Why climate must trump the market

Below a presentation I hold in Copenhagen, spring this year.

Why climate must trump the market – A scrutiny of today´s neoliberal EU and the political solutions
Transform – Copenhagen 2019-03-19
Jens Holm, MP the Left Party, Sweden

Why are not the students at school? The question was asked all over the world as more than 1 million young students skipped school in 125 countries and took to the streets Friday 15/3. The climate strike initiator 16 years old Swedish Greta Thunberg gave an answer to the question: “Why should we educate ourselves to a future that might not exist? Therefore we are on strike for the climate – and we will continue.” And science is clear on the matter. Never in the latest 800 000 years there has been so much carbon dioxide in the atmosphere. And 85 per cent of the CO2 concentration has been emitted after the second world war. That means that today´s climate crisis is not the result of a very long time geological process, but a result of the way of living during one or two generations after the Second World War. The decades up to now most parts of world has been dominated by a more and more aggressive capitalist industrialized process with exploitation of labour as well as nature as the common denominator.

According to the IPCC we have about 10 years to bend the curve of constantly increasing emissions. More political action is needed but one forgotten aspect of it is that actual legislation is not updated to be in line with what a radical climate transition requires. With my experience as a former member of the European Parliament and eight years in the Swedish Committee of European Affairs in the Swedish Parliament it occurs to me that that the EU treaties and core legislation are clearly biased towards marked. Let me share you some examples. I will touch upon the internal market, State Aid legislation and the EU international trade agreements.

Ever since the first EU (ECC) treaty the Coal and Steel union 1951, via Maastricht 1993 and to today´s Lisbon treaty the fulfilment of the internal market has been one of the core objectives. How do you create a perfect market? Well, you eliminate so called trade distortions. But trade distortions/barriers can be many things; taxes, fees, silly bureaucracy, but also national legislation in order to protect workers, public health and environment. And speaking of the latter there are many examples of member states that have been forced to sacrifice progressive legislation in order to comply with the EU internal market requisites. Denmark used to have an almost perfect system for recollecting bottles from beer and sweet drinks. Pretty much all bottles were part of the national recycling system. But after complaints from German breweries Denmark needed to abolish this successful system at the beginning of 2000´s (that banned disposable cans – with dåesforbudet – for beers and sweet drinks) and permit import of beers in cans from Germany and other countries. The free movement of goods were more important that protecting a successful national recollection system. Before the entrance of the European Union Sweden had bans on several chemicals and additives in food. Most common is our ban on azo colorants (bright colorants usually in sweets and drinks which could cause severe allergic reactions on sensitive persons). Sweden was forced to skip that and many other bans. The free movement of goods was considered more important and our legislation on public health. If the EU Commission do not manage to correct a member state to adopt to the market rules cases usually end up in the European Court of Justice (ECJ). When I was a member of the European Parliament I looked in to the cases were environmental legislation had clashed the EU internal market. I got the information that between 2003-2008 none less than 19 cases had been ruled by the ECJ and in all those 19 cases the court had judged the benefit of the market, at cost of the environment. 19-0 to the market! The then (ex-social democratic) German commissioner Günter Verheugen answered me simply: “In all of the 19 cases the Court confirmed that public health or environmental justifications were not sufficient to inhibit the free movement of goods.”

The EU State Aid legislation is fundamental in order to protect the internal market and for that is protected in the Lisbon Treaty in the article 107-109. The articles states that state support is banned as the default position. If a member state would like to take measures financially in order to e.g spur renewable energy, create new public enterprises or make other crucial public investments pre notification and latter permission from the EU commission is needed. In Sweden we have experienced serious difficulties with promoting biogas and other renewable energy sources since the EU stats that all energy should be taxed the same and special support is not legal. At the moment the government managed – after lot of struggle with Brussels – to gain temporarily acceptance for a lower taxation for renewable fuels such as biogas, but it is only temporarily and will expire soon. In the state aid rules some exemptions are allowed, but climate action or environmental protection are not valid grounds for exemptions from the ban on state support. Being a socialist this is extremely problematic. I see the state – and the public sector as a whole – as perhaps the main movers when it comes to climate transition. To ban that is to make it impossible to use one of the most efficient tools to transform society.

One could ask, are there not examples where environment has trumped market, where member states have been granted more stringent positions in spite of marked harmonization? Yes, there are some. But they are exeptions that prove the rule. And although there can be some rooms for manoeuvre a big problem is the uncertainty. As legislators we need to have a clear picture of the conditions. Uncertainties makes us reluctant to even consider to usually long process of legislative action (with a public investigation, public consultation, committee work, and vote in chamber). And this is in times when we need more political action, not less. Then we can not have uncertainties that jeopardizes the momentum of action.

It doesn´t stop within the European Union, when it comes to Free Trade Agreement I´d say that the EU is the most market aggressive part in the world. I do not have a problem with getting rid of trade barriers when it comes to non-needed red tape, some tariffs or taxes. But the problems start, as well inside the EU, when the non-tariff barriers are addressed, in other words when legislation is questioned. Once again is the space for progressive policy making in danger. Agreements such as CETA with Canada, TTIP as it was proposed with the US and the FTA with Singapore have the same features; regulatory cooperation in order to streamline new policy making in favor of trade, deregulation as default and investor protection (ISDS). All components are extremely controversial and shrinks de policy space for progressive legislative action. The experience of other agreements with ISDS is terrifying. The NAFTA treaty has been in operation since 1994 and has a clause for investor protection. That has made Canada the most sued industrialized country in the world, usually US companies (or Canadians with address in the US) that sue the Canadians for environmental protection. The most infamous case is probably the Lone Pine ISDS suit for the Quebec state ban on fracking. Since 1994 Canada has now been sued 35 times with ISDS as base. I´m not proud to mention that the most well known European ISDS-case probably is the Swedish Vattenfall double investment process against the German government. First 2009 against the local stringent legislation against the Moorburg coal power plant were the Swedish state owned energy giant made the Germans loosen up the environmental legislation (!) and the second not yet settled were Vattenfall demands ludicrously 4,5 billion euro for the German decision to phase out nuclear power. Worth to mention is that we ISDS processes are not carried out in the usual national courts, but at extra judicial litigation tribunals. In the Vattenfall vs Germany-case the World Bank tribunal ICSID is the place to settle the dispute, not a public court in Germany or Sweden. In some countries, Sweden is one, the investor vs state is settled at tribunals hosted at Chambers of Commerce. (In Sweden at the Arbitration Institute at the Stockholm Chamber of Commerce, SCC. The SCC had up to recently as the CEO a well known politician from the Swedish conservative party, Moderaterna. The Arbitration Institute at SCC boast with their policy of total “confidentiality”; in effect noting is public. That has made them the second most used arena for investors to sue states after ICSID in Washington). I know all this might sound as a fringe left conspiracy; but it is not.

And according to the United Nations trade body UNCTAD the number of ISDS cases are on increase. Since the start a couple of decades ago some 855 cases were investors sue state have been documented up to 2018, with 70 cases only in 2015 as a record year (and 65 in 2017). In 60 per cent of the ISDS-cases that were decided on the merits the investor has won. Many of the cases deals with environmental matters were corporations challenge national action in this area. That shows clearly that the investors has a lot to win in taking states to investor tribunals, but nature and progressive legislation is the big looser.

To call CETA, TTIP and other Free Trade Agreements “free trade agreements” is in other words misleading since the purpose is to encompass most policy areas and make those trade friendly (nota bene; the CETA treaty is a “comprehensive” agreement as the name says and TTIP is both trade and “investment” agreement, just as two clear examples). And as mentioned before what is good for trade is not always the best for climate action.

When I have debated this issues even people far out on the liberal spectrum of politics agree that today´s investment regime is giving corporations all rights and no duties and that this is not about free trade but protect corporations both from competition as well as national legislation. And from a climate change perspective it is absolutely crucial that this must change. Corporations should no longer trump climate change action, to paraphrase Naomi Klein. Countries like Indonesia, India and Brazil (before Bolsonaro) have adopted trade strategies were investor protection no longer is part of the game. That goes also for Australia and New Zeeland that do not want to have another Philip Morris case to deal with (Philip Morris sued Australia 2012 in an investment tribunal for legislating upon plain packages). The NAFTA has recently been revised and it´s interesting that the ISDS component has been lifted out between the USA and Canada, but not with Mexico. This shows that investment protection is controversial indeed and if the ISDS can be lifted out in NAFTA it can be erased all over (in Mexico for a start). The European Commission has – after a judgement in ECJ – decided that all intra-EU-ISDS agreements should be scrapped (and that includes too the International Energy Charter that Swedish Vattenfall used twice against Germany). So the timing is good for the Left and environmental movement to call for a new trade regime without corporate investment protection.

To sum up. In the shorter perspective the Left should:
• Challenge the market fundamentalism in the EU treaties and legislation. Member states should always be permitted to legislate for higher ambitions than the EU on environmental and public health grounds.
• Challenge CETA, JEFTA, TTIP and other neo-liberal treaties and struggle for a fairer trade without special corporate protection.
• Climate policies in line with Paris is anti-capitalist per se. That could be:
– More ambitious targets
– Restrictions on industries
– Ban fossil fuels
– Phase out environmental harmful subsidies
– Restrict transport (challenge just-in time ideology)
– Train cooperation – not competition
– Restriction on plastic and other materials or commodities
• The European Elections in May could be a good start for a more coordinated red-green movement around this.

Jens Holm

Jens Holm is also author of the book “Om inte vi, vem? Politiken som räddar klimatet och förändrar vänstern” (Sjösala, 2017)
In English: If not us, who? Politics that saves the climate and change the left. The book is only available in Swedish.

Låt staten äga 5G-nätet

Inom kort kommer byggandet av framtidens mobilnät, 5G, att byggas. I Sverige, precis som i många andra länder, finns en berättigad oro för vem som ska bygga och äga nätet. Nätägaren kommer i praktiken ansvara för all elektronisk kommunikation i framtiden. Tänk om data hamnar i orätta händer? Hur ska vi kunna säkerställa att nät, basstationer och andra komponenter är helt säkra? Hur ska uppdateringar kunna ske på ett säkert sätt? Hur bygga det framtida nätverket så att det fungerar bra i hela landet?

För att komma tillrätta med säkerhetsaspekterna i byggandet av 5G-nätet har regeringen lagt fram förslaget Skydd av Sveriges säkerhet vid radioanvändning. Förslaget i sig är inte så dumt. Det innebär att Försvarsmakten och Säpo får vara med i utformningen av kriterierna av våra telenät, nu mest aktuellt 5G-nätet. Det är viktigt att ha högt ställda säkerhetskrav på de framtida telenäten, försvaret och säkerhetspolisen är våra expertmyndigheter på det området.

Men det vi saknar i förslaget är frågan om hur vi skapar den mest säkra och rationella lösningen. För oss i Vänsterpartiet är det uppenbart att nätet för vår framtida telekommunikation är grundläggande samhällsinfrastruktur och  därför borde ägas gemensamt, av staten. Telekommunikation är som annan infrastruktur och att jämföra med nationella vägar och järnväg –  de ägs gemensamt. Det är också så vi kan få det säkraste systemet. Det vi äger själva har vi större kontroll över än om ett bolag äger. Därför har vi lagt fram ett förslag om att det är staten som ska vara ägare av det 5G-nät som nu ska byggas.

Så här skriver vi i vår motion:
”Ett statligt ägt nät är det mest samhällsekonomiskt rationella systemet då telenät är att jämställa med annan samhällskritisk infrastruktur. Med ett statligt ägande av framtida radionät kan tillstånd för radiosändaranvändning göras i enlighet med regeringens nya förslag, men med den stora fördelen att staten äger nätet.”

För det säkraste, mest samhällsekonomiska telenätet i hela landet – låt staten vara ägaren av 5G. Läs vår motion: Radioanv_mot_V_201920__3381

Skapa en järnväg som i Schweiz

Har just kommit hem från en tågluff med Trafikutskottet. Vi besökte bland annat Schweiz och deras motsvarighet till SJ, det statliga tågbolaget SBB. Utanför SBBs huvudkontor i Bern finns en gigantisk klocka. En symbol för punktligheten på över 97 procent kanske… Vi borde göra som i Schweiz, se järnvägen och tågen som en del av ett och samma system.


I Schweiz reser man överlägset mest med tåg i Europa, med 2500 km/person/år (vi i Sverige ligger på fjärde plats med 1400 km/person/år). Ett av skälen till den schweiziska framgångssagan vad det gäller tågen är att man ser järnvägen och tågen som ett system som måste hänga samman. SBB är ett statligt bolag som kör i princip alla persontåg i landet. De har också det övergripande ansvaret för underhåll av järnvägen, inga pengar försvinner iväg i privata vinster. Det här gör att myndigheterna tillsammans med SBB kan planera långsiktigt med ett transportansvar från ax till limpa. Det finns gott om avgångar och praktiskt taget varje större (och mindre) ort i landet kan nås med tåg. SBB är kända för sin punktlighet, som ligger på 97 procent anlända tåg i tid. Utanför SBBs högkvarter finns den största klockan jag någonsin sett. En symbol för punktligheten kanske… Enkla biljettsystem och många avgångar gör det också enkelt för folk att ta tåget. Många har pendlarkort, där det nationella kollektivtrafikkortet är det mest intressanta. Med det kan innehavaren resa obegränsat med alla tåg samt kollektivtrafiken i hela landet under ett år. I Sverige vill vi ju införa något liknande. Det här var en bra inspirationskälla.

Förutom systemtänkandet är pengar en del av framgångsfaktorn. Schweizarna lägger helt enkelt mycket pengar på sin järnväg. En statlig investeringsfond möjliggör detta. Järnvägsfonden får pengar direkt från statsbudgeten, men en betydande del av finansieringen görs med en särskild skatt på lastbilstransporter. Lastbilsskatten (tio kr/km) infördes för knappt 20 år sedan med det uppenbara syftet att minska antalet tunga fordon på motorvägarna samt att finansiera utbyggd järnväg. Det har man lyckats med. Trots ett ökat transporttryck har antalet långtradartransporter minskat från drygt 1,2 miljoner 2010 till att nu ligga på 900 000 per år genom Schweiz. Och ambitionen är att långtradartransporterna ska minskas ytterligare. Det är ett djärvt och viktigt mål i en tid då vägtransporter utan skarpa åtgärder tenderar att öka kraftigt.

Trots att Schweiz är mitt uppe i en valrörelse (nationella val den 20/10) hade ett antal politiker från vänster till höger tid att träffa Trafikutskottet i Nationalrådet (riksdagen). Där bekräftades bilden av järnvägen är en nationalklenod som värnas i landet. Även ledamoten från det liberala partiet tillstod att lastbilsskatten var viktig och att SBB gör ett bra jobb som statligt järnvägsbolag. Tänk om vi kunde ha samma uppslutning i Sverige!

Vänstermotioner för grön omställning

Den allmänna motionstiden är över för den här gången. I vanlig ordning har Vänsterpartiet lämnat in ett antal viktiga motioner. Nedan finner du länkar till ett urval som rör röd politik för grön omställning.

En plan för jämlikhet och grön omställning
Vår budgetmotion. Vi har ex vis ett klimatpaket med 40 miljarder mer pengar än regeringen på grön omställning de närmaste tre åren (se sista sidan, bilaga 2). Missa inte heller våra utgiftsområdetsmotioner nr 20 och nr 22 som båda rör den gröna omställningen.

Stärkt järnväg och kollektivtrafik för en fossilfri transportsektor
Ökade anslag, vägslitageavgift och nytt ägardirektiv för SJ – och mycket annat för att transportsektorn ska kunna nå sitt klimatmål.

Ökad och säker cykling
Bygg ut cykelinfrastruktur, stärk cykelns roll i infrastrukturplaneringen, ändra väglagen, ta med cykeln i kollektivtrafiken m m.

Minska köttkonsumtionen
Minska köttkonsumtionen med minst 25 procent till 2025, handlingsplan för minskad köttkonsumtion, bort med animaliesubventionerna, vegonorm i offentlig sektor.

Återbruk och återvinning
Vi vill bland annat ha ett utvidgat pantsystem.

Hållbart och stärkt jordbruk
Ökade satsningar på eko, bind mer kväve, skydda jordbruksmark m m.

Hållbara hav
Rädda torsken, totalförbund mot ålfiske, ingen bottentrålning, driv havsfrågor internationellt, skatt på konstgödsel m m.

Hållbar sjöfart
Minska utsläppen från sjöfarten, Gotlandstrafiken, stärk inlandssjöfarten.

Sanering av Vättern
Försvarsmakten måste ta sanera Vättern.

Klimat- och miljöfrågor i utrikespolitiken
AP-fondernas ansvar, handelsavtal, EUs klimatinvesteringar.

Försvarets riksintresse ska balanseras mot andra samhällsintressen
Försvarsmakten ska inte överordnas andra viktiga samhällsintressen, ex vis miljö- och klimat.








Flyget, utsläppen, skattebefrielsen

En liten seger!

Jag har flera gånger tagit upp det absurda i att flyget inte ens behöver betala skatt för det bränsle man använder. Ett av problemen är Internationella luftfartsorganet, ICAO, som säger att flygbränsle inte får beskattas. Förra veckan tog jag upp frågan med infrastrukturminister Tomas Eneroth (S). Och vet ni vad, häromdagen skickade han ut ett pressmeddelande där han sa att han nu drev frågan om att avskaffa flygets skattebefrielse inom ICAO.

Nu får vi med gemensamma krafter se till att det också snart blir så.

Läs min debattartikel på temat. Min senaste skriftliga fråga.


Det är nu eller aldrig – flygets utsläpp

Jag skriver till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) idag med anledning av luftfartsorganet ICAOs generalförsamling, som inleds idag. Läs på Altinget eller nedan.

Det är nu eller aldrig, Tomas Eneroth,
Altinget 2019-09-24

Bäste Tomas Eneroth,
Nu inleds det internationella luftfartsorganet, ICAO:s, toppmöte i Montreal, Kanada. Du kommer vara på plats och representera Sverige. När vi diskuterade flyget och dess utsläpp senast i riksdagen var vi båda överens om att skarpa åtgärder måste till för att flygets utsläpp snabbt ska minska.

Fördubblade utsläpp
Även om flygandet glädjande nog har minskat något i Sverige, går utvecklingen i världen inte åt rätt håll. Utsläppen från världens flygande har fördubblats de senaste 20 åren. Hade flygindustrin varit ett land hade det varit en av världens tio värsta utsläpparländer. Trots det saknas det nästan helt och hållet beslut om hur flygets utsläpp ska minska.

I Sverige har vi infört en flygskatt, det är bra. Och i EU ingår inrikesflyget i handeln med utsläppsrätter. Men detta räcker inte på långa vägar för att hindra de snabbt växande utsläppen från flygindustrin.

Miljarder i skattebefrielse
Ett skäl till flygets framväxt är att flygsektorn inte betalar för sina miljökostnader. Världens länder håller flyget under sina armar på olika sätt. Den största subventionen till flygindustrin är att flyget inte betalar skatt på sitt bränsle. I Sverige handlar det om flera miljarder i subvention till ökat flygande och i EU kostar flygets skattebefrielse 200–300 miljarder kronor årligen i form av förlorade skatteintäkter. Genom att flyget är skattebefriat blir biljettpriser ofta låga och människor lär sig att flyga istället för att ta tåget. Det här är helt orimligt från ett klimatperspektiv.

Avtal från 1944 försvårar
Flygets skattebefrielse går att datera tillbaka till den så kallade Chicagokonventionen från 1944, som säger att flygbränsle inte får beskattas. Den överenskommelsen gjordes långt före Parisavtal och klimatmedvetenhet och framstår i dag som totalt obsolet. Chicagokonventionen lyder under ICAO, därför är det så viktigt att avskaffandet av skattebefrielsen lyfts just där.

Det är här du kommer in i bilden, Tomas Eneroth. På toppmötet har du chansen att klart och tydligt uppmana alla länder att verka för att flygets skattebefrielse snarast möjligt ska tas bort. Dagens flygande hotar planetens överlevnad. Att se till att flyget betalar skatt på sitt bränsle skulle vara ett första viktigt steg mot minskade utsläpp och att transportslag som tåget ska kunna få spela en viktigare roll för våra transporter.

Det är nu eller aldrig, Tomas Eneroth. Kommer du tala till världens länder och kräva att flyget ska betala skatt för sitt bränsle?

Världen lyssnar.

Jens Holm (V), ordförande riksdagens trafikutskott