riksdag för några veckor sedan hade samma syfte; hur kan vi äta mer hållbart? Slutsatsen var att det finns en enorm potential för innovativa företagare som vill ta fram framtidens hållbara livsmedel. Tänk om Scan kunde välkomna vegotrenden istället för att spjärna emot? Scan, med sina ekonomiska resurser och starka ställning på marknaden, skulle kunna gå i bräschen för innovativa och goda växtbaserade livsmedel. Bara för att kött historiskt sett varit den bärande delen i affärsmodellen behöver det ju inte alltid vara så. Vårt rundabordssamtal visade också att ingredienserna i den nya hållbara maten kan odlas och skördas i Sverige, av svenska bönder.

Vi har en mängd utmaningar att hantera om vår planet ska fortsätta att vara en välkomnande plats för kommande generationer. I det har alla ett ansvar. Att fortsätta som nu håller inte. Det borde vi kunna vara överens om.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Försvaret måste ta ansvar för miljön

Orimligt att försvarsmakten är undantaget när det ska göras s k miljöbedömningar inför planering av framtida samhällsprojekt. Krav på miljöbedömningar är reglerat i Miljöbalken och syftar till att alla miljöaspekter ska integreras i planarbetet. Detta för att främja en hållbar utveckling. Självklart borde försvaret också åläggas det uppdraget, anser vi i vår senaste motion. Vi vill också att allmänheten ska kunna involveras på ett mer aktivt sätt när samhällsplaneringar görs och när det ska tas fram miljöbedömningar.

Läs vår motion till regeringens proposition om miljöbedömningar: miljöbedömningar_motion_V2017-06-20

Klimatlagen på plats

klimatlagSverige har fått sin första klimatlag. Den klubbades i riksdagen igår med en mycket stor majoritet. Till klimatlagen finns också ett klimatpolitiskt ramverk och långsiktiga mål för minskade utsläpp i Sverige. Det hela är baserat på det förslag som vi tidigare arbetat fram i miljömålsberedningen.

I korthet handlar det om:
Inrättande av en klimatlag som tydligare reglerar hur klimatpolitiken ska föras
* Långsiktigt klimatmål om nära-nollutsläpp till senast 2045
* Sektorsmål för transportsektorn om minskade utsläpp där om 70 procent till senast 2030
* Delmål för 2030 och 2040
* Att alla politikområden ska verka för att klimatmålen uppnås
* Att ett klimatpolitiskt råd inrättas som ska övervaka att klimatmålen uppnås
* Att en klimatpolitisk handlingsplan antas för varje mandatperiod
* Att regeringen gör en årlig utvärdering av hur klimatarbetet går

Vänsterpartiet står förstås bakom lagen och det långsiktiga målet. Däremot hade vi önskat att vi också fått ett mål för de konsumtionsbaserade utsläppen liksom skarpare delmål och mål för transportsektorn. Totalt sett är detta ändå ett viktigt steg framåt i klimatkampen. Se gärna riksdagsdebatten om klimatlagen.

Här produceras den hållbara maten


Adam Arnesson på gråärtsfältet, Johannelunds gård.

Igår besökte jag och några kollegor Jannelunds gård, Mullhyttan (sydväst om Örebro). Ekobonden Adam Arnesson har gått över till allt mer av vegetabiliska proteiner; t ex gråärter, borlottibönor, kidneybönor och svarta bönor samt havre till Oatly. Idag kan han föda 180 pers och klimatutsläppen har halverats på de 100 hektaren jämfört med tidigare då han bara producerade kött. Baljväxterna blir bl a mat till Södertälje kommuns skolelever.

Mer av humlor, fjärilar, blommor och lite ogräs är bidrag till ekosystemtet som han (el vi) har fått på köpet. Så här kan framtidens hållbara mat produceras.

Adam Arnesson var nöjd med sin omläggning av verksamheten till allt mer av vegetabiliska proteiner. Han och hans familj har precis öppnat en mindre butik där de säljer sina produkter. Verksamheten följs och dokumenteras av forskare på SLU i Uppsala. Arnesson berättar att det är få lantbrukare som producerar vegetabiliska proteiner för humanföda och omställningen kan vara utmanande. Inte så att det inte är roligt att producera livsmedel som tär mindre på planetens resurser, utan för att det finns lite hjälp och rådgivning att få. I dagsläget är kompetensen hos t ex LRF eller Jordbruksverket inte vad den borde.

Skulle politiken kunna göra en skillnad här? Skulle vi kunna införa ett offentligt stöd till alla bönder som vill sänka sin miljöpåverkan genom att gå över till att producera vegetabiliska proteiner? Kan vi se till att rådgivningen och stödet blir bättre? Kan vi  använda livsmedelsstrategin till att producera mer svensk hållbar mat, i stil med det Adam Arnesson och hans familj gör? Kan vi se till att EUs jordbrukspolitik blir mer fokuserad på att lösa våra miljöutmaningar och mindre till industrijordbruk som äventyrar planetens överlevnad?

Mer vego – mindre kött

Jag och Sofia Arkelsten (M) skriver i ETC idag. Läs där eller nedan.

Mer vego – mindre kött
ETC, 2017-06-12
Många vill äta bättre för sin egen hälsa men också för att rädda världen. Den samlade bilden i flera opinionsundersökningar är att svenska folket vill äta mer vegetarisk mat. I handeln ökar den vegetariska maten snabbast. Under 2015 ökade vegetarisk färdigmat med drygt 70 procent. Under första halvan av 2016 ökade försäljningen av den vegetariska maten med 40-50 procent hos några av våra största livsmedelskedjor.

Samtidigt har köttkonsumtionen internationellt och i Sverige ökat kraftigt de senaste decennierna. Totalkonsumtionen är nu 87 kilo per svensk, där kycklingkött har ökat snabbast. De negativa miljö- och klimatkonsekvenserna av ökad köttkonsumtion blir allt tydligare. Boskapsuppfödningen är ett av de främsta skälen till avskogningen i världen, intensiv djuruppfödning slukar enorma mängder vatten och spannmål och animalieproduktionen står för ungefär 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Till det kommer transporter, förpackningar och matsvinn. Här i Sverige är klimatavtrycket lika stort från animaliekonsumtionen som för våra 4,5 miljoner bilar. Till det kommer folkhälsoaspekten och hur illa djur behandlas i s k djurfabriker och transporter. Dagens köttkonsumtion är inte hållbar.

Utvecklingen i Sverige är tudelad. Människors omsorg om klimat, hälsa och djur är en viktig faktor i proteinskiftet och det finns helt klart en positiv vegetarisk trend att ta tillvara. Med den bakgrunden arrangerade vi rundabordssamtalet ”Mer växtbaserad mat – hur når vi dit?” i riksdagen häromveckan. Det var inspirerande att höra om de baljväxter, linser, ärter, bönor, som Nordisk råvara nu förädlar med stor framgång. Nu återupptäcks grödor som var självklara i Sverige för ett sekel sedan. Företagen Oatly, Food for progress (Oumph) och Orkla (Anamma) vittnade om försäljningsrekord och bygger ut och nyanställer i Sverige. Det kan vara värt att komma ihåg när andra livsmedelsproducenter lägger ned eller flyttar utomlands. Forskning och teknikutveckling diskuterades, liksom möjligheterna för svensk export.

Förutsättningarna för modern svensk växtbaserad matproduktion är goda. Skiftet som sker är mer än en trend. Människor vill ta ansvar och minska sin köttkonsumtion. Företag är redo att producera mer och bättre växtbaserade livsmedel. Samtidigt går inte politiken helt i takt med tiden. I EU subventioneras uppfödning och slakt av djur med miljardbelopp. Svenska djurskyddslagen är försenad. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht reser istället som en skottspole till jättemarknaden Kina inte för att samarbeta kring klimatsmart mat, utan för att få kineserna att köpa svenskt kött. Det finns tyvärr exempel på hur lokalpolitiker och personal på skolor motarbetas när de tar initiativ till mer vegetarisk mat. Det skapas motsättningar och friktion i en fråga där vi borde kunna vara öppna för bättre lösningar med mer valfrihet och mindre slentriankött.

Mer växtbaserad kost och mindre kött har så många fördelar, för klimatet, miljön, hälsan, djuren och för att föda världens folk. På samma sätt som vi är överens om att utsläppen av växthusgaser måste minska och att rökning och alkoholkonsumtion i för stora mängder är ohälsosamt borde vi kunna vara överens om att främja och ge bättre förutsättningar för mer växtbaserad mat.

Vi gör vad vi kan för att få till stånd en bred politisk samsyn om mer vego. Exakt hur vi ska nå målet kommer vi säkert inte alltid att vara överens om, men sådana är politikens villkor.

Jens Holm (V), Sofia Arkelsten (M), riksdagsledamöter

Feminism och klimat visar vägen för V

Statistiska centralbyråns stora opinionsundersökning har kommit. Kul att vi fortsatt är så stora i Stockholm, med drygt 10 procent av sympatierna. Annars tycker jag att det är intressant att titta på väljarflöden mellan partierna. De två största tillskotten till Vänsterpartiet kommer från 1) ”Övriga partier” och 2) Miljöpartiet. Övriga partier är nästan uteslutande Feministiskt initiativ. Det här är väljare som vi delvis har tappat tidigare, nu kommer de tillbaka till partiet.

Det här är ett exempel gott som något på att Vänsterpartiet måste fortsätta att visa upp att vi är det bästa partiet för feminister och miljöaktivister. Ett annat exempel på att klimatfrågan är den fråga som oroar svenskarna mest, tätt följt av ”miljöförstörning”, långt mycket högre än militära konflikter, epidemier och annat, enligt den senaste SOM-undersökningen (sid 4). För ungdomar är klimatet den fråga som engagerar mest, enligt en undersökning som kom tidigare i år från WWF.

Då krävs det partier som levererar trovärdiga lösningar. Ett sådant är Vänsterpartiet. Det borde vi tydliggöra bättre.