Våga tala om dödshjälp

Vi, ledamöter från sex olika partier, skriver om dödshjälp. Läs vårt inlägg här eller hos Aftonbladet.

Sluta ducka, våga tala om dödshjälp i Sverige.
Aftonbladet, 2021-10-03

Hur ska jag dö? Vem äger rätten att bestämma över mig, mitt liv och mitt lidande? Frågan är djupt mänsklig, etisk och politisk. När vi en dag är döende, borde vi då få be om hjälp om vi inte längre står ut? Det handlar om vem som ska avgöra när det är nog – är det vi själva som ska bestämma, eller ingen alls? Döden duger inte alltid i dag i Sverige. Därför är det dags att göra döden politisk.

Sveriges Riksdag och regering kan inte längre ducka frågan om dödshjälp, även om den är svår och svaren är långt från självklara. Den palliativa vården och omsorgen behöver tveklöst stärkas i Sverige – människor med progressiv, obotlig sjukdom och svårt lidande behöver all den smärtlindring, tid och empati vi kan ge.

Men det räcker inte: för en del av oss lindrar ingen palliation i världen när döden närmar sig. Inte ens den bästa palliativa vården räcker för en grupp människor. ”Det är ett tortyrstaff”, sa Börje Nordin som hade ALS, det som kallats djävulens sjukdom. ”Det vete katten om jag har modet, men jag ska bestämma om jag vill göra det eller inte.” Börje Nordin syftade på dödshjälp/självvalt livsslut.

Dödshjälp handlar om rätten till trygghet och ro under livets sista tid, men också om individens frihet och grundläggande rätt att själv fatta beslut om sitt eget liv. ”Jag kan inte ens beskriva den lättnad det ger mig att slippa dö så som min hjärntumör skulle tvinga mig”, säger en kvinna i Oregon med långt gånget glioblastom. Där trädde Death with Dignity Act (DWDA) i kraft 1997.

Allt fler länder inför nu lagstiftning som ger döende människor makten över sina liv, intill den sista dagen.

Dödshjälp/självvalt livsslut är inte tillåtet i Sverige i dag, men den svenska befolkningen är överväldigande positiv till att följa andra länders exempel. Statens medicinsk-etiska råd, Smer, föreslog Reinfeldt-regeringen 2008 och Löfven-regeringen 2017 att dödsjälpsfrågan skulle bli föremål för en statlig utredning. Här finns inga självklara svar, men regeringen och Sveriges riksdag får inte längre ducka även om frågan är svår.

På kvällen den 13 oktober anordnar föreningen Rätten till en värdig död ett unikt internationellt seminarium om dödshjälp i Stockholm med gäster från USA, Kanada, och Tyskland. Vi hoppas att många av Sveriges beslutsfattare lyssnar då. Detta är ju ingen enkel fråga, men den är viktig.

Med dagens lagstiftning berövas en del av oss möjligheten att själva forma vår sista tid. Fråntar oss delaktigheten i vår egen död. Kanske finns det andra vägar att gå. Det är därför hög tid att vi gör döden politisk – beröringsskräck hjälper ju inte, vi dör förr eller senare ändå.

Frågor väntar på svar, så låt oss ta efter andra länder i Europa och tillsätta en gedigen, parlamentarisk utredning som förutsättningslöst och med stor försiktighet närmar sig denna fråga. Varje människa måste få leva ett rikt liv med ett mänskligt slut: vi ska vara lika mycket människa den sista dagen som vi var den första.

En utredning behövs för att klokt och omsorgsfullt se över hur vi var och en får ett döende vi kan leva med.

Lina Nordquist, riksdagsledamot (L)
Rasmus Ling, riksdagsledamot (MP)
Yasmine Bladelius, riksdagsledamot (S)
Jens Holm, riksdagsledamot (V)
Ann-Sofie Lifvenhage, riksdagsledamot (M)
Niels Paarup-Petersen, riksdagsledamot (C)
Tina Acketoft, riksdagsledamot (L)
Helena Storckenfeldt, riksdagsledamot (M)
Annika Hirvonen, riksdagsledamot (MP)

Klimatpolitiken inför COP26

Jag kräver en debatt med miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) om klimattoppmötet COP26 i Glasgow. Läs min interpellation nedan. Debatten ska äga rum i riksdagen inom två veckor. Jag återkommer när jag har en tid.

Klimatpolitiken inför COP26
Interpellation från Jens Holm (V) till Per Bolund (MP), 2021-10-01

I början av november äger klimattoppmötet COP26 rum i Glasgow, Storbritannien. På mötet förväntas parterna visa hur de lever upp till sina åtaganden från Paristoppmötet. Det har tydligt framgått att de åtaganden som hittills gjorts är långt från tillräckliga för att Sverige och andra parter ska undvika en okontrollerad och farlig klimatförändring. Hela världen kommer att följa COP26. Det är viktigt att Sverige tar på sig en ledarroll i klimatomställningen.

Det bästa sättet att säkerställa ett bra utfall på COP26 är att enskilda medlemsländer går före och skärper sina inhemska klimatambitioner samt hjälper de länder som här och nu drabbas av våra utsläpp. Vänsterpartiet vill därför att Sverige och EU höjer sina ambitioner.

Dessvärre är det klimatbidrag (NDC) som Sverige lämnat in till UNFCCC exakt samma som EU:s klimatbidrag. Vänsterpartiet har länge krävt att Sverige ska ha ett eget klimatbidrag som kompletterar och går utöver EU:s otillräckliga. Det handlar både om att visa upp hur vi gör mer på hemmaplan för att minska våra utsläpp, men också hur vi solidariskt hjälper andra länder. Större utsläppsminskningar på hemmaplan, tekniköverföring, ny och additionell klimatfinansiering, kapacitetsbyggande, konkreta åtgärder för klimatanpassning samt ett stärkt jämställdhets-, rättvise- och ungdomsperspektiv skulle kunna vara några av de frågor som Sverige skulle kunna ta upp i ett eget klimatåtagande till FN:s klimatkonvention.

Gällande klimatfinansieringen måste de industrialiserade länderna göra detta med nya och additionella klimatmedel, utöver ländernas biståndsbudgetar. Vi ser inte att det tydligt framgår i EU:s/Sveriges NDC. Överföringen av ny teknik och kunnande till utvecklingsländerna skulle kunna underlättas med en reform av patent och immaterialrättslig lagstiftning. En sådan reform har dessvärre motarbetats av Sverige.

Vänsterpartiet är också oroade för hur den s k Artikel 6 i Parisavtalet kommer att tillämpas. Med Artikel 6 förväntas nya marknader för utsläppskrediter byggas upp istället för att fokus ska ligga på att alla länder måste ta ansvar för att minska sina egna utsläpp. Nya klimatkreditmarknader borde ha spelat ut sin roll när så gott som alla världens länder står bakom Parisavtalet och har egna klimatåtaganden. Här måste Sverige verka för en så stram tillämpning av artikel 6 som möjligt.

Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga klimat- och miljöminister Per Bolund (MP):

På vilket sätt kommer ministern verka för att Sverige går i bräschen för höjda klimatambitioner vid klimattoppmötet, COP26?

Avser ministern verka för att Sveriges och EU:s klimatfinansiering görs med nya och additionella medel, d v s att pengar inte tas från den ordinarie biståndsbudgeten?

Avser klimat- och miljöministern att verka för att lagar och bestämmelser kring patent och immaterialrätt reformeras för att underlätta tekniköverföring?

Avser ministern verka för att Sverige ska presentera ett eget klimatbidrag, NDC, till COP26 som går utöver och kompletterar EU:s bidrag?

………………………………………

Jens Holm (V)

Riksdagen öppnad 2021/2022

Nu har riksmötet (alltså riksdagens arbetsår) öppnat och det parlamentariska arbetsåret 2021/2022 är påbörjat. Det kommer att bli ett intensivt år på miljöområdet. Några viktiga saker att hålla koll på.

  1. Statsbudgeten. Presenteras på måndag och klubbas under hösten. Kommer den att hålla tillräckliga satsningar på skydd av värdefull natur/skog och klimatinvesteringar? Vi kan inte acceptera försämringar av strandskydd och skydd av skog.
  2. Klimattoppmötet COP26 i Glasgow i november kommer bli helt avgörande för det internationella klimatarbetet. Sverige måste stå på de mest utsattas sida och hjälpa utvecklingsländer med tekniköverföring och klimatbistånd. Kommer toppmötet öppna för nya kryphål i form av utsläppskrediter genom diskussionerna i den s k Art 6. Sverige måste motsätta sig detta.
  3. En ny infrastrukturplan med investeringar på 800 miljarder kronor för det kommande decenniet kommer troligen att presenteras under våren 2022. Planen måste vara inom ramen för våra miljö- och klimatmål. Stora motorvägar måste uteslutas och investeringarna i järnväg, cykel och överlag hållbara infrastrukturlösningar måste öka.
  4. På EU-nivå kommer en mängd viktiga frågor att avgöras, såsom inledandet av återhämtningen efter pandemin, renoveringen av ETS, taxonomin för hållbara investeringar och krav på ökat skydd av skogen.
  5. 2022 kommer förstås präglas mycket av valet i september. Valrörelsen i både Norge och Tyskland visar att klimatfrågan kan segla upp till en av valets huvudfrågor. Vi kommer att se till att det blir fallet även här. De partier som sedan inte kan svara på hur Sverige snabbt ska kunna ställa om mot ett samhälle helt och hållet inom naturens ramar kommer vara rökta. Det är inte mer än rätt.

Jag ser fram emot att ta mig an dessa och många andra viktiga utmaningar.

Lägg ner Bromma nu – för klimatets skull

Vi skriver i ETC om vikten av att lägga ned Bromma flygplats. Läs där eller nedan.

Lägg ner Bromma nu – för klimatets skull
ETC, 2021-09-04

Det är knappt två veckor sedan de enorma översvämningarna i Gävle. De omfattande regnen kom efter en sommar av stekande hetta och nya värmerekord. På andra sidan Atlanten pågår orkansäsongen med orkaner som fått extra styrka av den ökade uppvärmningen av havet och FN:s klimatpanel IPCC varnade nyligen för att den pågående klimatförändringen är omfattande, snabb och i vissa fall saknar motstycke.

Den som nu inte begriper att vi som samhälle måste göra allt vi kan för att möta klimatförändringen blundar för verkligheten. Vi måste agera såväl globalt som lokalt.

Men trots extremvädret, och trots varningarna från IPCC, så hamnar inte klimatfrågan högst på dagordningen. Inte ens när det klimatskadliga flyget diskuteras. Tvärtom verkar politiker på alla nivåer tro att problemen ska lösas någon annanstans och att vi har gott om tid på oss. Det är väldigt oroväckande.

För när regeringens utredare på tisdagen meddelade att det är möjligt att lägga ner Bromma flygplats gick ett flertal riksdagspartier genast ut och sa nej. Detta trots att flyget står för upp till fyra-fem procent av människans globala klimatpåverkan och trots att det konstaterats att vi med dagens takt på utsläppen inom tio år kommer att passera Parisavtalets mål om 1,5 graders temperaturhöjning, vilket är tio år tidigare än forskningen tidigare förutspått. Vi måste helt enkelt ställa om till mer hållbara transporter.

Att flygresorna från just Bromma flygplats inte ensamt står för hela den svenska klimatpåverkan är förstås självklart. Men en nedläggning av flygplatsen ger en konkurrensfördel till tåg och andra färdmedel. Att lägga ner Bromma flygplats är därför ett viktigt steg i omställningen till mer hållbara transporter i Sverige och det är dessutom symboliskt viktigt att klimatet för en gång skull överordnas andra frågor. Det vore positivt för framtiden.

Vänsterpartiet har länge drivit frågan om en nedläggning av Bromma flygplats i syfte att minska flygets klimatpåverkan. Klimathotet är akut och att vi måste ställa om så att människor har möjlighet att färdas på hållbara sätt. Då måste flyget prioriteras ner, och andra färdmedel prioriteras upp. Det finns ingen tid att förlora. Regeringen måste agera nu.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och ordförande riksdagens trafikutskott
Rikard Warlenius (V), klimatpolitisk talesperson Stockholms stad

Jesus tog också strid mot klassamhället

Vi skriver i Aftonbladet om vad som borde vara kyrkans roll; solidariteten. Rösta gärna på Vänstern i Svenska kyrkan. Läs vårt inlägg där eller nedan.

Jesus tog också strid mot klassamhället
Aftonbladet, 2021-09-06
Vad innebär det att tro på en sårbar gud? En gud som kom ner hit till jorden och fanns mitt ibland oss, som solidariserade sig med de fattiga, de sjuka och förvisade, en gud som själv fick utstå förföljelse och lidande, en gud som var mänsklig och medmänsklig.

För oss som kristna socialister är inte vår tro bara en inre angelägenhet, att kunna krypa upp i soffan och be en bön och känna oss trygga och omslutna i vår egen lilla bubbla.
Att tro innebär också att aktivt ta avstånd från kärlekslösheten och orättvisan som finns i samhället, som drabbar andra, i Sverige och i världen.

Det finns ingen motsättning i det.

Jesus sa att hans rike inte var av denna världen. Men det innebar inte att han avstod från att göra motstånd mot den tidens klassamhälle.

Han angrep de proppmätta och hycklande skriftlärda, förtryckarna från Rom och drev tveklöst månglarna ur templet.

För oss är kristendomen radikal som omvärderar alla värden – de sista ska vara de första. Det är svårare för en rik att komma in i himlen än det är för en kamel att komma genom ett nålsöga, säger Jesus.

För oss är det ett lika viktigt budskap att lyssna till i dag när vårt ekonomiska system exploaterar inte bara människor utan allt levande på planeten.

Vi har hundratals miljoner flyktingar som flyr från krig och terror, men också översvämningar, bränder och samhällen som inte förmått skapa rimliga möjligheter för alla att leva värdiga liv.
Vi har inte bara covidpandemin, utan vi har en klimatkris som ingen kan blunda för, och vi har gapande ojämlikheter även i Sverige. Vi har utstötning av dem som ser annorlunda ut eller har en annan sexuell identitet.

Söndag den 19 september är det val till svenska kyrkan och många tycker inte att det borde spela så stor roll vem som får majoritet i stift och församlingar, men det gör det.

Det pågår en ödesdiger kamp i samhället i dag, den märks även i svenska kyrkan. Borgerliga partier och SD vill inte erkänna den radikale Jesus eller verka i hans efterföljd genom att stå upp mot orättvisor.

Det vill inte heller de så kallat opolitiska som föredrar kyrkan som ett tomt skal där de kan ha det trevligt och bekvämt, småprata vid kaffet och sjunga psalmer.

Men kyrkan är ingen spaanläggning. Det är inte bekvämt att vara kristen. Det är att bry sig och att agera mot främlingsfientlighet och för en samhällsförändring så att alla har en välkomnande plats att leva på, särskilt de minsta och utsatta.

Vad som händer sedan får vi lämna åt gud, som KG Hammar sagt. Men här nere, nu, har vi skyldighet att göra det vi kan för att samhället och världen ska bli bättre.

Vänsterpartiet ställer inte upp i kyrkovalet, eftersom vi har så många medlemmar och väljare som tillhör flera olika religioner, men vi har många som kandiderar i valet för oberoende VISK, Vänstern i Svenska kyrkan.

Vi kristna socialister som är verksamma där tänker absolut inte stillatigande se på när högerkrafter rycker fram i kyrkan och gör den smalare och mer uteslutande, eller när de så kallat opolitiska inte vill ha en samhällsengagerad kyrka utan bara koppla av där och ”må bra” för egen del.

Tvärtom har vi ett program som agerar med kraft för att svenska kyrkan ska vara öppen och inkluderande, att stiften stöder ideella krafter som gör stora insatser, som Stadsmissionen, Fristadsfonden, miljöorganisationer och kvinnojourer.

Vi anser också att Svenska kyrkan är mycket viktig som en gränsöverskridande gemenskap och ordnar möten över kultur-och religionsgränser.
VISK vill självklart att Svenska kyrkan fördjupar samarbetet med andra religioner för att motarbeta rasism, islamofobi och antisemitism.

Ärkebiskop Antje Jackelén har uttryckt det mycket fint: Vi hjälper inte andra för att de är kristna, utan för att vi är det.

Om du liksom vi håller med, glöm inte att rösta i kyrkovalet söndag 19 september.

Jens Holm, klimatpolitisk talesperson V, medlem i Svenska kyrkan och i VISK
Elin Segerlind, miljöpolitisk talesperson V, medlem i Svenska kyrkan och i VISK
Mona Olsson, ordförande i VISK
Mats Högelius, vice ordförande i VISK och präst

Dags att lämna Energistadgefördraget

Regeringen vill väl inte klamra sig fast vid ett gammalt fördrag som ger bolagen alla rättigheter och stater endast skyldigheter. Energistadgefördraget försvarar fossilbolagen och försvårar klimatomställningen. Så kan vi inte ha det. Eller vad säger energiminister Anders Ygeman (S)? Läs min fråga här eller nedan.

Energistadgefördraget
Skriftlig fråga 2020/21:3568, 2021-09-01 av Jens Holm (V) till Statsrådet Anders Ygeman (S)
För närvarande pågår en process att reformera det internationella energistadgefördraget (ECT). Den senaste förhandlingsrundan ägde rum den 6–9 juli, och nästa formella förhandlingsmöte sker den 28 september till 1 oktober. Som jag påpekat tidigare i bland annat interpellation i riksdagen kan bolag stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet med stöd i ECT:s så kallade investerarskyddsklausul, även kallad ISDS. År av miljö- och klimatarbete kan spolieras eller få en väldigt hög prislapp om bolagen vinner. Stater kan inte omvänt stämma bolagen med stöd av investerarskyddet. Bolagen har allt att vinna, staterna allt att förlora.

Tidigare i år framgick det att det tyska energibolaget RWE har stämt Nederländerna på 1,4 miljarder euro för landets framsynta beslut att avveckla sina kolkraftverk. Tidigare har bolaget Aura Energy hotat med en miljardstämning mot Sverige för att Sveriges riksdag röstat igenom ett förbud mot uranbrytning. Vattenfall har vid två tillfällen stämt Tyskland av miljöskäl. Den första gången ledde det till att Tyskland försämrade utsläppskraven på kolkraftverket Moorburg i Hamburg. Den andra gången har det lett till att Tyskland har erbjudit Vattenfall drygt 14 miljarder kronor i kompensation för avvecklingen av kärnkraften i Tyskland. Genomgående för dessa stämningar är att bolagen gör detta med stöd av det internationella energistadgefördragets investerarskydd.

Glädjande nog pågår en process inom ECT att förändra eller helt ta bort investerarskyddet, men den processen förefaller gå mycket långsamt. Länder som Kazakstan, Turkmenistan, Uzbekistan, Ryssland, Belarus och Turkiet ska övertygas vid sidan om de flesta EU-länderna. Italien har redan helt och hållet lämnat ECT. Varför ska Sverige över huvud taget vara med i ett avtal som ger storbolag alla rättigheter och stater endast skyldigheter? Varför ska vi vara med i ett avtal där fossilbolag får en arena att försvåra den viktiga klimatomställningen genom miljardstämningar i hemliga tribunaler?

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman:

Vilken är Sveriges position är inför förhandlingarna den 28 september, och är regeringen beredd att lämna det internationella energistadgefördraget helt och hållet?