Riksdagen öppnad 2021/2022

Nu har riksmötet (alltså riksdagens arbetsår) öppnat och det parlamentariska arbetsåret 2021/2022 är påbörjat. Det kommer att bli ett intensivt år på miljöområdet. Några viktiga saker att hålla koll på.

  1. Statsbudgeten. Presenteras på måndag och klubbas under hösten. Kommer den att hålla tillräckliga satsningar på skydd av värdefull natur/skog och klimatinvesteringar? Vi kan inte acceptera försämringar av strandskydd och skydd av skog.
  2. Klimattoppmötet COP26 i Glasgow i november kommer bli helt avgörande för det internationella klimatarbetet. Sverige måste stå på de mest utsattas sida och hjälpa utvecklingsländer med tekniköverföring och klimatbistånd. Kommer toppmötet öppna för nya kryphål i form av utsläppskrediter genom diskussionerna i den s k Art 6. Sverige måste motsätta sig detta.
  3. En ny infrastrukturplan med investeringar på 800 miljarder kronor för det kommande decenniet kommer troligen att presenteras under våren 2022. Planen måste vara inom ramen för våra miljö- och klimatmål. Stora motorvägar måste uteslutas och investeringarna i järnväg, cykel och överlag hållbara infrastrukturlösningar måste öka.
  4. På EU-nivå kommer en mängd viktiga frågor att avgöras, såsom inledandet av återhämtningen efter pandemin, renoveringen av ETS, taxonomin för hållbara investeringar och krav på ökat skydd av skogen.
  5. 2022 kommer förstås präglas mycket av valet i september. Valrörelsen i både Norge och Tyskland visar att klimatfrågan kan segla upp till en av valets huvudfrågor. Vi kommer att se till att det blir fallet även här. De partier som sedan inte kan svara på hur Sverige snabbt ska kunna ställa om mot ett samhälle helt och hållet inom naturens ramar kommer vara rökta. Det är inte mer än rätt.

Jag ser fram emot att ta mig an dessa och många andra viktiga utmaningar.

Lägg ner Bromma nu – för klimatets skull

Vi skriver i ETC om vikten av att lägga ned Bromma flygplats. Läs där eller nedan.

Lägg ner Bromma nu – för klimatets skull
ETC, 2021-09-04

Det är knappt två veckor sedan de enorma översvämningarna i Gävle. De omfattande regnen kom efter en sommar av stekande hetta och nya värmerekord. På andra sidan Atlanten pågår orkansäsongen med orkaner som fått extra styrka av den ökade uppvärmningen av havet och FN:s klimatpanel IPCC varnade nyligen för att den pågående klimatförändringen är omfattande, snabb och i vissa fall saknar motstycke.

Den som nu inte begriper att vi som samhälle måste göra allt vi kan för att möta klimatförändringen blundar för verkligheten. Vi måste agera såväl globalt som lokalt.

Men trots extremvädret, och trots varningarna från IPCC, så hamnar inte klimatfrågan högst på dagordningen. Inte ens när det klimatskadliga flyget diskuteras. Tvärtom verkar politiker på alla nivåer tro att problemen ska lösas någon annanstans och att vi har gott om tid på oss. Det är väldigt oroväckande.

För när regeringens utredare på tisdagen meddelade att det är möjligt att lägga ner Bromma flygplats gick ett flertal riksdagspartier genast ut och sa nej. Detta trots att flyget står för upp till fyra-fem procent av människans globala klimatpåverkan och trots att det konstaterats att vi med dagens takt på utsläppen inom tio år kommer att passera Parisavtalets mål om 1,5 graders temperaturhöjning, vilket är tio år tidigare än forskningen tidigare förutspått. Vi måste helt enkelt ställa om till mer hållbara transporter.

Att flygresorna från just Bromma flygplats inte ensamt står för hela den svenska klimatpåverkan är förstås självklart. Men en nedläggning av flygplatsen ger en konkurrensfördel till tåg och andra färdmedel. Att lägga ner Bromma flygplats är därför ett viktigt steg i omställningen till mer hållbara transporter i Sverige och det är dessutom symboliskt viktigt att klimatet för en gång skull överordnas andra frågor. Det vore positivt för framtiden.

Vänsterpartiet har länge drivit frågan om en nedläggning av Bromma flygplats i syfte att minska flygets klimatpåverkan. Klimathotet är akut och att vi måste ställa om så att människor har möjlighet att färdas på hållbara sätt. Då måste flyget prioriteras ner, och andra färdmedel prioriteras upp. Det finns ingen tid att förlora. Regeringen måste agera nu.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och ordförande riksdagens trafikutskott
Rikard Warlenius (V), klimatpolitisk talesperson Stockholms stad

Jesus tog också strid mot klassamhället

Vi skriver i Aftonbladet om vad som borde vara kyrkans roll; solidariteten. Rösta gärna på Vänstern i Svenska kyrkan. Läs vårt inlägg där eller nedan.

Jesus tog också strid mot klassamhället
Aftonbladet, 2021-09-06
Vad innebär det att tro på en sårbar gud? En gud som kom ner hit till jorden och fanns mitt ibland oss, som solidariserade sig med de fattiga, de sjuka och förvisade, en gud som själv fick utstå förföljelse och lidande, en gud som var mänsklig och medmänsklig.

För oss som kristna socialister är inte vår tro bara en inre angelägenhet, att kunna krypa upp i soffan och be en bön och känna oss trygga och omslutna i vår egen lilla bubbla.
Att tro innebär också att aktivt ta avstånd från kärlekslösheten och orättvisan som finns i samhället, som drabbar andra, i Sverige och i världen.

Det finns ingen motsättning i det.

Jesus sa att hans rike inte var av denna världen. Men det innebar inte att han avstod från att göra motstånd mot den tidens klassamhälle.

Han angrep de proppmätta och hycklande skriftlärda, förtryckarna från Rom och drev tveklöst månglarna ur templet.

För oss är kristendomen radikal som omvärderar alla värden – de sista ska vara de första. Det är svårare för en rik att komma in i himlen än det är för en kamel att komma genom ett nålsöga, säger Jesus.

För oss är det ett lika viktigt budskap att lyssna till i dag när vårt ekonomiska system exploaterar inte bara människor utan allt levande på planeten.

Vi har hundratals miljoner flyktingar som flyr från krig och terror, men också översvämningar, bränder och samhällen som inte förmått skapa rimliga möjligheter för alla att leva värdiga liv.
Vi har inte bara covidpandemin, utan vi har en klimatkris som ingen kan blunda för, och vi har gapande ojämlikheter även i Sverige. Vi har utstötning av dem som ser annorlunda ut eller har en annan sexuell identitet.

Söndag den 19 september är det val till svenska kyrkan och många tycker inte att det borde spela så stor roll vem som får majoritet i stift och församlingar, men det gör det.

Det pågår en ödesdiger kamp i samhället i dag, den märks även i svenska kyrkan. Borgerliga partier och SD vill inte erkänna den radikale Jesus eller verka i hans efterföljd genom att stå upp mot orättvisor.

Det vill inte heller de så kallat opolitiska som föredrar kyrkan som ett tomt skal där de kan ha det trevligt och bekvämt, småprata vid kaffet och sjunga psalmer.

Men kyrkan är ingen spaanläggning. Det är inte bekvämt att vara kristen. Det är att bry sig och att agera mot främlingsfientlighet och för en samhällsförändring så att alla har en välkomnande plats att leva på, särskilt de minsta och utsatta.

Vad som händer sedan får vi lämna åt gud, som KG Hammar sagt. Men här nere, nu, har vi skyldighet att göra det vi kan för att samhället och världen ska bli bättre.

Vänsterpartiet ställer inte upp i kyrkovalet, eftersom vi har så många medlemmar och väljare som tillhör flera olika religioner, men vi har många som kandiderar i valet för oberoende VISK, Vänstern i Svenska kyrkan.

Vi kristna socialister som är verksamma där tänker absolut inte stillatigande se på när högerkrafter rycker fram i kyrkan och gör den smalare och mer uteslutande, eller när de så kallat opolitiska inte vill ha en samhällsengagerad kyrka utan bara koppla av där och ”må bra” för egen del.

Tvärtom har vi ett program som agerar med kraft för att svenska kyrkan ska vara öppen och inkluderande, att stiften stöder ideella krafter som gör stora insatser, som Stadsmissionen, Fristadsfonden, miljöorganisationer och kvinnojourer.

Vi anser också att Svenska kyrkan är mycket viktig som en gränsöverskridande gemenskap och ordnar möten över kultur-och religionsgränser.
VISK vill självklart att Svenska kyrkan fördjupar samarbetet med andra religioner för att motarbeta rasism, islamofobi och antisemitism.

Ärkebiskop Antje Jackelén har uttryckt det mycket fint: Vi hjälper inte andra för att de är kristna, utan för att vi är det.

Om du liksom vi håller med, glöm inte att rösta i kyrkovalet söndag 19 september.

Jens Holm, klimatpolitisk talesperson V, medlem i Svenska kyrkan och i VISK
Elin Segerlind, miljöpolitisk talesperson V, medlem i Svenska kyrkan och i VISK
Mona Olsson, ordförande i VISK
Mats Högelius, vice ordförande i VISK och präst

Dags att lämna Energistadgefördraget

Regeringen vill väl inte klamra sig fast vid ett gammalt fördrag som ger bolagen alla rättigheter och stater endast skyldigheter. Energistadgefördraget försvarar fossilbolagen och försvårar klimatomställningen. Så kan vi inte ha det. Eller vad säger energiminister Anders Ygeman (S)? Läs min fråga här eller nedan.

Energistadgefördraget
Skriftlig fråga 2020/21:3568, 2021-09-01 av Jens Holm (V) till Statsrådet Anders Ygeman (S)
För närvarande pågår en process att reformera det internationella energistadgefördraget (ECT). Den senaste förhandlingsrundan ägde rum den 6–9 juli, och nästa formella förhandlingsmöte sker den 28 september till 1 oktober. Som jag påpekat tidigare i bland annat interpellation i riksdagen kan bolag stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet med stöd i ECT:s så kallade investerarskyddsklausul, även kallad ISDS. År av miljö- och klimatarbete kan spolieras eller få en väldigt hög prislapp om bolagen vinner. Stater kan inte omvänt stämma bolagen med stöd av investerarskyddet. Bolagen har allt att vinna, staterna allt att förlora.

Tidigare i år framgick det att det tyska energibolaget RWE har stämt Nederländerna på 1,4 miljarder euro för landets framsynta beslut att avveckla sina kolkraftverk. Tidigare har bolaget Aura Energy hotat med en miljardstämning mot Sverige för att Sveriges riksdag röstat igenom ett förbud mot uranbrytning. Vattenfall har vid två tillfällen stämt Tyskland av miljöskäl. Den första gången ledde det till att Tyskland försämrade utsläppskraven på kolkraftverket Moorburg i Hamburg. Den andra gången har det lett till att Tyskland har erbjudit Vattenfall drygt 14 miljarder kronor i kompensation för avvecklingen av kärnkraften i Tyskland. Genomgående för dessa stämningar är att bolagen gör detta med stöd av det internationella energistadgefördragets investerarskydd.

Glädjande nog pågår en process inom ECT att förändra eller helt ta bort investerarskyddet, men den processen förefaller gå mycket långsamt. Länder som Kazakstan, Turkmenistan, Uzbekistan, Ryssland, Belarus och Turkiet ska övertygas vid sidan om de flesta EU-länderna. Italien har redan helt och hållet lämnat ECT. Varför ska Sverige över huvud taget vara med i ett avtal som ger storbolag alla rättigheter och stater endast skyldigheter? Varför ska vi vara med i ett avtal där fossilbolag får en arena att försvåra den viktiga klimatomställningen genom miljardstämningar i hemliga tribunaler?

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman:

Vilken är Sveriges position är inför förhandlingarna den 28 september, och är regeringen beredd att lämna det internationella energistadgefördraget helt och hållet?

Lägg ned Bromma flygplats nu

Redan då S/MP-regeringen tillsatte utredningen om Bromma flygplats var vi kritiska. Varför utreda när vi är överens om att flygplatsen ska läggas ned? Pandemin har gjort att i princip allt flygande till och från Bromma har lagts ned. NU är rätt läge att avveckla Bromma. Inte återuppta flygandet (något som nu annars sker pö om pö).

Nu föreslår regeringens utredare att Bromma ska läggas ned 2025-2027. Med en sådan lång tidshorisont är risken uppenbar att det inte blir någon nedläggning alls. Statliga Swedavia, som äger och driver både Bromma och Arlanda, vill ha en skyndsam nedläggning av Bromma. Vi i Vänsterpartiet instämmer. Det finns så stora vinster för Stockholm att ersätta flygplatsen med nya bostäder, jobb och grönområden. Det blir förstås ett lyft för alla stockholmare att slippa buller och lokala utsläpp från Bromma, men vi har även en historisk möjlighet att på allvar minska utsläppen av växthusgaser från flyget genom att lägga ned Bromma och verka för minskat flygande.

Pandemin har i grunden förändrat våra beteenden. Med rätt insatser – som nedlagda flygplatser och flyglinjer – kan det klimatskadliga flygandet dämpas. Flygresor kan ersättas med digitala möten och tåg. Men för att det ska ske behövs politiska insatser. Att avveckla Bromma flygplats är en sådan.

Till regeringen; ta fasta på utredningens uppmaning om att besluta om en nedläggning av Bromma flygplats, men se till att avveckla fortare än föreslaget.

Till de borgerliga; kom ihåg att ett upprätthållande av Bromma redan har kostat stora summor från skattebetalarna och kommer så fortsätta att göra. Är det ett ansvarsfullt hanterande av våra gemensamma resurser?

Höj tempot i klimatarbetet med en grön ny giv

Jag skriver på DN-debatt idag. Läs där eller nedan.

Höj tempot i klimatarbetet med en grön ny giv
DN-debatt, 2021-08-20
Jag instämmer med forskarna Mikael Karlsson och Björn Kjellström om behovet av en nationell utsläppsbudget och nya klimatpolitiska styrmedel. Vi i Vänsterpartiet är beredda att samtala med alla som vill ta klimatpolitiken framåt om nya skarpare mål och nya politiska åtgärder. Vi behöver göra det, för att det är mycket bråttom. Även denna sommar har präglats av skogsbränder, kollapsande tundra och värmerekord både i Nordamerika och Europa. Delar av Gävle står i skrivande stund under vatten. Efter IPCC-rapporten råder det inte heller något som helst tvivel om att det är människan som skapat klimatkrisen och att vi inte har många år på oss att vända utvecklingen. Vilka andra partier är beredda att lösa denna akuta situation?

Karlsson och Kjellström lyfter med rätta upp behovet av investeringar för att ta oss ur klimatkrisen. De nödvändiga investeringarna i förnybar energi, elnät, järnvägar, cykelinfrastruktur, bredband, laddstolpar, klimatupprustning av bostäder och lokaler och anpassningen till extremväder kommer att kosta ett antal hundratals miljarder kronor. Det här är pengar som staten tillsammans med privat kapital måste mobilisera. Det är fullt möjligt att göra detta, men det är bråttom.

Vänsterpartiet vill inrätta en statlig klimatinvesteringsbank med ett grundkapital på 100 miljarder kronor. Klimatbanken kommer sedan att kunna mobilisera ytterligare resurser för att finansiera omställningen. Mer kapital kan också mobiliseras med ändrade placeringsregler för våra AP-fonder och ett nytt flexiblare finansiellt ramverk. Pandemin har visat att de senaste decenniernas åtstramningspolitik inte fungerar som krishantering. Nu är vi snart ur pandemin, men klimatkrisen kommer vi leva med länge till, då måste vi ha en ekonomisk politik som kan mobilisera de resurser som behövs.

Som Karlsson och Kjellström också konstaterar handlar omställningen inte bara om att göra mer, vi måste också göra mindre. Genom att undvika regeringens planerade motorvägar, exempelvis Tvärförbindelse Södertörn som DN rapporterat om, skulle vi spara både pengar och undvika stora utsläpp. Vi behöver förbjuda försäljning av nya bensin- och dieselbilar så fort som möjligt, helst till 2025, därefter måste fossila drivmedel stoppas. Vi behöver också begränsa flygandet, som innan pandemin var vår enskilt snabbast växande utsläppskälla. Nedläggning av flyglinjer, slopade flygsubventioner och en höjd och differentierad flygskatt skulle snabbt för en positiv klimateffekt. Att urholka vår viktigaste miljölagstiftning, Miljöbalken, för att Cementa, landets näst största utsläppare, ska kunna bedriva verksamheten vidare i strid med miljödomen är fel väg att gå. Vi behöver snarare en skärpt miljöbalk så att all ny näringsverksamhet måste prövas utifrån våra klimatmål, en Lex Preem.

Dagens värld är minst sagt orolig. Förutom klimatkrisen hotas många skogar och ekosystem av ekologiska kollapser, talibanerna har tagit över Afghanistan och världen är fortfarande djupt plågad av coronapandemin. Men en kris är också en möjlighet. En stor del av världens stora reformer har härrört ur kriser med Franklin D. Roosevelts nya giv på 1930-talet som det mest framstående exemplet. Nu då svensk ekonomi ska återstartas efter pandemin har regeringen en gyllene möjlighet att gå fram med en politik som både skapar nya jobb, välfärd och snabbt minskar våra utsläpp; en grön ny giv.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Genombrottet för klimatet

Återigen har vi haft en sommar av extremväder med värmerekord både i Europa och Nordamerika, översvämningar (Gävle, västra Tyskland, Henanprovinsen, Kina) och en tundra som brinner i Sibirien, bara för att nämna några exempel. Efter IPCCrapporten kan ingen längre ducka för att klimatförändringen är en kris och det är akut. FNs generalsekreterare Antonio Guterres har med anledning av rapporten utfärdat nödläge (code red) för mänskligheten. Återigen har vi väckts av väckarklockor om att det är bråttom att stoppa klimatkrisen.

Jag hoppas verkligen att detta kan bli det genombrott som klimatfrågan behöver i svensk och internationell politik. I november är det dags för klimattoppmötet COP26 i Glasgow, och då måste länderna bekänna färg, inklusive Sverige. Jag skriver i Aftonbladet om några av de saker vi kan göra i närtid för klimatet. Förra veckan hade jag också en debattartikel i ETC på temat, där med ett omställningsprogram i tio steg. Jag med enkelhet rada upp tio åtgärder till vi kan göra i närtid som snabbt skulle kunna minska våra utsläpp.

Det som skiljer augusti 2021 från augusti 2020, 2019, 2018 etc är att nu står vi inför en höst där vår ekonomi ska återstartas efter pandemin. När man tar sig ur en kris är det stora satsningar som gäller. Det positiva i det hela är att en stor del av världens stora reformer har härrört ur kriser. USAs president Franklin D. Roosevelts nya giv på 1930-talet är det mest framstående exemplet och har med rätta blivit stilbildande för en radikal rödgrön rörelse som pläderar för en grön ny giv. Men även byggande av det svenska folkhemmet under efterkrigstiden och reformpolitiken i och med oljekrisen i början på 1970-talet borde kunna inspirera. Tiden mellan 1970 och 1975 hör faktiskt till Sveriges mest reformintensiva med 40-timmarsveckan, medbestämmandelagen, lagen om anställningsskydd, studiereformer, bostadsbidrag och sänkt pensionsålder som några exempel på långtgående reformer. Till detta kan vi lägga den omfattande elektrifieringen, samt effektiviseringen av svensk industri och svenska hushåll som en följd av oljekrisen. Utsläppen av koldioxid minskade faktiskt mer då än nu. Mellan 1970 och 1990 minskade utsläppen med nästan 30 procent, detta i en tid då ordet klimatförändring inte ens fanns i den politiska vokabulären.

Nu står vi inför en liknande situation. Ska vi vara fjättrade av ett nattståndet finanspolitiskt ramverk och överspelade statsstödsförbud från EU eller väljer vi att på allvar ta oss ur klimatkrisen? Jag förutsätter att vi väljer det senare. Låt åren 2020-2030 bli decenniet då vi investerar oss ur klimatkrisen. Då vi bygger ut bra kollektivtrafik i hela landet och minimerar behovet av privatbilar och flygresor, investerar i 100 procent förnybar energi, ställer om (elektrifierade) våra industrier, lägger ned verksamheter i strid med våra klimatmål och hittar nya gröna ersättningsjobb, reglerar bort onödig lyxkonsumtion, rustar upp bostäder och lokaler, ordnar ett skogsbruk på naturens villkor och ställer om vår livsmedelsproduktion mot växtbaserat.

Det är inte för mycket begärt.
Det är fullt möjligt.

Sluta dutta – klimatet kräver stora reformer

Jag skriver i Aftonbladet idag. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Sluta dutta – klimatet kräver stora reformer
2021-08-18, Aftonbladet

När jag skriver det här står Gävle Arena under vatten och flera skolor har fått stängas. Klimatkrisen är helt uppenbart mitt ibland oss.

De många viktiga inläggen från forskare under Aftonbladets vinjett Nödläge vittnar också om att vi befinner oss i ett akut nödläge för klimatet. Efter IPCC-rapporten råder det inte heller något som helst tvivel om att det är människan som skapat klimatkrisen och att vi inte har många år på oss att vända utvecklingen.

Det som saknas i debatten om klimatet är en väg framåt som bygger på att det är samhällets ansvar att ta kontroll över utvecklingen, och att fokusera på de nödvändiga reformerna. Att ropa högst om klimatet och förklara vems fel det är, kommer inte att lösa problemen. Inte heller marknadskrafter och individuell konsumtion.

Winston Churchills ”låt aldrig en kris gå till spillo” borde vara regeringens mantra nu då den svenska och hela världsekonomin ska återstarta. Coronapandemin visar att det som tidigare var politiskt otänkbart nu har blivit det nödvändiga.

Coronaviruset kommer vi övervinna tack vare vaccinering och stora samhälleliga insatser. Nu behöver vi kavla upp för klimatkrisen!

Det här behöver vi göra politiskt:

  • Uppdatera snarast det klimatpolitiska ramverket med ambitiösare klimatmål och stäm av dem med årliga utsläppsbudgetar.
  • Stöd industrins klimatomställning med piska och morot. Staten behöver snabbt ta fram 100 procent förnybar energi och bygga ut hållbara järnvägstransporter både längs norrlandskusten och i södra Sverige. Men industrin måste också vara beredd att avveckla verksamheter som strider mot våra klimatmål.
  • Försäljning av nya bensin- och dieselbilar bör förbjudas från 2025 och regeringen ska inte urholka miljöbalken för att tillmötesgå Cementa, Sveriges näst största utsläppare. All ny verksamhet måste prövas mot våra klimatmål med en ny Lex Preem.
  • Kollektivtrafiken måste få stöd till att återstarta. Våra städer kan i stort klara sig utan massbilism om bara kollektivtrafiken byggs ut och gång och cykling underlättas. Här kan vi inspireras av Paris plan för 15-minutersstaden där all relevant samhällsservice ska finnas inom en radie av 15 minuters gång- eller cykelfärd.
  • Sluta subventionera ökat flygande och kanalisera alla pengar till kollektivtrafiken, inte minst järnvägen. En stor del av inrikesflyget kan ersättas med digitala möten och utbyggd järnvägstrafik.
  • Välkomna det snabbt växande intresset för skog och natur. En helt ny sektor med hållbar grön turism kan understödjas. Verka för ett hållbarare skogsbruk med större biologisk mångfald och utan kalhyggen, det binder mer koldioxid, stärker naturens motståndskraft mot bränder och stormar och stödjer trenden mot hållbar naturturism.

Just nu ser vi hur ett gammalt ekonomiskt paradigm krackelerar. Nyliberalismen – med avregleringar, privatiseringar, ökade klyftor och en minimal statsmakt – stod inte pall under en pandemi, och än mindre nu när klimatkrisen på allvar ska hanteras. Vi behöver en ny ekonomi som hushållar med våra naturresurser, omfördelar mellan grupper, pressar ned lyxkonsumtion och värdesätter långsiktighet och  hållbara investeringar. Därför är klimatomställningen så mycket mer än en miljöfråga. Att rädda oss från klimatkrisen och bygga ett rättvisare samhälle inom naturens ramar är vår tids nya månlandning eller folkhemsbygge.

Sluta med det ängsliga duttandet. De stora reformernas tid är här.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson och författare till boken Pandemin som möjlighet (Sjösala förlag, 2021)