Vi röstar vänster

Klart vi röstar på Vänsterpartiet i alla tre valen, riksdagen, regionen och kommunen. Gällande kommunen står jag på plats 16 på listan till Stockholms stad. Fem starka skäl till att du ska rösta på vänsterpartiet.

  1. Rättvisan. Ökad rättvisa går som en röd tråd genom vänsterpartiets politik på alla nivåer. Skatt efter bärkraft; Amazon, Facebook, storbankerna, höginkomsttagare får betala mer skatt. Vanligt folk har allt att vinna i form av utbyggd välfärd, billigare kollektivtrafik och Sveriges ambitiösaste miljö- och klimatpolitik.
  2. Den rättvisa klimatomställningen. Sammantaget har Vänsterpartiet den mest ambitiösa politiken för att ställa om Sverige till ett land som lever inom de ramar som naturen sätter upp. Vi halverar priset i kollektivtrafiken, bygger ut järnvägen, ger AP-fonderna och våra statliga bolag nya ägardirektiv så att verksamheten bidrar till klimatomställningen, laddinfrastrukturen bygger vi ut gemensamt och strukturerat, köttkonsumtionen ska minskas med satsningar på växtbaserad mat, vi skärper flygskatten så att den blir progressiv och lägger ned flygplatser – vi börjar med Bromma i Stockholm. Vi tar också ett globalt ansvar med nytt och additionellt klimatbistånd och omförhandlade handelsavtal där klimatomställning och utvecklingsländernas behov sätts i första rummet. Och hur ska en trovärdig klimatomställning kunna göras utan rättvisa? Med Vänsterpartiets politik hänger det gröna ihop med det röda. Röd politik för grön omställning, kallar vi det.
  3. Naturen. Vi kommer ta ansvar för våra skogar, stränder och grönområden. Vi vill förbjuda kalhyggesbruk, skydda mer mark och värna våra stränder från exploatering. Vi vill ha en ny skogsvårdslag som sätter naturen och allmänhetens behov av levande skogar först. Inget parti värnar skogen så mycket som Vänsterpartiet. Och självklart ska vi värna djuren. Pälsindustrin ska förbjudas, djurförsöken minimeras och djurfabrikerna stängas ned helt och hållet.
  4. Gemensamt ägande. När andra vacklar säger vi klart NEJ till privatiseringar av det vi äger gemensamt. Skolor, äldreboenden, vårdcentraler, sjukvård, hyresrätter… Det ska inte säljas ut, utan ägas och drivas gemensamt.
  5. Mänskliga rättigheter och antirasism. Det sägs att den som försöker rida en tiger hamnar i tigerns mage. Det är vad som håller på att hända med Ulf Kristersson och Moderaterna. Det är SD som kommer styra högerblocket om de vinner 11/9. Vänsterpartiet är det självklara antirasistiska partiet. Vi har alltid, och kommer alltid, stå upp för global solidaritet, human flyktingpolitik och alla människors lika värde. Vi kommer bygga ut och utveckla SVT, SR, våra museer, bibliotek och all kultur i landet. De högerextrema ska aldrig få förvandla Sverige till ett Ungern eller Polen. Därför, känner efter var hjärtat dunkar… Det är till Vänster.

Rösta på Vänsterpartiet för rättvisa, klimatomställning, naturen, det gemensamma ägandet och våra mänskliga rättigheter.

Ett bättre Stockholm, Sverige och värld är möjligt!

Högerns dunkla förkärlek för byråkrati

Läs min senaste krönika i Syre, där eller nedan.

Högerns dunkla förkärlek för byråkrati
Syre, 2022-09-04

Det är något som inte hänger ihop när högerföreträdare resonerar kring offentlig förvaltning. Minska byråkratin och bort med myndigheter, brukar det låta. Men i nästa andetag får vi höra: fler och hårdare kontroller. Det senare är standardsvaret vid alla så kallade marknadsmisslyckanden (som ju är rätt många).
Istället för att helt ta bort vinster från välfärden vill högerpartier att skolföretagen ska granskas noggrannare. Missförhållanden på privata äldreboenden ska enligt Moderaterna stävjas med en helt ny myndighet som ska granska boenden och kunna stänga ned dem helt.

Som jag berättat tidigare har Sverige Europas mest avreglerade järnvägsunderhåll. Trafikverkets roll är endast att bedriva upphandlingar om vilket företag som ska utföra underhållet. Trafikverkets föregångare, Banverket, gjorde underhållet självt varför merparten av de anställda var ute på fältet och monterade upp kontaktledningar, reparerade växlar, rensade ogräs och bytte ut rostiga muttrar och skruvar. Nu är det tvärt om. Ett helt nytt skrå av tjänstemän som formulerar offentliga upphandlingar och andra som granskar anbud har uppstått.

Någon kännedom om hur det verkligen ser ut bland statens tusentals kilometer av räls, växlar, broar och tunnlar har Trafikverket inte längre. Däremot har myndigheten gott om jurister som kan lusläsa kontrakt och förhandla i domstol. Upphandlingarna överklagas nämligen ofta av de förlorande parterna. Ett tydligt exempel på det filosofen Jonna Bornemark kallar förpappring.

Som om det inte räckte har infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) nyligen utsett inte mindre än två myndigheter till att kontrollera Trafikverkets upphandlingar av infrastruktur, bland annat järnvägsunderhållet.

Hängde ni med? En myndighet lägger först ut verksamheten på entreprenad, när det inte går så bra rekryteras två myndigheter till för att kontrollera utlokaliserandet. Nej, det blev inte någon fungerande marknad, men jobb till nya byråkrater fick vi i alla fall.

Det ser egentligen lika illa ut inom hela offentliga sektorn. Lärarna lägger allt mer tid på att mäta och granska istället för att undervisa våra barn, i vården räknar man pinnar, kommunala organisationer leker köp och sälj och när polisen hittar 30 cannabisplantor gör man 30 (!) separata anmälningar istället för en. Det ser ju bättre ut i statistiken.

Nu håller misstaget på att upprepas igen. Transportsektorn behöver till stor del elektrifieras och för att uppnå detta behöver laddinfrastrukturen byggas ut. Men istället för att Trafikverket bygger ut kluster av laddplatser på ett systematiskt sätt vid – låt säga – var femte mil längs det statliga vägnätet sprätter staten nu ut miljarder med kronor till företag som vill sätta upp laddstolpar.

Marknadsdriven utbyggnad, kallar regeringen det. Systematik? Standardisering? Glöm det. Var och en sätter upp som den vill och alla verkar vilja ha sitt eget betalningssystem. Kanske är det viktigare att låsa in bilisten i en härva av appar, laddbrickor och lösenord än att det ska vara lätt att ladda i hela landet?

Och jag lovar – snart kräver Liberalerna att det inrättas en myndighet för att kontrollera laddplatserna.

Nej, kära högerpartier. Minska byråkratin på allvar och slopa marknadsfundamentalismen inom transporter och allmän samhällsservice.

Jens Holm

Tumme upp
V, MP och C som vägrade låta sig köpas för pengar i Uppdrag granskning.

Tumme ned
S, M, SD, KD och L som ville kringgå lagen för pengar i Uppdrag granskning.

Hög tid för hållbar mobilitet

Slutdatum för fossilbilar, satsningar på biogas, laddinfrastruktur i hela landet, satsningar på minskad bilism och ökad kollektivtrafik, gång och cykel. Vänsterpartiet kommer mycket väl ut i Gröna bilisters granskning över partiernas politik för hållbar mobilitet. Läs deras enkät till partierna här. Läs också i Altinget där jag förklarar varför Trafikverket måste få ett uppdrag att arbete med transporteffektivitet.

Cykelpolitik – håll till vänster

Ännu en partijämförelse där Vänsterpartiet får full pott – Cykelfrämjandets valgranskning. Vänsterpartiet vill öka investeringarna i cykelinfrastruktur, handlingsplan för ökad cykling, underlätta för cyklister i trafiken, sänkt bashastighet i städer och mycket annat. När du väljer parti och vill ha en bättre cykelpolitik – håll till vänster. Läs Cykelfrämjandets granskning här.

Vänsterpartiet får full pott hos Cykelfrämjandet.

V bästa järnvägspartiet

Järnvägsfrämjandet har offentliggjort partiernas svar på deras järnvägsenkät, och jag måste säga att Vänsterpartiet klart kom ut som bästa järnvägsparti. Läs mer hos Järnvägsfrämjandet. Nedan kan du se våra svar.

SVAR FRÅN VÄNSTERPARTIET
Frågor till de politiska partierna inför valet 2022.

  1. Styrmodeller. Trafikverkets förslag till Nationell plan för
    transportinfrastrukturen 2022 – 2033 bygger på historiska data om tidigare
    resandeutveckling och prognoser om framtida befolkningstillväxt, dvs är
    prognosstyrd. Man tar därvid inte hänsyn till nya politiska mål om klimat och
    resursanvändning eller regionalpolitik, som blivit alltmer prioriterade frågor i
    det allmänna medvetandet. Järnvägsfrämjandet anser att investeringar och
    underhåll av år infrastruktur ska styras av politiska mål. Vad anser ert parti?

    Vi instämmer i er kritik. Vi vill ha en målstyrning snarare än prognosstyrning
    av infrastrukturplaneringen. Våra klimatmål borde vara överordnade andra
    mål.
  2. Regional fördelning. I Trafikverkets förslag till Nationell plan föreslås
    investeringar som räknat per invånare i de olika regioner/län skiljer sig
    markant. Investeringsvolym per invånare i Stockholms regionen uppgår till
    19 000 kr medan exempelvis investeringsnivån per invånare i Kalmarregionen
    uppgår till 3000 kronor (kolumn 1 i tabellverket i planen). Järnvägsfrämjandet
    anser att satsningar i infrastruktur bör vara betydligt jämnare fördelad. Vad
    anser ert parti?

    Ja, det borde vara en jämlikare regional fördelning, man ska kunna bo, leva
    och transporteras i hela Sverige. Vi vill också ha en totalt sett större
    infrastrukturpott. Därför avsätter vi 170 miljarder kronor mer än regeringen
    för planperioden. Vi vill också stryka klimatskadliga motorvägar som
    Tvärförbindelse Södertörn (som dessutom är en investering som förstärker
    orättvisan i fördelningen av resurserna) och istället lägga pengarna på
    järnvägen och annan hållbar infrastruktur. Vi är det parti som i särklass
    budgeterar för mest pengar till hållbar infrastruktur. Se gärna vår motion om
    infrastrukturpropositionen
    :

  1. Regionala järnvägar. Över två miljoner människor bor i kommuner som
    trafikeras av regionbanor såsom Bohusbanan (Strömstad – Göteborg eller
    Stångådalsbanan (Linköping – Kalmar). Det finns ett tjugotal sådana banor i vårt
    land. Upprustning av dessa till helsvetsat spår och elektrifiering skulle kosta ca 20 miljarder konor i en engångsinvestering. Upprustningen kostar ungefär 0,1 miljarder kronor per mil, att jämföra med exempelvis Ostlänken, vars investeringskostnad beräknas till ca 5,5 miljarder kronor per mil. Järnvägsfrämjandet anser att de regionala banorna ska rustas upp i väntan på att nybyggnation av stambanor hinner påbörjas. Vad anser ert parti?

    Ja, vi vill rusta upp de regionala banorna. En del av vårt ökade anslag (setidigare fråga) ska gå till att rusta upp dessa.
  1. Nya stambanor. Anser ert parti att sådana ska byggas? Om ja, anser ni att
    de ska finansieras via lån för att kunna byggas utan avbrott och
    därmed bli klara snabbare än med årlig budgetfinansiering? Anser ni
    byggnationen ska ske i Trafikverkets regi eller via en
    totalentreprenad som upphandlas på en internationell marknad?
    Ungefär vilket år anser ert parti att stambanorna ska vara klara?

Ja, vi vill bygga nya stambanor för höghastighetståg. Vi vill att investeringen ska göras som ett separat lånefinansierat projekt vid sidan av den ordinarie infrastrukturbudgeten. Vi vill att det ska vara i en separat projektform. Vi vill att banorna ska stå klara 2030 eller snart därefter. Det går att bygga snabbt om bara finansieringen och viljan finns.

  1. Godstransporter på järnväg kräver mindre energi än på väg pga
    det 15 gånger lägre rullmotståndet mellan stålhjul och räls än mellan
    gummidäck mot asfalt. Med eldrivna lastbilar kvarstår ändå
    skillnaden i rullmotstånd till järnvägens fördel. Huvuddelen av
    godstransport på järnväg sker med ellok. I dag sker ca 20 % av
    transportarbetet på järnväg mot ca 50 % på väg och resten med
    sjöfart. Enligt Trafa sker 38 % av transportarbetet med lastbil på
    sträckor över 30 mil.

Anser ert parti att en större andel av godtransporterna ska ske på järnväg än i dag? Om ja, vilka
styrmedel vill ni använda?

Ja. Vi vill rusta upp järnvägen. Vi vill bygga ny järnväg. Vi vill ha särskilt stöd till godspendlar. Vi vill sänka järnvägens banavgifter. Vi vill införa en avståndsbaserad skatt/avgift på lastbilstransporter. Intäkterna kan gå till bättre järnvägsunderhåll.

  1. Större andel kollektivresande. Trafikanalys redovisar
    resandeutvecklingen mellan åren 2000 och 2019 där tåg ökat 80 %
    medan bilresande ökat betydligt mindre, ca 15 % liksom lokal
    kollektivtrafik. Detta är ett tecken på att människor tar hänsyn till
    klimatet. Men många klagar på höjda drivmedelskostnader.
    Trafikanalys statistik mellan 2000 och 2021 visar att körkostnaderna
    för bil har ökat 16 %, tåg med 30 % och lokal kollektivtrafik med 80 %.
    Avser ert parti att använda styrmekanismer för att kraftigt öka
    andelen kollektivt resande? Om ja, vilka?

    Ja. Vi har budgeterat för riktat statligt stöd till kollektivtrafiken. Vi vill reformera reseavdraget så att det blir avståndsbaserat och tydligare gynnar resor med kollektivtrafiken. Vi vill ha ett nationellt kollektivtrafikkort så att det blir lättare att resa i kollektivtrafiken oavsett ort.

Privatiseringar ledde till tågkaos i Sverige

Vi skriver i Aftonbladet. Läs vårt inlägg där eller nedan.

Privatiseringar ledde till tågkaos i Sverige
Aftonbladet, 2022-08-22

”Tågstrul” har blivit ett begrepp, ett återkommande och nästan naturligt inslag i mångas vardag. Men det behöver inte vara så. Med andra politiska beslut kan vi få en annan tågtrafik. En trafik som går att lita på.

Tekniskt fel, signalfel, växelfel, sen vändning, lövhalka. Den som tågpendlar får lägga många nya ord till sin vokabulär, i väntan på nästa avgång. Den här sommaren har personalbrist varit en av de vanligaste illavarslande termerna på informationstavlor runtom i landet. I tidningarna har vi kunnat läsa om hur lokförare flyr SJ på grund av scheman som gör det omöjligt att få ihop livspusslet. Arbetsmiljön för personalen på tågen blir allt sämre, enligt facken.

Det är inte konstigt att vi har hamnat här. När allt är till salu och marknaden tillåts sitta i välfärdens förarhytt är det alltid personalen som hamnar i kläm. Löner och arbetsvillkor är det första som offras när företag ska konkurrera med varandra, om sådant som vi tidigare ägde och styrde gemensamt. Vi har sett det i vården, i skolan, i äldreomsorgen, och vi ser det nu i kollektivtrafiken.

Kinesiska MTR, det bolag som lyckats vinna flest upphandlingar när den spårbundna trafiken sålts ut, har på kort tid skaffat sig ett rykte som en usel arbetsgivare i branschen. Personal vittnar om stökig schemaläggning, obligatorisk utbildning på fritiden och en osund tystnadskultur. Men det är inte bara trafiken som marknaden har misslyckats med. Privatiseringarna av järnvägsunderhållet har i hög grad bidragit till de förseningar och inställda avgångar som vi dras med i dag.

Både Trafikverket och Region Stockholm har reducerats till upphandlare av kontrakt, underhållet är splittrat och ingen har ett helhetsansvar. De effektiviseringar som avregleringen skulle leda till har uteblivit, det konstaterades bland annat i en statlig utredning av järnvägsunderhållet som blev klar för två år sedan.

Ett av de mest skrämmande exemplen på privat inflytande över spåren är det nya signalsystemet på röda linjen i Stockholm, som skulle rusta upp tunnelbanan och möjliggöra tätare turer. Projektet kantades av problem och Region Stockholm rev till slut avtalet med företaget som skulle leverera systemet. Trots att stora delar av de utlovade förbättringarna på linjen inte kommit på plats tvingades regionen att betala en halv miljard kronor i skadestånd till leverantören.

I februari förra året spårade ett godståg ur vid Häggvik strax norr om Stockholm, i över 100 kilometer i timmen. Tack och lov skedde olyckan inte på dagtid. Nyligen kunde Statens haverikommission konstatera att det fanns tecken på sprickbildning i rälsen på platsen. ”De materiella skadorna på infrastrukturen blev omfattande”, skriver myndigheten i sin rapport. Händelser likt dessa måste ses som gigantiska varningsklockor, och kvitton på att järnvägsunderhållet måste återtas av det offentliga så snart som möjligt.

Privatiseringarna har gått långt och vi inser att det här inte går att förändra över en natt. Men regionerna bör omedelbart börja planera för trafik i egen regi på sikt. Kompetens behöver byggas upp för att kunna lägga egna bud i upphandlingar i ett första steg. I Stockholm ser vi skärgårdstrafiken samt kundservice och kontrollpersonal i kollektivtrafiken som lämpliga verksamheter att börja med att ta tillbaka i egen regi, för att långsiktigt bygga upp det högerpartierna ägnat decennier åt att rasera.

Marknaden har fått chansen, och har visat att den inte kan lösa problemen på de svenska järnvägarna. Det är hög tid att vi tar tillbaka kontrollen över tågtrafiken. Punktligheten måste upp och biljettpriserna måste ner. Vi måste skapa en trafik som går att lita på, både för resenärernas och för klimatets skull.

Anna Sehlin, oppositionsråd Region Stockholm (V)
Jens Holm, riksdagsledamot (V)
Jessica Thunander, riksdagsledamot (V)

Låt alla kunna röra sig fritt

Läs min senaste krönika i Syre eller nedan.

Låt alla kunna röra sig fritt
Syre, 2022-08-21

I Sverige är vi stolta över att välfärden finansieras gemensamt via skattsedeln. Om det inte hade varit fallet hade ett benbrott på sjukhuset kostat tusentals kronor och barnens utbildning en mindre förmögenhet. Det ska inte vara en klassfråga att få adekvat vård eller en bra utbildning. Gott så.
Men att förflytta sig har däremot blivit en klassfråga. Det har varit mycket väsen kring höjda drivmedelspriser, men faktum är att är det någonstans vi behöver ett veritabelt uppror är det kring kollektivtrafiken. De senaste 20 åren har kostnaden för att resa kollektivt ökad med 127 procent. Det är fyra gånger så mycket som den allmänna prisökningen och långt mycket mer än kostnaden för att resa med egen bil. Faktum är att när jag bad Riksdagens utredningstjänst att jämföra olika kostnadsökningar kunde de inte hitta någon vara eller tjänst vars pris ökat lika mycket som just att resa kollektivt.

Ska du ta tuben från Gamla stan till Medborgarplatsen i Stockholm kostar det nu 39 kronor ett månadskort närmare en tusenlapp. Samtidigt förväntar vi oss att folk reser kollektivt när de ska till arbete eller de flesta fritidssysselsättningarna. Kanske är rätten till utbildning och sjukvård snäppet viktigare än allas rätt till bra kommunikationer, men bara snäppet. Kan du inte ta dig fram är du snart isolerad från samhället. Dessutom är rätten att fritt förflytta sig fastslagen i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Trots detta har politiker i Sverige låtit det bli dyrare och dyrare att ta bussen och tunnelbanan. Så behöver det inte vara. Tidigare i år besökte jag den nordfranska staden Dunkirk. Där är det sedan 2018 helt och hållet avgiftsfritt att resa kollektivt. Det kollektiva resandet har sedan dess mer än fördubblats och en stor del av de nya resenärerna är tidigare bilister. Reformen finansieras bland annat med en något höjd regional bolagsskatt. Idag vallfärdar europeiska politiker till Dunkirk för att inspireras av nolltaxan. Grannkommunen Calais har nu också avgiftsbefriat kollektivtrafiken och i den större närliggande staden Lille förs likande diskussioner. I hela Tyskland är kollektivtrafiken i praktiken avgiftsbefriad nu under sommaren i och med den s k 9-eurosbiljetten.

Men i Sverige är det snarast en principfråga att kollektivtrafiken ska kosta pengar. Och krångligt ska det dessutom vara. I Stockholm har moderater och miljöpartister tillsammans fördyrat och försvårat för alla som vill göra en klimatgärning och ta bussen. Ingen får kliva på där bak och för att komma ned i t-banan måste du först riskera att halshuggen av stenhårda spärrar.

Ja, ända tills i sommar. För sedan skolavslutningen får 170 000 barn och unga i Stockholm resa helt gratis i kollektivtrafiken. Att ta bussen till badstranden är inte längre en klassfråga. Barnen kan stolt visa upp sina gröna SL-kort och sedan resa hur mycket de vill. Succén är uppenbar.

Men frågan är varför det ska vara gratis att resa kollektivt bara ett par veckor innan valet? Och varför bara för barn och unga? Att fritt kunna ta sig till arbete och fritidssysselsättningar kan finansieras solidariskt på samma sätt som skolan och sjukvården. Kollektivtrafiken kan dessutom få en extra peng från trängselskatter, p-avgifter och bränsleskatter.

Så kan vi se till att kollektivtrafiken på allvar lever upp till deklarationen om de mänskliga rättigheterna så att alla fritt kan förflytta sig?

Jens Holm

Tumme upp
Regn på ingång.

Tumme ned
Sommarens tågstrul – går att lösa med bättre planering av järnvägsunderhållet.

Kriget mot klimatförändringen kommer att kräva blod, svett och tårar

Jag skriver krönika i Flamman. Läs min text där eller nedan.

Kriget mot klimatförändringen kommer att kräva blod, svett och tårar
Flamman, 2022-08-19

Enligt schematisk vänsterteori uppstår samhällsförändringar när motsättningarna blivit tillräckligt stora. När tillräckligt många kastats ut i arbetslöshet eller tvingats lämna hus och hem säger folk ifrån och kräver ett bättre samhälle. Men att det inte alltid fungerar så har vi sett exempel på många gånger. Varför röstar annars en stor del av arbetarklassen på sådana som Trump, Bolsonaro, Johnson eller, för den delen, Åkesson?

Detsamma ser ut att gälla för klimatomställningen. Värmerekorden har duggat tätt i sommar. Italien är ett av de värst drabbade länderna. Vattnet i floden Po har sinat och den annars så bördiga Podalen är i dag mer lik en steril öken. Snart är det parlamentsval i Italien och klimatrörelsen gör sitt bästa för att slå mynt av extremvädret. Men i dagsläget ser högern ut att bli störst och postfascistiska Italiens bröder kan bli störst av alla partier. Det är förstås så långt ifrån ett konstruktivt svar på klimatkatastrofen man kan komma.

I fallet Italien tror jag väljaropinionen kan förklaras med en lång tid av teknokratstyre, nu senast under ledning av tidigare EU-centralbankschefen Mario Draghi. I stället för att möta kriserna med verkningsfulla reformer har han tassat försiktigt fram. Det politiska styre som inte vågar ta ut svängarna i svåra lägen blir lätt omsprunget av sina konkurrenter.

Även i Sverige vankas val. Jag har försökt uppbringa intresset med hjälp av Sveriges radios partiledarintervjuer. Finns krisinsikten här? De stora reformerna? Inte hos statsminister Magdalena Andersson (S). Hon svarade faktiskt inte rakt på en enda fråga och uppfann i stället ordet ”valmålsättning” som ett sätt att slippa utställa ett enda vallöfte. Ulf Kristersson (M) ville gärna tala om kris, men inte den som orsakats av våra utsläpp. Per Bolund (MP) var även han en besvikelse. På en rad frågor – allt från bensinpriser till kobolt från Kongo – ville han inte ge något konkret besked om huruvida han skulle sätta stopp för detta som minister i en framtida S-ledd regering.

Precis som Mats O. Svensson tidigare gjort i den här tidningen efterfrågar jag också klimatledarskap och krisinsikt från de svenska politiska partierna. Ska man lyckas övertyga någon om vikten av hundratusentals miljarder i investeringar i kollektivtrafik, järnväg, förnybar energi och energieffektivisering måste man först förklara varför det behövs. Tar man inte orden klimat och kris samtidigt i sin mun får man inte mer än loja nickanden tillbaka. Kopplingen mellan de stora investeringarna och minskade utsläpp riskerar att gå om intet.

Att därutöver sänka priset på fossila bränslen är inte att mana till krismedvetenhet och engagemang. Tvärtom, det är en illusion om att vi kan fortsätta precis som förut. Dessutom göder det Putins krigskassa i anfallskriget mot Ukraina.

Det finns ett antal goda exempel på hur man kan göra i stället. Tysklands kollektivtrafikbiljetter för nio euro är ett sådant, ett riktat stöd till dem som inte har alternativ till den egna bilen är ett annat. Lite motvilligt måste jag erkänna att det var ett smart drag av högern i Region Stockholm att kopiera Vänsterpartiets förslag om att ge gratis kollektivtrafik till alla barn och unga. Sådana förslag skapar hopp och erbjuder alternativ i en svår tid.

Vid Moderaternas stämma i Helsingborg i fjol citerade Ulf Kristersson Winston Churchill och manade till engagemang med ”blod, svett och tårar”. Han var inte den första politikern som gjorde det, men det var nog inte så dumt. Nu handlar det om att mana till engagemang.

Svenska folket vill inte leva i en illusion. De vill bidra till lösningar på vår tids stora utmaning. Säg klimatkris och du kommer att se tusentals uppkavlade ärmar.

Låt oss göra valet till ett klimatval.

Jens Holm