Minska smittriskerna i Sveriges djurfabriker

Jag och Elin Segerlind skriver i ETC idag. Läs vårt inlägg hos ETC eller nedan.

Minska smittriskerna i Sveriges djurfabriker
ETC, 2022-06-13
Coronapandemin är över i stort, men smittorna består. Inte minst hos djur som hålls trångt och smutsigt i djurfabriker. Så låt oss ändra på detta, skriver vänsterpartisterna Elin Segerlind och Jens Holm.

Smittor är dessutom dyra att hantera, men av någon anledning verkar regeringen hellre låta djurfabrikerna fortgå som de är – än att införa de restriktioner som krävs för att minska samhällets kostnader. Under coronapandemin kompenserades minkfarmer med 60 miljoner kronor på grund av utebliven vinst när minkarna inte fick avlas på. Samtidigt betalades minst 360 miljoner kronor ut till företag inom ägg- och kycklingköttsproduktion då de behövt massavliva djur på grund av fågelinfluensan. Ersättningar som betalas ut med våra gemensamma skattepengar.
Till det måste vi också addera de samhällskostnader som krävs för de människor och djur som blir sjuka och/eller dör på grund av smittspridningen, vilket ger än en högre prislapp för samhället.

Regeringen har i februari tagit emot en rad förslag om att förebygga smittoutbrott i Sveriges djurhållning. Detta både från civilsamhällets ideella organisationer och från ansvarig myndighet, Jordbruksverket. Men förslagen hanteras långsamt.
I slutänden kan vi inte vänta till valet på att ta tag i den här frågan. Varje dag föds djur upp i undermåliga förhållanden som kan öka risker för smittspridning och antibiotikaresistens framöver. Det gäller Sverige, precis som alla andra länder.

Sverige var ett av de länder med högst smittspridning bland minkar under coronapandemin. Nästan alla minkfarmer hade minkar med antikroppar mot viruset när Statens veterinärmedicinska anstalt undersökte läget. Smittan kunde inte stoppas, men ändå har minkfarmerna fått gå tillbaka till normal uppfödning under året. Det här gäller en djurhållning som har extremt litet stöd hos väljarna, och samtidigt höga risker för samhället. Är det värt det?

Vi menar att det åtminstone inte var värt de 60 miljoner som betalades ut i kompensation till företag som nu ändå går i konkurs. Bättre hade varit att betala ut kompensation för att företagen direkt hade kunnat avveckla sin verksamhet. Istället väljer regeringen nu att svälta ut de som idag arbetar med minkfarmning och hoppas att de ska sluta självmant.

För samtidigt som vi lägger mycket pengar på att upprätthålla verksamheten så vill inget parti fullt ut heller försvara dess existens. Vi behöver avveckla minkfarmerna på riktigt och under sansade former, med ekonomisk kompensation och hållbar lagstiftning så ingen pälsproduktion återuppstår. Restriktionerna var kostsamma både för samhället och minkfarmerna. Det är dags att se till att det blir sista året med minkfarmer i Sverige.

Regeringen måste agera för att ställa om samhället och minska smittrisker. Inte minst genom att lyssna på förslagen från ansvarig myndighet. Vänsterpartiets förslag om att avveckla minkfarmerna är ett första viktigt steg för att minska framtida risker och säkra en god djurvälfärd. Inget land som skryter med att ha en av världens bästa djurskyddslag kan anse det rimligt att hålla djur i bur, varken ur djurskyddssynpunkt eller med hänsyn till framtida smittorisker.
Regeringen behöver ta följande ansvar:

  1. Avveckla minkfarmerna under 2022 med stöd för omställning.
  2. Genomför ändringarna i lagstiftning som Jordbruksverket föreslår.
  3. Agera för mer hållbar konsumtion med mindre behov av djurfabriker.

Elin Segerlind (V), miljöpolitisk talesperson, riksdagsledamot
Jens Holm (V), riksdagsledamot

Infraplanen – för lite, för sent

Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) har idag presenterat regeringens förslag till infrastrukturplan 2022-2033. Det här är regeringens största ekonomiska investeringsplan i alla kategorier. Totalt handlar det om 799 miljarder kronor. Trots det är infraplanen helt och hållet underfinansierad. Med det förslag regeringen nu lagt fram kommer en stor del av våra järnvägar och vägar vara i sämre skick 2033 än vad de är idag. Många av de utlovade investeringarna i ny järnväg; Norrbotniabanan, Nya Ostkustbanan, fyrspår Alingsås och de nya höghastighetsbanorna för att ta några exempel, kommer att bli färdiga alldeles för sent. Ja, det är svårt att säga ett slutdatum med den här undermåliga finansieringen.

Några nedslag:

  1. I strid med klimatmålen
    Infraplanen är inte förenligt med våra klimatmål. Nya motorvägar får mycket pengar och det finns inte tillräckliga satsningar för att flytta över transporter från väg till järnväg och sjöfart samt andra beteendeförändringar.
  2. Nya motorvägar
    Regeringen fortsätter att finansiera stora motorvägar trots att Naturvårdsverket och Klimatpolitiska rådet avråder. Det handlar bl a om Tvärförbindelse Södertörn (kostnad minst 15 mrd kr), E22 i Blekinge och Skåne och nya påfarter till Förbifart Stockholm. Dessa nya dyra motorvägar måste bort från planen.
  3. För lite, för sent
    Totalt sett är det för lite pengar både till underhåll och utveckling (nybyggnation) av transportsystemet. Vi i Vänsterpartiet har föreslagit 170 miljarder utöver regeringens 799 till hållbara transporter. Därutöver vill vi lånefinansiera vissa objekt, något som skulle frigöra mer resurser till infraplanen. Inget parti föreslår lika mycket pengar till infraplanen som Vänsterpartiet.
  4. Höghastighetsbanorna måste lånefinansieras
    Eneroth skryter med att alla etapper inom höghastighetsbanorna ska utredas. Men vad är vitsen med det när det inte finns finansiering? Höghastighetsbanorna borde läggas som ett separat projekt i en separat organisation som lånefinansieras fullt ut. Det hade regeringen kunnat föreslå nu. Dessvärre gör man det inte.
  5. Cykelpott
    Det är bra med 2,7 miljarder kronor till en separat cykelpott, men helt otillräckligt. Det blir i praktiken 225 miljoner kronor per år i cykelinvesteringar från den nationella planen. Det behövs mycket mer än så.
  6. Underhåll det vi har
    Som jag nämnde tidigare är det för lite pengar till underhåll både av väg och järnväg. Dessutom borde järnvägsunderhållet bedrivas i egen regi och inte uppsplittrat på olika bolag. Enligt Trafikverkets egen bedömning kommer både väg och järnvägen vara i ett sämra skick vid slutet av planperioden 2033 pga otillräcklig finansiering och felaktig organisationsform (allt avreglerat). Vänsterpartiet föreslår mer pengar till både väg och järnvägsunderhåll, det ligger inom vårt totalanslag på 170 miljarder utöver regeringens anslag.
  7. Positivt
    Det är bra att regeringen för första gången lägger in inköp av nya isbrytare i infraplanen. Men detta görs efter att en majoritet i trafikutskottet har krävt detta. Det är också positivt med extra pengar till t ex fyrspåret Uppsala-Stockholm, Gävle-Kringlan, Sydostlänken, Dåva-Skellefteå, Malmbanan och Maria-Helsingborg, men det är i sammanhanget otillräckliga tillskott utifrån de stora behoven.

Att kalla en spade en spade

Idag debuterar jag som krönikör i tidningen Syre. Läs min krönika hos Syre eller nedan.

Klimatkrisen – att kalla en spade en spade
Syre, 2022-06-10

Vladimir Putin kallar sitt anfallskrig mot Ukraina för en speciell militär operation. Den som säger som emot riskerar fängelse på upp till 15 år. USA påstod att invasionen av Irak handlade om kirurgiska ingrepp mot massförstörelsevapen, men vi vet alla att det var en lögn.

Det är förstås ingen slump att världens supermakter försöker dupera omvärlden med nyspråk. Vad en företeelse kallas får förstås konsekvenser för de efterföljande handlingarna. Kan samma resonemang sträckas ut till begreppet klimatförändring? Vi är många som saknar det politiska ledarskapet som klimatkrisen fordrar. Ja, jag skriver klimatkrisen, för det är förstås en kris det handlar om och inte bara en väderförändring. I skrivande stund ser inte hettan i Indien ut att avta och delar av landet är lamslaget. Förra sommaren drabbades Europa av olika former av extremväder, allt från skogsbränder i Grekland till översvämningar i Gävle.

Trots den uppenbara krisen, krönt av extremväder i olika skepnader, envisas vi med att använda det förmildrande uttrycket klimatförändring. En förändring är neutralt i sitt uttryck och kan antyda både något positivt och negativt. Sannolikt har begreppet klimatförändring bitit sig fast eftersom det härstammar från naturvetenskapens beskrivning av den gradvisa uppvärmningen av vår planet. Men för att beskriva den kris vi idag lever under leder ordet oss fel. I Sverige har vi dessutom lagt på ännu en eufemism när vi talar om klimatförändringar i plural. Alldeles som om det skulle handla om små spridda väderfenomen här och där. 

I riksdagen deltog jag förra veckan på ett internationellt seminarium på temat klimatförändring och kriser. Min panelkollega Olatokunbo Ige från Togo sa ”det är dags att vi kallar en spade en spade” och syftade på de allt fler extrema väderhändelser som drabbar den afrikanska kontinenten. Det har hon helt rätt i.

Under pandemin gick det däremot att tala klarspråk. Spridningen av coronaviruset förklarades som en samhällsfarlig sjukdom Och det var aldrig tal om annat än att vi befann oss i en kris. Regeringar och parlament agerade därefter. I Sverige stiftade vi lagar på rekordtid, klubbade extrabudget efter extrabudget och regeringen betalade ut 400 miljarder kronor i olika former av stöd till drabbade företag, myndigheter och privatpersoner. Sammantaget får det ändå ses som ett resolut agerande som hade sin grund i den helt korrekta analysen att vi befann oss i en kris.

Kan vi kalla en spade en spade? Kan vi sluta att tala om klimatförändringar och istället konstatera att vi befinner oss i en kris och att om vi inte agerar nu kommer våra barn och barnbarn få leva i en tre grader varmare värld. En sådan värld skulle vara slutet på vår civilisation som vi känner den.

Vi lever under en klimatkris. Vi lever dessutom under en naturkris med rekordsnabbt artutdöende och kollapsande ekosystem.  

Ställda inför en kris måste varje vuxen människa, varje politiskt parti, varje regering agera. Och vi kan agera. Pandemin var genrepet. Nu tar vi oss an den verkliga krisen.

Jens Holm

Tumme upp:
Den prunkande grönskan, binder CO2 och sprider glädje.

Tumme ned:
Mitt rättstavningsprogram accepterar inte ordet klimatpolitik.

Omställningen av transportsektorn

Idag arrangerade trafikutskottet en utfrågning om hur transportsektorn ska uppnå målet om minskade utsläpp med 70 procent till senast 2030. Mycket mer måste göras för att vi ska uppnå det målet. Du kan se hela utfrågningen här. Nedan och som pdf mitt inledningsanförande.

2022-06-09

Klimatmålet måste nås
Offentlig utfrågning om transportsektorns klimatmål
Jens Holm (V), ordförande trafikutskottet
Hjärtligt välkomna till trafikutskottets utfrågning om transportsektorn och klimatmålen.

Aldrig någonsin under de senaste 800 000 åren har det funnits så mycket växthusgaser i atmosfären som nu. Enligt FNs klimatpanels senaste rapport befinner vi oss på en utsläppskurva som leder oss mot en tre grader varmare planet inom det här århundradet. En tre grader hetare värld innebär slutet på civilisationen så som vi känner den. Det är inget som vi vill lämna över till våra barn och barnbarn.

När vi i trafikutskottet hade formerats efter valet 2018 beslutade vi nästan omedelbart att vi då skulle arrangera en offentlig utfrågning om transportsektorn och klimatmålen. Och det gjorde vi också, i januari 2019. Vår slutsats då var att vi inte låg i fas med klimatmålet om att minska utsläppen från våra transporter med 70 procent till 2030. Mer måste göras, konstaterade vi.

Transportsektorn står för en tredjedel av våra utsläpp. De stora utsläppen var också bakgrunden till att just transportsektorn fick ett eget klimatmål inom det klimatpolitiska ramverket, alltså att utsläppen ska ned med 70 procent till senast 2030. Som vid vår förra utfrågning frågar vi nu oss igen: Ligger vi i fas med målet. Vad mer behöver göras?

Till skillnad mot då har vi nu en i grunden förändrad värld att agera i. Vi lever idag under sviterna av en global pandemi som vi hoppas äntligen har ebbat ut. Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina har också i grunden skakat om transportsektorn, Dessa händelser är nya utmaningar, men sannolikt kan de också bidra till nya lösningar. Exempelvis vet vi att utsläppen minskade med 10 procent under pandemin, även om det inte är så vi vill att en strukturerad klimatomställning av transportsektorn ska göras.

Utmaningar och lärdomar, alltså. Hur når vi det viktiga klimatmålet? Hur säkerställer vi att vi lämnar över en värld till våra barn och barnbarn som är en bra värld att leva i? För att få svar på de frågorna har vi samlat den yttersta kompetensen från myndigheter och transportbranschen. Stort tack för att ni har kommit hit idag.

Jag vill också tacka trafikutskottets kansli, i synnerhet Anna Blomdahl, liksom utskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp som förberett den här utfrågningen. Utan er hade vi inte stått här idag. Så, utan ytterligare fördröjning vill jag lämna över ordet till trafikutskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupps ordförande, Anders Hansson.

Climate crisis – lessons learned from the pandemic

Below and as pdf the presentation I made in the Swedish parliament last week at the G100 conference ”Connections between Climate Peace and Human Security”, in cooperation with Stockholm+50.

2022-06-01, Swedish parliament, riksdagen

Climate and human security – lessons to be learned from the pandemic

Jens Holm, MP the Left Party Sweden

This meeting organizes in association with Stockholm+50 and the Stockholm+50 is organized exactly 50 years after the first UN environmental summit, that took place here in Stockholm. Sweden´s then prime minister Olof Palme proposed during that conference that severe destruction against nature should be considered a crime under the Rome Statue, a ecocide. Today, with Russias war in Ukraine and all other destruction against nature, that proposal is more actual than ever, now even suppported by the UN general secretary Antonio Gutierres and it is dissapointing that our and other governments have done so little to make that happen. Let´s make our voice heard so ecocide will be considered as a crime that we can take further to national courts and to the International Criminal Court in der Hauge.

We usually talk about climate change as something that will happens in a distant future and somwhere else, and not here around us. Perhaps it is in the word; change that obscurses the fact that the global warming is here and now and that we live in a crisis, a climate crisis.

Lets have a look at our own continent, and with recent data. The summer 2021 was a record of extreme weather in Europe. 2021 was the hottest summer ever. At the same time we saw record in rainfall causing catastropic floodings around Europe. Western Germany had one day in July the heaviest rainfall in one day ever. And that caused extreme floodings and ruined homes and infrastructure for billions of Euros. In Sweden, one month later in Gävle, we saw similar scenes with unprecedented rainfall and floodings.

2021 southern Europe suffered from an unprecedented heatwave with record temperatures in Spain, Italy and Greece. Sicily, in Italy, had the hottest day ever, 49 degrees C. In Greece the heatwave caused deadly wildfires slashing 8000 square km of forests and homes. Spain had similar problems with wildfires also during the summer of 2021. And the heatwave seems to repeat this year as May become the hottest ever in Spain with temperatures about 12 degress C above normal.

Should we be suprised?

I think not. IPCC and others have long time warned us for rising temperatures and extreme weather. And this is what we see with the global temperature rise about just one degree C. IPCC say in ther latest report that we are on a current on 3 degrees rise in this century. A 3 degrees hotter world would be the end of much of the civilization as we know it.

So, we live in the age of extremes and we have it here in Europe.

What to be done?

Of course bring down the emissions. Fit for 55 is a good first step, but we would need a Fit for 70 with much greater emissions cuts than proposed. Mitigation the emissions is crucial, but I think we should also put more focus on adaptation. Since the climate crisis is here we need to know how to cope with the extremes of it. Could we build greener and cooler cities, preserve more nature and wetlands, have a better preparedness for both wildfires and floods etc? Shure we can. And if we aknowledge that it is a crisis we are facing we can act much quicker, much stronger.

That is the lesson that can be learned from the latest two years of pandemic. Many misstakes were done, not least we learned how fragile our societies are today, the lack of protective equipment and generally how we protected our eldery and the workers in the health and care sector. But when we got together facing this crisis many great achivements were made. And here we have the lessons to be learned. We learned how to transform streets and parking places into pop up biking lanes and green areas. We learned that we can have meetings without fly in fly out to big cities. We learned how to invent and mass produce vaccine in record time. But failed in spreading it to all countries in the world.  

We did all that because the spread of the corona virus was declared a national pandemic and thus a national crisis. If we could do that during that crisis we can do the same and even better to solve the climate crisis.

The corona pandemic was the rehersal. What we are to do now is the real game. Its about time that we once again get together and solve the climate crisis. Because we are here to deal with a crisis not only change in weather.

Cultivated meat in the Swedish parliament

Big success! Today we organized the first cross party meeting ever about the potentials with cultivated meat. The meeting took place in Swedish parliament today. 6 out of 8 parties were around the table. With cultivated meat we have a great potential for a better food system; reduced GHG emissions, less water usage and no animal harmed. And to a great taste!

Thanks all for participating and thanks for inspiring presentations Robert Jones, Mosa Meat, Camilla Björkbom, Eurogroup for Animals, Elena Walden, Good Food Institute and Gustav Johansson Chou Chou.

Personally I am looking forward to my parliamentary debate about cultivated meat with minister Anna-Caren Sätherberg (S). Friday 10/6 in riksdagen (Swedish parliament).

The seminar that was organized today:

Cultivated meat – the food for future
To 2/6, at 8.00-9.00
Room RÖ7-23, Riksdagen

The animal industry is a major source of greenhouse gas emissions and resource consumption, not to mention the millions of animals slaughtered each year to become food. Is it possible to solve these problems but still be allowed to eat the meat? A couple of years ago, the idea of cultivated meat appeared as science fiction, but today it is a reality. There are currently about 100 companies in the world that have technology for producing cultivated meat. In 2020, cultivated meat from chicken cells was sold commercially in Singapore. In Europe, it is not yet possible to sell cultivated meat as it is seen as a novel food that must first be approved by the EU and the Member States. Later this year, the first applications to sell cultivated meat are expected to be submitted to the EU Food Authority EFSA.
On April 25, Europe’s first public symposium on cultivated meat was held: ”Cultivated meat: the novel food technology which could help animals and the planet” in Brussels. The possibilities of cultivated meat are now being discussed around Europe, and now the opportunity has come to the Swedish Parliament.

Is cultivated meat the solution to animal suffering, greenhouse gas emissions, resource consumption? What is the role of politics? We are proud to invite you to what we believe is the Riksdag’s first seminar on the theme of cultivated meat.

A very warm welcome!

Jens Holm (V), Maria Stockhaus (M), Per-Arne Håkansson (S)

Cultivated meat – the food for future
To 2/6, at 8.00-9.00
Room RÖ7-23

Cultivated meat – that’s how it works and the upcoming permit process
Robert Jones, Head of Public Affairs, Mosa Meat, Europe’s leading company in cultivated meat. Today, they have a technology ready for growing meat and can in the near future scale up production to meet increased needs. Jones is also chairman of the newly formed industry association for cultivated meat Cellular Agriculture Europe.

Cultivated meat sustainable food system, effects on animals and antibiotic resistance
Camilla Björkbom, Political Adviser Food Policy, Eurogroup for Animals

Cultivated meat – what´s going on in other countries
Elena Walden, Policy Manager, Good Food Institute

Comments by Gustav Johansson, chef Chou Chou.

Låt fler ta tåget till Arlanda

Trots att det finns en ny fin järnväg till Arlanda är det endast 19 procent som tar Arlanda express till flygplatsen. Kan det ha något att göra med att regeringen tillåter ett privat monopol (el rättare sagt till stora delar kinesiska staten) driva banan och med världens högsta biljettpriser? Hög tid att lösa ut Arlandabanan och köra tågen i egen regi. Se min interpellation till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) nedan eller hos riksdagen. Debatten äger rum må 27/6. Alldeles för sent i mitt tycke, men ministern kunde inte tidigare.

Arlandabanan
Interpellation 2021/22:523 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Av klimatskäl måste flygets utsläpp skyndsamt minskas. Men även resorna till och från våra flygplatser är en betydande källa till utsläpp, och också buller och trängsel. Därför bör det vara ett överordnat mål att få så många människor som möjligt att resa kollektivt till våra flygplatser, inte minst Arlanda. Trots utmärkt järnvägsförbindelse är det ytterst få som reser med tåg till Arlanda. I Stockholms Handelskammares rapport Satsa på Arlandas omkringliggande infrastruktur (april 2022) framgår att Arlanda sticker ut i en internationell jämförelse avseende det stora bilresandet till och från flygplatsen. Till danska Kastrup reser ungefär 60 procent med tåg eller metro, till norska Gardermoen är den siffran 70 procent. Men till Arlanda är det endast 19 procent som reser med tåget Arlanda Express, och ytterligare 10 procent reser med pendel- eller övriga tåg. Det vanligaste färdmedlet till och från Arlanda är bil, i form av egen bil (32 procent av resenärerna) eller taxi (19 procent av resenärerna).

Den stora andelen bilresande medför stora utsläpp, buller och trängselproblematik. Stockholms Handelskammare vädjar till oss politiker att komma till rätta med problemet, och jag kan inte annat än instämma.

Huvudproblemet har att göra med att Arlanda Express är ett privat monopol som sätter sina egna priser. Resultatet har blivit Europas dyraste biljettpriser för att ta sig till en flygplats: 299 kronor för en enkel resa. Dessutom har konstruktionen att låta ett privat bolag få ensamrätt att köra till och från Arlanda försvårat integreringen av Arlandabanan med övrig spårbunden trafik i regionen. En extra försvårande omständighet är att andra trafikbolag (till exempel SL och SJ) måste betala höga belopp för att kunna stanna sina tåg på Arlanda, belopp som skjuts över på resenärerna i form av stationsbiljett på 120 kronor utöver det ordinarie biljettpriset. Här har vi svaret på varför endast 6 procent av Arlandaresenärerna tar pendeltåget till flygplatsen eller att 4 procent reser med övriga tåg.

Detta dyra och krångliga förfarande har försvårat möjligheterna till ett klimatsmart resande till och från Arlanda. Bolaget A-Train ägdes tidigare av det australiska riskkapitalbolaget Macquarie, men sedan några år tillbaka ägs bolaget av australiska pensionsfonder och kinesiska staten. Den privata konstruktionen av Arlandabanan har kritiserats från många håll, bland annat i Riksrevisionens granskning (2016). Därför var det förvånande att regeringen 2019 lät förlänga A-Trains koncession att köra Arlanda Express ända till 2050.

Men i avtalet mellan staten och A-Train finns en möjlighet för staten att utnyttja sin option att ta över Arlandabanan. Många har föreslagit just detta, och nu senast Stockholms Handelskammare. Handelskammaren uppskattar att det skulle kosta staten uppskattningsvis 4 miljarder kronor att lösa ut A-Train, och om regeringen förhandlar väl sannolikt lite lägre.

Vid ett friköp av Arlandabanan skulle järnvägen till Arlanda fullt ut kunna integreras med övrig spårbunden trafik, stationsavgiften slopas och biljettpriserna till Arlanda sänkas till en rimlig nivå. Vi skulle lätt kunna uppnå hög andel av Arlandaresorna med tåg, och bilismen skulle minska. Det skulle medföra minskade utsläpp och ett förbättrat resande för alla som reser till Arlanda.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att verka för att utnyttja optionen om att ta över Arlandabanan innan avtalet med A-Train löper ut, i syfte att uppnå bättre, billigare och klimatsmartare kommunikationer till och från Arlanda?
Har regeringen gjort någon egen utvärdering av vad kostnaderna för ett sådant friköp av Arlandabanan skulle innebära?

ETT europeiskt bokningssystem för tågresor

Det är fantastiskt att så många vill resa med tåg, och att intresset också ökar för internationella tågresor. Men trots appar, hemsidor, vissa resebyråer och hjälpsamma entusiaster är det fortfarande för bökigt att boka internationella tågresor. Här skulle EU verkligen kunna göra nytta. Även om olika bokningssajter kan komplettera behöver vi ETT europeiskt bokningssystem för alla tågresor i Europa. Det har diskuterats länge, men det blir inget. Därför är det hög tid att Sverige lyfter frågan om ett tågets motsvarighet till Mrjet och det bör koordineras av EU.

Jag ser fram emot att debattera detta med infrastrukturminister Tomas Eneroth (S). Läs min interpellation hos riksdagen eller nedan.

Europeiskt bokningssystem för tågresor
Interpellation 2021/22:524 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Allt fler vill ta tåget ut i Europa. Det är mycket välkommet eftersom tåget är det energieffektivaste och mest klimatsmarta sättet att resa på. Men väldigt många vittnar också om svårigheterna med att boka internationella tågbiljetter. Även om vissa framsteg har gjorts är det fortfarande krångligt att boka tågbiljetter, och vi är fortfarande mycket långt från en central bokningssida för internationella tågresor.

Jag har själv ägnat många kvällar åt att reservera platsbiljetter kopplade till familjens interrailkort, och inte ens interrailsystemets app Railplanner och hemsidan Eurail.com fungerar som de ska. Det som behövs är att en oberoende part tar ansvar för att bygga upp en europeisk bokningssida för tågresor i Europa, och jag tror att EU skulle kunna vara bäst skickat att göra detta. EU har resurserna, ökat tågresande är ett uttalat mål för att nå Fit for 55-klimatmålen, och EU skulle också kunna tvinga alla tågoperatörer att mata in sina priser och tidtabeller till ett paneuropeiskt bokningssystem.

Att göra det enklare att resa med tåg i Europa har diskuterats länge, men dessvärre går det långsamt samtidigt som intresset för att resa med tåg bara ökar. Europas resenärer och klimatet blir de stora förlorarna när politiken inte kan presentera en adekvat lösning på detta problem.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att verka för att EU skyndsamt tar fram en central bokningssida för europeiska tågresor där alla europeiska tågbolag åläggs att mata in data kring tidtabeller och priser så att de blir tillgängliga för alla resenärer?