Alla miljömål måste nås

Jag debatterade idag mot miljöminister Karolina Skog om det faktum att vi i Sverige endast ser ut att nå två av våra 16 miljömål. Mycket mer måste göras. När får vi t ex sanktionsavgifter i skogsbruket, stopp för bottentrålning, förbud mot blyammunition, separat utsläppsmål för de konsumtionsrelaterade utsläppen, mer pengar till fler naturreservat m m var några av de frågor jag tog upp. I vanlig ordning fick jag inte klara besked om allt, men om en del. Dessutom görs en del bra i budgeten, men det behövs mer.

Debatten kan ses via länken ovan.

Samtal för mer vego

rundabord1Arrangerade med Sofia Arkelsten (M) igår rundabordssamtalet Mer växtbaserad mat – hur når vi dit? Riktigt inspirerande att höra om alla baljväxter, linser, ärter, bönor, som Nordisk råvara nu förädlar med stor framgång. Det finns mängder med grödor som var självklara näringsintag i Sverige för ett sekel sedan. Nu återupptäcks de och blir klimatsmart mat på våra tallrikar.

Om Oatly, Food for progress (Oumph) och Orkla (Anamma) som slår försäljningsrekord, bygger ut och nyanställer i Sverige. Om spaningen om att det kommer att komma ännu mer vegoprodukter på marknaden, inte minst i ett nytt premiumsegment (finmat helt enkelt).

Och Djurens Rätt, Naturskyddsföreningen, WWF och Vegonorm som opinionsbildar framgångsrikt kring mer vego.

rundabord2
Att äta mer växtbaserad kost och mindre kött har så många fördelar, för klimatet, miljön, folkhälsan, djuren och för att föda världens folk. Tänk om vi kunde få en bred politisk enighet kring just det; mer vego och mindre kött. Regeringen har lagt fram en livsmedelsstrategi, där har vi i Vänsterpartiet fått in en del viktiga skrivningar om vegetarisk och hållbar mat. Det finns en del att bygga på. Det känns som att efter igår har vi tagit ett steg närmare det.

1 maj 2017, Skövde

Vilken fin 1 maj vi har fått i år. Jag talar i Skövde. Nedan och som pdf mitt tal: 1majSkövde2017-05-01.

1 maj, Skövde
Jens Holm (V)

Mötesdeltagare,
Jag läste i Svenska dagbladet häromdagen, inte en vänstertidning precis, att de svenska storbankerna återigen har redovisat rekordvinster. Bara det första kvartalet har Nordea tjänat in 10,5 miljarder, Swedbank, över 6, SEB 5 och Handelsbanken drygt 5 miljarder kronor. Tillsammans har de svenska storbankerna gjort en vinst på närmare 28 miljarder kronor. Bara under det här årets första kvartal. Den som säger att det är brist på pengar i Sverige har fel. De är bara ojämlikt fördelade.

Antalet miljardärer ökar kraftigt i Sverige. Då vill jag påminna om att en miljardär alltså är en person som innehar minst tusen miljoner kronor, en miljard. De är ”fler och rikare än någonsin” skrev Veckans Affärer för några månader sedan och publicerade sedan hela listan över de 178 svenska miljardärerna. Tillsammans äger de mer än dubbelt så mycket som hela statsbudgeten (972 miljarder kr), alltså allt vi spenderar på ett år på skolan, sjukvården, försvaret, miljön, biståndet och annat. Det finns gott om pengar i Sverige med andra ord.

Nu är det dags för förändring. Det är vår tur nu, säger vi i årets 1 maj. Det är vår tur nu att få ta del av kakan som växer. De borgerliga partierna gick nästan bärsärkagång i riksdagens kammare när det framgick i vårbudgeten att höginkomsttagare i Sverige kommer att få betala lite mer i skatt, att bankavgiften (resolutionsavgiften) kommer att höjas och att en flygskatt ska införas.

Och om de borgerliga blev upprörda över våra framgångar hittills, säger jag bara, det kommer mer. Det går att se till att superrika och banker får betala mer till det gemensamma. Det går att täppa till kryphålen i skattesystemet och stoppa pengaflödet till skatteparadisen. Det går att stoppa vinsterna i välfärden och se till att varje krona går till det den var till för, till eleverna i skolan eller gamla farmor på äldreboendet. Det är precis det vi i Vänsterpartiet jobbar för. Varje dag. Och vi har lyckats få Sverige att ta en del steg framåt. Vi fick nyligen igen 500 miljoner kronor till förlossningsvården. Tidigare har vi förhandlat fram 10 miljarder extra varje år till kommunerna, gratis medicin och glasögon till alla barn, höjt a-kassan, avskaffat stupstocken i sjukförsäkringssystemet och bidragit till de största miljö- och klimatsatsningarna på decennier. Det är bra, men mer behöver göras. Och mer är på gång. Jag lovar.

Jag läste just i min mobil att idag på 1 maj lanserar Jonas Sjöstedt ett förslag på 6timmmarsarbetsdag i alla kommuner och landsting i Sverige. Det här kommer bli den största satsningen på arbetstidsförkortning i Sverige på mycket länge, ja kanske någonsin. Vi kommer kräva från regeringen att det här ska in i budgeten redan nu till hösten. Det kommer att kosta en del, men som jag sa tidigare finns det gott om pengar i Sverige. Arbetstidsförkortning är en reform som ringar in precis det som Vänsterpartiet står för; rättvisa, jämställdhet och också byggandet av ett hållbarare samhälle.
Skövde, Skaraborg, det här är klassisk jordbrukarmark. Vi befinner oss i ett område som egentligen borde ha en fantastisk potential för livsmedelsproduktion. Här finns stora arealer, rent vatten och mängder med duktiga bönder som inte vill annat än förse oss med vårt dagliga bröd. Men idag importeras hälften av den mat som vi äter i Sverige. Idag lägger bönder ned på löpande band i Sverige. Vi i Vänsterpartiet säger att det här är helt ohållbart och vi vill vända den här trenden. Vi borde i princip kunna vara självförsörjande på livsmedel. Och vi i Vänsterpartiet har en strategi för detta. Vi vill att Sverige ska satsa på det vi kallar hållbar mat. Mat med låga utsläpp och som är hälsosam och god. Vi vill ha ekonomiskt stöd till den som går över till eko, en handlingsplan för mer vegetarisk mat, stöd till våra kommuner och landsting att upphandla mer lokalt och hållbart och överlag styra utvecklingen mot mer miljöanpassad produktion. En politik för hållbar mat, det är bra både för klimatet, för våra bönder och för folkhälsan. Och tajmingen är bra. Vi har just förhandlat fram en livsmedelsstrategi för Sverige. Den har sina fel och brister, men helt klart kan den vara ett redskap för mer och mer hållbar mat i Sverige. Det är dags att bryta trenden. Dags att satsa på den hållbara maten.

Sommaren 2015 fick den rumänska regeringen ta emot en stämning i mångmiljardklassen. Nej, stämningen handlade inte om att landet under årtionden har diskriminerat den romska minoriteten. Den här stämningen kom ifrån det kanadensiska gruvbolaget Gabriel Resources som hade ilsknat till rejält för att man inte fick öppna en guldgruva i kommunen Rosia Montana, i Transylvanien, Rumänien. Gruvbolaget har nu stämt Rumänien på fyra miljarder USdollar, en summa som motsvarar halva Rumäniens årliga hälsobudget. Nu kommer ärendet att avgöras hos i en investeringstribunal i Washington.

Det här är dessvärre bara ett exempel på det växande problemet med bolag som stämmer stater utanför det ordinarie rättsväsendet. Stater som lagstiftat för miljö och folkhälsa har tvingats betala miljardbelopp i kompensation till bolag. Vårt svenska Vattenfall vann i en tribunal mot Tyskland för ett par år sedan och lyckades få igenom försämrade miljöregler vid deras kolkraftverk i Hamburg.

Hur har det kunnat bli så här? Problemet är att det idag finns s k investeringsskydd i internationella handelsavtal som ger bolagen rätt att stämma stater. Och om vi tycker att det här känns oroande, då bör vi verkligen studera det s k CETA-avtalet som EU nu försöker sluta med Kanada. I CETA finns nämligen ett omfattande investeringsskydd inskrivet. Går avtalet igenom finns det risk för att vi kommer att få se ännu mer av helt absurda bolagsstämningar i framtiden. Skulle det t ex gå att stoppa Tasman metals planer på gruva i Norra kärr, vid Vätterns strand utan risk för en miljardstämning? Eller vad kan hända om vi inför Vänsterpartiets fullt rimliga förslag på gruvskatt, på 10 procent? Vi vill inte att det ska avgöras i en investeringstribunal utanför våra gränser.

Därför säger vi nej tack till handelsavtal på storföretagens villkor. Nej tack till CETA-avtalet. Nej tack också till det tilltänkta avtalet med USA, TTIP. Internationell handel är bra, men det får inte bli en tvångströja för progressiv politik. Miljö, konsumenträtt och djurskydd måste alltid vara överordnat bolagens intresse av maximal profit.

Och slaget är inte kört. CETA har visserligen klubbats på EU-nivå, men det måste nu godkännas av alla medlemsländers parlament, inklusive Sveriges riksdag. Här måste vi se till att det blir ett nej. Och vi har lyckats förr. 1998 stoppade en världsopinion det dåvarande förslaget till avtal om multilaterala investeringar, MAI-avtalet. 2012 stoppade vi det s k ACTA-avtalet, även det ett mycket långtgående avtal som gav bolagen alla rättigheter; staterna endast skyldigheter. Vi har gjort det förr och vi ska göra det igen, stoppa CETA.

För några månader sedan stod jag på en bro över floden Turag, norr om Bangladeshs huvudstad Dhaka. Där betraktade jag den flera meter höga sandvall som man har byggt för att skydda mångmiljonstaden från översvämningar. För översvämningarna har blivit allt värre i Bangladesh iochmed klimatförändringen. Redan nu har miljontals människor varit tvungna att flytta inom Bangladesh. Man har blivit flyktingar i sitt eget land. En sandvall mot klimatförändringen, tänkte jag. Kommer det att räcka?

Nej, det gör det inte. Och Bangladesh vill gärna ha hjälp att bygga bättre skydd mot översvämningarna. Men det man helst vill är att vi i den rika världen ska ta vårt ansvar för våra utsläpp. Utsläpp som här och nu drabbar ett land som Bangladesh. Och när man läser rapporter, som den som kom häromveckan, om att Arktis kan vara isfritt inom tjugo år förstår man att det är mycket bråttom. Förra året var det varmaste året någonsin och åren dessförinnan har också slagit värmerekord.

Men det finns också positiva trender att ta fasta på. Mycket pekar på att ökningen av utsläppen i världen faktiskt håller på att planas ut. Kina är numera världens största land på förnybar energi, och man stänger ned kolkraftverk på löpande band. För knappt två år sedan undertecknades Parisavtalet som ställer krav på alla världens länder att minska sina utsläpp. Och innan riksdagen tar sommaruppehåll kommer vi att rösta igenom Sveriges första klimatlag någonsin. En historisk lag som ska se till att alla politikområden tar klimatansvar och att utsläppen successivt minskar till att nå noll senast 2045. Här har Vänsterpartiet varit med och påverkat.

Det är bra, men det behövs mer. I förslaget till klimatlag är t ex våra utsläpp från konsumtion och flygresor absurt nog undantagna. Det håller inte. Alla utsläpp måste räknas och här spelar vi i Vänsterpartiet en helt avgörande roll. Det är vi som lägger fram konkreta förslag för en skärpt klimatpolitik.

Vi är redan i elfte timmen när det gäller att rädda vår planet från en direkt farlig klimatförändring, men det går. Det går om vi tar ett gemensamt ansvar. Om vi ser till att alla politikområden verkar för minskade utsläpp och håller sig inom de ramar som vår natur sätter upp. Det handlar om att göra bostadsbyggandet hållbart, se till att vi reser mer kollektivt och att fordonsflottan elektrifieras, att kommuner, landsting, AP-fonderna och hela den offentliga sektorn divesterar, alltså gör sig av med kol, olja och andra fossila investeringar. Att finanspolitiken överlag gynnar hållbara investeringar och att skatter tas ut på det som smutsar ned. Att vi äter mer vegetarisk och mindre kött och flyger endast då det inte finns andra alternativ. Vi behöver mer av vänsterpolitik i klimatkampen. Vi behöver kort och gott en röd politik för grön omställning på alla politikområden.

Ska vi lösa klimatkrisen och utradera stora orättvisor behöver vi ett annat slags samhälle. Kapitalismen står i vägen för de stora omdaningar vi behöver göra. Vi behöver ett samhälle baserat på helt andra principer. Vi behöver ett samhälle som är baserat på:
*  samarbete istället för konkurrens
* gemensamma lösningar istället för individualism
* jämlikhet istället för klyftor
* hållbarhet istället för kortsiktig vinst.

Så kan vi bygga ett samhälle som är både ekologiskt och socialt hållbart. Ett samhälle bortom kapitalismen. Det är det vi i Vänsterpartiet brukar kalla ett socialistiskt samhälle.

Det kan vara frustrerande att lägga en stor del av sin vakna tid på något som ändå inte resulterar i mer än 5-6 procent i valen. Men jag tror att lång och tålmodig kamp lönar sig. Trägen vinner. Vi ser runt om i världen att det finns utrymme för en radikal och modern vänster. Se på Bernie Sanders i USA som, trots kompakt motstånd från det ekonomiska etablissemanget, var så nära att bli Demokraternas kandidat, Podemos i Spanien som är det självklara alternativet till högern, i valet i Nederländerna där Socialistpartiet, det nya gröna vänsterpartiet och djurrättspartiet tillsammans fick en femtedel av rösterna och blev tre gånger så stora som socialdemokraterna och nu senast i Frankrike där vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon var på vippen att gå vidare till den andra valomgången.

Vad händer här i Sverige? Med socialdemokrater som går åt höger och ett miljöparti som sviker då borde det finnas stort utrymme för en radikal vänster. Och det ska vara vi, Vänsterpartiet. Vi ska vara partiet för alla som vill ha fredliga lösningar istället för vapenskrammel, som tror på rättvisa framför klyftor och internationell solidaritet istället för inskränkt nationalism. För alla feminister, miljöaktivister, internationalister; socialister. Vi i Vänsterpartiet ska vara partiet för den nya breda vänstern. Vår tid är nu, kamrater.

Tack.

Jens Holm
http://www.jensholm.se

Miljardärerna fler än någonsin
https://www.va.se/nyheter/2016/12/07/sveriges-178-miljardarer-2016/
Rörelseresultat på hissnande 27,7 miljarder kr
https://www.svd.se/28-miljarder-pa-3-manader–storbankernas-supervinst

 

Bottentrålning, kamerakontroll, fiskeavtal

Igårkväll debatterade vi betänkandet MJU14, Fiskeripolitik i riksdagens kammare. Debatten handlade mycket om bottentrålning (som vi vill förbjuda), försöksverksamhet med kamerakontroll på fiskeflottor (som alla partier står bakom), nykoloniala fiskeavtal med utvecklingsländer (som vi vill göra om till biståndsprojekt för hållbart fiske) och mycket annat.

Hela debatten kan ses här.

Hållbar skogspolitik

Ikväll har vi debatterat betänkandet MJU13, Skogspolitik. Nedan mitt anförande. Hela debatten kan ses här.

Skogspolitik, MJU13, 2017-04-27
Den största delen av Sveriges yta är täckt av skog. Det möjliggör för de vilda djuren att leva fritt i naturen. Det öppnar för spännande upplevelser för oss människor; att jogga, plocka svamp eller gå ut med hunden i skogen. Skogen är en av de få platser i vårt samhälle där vi skyddas från vardagens stress och puls. Skogen skapar också fantastiska möjligheter för s k ekoturism; att människor från andra länder kan njuta av den svenska vildmarken. Men det är också från skogen vi får vår träråvara, som kan användas till i stort sett allting från plankor till hus, textilier, till kartong och papper och restprodukterna kan bli biobränsle för att driva våra fordon. Skogen ska räcka till mycket. Och här är det viktigt att hitta rätt balans.

Jag är mycket oroad över tillståndet i våra svenska skogar. Vi oroar oss över skövling av s k tropisk skog i fjärran länder, men hus ser det ut här på hemmaplan? Skogen växer visserligen så det knakar, men är det skogar eller timmeråkrar? Det är en relevant fråga att ställa sig. Vi säger ju i ett av våra 16 miljömål att vi ska ha levande skogar i Sverige. Med det brukar vi mena skogar med stor variation och biologisk mångfald. I merparten av våra skogar ser det inte ut så. Miljömålet levande skogar är ett av de 14 miljömål som nu ej kommer att uppnås med nu fattade beslut och styrmedel.

Här finns det mycket att göra. Några av vänsterpartiets förslag som finns med i det här betänkandet:
• Fortsätt att skydda mer skog, men se till att det blir med ekologiskt representativa miljöer. Det är inte bara storleken som räknas, utan också innehållet. Och högre krav på de frivilliga avsättningarna måste kunna ställas.
• Större mångfald i skogsbruket. Nationellt stöd för hyggesfritt skogsbruk, att ett kalhyggesfritt skogsbruk ska ingå i målet om levande skogar. Det kan också vara större mångfald i så måtto att mer än barrträd ska tillåtas växa och att mer av lövskog ska stimuleras.
• Hela skogsvårdslagstiftningen måste ses över. Det bästa vore om skogsvårdslagen kunde ingå i miljöbalken. Tanken om Frihet under ansvar måste överges. I vilka andra viktiga politikområden säger vi att aktörerna har friheten att bestämma själva? Sanktionsmöjligheter måste införas för brott mot hänsynsreglerna i skogsvårdslagen. Det ska löna sig att göra rätt, men också få konsekvenser om man gör fel.
• Miljöhänsyn och allmän hänsyn måste väga tyngre. Idag ska produktion och miljö väga lika tungt, men vi alla vet att det inte funkar så. Bara för att ta ett exempel. Innan en slutavverkning har Skogsstyrelsen möjlighet att ställa krav. En avverkningsanmälan ska göras till myndigheten. Har den inte ställt några krav inom sex veckor kan avverkning utföras. Hur ofta ställer då Skogsstyrelsen sociala eller miljömässiga krav inför en avverkning? I journalisten Marcej Zarembas uppmärksammade artikelserie i Dagens Nyhets, 2012 konstaterade han att av 67 000 avverkningsanmälningar var det endast 8 där Skogsstyrelsen ställde krav på hänsyn till människa eller landskap. Endast 8 av 67 000. Det kan inte vara rimligt.
• Avverkning av skog med höga naturvärden måste stoppas. Här är arbetet med s k nyckelbiotoper, alltså områden med höga naturvärden, hel avgörande. Här välkomnar vi att Skogsstyrelsen just meddelat att man ska återuppta arbetet med att inventera nyckelbiotoper, men ställer oss frågande till varför man sedan inte ska registrera det man har hittat. Har måste regeringen agera.
• Stärk samrådsförfarandet vid slutavverkning av skog. Det ska inte kunna vara så att när du kommer hem från semestern så är skogen där du gått ut med hunden och plockat blåbär under årtionden helt plötsligt förvandlad till en stubbåker. Berörda ska alltid kunna säga sitt om en planerad avverkning. Därför behöver samrådsförfarandet i miljöbalken stärkas. Jag yrkar härmed på reservation 7 som handlar om just detta.
• S k produktionshöjande åtgärder som främmande trädslag, stubbrytning, gödsling, dikning måste regleras tydligare i miljöbalken. Det är inte OK att så stora ingrepp idag är så otydligt reglerade.

I grunden handlar det om hur man ser på skogen och ägandet. Man kan, som de borgerliga + SD, tycka att ägande ger rätt. Och därmed en rätt till stor frihet att bestämma själv över skogen, oavsett hur det påverkar andra. Men man kan också resonera, som vi i Vänsterpartiet gör, att skogen är en kollektiv nyttighet, något som vi alla ska ha rätt till. Är det skogsbolagens vinstintresse som ska styra eller allmänhetens rätt till marken som ska väga tyngst? I det här fallet säger vi att allmänhetens röst måste väga mycket tyngre än idag. Då blir det fullt logiskt att kritisera dogmen om ”frihet under ansvar”, att kräva större insyn i skogsbruket, att mer skonsamma och varierade skogsbruksmetoder, att skydda mer skogsmark och verka för större biologisk mångfald och ökad social hänsyn, kort och gott ett hållbarare skogsbruk.

Jens Holm (V)

Tänker regeringen agera mot de nykoloniala fiskeavtalen?

I början av juni hålls ett internationellt havsmiljömöte i FNs regi i New York. Den svenska regeringen och klimat- och biståndsminister Isabella Lövin i synnerhet har varit initiativtagare till det angelägna mötet. Det är särskilt hållbarhetsmålet 14 om hav och marina resurser som står i fokus för mötet. Inom ramen för det målet ryms bl a en hållbar förvaltning av våra fiskeresurser. Som bekant är en stor del av världshaven redan nu utfiskade, så läget är akut. Eftersom Sverige kommer vara en tung aktör på mötet borde vi också ha möjligheter att påverka vad som sägs och vilka beslut som fattas.

Här borde vi kanske se till att sopa upp framför egen dörr. Jag tänker på EUs s k fiskeavtal med utvecklingsländer, 14 stycket till antalet och de flesta i fattiga afrikanska länder. Även om dessa avtal har förändrats något med t ex krav på bättre uppföljning för att undvika överfiske och mindre summor som går till lokal fiskeförvaltning är de i grunden nykoloniala avtal som har till syfte att låta europeiska fiskeflottor fiske upp fisk i fattiga länders hav.

Vi i Vänsterpartiet har lagt fram förslag om att dessa avtal ska omvandlas till internationella samarbetsprojekt för att utveckla lokalt och hållbart fiske. Årligen lägger EU 180 miljoner Euro på dessa avtal och merparten går till att europeiska fiskeflottor ska kunna fiska längs kusterna hos Mauritanien, Tanzania, Guinea Bissau, Senegal, Sao Tomé etc. Tänk om Sverige istället skulle föreslå att dessa pengar ska gå till att utveckla lokalt hållbart fiske med lokal förädling. Även om mötet i juni är i FNs regi vore det ett bra tillfälle för Lövin att lyfta frågan om EUs och andra rika länders ansvar för ett rättvist och hållbart fiske. Kommer ministern verka för att dessa avtal avvecklas och ersätts med något bättre?

Jag ställde frågan till Isabella Lövin under dagens frågestund i riksdagen. Se min fråga och hennes svar här (scrolla fram till 27,00 min).

Vattenfall granskar kolbrutaliteten i Colombia

Jag var idag på Vattenfalls bolagsstämma. Vi riksdagsledamöter har ju möjlighet att delta och ställa frågor på stämman. I fjol på stämman hade jag med mig Maira Mendez från Cesarprovinsen i Colombia. Vattenfall köper betydande mängder kol från områden, från de internationella bolagen Prodeco och Drummond. Mairas pappa var fackföreningsledare på kolfälten. I början av 2000-talet mördades han brutalt av paramilitära grupper. Han är bara en av drygt 3000 fackföreningsaktivister som mördats i Cesarregionen sedan mitten av 1990-talet.

Vattenfall_stämma_2017.JPG

Jag tog upp frågan igen och frågade Vattenfall hur länge till de skulle tillåta att förföljelserna av fackliga aktivister i Colombia skulle få pågå. Det positiva är att Vattenfall nu har agerat. Man har varit på plats i tre veckors tid och håller på att ta fram en rapport om situationen i Cesarregionen och Vattenfalls ansvar. ”Vi vill vara med och påverka. Det är en mycket omfattande process och den kan säkert ge en del av de effekter som du efterfrågar”, lovade Vattenfalls ordförande Lars G Nordström. Jag frågade var smärtgränsen går för Vattenfall. När är det dags att helt och hållet dra sig ur affärerna i Colombia?

”Skulle det här inte förbättras får vi ta ställning till det då”, svarade Magnus Hall, VD Vattenfall, som också berättade att Vattenfalls rapport ska vara klar till i slutet av juli i år. Jag förväntar mig då att den blir helt offentlig. Jag bjöd också in Vattenfall att komma till riksdagen och presentera rapporten.

Vi får se vad det står i rapporten, men det är i alla fall ett stort steg framåt att Vattenfall säger sig gå till botten med frågan. Kanske har våra protester förra året puschat dem åt rätt håll den här gången…

Se mitt inlägg från Vattenfalls stämma här (1,00,25 in i sändningen, min kollega Birger Lahti pratar driftssäkerhet vid 54,00 min och Carl Schlyter (MP) gör ett inlägg efter mig).

Se mer om Colombia, Vattenfall och kolet.

Bort med bly från skogen

Betydande mängder bly sprids i våra skogar som en direkt följd av jägarnas blykulor. Tänker miljöministern verka för ett förbud mot bly i jaktammunition? Se min skriftliga fråga. Svar om en vecka.

Fråga 2016/17:1262 Förbud mot bly i ammunition vid jakt
av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Nyligen konstaterades i en studie att kungsörnar som äter inälvor som lämnats kvar från jakten blir förgiftade om djuren skjutits med blyhaltig ammunition eller om örnarna äter skadskjutna djur. Splitter från blykulor orsakar förgiftning, vilket försämrar örnarnas flygförmåga. Ett förbud mot blyammunition är troligen det enda sättet att rädda örnarna.

Studien har letts av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med bland annat Naturhistoriska riksmuseet, Umeå universitet, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) samt örnforskare i USA. Man konstaterar att kungsörnar med högre blyhalter rörde sig mindre och flög lägre än kungsörnar med låga blyhalter. Men analyser indikerar att redan låga blyhalter kan öka dödsrisken hos kungsörn.

Blyproblemet är förmodligen inte bara begränsat till älgjakten utan förekommer vid all jakt då blyammunition används och där även skadskjutna djur utgör giftig föda för kungsörn och andra asätare.

Att bly i jaktammunition är både ett hälso- och ett miljöproblem har redan tidigare konstaterats, och många andra länder har förbud eller delvis förbud mot att använda bly i jaktammunition.

Mot denna bakgrund ställer jag frågan till miljöminister Karolina Skog:

Avser miljöministern att verka för att ett totalförbud införs för bly i jaktammunition?

Skogen och ministerns tigande

Imorgon var det tänkt att jag skulle få besked från landsbygdsminister Sven-Erik Bucht om vad han tänker göra för att värna skogen, i synnerhet våra s k nyckelbiotoper (läs min interpellation). Skogsstyrelsens generalsekreterare har ju stoppat den så viktiga inventeringen av värdefulla skogsområden, nyckelbiotoper, i ett område stort som halva Sverige. Inget alternativt sätt att identifiera dessa områden har tagits fram. Det man inte ser kan man lätt förlora, d v s stora områden med värdefulla skogsområden riskerar nu avverkning.

Om det skulle vi ha debatterat i riksdagens kammare imorgon. Men nu har jag fått ett meddelande där ministern låter meddela att han inte ämnar debattera min interpellation imorgon. Så här lyder motiveringen i det meddelande som har skickats via riksdagsförvaltningen:

”Näringsdepartementet har meddelat att statsrådet Bucht inte kommer att kunna besvara din interpellation 366 Inventering av nyckelbiotoper den 25 april pga att beredningen inte är klar.”

Ett minst sagt märkligt svar. Att regeringens interna ”beredning” inte är färdig kan väl inte hindra en minister att svara på frågor i riksdagens kammare? Då skulle det isåfall inte bli så många debatter. Nu kommer debatten med Bucht istället att bli så sent som fredagen 19 maj. Det innebär att det kommer att ha gått mer än två månader innan ministern svarar på min interpellation. Detta strider mot riksdagsordningen (8 kap, 2§)som stipulerar svar inom två veckor.

Man undrar vad det är som gör det så svårt för regeringen. Klarar man verkligen inte av en rak debatt om skogen och hur mer värdefulla områden ska kunna skyddas?

Värt att veta är att jag kommer att debattera samma fråga med miljöminister Karolina Skog fredagen den 5 maj. Läs den interpellationen här. Även den debatten har blivit kraftigt fördröjd av ansvarig minister.

Läs vad Altinget skriver om detta.