Omfattande kostnader för storskalig djuruppfödning

Vi nås då och då av larmen: fågelinfluensa, galna kosjukan, mul- och klövsjuka, mjältbrand, salmonella, EHEC. Det handlar om omfattande epidemier som sprids inom intensiv djuruppfödning. Ibland sprider sig smittorna vidare till oss människor och brukar kallas zoonoser (smittor från djur till människa). Det finns mycket som talar för att det just är den intensiva djuruppfödningen som får smittor att spridas så fort och därmed kunna få så omfattande samhällskonsekvenser. Trots att den intensiva djuruppfödningen sköts av, ofta, vinstdrivande bolag rullas kostnaderna över på samhället. Hur mycket kostar smittor från djur till människor? Jag bad Riksdagens utredningstjänst söka svar på frågan. Resultatet är intressant och du kan läsa det här: Zoonoser_RUT 2017_1261_2017-10-16

Några nedslag från rapporten:
En utredning, Smittskyddsutredningen (2010:106) föreslog att djurägarna skulle få ta ett större ekonomiskt ansvar för sjukdomar relaterade till djur, men förslaget avslogs.

Staten lägger hundratals miljoner kronor per år på att förebygga och åtgärda smittsamma sjukdomar från animalieindustrin, bl a 154 miljoner kr via Jordbruksverket och 138 miljoner kronor via Statens veterinärmedicinska anstalt. Livsmedelsverket spenderar årligen 138 miljoner kr på köttbesiktning, men den summan finansieras av branschen.

Under tioårsperioden 1999-2008 var samhällskostnaden för salmonella 528 miljoner kronor. Den årliga direkta och indirekta kostnaden ligger nu på 80 miljoner kronor, lågt räknat. Salmonella sprids ofta till människa från kycklingkött.

Från fjäderfä sprids också campylobakter, de direkta och indirekta kostnaderna för campylobakterieinfektioner (som ger oss en synnerligen otrevlig form av magsjuka) beräknas till 328 miljoner kronor årligen.

Skulle vi kunna minska dessa kostnader och bättra på folkhälsan? Ja, genom mer växtbaserad kost.

Ha en fin internationell vegandag, idag 1 november!

 

En rapport som skakar om

FNs miljömyndighet UNEP har idag presenterat sin rapport The Emissions Gap Report 2017. Den visar med plågsam tydlighet hur långt det är mellan de fina orden på klimattoppmötena och de verkliga utsläppsminskningar som måste göras. Rapporten konstaterar bland annat att de bidrag som länderna gjorde vid Paristoppmötet 2015 endast täcker en tredjedel av de utsläppsminskningar som behöver göras. I sammanfattningen skriver man: ”The gap between the reductions needed and the national pledges made in Paris is alarmingly high.”

Världens länder måste med andra ord göra mer, mycket mer för att minska utsläppen snabbt. Det gäller i synnerhet världens industrialiserade länder. Frågan är vad Sverige gör. Vid klimattoppmötet i Bonn, som börjar om en vecka, har klimatminister Isabella Lövin chansen. Jag debatterar denna fråga med henne på tisdag kl 13.00 i riksdagens kammare.

Varför friskriva försvaret från miljökrav?

I veckan har vi i riksdagen fattat beslut om att skärpa Miljöbalken. Ett viktigt beslut som bland annat preciserar när krav på miljöbeskrivningar inför större planer och projekt ska göras. Men i förslaget från regeringen undantas Försvarsmakten från kraven på att redovisa hur deras kommande projekt kan påverka miljön. Försvaret är en av vårt lands största miljöpåverkare, både avseende växthusgasutsläpp och lokal påverkan med t ex kemikalier. Det är klart att vi ska ställa samma krav på dem som på annan verksamhet.

I förarbetena till regeringens proposition föreslogs också att miljöorganisationernas möjlighet att engagera sig i olika planeringsprocesser skulle stärkas, bland annat genom att deras rätt att överklaga beslut i domstol skulle öka. Men tyvärr valde regeringen att inte lägga fram det förslaget. Beklagligt tycker jag. Vi i Vänsterpartiet lade konkreta förslag både om att ställa miljökrav på försvaret detta och att stärka miljöorganisationernas rätt till inflytande och insyn, men de röstades tyvärr ned (endast V och ett fåtal miljöpartister röstade för). Läs vår motion om detta.

Se hela debatten här. Jag kommer in som tredje debattör och är också med i ett antal replikskiften.

Miljömotioner 2017

Allmänna motionstiden är över. Drygt 3800 motioner lär ha lämnats in från riksdagens 349 ledamöter. Jag har varit med och skrivit ett antal miljörelaterade motioner. Du hittar dem nedan.

Klimaträttvisa

Minskad köttkonsumtion

Biologisk mångfald

En långsiktig och hållbar energipolitik

Färre kemikalier i vår omvärld

Ekocid

Miljöanpassad vägtrafik

Sammanhållen järnväg och kollektivtrafik

Ökad cykeltrafik för miljö och hälsa

Hållbar sjöfart

Svensk utvecklingspolitik

 

 

 

 

Svensk klimatpolitik måste radikaliseras

Grön investeringsbank, fossilbilsförbud, klimatsmarta AP-fonder, miljöskadliga subventioner och mindre kött. Jag och Jonas Sjöstedt skriver på ETC. Läs där eller nedan.

Svensk klimatpolitik måste radikaliseras
ETC, 2017-10-10
Klimatfrågan är akut. Världen behöver länder som både är internationellt aktiva för att minska utsläppen, och som går före och visar att det går att snabbt minska utsläppen på hemmaplan. Sverige borde vara ett sådant land. Men när vi granskar regeringens klimatpolitik ser vi att den inte håller. De svenska utsläppen minskar inte – de är kvar på helt ohållbara nivåer. Det blir särskilt tydligt när man räknar in de utsläpp som orsakas av vår import.

Vi måste tänka större. Vi måste se vilka det är som förstör vår jord mest.
Regeringen Löfven har ökat insatserna för klimatet. I den budget som vi är överens med regeringen om sker större satsningar än tidigare på sådant som järnvägen, klimatinvesteringar, klimatbeskattning av flyget och solceller. Det är bra. Men inför de stora klimatfrågorna vågar regeringen inte ta kraftfulla beslut. När klimatet ställs mot kortsiktigt ekonomiskt tänkande så får klimatet vika. Subventioner till fossilindust­rin finns kvar. De statliga företagen ställs inte om. Särskilt tydligt blev det med mandatperiodens största klimatbeslut, det om Vattenfalls kolgruvor. Där valde regeringen aktivt att riskera ökade utsläpp med 24 gånger det Sverige släpper ut årligen för att kortsiktiga ekonomiska intressen var viktigare. Regeringen verkar inte se det tydliga sambandet mellan fördelning och klimat, det är de rikaste i världen som förstör klimatet mest.

Inte ser det bättre ut på den borgerliga sidan, tvärtom. Centerpartiet framhåller sig som högerns bästa klimatparti, lite som att tävla titeln bästa slalomåkare i Bangladesh. Men det var Centerpartiet som genomförde den katastrofala Nuon­affären som inte bara var en ekonomisk utan också en klimatmässig felinvestering. De var heller inte för att avveckla Vattenfalls kolgruvor. Centerpartiet vågar inte ens låta flyget bära sin egen miljökostnad.

Nu krävs modet att ta större beslut. Vänsterpartiet kommer att gå till val på en klimatpolitik som verkligen skulle minska utsläppen. Vi anser att klimatmålen måste få styra de statliga företagen. Vi vill att det offentliga pensionssparandet i AP-fonderna ska riktas om. Alla investeringar i fossilindustrin ska avslutas, istället ska fonderna bidra till investeringar som minskar utsläppen. De miljöskadliga subventionerna ska fasas ut.

Vänsterpartiet vill driva på för att den teknik som förstör klimatet ska fasas ut. Därför ska alla nya bilar som säljs efter 2025 i Sverige drivas med el eller förnybara bränslen. Vi vill att Sverige ska få tågtrafik av schweizisk kvalité; punktligt, bekvämt, överkomliga priser och klimatsmart. Investeringarna i järnvägen, inklusive bygget av nya snabba tåg, måste därför intensifieras och finansieras med bland annat flygskatt och lån. Vi vill inrätta en statlig grön investeringsbank med minst 100 miljarder kronor i kapital. Den ska hjälpa vår basindustri, men också kommuner och regioner, att finansiera de nödvändiga investeringarna för att lämna fossilsamhället. Sverige kan och ska vara ett föregångsland. Målet är nollutsläpp 2040.

Vår ökande rikedom måste användas på ett annat vis om vi ska minska utsläppen. Sociala investeringar i vård, kultur och utbildning orsakar mindre utsläpp än ökad privat konsumtion för de som redan har mest. Vi vill använda den ökade produktiviteten till att minska arbetstiden för alla. De första stegen i övergången till sex timmars arbetsdag ska tas redan under nästa mandatperiod.

Klimatförändringarna är redan här. Nu måste vi ta de politiska konsekvenserna och våga ta tillräckligt radikala beslut för att ställa om vårt samhälle mot hållbarhet. Det är det minsta vi kan göra för våra barn, barnbarn och människor i andra delar av världen – de som drabbas här och nu av våra utsläpp.

Jonas Sjöstedt (V), partiordförande
Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson

 

Möte med Barnier, Brexitförhandlaren

barnier2017-10-05.jpg
Idag träffade jag och ett antal andra riksdagsledamöter Michel Barnier, EUs chefsförhandlare om Storbritanniens utträde ur EU; Brexit. Förhandlingarna går trögt och jag får intrycket att britterna med förhandlaren David Davis säger en sak och Barnier en helt annan. Det går inte att komma ifrån att EUs förhållningssätt fortfarande präglas av en bitterhet mot det brittiska folkets beslut att lämna EU. Allt sådant måste förhandlarna nu lämna bakom sig och istället se till att separationen blir så bra som möjligt. Jag är övertygad om att det går om man bara släpper prestigen. Därför frågade jag Michel Barnier om det inte var läge att EU officiellt ska erbjuda Storbritannien en liknande relation till EU som den som Norge, Island och Liechtenstein har i form av EES-avtalet. EES-avtalet är, med dess fel och brister, det mest konkreta och realistiska som står till buds i dagsläget. Jag noterar också att Jeremy Corbyn och Labour i Storbritannien är inne på det spåret, och även premiärminister Theresa May har rört sig åt det hållet.

Även om jag inte vill citera chefsförhandlaren – det var ett slutet möte – var han positiv till idén, men Barnier bekräftade att EU i dagsläget lagt upp EES-förslaget på förhandlingsbordet. Han menade att det finns andra akuta frågor som måste lösas först. Jag tror dock att en vänligt utsträckt hand i form av en EES-anslutning från Barnier och hans förhandlingsteam skulle kunna vara det som löser upp knutarna. Det är dags att kliva upp från skyttegravarna.

Kanske är det där vi tillslut hamnar, även om vi inte är där idag…