Främja kollektivt resande – inte bilism

Sedan 2012 värderar Trafikverket tidsvinster olika för olika trafikslag i sitt arbete med att räkna på samhällsekonomisk lönsamhet för olika infrastruktursatsningar. Det har resulterat i att en förlorad minut blir en större förlust för trafikanten om den reser med egen bil jämfört med en kollektiv resa med tåg eller buss.

Forskare och trafikplanerare har kritiserat Trafikverkets kalkylmodeller och menar att de drabbar kollektivtrafikanter och missgynnar investeringar i järnvägsinfrastruktur i transportplaneringen. Kritiken har framförts nu senast i en serie artiklar i Dagens Nyheter där Trafikverkets tidsvärderingsberäkningar har granskats.

Jag delar den kritiken. Vi kan ju inte ha tidsvärderingar som ligger till grund för framtida infrastrukturinvesteringar som premierar biltrafik och missgynnar kollektiv. Jag kommer att debattera den här frågan med infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) ti den 3 mars. Läs min IP här eller nedan.

Undervärdering av tåg- och bussresandets samhällsnytta
Interpellation 2019/20:342, 2020-02-14
Av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Sedan 2012 värderar Trafikverket tidsvinster olika för olika trafikslag i sitt arbete med att räkna på samhällsekonomisk lönsamhet för olika infrastruktursatsningar. Det har resulterat i att en förlorad minut blir en större förlust för trafikanten om den reser med egen bil jämfört med en kollektiv resa med tåg eller buss. En besparad timme räknas med Trafikverkets metod till 116 kronor för en lång bilresa, medan tiden endast skattas till 78 respektive 42 kronor med tåg eller buss. En förlorad timme är således mer än 30 procent mindre värd för tågresenären och mindre än hälften så mycket värd för den som har tagit bussen. Som grund anger Trafikverket att det är lättare för resenären att arbeta på tågresan samt att komforten är större. Så kan det förstås vara, men det blir orimligt om det kollektiva resandets fördelar i praktiken blir en nackdel i infrastrukturplaneringen. Om dessutom förutsättningarna är så goda för att arbeta under en kollektivresa borde det väl rimligen värderas som en nytta för samhället.

Som jämförelse kan nämnas att i Danmark och Storbritannien ges alla transportslag samma värde, precis som i Sverige före 2012. I Frankrike värderas tågresor i en del fall dubbelt så högt som bilresor.

Dessa beräkningar är mycket viktiga eftersom de ligger till grund för politiska beslut om framtida investeringar i infrastruktur. Som exempel kan motorvägsprojektet Förbifart Stockholm nämnas. I de tidigare kalkylerna var motorvägsprojektet knappt samhällsekonomiskt lönsamt. Men efter att Trafikverket 2012 ändrat kalkylvärdena så att restidsvinster med bil skattas mycket högre än andra transportslag steg lönsamheten för motorvägsbygget. Bil gynnas således på bekostnad av kollektivt resande med Trafikverkets tidsvärdering.

Forskare och trafikplanerare har kritiserat Trafikverkets kalkylmodeller och menar att de drabbar kollektivtrafikanter och missgynnar investeringar i järnvägsinfrastruktur i transportplaneringen. Kritiken har framförts nu senast i en serie artiklar i Dagens Nyheter där Trafikverkets tidsvärderingsberäkningar har granskats.

Oavsett beräkningsmodell finns en stor brist i dagens sätt att försöka kvantifiera upplevda tidsvinster och förluster. Modellerna tar inte avstamp i centrala politiska målsättningar som borde vara relevanta för infrastrukturplaneringen, i synnerhet inte våra klimatmål men inte heller andra miljömål eller att uppnå minskad trängsel på våra vägar.

Hade politikerna strikt följt Trafikverkets prognoser hade viktiga järnvägsprojekt som Citybanan i Stockholm, Citytunneln i Malmö, Västlänken i Göteborg, Norrbotniabanan eller utbyggnaden av tunnelbanan i Stockholm över huvud taget inte blivit av. Det är tur att så inte är fallet. När järnvägsprojekt har avslutats har resandet ökat långt mycket mer än vad Trafikverket kalkylerat.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att vidta åtgärder så att Trafikverkets tidsvärderingskalkyler inte missgynnar tåg- och kollektivtrafik?
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att Trafikverket ska börja göra beräkningar som har klimat- och miljömålen som utgångspunkt och ram?

Rädda nattågen

Det är helt oacceptabelt att nattågstrafiken till Jämtland och övre Norrland nu splittras upp och riskerar att försämras. Regeringen måste ingripa och säkerställa att vi fortsätter att har dagliga nattåg från Göteborg hela vägen norrut. Läs min skriftliga fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S).

Minskad nattågstrafik
2020-02-13, Skriftlig fråga till Tomas Eneroth (S) av Jens Holm
Persontrafiken med tåg har ökat kraftigt. De senaste åren har intresset för ett mer hållbart resande i förhållande till bil och flyg ytterligare stärkt efterfrågan på en fungerande och tillgänglig tågtrafik som även inkluderar nattågstrafik.

Förutsättningarna borde därmed vara goda för att i ökad utsträckning ge människor tillgång till klimatsmart resande med tåg istället för bil och flyg. Det förutsätter dock enligt Vänsterpartiets uppfattning att regeringen, förutom att kraftigt öka investeringar i nya spår och ge SJ ett tydligt uppdrag att fokusera på samhällsnyttan, snarast bör vidta åtgärder för att bryta marknadsexperimentet på järnvägsspåren för att få ett sammanhållet järnvägssystem som sätter resenären i centrum.

De senaste dagarna kan vi tydligt se exempel på effekterna av vårt uppsplittrade och upphandlade järnvägssystem. SJ införde sedan drygt ett år tillbaka daglig nattågstrafik från Göteborg till Jämtland och övre Norrland som framgångsrikt skapade nya resandeflöden. Men då Trafikverket sedan valt att upphandla nattågstrafiken till Jämtland och övre Norrland var för sig och enbart till och från Stockholm är möjligheterna förändrade. Detta då SJ genom upphandlingen fått nattågstrafiken Stockholm–Jämtland och Vy (norskt statligt bolag) nattågstrafiken Stockholm–övre Norrland. Därmed råder för närvarande stor osäkerhet för nattågstrafiken från Göteborg till Jämtland och övre Norrland efter mitten av december i år. Detta är enligt vår uppfattning en ohållbar situation som tyvärr tydligt belyser ryckigheten i vårt splittrade järnvägssystem.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Avser ministern vidta åtgärder för att säkerställa fortsatt daglig nattågstrafik till och från Göteborg och Jämtland/övre Norrland med samma operatör?

Jens Holm (V)

Information om klimatkrisen

Organisationen Extinction Rebellion har tagit fram en riktigt bra informationsfolder om klimatkrisen. Den borde sändas ut till alla Sveriges hushåll, likt foldern ”Om krisen eller kriget kommer”, som gjordes 2018. Jag har lyft frågan till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP). Se min interpellation nedan eller här (debattdatum ännu inte klart).

Information om klimatkrisen
Till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP),
Interpellation 2019/20:315 av Jens Holm (V)
Två av tre svenskar känner oro för klimatförändringarna eftersom de utgör ett reellt hot mot vår säkerhet, frihet och demokrati. Det är en oro som ska tas på största allvar. Om klimatförändringen får fortsätta i nuvarande takt kommer jorden att gå mot en tre- till fyragradig uppvärmning. Det skulle innebära slutet på vår civilisation så som vi känner den. År 2018 sände staten ut broschyren Om krisen eller kriget kommer till alla svenska hushåll. Syftet var att öka beredskapen för en krissituation.

Organisationen Extinction Rebellion har tagit fram ett liknande informationshäfte, När klimatkrisen kommer. Den innehåller väl underbyggd information om klimatkrisen, dess orsaker och, i synnerhet, de drastiska effekter som den kommer att få på vårt samhälle om inte åtgärder skyndsamt vidtas. Extinction Rebellion har delat ut sin broschyr till alla riksdagsledamöter. Men de önskar att den får en bredare spridning än så och har föreslagit att den, eller liknande material, sprids till alla svenska hushåll. Det är en god idé. Vi behöver stärka vår klimatberedskap i alla avseenden.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Avser ministern att ta initiativ till att foldern När klimatkrisen kommer eller liknande informationsmaterial sprids till alla svenska hushåll?

Möte med Ylva Johansson

Ylva Joansson 2020-02-06

Idag var vi ett antal riksdagsledamöter som träffade Sveriges EU-kommissionär Ylva Johansson. Det var ett slutet möte, så jag kan inte avslöja alla detaljer. Johansson talade främst kring EU-kommissionens arbetsprogram för 2020 samt om hennes egen portfölj kring inre säkerhet. Men mest intressant var hennes inledning när hon berättade om när hon som 30-årig minister åkte ned till Bryssel på sitt första ministerrådsmöte där det främst fanns äldre rökande män kring mötesbordet. Johansson menade att kulturen är helt annorlunda idag när EU-kommissionen styrs av tyskan Ursula von der Leyen. Vi får hoppas att hon har rätt – att EU är mer jämställt och modernt idag.

Gällande EUs arbetsprogram inledde Johansson med EUs nya gröna giv. Här hade hon kunnat ta ut svängarna mycket mer och presentera den gröna given som det visionära projekt för omställning och ökad rättvisa som det skulle kunna vara. Hoppas någon ger vår kommissionär bättre råg i ryggen i frågan. Men en sak var intressant och det var när Johansson underströk vikten av förändringar av befintliga EU-lagar och budgetposter för att dessa ska verka för att uppnå klimatmålen. Det kanske är viktigare att ändra jordbrukspolitiken, marknadsfundamentalismen, handelspolitiken, långtidsbudgeten och se till att de områdena uppfyller klimatmålen än att anta ännu en klimatstrategi?

På det temat frågade jag Johansson om EUs statsstödsregler som är ensidigt inriktade på ökad konkurrens och i många fall motverkar den viktiga klimatomställningen (vid sidan av andra viktiga ändamål som folkhälsa, socialpolitik, miljöskydd m m). Här i Sverige måste vi kanske släppa vår skattebefrielse av biogas och andra förnybara drivmedel, vi tvingas ha höga banavgifter mot tågtrafiken, farledsavgifter mot sjöfart även när den är hållbar etc. Northvolts batterifabrik byggs nu och får ett visst statligt stöd, och detta sker eg i strid med EUs statsstödsregler. Alltså, EUs statsstödsregler – som i praktiken är ett förbud mot s k statsstöd – försvårar den viktiga omställningen. Nu ska reglerna ses över, det är mycket välkommet. Men hur kommer detta arbete se ut? Vad är tidsplanen? Kommer vi att få nya regler som tydligt tillåter att medlemsländerna går föra på miljö- och klimatområdet, och gärna andra områden också, utan att EU uppfattar detta som ett statsstöd och därmed stoppar detta?

Ylva Johansson svarade svävande om att statsstödsreglerna behöver ses även, och även att EUs s k stabilitets- och tillväxtpakt också behöver förändras. Detta för att möjliggöra ökade ”gröna investeringar”. Gott så, men hon hade kunnat säga betydligt mycket mer än så. Men så blev det inte. Detta stärker min bild av att Johansson ännu inte fullt ut har fyllt kommissionärsdräkten. Vad vill hon? Var finns visionen?
Den gröna given finns ju mitt framför henne – ändå väljer hon att hålla hårt i sargen och inte ta ut svängarna. Vi får hoppas att det låter annorlunda nästa gång vi träffas.

Annars var det bra när hon kom in på klimathotet och risken för ökade flyktingströmmar. Johansson menade att vi kommer att få en ”mångdubbling av människor på flykt” om vi inte agerar nu mot klimatförändringen. Det har hon ju helt rätt i. Och, se där. En bra ingång för en kommissionär med ansvar för inre säkerhet och flyktingfrågor. Vi tar ansvar för våra utsläpp och vi möjliggör för människor i hela världen att leva goda liv och slippa kasta sig på skrangliga båtar på Medelhavet.

Vänsterns ordförande?

Jag meddelande igår att jag inte kommer att kandidera till ordförande för Vänsterpartiet. Det här är mina skäl till mitt beslut.

  1. Jag vill lägga all min tid på att fortsätta som klimatpolitisk talesperson för V samt som ordförande för riksdagens trafikutskott. Det skulle jag inte kunna göra som ordförande. Att göra Vänsterpartiet till det självklara alternativet för alla som vill förena klimatomställning med en politik för rättvisa – det är Vänsterpartiets stora utmaning. Vi har kommit en bit på väg, men är ännu inte i mål.
  2. Förutom att det verkar jättehäftigt är att vara ordförande också extremt krävande på alla tänkbara sätt. Jag vet inte om det är något som jag vill utsätta mig för.
  3. För mig var ett ev ordförandeskap endast aktuellt som ett delat ledarskap. Nu ser det ut som att stödet för ett sådant inte är särskilt stort, och då är det inte heller aktuellt för mig.
  4. Det finns så många andra duktiga vänsterpartister som kan leda partiet. Jag tycker att om det är någon som vill är det läge att kliva fram. Det är bra med en öppen process med olika kandidater.

Oavsett vem som tar över – just nu ligger Nooshi Dadgostar bra till (och hon blir toppen) – finns det två stora utmaningar som en framtida ordförande har att hantera:
a) Fortsätta att se till att Vänsterpartiet är den självklara (vänster)oppositionen i svensk politik samtidigt som att vi ska skapa momentum för konkreta reformer här och nu. I praktiken; att vi ska köra över regeringen och januaripartierna så fort de lägger ett dåligt förslag och att vi hela tiden ska förekomma dem med bättre förslag. Vi ska gärna göra upp med M och KD bara politiken går åt rätt håll. Gång på gång på gång.
b) Att utveckla vår klimatpolitik så att vi blir det självklara alternativet för dem som vill kombinera klimatomställning med ökad rättvisa.

Så, egentligen är det ett rätt odramatiskt beslut. Dessutom har jag aldrig varit någon toppkandidat, men det har iallafall varit intressant att bolla med tanken om att leda Sveriges bästa parti.

I Svt berättar jag mer. Och i DN.

Värna tvärspåret Arvidsjaur-Jörn

Jag har idag skickat in den skriftliga frågan nedan till inframinister Tomas Eneroth (S). Vi borde vårda Inlandsbanan bättre, tvärspår som Arvidsjaur – Jörn är en mycket viktig del.

Till infrastrukturminister Tomas Eneroth, 2020-0131
Tvärspåret Arvidsjaur – Jörn
Inlandsbanan – järnvägen från Kristinehamn till Gällivare – kan spela en helt unik roll i Sverige både för turism och ökade godstransporter. Inlandsbanan borde rustas upp så att den fullt ut kan fylla den viktiga funktionen som ett stråk i norr för gods och persontrafik. Dessutom finns ett ökat intresse från Norge att transportera mer gods genom Sverige på ett hållbart sätt. En upprustad Inlandsbana skulle här kunna spela en mycket viktig roll. Ska detta fungera behövs tvärbanor till och från Inlandsbanan, exempelvis tvärbanan mellan Arvidsjaur–Jörn.

Enligt uppgift vill Trafikverket stänga tvärbanan helt för trafik och omvandla tvärbanan Arvidsjaur–Jörn till en sluten testbana. Uppgifter gör också gällande att ett byggbolag ensamt skulle få ta över användningen av banan. Det skulle i så fall omöjliggöra viktig framtida trafik fram till Inlandsbanan. Detta torde gå helt stick i stäv med intentionerna i vår Nationella plan för transportinfrastrukturen där Inlandsbanan är föremål för en funktionsutredning, vilket innebär att Trafikverket ska utreda hur Inlandsbanan ska kunna ingå i nästa planeringsomgång och planrevidering.

Om Trafikverket på allvar bestämmer att sträckan Arvidsjaur–Jörn ska stängas vore det ett mycket allvarligt slag mot möjligheterna att utveckla Inlandsbanan. Kan detta verkligen vara förenligt med regeringens ambitioner om att öka transporterna på järnväg både för gods och personer?

Vi behöver transportera mer på järnväg. I norr kan Inlandsbanan spela en viktig roll att avlasta norra stambanan. Men att stänga av ett framtida viktigt tvärspår till förmån för ett enskilt bolags intressen kan knappast vara rätt väg att gå.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Avser ministern vidta åtgärder för att tvärbanan Arvidsjaur–Jörn fortsätter att vara ett öppet tvärspår till Inlandsbanan?

………………………………………

Jens Holm (V)

Give the Nobel Peace Prize to Greta and FridaysForFuture

Today we have nominated Greta Thunberg and FridaysForFuture to the Nobel Peace Prize. Please find our motivation here: NobelnomineringGretaFfF2020-01-30 or below.

Stockholm 2020-01-30

To the Norwegian Nobel Committee:
Nobel Peace Prize to Greta Thunberg and FridaysForFuture
Greta Thunberg is a climate activist, and the main reason she deserves the Nobel Peace Prize is that despite her young age, she has worked hard to make politicians open their eyes to the climate crisis. FridaysForFuture is the movement that has been built up around Greta Thunberg. Without FridaysForFuture and Greta Thunberg the climate issue would not have been on the agenda to such an extent as it is today.

There is no other topic that is so important as solving the climate crisis, and what we need right now is to focus on how we can solve this crisis. The climate crisis will produce new conflicts and ultimately wars. Action for reducing our emissions and complying with the Paris Agreement is therefore also an act of making peace.

At the climate summit, COP25, in Madrid last December Greta said the following:

“Our leaders are not behaving as if we are in an emergency. In an emergency you change your behaviour. If there is a child standing in the middle of the road and cars are coming at full speed you don’t look away because it feels uncomfortable. You immediately run out and rescue that child.”

In few lines that encompasses Greta Thunberg´s clear and straightforward way of communication the climate urgency in which we live. Thunberg is 17 years old and despite the fact that she is still a child, she shows us that everyone can make a difference. It’s just a matter of courage and will power. Greta Thunberg and FridaysForFuture have been protesting outside parliaments and elsewhere every Friday over the globe. They have made the world open their eyes and see the reality and not just that, she showed us that every single one could make a difference. No matter how big the difference is, but everyone can do something.

A worldwide movement particularly of children and youth have now joined Greta Thunberg in the FridaysForFuture protests. The Global climate strike, Friday 29th September 2019, was the biggest manifestation for the climate ever, with more than 6000 events in 185 countries with more than 7 million participants. In many places the action day meant the biggest rally since the end of the World War II. Greta Thunberg and FridaysForFuture have built up the public momentum needed for adequate political action for solving the climate crisis.

For that they deserve the Nobel Peace Prize.

Jens Holm, MP riksdagen Sweden
Håkan Svenneling, MP riksdagen Sweden