Gör upp med hemlighetsmakeriet

Jag skriver i Publikt om att det blir allt svårare att få ut det som borde vara offentligt material från våra myndigheter. Detta drabbar inte minst trafiksäkerhetsarbetet. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Gör upp med hemlighetsmakeriet
Publikt, 2022-05-19

Data är det nya guldet, brukar det hävdas. För organisationer och forskare handlar tillgången till data om trafikolyckor inte direkt om att tjäna pengar, utan om att kunna bedriva ett långsiktigt förebyggande arbete för ökad trafiksäkerhet. Därför har civilsamhället under lång tid haft tillgång till statistik över trafikolyckor i Transportstyrelsens databas Swedish Traffic Accident Data Acquisition (Strada).

Statistiken har varit mycket användbar i arbetet för ökad trafiksäkerhet och den så kallade nollvisionen. Med hjälp av datauppgifterna har man kunnat se på vilka platser och vid vilka tidpunkter olyckor skett. Det har i sin tur varit till stor hjälp i arbetet med att bygga om olycksdrabbade platser, anpassa hastigheter och vidta andra åtgärder för att förebygga olyckor. Vissa, till exempel organisationen Sveriges Motorcyklister, har haft ett systematiskt samarbete med Transportstyrelsen kring Stradas data, just för att öka trafiksäkerheten.

Men nu är det dessvärre slut med det framgångsrika arbetet. Sedan lagen om Transportstyrelsens olycksdatabas trädde i kraft den 1 juli 2021 kan Sveriges Motorcyklister och ungefär 200 andra representanter från civilsamhället inte längre ta del av uppgifterna från databasen Strada. Det är mycket olyckligt, och det var aldrig riksdagens intention att försvåra för civilsamhället att kunna få ta del av olycksstatistiken. Det är värt att påminna om att det aldrig har förts fram kritik mot hur civilsamhället har använt uppgifterna från Strada, uppgifter som har varit avidentifierade så att de inte kan kopplas till en enskild person.

Med anledning av detta har jag ställt en fråga i riksdagen till infrastrukturminister Tomas Eneroth, S: Vad tänker han göra för att säkerställa civilsamhällets tillgång till olycksstatistiken från Strada? Är det inte problematiskt att det förebyggande trafiksäkerhetsarbetet nu försvåras som en följd av myndighetens slutenhet?

Dessvärre verkar ministern inte fullt ut förstå problemet när han å ena sidan svarar mig att det är ”viktigt att ideella organisationer ges tillgång till den information de behöver för att bidra i trafiksäkerhetsarbetet”, men att det å andra sidan är upp till Transportstyrelsen att fatta besluten om utlämnande av uppgifter ”med hänsyn till offentlighets- och sekretesslagen”.

Men det är just det som är problemet. Transportstyrelsen, tillsammans med flera andra myndigheter, har börjat tillämpa vår sekretesslagstiftning som fan läser bibeln. I sin iver att göra ”rätt” gör man hellre fel i förhållande till allmänintresset. Det här är en allvarlig urholkning av vår offentlighetsprincip, den som är omhuldad av alla politiska partier.

Det kan inte vara acceptabelt att civilsamhället ska utestängas från tillgången till den viktiga olycksstatistiken, som dessutom lämnas ut anonymiserat. På såväl det här området som flera andra måste regeringen agera för att värna allmänhetens rätt till tillgång till det som borde vara offentliga handlingar. Vad det gäller olycksstatistiken finns det inga exempel på att uppgifterna har missbrukats, varför det är särskilt påkallat att ministern agerar.

Försämrad insyn och försämrat förebyggande trafiksäkerhetsarbete kan inte vara ett alternativ.

Jens Holm
Riksdagsledamot för Vänsterpartiet, ordförande i riksdagens trafikutskott

Varför gör inte Sverige mer för att förbjuda ekocid, Strandhäll?

Jag skriver i Altinget om att Sverige borde kriminalisera grova brott mot miljön, ekocid. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Varför gör inte Sverige mer för att förbjuda ekocid, Strandhäll?
Altinget, 2022-05-23

Eftersom miljö- och klimatminister Annika Strandhäll inte avser att svara på min interpellation om ekocid och Stockholm+50 i tid så riktar jag denna fråga till henne och hoppas på ett svar innan konferensen.

Storskalig miljöförstöring pågår dagligen
Snart genomförs den internationella miljökonferensen Stockholm+50 i Stockholm. Det sker 50 år efter att världens första miljökonferens i FN:s regi genomfördes, just i Stockholm. Då, 1972, använde Sveriges statsminister Olof Palme begreppet ekocid – brott mot miljön. Året innan hade vänsterns John Takman med flera lämnat in den första riksdagsmotionen om ekocid: Om en konvention mot ekocid (motion 1971:336).

Då var USA:s krig mot Vietnam exemplet på storskalig miljöförstöring. Sedan dess har frågan dessvärre inte blivit mindre relevant. Storskalig miljöförstöring pågår dagligen runt om i världen, och rättssystemen brottas med effektiva sätt att ställa de ansvariga till svars. Därför är det hög tid att Sverige verkar för att vi får ett effektivt internationellt juridiskt ramverk på plats till skydd av miljön.

Vi i Vänsterpartiet vill att begreppet ekocid införs som ett brott i Romstadgan så att storskalig miljöförstöring kan få liknande status som krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten och att det kan drivas inom den internationella brottsmålsdomstolen (ICC) i Haag.

Exploatörer kommer undan för lätt
Behoven av bättre juridiska ramverk för att skydda miljön har ökat med åren. Fallen är tyvärr många av storskaliga ingrepp på miljön som skadat ekosystem och livsmiljöer för oöverskådlig tid. Gruvbolag, skogsskövlare, fossila energibolag och andra exploatörer kommer lätt undan. Kvar blir en förstörd miljö och omfattande kostnader som får bäras av hela samhället. En ekocidlagstiftning skulle vara ett viktigt verktyg för att stoppa detta och utkräva ansvar från dem som utarmar miljön, och ett kraftfullt stöd för omställning till en cirkulär ekonomi som respekterar ekosystemens hälsa. Särskilt stor betydelse skulle en internationell lag om ekocid få för fattiga länder med svag miljölagstiftning, som drabbas hårdast av de omfattande miljöbrotten.

Glädjande nog har ICC börjat ta sig an miljömål. Det är ett viktigt steg framåt och innebär att vissa miljöfall kan tas upp i domstolen inom ramen för brott mot mänskligheten. Det är bra, men ännu bättre vore en renodlad ekocidtillämpning där alla fall med omfattande miljöförstöring, även om de inte är direkt kopplade till människors välfärd, skulle vara åtalbara. Det skulle skicka en viktig signal om att förstörelse av naturen i sig är ett brott.

Gör en Palme
Många aktörer har under det senaste året uttryckt intresse eller ställt sig bakom kravet om att kriminalisera ekocid inom ICC: FN:s generalsekreterare António Guterres, flera stater, till exempel Belgien, Frankrike, Bangladesh, Chile, Island och Danmark, hela 26 ledande miljö- och utvecklingsorganisationer i Sverige, som dessutom kräver att ekocid kommer upp på Stockholm+50, Svenska kyrkanoch flera svenska företag.

Med tanke på att Sverige, genom Olof Palme, för första gången lyfte behovet av en internationell ekocidlagstiftning för 50 år sedan vore det mycket bra tajmning att återigen göra det när Sverige står som värd för Stockholm+50. Regeringen har även pekat ut gruppen unga som en nyckelgrupp inför Stockholm+50, och deras första krav inför konferensen är att kriminalisera ekocid.

Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöminister Annika Strandhäll: Avser ministern att specifikt framhålla behovet av en ekocidlagstiftning under miljökonferensen Stockholm+50?

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Klimatpolitisk talesperson

Jag har idag lämnat uppdraget som klimatpolitisk talesperson för V. Partiledningens nya klimatpolitik är jag inte rätt person att företräda. Det har varit tolv fina år som talesperson.

Elin Segerlind kommer att ta över som ny klimatpolitisk talesperson. Det tror jag kommer bli jättebra och jag önskar henne all lycka till i att utveckla vänsterpartiets klimatpolitik.

I övrigt fortsätter jag som vanligt i riksdagen, och det finns rätt mycket att göra. Jag ser särskilt fram emot mina debatter om odlat kött, med landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S) samt om vikten av en lagstiftning mot grova brott mot miljön, s k ekocid, med miljö- och klimatminister Annika Strandhäll (S). Jag fortsätter förstås som ordförande i riksdagens trafikutskott och där har vi inte minst infrastrukturplanen med investeringar på 800 miljarder kronor 2022-2033 att se till att den blir bra. Det förslag som lagts av Trafikverket bygger på ökad vägtrafik och håller sig inte inom våra klimatmål, så där finns mycket att rätta till.

Det finns med andra ord mycket kvar att uträtta för att göra Sverige till ett mer hållbart och rättvist land. det ser jag fram emot.

Läs mer hos Vänsterpartiet.

Ändra reglerna för vindkraftens belysning

Nu har regeringen möjlighet att undanröja ännu ett problem med att anlägga nya vindkraftsparker, nämligen kravet på s k hinderbelysning. De starkt blinkande ljuset längst uppe i vindkraftstornen har upplevts som ett störande ingrepp i en annan orörd natur. Om Sverige anpassar sig till det internationella regelverket kan vi få en belysning som uppskattas av fler. Nu förväntar jag mig att ministern agerar skyndsamt. Läs min skriftliga fråga till energiminister Khashayar Farmanbar (S) nedan eller här.

Krav på hinderbelysning för vindkraftverk
Skriftlig fråga 2021/22:1595 av Jens Holm (V) till Statsrådet Khashayar Farmanbar (S
)
Sverige har mycket goda förutsättningar för vindkraft och annan förnybar elproduktion. Detta är positivt ur såväl ett säkerhetspolitiskt som ett klimatmässigt perspektiv. För att möjliggöra vindkraftsutbyggnaden måste det bli lättare att få tillstånd. Ett enkelt sätt att främja utbyggnaden handlar om att förändra de svenska kraven på hinderbelysning.

Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om markering av föremål som kan utgöra en fara för luftfarten och om flyghinderanmälan (TSFS 2020:88) ställer krav på att alla vindkraftverk på över 150 meter ska utrustas med högintensiv hinderbelysning som är påslagen dygnet runt. Syftet är att underlätta navigering för luftfarten.

Eftersom belysningen kan uppfattas som störande av närboende bidrar kraven även till att kommuner använder sitt veto och stoppar vindkraftsprojekt, alternativt ställer krav på vindkraftverken får vara max 150 meter höga, vilket skulle minska elproduktionen och hota investeringarna.

Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) tog dock redan 2018 bort kravet på högintensivt ljus för vindkraftverk över 150 meter. En internationell jämförelse genomförd av Transportstyrelsen visade att andra länder har harmoniserat sina regelverk med ICAO:s rekommendation, endast Norge och Finland ställde samma krav som Sverige, och alla länder utom ett tillåter behovsstyrd hinderbelysning.

Behovsstyrning kan exempelvis innebära att högintensivt ljus endast används vid svåra väderförhållanden eller när ett flygplan befinner sig i närheten.

Utifrån erfarenheter från andra länder framstår det som både möjligt och önskvärt att även Sverige harmoniserar regelverken med ICAO:s rekommendationer samt möjliggör behovsstyrd hinderbelysning, vilket föreslås av Energiföretagen och vindkraftsbranschen.

Totalförsvarets forskningsinstitut har på uppdrag av Energimyndigheten och Försvarsmakten bland annat undersökt frågan om hinderbelysning. De publicerade nyligen sina slutsatser och anser bland annat att ”reglerna för hinderbelysning i Sverige [borde] harmoniseras med de internationella reglerna”.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Khashayar Farmanbar:

Avser statsrådet att ta initiativ till att Transportstyrelsen uppdaterar sina föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2020:88), med syfte att harmonisera de svenska regelverken med de internationella rekommendationerna, och samtidigt möjliggör behovsstyrd hinderbelysning?

Nato nej tack

Idag skickar Sveriges och Finlands regeringar in ansökningar till att bli medlemmar i Nato. Det är mycket beklagligt av flera skäl. 200 år av alliansfrihet går därmed i graven. Sverige blir inte ett säkrare land av att anslutas till en kärnvapenrustad allians med länder som Turkiet, Ungern och Polen som medlemmar. Och vem vet, kandske är det Donald Trump som leder USA och därmed Nato om två år?

Världen behöver länder som kan ryta till mot stormakter och imperalistiska upptåg. Sverige hade kunnat fortsätta att vara ett sådant land, även om det var långa sedan sedan vi utnyttjade den möjligheten. Nu kan vi tvingas in i krig som vi inte vill strida i. Och nu tvingas Sverige avsätta minst 2 procent av vår BNP till upprustning. Det är nedrustning världen behöver, inte ny kapprustning och ett kallt krig.

En bortglömd dimension i debatten – det har gått så fort så att någon riktig debatt har inte kommit igång i Sverige – är krigens konsekvenser på miljö och klimatförändringen. Inget är så destruktivt för vår redan hårt sargade planet som krig. Olof Palme kritiserade Vietnamkriget på 1970-talet som ”kriget mot miljön”. Han ville ha en internationell lagstiftning mot grova miljöbrott, en ekocidlag. Det sade Olof Palme för exakt 50 år sedan på FNs första miljökonferens som ägde rum här i Stockholm. Hur hedrar socialdemokraterna de modiga agerandet? Jo, genom en snabbanslutning till en kärnvapenbestyckad militärallians. Skämmes, Socialdemokraterna!

Jag förstår mångas oro nu när Vladimir Putin inlett ett orättfärdigt och olagligt anfallskrig mot Ukraina. Många tänker kanske att Nato ändå är bättre än Ryssland. Visst är det så. Men, jag tror de flesta är kapabla att tänka lite längre. Det här kriget pågår här och nu, men en anslutning till Nato blir för all överskådlig framtid. Att fatta beslut på de här osäkra premisserna med rädslan som ledstjärna är en mycket dålig grund för ett sådant historiskt beslut. En folkomröstning om Nato är minimikravet.

När Turkiets despot Tayyip Erdogan nu dikterar villkoren för hela anslutningsförfarandet borde väl alla varningsklockor ringa. Det här är ett mycket dåligt beslut för Sverige och hela världen.

Nu hoppas jag på en massiv folklig mobilisering mot socialdemokraternas panikbeslut.

En annan värld är möjlig.
Sveriges kan spela en annan roll i världen än den som nu hastas igenom.
Nej till Nato.
Låt oss folkomrösta. Allt annat är feghet och svek mot demokratin.

Hög tid för lag mot ekocid

Hög tid att Sverige verkar för ett att ett internationellt juridiskt ramverk till skydd för miljön kommer på plats. Konferensen Stockholm+50 är helt rätt forum att lyfta frågan om ekocid på. Kommer miljö- och klimatminister Annika Strandhäll (S) att göra det? Precis som Olof Palme gjorde för 50 år sedan. Eller VPK året innan… Läs min interpellation om ekocid och Stockholm+50 här eller nedan.

Ekocid och Stockholm+50
Interpellation 2021/22:484 av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)

Om några veckor genomförs den internationella miljökonferensen Stockholm + 50 i Stockholm. Den görs 50 år efter att världens första miljökonferens i FN:s regi genomfördes, just i Stockholm. Då, 1972, använde Sveriges statsminister Olof Palme begreppet ekocid – brott mot miljön. Året innan hade vänsterns John Takman med flera lämnat in den första riksdagsmotionen om ekocid: Om en konvention mot ekocid (motion 1971:336). Då var USA:s krig mot Vietnam exemplet på storskalig miljöförstöring. Sedan dess har frågan dessvärre inte blivit mindre relevant. Storskalig miljöförstöring pågår dagligen runt om i världen och rättssystemen brottas med effektiva sätt att ställa de ansvariga till svars. Därför är det hög tid att Sverige verkar för att vi får ett effektivt internationellt juridiskt ramverk till skydd av miljön. Vi i Vänsterpartiet vill att begreppet ekocid införs som ett brott i Romstadgan så att storskalig miljöförstöring kan få liknande status som krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten och att det kan drivas inom den internationella brottsmålsdomstolen, ICC, i Haag.

Behoven av bättre juridiska ramverk för att skydda miljön har ökat med åren. Fallen är tyvärr många av storskaliga ingrepp på miljön som skadat ekosystem och livsmiljöer för oöverskådlig tid. Gruvbolag, skogsskövlare, fossila energibolag och andra exploatörer kommer lätt undan. Kvar blir en förstörd miljö och omfattande kostnader som får bäras av hela samhället. En ekocidlagstiftning skulle vara ett viktigt verktyg för att stoppa detta och utkräva ansvar från dem som utarmar miljön, och ett kraftfullt stöd för omställning till en cirkulär ekonomi som respekterar ekosystemens hälsa. Särskilt stor betydelse skulle en internationell lag om ekocid få för fattiga länder med svag miljölagstiftning, som drabbas hårdast av de omfattande miljöbrotten.

Glädjande nog har ICC börjat ta sig an miljömål. Det är ett viktigt steg framåt och innebär att vissa miljöfall kan tas upp i domstolen inom ramen för brott mot mänskligheten. Det är bra, men ännu bättre vore en renodlad ekocidtillämpning där alla fall med omfattande miljöförstöring, även om de inte är direkt kopplade till människors välfärd, skulle vara åtalbara. Det skulle skicka en viktig signal om att förstörelse av naturen i sig är ett brott.

Många aktörer har under det senaste året uttryckt intresse eller ställt sig bakom kravet om att kriminalisera ekocid inom ICC:

FN:s generalsekreterare António Guterres

Flera stater, till exempel Belgien, Frankrike, Bangladesh, Chile, Island och Danmark: https://www.stopecocide.earth/leading-states

Hela 26 ledande miljö- och utvecklingsorganisationer i Sverige, som dessutom kräver att ekocid kommer upp på Stockholm + 50: https://concord.se/uttalande-for-miljo-och-klimatrattvisa-infor-stockholm50

Svenska kyrkan: https://endecocide.se/svenska-kyrkans-biskopar-stodjer-ekocidlagstiftning/

Ett flertal svenska företag: https://www.ecocidelawalliance.org/support/supporting-companies/

Med tanke på att Sverige genom Olof Palme för första gången lyfte behovet av en internationell ekocidlagstiftning för 50 år sedan vore det mycket bra tajmning att återigen göra det när Sverige står som värd för Stockholm + 50. Regeringen har även pekat ut gruppen unga som en nyckelgrupp inför Stockholm + 50 och deras första krav inför konferensen är att kriminalisera ekocid: https://endecocide.se/unga-kraver-ekocidlag-infor-stockholm50/

Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöminister Annika Strandhäll:

Avser ministern att i alla relevanta internationella sammanhang verka för att det juridiska ramverket moderniseras så att brott mot miljön, så kallat ekocid, införs som ett brott inom ramen för Romstadgan?
Avser ministern att specifikt framhålla behovet av en ekocidlagstiftning under miljökonferensen Stockholm + 50?

Riksdagens första debatt om odlat kött

Ser väldigt mycket fram emot den här debatten med landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg, fre 10 juni. Jag tror att det här blir riksdagens första debatt om odlat kött någonsin (rätta mig gärna om jag har fel). Läs min interpellation här eller nedan.

Godkännande av odlat kött
Interpellation 2021/22:483 av Jens Holm (V) till Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)

Klimatkrisen är akut, och alla områden i samhället måste ställa om mot nollutsläpp. Ett ofta bortglömt område är den storskaliga djuruppfödningens utsläpp av växthusgaser, som står för ungefär en femtedel av världens utsläpp. Dessutom tar animalieindustrin stora landarealer i anspråk, förbrukar en stor del av världens färskvatten, har en mycket negativ inverkan på den biologiska mångfalden och leder till stort lidande för miljardtals djur. Av de skälen har Vänsterpartiet länge verkat för en minskad köttkonsumtion.

Men vid sidan av förändrade dieter kan också kött produceras på ett mer hållbart och etiskt sätt. Att framställa kött genom att odla celler från djur har i dag utvecklats så långt att det inte längre bara är en idé i forskningslabben.

Den 25 april i år arrangerades Europas första offentliga symposium om odlat kött: ”Cultivated meat: the novel food technology which could help animals and the planet” i Bryssel. Under en heldag på naturhistoriska museet i Bryssel presenterade forskare, hållbarhetsexperter, representanter från företag som utvecklar odlat kött och frivilligorganisationer olika aspekter av odlat kött. Med den senaste tekniken för odlat kött kan kött från olika djurslag odlas fram utan att djur har farit illa. Enligt en nyligen genomförd livscykelanalys av odlat kött, LCA of cultivated meat, (CE Delft, februari 2021) finns det mycket stora vinster att göra genom att ersätta konventionellt framställt kött med odlat. Utsläppen av växthusgaser, vattenförbrukning och landanvändning kan minska med uppåt 90 procent. Lidandet och döden för miljardtals djur kan undvikas. Med odlat kött kan också problem som smittor från djur till människa och antibiotikaresistens stävjas. Zoonoser och storskalig användning av antibiotika är i dag ett växande problem inom dagens storskaliga djuruppfödning.

I dagsläget arbetar ett sjuttiotal företag i världen med att framställa odlat kött. De mest framstående finns i Europa och Nordamerika, dock inte i Sverige trots att det tidigare fanns forskning kring odlat kött i Sverige. I slutet av förra året bildades den första europeiska branschorganisationen för odlat kött, Cellular Agriculture Europe. År 2020 såldes för första gången odlat kött från kycklingceller kommersiellt i Singapore. I Europa är det ännu inte möjligt att saluföra odlat kött då det ses som ett nytt livsmedel som först måste godkännas inom ramen för EU:s lagstiftning för nya livsmedel, EU-förordning 2015/2283 om nya livsmedel (så kallad novel food).

I oktober i fjol fattade den danska regeringen tillsammans med flera oppositionspartier beslut om avtal om grön omställning för danskt lantbruk med fokus på växtbaserad mat. Avtalet innehöll över en miljard danska kronor. I april i år anslog den nederländska regeringen 60 miljoner euro till ett forsknings- och utvecklingsprogram för odlat kött med löfte om ytterligare 250–380 miljoner euro för samma syfte. Det är den hittills största offentliga satsningen på odlat kött någonsin. Det nederländska parlamentet har i år också fattat beslut om att tillåta provsmakning av odlat kött. Odlat kött har potential att revolutionera livsmedelsindustrin på samma sätt som elbilarna i dag gör med fordonsindustrin. Dessvärre har vi inte ännu sett några liknande exempel från den svenska regeringen för att utveckla alternativ till icke hållbar animalieproduktion.

Glädjande nog har utvecklingen av odlat kött nu kommit så långt att de första ansökningarna om att få sälja kött från odlade celler kommer att göras i år. Ansökningarna kommer att granskas ur ett livsmedelssäkerhetsperspektiv av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, och måste sedan godkännas av de respektive medlemsstaterna. Här kommer alltså Sverige att ha en viktig roll, inte minst vid vårt ordförandeskap i EU 2023.

Det kan också finnas risker med odlat kött. Vad det gäller livsmedelssäkerhet har jag inte sett några tecken på något sådant. Däremot är det viktigt att produktionen av detta nya livsmedel görs på ett öppet och transparent sätt. Det är viktigt att tekniken kan spridas och användas av alla som vill kunna producera odlat kött, inklusive av små livsmedelsproducenter eller som del i ett diversifierat jordbruk. Här kan politiken ställa krav på öppenhet och spridning av data för att undvika monopolisering eller att produktionen låses in till ett fåtal företag. Livsmedel är något som med rätta engagerar människor och får inte vara en fråga som regleras av plånbokens tjocklek eller aktieinnehav.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Anna-Caren Sätherberg:

Avser statsrådet att verka för storskaliga satsningar på växtbaserade livsmedel och odlat kött som ett alternativ till icke hållbar animalieproduktion?
Anser statsrådet att odlat kött ska främjas, som ett miljö- och djurvänligt alternativ till konventionellt producerat kött, och i så fall hur?
Vilken beredskap har Sverige för att hantera den politiska godkännandeprocessen av odlat kött inom ramen för EU:s lagstiftning om nya livsmedel?
Avser statsrådet att verka för att det blir tillåtet att erbjuda provsmakning av odlat kött på liknande sätt som Nederländerna gjort?

Bättre järnvägsunderhåll i egen regi

Idag lägger vi och MP det här förslaget i trafikutskottet. Avregleringen har lett till ett uppsplittrat underhåll där Trafikverket inte har koll på sin egen järnvägsanläggning. Därför behöver vi ett järnvägsunderhåll i egen regi. Nu hoppas vi på stöd från de andra partierna i trafikutskottet.

2022-05-05

Förslag till utskottsinitiativ, trafikutskottet

Järnvägsunderhåll i egen regi

Med stöd i riksdagsordningens 16§ vill vi väcka nedanstående förslag som ett utskottsinitiativ från trafikutskottet

Allt fler vill åka tåg. Sedan början av 1990-talet har tågresandet fördubblat. 2019, innan pandemin, ökade resandet på järnväg för nionde året i rad. Det ställer höga krav på järnvägen och på att politiker fattar beslut för att möjliggöra fortsatt omställning. Dessvärre har det under våren varit mycket stora förseningar för tågen på den södra respektive västra stambanan. Resor mellan Stockholm–Malmö respektive Stockholm–Göteborg har ibland blivit mer än en timme försenade. Detta har sin upprinnelse i hastigt upptäckta fel i rälsen, vilket har lett till akuta reparationsåtgärder utanför Flen och Nässjö. Sprickorna i rälsen är dessvärre symtomet på decennier av eftersatt järnvägsunderhåll.

Det behövs både mer resurser till järnvägsunderhållet, men också en bättre organisation. Annars riskerar vi att få fortsatta förseningar, och på sikt kommer järnvägen att tappa i attraktionskraft hos resenärerna. De nya resorna kommer då att ske med flyg eller egen bil, något som vore dåligt ur flera perspektiv, inte minst klimatets.

I dag är järnvägsunderhållet i Sverige helt och hållet avreglerat. Trafikverket är reducerat till en upphandlare av i dagsläget 34 baskontrakt. Resultatet har blivit att Trafikverket som förvaltare har dålig koll på sin egen anläggning. Denna negativa bild stärks av den statliga granskningen av järnvägsunderhållet, Framtidens järnvägsunderhåll (SOU 2020:18). Utredaren konstaterar att avregleringen inte lett till det önskade resultatet med ett effektivare och bättre järnvägsunderhåll och skriver: ”Konkurrensutsättningen av järnvägsunderhållet har inte lett till den effektivisering och innovation i underhållsverksamheten som var förhoppningen.”

Avregleringen har också bidragit till kraftiga kostnadsökningar. Riksrevisionen pekar i rapporten Drift och underhåll av järnvägar (RiR 2020:17) på att slutpriset för ett underhållskontrakt i snitt ökar med 74 procent jämfört med anbudspriset. Det är orimligt med så kraftiga avvikelser mellan anbudspris och slutpris.

2014 beslutade Trafikutskottet och senare riksdagens majoritet att tillkännage för regeringen att se över hur staten kan ta det samlade ansvaret för järnvägsunderhållet på statens järnvägar i takt med att underhållskontrakten löper ut. Sedan 2014 har regeringen tillsatt fem utredningar – senast med uppdragen I2021/03391, I2021/02391 (redovisat av Trafikverket i april 2022) – rörande järnvägsunderhållets organisation, men inget konkret beslut mot ett ökad statligt ansvar har tagits.

Trafikverket måste som förvaltare av järnvägen ha en bättre kontroll över sin egen anläggning, på kostnaderna och på utförandet av underhållet. Fler utredningar kommer inte ge oss ett bättre järnvägsunderhåll, utan snarare en växande underhållsskuld och en successiv nedbrytning av svensk järnväg.

Med anledning av detta riktar vi följande tillkännagivande till regeringen:

Regeringen uppmanas skyndsamt skapa en bättre organisering av järnvägsunderhållet genom att ge staten genom Trafikverket det samlade ansvaret för järnvägsunderhållet med ett basunderhåll i egen regi på statens järnvägar i takt med att innevarande underhållskontrakt löper ut.

Jens Holm (V)
Jessica Thunander (V)
Axel Hallberg (MP)