Bonus–malus och klimatnyttan

Varför har regeringen höjt utsläppsgränsen i klimatbonussystemet, Bonus Malus? Nu får bilarna släppa ut mer än tidigare. Möjligtvis bra för Volvos SUVar, men sämre för klimatet. Se min skriftliga fråga till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) här eller nedan.

Bonus–malus och klimatnyttan
Skriftlig fråga 2019/20:1084, 2020-03-11
Av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Regeringen har nyligen försämrat definitionen av klimatbonusbilar. För att kunna få regeringens bonus för en klimatbil krävdes tidigare max 60 grams utsläpp per kilometer. Med statsbudgeten för 2020 gäller från och med i år 70 gram. Som av en händelse ligger flera av Volvos stora och tunga bilmodeller precis under 70 gram, och med regeringens nya förslag kan modellerna numera klassas som klimatbonusbilar och uppbära bonus på 60 000 kronor.

Sveriges territoriella utsläpp av växthusgaser var 51,8 miljoner ton 2018, vilket motsvarar en minskning om 1,8 procent jämfört med 2017. Naturvårdsverket konstaterade 2019 att resultatet för scenarier med beslutade styrmedel pekar mot att de totala utsläppen av växthusgaser kommer att fortsätta minska men inte i den utsträckning som behövs för att nå målet om nettonollutsläpp 2045. I myndighetens rapport Fördjupad analys av den svenska klimatstatistiken från december 2019 konstateras att för att målet till 2045 ska nås behöver minskningstakten mellan 2015 och 2045 nå ett genomsnitt om ca 5–8 procent per år över tid. Vi måste med andra ord väsentligt höja tempot i klimatarbetet.

Bonus–malus är ett viktigt styrmedel för att minska utsläppen från nya personbilar. Bilar med låga utsläpp uppbär en bonus som finansieras av att personbilar med högre utsläpp får en höjd fordonsskatt. Vänsterpartiet stod bakom införandet av bonus–malus som ett sätt att få en starkare styrning mot minskade utsläpp. Men med regeringens och samarbetspartiernas ändringar av utsläppsnivån för klimatbonusbilar förfelas den goda klimatambitionen. Regeringen, Centerpartiet och Liberalerna låter uppenbarligen kortsiktiga näringsintressen övertrumfa klimathänsynen. Det är mycket oroväckande och enligt min uppfattning inte i linje med vår nya klimatlag och vårt nya ramverk. Regeringen säger att det nya bonussystemet ska utvärderas. Jag förutsätter att regeringen snarast återkommer med ett förslag som sätter klimathänsynen först och sänker nivån för klimatbonus. Försämrade klimatåtgärder kan inte vara ett alternativ 2020.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Avser ministern att verka för att det ska göras en översyn av bonus–malus-systemet i syfte att stärka klimatnyttan och sänka utsläppsnivån för klimatbonusbilar?

En plan ska vara en plan, eller?

Klimatpolitiska rådet har idag presenterat sin granskning av regeringens klimatpolitiska handlingsplan. Rådets ordförande Ingrid Bonde sammanfattade det väl ”planen är ingen plan”. Jag instämmer fullt ut i rådets kritik. Det var också därför vi i Vänsterpartiet lade fram riksdagens ambitiösaste klimatmotion när regeringen presenterade sin ”handlingsplan”, med 74 konkreta klimatreformer som ställer om.

Nu måste regeringen göra om och göra rätt. Det är inte rimligt att skjuta alla viktiga klimatreformer på framtiden och begrava svåra avvägningar i nya utredningar. Läs gärna klimatpolitiska rådets rapport från idag här.

Berätta om drivmedlets ursprung

Redan 2013 krävde vi av regeringen att ursprungsmärkning på drivmedel skulle införas. Det skulle hjälpa konsumenterna att se varifrån bensinen och dieseln kom; ofta från skurkstater och diktaturer långt ifrån våra gränser. Förnybara bränslen har däremot potentialen att produceras lokalt i Sverige.

Så länge som vi har fossila drivmedel är det viktigt att den informationen tydligt kommer fram. Därför är det bra att regeringen nu har beslutat om obligatorisk ursprungsmärkning av drivmedel. Men den informationen måste tydligt framgå där drivmedlet konsumeras, alltså vid pumpen på macken och inte på en hemsida som ingen ser (vilket nu är regeringens förslag).

Läs min interpellation här eller nedan. Debatt i riksdagens kammare mot miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) fredagen 17 april. 

Ursprungsmärkning av drivmedel
Interpellation 2019/20:385, 2020-03-11
Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Fossila drivmedel medför inte bara en gigantiskt negativ påverkan på klimatet, utan utvinningen medför ofta också förödande lokal miljöpåverkan och stor negativ påverkan för anställda och lokalbefolkning. Vi minns alla Shells rovdrift på människor och natur i Nigerdeltat i Nigeria, hur rysk gas- och oljeutvinning förstör unika naturmiljöer i Sibirien och nordamerikansk gasfrackning som spränger sönder stora områden. Exemplen på hur fossilindustrin skördar både naturmiljöer och människoliv kan tyvärr göras mycket lång. Krav på ursprungsmärkning av alla drivmedel kan därför vara ett bra sätt att påminna den allmänna opinionen om varifrån drivmedel egentligen kommer för att sedan skynda på omställningen mot ett samhälle utan beroende av destruktiva drivmedel. Detta är en fråga Vänsterpartiet drivit länge, bland annat i interpellationen Ursprungsmärkning av drivmedel (IP2012/13:385).

Därför är det svenska initiativet att ha obligatorisk märkning av alla drivmedel – fossila som förnybara – mycket välkommet. Men efter att EU-kommissionen i höstas meddelat att den svenska planerade ursprungsdeklarationen utgör ett indirekt handelshinder och därmed strider mot EU:s fördrag har den svenska regeringen backat. Nu ska ursprungsmärkningen inte deklareras så att bilisterna enkelt kan ta del av den utan endast på drivmedelsbolagets webbplats.

Det är en mycket olycklig reträtt från den svenska regeringens sida. Om drivmedlens geografiska ursprung ska gömmas på en hemsida förfelas hela syftet med initiativet. Möjligheten att göra ett aktivt val för miljö, klimat och sociala förhållanden omöjliggörs i praktiken. På samma sätt som vi har ursprungsinformation på förpackningarna till livsmedel måste drivmedlets ursprung deklareras vid pump, på macken. Detta är en principiellt viktig fråga och jag är förvånad och besviken över att den svenska regeringen inte har insisterat gentemot EU-kommissionen på att informationen ska göras så tillgänglig som möjligt för konsumenten.

Gällande krav på märkning av livsmedel står det i EU:s förordning om ursprungsmärkning av nötkött:

”(30) Syftet med märkningen är att medge största möjliga insyn i saluföringen av nötkött. (förordning (EG) 1760/2000). Och denna märkning görs direkt på förpackningen, så att det blir så tydligt som möjligt för konsumenten. Varför ska inte samma tydlighet gälla för den som konsumerar drivmedel?

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Avser ministern att verka för att de svenska konsumenterna får ursprungsinformation om drivmedel vid pump och inte enbart på drivmedelbolagens hemsidor?

Fossilfria transporter kan tvingas bromsa in

Jag skriver i Aktuell Hållbarhet om att Sverige måste värna vår skattenedsättning för förnybara hållbara drivmedel. Dags att ta strid i Bryssel. Tillsammans med Anna Grönlund, Sveriges bussföretag och Tina Thorsell Transportbolagen. Läs där eller nedan.

Fossilfria transporter kan tvingas bromsa in
Aktuell hållbarhet, 2020-03-06
Trots att både Sverige och EU har ambitiösa mål om att minska transportsektorns användning av fossila drivmedel för att klara EU:s hållbarhetsmål riskerar nu regeringens tolkning av EU-regler att göra så att den svenska omställningen av transportsektorn backar. I Sverige har vi åtagit oss att minska våra utsläpp från transportsektorn med minst 70 procent till 2030. Det är ett mycket ambitiöst mål. EU:s hållbarhetsmål innebär att EU:s samlade utsläpp ska minska med 20 procent till 2020 och med 40 procent till 2030 jämfört med 1990. Det europeiska rådet har dessutom ställt sig bakom målet att EU ska minska utsläppen av växthusgaser med mellan 80–95 procent till 2050, varav minst 80 procent inom regionen. För att vi ska nå våra svenska och europeiska åtaganden behöver stora omställningar av transportsektorn göras, och här kan förnybara drivmedel spela en mycket viktig roll. Bussar i linjetrafik är i sammanhanget ett föredöme, där mer än 90 procent av resorna görs med förnybara drivmedel eller el.

Fördelarna med förnybara drivmedel är stora. En en av dem är att det går att tanka biodrivmedel som HVO och RME i fordon som ursprungligen är byggda för drivmedel som fossil diesel. Det innebär att transportföretag inte behöver köpa nya fordon för att ställa om. Precis så har exempelvis många bussföretag gjort. Det har bidragit till det faktum att Stockholm blev den första huvudstaden i världen vars kollektivtrafik är 100 procent fossilfri. Även åkeribranschen använder allt mer biobränsle i sitt omställningsarbete.

Efterfrågan på biodrivmedel är redan i dag hög men oklara politiska villkor hindrar producenterna från nödvändiga investeringar. I dag finns både befintlig produktion och planer på att bygga fler anläggningar för produktion av förnybara drivmedel i Sverige men även i vårt grannland Finland. Det gynnar producenter inom svenskt jord- och skogsbruk att ytterligare utveckla sin verksamhet för framtida hållbar produktion. Produktion och utveckling av förnybara drivmedel är och kan förbli en svensk paradgren. Vi har tekniken, forskningshöjden och råvarorna. Och en ökad produktion av förnybara drivmedel behövs i takt med att flera av EU:s medlemsländer inför kvotpliktssystem, det vill säga modeller för att tvinga fordonsägare att blanda förnyelsebart i fossilt. Den svenska regeringen införde exempelvis i juli 2018 reduktionsplikt. Utvecklingen är positiv, men kan med nuvarande produktionsvolymer innebära att det blir brist på biodrivmedel inom EU inom en snar framtid.

Nu hotas emellertid våra svenska satsningar på förnybara drivmedel. EU-kommissionen har meddelat att det undantag Sverige har till 2020 från beskattning av ren etanol, biodiesel och biogas inte kommer förlängas eftersom det är i strid med EU:s statsstödsregler. Den svenska regeringen verkar acceptera denna slutsats och verkar inte intresserad av att undersöka alternativa tolkningar.

Skulle vi tvingas lägga full skatt på förnybara drivmedel skulle priset vid pump bli flera kronor dyrare per liter och kollektivtrafik, varutransporter och privatresenärer åkerier och privatpersoner skulle få svårare att fortsätta att tanka förnybart. Kostnaderna bara för bussar i upphandlad kollektivtrafik skulle öka med 1 miljard kronor per år, alternativt om bussbranschen i stället övergår till fossila drivmedel ökar utsläppen med 1,5 miljoner ton årligen. Det här skulle vara dödsstöten för svenskproducerade förnybara drivmedel. Att nå klimatmålet om att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent till senast 2030 skulle bli mycket svårt.

Den svenska transportnäringen är utsatt för hård konkurrens och med högt ställda krav om att minska sina utsläpp. Tillgången på biodrivmedel samt beskattningen av dem är därför avgörande för omställningen mot fossilfrihet. Därför måste regeringen nu:

Säkerställa att det svenska undantaget för beskattning av biodrivmedel förlängs efter 2020.

Verka för moderna statsstödsregler som inte motverkar goda ambitioner på andra viktiga politikområden, inklusive Kommissionens egna klimatinitiativ Green Deal.

Verka för att det finns hållbara råvaror för biodrivmedel. Se och satsa på de möjligheter Sverige har med att producera och utveckla hållbara biodrivmedel som en viktig del för transportsektorn att minska sina utsläpp.

Se och satsa på de möjligheter Sverige har med att producera och utveckla hållbara biodrivmedel som en viktig del för transportsektorn att minska sina utsläpp.

Jens Holm,
ordförande riksdagens trafikutskott (V)

Anna Grönlund,
branschchef Sveriges Bussföretag

Tina Thorsell,
näringspolitisk chef Transportföretagen

Kollektivtrafiken ska vara avgiftsfri

Jag skriver om avgiftsfri kollektivtrafik tillsammans med vår gruppledare i Knivsta. Läs nedan.

Kollektivtrafiken ska vara avgiftsfri
UNT, 2020-03-06
Det är upprörande och oacceptabelt att taxorna för kollektivtrafiken ökat med över 40 procent de senaste tio åren, skriver .

Årets vinter har i praktiken varit snöfri söder om Uppsala. 2019 var det varmaste året någonsin, och åren dessförinnan slogs också värmerekord. Australien har plågats av de värsta bränderna i mannaminne. Vi är den första generationen att tydligt drabbas av klimatkrisen, men också den sista att verkligen göra något åt den.
Enligt forskarna har vi högst 10 år på oss att uppnå de bindande målen i Parisavtalet. Medan vissa länder, partier och individer tror att det går att fortsätta som tidigare tar Vänsterpartiet avtalet på fullt allvar.

Redan 2012 beslutade Vänsterpartiets kongress att ta fram ett ekonomiskt ekologiskt program och på kongressen 2016 antogs punktprogrammet, med de inledande orden ”Klimatförändringen innebär en allvarlig och akut utmaning. Men den innebär också en historiskt unik möjlighet att bygga ett bättre och mer hållbart samhälle, där social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser.”

En kommun likaväl som ett land kan gå före och visa vad som går att göra. I Knivsta har V lagt fram både egna förslag och gemensamma med MP. Så har Gredelby hagar och Trunsta träsk blivit naturreservat – en viktig lunga mitt i kommunen på kort avstånd för många Knivstabor. Så har kommunen antagit en koldioxidbudget i vilken det beskrivs vad kommunen behöver göra för att klara vår del av Parisavtalet. En stor del handlar om transporter och behovet att ställa om till ett mer hållbart resande.

Det är upprörande och oacceptabelt att taxorna för kollektivtrafiken ökat med över 40 procent de senaste tio åren, tre gånger mer än den allmänna prisökningen. Vänsterpartiet budgeterar både lokalt och nationellt för en billigare kollektivtrafik. Vårt mål är att kollektivtrafiken ska vara avgiftsfri och en del av den allmänna välfärden. Runt om i världen pågår intressanta reformer med fri kollektivtrafik; franska Dunkerque, Luxemburg och Estlands huvudstad Tallinn för att nämna några exempel.

Vänsterpartiet vill kraftigt öka andelen transporter och resor som är hållbara för klimatet och miljön. Därför driver vi på för ökade investeringar i nya järnvägar och förbättrat underhåll av banorna. Det är oroande att Trafikverket konstaterar att vi med nu gällande beslut och styrmedel inte kommer att klara klimatmålet om minst 70 procents minskade utsläpp från transportsektorn till 2030.

Järnvägssystemet i Sverige är idag uppsplittrat på en mängd privata och statliga aktörer som strävar efter maximal vinst. Det har lett till minskat helhetsansvar och långsiktighet och bidragit till stora problem i tågtrafiken. För att stoppa tågkaos med ofta förekommande förseningar vill vi istället skapa ett sammanhållet modernt järnvägssystem för störst samhällsnytta.

Järnvägsunderhållet behöver förstatligas och SJ bör få ökat ansvar för tillgänglig tågtrafik på stambanorna. Det ökar utrymmet för SJ att bedriva trafik på sträckor som inte är lönsamma i sig men som är det i kombination med andra. Att privata operatörer kan plocka russinen ur kakan på lönsamma sträckor motverkar förutsättningarna för klimatsmart resande i andra delar. Möjligheten att resa klimatsmart och billigt ska vara i fokus, inte vinstmaximering.

Transporter står för ungefär en tredjedel av klimatutsläppen i Sverige. Genom att fler resenärer och mer gods färdas på järnväg istället för på vägarna kan utsläppen minska. Därför måste de hållbara resealternativen göras ekonomiskt attraktiva för resenärer och företag. Samtidigt måste SJ få ett nytt uppdrag. Idag fungerar SJ i princip som vilket bolag som helst och har avkastningskrav till staten. Vänsterpartiet anser att avkastningskravet ska tas bort och att pengarna istället bör återinvesteras för att uppnå förbättrad service och sänkta biljettpriser. Det är dags att ta persontransporternas klimatpåverkan på allvar och sätta resenärernas intressen först.

Jens Holm (V), ordförande riksdagens trafikutskott
Christer Johansson (V), gruppledare Knivsta

Mer biogas till sjöfarten

Svensk sjöfart förbrukar drygt 30 terrawattimmar bränsle per år. Den absolut största delen (29 TWh) går till utrikes sjöfart och en mindre del (2 TWh) till inrikes. Bränslet är idag huvudsakligen fossilt; olja. Att ersätta denna olja med biogas vore en stor välgärning för klimatet, och rent tekniskt skulle vi i Sverige kunna producera ungefär 30 TWh biogas, LBG, till 2030.

Men det är fullt möjligt att biogasen skulle göra större nytta någon annanstans. Och i dagsläget produceras endast 1,3 TWh biogas i Sverige årligen, så att tala om att hela sjöfarten skulle försörjas med biogas ter sig i dagsläget som utopiskt. Mycket mer måste göras för att öka produktionen av biogas i Sverige. Och vi behöver bestämma oss tydligare för var biogasen gör bäst nytta. En del av de svaren finns i den nyligen publicerade biogasmarknadsutredningen: Mer biogas! För ett hållbart Sverige. SOU 2019:63.

Detta är några av slutsatserna i den rapport om potential för biogas inom sjöfarten som jag fått från Riksdagens utredningstjänst. Hela rapporten går att läsa här: RUT 2019_1636 Gasbehov sjöfarten

Inför nolltaxa i kollektivtrafiken

Med anledning av införandet av avgiftsfri kollektivtrafik i Luxemburg har jag nedanstående debattartikel i Sydsvenskan. Läs där eller nedan. Jag medverkade också i Godmorgon världen i samma ämne igår (1/3). Lyssna på klippet här.

Inför nolltaxa i kollektivtrafiken. Det förenar ökad rättvisa med miljöinsatser
Sydsvenska dagbladet, 2020-02-29
I Skåne kostar ett månadskort 1199 kronor, och en enkelbiljett 27 kronor. I andra delar av landet är det ännu dyrare att resa kollektivt. Under de senaste tio åren har priset för att resa kollektivt ökat med 43 procent i Sverige, över tre gånger mer än den allmänna prisökningen. Dessutom är det inte helt enkelt att resa kollektivt. Det finns en uppsjö av zoner och prisnivåer. Priset i sig och betalningssystemen stänger ute människor från kollektivtrafiken.

I morgon, den 1 mars, blir Luxemburg det första landet i Europa som gör kollektivtrafiken avgiftsfri. Jag hoppas att det kan inspirera Sverige. Det finns många fördelar med att låta alla få samma tillgång till buss eller pendeltåg. Framför allt blir kollektivtrafiken en samhällsservice som andra, i likhet med skola och sjukvård. Krångliga biljettsystem, spärrar och kontroller försvinner, något som gör att människor både sparar tid och pengar.

Transportsektorn står idag för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp och en stor del kommer från bilar. Att resa kollektivt är klimatsmart. 90 procent av alla resor med kollektivtrafiken i Sverige sker med förnybara drivmedel eller el. Därför borde nolltaxa vara en bärande del i den klimatomställning som måste ske. Att göra det gratis att resa kollektivt gör det lättare att lämna bilen.

Men självklart gör inte gratis kollektivtrafik ensamt att fler reser kollektivt. Politiker på olika nivåer behöver avsätta pengar för fler bussar och tåg, skapa bättre service som gratis wifi och servicevärdar istället för kontrollanter och överlag höja kollektivtrafikens status. Det är fullt möjligt om kollektivtrafiken prioriteras. Pengar finns. De senaste femton åren har skatterna i Sverige sänkts med över 100 miljarder kronor. Att införa nolltaxa och samtidigt bygga ut kollektivtrafiken skulle kosta långt mycket mindre än så. Det är också viktigt att komma ihåg att kollektivtrafiken redan idag finansieras ungefär till hälften via skatteintäkter. Varför inte löpa linan ut – låta kollektivtrafiken till 100 procent finansieras via skatten?

Så resonerade politikerna i Estlands huvudstad Tallinn, när de 2013 gjorde kollektivtrafiken avgiftsfri. Genom ökade skatteintäkter och kraftigt höjda p-avgifter kunde världens första nolltaxa i en huvudstad finansieras. Effekten är så positiv att Estland nu överväger att göra som Luxemburg och införa nolltaxa i kollektivtrafiken i hela landet.

Alla barn och unga har rätt till kostnadsfri utbildning. Blir du sjuk får du vård. Lånar du en bok på biblioteket är det utan kostnad. Det är tjänster som vi alla finansierar gemensamt i samhället. Nolltaxa för kollektivtrafik bygger på samma princip. I ett civiliserat och modernt samhälle har alla samma möjlighet att resa.

Nolltaxa förenar ökad rättvisa med miljöinsatser som bidrar till att rädda planeten.

Jens Holm (V), ordförande i riksdagens trafikutskott.

Upphävande av investeringsavtal

EU vill glädjande nog avskaffa alla investeraravtal (ISDS) mellan EU-länder, men Sverige stretar emot. Varför? För att backa upp Vattenfalls stämning av tyska staten? Läs min fråga till Hans Dahlgren (S) här eller nedan.

Upphävande av investeringsavtal
Skriftlig fråga 2019/20:1015, 2020-02-26
Av Jens Holm (V) till Statsrådet Hans Dahlgren (S)
Efter en dom i EU-domstolen i mars 2018 ska alla så kallade investeringsavtal mellan EU-länder upphävas. EU-kommissionen har med anledning av domslutet inlett en process där man uppmanar EU-länderna att häva de investerarskyddsklausuler som finns mellan EU-länderna. EU-kommissionen tolkar domslutet som att även den investerarskyddsklausul som finns inom ramen för det internationella energifördraget (International Energy Charter) är otidsenlig och ska upphävas mellan EU-länder. Detta är ett mycket välkommet agerande, enligt Vänsterpartiets mening.

I ett svar till EU-parlamentariker Martin Schirdewan den 13 september 2018 (fråga E-003998/2018) säger EU-kommissionen att kravet på att upphäva investerarskydd även kan appliceras på den pågående tvisten där svenska Vattenfall stämt den tyska staten. Som jag tolkar det anser alltså kommissionen att Vattenfall inte längre kan stämma den tyska staten med Internationella energifördragets investerarskyddsklausul som grund.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Hans Dahlgren:

Har EU-kommissionen kontaktat den svenska regeringen angående Vattenfalls stämning av den tyska staten med Internationella energifördragets investerarskyddsklausul som grund och med anledning av EU-domstolens dom, och vad har i så fall den svenska regeringen svarat på detta?

Rätt att cykla mot enkelriktat

‪Absurt att staten motarbetar Stockholms och andra kommuners reformer för att underlätta cykling. Nu måste regeringen agera så att det ska gå att fortsätta att cykla mot enkelriktat där det passar. Läs min interpellation här eller nedan.

Rätt att cykla mot enkelriktat
Interpellation 2019/20:364, 2020-02-27
Av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Framkomligheten i täta städer är en utmaning, och långa restider gör det svårare för vardagspusslet att gå ihop. Regeringen har en ambition om att cyklingen ska öka, och det är bra. Cykeln är ett framtidsfordon som kan lösa många utmaningar – inte bara kopplat till framkomlighet i städer utan också till minskade utsläpp och bättre folkhälsa i hela landet. Det som saknas, förutom att regeringens mål om ökad cykling behöver bli tidssatt och kvantifierat, är att regeringen avsätter tillräckligt med resurser och tar fram lagstiftning som gör att det blir lätt för resenären att välja rätt. Det ska vara snabbt, smidigt och enkelt att resa aktivt och hållbart i jämförelse med att resa med utrymmeskrävande bilar.

Vi som cyklar dagligen vet att så sällan är fallet; cykelinfrastrukturen är ofta otrygg och tar tidsödande omvägar. Den reform Stockholms stad har tagit fram har dock varit mycket uppskattad. Under den förra mandatperioden inleddes ett arbete med att skylta om enkelriktade gator till dubbelriktade för cykling. Ett stort antal kvarter har skyltats om, och stadens trafikkontor har sett att det ökat framkomligheten utan att orsaka olyckor. Stockholms stad har använt den skyltning som är vanlig i Europa: skylt C1 med tilläggstavla gäller ej cykel. Skyltningen har också förekommit i andra kommuner.

En studie som bygger på europeiska erfarenheter har visat att cykling mot enkelriktat leder till minskad risk för trafikolyckor och till ökad cykling. Trots detta har Transportstyrelsen nyligen sagt nej till att tillåta tilläggsskylten i Stockholms stad för att tillåta cyklister på enkelriktade gator. Det är uppenbart att regelverket behöver moderniseras för att ökade cykelambitioner ska uppnås.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att vidta åtgärder för att ett moderniserat regelverk för cykling mot enkelriktat ska införas?