Inför nationellt betalsystem för alla publika elbilsladdare

Jag skriver idag om laddkrånglet och att regeringen lätt skulle kunna lösa frågan. Varför händer inget? Läs mitt inlägg hos Ny Teknik eller nedan.

Inför nationellt betalsystem för alla publika elbilsladdare
Ny Teknik, 2022-01-20

Det är inte lätt att göra rätt för den som har ett laddbart fordon. Ska elbilen laddas på en publik laddplats gäller det att ha koll på alla olika betalningsalternativ. Det finns nämligen en myriad av olika krångliga betalningssystem. Jag har själv stått och försökt ladda ned appar, swisha pengar och blippa med brickor vid offentliga laddstolpar, inte alltför sällan helt förgäves. Det är ett oerhört uppsplittrat och krångligt system för bilister som i dag vill köra ett laddbart fordon utan utsläpp.

Jag debatterade frågan om att få ett enkelt och enhetligt aktiveringssystem för de publika laddningspunkterna med dåvarande energiministern Anders Ygeman (S) i september 2020. I den debatten utlovade han en enkel betalningslösning inom ett halvår, det vill säga i mars 2021. Men så blev det aldrig. Något enkelt och enhetligt system för att aktivera de publika laddstolparna kunde ministern då inte presentera, trots att det hade gått över ett halvår sedan löftet avgetts.

Nu skriver vi januari 2022 och regeringen har ännu inte lyckats presentera en lösning för hur föraren av ett laddbart fordon på ett enkelt sätt ska kunna aktivera den publika laddstationen. Fortfarande krävs en mängd olika appar, brickor, registreringar och annat krångel för att kunna ladda bilen.

Detta är under all kritik och särskilt anmärkningsvärt när huvuddelen av de publika laddpunkterna byggts upp med statliga subventioner. Fler än 65 000 publika och ickepublika laddningspunkter har byggts upp med stöd statliga medel från det så kallade Klimatklivet. Det finns över 100 olika aktörer som ansvarar för de publika laddplatserna. Många av dem tycker att just deras betalningssystem är det bästa.

Varför har inte regeringen kopplat subventionerna till krav att användarbarhet för de publika laddstolparna? Nu har varje bidragstagare kunnat bygga upp sitt eget specifika system. Den miljömedvetne bilisten är den stora förloraren, som trasslas in i en uppsjö av olika betalningssystem.

I slutet av december presenterade regeringens elektrifieringskommission handlingsplanen för elektrifiering av de mest trafikerade vägarna i Sverige. I handlingsplanen ges frågan om fortsatt utbyggd laddinfrastruktur stort utrymme, men det finns inte ett enda konkret förslag på användarbarhet och enhetligt betalsystem för användaren.

Om inte regeringen agerar är det uppenbart att den snabbt växande skaran av elbilister i Sverige kommer att få fortsätta att dras med det laddkrångel som myriaden av olika betalsystem skapar.

Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) är ordförande i Elektrifieringskommissionen. Han skulle lätt kunna lösa problemet med laddkrånglet genom att ta initiativ till ett nationellt betalsystem för alla publika laddningspunkter, precis som regeringen tidigare utlovat. Systemet skulle sedan kunna synkroniseras med andra länders betalningssystem. Målet borde vara att kunna ta elbilen från Sundsvall till Paris utan krångel vid laddplatserna.

Men i stället för att agera fortsätter regeringen att utreda, i takt med att frustrationen hos landets elbilister växer. Det är dags att gå från ord till handling – lös laddkrånglet nu.

Jens Holm (V), ordförande riksdagens trafikutskott

Stockholm – Oslo under tre timmar

I Norge planeras för bättre järnvägsförbindelser till Sverige. Förhoppningen är att kunna resa mellan Stockholm och Oslo på under tre timmar. Men vad gör Sverige för att det ska bli verklighet? Läs min fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) hos riksdagen eller nedan.

Järnvägen mellan Stockholm och Oslo
Skriftlig fråga 2021/22:751, 2022-01-13 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Varje år görs 1,4 miljoner flygresor mellan Stockholm och Oslo. Endast en liten del av svenskarna och norrmännen tar tåget mellan våra nordiska huvudstäder. I dag tar det alldeles för lång tid att resa mellan Stockholm och Oslo, och avgångarna är få. Med fler och snabbare tågförbindelser skulle flygandet minska kraftigt, vilket skulle vara positivt för klimatet och utvecklingen mellan huvudstäderna. Det är fullt möjligt att uppnå detta, men då måste regeringen agera.

Glädjande nog har både det norska stortinget (mars 2021) och regeringen (september 2021) beslutat att utreda snabbare järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Oslo. Här i Sverige går det tyvärr långsammare, trots att vi är många i riksdagen som ligger på och att engagemanget lokalt och regionalt för snabba tågförbindelser till Norge är stort. Det offentligt ägda bolaget Oslo‑Stockholm 2.55 har exempelvis tagit fram ett konkret kostnadseffektivt förslag för hur sträckan Stockholm–Oslo ska kunna köras på under tre timmar genom att utveckla befintlig järnväg och komplettera med en ny bana över gränsen mellan Sverige och Norge.

Trafikverket föreslår i förslaget till nationell infrastrukturplan att det bör göras en gemensam svensk-norsk utredning till utveckling av järnvägen Stockholm–Oslo. Trafikverket skriver följande:

”En dialog mellan Jernbanedirektoratet och Trafikverket har inletts och myndigheterna är överens om att det vore värdefullt att genomföra en gemensam utredning som bl.a. undersöker möjligheterna att etappvis utveckla stråket samt ser över alternativa sätt att finansiera föreslagna åtgärder.” (sidan 143)

Trafikverket vill med andra ord gå vidare med stråket Stockholm–Oslo, men anser sig inte kunna agera utan ett konkret uppdrag från regeringen. Norge har redan gått vidare och har, enligt den information jag har fått, nu utsett en projektledare för järnvägsförbindelsen. Norska regeringen och myndigheter förväntar sig nu att Sverige ska agera.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att ge Trafikverket i uppdrag att tillsammans med sina norska motsvarigheter utreda hur järnvägssträckan Stockholm–Oslo ska kunna utvecklas och finansieras i enlighet med resonemanget ovan?

Agera mot tomflygen

Tiotusentals flyg har åkt tomma nu i vinter bara för att flygbolagen ska behålla sina start- och landningstider. Det är absurt och leder till helt onödiga utsläpp. Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) måste omgående agera mot tomflygen. Han och EU har stoppat detta förut. Nu förväntar jag mig att de gör det igen. Omgående. Läs min fråga om tomflygen nedan eller hos riksdagen.

Tomflygningar
Skriftlig fråga 2021/22:750, 2022-01-13 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Europeiska flygbolag gör tusentals flygningar med tomma flygplan bara för att behålla sina start- och landningstider. Enligt uppgift har endast flygkoncernen Lufthansa gjort över 18 000 tomma flygningar bara i vinter. Konsekvensen blir en mängd flygresor till ingen nytta med stora utsläpp av växthusgaser som följd.

EU har tidigare tillfälligt ändrat i regelverket för så kallad slottider för att undvika tomflygningar. Det är hög tid att aktivera denna ändring igen.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Kommer ministern att agera i EU för att tillfälligt ändra regelverket för slottider så att tomma flygresor kan undvikas?

Skogens betydelse för klimat och biologisk mångfald

Ser mycket fram emot den här debatten. Vi behöver öka kolinbindningen för att minska CO2koncentrationen i atmosfären samtidigt som vi stärker den biologiska mångfalden i skogen, något som tagits upp av flera instanser nu senast av Konjunkturinstitutet. Har regeringen en politik för detta? Följ debatten när det blir dags så får vi veta.

Jag har just fått besked om att Strandhäll lämnat över ansvaret till landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S). Det blir bra det också.

Min interpellation kan läsas hos riksdagen eller nedan.

Skogens betydelse för klimat och biologisk mångfald
2022-01-12, Interpellation 2021/22:260

Av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)
Klimatnödläget och krisen för biologisk mångfald måste hanteras gemensamt för att bygga det hållbara samhället. Hur vi hanterar våra kvarvarande naturskogar och hur vi bedriver skogsbruket i Sverige är därför centralt för hur vi nationellt möter dessa kriser och lever upp till våra globala åtaganden.

Konjunkturinstitutet (KI) konstaterar i sin årsrapport Miljö, ekonomi och politik 2021 att det finns ett stort klimatvärde av att kolet fortsatt är bundet i skog och mark eller i långlivade träprodukter i stället för att öka koncentrationen av koldioxid i atmosfären. KI anser att det behövs en mer heltäckande klimatpolitik för att stärka skogens klimatnytta då klimatet inte gör åtskillnad på koldioxid från fossila eller biogena källor. Myndigheten konstaterar att skogen kan minska atmosfärens koldioxidkoncentration genom att lagerhålla kol eller genom att skogens biomassa ersätter produkter förknippade med fossila utsläpp (substitution). Eftersom ett träd inte kan stå och lagra kol i skogen samtidigt som det nyttjas för energi- eller materialsubstitution står dessa två strategier ofta i konflikt. I ett kortare tidsperspektiv är klimatnyttan stor av att i högre utsträckning låta träden stå kvar. KI föreslår att styrmedel införs för att främja skogens förmåga att binda kol, exempelvis subventioner till skogsägare som låter träden stå.

I en debattartikel i Aftonbladet den 4 januari konstaterar en rad klimatexperter i likhet med KI att vi i högre grad måste låta träden stå. Skogarna är dock inte bara träd, och det som händer nere i marken är också avgörande. Högre temperaturer medför sannolikt ökade utsläpp av koldioxid från mikroorganismer i marken och från permafrost som tinar allt snabbare, med mer utsläpp av koldioxid och metan som följd. Samtidigt kan enligt klimatexperterna upptag av kol ovan jord öka när lövträd ersätter barrträd i ett varmare klimat. Den senaste IPCC-rapporten varnar dock för att ekosystem på land kommer att ta upp mindre kol i framtiden, i relation till utsläppen. Givet osäkerheterna kring hur svenska skogar kommer att växa och ta upp kol i framtiden – och riskerna för klimatrelaterade störningar – uppmanar klimatexperterna i artikeln till omedelbara åtgärder för att minska skogens sårbarhet. Det ligger i både industrins och samhällets intresse. Man konstaterar att en viktig väg att minska riskerna är att skydda den biologiska mångfalden, vilket nyligen framhölls av FN:s båda expertpaneler för klimat och biologisk mångfald, IPCC och Ipbes. Vi kan alltså hjälpa våra skogar att klara klimatförändringarna genom att öka mångfalden när det gäller arter, åldersfördelning, fuktiga och dränerade marker och så vidare.

Vänsterpartiet delar KI:s uppfattning att en oreglerad marknad inte kommer att leda till att skogens resurser automatiskt används på ett sätt som ger störst samhällsnytta. En viktig uppgift för miljöpolitiken är därför att korrigera för detta. Den skogsproposition regeringen lade 2021 har alltför stort fokus på äganderätt och frivillighet och löser inte de utmaningar som föreligger. Vänsterpartiet har, i linje med vad som förespråkas av klimatexperterna i Aftonbladet den 4 januari, föreslagit en rad olika styrmedel för att främja skogens nytta för klimatet och den biologiska mångfalden. Vi har bland annat föreslagit att den naturliga kolsänkan i Sverige ska fördubblas och att ekonomiska incitament för skogsägare bör införas i syfte att stärka kolinlagringen samt att det behöver införas stärkt reglering för ökad variation i våra skogar. Kalhyggesfritt skogsbruk måste öka och 30 procent av skogsmarken bör ges långsiktigt skydd.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga klimat- och miljöminister Annika Strandhäll:

Avser ministern att vidta omedelbara åtgärder för att minska skogens sårbarhet för klimat och biologisk mångfald?
Avser ministern att vidta åtgärder för att långsiktigt säkra skydd för de kvarvarande gamla naturskogarna på grund av deras höga biologiska värden och stora kollager?
Avser ministern att verka för skogsbruksmetoder baserade på den bästa vetenskapliga kunskapen?
Avser ministern att vidta ytterligare åtgärder för att stärka skogens alla värden, inklusive lokal och global klimatnytta, rening av luft och vatten, turism och rekreation?

Tunt från elektrifieringskommissionen

Regeringens elektrifieringskommission har presenterade i slutet av året sin handlingsplan för elektrifiering av de mest trafikerade vägarna i Sverige. Äntligen får vi konkreta förslag på hur en storskalig och systematiserad utrullning av laddinfrastrukturen ska gå till i Sverige, hoppades jag och många andra. Men tji fick vi. Däremot ett fortsatt tugg om att alla aktörer måste ta sitt ansvar, att en marknad ska byggas upp för laddstolpar etc. Tror regeringen själv på detta? Det finns ingen större affärsvinst i att sätta upp laddstolpar för att sedan ta betalt för den konsumerade elen. Den största delen av laddningen kommer trots allt att göras vid hemmet och vid depåer (för tunga fordon).

Däremot finns det en enorm samhällsvinst att bygga ut en laddinfrastruktur i hela landet med en ett enkelt och standardiserat laddsystem som fungerar för alla. En välfungerande laddinfrastruktur skulle snabbt kunna bidra till att klimatmålet om att minska utsläppen med 70 procent till senast 2030 skulle kunna nås. Därutöver skulle denna elektrifiering bidra till en mäng andra miljömässiga och folkhälsomässiga vinster.

Och pengarna finns, men de används fel. Redan idag går staten in med stora belopp för att stödja marknaden i att göra detta. 65 000 laddstolpar, publika och privata, har redan fått statligt stöd genom det s k Klimatklivet. Men regeringen ställer inga motkrav på var stolparna ska installeras och att de ska anslutas till ett nationellt enkelt betalningssystem. Detta trots att regeringen lovade för drygt ett år sedan att Sverige skulle få ett enkelt betalningssystem för laddinfrastrukturen. Så har det inte blivit. Resultatet har istället blivit ett osammanhängande plotter av laddstolpar utan nationellt betalningsystem.

Gör om gör rätt! Låt Trafikverket få i uppdrag att bygga ut laddinfrastrukturen vid våra statliga vägar. Se till att vi får ett heltäckande och sammanhängande nät av laddstolpar i hela landet. Se till att systemet är öppet för alla användare och enkelt att använda. Betalningssystemet skulle kunna fungera i likhet med hur trängselskatten tas ut idag.

Dagens laddkrångel måste komma till en ände. Det ska vara lätt att göra rätt.

Trafikverkets förslag är provocerande

Jag skriver i Altinget idag om Trafikverkets undermåliga förslag till infrastrukturplan. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Trafikverkets förslag är provocerande
Altinget, 2022-01-10
De beslut vi fattar i dag är avgörande för hur våra barn och barnbarn ska kunna hantera framtidens utmaningar. Det stämmer i synnerhet på beslut om infrastruktur. Trafikverkets förslag till infrastrukturplan 2022-2032 (presenterat 30/11-21) borde därför få fler än trafikpolitiker att dra öronen åt sig. För trots att riksdagen har beslutat att transportsektorns utsläpp ska minska med 70 procent till 2030 föreslår Trafikverket en mängd investeringar som kommer att öka vägtransporterna och därmed utsläppen. Viktiga järnvägssatsningar skjuts på framtiden och de statliga investeringarna i cykelinfrastruktur är helt otillräckliga.

Provocerande förslag
Viktiga investeringar som fyrspår mellan Stockholm och Uppsala, dubbelspår från Gävle till Sundsvall och Härnösand, färdigställandet av Norrbotniabanan, bättre tågförbindelser till Norge, fyrspår från Alingsås till Göteborg och nya stambanor för höghastighetståg skjuts ännu längre på framtiden. Underhållet av befintlig järnväg kommer fortsätta att vara eftersatt, inte minst våra regionala järnvägar samt viktiga Inlandsbanan som riskerar att förfalla under den kommande tioårsperioden. Även delar av vägnätet, inte minst i glesbygd, kommer att fortsätta att förfalla om Trafikverkets förslag går igenom.

Ur det perspektivet är det direkt provocerande att Trafikverket samtidigt föreslår ett snabbspår för att bygga en helt ny motorväg i Stockholm. Tvärförbindelse Södertörn, som den kallas, kommer kosta 16 miljarder kronor och har avfärdats av Naturvårdsverket på grund av de ökade utsläppen som en ny motorväg på Södertörn skulle medföra. Tvärförbindelse Södertörn är inte den enda motorvägen i Trafikverkets plan, nya leder kring Förbifart Stockholm och motorväg E22 i Blekinge/Skåne är andra exempel på dyra motorvägsprojekt.

Det är obegripligt att Trafikverket, mitt i en klimatkris, föreslår en miljardrullning till nya motorvägar samtidigt som man låter järnvägen förfalla. Men vårt statliga verk gör det som de blivit tillsagda att göra av regeringen. Den tidigare S/MP-regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att presentera en infrastrukturplan som inte får kosta mer än 799 miljarder kronor och där ”lagt kort ligger”, ska gälla. Det senare innebär att om en motorväg en gång har nämnts i en tidigare infrastrukturplan måste den finnas med i nästa.

Infrastrukturplanen är Sveriges största investeringsplan. Det vi lägger pengar på nu kommer att påverka generationer framöver. Trafikverkets förslag är nu ute på remiss och ska slutligen antas av regeringen, troligen innan sommaruppehållet i juni. En regering som tar klimatutmaningen på allvar måste därför våga lyfta ut kostsamma och klimatfarliga motorvägsprojekt. Den ekonomiska ramen behöver också utökas. Vi i Vänsterpartiet föreslår att 170 miljarder extra förs in i infrastrukturplanen, främst till järnvägssatsningar och cykelinfrastruktur samt ett bättre underhåll av befintlig infrastruktur. Vi vill också se att regeringen följer riksdagens beslut och inkluderar satsningar i laddinfrastruktur för elfordon och nya isbrytare i planen.

Dessutom anser vi att de nya stambanorna för höghastighetståg ska byggas, men att det ska ske som ett separat lånefinansierat projekt. På så sätt skulle den nya järnvägen kunna byggas färdigt till i början av 2030 och pengar som i dag ligger inom plan skulle kunna frigöras till nya investeringar. Med lånefinansiering och större ekonomisk ram skulle vi också ha råd till att kraftfullt bygga ut cykelinfrastrukturen i Sverige. Cykel är det enda trafikslag som har ökat under pandemin, och det ökade cykelintresset ska vi möta med nya och säkra regionala cykelstråk finansierade med statliga medel.

”Klart att det går”
Jag kan konstatera att svenska politiker vid 1800-talets mitt var mer framsynta än dagens regering och trafikverk. Mellan 1855 och 1870 byggde Sverige Västra- respektive Södra stambanan, 100 mil helt ny järnväg mellan Stockholm och Göteborg och Stockholm och Malmö. Bygget innebar en gigantisk investering med nästan helt upplånade medel för ett då fattigt land i norra Europa. Bygget av stambanorna skulle snart följas av mer järnväg och skulle snart revolutionera Sverige och ta oss från att vara ett av Europas fattigaste länder till en välfärdsstat i toppklass.

Det gick då och det är klart att det går i dag. I dag är utmaningen inte bara att ge oss bättre kommunikationer, utan också att göra detta inom klimatets ram. Genom att undvika nya motorvägar, lånefinansiera de nya stambanorna och satsa 170 miljarder mer på hållbar infrastruktur kan vi göra det igen. Att bygga en modern och hållbar infrastruktur inom klimatets ram – det är vår tids stora utmaning. Låt oss göra det inte bara för oss själva, utan för våra barn och barnbarn.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och ordförande i riksdagens trafikutskott

Efter COP26, höj klimatmålet

Här kan ni se förra veckans debatt mellan mig och klimatminister Annika Strandhäll (S) om att höja Sveriges klimatbidrag efter COP26. Jag är lite förvånad över att ministern å ena sidan välkomnade COP26s uppmaning till alla parter att återkomma med skärpta klimatbidrag, men å andra sidan svarade att Sverige inte ska höja ambitionerna. Hur går det ihop? Helt uppenbart en fråga där vi måste fortsätta att ligga på.

Agera mot svenska storföretags utsläpp

De trettio största svenska företagen släpper ut 16 gånger mer än hela landet Sverige eller lika mycket som 100 miljoner européer. Varje år! Hög tid att agera mot svenska storföretags stora utsläpp. Läs min fråga nedan eller här till klimatminister Annika Strandhäll (S).

Svenska storföretags klimatpåverkan
Skriftlig fråga 2021/22:640, 2021-1217 av Jens Holm (V) Annika Strandhäll (S)

För att möta klimatkrisen krävs enligt Vänsterpartiet stora politiska satsningar på omfördelning och massiva klimatinvesteringar. Marknaden förmår varken att möta klimatkrisen i nödvändig takt eller att fördela resurser rättvist. Politiken kan och måste ställa krav på att industrin ställer om, och företagen ska hjälpas med ett grönt investeringsprogram och satsningar på ny teknik. Det ska vara ett program med utgångspunkt i uppdaterade klimatmål för alla utsläpp som svensk politik har inflytande över, som svarar mot den senaste forskningen och som bygger på solidaritet med framtida generationer och andra delar av världen. Den nationella klimatlagstiftningen måste stärkas även för de företag som omfattas av EU:s utsläppshandel, och politiken måste ställa krav på att storföretagen redovisar samtliga utsläpp som verksamheten orsakar såväl nationellt som globalt.

Med anledning av det ovannämnda vill jag ställa följande fråga till klimat- och miljöminister Annika Strandhäll:

Avser ministern att ta initiativ till åtgärder som ställer högre krav på de stora företagens klimatåtaganden samt på deras redovisning av hela deras koldioxidavtryck nationellt och globalt?

Jens Holm (V)