Recension: ”Katedralen vid havet”, Ildefonso Falcones.
1300-talsepos över Kataloniens, Barcelonas i synnerhet, medeltidshistoria. Tyranniska adelsmän, plötsliga krig, allmänt kvinnoförtryck, vidskepelse, inkvisition, hunger och pesten. Ja, livet kunde vara tufft på medeltiden, men också ett riktigt äventyr. Falcones har skrivit en gripande historia där vi får följa den fattige bondpojke Arnaus liv från samhällets absoluta botten till dess topp. En bladvändare som jag nu läst för andra gången.
Boken kan också läsas som en berättelse om kyrkan Santa Maria del Mar, en byggnad man bara inte får missa vid ett Barcelonabesök (gå takvandringen om det bjuds). Ja, historien om den förtjänar en egen berättelse. Det är denna roman.
Karaktärena är lätt schablonmässiga, men det kan jag leva med. Det är en bra bok.
Kommentarer
Ett svar till ”Katedralen vid havet”
Det jag tyckte var underligt med själva karaktärsskildringarna var hur Joan växte upp till att helt omfamna kyrkans dåvarande kvinnosyn, trots hans gripande erfarenheter med mamman som pojke. Personligen tycker jag att det hade varit trovärdigare om han hade ifrågasatt den dåvarande kvinnosynen, även om det bara varit subtilt.