Behåll tågvärdarna på pendeltågen

Förslaget om att avskaffa tågvärdarna på Stockholms pendeltåg är ännu ett dråpslag mot kollektivtrafiken lanserat av de borgerliga+MP-styret i Stockholmsregionen. Det kommer vi göra allt vi kan för att stoppa. Vi behöver mer personal i kollektivtrafiken, inte mindre. Läs vårt inlägg i Sekotidningen.

Behåll tågvärdarna på pendeltågen
Sekotidningen, 2021-06-15

Idag, tisdag, klubbas beslutet att omplacera Stockholms pendeltågs 400 tågvärdar och ersätta dem med kameror. Det lämnar lokföraren ensam med ansvar för hela tåget och alla dess passagerare.

Det talas om teknik och effektivisering. Personal ska göra annat än att jobba på tågen. Men kameror kan enbart vara ett komplement och kan givetvis inte ersätta tågpersonalen. En kamera kan inte ge service, informera, hjälpa till vid förseningar, ringa polis och ambulans, ge första hjälpen, släcka bränder, lugna ner vid bråk, skydda passagerare, sätta ut kontaktdon, ta hand om förvirrade resenärer och bagage på avvägar, se till att avgångar sker tryggt och säkert och så vidare. En tågvärds uppgifter är många, varierande och framförallt mänskliga.

Tågvärdens arbete är uppenbarligen inte känt för alla men tågvärden finns alltså ombord för att se till att resenärer har det bra och är trygga. Det kan ingen kamera ersätta. De besitter teknisk kunskap om tågen och de har hand om utropen och informationen till resenärerna.

Det måste finnas två personer som arbetar på tågen ifall någon blir sjuk, ifall det uppstår en hotfull situation eller om någon behöver hjälp. Service och trygghet helt enkelt.

Hot och våld är redan ett problem på tågen som fackförbundet Seko har påtalat. Att i detta läge ta bort tågvärdarna som finns för säkerhet och trygghet ombord är oansvarigt. Utöver det innebär förslaget att endast en enda person utbildad i säkerhetsarbete kommer finnas ombord på pendeltågen. Vidare ökar förarnas arbetsbelastning markant när kameror installeras vid fordonens dörrar och de ska ha överblick över skärmar och ansvara för säker av- och påstigning.

Därför är det mycket märkligt att det parti som gärna skriker högt om trygghet står bakom detta beslut. Man kan också undra varför information om ett så uselt förslag kom upp på dagordningen endast fem dagar innan det ska klubbas. Det är nästan så man kan tro att det inte är meningen att det ska hinna en bli en stor opinion emot denna stora försämring.
Borgarna med Moderaterna i spetsen förväntats klubba detta galna förslag i Region Stockholms Trafiknämnd och därmed tvinga pendeltågens lokförare till ensamarbete. I radion har vi kunnat höra Trafiknämndens ordförande Kristoffer Tamsons tala sig varm om att istället sätta upp kameror i pendeltågen, som om teknik kan ersätta mänsklig interaktion.

Vänsterpartiet säger blankt nej till detta. Vi behöver snarare anställa fler tågvärdar än vi har idag, inte ta bort en hel yrkesgrupp och ignorera vad både facket och anställda efterfrågat länge nu. Det har också varit en het fråga på nationell nivå där tågvärdar på SJ vittnat om att de behöver vara fler på tåget för att kunna utföra sitt arbete.

Trygghet skapas genom mer personal, fler tågvärdar, inte färre.

Anna Sehlin, Vänsterpartiet Region Stockholm och ledamot i Trafiknämnden

Jens Holm, Vänsterpartiet och ordförande i riksdagens Trafikutskott

Jessica Thunander, Vänsterpartiet och suppleant i riksdagens Trafikutskott och med en bakgrund som tågvärd

Varför ska Järvaborna betala för andras bilåkande?

Vi skriver om motorvägen Förbifart Stockholm och dess negativa konsekvenser särskilt för boende kring norra Järva. Läs hos Nyhetsbyrån Järva eller nedan.

Varför ska Järvaborna betala för andras bilåkande?
Nyhetsbyrån Järva, 2021-06-10

En motorvägsramp rakt igenom Igelbäckens kulturreservat. Det kan snart bli verklighet om Trafikverket och de styrande i Stockholm får som de vill. Men förslaget är helt oacceptabelt för klimatet, kulturreservatet och de boende i Järvaområdet.

Trafikverket vill att E18 ska breddas och anslutas till Förbifart Stockholm med en så kallad klöverramp, som ska byggas i Igelbäckens kulturreservat nära Hjulsta. Ärendet är på remiss och har nyligen godkänts av den politiska majoriteten i Stockholms stad. Förslaget är en följdeffekt av det redan klimatskadliga projektet Förbifart Stockholm och innebär att biltrafiken kommer att öka och delar av Igelbäckens kulturreservat behöver upphävas.

Vi i Vänsterpartiet tycker att det är oacceptabelt att klimatet och kulturreservatet offras på det här sättet. Järvaborna kommer redan betala ett högt pris för Förbifart Stockholm i form av försämrad boendemiljö och hälsa. Det måste gå att ansluta vägarna utan att bygga ut E18 och kränka reservatet. De boende i Järvaområdet åker kollektivt i högre utsträckning än i många andra områden men får ändå ta smällen för något som framför allt gynnar bilåkande höginkomsttagare. Det är ett skolexempel på miljöorättvisa.

Igelbäckens natur- och kulturreservat är ett uppskattat fritidsområde med stora kulturhistoriska värden. Motorvägsrampen kan bli förödande för de fornlämningar som finns i området och Bällstaåns vatten kan påverkas negativt. Själva byggandet skulle givetvis generera klimatutsläpp och stadens möjligheter att utveckla området kring Hjulsta trafikplats för såväl stadsbebyggelse som rekreation och friluftsliv begränsas. De långsiktiga konsekvenserna har det inte ens räknats på. Att upphäva delar av kulturreservatet kräver ”synnerliga skäl” enligt Miljöbalken men någon fullständig miljökonsekvensbeskrivning av har inte gjorts.

Vi i Vänsterpartiet har länge varit emot Förbifart Stockholm som är ett klimatskadligt och pengaslukande projekt. Vi menar att alla trafikinvesteringar ska gå till klimatsmart resande. Vi vill satsa stort på en utbyggd kollektivtrafik samt gång- och cykelvägar istället för att bygga fler motorvägar.

I ett klimatnödläge som det vi befinner oss i just nu krävs det modiga beslut, och ett sådant är att säga nej till en breddning av E18. Förbifart Stockholm har redan gjort tillräcklig skada för klimatet och Järvaborna ska inte behöva betala för andra människors bilåkande.

Rikard Warlenius, vice ordförande i Trafiknämnden Stockholms stad
Anna Sehlin, Regionråd och ledamot i Trafiknämnden Region Stockholm
Jens Holm, ordförande i Riksdagens trafikutskott

Paus i aveln räcker inte – avveckla minkindustrin

Nej, nej, nej, regeringen. Subventionera inte pälsindustrin, lägg ned den. Läs mitt och Elin Segerlinds (V) inlägg i tidningen Syre.

Paus i aveln räcker inte – avveckla minkindustrin
Syre, 2021-06-09

Pandemin har skapat ett möjlighetsfönster när EU beslutet om en mer flexibel ekonomisk politik, där också statsstöd ska tolkas på ett generösare sätt. I höstas spred sig covid-19 bland de danska minkfarmarna. Det resulterade till slut i ett beslut om att avliva alla minkar och också i en historisk nedstängning. I Sverige, som har en betydligt mindre besättning än Danmark hade, såg man också smittan sprida sig mellan minkfarmarna. Först var det osäkert om det skulle bli ett stopp även i Sverige, men till slut landade regeringen mittemellan. Behåll den besättning som finns, men ingen ny avel för 2021. En vinst till viss del.

Nackdelen med förfarandet är att Sverige nu kommer betala ersättning för att upprätthålla en verksamhet som få egentligen vill se fortsätta, 60 miljoner kronor adderar regeringen i sin vårändringsbudget för att rädda verksamheten. S/MP-regeringens linje är att fortsätta att hålla pälsindustrin under armarna. Istället skulle vi kunna betala ut ersättning för att en gång för alla avsluta minkuppfödningen och minkarnas liv i bur.

Vi frågar oss hur regeringens linje rimmar med Socialdemokraternas och Miljöpartiets tidigare löften om att avveckla pälsindustrin i Sverige. För minkuppfödarna själva menar att 60 miljoner kronor är för lite och Jordbruksverket föreslog 87 miljoner kronor i ersättningsnivå. Det finns en uppenbar risk att regeringen kommer att betala ut ytterligare medel till minkuppfödarna, istället för att verka för en nedläggning.

Minkfarmer bör och ska debatteras. Minkfarmning innebär att hålla kännande individer i små gallerburar enbart för produktion av päls för export. Det är en fråga om etik, men också om djurskydd då det inte är tillåtet att hålla andra rovdjur på det sätt som minkar hålls på i pälsindustrin. Under det senaste året har det också blivit en fråga om smittskydd. Minkarna har visat sig vara mottagliga för coronaviruset och kan både bli riktigt sjuka och smitta tillbaka till människor. Pälsindustrin innebär en risk för mutationer av viruset och för att bli virusreservoarer.

I debatter om nedstängning talar minkfarmarnas allierade ofta om arbetstillfällen. Men hur många är egentligen sysselsatta inom minkindustrin? Enligt riksdagens utredningstjänst går det inte att svara på hur många arbetstillfällen minkfarmarna nu bidrar med, inte heller om branschens omsättning faktiskt motsvarar någon sorts lönsamhet för de senaste åren. Men det är ingen omfattande verksamhet sett till antalet anställda eller omsättning, vilket talar för en organiserad avveckling istället för fortsatt konstgjord andning.

Det är sorgligt att se djur i bur, och det är än mer sorgligt att de befinner sig där för en ytterst liten marknad som inte behövs i Sverige. En marknad som är dold för folkvalda och riskerar leda till stora kompensationer för inkomstförluster för nuvarande avelsförbud i pandemin, baserat på osäker information.

Vi är för att de som arbetar på minkfarmerna ska få ersättning för att lägga ned sin verksamhet. Men då ska ersättningen vara skälig i förhållande till inkomstförlusterna just i år, och ha krav på ett avslut för just den verksamhet som bygger på burhållning av djur. Möjligheter för annat arbete på landsbygden finns, som allt som oftast glöms bort i skyddandet av traditioner som idag ses som förgångna.

I oktober kommer Jordbruksverket att ha ett register med alla som har vissa djur baserat på EUs nya djurhälsolag. Vi ser då fram emot att kunna få något svar på frågorna till riksdagens utredningstjänst. Men tills dess bör regeringen verkligen fundera över om inte djurskyddsförordning och smittskyddslagstiftning faktiskt kan uppdateras redan nu med en avveckling av minkfarmerna som följd. Det skulle spara många framtida minkar från lidande och minska riskerna i nuvarande pandemi. Samt ge svar för de arbetare som nu befinner sig i en bransch med väldigt osäker framtid. Hög tid för en organiserad avveckling av pälsindustrin i Sverige.

Elin Segerlind ledamot i riksdagens miljö- och jordbruksutskott (V)
Jens Holm ersättare i riksdagens miljö- och jordbruksutskott (V)

Statsstöd i linje med klimatet

För första gången någonsin ser jag ett balanserat inlägg från svenska regeringen om EUs statsstödsregler. Sverige har tillsammans med fem ytterligare EU-länder enats om hur EU:s statsstödsregler bör klimatanpassas för att bidra till en grön omställning av den europeiska ekonomin. Det framgår av skrivelsen ”A State Aid Framework Fit for the Green Deal”, inskickad 31/5-21 till EU-kommissionen. Syftet med skrivelsen är att göra EUs nuvarande rigida regler kring statligt stöd anpassade till de behoven i den Gröna Given. Pandemin har skapat ett möjlighetsfönster när EU beslutet om en mer flexibel ekonomisk politik, där också statsstöd ska tolkas på ett generösare sätt. Det svenska inspelet är mycket vältajmat och positivt. EUs statsstöd ska ses över och nya regler ska finnas på plats till senast 2023. Se gärna min tidigare debatt med näringsminister Ibrahim Baylan (S) om detta.

EUs statsstödsregler är de facto ett generellt förbud mot allt offentligt stöd, förutom vissa undantag. Statsstödsreglerna är inskrivna i EUs fördrag och ger dem därför en mycket stark ställning, överordnade EUs och medlemsländernas lagstiftning. Grundregeln är alltså ett förbud mot statligt stöd. Statligt stöd kan vara allt från offentliga monopol till statliga eller kommunala bidrag, skattenedsättningar och mycket annat. Ett försök till att göra det mindre rigidt är därför välkommet och något Vänsterpartiet länge verkat för.

I min bok Om inte vi, vem? går jag igenom problemet med EUs statsstödsförbud rätt grundligt (sida 78 ff). Det viktiga att komma ihåg är att EUs statsstödsregler innebär ett förbud mot allt statligt stöd, med ett fåtal undantag. Om man ser staten och offentlig sektor som en pådrivare i klimatomställningen blir detta förstås ett problem. EU:s statsstödsförbud är sannolikt det hårdast reglerade i världen, då det är inskrivet i EUs fördrag och det är förenat med mycket dryga böter för de länder som bryter mot detta. EU:s statsstödsregler slår helt enkelt fast att statligt stöd är ”oförenligt med den inre marknaden” (artikel 107 i EU-fördraget). EU-kommissionen, domstolen samt nationella domstolar (!) är satta att bevaka så att detta förbud följs. Grundregeln är alltså ett förbud mot statligt stöd. Statligt stöd kan vara allt från offentliga monopol till statliga eller kommunala bidrag, skattenedsättningar och mycket annat.

Många kan nog instämma i att om vi ska få den förnybara energin att ersätta den fossila, utveckla hållbara transporter, bygga hållbara städer och byar och understödja klimatsmart växtbaserad kost i stor utsträckning kommer det att behövas en aktiv statsmakt i vid bemärkelse. Ställda inför risken att bötfällas eller ändlösa förhandlingar i Bryssel väljer svenska myndigheter och politiker att lägga fram förslag som syftar till att kringgå statsstödsförbudet. Det gäller inte minst svenska regeringen som gång på gång censurerar sig själva och lägger inte ens fram politiska förslag när de är rädda för att bannas av EU. Energiminister Anders Ygeman (S) varnade nyligen för att EUs statsstödsförbud kan försvåra för utbyggnaden av laddinfrastruktur, detta bara som ett exempel.

Ygemans utspel är för övrigt intressant. Är det Bryssel vi ska skylla på eller den svenska regeringen? Ofta används EUs statsstöd som en bekväm ursäkt av svenska ministrar för att inte göra någonting alls. För den som inte sitter i regeringen eller är välplacerad inom Brysselbyråkratin är det nästan omöjligt att veta vems ansvaret är. I det här fallet undrar man förstås om Ygeman verkligen har tagit upp frågan på högsta nivå inom EU eller om han använder EU som en ursäkt för att inte göra sitt eget jobb? Jag ska se om jag kan bringa mer klarhet i frågan.

Men helt klart är att statsstödsreglerna påverkar en stor del av vår politik. Sverige har fått drygt 100 ansökningar om statsstöd beviljade av EU-kommissionen under en tioårsperiod nyligen, ett tiotal av dessa på det förnybara energiområdet. Hur många avslag vi fått finns det emellertid ingen statistik över. Sådana uppgifter offentliggörs inte av kommissionen. Så, det är uppenbart att det handlar om en stor del av vår politik, inte minst på klimat-, miljö-, och energiområdet som påverkas av EUs statsstödsförbud. EU har vissa undantag för statsstödsreglerna, men många av dessa undantag är svårtolkade, så ytterst blir det ändå kommissionen och domstolen som avgör. Statsstödsförbudet verkar på det sättet som en våt filt över progressiv politik.

Med coronapandemin och behovet av en Grön Giv för att återstarta ekonomin på ett hållbart sätt har gjort EUs statsstödsförbud mer obsoleta än någonsin. Därför är det mycket välkommet att Sverige nu verkar för modernare statsstödsregler. Jag förutsätter att den svenska linjen är att statsstödsreglerna görs om i grunden så att medlemsstaterna alltid ska kunna främja miljö- och klimatinsatser utan att de riskerar att stoppas av EU:s statsstödsförbud. Det borde för övrigt gälla även på andra politikområden, till exempel folkhälsa, bostäder och sociala åtgärder. Sverige och andra medlemsstater måste alltid kunna vidta relevanta åtgärder utan att stoppas av Bryssel.

Tidigare har finansminister Magdalena Andersson (S) sagt att nyliberalismen är död och att det var coronapandemin som utfärdade dödsförklaringen. Vi får hoppas att pandemin nu också tar med sig dagens form av statsstödsregler ned i graven. Då försvinner nämligen en av EUs mest marknadsfundamentalistiska byggstenar. Jag kommer göra vad jag kan för att så ska bli fallet. Jag börjar med att lyfta frågan igen med Ibrahim Baylan.

Biobränsle, klimatet och ansvaret

I veckan har jag debatterat regeringens planer för ökad användning av biobränsle. Prognoserna är rätt avskräckande: 70 procent ökad användning till 2030 (Trafikverket), 55 terrawattimmar biobränsle till 2030 (enligt utredningen Biojet för flyget, det innebär mer än en fördubbling jmf med idag), 80 procent mer biobränsle enligt Sweco. Ja, prognoserna pekar alla åt en kraftig ökning när regeringen storsatsar på den s k reduktionsplikten och Fossilfritt Sverige som till stor del baseras på biobränsle. Varifrån ska råvaran tas? Det är inte hållbart att hugga ned skog för biobränsleproduktion. Jag tycker att miljö- och klimatminister Per Bolunds (MP) svar på mina frågor inte var helt övertygande. Eller vad tycker du själv? Se vår debatt här.

Dagens Nyheter fortsätter sin granskning av ämnet. Mycket intressant. Läs mer här.

Regeringens subventioner till flyget

S/MP-regeringen har aviserat sitt tredje miljardstöd till flygbolaget SAS. Sammanlagt har flyget nu fått 16 miljarder kronor i coronastöd. Det är sju (!) gånger mer än stödet till järnvägssektorn under pandemin. Har regeringen ställt några klimatkrav vid utlovandet av pengarna? Läs min interpellation på temat till näringsminister Ibrahim Baylan (S) här eller nedan.

Regeringens klimatkrav vid coronastöd till flyget
Interpellation 2020/21:791, 2021-06-02 av Jens Holm (V) till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)

Regeringen aviserade den 26 maj att SAS ska få ytterligare en kreditgaranti på 1,5 miljarder kronor för att även i fortsättningen kunna ”tillgodose samhällets grundläggande behov av tillgänglighet med flyg”. I och med detta beslut uppgår regeringens totala stöd till flygsektorn under coronapandemin till nästan 16 miljarder kronor, exklusive stöd för permitteringar.

Enligt regeringens och januaripartiernas pressmeddelande har regeringen ställt ”skarpa” klimat- och miljökrav på SAS i samband med tidigare rekapitalisering. Som en följd av detta ska bolaget ha skärpt sina klimatmål för att bidra till uppfyllandet av målen i Parisavtalet. Regeringen hänvisar till en ”tät dialog” med bolaget som en garanti för att klimatkraven uppfylls. Riksdagen har inte fått ta del av denna dialog eller sett några garantier för skärpta krav.

Vi vet att flygbranschen har långt kvar till målet om klimatneutralitet och att branschens klimatomställning inte ligger i takt med Parisavtalets krav. Dessutom vilar regeringens strategi för flygets klimatomställning på reduktionsplikt som innebär att man successivt ökar inblandningen av biobränslen i flygfotogen. Detta sker trots att tillgången till hållbar råvara för att tillverka biobränslen är begränsad och en storskalig introduktion av biobränslen hotar den biologiska mångfalden både i Sverige och globalt.

Klimatkrisen är akut, men regeringen är otydlig med vilka klimatkrav som har ställts på SAS som förutsättning för stödet. I medierna går det att läsa att bolaget ska ha tidigarelagt sitt mål om 25 procents utsläppsminskning från 2030 till 2025. Detta lär inte vara svårt att uppnå i en situation där flygandet har minskat drastiskt på grund av pandemin och tack vare beteendeförändringar. Vidare är detta snarare en målsättning än en handlingsplan som kan implementeras och följas upp. Bolagets avgående vd Rickard Gustafson uppger i en intervju i Dagens Nyheter den 28 maj att bolaget ”ingår avtal kring biobränslen som gör att vi redan nu börjar se konturerna av hur vi ska nå målet”, vilket bekräftar bilden. Dessutom förefaller SAS målsättningar modesta jämfört med den övriga transportbranschen där målet är utsläppsminskning på 70 procent till 2030.

Sverige håller på att missa chansen att använda pandemin som en möjlighet för klimatomställning. I exempelvis Frankrike har regeringen ställt krav på utsläppsminskningar och infört förbud mot trafikering av korta flygsträckor som en förutsättning för statligt stöd. I stället för att stimulera en övergång till hållbar transportsektor använder Sveriges regering skattepengarna för att rädda klimatskadliga verksamheter såsom flyget.

Med anledning av detta vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:

Vilka klimatkrav har regeringen ställt på SAS som en förutsättning för den aktuella kreditgarantin?
Vilken redogörelse kommer regeringen att kräva av bolaget för att följa upp hur dessa krav uppfylls?

Rädda biogasbilen

Regeringen planerar för en ny miljöbilsdefinition där biogasbilar utesluts. Det vore mycket dumt. Gör om gör rätt. Läs min interpellation om detta här eller nedan.

Biogasbilars status som miljöbilar
Interpellation 2020/21:792, 2021-06-02 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Som ett led i genomförandet av ändringsdirektiv (EU) 2019/1161 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon har regeringen remitterat förslaget Genomförande av ändringar i direktivet om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster. Regeringen föreslår att den svenska miljöbilsdefinitionen ska ändras, trots att den nuvarande miljöbilsdefinitionen infördes så sent som den 1 juli 2020.

Den enda väsentliga förändringen blir att bilar som drivs av fordonsgas inte längre kommer att klassas som miljöbilar. Vänsterpartiet anser att detta är mycket olyckligt. Den fordonsgas som tankas i Sverige består till 95 procent av förnybar biogas som produceras hållbart i vårt närområde och ger mycket stor klimatnytta.

Den svenska gasbranschens mål är att fordonsgasen ska bestå av 100 procent biogas senast år 2023. Redan i dag minskar klimatpåverkan i genomsnitt med över 80 procent då man tankar fordonsgas i stället för bensin. Över 70 procent av vår biogas rötas av svenska rester och avfall, främst gödsel, avloppsslam och matavfall. Att röta biogas av gödsel är ofta en klimatvinst eftersom den hade läckt metan om den i stället spridits på åkrarna. I stort sett ingen biogas i Sverige tillverkas av skogsråvara. Sammantaget är det svårt att tänka sig ett bättre sätt att sluta lokala och regionala kretslopp och samtidigt bidra till fossilfria transporter än att satsa på biogas.

Sverige har under lång tid främjat biogas. Det betalas exempelvis ut 10 000 kronor i bonus vid inköp av gasbilar. Investeringsbidrag till biogasproduktion, uppgradering och gasmackar ges via Klimatklivet. I 2020 års vårändringsbudget sköt regeringen till ytterligare 120 miljoner kronor i produktionsstöd till biogas. Sommaren 2020 godkände EU-kommissionen Sveriges ansökan om att få fortsätta att skattebefria biogas i tio år till. Så sent som i januari 2021 formulerade regeringen målet att minst 75 procent av matavfallet ska tas om hand till växtnäring och biogas senast år 2023.

Med detta i åtanke framstår det som mycket motsägelsefullt att regeringen nu byter fot och vill frånta gasbilarna deras status som miljöbilar. Märkligast av allt är att samma infrastrukturdepartement som skickade ut detta förslag på remiss återigen verkade ömma för gasbilar två veckor senare, då de föreslog att merkostnaden vid besiktningen ska tas bort.

Argument har framförts att vi måste ändra den svenska miljöbilsdefinitionen för att uppfylla ändringsdirektiv (EU) 2019/1161. Det stämmer inte. EU-direktivet säger att minst 38,5 procent av bilarna i offentlig upphandling ska vara rena lätta fordon, vilket i praktiken motsvarar elbilar, vätgasbilar eller laddhybrider som släpper ut högst 50 gram koldioxid per kilometer. Detta krav föreslås skrivas in i lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster. Därmed är saken klar.

Att dessutom ändra miljöbilsdefinitionen i förordningen (2020:486) om miljö- och trafiksäkerhetskrav för myndigheters bilar är överflödigt, eftersom dessa ändå lyder under ovannämnda lag. Den ändring som föreslagits innebär att statliga myndigheter inte alls får upphandla fordonsgasbilar, annat än då särskilda skäl finns att inte välja ett rent lätt fordon.

Det framgår av motiveringen till förslaget till ny miljöbilsdefinition att denna ändring inte behövs för att uppfylla EU:s krav. Vad som däremot inte framgår alls är att förslaget innebär att fordonsgasbilar fråntas sin status som miljöbilar – trots att detta är den enda påtagliga förändringen. Konsekvensen att statliga myndigheter inte längre får upphandla gasbilar annat än i undantagsfall nämns inte med ett ord. Inte heller diskuteras den tydliga negativa signal förslaget sänder till alla kommuner, regioner, företag och privatpersoner: Skaffa inte biogasbilar; regeringen ser ingen framtid i dem. Den uppenbara risken att vi därigenom kväver hela biogasmarknaden berörs inte heller. Sverige behöver en långsiktig politik som styr mot hållbara transporter. Därför anser Vänsterpartiet att regeringens ryckighet gällande miljöbilar är mycket beklaglig. Vi anser att biogasbilar spelar en mycket viktig roll i omställningen av svensk transportsektor. Den signalen borde regeringen tydligt sända ut. Därför borde regeringen dra tillbaka sitt förslag. Vänsterpartiet vill att biogasbilarna fortsatt ska definieras som miljöbilar.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Av vilka skäl anser regeringen att personbilar och lätta lastbilar som drivs av fordonsgas inte bör räknas som miljöbilar enligt förslaget Genomförande av ändringar i direktivet om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster?
Har regeringen gjort en konsekvensanalys av förslagets effekter på biogasmarknaden?
Avser regeringen att lägga fram ett förslag där biogasbilar fortsatt klassas som miljöbilar?